Motioner och utlåtanden - Seko

Utlåtanden och motioner Avsnitt A
Motion A8 SEKO – En federation av olika branscher
Många medlemmar och förtroendevalda känner inte att SEKO klarar att leva upp till förväntningarna
om en stark facklig organisation som fokuserar på löner, anställningsvillkor och övriga
arbetsplatsanknutna frågor. Kritiken består till stora delar i att SEKO känns som en splittrad
organisation som fokuserar för mycket på annat än sådant som handlar medlemmarnas situation och
förhållanden på arbetsplatserna.
Under 1990-talets stora avregleringsvåg försvann det som varit det naturliga sammanhållande kittet i
det som tidigare var Statsanställdas Förbund (SF) – den gemensamma motparten staten. 1995
ombildades SF till SEKO och 1996 anslöts Sjöfolksförbundet utan att man har implementerats fullt ut
i SEKO. Det ska inte uppfattas som någon kritik mot SEKO Sjöfolk, tvärtom känns det som att den
modell som valts för Sjöfolk har varit bättre och som mer resulterat i starkare fokusering på de
fackliga kärnfrågorna.
Under 2000-talet påbörjades i förbundet ett omfattande förändringsarbete i syfte att "organisera" fram
en förbundsgemenskap där geografiska avdelningar var den symboliska medelpunkten oavsett hur
motparterna var organiserade. Att prata om branschfrågor i det då nybildade SEKO var näst intill
tabu. Detta arbete bedrevs i en tid när arbetsgivarna ännu inte hade börjat ifrågasätta kostnaderna för
den fackliga verksamheten, än mindre brydde sig motparterna vilken verksamhet vi bedrev på av
arbetsgivarna betald arbetstid. I dag är läget helt annorlunda, möjligheterna att låta motparten betala
för facklig verksamhet som inte har en direkt koppling till arbetsplatsen är obefintliga. Det innebär att
all verksamhet som är att betrakta som förbundsgemensam, centralt, regionalt eller lokalt, måste
finansieras via medlemsavgiften. Det är en helt annan situation än vad som gällde under 1990-talet då
drömmen om att kunna organisera fram ett gemensamt förbund var aktuell.
Vi tvingas också konstatera att medlemmarna aldrig förstått och uppskattat omprofileringen från
bransch- och arbetsplatsfrågor till det mer allmänpolitiska budskapet som präglat SEKO. Tvärtom har
medlemmarna ofta varit starkt kritiska till att SEKO är alltför utslätade och svaga i de frågor som
handlar om löner, anställningsvillkor, arbetsmiljö m.m. Av naturliga skäl har denna omprofilering
också inneburit att förbundets ekonomiska resurser har omprioriterats. Ett exempel på hur det har
påverkat negativt i postbranschen är att det sedan många år i princip helt saknas resurser för att utbilda
branschens cirka 1000 förtroendevalda i det egna kollektivavtalet och andra viktiga frågor som har en
direkt koppling till arbetsplatsen.
Som ett naturligt steg för fackförbund med vikande medlemstal och svag intern intressegemenskap,
har SEKO sedan 2009 ingått i samarbetet 6F. I dag återstår endast fem förbund efter det att
Transportarbetarförbundet olyckligtvis valt att dra sig ur samarbetet, vilket är en stor besvikelse för
SEKO då många medlemmar har tydliga sammankopplingar till Transports verksamhetsområde. Det
handlar framför allt om branscherna Post/logistik, Sjöfart och Trafik
Att Transport dragit sig ur 6F kan ingen i SEKO lastas för, men helt klart påverkar det våra
möjligheter till att föra strategiskt fackligt samarbete inom ramen för 6F, men också i övriga
avseenden känner vi en besvikelse över att det inte hänt mer i samarbetet inom 6F. Det känns lite som
att samarbetet har avstannat och i för hög grad reducerats till att vara ett administrativt
samarbetsprojekt. Det är absolut inte fel att samarbeta i administrativa frågor, men det räcker inte
enligt vår uppfattning.
Att gå i en riktning som innebär att SEKO delas upp i fler förbund tror vi inte är realistiskt eller
önskvärt. Däremot tror vi det är nödvändigt att pröva tanken om man kan bygga organisationen på ett
annat sätt i ett fackförbund som i praktiken är en federation bestående av branscher som har
förhållandevis få gemensamma beröringspunkter.
19