Muntligt och skriftligt i Sverige och svenskan - Projekt - Lunds ...

arbetet gett resultat i form av färre kanslispråkliga drag, men det finns andra
textuella aspekter att förbättra, till exempel mottagarperspektivet. När det gäller
attityderna råder oenighet, och språkvård i dessa sammanhang har låg status.
Nyström Höög menar att klarspråksarbetet står inför nya utmaningar och
därför delvis måste ändra inriktning. Orsakerna är bland annat att
kommunikationen med myndigheter nu huvudsakligen sker via nätet, vilket
ändrar medborgares roller från att motta till att söka information, och detta i sin
tur ställer nya krav på texterna. Dagens kunskap om myndighetsspråk och
begriplighet speglar inte nutidens textutbud och textanvändning. En annan orsak
är översättningar av EU-dokument, något som Ekerot (2000) har
uppmärksammat. Det finns en översättningspolicy som innebär att
översättningarna rent språkligt måste skrivas så likt förlagorna som möjligt.
Problemet är att andra europeiska länders lagar har en avsevärt tyngre syntax än
de svenska lagarna, och därför får de svenska översättningarna motsvarande
elaborerade och latininfluerade syntax. Detta innebär att de svenska översättarna
åter kan tvingas att använda de syntaktiska konstruktioner som under 1900-talet
blev alltmer sällsynta. När denna typ av texter i EU ska översättas till svenska,
ofta från engelska eller franska, måste den ledigare, svenska lagstilen frångås.
Ekerot menar att det av denna anledning åter kan bli nödvändigt att använda till
exempel attributiva satsförkortningar vid översättningar av författningstexter till
svenska i EU.
Förutom att klarspråksarbetet står inför nya utmaningar finns det enligt
Nyström Höög ett mer genomgripande problem, och det är att kopplingen
mellan språkvetenskaplig forskning och klarspråksarbetet är dålig. Det råder ett
ömsesidigt ointresse bland språkforskare och språkkonsulter. Språkvetenskaplig
forskning om myndighetsspråk och begriplighet i offentlig kommunikation är
idag obefintlig, och bland undervisande språkvetare är intresset svalt. På andra
hållet är ointresset också påtagligt; språkkonsulter visar i mycket liten
utsträckning intresse för språkforskning.
Språkvårdens ideal speglar långt ifrån alltid det faktiska språkbruket. Jag har
tidigare kort behandlat förhållandet mellan språkvård, språkvetenskap och
verklighet och konstaterat att vad som verkligen påverkar språkbruket är många
gånger omöjligt att avgöra. Språkvårdens verkliga roll blir lätt cirkulär.
Språkbruket är utgångspunkten för språkvetenskapen, som i sin tur kan påverka
språkvårdens ideal, som sedan i sin tur försöker påverka språkbruket, som alltså
är språkvetenskapens utgångspunkt. Dessutom är ett av språkvårdens starkaste
försvar för en konstruktion eller typ av språkbruk att det är väl förankrat i
39