Muntligt och skriftligt i Sverige och svenskan - Projekt - Lunds ...

kluven. Å ena sidan använde Horn korta huvudsatser och och-inledda meningar,
å andra sidan kanslidrag. Columbus använde bland annat enklitiska pronomen,
till exempel ”Jag troret inte”. Några meningar från En swensk ordeskötsel kan
illustrera de talspråksnära formerna.
För’n iag inlåter meg wijdare här-i, wil iag föroola meg i en Ting. at man inte taar för
illa opp, dä’ iag något nytt framförer. Jag weet wäl at alt nytt sijr sälsamt ut. somlige
hata’t o’k rata’t, somlige håll t’åf’et. Jag weet ok wäl at man inte bör så lättli’ bringa
någo nytt på bahnen (Columbus, utg. 1963:56).
Inte bara Samuel Columbus eget språk är en källa till den tidens språkbruk,
utan också hans nedskrivna uppgifter om framför allt lexikala och ortografiska
inslag i svenska språket. I sin egenskap av både poet, skrivare, informator och
akademiskt skolad språkexpert kunde han delge sin samtid och eftervärld både
information om, reflektioner kring och råd om svenskt språkbruk. Hans En
swensk ordeskötsel författades i perioden 1676-1679 och innehåller
beskrivningar av svenska språket i tal och skrift men framför allt synpunkter på
och råd om svenskans skrivsätt. Eftersom En swensk ordeskötsel skrevs i
inledningen av svenskans standardisering behandlar Columbus i stor
utsträckning frågor som rör förhållandet mellan tal och skrift. När det gäller de
uttal och talspråksformer som han hänvisar till framgår det dock inte vems tal
eller vilken varietet som beskrivs. Med tanke på Columbus sociala position kan
vi nog utgå från att det ofta är de övre sociala skiktens umgängesspråk som han
beskriver. Emellanåt hänvisar han dock till ett allmänt språkbruk och ibland
uttryckligen till dialekter. I Boströms utgåva står det till exempel så här: ”Om
man märker efter, skal man höra at man i Swerje säger …” (utg. 1963:13). Det
bör också påminnas om att när skrivsätten diskuterades av språkliga auktoriteter
vid denna tid var det i första hand stavning och morfologi som behandlades, inte
syntax eller textstruktur. Detta blir tydligt i En swensk ordeskötsel.
Vilken hållning förordar då Columbus i fråga om skriftens förhållande till
talet? Den huvudsakliga uppfattningen är att det inte får uppstå en för stor klyfta
mellan tal och skrift. Talets former ska därför så långt det är hanterbart
avspeglas i skrift. Exempel på detta är de tidigare nämnda enklitiska
pronomenen men också uttal av enskilda ord. ”Når, säger man wäl så mycki som
när, huarföre icke ok skrifwa’t?” (utg. 1963:16). Något som Columbus ofta
återkommer till är det som han uppfattar som det allmänna bruket. Ett argument
för att använda en form i skrift är att den är spridd och etablerad, men här tar han
hänsyn till både tal och skrift. Columbus förespråkar alltså en vida spridd
15