"Min historia" på pdf-format - Ydre bibliotek
"Min historia" på pdf-format - Ydre bibliotek "Min historia" på pdf-format - Ydre bibliotek
Far kontaktade då ”kommungubbarna” med en förfrågan om pension åt mor. Men det blev avslag på grund av att far tjänade alldeles för bra i sitt arbete hos patron Andersson på Sånna och som skogsarbetare. Till historien hör att då far en dag arbetade på en åker, kom en av de männen vid namn Karl Hultgren till far och sade: ”Jag gjorde allt vad jag kunde för att Karlssons maka skulle få pension, men fick ej de andra med mig.” Han visste hur far arbetade och slet. Han visste om mors svåra sjukdom och han hade känsla för dem. Först på 1940-talet fick mor 15 kronor om året i pension. Men nu kommer solskenshistorien. År 1956 startade min man då 31 år eget företag inom grävmaskinbranschen och behövde kapital. Då ringer Karl Hultgren från Besseryd och undrar om vi är i behov av insatskapital. Jag har 10 000 kronor på ett konto som skulle vara tillgängligt om ni vill låna. Han nämnde inget om ränta eller tid för lånet. Antagligen hade vi hans förtroende. Vi var ju väldigt tacksamma för erbjudandet som kom väl till pass just vid starten. Där fick han själv göra en god gärning. Han som ej fick gehör inför de övriga makthavarna då han vädjade om pension åt min sjuka mor. Naturligtvis den händelsen att jag träffade min blivande man som hade tålamod med mina nycker under den första tiden. Att bilda ett eget ”krypin” hos far. Se hans lycka att ha oss hos sig. Vår första sons födelse en kall, snöig januaridag, då jag, genom att få för mycket lustgas, gav upp att arbeta med och den lille fick det jobbigt. Men allt gick väl. ”Inga karlar vill vi ha med, de blir mera till besvär än hjälp” var barnmorskans ord. Vår son! Vilken lycka! Efter nio dygn på BB i Österbymo, var det hemresa. Det stack i fötterna som om jag gått på enris. Nio kronor kostade vistelsen. Morfar var överlycklig över den lille som nog inte fick pröva sina röstresurser så mycket som han borde. Men de kom ändå. Så kom då dottern som föddes i juni 1954. Efterlängtad av en hel släkt på fädernet, där många pojkar sett dagens ljus på löpande band. En faster slog vad: ”Blir det en flicka så åker jag till Tranås och köper garn och stickar en klänning åt henne tills ni kommer hem!” På nio dygn var en jättesöt klänning klar. Stickorna hade nog gått varma och hur det kändes i fingrar och armar på stickerskan, förtäljer ej sagan. När Mats var två år och Majvor var åtta månader stod vår nybyggda villa i tätorten Asby färdig år 1955. Det var mer än jobbigt att lämna far och barndomshemmet men Kurt hade sitt arbete i Asby som började klockan fem och ofta blev det mer än åtta timmars arbetsdag.
Dessutom hade villan alla moderniteter, vilket saknades i mitt barndomshem. Runt omkring växte redan flera villor upp. Det var unga familjer i vår egen ålder och fin gemenskap. En ny era hade börjat i vårt liv, men även där fanns rum för min far som gärna cyklade milen fram till vårt nya hem. År 1962 berikades vi med ännu en son. Treklövern som blev vår rikedom och morfars glädje i ålderns höst. Han bodde sina sista år hos oss 1971-73, så på sätt och vis tog jag hand om min pappa, han som en gång i min barndom blev min trygghet. Nu är vi pensionärer sedan flera år. Bor kvar i villan. Äldste sonen med fru och tre barn bor i egen villa, ca. fem minuters väg härifrån. År 1996 övertog han vår firma och hans fru förestår skolbespisningen här i låg- och mellanstadiet. Vår dotter är förskollärare i Göteborg, där hon bor i Askim med sin familj, man och två pojkar. Vår måg är ingenjör inom Göteborgs Energi. Och vår yngste son som bor i Taberg arbetar inom sjukvården i en tysk datafirma, gift med en flicka från Skåne som arbetar inom Försäkringskassan. De har tre barn. Jag sa vid en familjemiddag för en tid sedan: ”Tänk att vi fått de bästa sonhustrurna, den bästa mågen och de finaste barnbarnen. Är vi kanske omoderna i dagens samhälle? Men lyckliga! När andra världskriget bröt ut var jag tio år och minns karbidlampornas lukt och ljuslåga, ransoneringskorten, mörkläggningspapper, flygplanen som gick så tungt i nattens mörker. Skulle dom släppa en bomb över vår stuga uppe på kullen? Tanken fanns i mitt huvud. Kyrkoherden som kom för att hämta kaffekuponger. Mor drack inte kaffe, men hade kort så det räckte till honom med familj och alla besökare. 30 grader kallt, drivor höga så benen räckte ej till trots att de var ganska långa. Fri några dagar från skolan. Den gick inte att hålla varm. Mitt första par pojkskidbyxor som min syster sydde om och satte blixtlåset i sidan. Flickor kan väl inte ha gylf! Flickor skulle inte ha långbyxor så vi av det könet höll på att frysa ihjäl. Far eldade på nätterna i spisarna. Alla trängde ihop sig och värmde varandra. Ja, det var en tid med extrem kyla. Paket med varma kläder skickades till mina två äldsta bröder som låg inkallade. Var visste vi inte. Bara fältpostadressen till dem! Detta är ett fragment av ”mitt livs historia”. Bidraget kunde ha blivit mycket längre. När man börjar djuploda tillbaka i tiden är det så mycket som kommer upp till ytan.
