SFT – Svensk Familjeterapi nr 1 2011 - Svenska föreningen för ...

More documents

Recommendations

Info

22-24 september 2010 Kongresskommentar från Umeå efter fjOlårets förhOppningsfUllA kongress i Tällberg, ”på spaning efter familjeterapin”, var mina förväntningar inte så höga inför 2010 års sfft-kongress i Umeå. Stjärnplåstret, irländska Imelda McCarthy, hade lämnat återbud på grund av sjukdom, vilket jag i och för sig inte sörjde. I mina ögon sysslar hon och hennes kollegor med terapi/ konsultation som är mer fokuserad på individer och dyader än på familjesystem, och jag har aldrig riktigt förstått vad de har på familjeterapikongresser att göra. De passar bättre på de narrativa kongresser som Michael White föredrog att arrangera, i stället för att åka på familjeterapikongresser. Även den tilltänkte efterträdaren, kanadensaren Stephen Madigan, hade lämnat återbud i sista stund, och jag avundades inte arrangörerna. Tvärt om är jag full av beundran för deras förmåga att, trots sena återbud, ändå genomföra en kongress som uppskattades av de c:a 150 deltagarna. Den första kongressmorgonen inleddes av Generationskören, ett järngäng av gubbar och käringar i pensionsåldern, som på fritiden roar sig med att sjunga i kör. Men det är inga vanliga körsånger, utan repertoaren består uteslutande av ROCK! Efter Joan Jetts ”I Love Rock’n’roll” vräkte de på med Jerry Williams ”I Can Jive” och the Whos ”My Generation” med en personlig tolkning av Roger Daltreys stamning. Generationsperspektivet kompades perfekt av ett band musikskoleelever, och eftersom familjeterapin och rockmusiken är jämnåriga, födda i en långsam grossess som förlöstes för 56 år sedan, så är det svårt att tänka sig en bättre öppning på en svensk familjeterapikongress. Resten av den första dagen fylldes jag av ett tilltagande missnöje. Inte så att föreläsarna var ointressanta, tvärtom bjöd de på många små guldkorn. Men de 45 minuter som var avsatta för var och en räckte inte ens till för att de skulle hinna berätta allt de ville, och än mindre fanns det tid att ställa några frågor kring 20 de tankar som anförandena hade väckt. Visserligen erbjöd alla generöst sina epost-adresser för frågor i efterhand, men det blir inte samma sak som en öppen dialog. En mer ideologisk missnöjesbotten var en nästan fullständig frånvaro av familjeperspektiv utöver individ och dyadnivåerna. Ett av de få undantagen var när Anita Blom af Ekenstam i en bisats nämnde Monica Hedenbros forskning om triadisk anknytning, utan att gå in på hur hon och hennes kollegor i Täby använder sig av dessa viktiga triangulära processer i sitt arbete ”att bli förälder inifrån”. Ett annat projekt som bygger på ”det sunda föräldraskapet” är Theraplay. Som hörs är det en modell som importerats från USA, och en grupp i Umeå har översatt modellen till svenska. När Anna-Rosa Perris och Britta Sundberg redovisade teorin kring arbetet, lät den förvillande lik Marte meo, utom när de berättade att en terapeut ibland kan agera lekpartner i stället för en förälder. Men när de visade ett videoband fanns det inte längre så många likheter kvar, förutom att man arbetar med videoinspelningar. Visst är det intressant att liknande teorier kan tillämpas på så diametralt skilda sätt? Gemensamt för båda föräldraprojekten verkar dock vara att man fastnar på den dyadiska nivån, och inte arbetar på triadiska eller ännu högre systemnivåer, och min avsaknad av systemperspektiv växte sig allt starkare under dagen. Eftersom det är förmågan att tänka (och agera) på olika ecosystemiska nivåer (triader, funktionella subsystem, utvidgat familjesystem, sociala och professionella