SFT – Svensk Familjeterapi nr 1 2011 - Svenska föreningen för ...

More documents

Recommendations

Info

dock en besvikelse för familjen och man kände sig indragna i ett system av tvång och att man från personalen såg på föräldrarna som dåliga för sina barn. Utifrån det sammanhanget startade Marte Meo-arbete med sonen Ivan och familjen runt omkring. Marte meo med filmning i familjen pågick mellan juni 2009 – december 2009. Då avslutades filmarbetet och Marte meo-inriktningen fortsatte utan film. sTarT på arBeTeT Ivan låg på sin säng, bortvänd och med händerna slutna kring varandra. Ögonen var slutna. Han kommunicerade endast viskande med sin ”hundvalp” som han höll fast i famnen. Familjen drog sig allt längre ifrån Ivan, såg till att han var ren, fick mat genom sonden etc men tystnaden spreds kring honom. Det blev svårt att närma sig honom med samtal eller att tala med varandra intill honom med normal röststyrka. Mamma uttryckte sin förtvivlan, kände sig avvisad och tyckte sig förstå att pojken var bortom möjligheter att höra henne. Han rörde sig inte, verkade inte höra, så varför tala till honom? Även personalen hade svårt att tala direkt till Ivan. När han skulle duschas eller kläs för att tas ut i rullstol på en promenad tog man tag i honom och klädde honom utan ord. Allt gick också i ett snabbt tempo. Vid det första mötestillfället träffades vi tillsammans med föräldrar och personal. Jag presenterade Marte meometoden och gick igenom hur symtom på trauma kan se ut. Vid det första filmtillfället satt mamma Irina vid sonens sida med handen på hans axel, hon instruerades att tala till honom, berätta vad vi gjorde, vem jag var och vad som skulle ske sedan. När mamma lyfter av sin hand från pojken gör han en liten krängande rörelse bakåt. Det blev starten för att titta efter initiativ hos honom och tecken på att han faktiskt kunde uppfatta Irinas närvaro. Vi fortsatte sedan att i sekvenser studera Ivans små tecken på reaktion, som att hans andhämtning blev kraftigare, 16 han var lite rörligare i sängen, antydan till samarbetsrörelser vid påklädning och avvärjande rörelser när någon rörde hans händer eller armar. Film 1 – TexT Till Filmsekvenserna Ivan är en pojke som nu har svaga initiativ. Han visar med små medel att han reagerar på yttre kontakt och tal och söker sig närmare Irina när hon sitter intill honom. Han behöver få ord för sig själv, den som sitter intill honom, vad som sker och vad som kommer att ske. Allt Ivan uppvisar eller gör, litet som stort, kan ses som initiativ som vi behöver uppmärksamma, bekräfta och benämna och därmed tydliggöra honom och stödja honom att bli mer tydlig. Förslag: I kontakt med Ivan, benämn dig själv, honom och situationen. Till exempel, ”nu Ivan kommer jag och tar dig under armarna för att lyfta dig över till sängen”. Även när ni bara befinner er i samma rum som Ivan kan han trianguleras in i sammanhanget genom att man benämner det som händer, t ex: Ivan, vi sitter här intill dig och pratar om hur vi ska göra med…. Film 2 Benämningarna har ökat men tempot är för högt. Ivan gör tydliga avvärjande rörelser. Sjunker ned ytterligare i jackans halsringning när han förflyttats från sängen och till rullstolen. åTergivningen Ivan uppvisar att han stängt av yttervärlden, han har ett lågt tempo och verkar behöva att vi andra håller ett tempo som passar honom i kommunikationen och i aktiviteter. När Ivan talar utifrån sin egen värld, det vill säga om hunden eller liknande, möt honom i det, tala om hunden först och led sedan ut det du talar till honom om till den yttre världen – det som sker. Hösten 2008 fick familjen avslag på sin asylansökan och Ivans yngre bror insjuknade akut i ett psykosliknande tillstånd med paranoida inslag. Familjen var nu mycket belastad med tanke på hotet om återvändande, hög