Muntligt och skriftligt i Sverige och svenskan - Projekt - Lunds ...

av två väsensskilda kommunikationssätt, nämligen spontant tal och sakprosa, det
vill säga objektiv, opersonlig framställning i skrift. Det är framför allt
syntaktiska konstruktioner som Holm nämner. Som typiskt talspråkliga nämns
paratax, kortare meningar, bisats efter huvudsats, inskott som kassation,
fundament som adverbial eller emfatiska predikativ, korta fundament, dubbel
satsdel, polysyndes och finalt satsadverbial. Som typiskt skriftspråkliga nämns
hypotax, attribut (framför allt appositiva), längre meningar, bisats före
huvudsats, inskott med nexus- och verbklyvning, fundament med
satsförkortningar, preposition före infinitiv samt asyndes.
Holm noterar också en förändring av talet. Han menar att några
konstruktioner har blivit vanligare i talspråk, bland annat satsfläta, formellt
subjekt, dubbel supinum och imperativ efter infinitivmärke, alltså meningar som
Låt bli å stäng. En konstruktion skulle i stället ha minskat, nämligen genitiv med
suffixet -s, som i högre grad än tidigare skulle ha ersatts av genitiv med
prepositionsattribut. Husets tak skulle alltså ha gett vika för taket på huset. Holm
redovisar inte några källor eller empiriskt belagda data som bekräftar
påståendena; några sådana fanns som sagt inte vid denna tid. Genitiv med
preposition har dock i senare undersökningar bekräftats vara vanligare i tal än i
skrift. I ett flertal större studier kan flera av Holms iakttagelser bekräftas med
statistiskt belagda data, men kunskapen om distributionen har också förfinats
genom mer funktionellt varierade material. Det är inte bara kanalerna tal och
skrift som är utslagsgivande för förekomsten.
Redan 1970 sammanfattade Molde och Ståhle några av 1900-talets språkliga
tendenser. De lägger stor vikt vid förhållandet mellan tal och skrift och hävdar
det som än idag är den rådande uppfattningen, nämligen att talet och skriften
närmade sig varandra under 1900-talet. Slutsatsen bygger dock inte på någon
närmare teoretisk utredning om vad muntligt och skriftligt kan innebära, om
vilka nivåer av språket eller kulturen som muntligheten kan verka på eller om
hur begreppen kan och bör hanteras metodiskt. På grund av det mycket
begränsade antalet statistiska studier över språkliga variablers distribution i talat
och skrivet språk är underlaget för slutsatserna bräckligt. Attityden verkar ha
varit att det inte ens behövdes någon närmare utredning. En symptomatisk
mening finns i början av Molde och Ståhles bok:
Det som framför allt är slående när man jämför vår tids svenska språk med språket för
låt oss säga en dryg mansålder sedan är att skillnaderna mellan det talade och det
skrivna riksspråket har blivit mycket mindre. När det gäller skriftspråket är det ganska
lätt att konstatera detta – vem som helst kan ju själv se efter hur språket såg ut i böcker,
57