nätverk, etnicitet, kulturtillhörighet...) som gör en kvalitativ skillnad på terapeuter som är familje- och systemorienterade och sådana som fastnat på individ- och dyadnivåerna, så kändes avsaknaden av systemperspektiv oerhört stark, även om Björn Wrangsjö, i sitt anförande om familjens livscykel, inkluderade fler systemnivåer, dock utan att särskilt markera att dessa livsprocesser berör fler nivåer än individer och dyader. Kongressens sista programpunkt var ett samtal där Marianne Borgengren intervjuade Gustaf Berglund och Erik Abrahamsson utifrån deras arbete med böckerna ”Skapande konversationer” och ”Psykoterapins förnyare”. En av hennes första frågor var vad de fått med sig från sina intervjuer av de stora förgrundsgestalterna. Det kändes oerhört befriande när Gustaf svarade att han inte ville ge något politiskt korrekt svar, utan insåg att det var dags att damma av flera av de ”gamla giganterna”. Ännu ett exempel på att behovet av integrativ familjeterapi växer sig allt starkare, i dessa tider när Socialstyrelsens och universitetens evidenstsunami hotar att ödelägga den familjeterapikompetens som byggts upp i över ett halvsekel. Och Gustaf förstärkte integrationstanken med Martin Soldtvedts BOF-triangel – i form av överlappande ”ballonger” som, förutom de metodspecifika hörnen, till största delen består av en integrativ allmänning. Spaningen efter familjeterapin, som påbörjades i Tällberg, är långt ifrån färdig! Snarare är den i sin linda, och vi måste värna om att inte låta systemteorins kärna krympa ned till individ- och dyadnivåerna, där familjeterapin befann sig på 1950-talet. För att hitta familjeterapin igen behöver vi överge den konstruktionistiska myten om att cybernetik av andra ordningen innebar ett paradigmskifte för 30 år sedan, som inte bara ogiltigförklarade all gammal vetenskap och beprövad erfarenhet, utan som i princip omöjliggjorde påverkan över huvud taget, och i synnerhet då familjeterapi. Det är hög tid att följa den danska psykologen Ville Laursens uppmaning i ”Fokus på familien” 2007 #1, att anhängare av systemisk konstruktionism måste erkänna, och hitta tillbaka till, våra gemensamma systemiska rötter. Vi behöver, utifrån olika inriktningar, samarbeta för att ha en chans att överleva Svensk Familjeterapi 1/11
Bravo Västerbotten! fAmiljeterApiföreningen i Västerbotten förtjänar mycket beröm för sitt arrangemang av kongressen i Umeå 22-24 september 2010. Temat ”Familjeterapi i ett livsperspektiv” genomsyrade kongressens alla delar, från inramning till innehåll. Exempel på detta är mottagandet i Ungdomens Hus, underhållning av Generationskören samt givetvis de väl utvalda föreläsningarna och seminarierna. Familjearbetet kan skilja sig mycket åt till metod och utförande men har ofta samma mål. En reflektion från kongressen var att Jesper Juuls tankar om barn och deras behov är slående lika grunderna i det manualbaserade föräldraprogrammet Komet. KBT-hysterin, en uppmaning som jag förstärkte i en artikel i nr 2, 2009. När jag i Tällberg 2010 framförde min tanke om den tredje generationens cybernetik, där interaktionistiska och konstruktionistiska teorier och verktyg integreras, så som Salvador Minuchin har gjort i alla år, så fick jag många uppskattande kommentarer från kongressdeltagare. Även Magnus Ringborg har framfört liknande synpunkter vid kongressen i Bergen 2008. Men jag har ännu inte sett någon artikel som har hakat på integrationstanken, utöver mina egna. I avvaktan på att fler skall börja skriva om den tredje generationens cybernetik, så får kongresserna betraktas som de viktigaste fora vi har för att framföra ecosystemiska tankar på olika nivåer. Vi måste