- Page 1 and 2: Det började i en torpstuga i Asby
- Page 3 and 4: egenskaper kom med diagnosen: ”in
- Page 5 and 6: Prydnadssakerna stod fint på den v
- Page 7 and 8: kaffe av affärsägaren. Alla kunde
- Page 9: Kvällen kom och därmed far. Kröp
Far kontaktade då ”kommungubbarna” med en förfrågan om pension åt mor. Men det<br />
blev avslag <strong>på</strong> grund av att far tjänade alldeles för bra i sitt arbete hos patron<br />
Andersson <strong>på</strong> Sånna och som skogsarbetare. Till historien hör att då far en dag<br />
arbetade <strong>på</strong> en åker, kom en av de männen vid namn Karl Hultgren till far och sade:<br />
”Jag gjorde allt vad jag kunde för att Karlssons maka skulle få pension, men fick ej de<br />
andra med mig.” Han visste hur far arbetade och slet. Han visste om mors svåra<br />
sjukdom och han hade känsla för dem. Först <strong>på</strong> 1940-talet fick mor 15 kronor om<br />
året i pension.<br />
Men nu kommer solskenshistorien. År 1956 startade min man då 31 år eget företag<br />
inom grävmaskinbranschen och behövde kapital. Då ringer Karl Hultgren från<br />
Besseryd och undrar om vi är i behov av insatskapital. Jag har 10 000 kronor <strong>på</strong> ett<br />
konto som skulle vara tillgängligt om ni vill låna. Han nämnde inget om ränta eller tid<br />
för lånet. Antagligen hade vi hans förtroende. Vi var ju väldigt tacksamma för<br />
erbjudandet som kom väl till pass just vid starten. Där fick han själv göra en god<br />
gärning. Han som ej fick gehör inför de övriga makthavarna då han vädjade om<br />
pension åt min sjuka mor.<br />
Naturligtvis den händelsen att jag träffade min blivande man som hade tålamod med<br />
mina nycker under den första tiden. Att bilda ett eget ”krypin” hos far. Se hans lycka<br />
att ha oss hos sig. Vår första sons födelse en kall, snöig januaridag, då jag, genom<br />
att få för mycket lustgas, gav upp att arbeta med och den lille fick det jobbigt. Men allt<br />
gick väl. ”Inga karlar vill vi ha med, de blir mera till besvär än hjälp” var barnmorskans<br />
ord.<br />
Vår son! Vilken lycka! Efter nio dygn <strong>på</strong> BB i Österbymo, var det hemresa. Det stack i<br />
fötterna som om jag gått <strong>på</strong> enris. Nio kronor kostade vistelsen. Morfar var överlycklig<br />
över den lille som nog inte fick pröva sina röstresurser så mycket som han borde.<br />
Men de kom ändå. Så kom då dottern som föddes i juni 1954. Efterlängtad av en hel<br />
släkt <strong>på</strong> fädernet, där många pojkar sett dagens ljus <strong>på</strong> löpande band.<br />
En faster slog vad: ”Blir det en flicka så åker jag till Tranås och köper garn och stickar<br />
en klänning åt henne tills ni kommer hem!” På nio dygn var en jättesöt klänning klar.<br />
Stickorna hade nog gått varma och hur det kändes i fingrar och armar <strong>på</strong> stickerskan,<br />
förtäljer ej sagan.<br />
När Mats var två år och Majvor var åtta månader stod vår nybyggda villa i tätorten<br />
Asby färdig år 1955.<br />
Det var mer än jobbigt att lämna far och barndomshemmet men Kurt hade sitt arbete<br />
i Asby som började klockan fem och ofta blev det mer än åtta timmars arbetsdag.
Change language