"Min historia" på pdf-format - Ydre bibliotek

kaffe av affärsägaren. Alla kunder var glada och pratade med varandra.
Tänk att få sitta på en kälke, dragen av far, med varor och paket runt omkring sig,
drömmande om julklappar och uppleva glädjen över struten eller påsen med
karameller som jag fick av handlarn, det var lycka.
Sen kom syskonen hem till julaftonen då det var rent och pyntat i huset med ljus i
stakar, girlanger i fönstren och hembakat gott bröd och kakor. Men först doppet i
grytan klockan tolv. Sen en stund av stillhet med vila och läsning av jultidningar.
Julkaffet klockan fyra varefter julevangeliet lästes och julsånger sjöngs. Så bankade
tomten på dörren och kom in med julklappar till alla. Glädje och skratt, julrim och prat.
Och så på kvällen en god, härlig risgrynsgröt och goda smörgåsar. Inget störande av
Kalle Anka, inget ”skrål” från TV:n ty den fanns ej då.
Julfrid i juletid. Spraket i spisarna störde ingen. Till och med i köksfarstun fanns en
”vedflo” utöver en fylld vedlår. Ingen skulle behöva bära ved på juldagen. Härliga tid
utan stress. Den var ej uppfunnen, låg ej ens i sin vagga.
Mitt engagemang i folkrörelser och föreningsliv
Första gången jag kom i kontakt med den frikyrkoförsamling jag tillhör var i tonåren
(15 år) och dess dåvarande pastor med fru kom och hälsade på min mamma. Men
tidigare hade jag gått i söndagsskola och juniorförening i mina föräldrars församling.
I den ”nya” församlingen fanns många ungdomar som bildade en ungdomsgrupp. Vi
var 14 flickor och pojkar som träffades och vi var även med pastorn ute och spelade
och sjöng. Jag var sekreterare i gruppen. Finansieringen stod nog församlingen för,
som medlemmar i den gav vi ju i kollekten det vi kunde undvara.
De olika församlingsledarna kommer jag ihåg. Några var bra ungdomsledare, men
när jag var ung så fanns det ändå ett visst avstånd mellan unga och äldre. Inget
”duande” som nu. Man neg för dem som bara var 10 år äldre. Respekten fanns där.
Som äldre innehade jag sekreteraruppgiften i församlingen i 30 år,
barntimmesansvarig i 30 år och söndagsskollärare lika länge, därav ansvarig i cirka
20 år. Juniorledare i 20 år och styrelseledamot och diakon i 20-30 år samt
församlingsvärdinna i ca. 25 år. Allt detta utfördes ideellt.
Attityden inom Svenska kyrkan och frikyrkoförsamlingarna har mjukats upp på senare
år. Människor har kommit närmare varandra. Man är sig själv och den stramhet och
”kom mig inte för när” attityden är borta hos de flesta.
Själv har jag lätt till skratt. Under en sjukdomstid blev det längre till det. Då kom en
bekant och sa: ”Vi längtar efter dig och ditt glada skratt. Det vill vi höra snart.” Allvaret
måste få blandas med glädje.
Inom SKS (Svenska kyrkans studieförbund) och Vuxenskolan, har jag haft och har
ledaruppdrag. Det är givande och roligt att träffa människor av olika kategorier.
Inom kommunfullmäktige i Ydre, representerade jag KDS i flera år likaså i
kyrkofullmäktige här i Ydre.