hålla den familjeterapeutiska fanan högt, speciellt i snålblåst och motvind! Aven om vi familjeterapeuter kanske måste övervintra några år, som Erik Abrahamsson spådde, när Marianne Borgengren fick tid över att ställa framtidsfrågan, så gäller säkert det gamla ordspråket fortfarande: ”Enade vi stå, söndrade vi falla”. Temat på nästa års nordiska kongress är ”Rötter och vingar – låt historien inspirera framtiden”. Det låter helt perfekt för ett sådant integrativt syfte i hela Norden. Men, när man granskar presentationen av föreläsarna slås man av att listan domineras av konstruktionistiska namn, som till stor del inte är familjeterapeuter utan filosofer, konstvetare, litteraturvetare med mera. De föreläsare som refererar till interaktionistiska rötter är i minoritet, och denna obalans riskerar att resultera i att vingarna än en gång flyger ifrån sina rötter, trots det goda syftet med kongressen. Jag hoppas att kongressledningen är medveten om det potentiella problemet, och gör vad man kan för att balansera innehållet. Maths Lundsbye GSI, Göteborgs Socialpsykologiska Institut Svensk Familjeterapi 1/11 Familjearbetet kan ta sig många uttryck och sker inte bara i terapirummet. På kongressen fick vi ta del av flera goda exempel i olika inriktningar och program. Här kan till exempel nämnas arbetet med ”Livets träd” i Sundbyberg, ”Att bli förälder inifrån” i Täby och PREP-kurserna i Mora. En av kongressens höjdpunkter tyckte vi var Björn Wrangsjös föreläsning om familjens livscykel. Det var uppfriskande att höra om familjen och dess liv som normalitet och inte som mottagare av behandling och terapi. Björn Wrangsjö beskrev familjens liv som en fortgående reglering av medlemmarnas avstånd och närhet. Det är självklart närmare mellan föräldrar och barn när barnen är små än när de är stora och flygfärdiga. Relationer i en familj finns inte bara mellan föräldrar och barn utan också mellan syskon samt släktingar i olika generationer. Avstånd och närhet mellan alla inbördes relationer förändras över tid och Björn klädde de olika epokerna av livscykeln i bilder med hög igenkänningsfaktor. Slutklämmen att arvstvisten kan ses som en sista reglering av avstånd och rättvisa blev till en början lite hisnande – men javisst, så kan det absolut vara. Familjeresuresenheten Lidingö i samverkan med Västkompetens erbjuder dagar med Scott Miller våren 2011 Vad är verksamt i socialt behandlingsarbete? Om kliniska och organisatoriska principer som förbättrar samarbetet med klienten och resultatet av behandlingen Inspirationsdag för chefer som vill ta del av Scott Millers forskning och metod. 5 april, kl. 09.00-16.00 Fördjupningsdag för dig som varit på tidigare workshop med Scott Miller och vill vidareutveckla ditt arbete med bl.a.hans skalor 6 april, kl. 09.00-16.00 Workshop för dig som vill ha konstruktiva och effektiva redskap för evaluering och utveckling av samarbetet med dina klienter. 7 - 8 april, kl. 09.00-16.00 För mer information se www.gck.nu 21
Page 1 and 2: SFT Svensk Familjeterapi Nummer Ope
Page 3 and 4: Nystartad förening! Våren 2010 sk
Page 5 and 6: 28 -31 oktober 2010 EFTA Paris 28 -
Page 7 and 8: Anknytningsbaserad familjeterapi In
Page 9 and 10: för helande samtal Du anar att sak
Page 11 and 12: mer det att mamman och flickan var
Page 13 and 14: it ett fältslag? Hade det här var
Page 15 and 16: Familjebehandling med Marte Meo i a
Page 17 and 18: från sjukhuset i augusti och hans
Page 19: samTal kring handledning - erFarenh
Page 23 and 24: Möte med redaktören och Umeå Ani

SFT – Svensk Familjeterapi nr 1 2011 - Svenska föreningen för ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?