Hälsoundersökningar i skolan.pdf

perceptionssvårigheter. Man har antagit, som orsak, en hypotetisk störning i
det centrala nervsystemet. Tillståndet har tidigare benämnts ”MBD” eller
”MPH”. Under senare år har beteckningen ”DAMP” blivit dominerade (111).
DAMP ska uttydas som Deficiency of Attention, Motor ability and Perception.
I sen förskoleålder har 1,2 procent av alla barn svår DAMP problematik
och ytterligare minst 3 procent har lindrigare besvär (112).
Behandlingen består främst i att anpassa den fysiska miljön till barnets problem
och i att informera föräldrar och lärare, så att deras förväntningar blir
realistiska (113). Sekundära psykiska pålagringar bör på detta sätt kunna förebyggas.
Det finns endast en publicerade experimentell undersökning av
frågan (114). Författarna kan där inte dra några tydliga slutsatser om
insatsernas effekt. Motorisk träning av dessa barn har också förespråkats,
främst på lågstadiet (115). Inte heller här finns det experimentella belägg för
att insatserna har effekt.
Inom de flesta landsting genomför barnhälsovården screeningprogram för
att påvisa DAMP (116, 117). En studie genomförd i Linköping visar dock att
undersökningarna på BVC vanligen inte lett till att barnens lärare fått information
(118).
Screening för DAMP uppfyller således inte Wilson och Jungners krav för
hälsokontroller (35, 119). Den främsta bristen är avsaknad av studier, som
visar att insatt behandling gynnsamt påverkar förloppet. I första hand bör
därför sådana undersökningar genomföras. I avvaktan på dem kan det vara
rimligt att behålla en viss screeningverksamhet med systematisk uppföljning
av utfall. Undersökningar bör lämpligen genomföras före skolstart, lämpligen
i samarbete mellan BVC och skolhälsovård (120, 121).
Njursjukdomar
Under 1970-talet och tidigare lämnade eleverna rutinmässigt urinprover i
skolan. Syftet var att påvisa äggvita, röda blodkroppar, bakterier och druvsocker
i urinen. Under de senaste två decennierna har utfallet vid sådana
undersökningar särskilt intensivt studerats i Japan (40).
Den viktigaste sjukdomen, som ger ökad utsöndring av äggvita i urinen, och
som också ofta ger ett ökat antal röda blodkroppar, är glomerulonefrit, ofta
kallad “äggvita i urinen“. Denna sjukdom går bra att påvisa med ett urinprov
(122). Det finns dock inte någon effektiv behandling att sätta in i ett symptomfritt
skede. Rutinmässiga kontroller är därför inte motiverade (40).
Signifikant bakterieväxt i urinen utan symptom, s.k. ABU, går att påvisa på
27