Hälsoundersökningar i skolan.pdf

flesta pojkar normaliseras förhuden spontant. I 15-18 års åldern har dock 1-
3 procent rapporterats ha kvarstående förträngning (134, 135). Förträngningen
ger problem vid samlag. Risken för infektion är också ökad. Den vanliga
behandlingen är operation av förhuden. Eventuellt kan förhuden behandlas
med en stark kortisonsalva (136).
Man har föreslagit att förhuden på alla pojkar ska kontrolleras (103). En
sådan undersökning är dock inte okontroversiell. Det är vanligt med en avsevärd
överbehandling (137, 138). Det hänger samman med att normalt trång
förhud på pojkar, före puberteten, förväxlas med sjukliga förändringar. Det
finns risk för att medicinsk kontroll av förhuden vidmakthåller en sådan överbehandling.
För att påvisa problemet behövs knappast någon medicinsk utbildning. Det
som krävs är att pojkar informeras om frågan och om tillgängliga åtgärder.
Sådan information kan alla elever få i samband med sex- och samlevnadsundervisningen
på högstadiet. Denna metod har praktiskt prövats och
vid en utvärdering också visat sig fungera (139).
Psykiska problem
Psykiska problem är vanliga i skolåldern. Mellbin och medarbetare fann i en
undersökningar av 10-åringar att 24 procent hade psykiska problem, i någon
form (85), Jorming noterade 22 procent med sådan problem i åldrarna 7-15
år (31) och Cederblad fann 24 procent med psykiska problem i åldrarna 7-15
år (140). I en longitudinell uppföljning, av en grupp barn i en svensk kommun,
från födseln till 24 års ålder, noterades en kumulerad psykiatrisk sjuklighet
om 14 procent av alla individer (141).
Flera försök har gjorts för att förebygga psykisk ohälsa, genom att erbjuda
tidig behandling till barn med symptom. De relativt lättillgängliga barnpsykiatriska
mottagningar, som började utvecklas i olika delar av Europa
under 1920-talet, bygger på denna tanke, den s.k. Child Guidance rörelsen.
Specifikt knutet till skolhälsovården har man också genomfört olika försök
med att systematiskt spåra psykiska problem (142).
Försöken med att förebygga psykisk ohälsa genom att tidigt spåra och behandla
har dock inte varit framgångsrika (85, 143-147). En orsak är troligen
att psykisk ohälsa inte låter sig fångas med de enkla modeller, som är användbara
för att spåra kroppslig sjukdom. En underliggande föreställning är
att lätta psykiska symptom, om de lämnas obehandlade, utvecklas till gravare
psykisk sjuklighet. Spontanläkningen under uppväxtåren är dock påfallande.
I den tidigare nämnda svenska studien följdes barn från födseln till
29