Muntligt och skriftligt i Sverige och svenskan - Projekt - Lunds ...

studier är det åtminstone några slutsatser som är ovedersägliga. Tryckerikonsten
bidrog inte ensam till ökad skriftlighet i samhället, men i symbios med andra
tendenser ledde den till ökad spridning, vilket i sin tur ökade läskunnigheten,
vilket i sin tur gav stöd åt analytiskt tänkande och som en följd av det en ändrad
världsuppfattning. Detta tänkande gav oss möjlighet att analysera, ifrågasätta,
strukturera, överblicka och abstrahera på ett sätt som enbart tal inte kan, och
detta tänkande bör ha skapat ett mer skriftspråkligt språk. Dessa möjligheter
gäller visserligen skrift i förhållande till tal, inte tryckt i förhållande till
handskriven, men möjligheten till massproduktion och stor spridning har
förstärkt skillnaderna och dessutom gett upphov till nya möjligheter till och
skapat nya behov av texter och skrivsituationer.
Vissa verk fick stor betydelse för skriftspråkets utveckling. Ett sådant var
översättningen av Nya testamentet 1526 och hela Bibeln 1541, även kallad
Gustav Vasas bibel. Översättningarna fick stor betydelse för svenska
skriftspråkets fortsatta utveckling mot mer enhetlighet. De har tillskrivits så stor
betydelse att 1526 är startåret för den språkhistoriska perioden Äldre nysvenska.
Målet med översättningarna var att alla skulle förstå innehållet, även de icke
läskunniga. Detta innebar att Bibeln skrevs för att kunna läsas upp, vilket också
innebar en muntlig prägel. Å andra sidan innebar en större enhetlighet att
språket avvek från många lokala språk. Till exempel tog inte bibelöversättarna
hänsyn till de försvagningar av ändelsevokaler som var förhärskande i flera
svenska dialekter och som fortfarande lever kvar (Bergman 1970:91). Det gällde
till exempel infinitivens -e, som i Bibeln blev -a, alltså tacka i stället för tacke.
Det fanns även syntaktiska mönster som avvek från talspråket. Ett frapperande
exempel var att placera det finita verbet sist i en del bisatser utifrån tysk
påverkan, till exempel som i stadhen skeedt war från Lukas 23 (Bergman
1970:92). Generellt gäller dock att översättningarna hade ett relativt enkelt språk
utan tunga latininfluenser. Det gäller framför allt 1541 års bibel, som hade ett
modernare språk än översättningen från 1526. Bibeln hade också ett ledigare och
modernare språk än det rådande kanslispråket, som var ett formelbundet och
latininfluerat språk lång från det naturliga talspråket. Med undantag av en lätt
redigerad utgåva från 1703 stod sig översättningen ända till 1917. I utgåvan från
1703, även kallad Karl XII:s Bibel, var det främst några stavningsförändringar
som gjordes; i övrigt var det samma text.
13