Muntligt och skriftligt i Sverige och svenskan - Projekt - Lunds ...

1. Vi sågna ente ve affärn … du vet dom som säljer redskap å sånt för trägårn … å vi,
ja vi vänta te sola gått ne.
2. Vi såg henne inte vid affären … du vet dom som säljer redskap och sådant för
trädgården … och vi, ja vi väntade tills solen gått ner.
3. Vi sågna ente ve trägårdsaffärn varför vi vänta te solnedgången.
4. Vi såg henne inte vid trädgårdsaffären varför vi väntade till solnedgången.
Meningarna 1 och 3 innehåller några vanliga talspråkliga drag men är inte
avsedda att spegla en given autentisk dialekt. Frågan är nu vilka meningar som
är mest och minst talspråkliga. För att svara på det måste vi först separera de
godtyckligt och de funktionellt betingade skillnaderna. Båda är kontextuellt
beroende, men de funktionella skillnaderna beror huvudsakligen på skillnader i
produktionsvillkor och syften. En viktig egenskap för den godtyckliga tal- eller
skriftspråkligheten är att den kan förändras över tid. I exempel 1 är till exempel
konstruktionen med det enklitiska pronomenet, sågna, den korta bestämda
artikeln i affärn, preteritumformen utan suffix, vänta, och den bestämda formen
sola godtyckliga. Det finns inget funktionellt argument som ogiltigförklarar dem
i skrift, varför de skulle kunna fungera som skriftspråkliga former om de bara
började användas och spridas i skrift. Att det inte har blivit så i dessa fall bör
förklaras av att språkbrukarna helt enkelt har velat upprätthålla skillnaden
mellan informellt talspråk och formellt skriftspråk. I exemplen ovan finns ingen
lexikal talspråklighet, men lexikala skillnader är alltid godtyckliga så länge det
finns samma precision i betydelsen, vilket alla vandrande ord visar. Det finns
åtskilliga exempel på slangord, dialektala ord och andra talspråkliga ord som har
börjat spridas till allmänspråket och skriften och därmed förändrat sina
stilvärden. Den funktionellt orsakade tal- eller skriftspråkligheten kan däremot
aldrig ändra karaktär. Talarens och skribentens olika sätt att konstruera fraser,
meningar och dispositioner beror på talets och skriftens olika produktionsvillkor
och syften.
Meningarna 1 och 2 har samma innehåll och samma syntaktiska uppbyggnad
men olika morfologi och uttal. Funktionellt sett har de samma grad av
talspråklighet. Båda meningarna präglas av talets förutsättningar och syften och
är ett resultat av en oplanerad och dialogisk kommunikation. Båda meningarna
är verbala, mångordiga, expressiva och dialogiska, och innehållet i respektive
yttrande är fördelat på flera syntaktiska meningar. Däremot ansluter de till olika
normsystem. Mening 1 bygger på en talspråklig och lokal norm medan mening 2
ansluter till standardspråkets norm och ett skriftspråksinfluerat uttal. I mening 1
45