Muntligt och skriftligt i Sverige och svenskan - Projekt - Lunds ...

• Ny teknik.
• Språkvård.
• Betydelsefulla verk.
• Intertextualitet.
• Influenser utifrån.
Språkbrukare har en naturlig drivkraft att delvis låta talet styra skriften och inte
skapa alltför stora klyftor mellan de två kanalerna 2 . Skriftens olika skepnader
genom historien är ett bevis på detta och en liten spegling av åtminstone vissa
personers tal. En problematiserande aspekt är däremot vems tal som skriften
styr. I takt med standardiseringen blev det svårare för varje enskild individ att
sätta sin talspråkliga prägel på skriftspråket. Samtidigt har standardspråket fått
allt fler deltagare, både passivt och aktivt, vilket innebär att det finns fler
personer som kan påverka och kanske till och med splittra vårt gemensamma
skriftspråk. I vilket fall som helst är talet hela tiden på något sätt verksamt i
utvecklingen av skriften.
Å andra sidan visar skriften prov på sin tröghet och konserverande egenskap.
Språkbrukare har alltså även en drivkraft i motsatt riktning. Vi kan bara påminna
oss verbens singularändelse, som åtminstone i vardagligt tal har varit den
etablerade formen i flera århundraden med undantag av enstaka dialekter. Den
singulara formen går även att finna i texter från olika tider av svenskans historia.
Den plurala böjningen höll sig trots detta kvar i de flesta texter till mitten av
1900-talet. Vissa förändringar i talet tycks aldrig vilja träda in i skriften.
Fortfarande skriver vi till exempel jag, det och är och inte ja, de och e utom i
mycket markerade fall då en talspråklighet ska frammanas eller i sms och chatt.
Denna tröghet i skriften kan dock få oss att återgå till det tidigare uttalet
eftersom vår idag omfattande skriftkultur har påverkat vårt uttal till att bli mer
bokstavstroget. Detta har blivit allt vanligare de senaste decennierna just när det
gäller de tre nämnda orden och en del andra. Likaså är vi också benägna att
behålla viktiga ordled i skrift, till exempel preteritumsuffix, trots att de ofta
utelämnas i tal. Det finns inga tendenser till att välja kalla och stanna som
preteritumformer i skrift. Under 1900-talet såg vi dessutom tydliga tecken på att
skriften inte bara har en konserverande effekt utan också påverkande (se nedan).
Det rådande samhället påverkar de språkliga och kommunikativa formerna.
Den politiska ordningen, det ekonomiska systemet och sociala förhållanden
2 Jag bortser här från diglossiska språkförhållanden där tal och skrift av bland annat historiska skäl får betraktas
som två skilda språk. Talet kan påverka skriften även i diglossier men förutsättningarna är inte desamma.
27