stress och två svårt sjuka barn. Man hade också svårt att hitta samordning med behandlingshemmets personal och personal på sjukhuset. Familjen kände sig ifrågasatt och fråntagen sina möjligheter till bestämmande över hur deras barn skulle mötas. deT ForTsaTTa FilmarBeTeT De fortsatta filmsekvenserna fokuserade på Ivans små initiativ och hans tänkbara svar på kontaktförsök ifrån föräldrarna. Effekten av arbetet blev framför allt att närheten mellan mor och barn kunde upprätthållas trots att Ivan kunde uppfattas som avvisande och att det inte gick att se några snabba resultat av kontaktförsöken. Arbetet med Ivan och hans familj pågick först fram till sommaren 2009 då familjen flyttade från behandlingshemmet till en egen lägenhet. Då startade insatser av Charlotta, Röda Korsets sjukgymnast, med Ivan, i syfte att aktivera och hålla cirkulationen igång i muskler och leder och stimulera hjärnans aktivitet. Ett samarbete startade också med kommunens hemtjänst, hemsjukvård och arbetsterapi. Marte meo-arbetet såg i stort sett ut som tidigare, mamma Irina kom in i Ivans rum, satte sig intill honom, masserade honom med piggbollar, talade till honom och tog vänligt i honom. Under tiden kunde vi iaktta hur hans andhämtning blev djupare och tyngre, någon gång tyckte vi oss se att han höll ögonen halvöppna ett litet tag. Under återgivningarna kunde vi se små tecken på svar i Ivans rörelsemönster, återgivningar som var både ansträngande, rörande och upprörande för föräldrarna. Under sommaren förvärrades broderns symtom och han lades in på sjukhus under en period tillsammans med sin pappa. Under den turbulenta tiden var mitt arbete mestadels inriktat på att stödja föräldrarna och ta emot och härbärgera deras förtvivlan och känsla av maktlöshet. Ivans lillebror skrevs hem Svensk Familjeterapi 1/11
från sjukhuset i augusti och hans tillstånd förbättrades något. Senare samma höst 2009 får familjen permanent uppehållstillstånd, alla utom farmor som fortfarande är utvisningshotad. Vintern 2009 avslutades filmarbetet men Marte meo-inriktningen i bemötandet av alla familjemedlemmar fortsatte. Elisabeth, verksamhetschef och psykolog, startade psykoterapi i hemmet med Ivans lillebror som var kraftigt paranoid, ibland aggressiv och hallucinerande. Vi var då tre behandlare som besökte familjen så gott som varje vecka. Det gjorde att samordningen oss emellan blev avgörande för arbetet, att bemöta familjen efter samma förhållningssätt, svara på familjens frågor och möta deras förtvivlan utifrån ungefär samma sätt. Marte Meo-principerna blir viktiga – att invänta familjens initiativ, fånga upp dem, bekräfta dem, utvidga sammanhanget och se till att dialogen mellan dem upprätthölls och dialogen mellan oss och dem. Vi tränades också i att avvakta med egna förslag, härbärgera känslor och stå för envist hopp om positiv förändring. Ett aktivt men lugnt och hållande förhållningssätt. resulTaT Under 2010 har båda barnen börjat tillfriskna och familjen återhämtar sig. Lillebror Mika går snabbast framåt. Under våren blev han lugnare, började kommunicera utåt, släppte sina inre demoner och tillät Elisabeth att komma in i rummet och sitta intill honom. Under sommaren blev han allt mer tillgänglig och tog promenader ute med sin far. Vid skolstarten började han i en liten grupp med fadern närvarande och efter ett par veckor kunde pappa stanna hemma. Idag går han full tid i skolan, har kamrater och har börjat spela fotboll på fritiden. ivan Vid årsskiftet 2009 – 2010 började Ivan svälja vätska igen och glädjen var stor i familjen. Han fortsatte sedan att ta emot mos och puréer och under våren togs sonden bort. I träningen med sjukgymnasten har han blivit allt stadigare i kroppen och han har gått från Svensk Familjeterapi 1/11 att hjälpas till sittande i sängen