Muntligt och skriftligt i Sverige och svenskan - Projekt - Lunds ...

språkliga strategier. Det blev kortare, enklare, mindre utredande och fler
nöjesinriktade texter.
Det är också viktigt att hålla isär olika läsningar. Att läsandet totalt sett har
ökat säger inget om hur människor läser, vilket också gör det vanskligt att dra
slutsatser om muntlighet och skriftlighet på andra nivåer. Vi får inte heller
glömma hur olika medier kan bli beroende av varandra. Genom ett medium kan
vi få information om eller hänvisas till andra medier. Tidningar kan läsas för att
få information om tv, radio, film, dataspel och böcker, och läsare hänvisas idag
ofta till anknytande artiklar, kommentarer eller bloggar på internet.
Dagstidningar blir alltså ett stöd för eller en guide till andra medier, som
samtidigt är allvarliga konkurrenter till tidningarna. Vad det ökade läsandet och
det ökade massmedieutbudet har inneburit för muntlighet och skriftlighet är
således en komplex fråga. Parallellt med det ökande textutbudet blev till
exempel pressens språk delvis ledigare, men det finns undersökningar som tyder
på att nyhetstexter också blev kompaktare och mer specialiserade (se ovan).
Sedan 1900-talets sista decennium har antalet studenter på svenska
universitet och högskolor ökat dramatiskt. Dessutom byggdes eller inrättades
fler högskolor, och några tidigare högskolor fick universitetsstatus. Bakom
denna utveckling låg en politisk satsning att inte bara få fler att vilja läsa på
högskola eller universitet utan också bredda rekryteringen socialt. Regeringen på
1990-talet hade som mål att varannan 25-åring skulle läsa på akademisk nivå.
Tendensen till massutbildningar är både ny och pågående, varför det ännu inte
går att dra slutsatser om en eventuell språklig konsekvens. Även i detta avseende
är frågan om muntligt och skriftligt osäker. Fler använder passivt och aktivt ett
akademiskt språkbruk i både tal och skrift, det vill säga ett språkbruk med hög
grad av skriftspråklighet. Samtidigt innebär utvecklingen att fler personer totalt
sett och framför allt nya sociala grupper ska klara utbildningen. Det här är
egentligen en utbildningspolitisk fråga, som inte ska diskuteras här, men svaret
har språklig relevans: Hur löser lärare, läroboksförfattare och ansvariga för
högre utbildningar denna situation? Hur bör de lösa den? Ett alternativ är att
upprätthålla kraven på akademisk läs- och skrivförmåga och på det
vetenskapliga förhållningssättet till innehållet. Då ställs kraven utifrån en
bedömd nödvändig kunskap och en bedömd nödvändig förmåga att förhålla sig
analytiskt och kritiskt till denna kunskap, oavsett vem som studerar.
Konsekvensen av denna syn är att många inte kommer att klara studierna, vilket
också innebär att de politiska målen inte kan nås. Ett annat alternativ är att utgå
från det politiska målet och anpassa nivån till den mer heterogena bas av
47