"Min historia" på pdf-format - Ydre bibliotek

min uppgift i hemmet. Jag kände under dessa veckor att jag hade hennes förtroende.
I hemmet pysslade jag som liten med pappersdockor, klippta ur Oskar Ahrens och
Åhlén & Holms kataloger och i mors knapplåda fanns vackra knappar som
förvandlades till olika ting i mina händer. Jag var ett drömmande, fantiserande barn
som älskade allt som var vackert.
I sjuårsåldern började jag att springa en ”mittöversväg” till min nyfunna kompis som
hade så många syskon. Där öppnade sig åter en ny värld, i en lekstuga, byggd av
olika bräder, där vi satt på huk och bakade kakor av lera och lagade ”mat” av alla
möjliga växter m.m. Ansjovislock blev fina tallrikar och vatten fanns i bäcken intill. I
skolan hoppade vi också hage och hade ”bollskola”, lekte ”gömme”, engelska
fängelset för att nämna något. Uppfinningsrikedomen flödade hos en viss ”tjej”. Men
då vi skulle börja med höjdhopp på den s.k. gymnastiktimman och ribban låg på 50
blev det något av ”blackout” i mitt arma huvud. Jag bromsade med båda fötterna vid
ribban och sprang sedan som en jo-jo mellan start och hoppställning. Min lärare sa
”Du ska komma över” och tog sedan en promenad i sin trädgård för att beskåda
mindre ”tjuriga” blomster. Och – till sist! Jag tog mig över och då för att upptäcka hur
fantastisk roligt det var med höjdhopp. Innan terminen var slut slog jag pojkarnas
rekord och fick beröm för att ”Gunvor som först inte tog sig över 50 cm hoppar nu
högst.” (Och därtill iklädd kjol!!)
Simningens ädla konst lärde jag mig dock aldrig, trots min lärares tålamod. Då de
övriga kamraterna flöt som korkar på vattnet plaskade jag omkring på dessa dynor
och vågade aldrig släppa dem.
Skidåkning på vinter, på skidor lånade av en bror som var betydligt äldre än jag ”gick
väl an”. Min bästa kompis och jag gjorde en ganska annorlunda uppvisning då vi,
innan slutstationen som var belägen på en damm, inte kunde ta kurvan innan backen
som ledde dit ner, utan körde in i en gärdesgård och parkerade där. Både vi och
skidorna överlevde ju dock. Och bonden som ägde gärdesgården såg ingenting!
Familjens bostad
Familjens bostad var en torpstuga på två rum och kök, två förstugor (farstu) ett rum
med trappa upp till vindsvåningen, där det fanns sovrum på sommaren.
”Hemmet var så ringa, dess dörr ganska låg,
men aldrig en kärare boning jag såg
Jag var ej rik på guld
men min Gud var mig huld
Jag kände ej ondskan, ej oro och skuld.”
Till granngårdarna, som var tre, var det omkring 10 minuters gångväg. De var
belägna i norr, öster och söder. Gården i norr ägdes av farfar senare av farbröder,
där vi hämtade mjölk och även post. Till butiken hade vi två kilometer. Sortimentet
innehöll förutom dagligvaror även porslinsföremål, lite tyger och sybehör. Till
badplatsen i sjön Sommens klara, fina vatten gick man på tio minuter.
Städning av kök och kammare var det noga med. Kvast och skyffel användes ofta.
Golvet i köket skurades varje lördag med såpa, vatten och rotborste. Spismuren
kritades och spisen putsades med spiselsvärta i burk. Stora rummet var ”en fridlyst
boning” som ej användes till vardags. Mattorna hemvävda, låg spikraka på golvet.