Muntligt och skriftligt i Sverige och svenskan - Projekt - Lunds ...

land annat dialektstudier och ett ökat intresse för nordisk historia och isländsk
litteratur. Det är i denna era som ämnet nordiska språk inrättas på svenska
universitet. Dialekterna sågs som något genuint, naturligt och folkligt. Intresset
för talet gav detta också högre status, vilket även fick genomslag i skriften. På
grund av både latinundervisning och översättningar från latin var den formella
skriften på 1800-talet latininfluerad med nominala drag, många particip, objekt
med infinitiv, inskott, hög grad av underordning och en från talet avvikande
ordföljd. I slutet på 1800-talet kan vi dock se viktiga brytningar mot denna stil. I
både sakprosa och skönlitteratur utvecklades språket mot en ledigare stil med
färre inslag av den gamla latininfluerade stilen. I detta sammanhang fick de som
stödde uttalsprincipen delvis gehör för sina tankar, något som realiserades i
stavningsreformen 1906. Då avskaffades några stavningar som inte speglade
uttalet, nämligen , och , som ändrades till , respektive
. Detta var dock långt ifrån nystavarnas ideal.
Omhuldandet av dialekterna, den fornnordiska kulturen, folklig kultur och
därmed talet påverkade författare som August Strindberg, Selma Lagerlöf och
Pär Lagerkvist. Strindberg påverkades av fornnordisk berättarstil med en
livlighet i berättandet långt ifrån den överlastade stil som präglat mycket annan
både sakprosa och skönlitteratur på 1800-talet. En milstolpe i sammanhanget är
Röda rummet från 1879, som minskade klyftan mellan tal och skrift. Lagerlöf
presenterade i Gösta Berglings saga 1891 en förhållandevis enkel och
parataktisk meningsbyggnad som avvek markant från den pompösa, periodiska
stilen. Lagerlöf var också påverkad av inflytelserika språkvetare, såsom Adolf
Noreen och Gustaf Cederschiöld, som menade att klyftan mellan tal och skrift
skulle minska; framför allt skulle skriften närma sig talet (Holm 1967:159).
Detta tog Lagerlöf fasta på genom att bland annat vara en av de första författarna
som använde singulara verbformer i skrift. I Nils Holgerssons underbara resa
från 1907 förekommer dessa former i dialogerna, och stilen i övrigt är för den
tiden mycket ledig utan latininfluenser. En författare som drev den muntliga
berättarstilen betydligt längre var Pär Lagerkvist, som anammade en stil som
byggde på muntlig berättarkonst och fornnordiska sagor. Allt fler texter och
författare bidrog till en utveckling mot en allt ledigare stil i formella texter under
1900-talet, något som behandlas i nästa avsnitt. Det är också detta påstående
som kommer att prövas och granskas mer i denna studie.
Vi får naturligtvis inte glömma grundandet av den obligatoriska folkskolan
1842. Läskunnigheten var utbredd redan vid denna tidpunkt, men den blev i stort
sett total efter skolans införande och framför allt skrivkunnigheten ökade. Den
23