Muntligt och skriftligt i Sverige och svenskan - Projekt - Lunds ...
Muntligt och skriftligt i Sverige och svenskan - Projekt - Lunds ...
Muntligt och skriftligt i Sverige och svenskan - Projekt - Lunds ...
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
klassernas eller de bildades språk” (Teleman 2003:95). För det andra är det<br />
tveksamt om ett ”neutralt” språk är möjligt, helt utan regionala eller sociala spår.<br />
Det var inte bara i prosodi <strong>och</strong> i valet av fonetiska varianter (där skriften inte gav någon<br />
ledning) utan också i ordval <strong>och</strong> böjning som regionala inslag förekom. De flesta som<br />
själva trodde sig tala ett neutralt rikstalspråk använde i själva verket ett regionalt färgat<br />
standardspråk. Efterhand kom man till insikt om att det svenska rikstalspråket sällan<br />
manifesterade sig i sin absoluta form utan vanligen uppträdde som olika vagt<br />
avgränsade varianter på centralsvenskt, sydsvenskt, västsvenskt, nordsvenskt <strong>och</strong><br />
dialektalt substrat (Teleman 2003:102).<br />
Det går alltså att tala om ett riksspråk i en mindre kategorisk tolkning, ungefär<br />
ett regionalt standardspråk eller ett utjämnat språk som utan problem blir förstått<br />
av alla svenskar. Ett sådant överregionalt språk hade tagit form i <strong>Sverige</strong> på<br />
1800-talet (Teleman 2003:94). Orsaken var enligt Teleman bland annat den nu<br />
fullt standardiserade skriften <strong>och</strong> ett utpräglat läsuttal i kyrkor <strong>och</strong> på universitet.<br />
Dagens skriftspråkligt påverkade uttal beror sannolikt på det läsuttal som i<br />
svenska skolan länge hade en stark ställning. Under det sena 1900-talet bröts<br />
dock den riksspråkliga trenden i skola, offentlighet <strong>och</strong> massmedier. I skolan<br />
avtog intresset för riksspråket, <strong>och</strong> det ansågs inte längre vara angeläget att<br />
sprida detta uttal. Teleman (2003:106f) nämner fyra troliga orsaker. En orsak<br />
var dialekternas svagare ställning. Under 1900-talet utjämnades dialekterna mot<br />
ett mer enhetligt riksspråk, varför dialekterna inte sågs som något hot mot ett<br />
gemensamt offentligt språk. Riksuttalet spreds genom medier som eleverna<br />
flitigt kom i kontakt med, såsom radio, tv <strong>och</strong> film, <strong>och</strong> därför lärde de sig detta<br />
språk ändå. En annan orsak var jämlikhet. De gamla stilarterna hade jämnats ut<br />
<strong>och</strong> framför allt den höga stilen i det närmaste försvunnit. Det fanns alltså inte<br />
samma anledning att lära ut ett högtidligt talspråk som hade spelat ut sin roll. En<br />
tredje anledning var ljudtekniken. Innan denna fanns var det nödvändigt med ett<br />
mycket tydligt <strong>och</strong> artikulerat språk i offentliga framträdanden, men med<br />
modern ljudteknik blev det inte lika nödvändigt. En fjärde orsak var de nya ideal<br />
i offentliga sammanhang <strong>och</strong> i tv, radio <strong>och</strong> film som kort berördes tidigare. Den<br />
konstruktiva synen på regional variation spred sig till massmediernas ansvariga.<br />
Det var inte bara ett ledigare språk som accepterades utan också så småningom<br />
regionala uttal, dock med standardspråklig prägel. Förberett tal i dessa<br />
sammanhang var inte lika självklart längre. Nu skulle språk <strong>och</strong> framställning<br />
bygga på eller åtminstone likna spontanitet <strong>och</strong> naturlighet, <strong>och</strong> både<br />
programledare <strong>och</strong> gäster fick mer än tidigare visa sin identitet i språket.<br />
37
Change language