Muntligt och skriftligt i Sverige och svenskan - Projekt - Lunds ...

på tal och skrift utan också på olika sätt att tala. Han menar att vardagstalet
måste få variera och avvika från den gemensamma skriften men att det finns
formella talsituationer då det är befogat att tänka mer på precisering och former
som ligger närmare skriften. ”Doch är een heel annan Saak när man skall tala in
suggestu, för öfwerheeten eller för een Rätt” (Ronge m.fl. 1999:222).
Språkvetare har länge och intensivt diskuterat om, hur och när ett talat
riksspråk växte fram i Sverige. Det finns olika uppfattningar om samtliga frågor.
Har det någonsin funnits? När började det i så fall växa fram? Vad påverkades
det av? Vem använde det? Widmark (2000) sammanfattar några olika
uppfattningar som rått, och den viktigaste slutsatsen blir att alla förslag bygger
på mer eller mindre osäkra resonemang. Dels är resonemangen vaga, dels
bygger de på osäkra källor. Till detta kan vi lägga svårigheten att entydigt
avgöra vad riksspråk egentligen innebär. Med hänvisning till Noreen (1903)
redogör Widmark för uppfattningen att riksspråket påverkades både av skriften
och en mellansvensk dialekt, talad av dem som hade hög status. När dialekten
väl hade fått status som riksspråk utvecklades den i en riktning som avgjordes
både av skriften och andra språk. Det bör dock varnas för cirkelresonemang här
eftersom skriften ju från början har skapats utifrån samma mellansvenska
dialekt. Dessutom får vi inte glömma det som nämndes ovan, att skriften inte var
enhetlig vid denna tid utan hade lokala inslag. Det är också viktigt att beakta de
stora dialektala skillnader som fanns. Det är alltså inte nödvändigtvis en given
dialekt som har påverkat det talade riksspråket. Noreen föreslog några år senare
att riksspråket är en blandning av och kompromiss mellan olika dialekter, och
han menade att det var först på 1700-talet som de första tendenserna till ett
enhetligt riksspråk började urskiljas. Widmark menar att även den skriftliga
standardiseringen kan ha formats utifrån olika centrum.
I detta sammanhang bör också inrättandet av Svenska Akademien 1786
nämnas. En utförlig redogörelse av skriftspråkets utveckling, normering och
enande och språkvårdens historia finns i Teleman 2002 och 2003. Några av
standardiseringens och de språkliga diskussionernas resultat, problem och
tongivande personer nämns på spridda ställen nedan.
Från början av 1700-talet började en allt starkare medelklass och en borgerlig
offentlighet att växa fram (Svensson 1988). Detta medförde en friare och
öppnare offentlig kommunikation och debatt än tidigare, och kommunikationen
blev nu mer uppåtriktad än tidigare. Liberala tankar började spridas, kyrkans
makt minskade, och synen på kunskap var nyttoinriktad och praktisk.
Textproduktionen och läskunnigheten ökade, samtidigt som alltfler skolor
17