till sittande på sängkanten och sedan i fåtölj. Den fysiska träningen av Ivan har gett föräldrarna en uppgift som även den stärkt relationen mellan honom och föräldrarna. De fick en konkret uppgift att utföra som gav märkbara resultat. Under hösten har träningen fokuserat på stabilitet i kroppen och även till att stå och gå, först med mycket stöd och nyligen lite på egen hand. Ivan återtar långsamt sina funktioner och de verkar återvända i den ordningen som han förlorade dem under sitt insjuknande. Han fäster ännu inte blicken i någon annan, har inte börjat tala, men kan svara med små skakningar på huvudet för nej och små nickningar för ja. Insatserna i familjen har minskat. Kommunens insatser avslutades redan under sommaren 2010, lillebror har inga insatser alls just nu, mammas och pappas enskilda samtal är avslutade. Mitt och Charlottas arbete kring Ivan och föräldrarna fortsätter, men i lite mindre omfattning. Föräldrarna har återgått till svenskastudier och praktik och från att ha upplevt i det närmaste totalt kaos, är familjen nu i ett lugnt och i stora delar normaliserat sammanhang. Ingen tvivlar längre på att båda pojkarna ska bli helt återställda. Faktaruta sammanFaTTning När vi på centret sammanfattar vårt arbetssätt i den här och i andra familjer ser vi stora likheter med andras erfarenheter. Det som verkar vara grundläggande är bland annat att undvika alla former av tvång, både vad gäller barnen och föräldrarna. Familjerna har ofta upplevt de grövsta formerna av tvång redan före ankomsten till Sverige och svenska vårdgivares, ofta välmenande tvångsåtgärder, kan trigga tidigare trauma. Att upprätthålla kommunikationen, att ansvar för att dialogen upprätthålls och att föräldrarna får möjlighet att känna sig förstådda och räknade med. Att hela tiden stå för hopp, tålamod och uthållighet och härbärgerande i en process som många gånger kan vara outhärdlig för familjen. Att ha Marte Meo-principerna i bakhuvudet ger en stadga för det egna arbetet. Det beskrivna arbetet och familjen är inte helt representativt för resten av projektet. Barnen har i det här fallet utvecklat flera psykiska symtom och samarbetet med de övriga vårdgivarna har senare utvecklats mer. (Familjemedlemmarnas namn har också bytts ut.) Rosanne Macke-Alström är Leg. Psykoterapeut med familjeterapiinriktning, Marte meo-terapeut och handledare, Röda Korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade. Över landet finns idag 5 behandlingscenter som tar emot krigsskadade och torterade patienter. Skövdecentret har 9 anställda varav 6 psykoterapeuter/psykologer, sjukgymnast, socionom och sekreterare/assistent, några på deltid. Man erbjuder i första hand samtalsterapi med olika inriktning, sjukgymnastik och i liten omfattning bildterapi i grupp. Sedan snart tre år tillbaka även familjediagnostik och familjeterapi, framför allt i asylsökande familjer med svårt sjuka barn. Projektet ”Samverkan kring asylsökande barnfamiljer” Finansiär: Allmänna Arvsfonden. Projektets delar: Samverkansformer – ansvarsområden – vårdplanering Prevention Diagnostik Behandling Kunskapsdelning kunskapsspridning 17
Page 1 and 2: SFT Svensk Familjeterapi Nummer Ope
Page 3 and 4: Nystartad förening! Våren 2010 sk
Page 5 and 6: 28 -31 oktober 2010 EFTA Paris 28 -
Page 7 and 8: Anknytningsbaserad familjeterapi In
Page 9 and 10: för helande samtal Du anar att sak
Page 11 and 12: mer det att mamman och flickan var
Page 13 and 14: it ett fältslag? Hade det här var
Page 15: Familjebehandling med Marte Meo i a
Page 19 and 20: samTal kring handledning - erFarenh
Page 21 and 22: Bravo Västerbotten! fAmiljeterApif
Page 23 and 24: Möte med redaktören och Umeå Ani

SFT – Svensk Familjeterapi nr 1 2011 - Svenska föreningen för ...

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?