Muntligt och skriftligt i Sverige och svenskan - Projekt - Lunds ...

ett förändrat språkbruk. Några av televisionens särdrag beskriver Teleman
(2003:22) så här:
… s.k. seriösa inslag skulle vara spännande, nöjsamma och personliga. Politiska
meningsskillnader iscensattes gärna som konfrontationer, och berättelser från den
offentliga arenan stiliserades som action. Innehåll som inte kunde formuleras i rörliga
bilder (t.ex. komplexa orsakssammanhang, invecklade lägesbeskrivningar) skulle helst
formuleras kort och klatschigt. Personen blev ofta intressantare än det hon hade att säga.
I mediernas värld blev politiker viktigare än politik, företagsledare viktigare än
ekonomi, kändisar viktigare än det som de var kända för. Den genomtänkta monologen
upplevdes som långtråkig och endast det spontana samtalet framstod som möjligt i det
nya mediet.
Denna utveckling förstärktes successivt under andra halvan av 1900-talet med
ett expanderande medieutbud och ny teknik. Journalistiska texter blev kortare,
och de fick färre diskursiva drag med mindre bakgrund och utredning och fler
färdiga svar (Svensson 1995). De journalistiska mediernas strategi i kombination
med mediers makt och möjlighet att påverka tvingade även politiker att ändra
strategi när de förde ut sina budskap. Svensson (1993) fann i sin undersökning
av riksdagsprotokoll att politikers tal under perioden 1945-1985 blev mindre
diskuterande och mer inriktade mot slagord. Förklaringen är att politiker tvingas
att tävla om uppmärksamheten samtidigt som de vet att de inte blir utförligt
refererade i dagspress eller tv. Överhuvudtaget fick pressens språk sådant
genomslag att det började bli normerande och få rollen som allmän representant
för det svenska skriftspråket.
De skönlitterära författarna hade tidigare setts som de självklara förvaltarna och
förnyarna av det svenska språket men kom nu att ersättas i denna roll av journalisterna.
Pressens språk uppfattades alltmer som den egentliga svenskan (Teleman 2003:18).
Journalistyrket hade dessutom blivit professionaliserat i och med inrättandet av
journalisthögskolan på 1960-talet. Språket blev efterhand mer mönsterbundet,
mindre individuellt och mer styrt av skrivråd. Journalister har sedan dess
uppmanats att skriva enkelt och kort med den demokratiska ambitionen att alla
ska kunna ta del av viktig samhällelig information och granskning (se bland
annat Larsson 1985). En vanlig uppfattning är att pressens stil är mer talspråklig,
vilket den nog i vissa avseenden också är. I kommande avsnitt granskar jag dock
denna uppfattning närmare. Kortare meningar behöver till exempel inte betyda
33