Muntligt och skriftligt i Sverige och svenskan - Projekt - Lunds ...

mellan tal och skrift i standardspråket eller textmönstren särskilt i myndigheternas
språkbruk. Även om ändamålsenlighetsprincipen fortfarande gällde, användes den inte
längre i ett sociologiskt vakuum utan sattes i relation till olika medborgargruppers
förmåga och behov (Teleman 2003:75).
Vilken betydelse hade då denna utveckling för frågan om muntlighet? Frågan är
återigen intrikat eftersom begreppet muntlighet är mångtydigt och svårt att
operationalisera. På många sätt har dock utvecklingen onekligen medfört en
högre grad av muntlighet. Den ökade kunskapen om språkets biologiska, sociala
och psykologiska natur och det funktionella förhållandet till språket bidrar till ett
ökat försvar för alla de varianter som talet kan gestalta sig i. Intresset för
dialekter och folkkultur tog fart på 1800-talet och resulterade bland annat i en
omfattande dialektforskning, som fortsatte långt in på 1900-talet. I kombination
med den ökade kunskapen om språkets sociala och psykologiska betydelse
medförde detta en konstruktiv syn på dialekter och överhuvudtaget talets
variation. Språkvetarna betraktade allt språk som lika viktigt och intressant att
studera och beskriva och menade att vi aldrig kan få en komplett och riktig bild
av språket om inte allt språk beskrivs. Rent vetenskapligt fick därför även de
informella talspråken med regional och social variation hög status. Likaså var
det viktigt att täcka in den funktionella variationen. Att beskriva vardagssamtal,
reklam och chatt blev lika viktigt som att beskriva välskriven sakprosa eller
konstnärlig skönlitteratur. Det var dock i både beskrivningarna och råden
vattentäta skott mellan allmänspråket och dialekterna, vilket även speglades i de
viktigaste ordböckerna under 1900-talet. I den trettonde upplagan av Svenska
Akademiens ordlista finns ett och annat ord med stilbeteckningen ”provinsiellt”,
men rena dialektord med begränsad spridning är inte inkluderade. Däremot har
talspråkets ordförråd och former släppts in. Ett deskriptivt syfte kan aldrig
undanröja en viss normativ effekt, varför de talspråkliga orden och formerna i
ordböcker kan påverka människors uppfattning om vad som ingår i
allmänspråket, även det gemensamma skriftspråket. Beskrivningen kan alltså
förstärka eller påskynda en spridning i skrift även om ordet redan måste ha haft
en viss spridning innan den upptas i ordboken. Dialekterna har beskrivits sedan
1800-talet, men vetenskapliga böcker och skrifter har inte samma spridning och
får inte samma normativa effekt som våra ordböcker.
De nya kunskaperna fick också betydelse för det talade riksspråket, om nu ett
sådant alls har existerat. Det är alltid vanskligt att tala om ett neutralt riksspråk
helt fritt från regional eller social färgning. För det första har detta tal sin
historiska grund i just en regional och social krets, nämligen ”hovets, de högre
36