Hälsoundersökningar i skolan.pdf

flesta fall upptäcks under förskoleåldern. Enstaka fall blir dock kända först i
skolåldern. I den refererade engelska studien påvisades 1/14 346 tidigare
inte kända fall (50).
Turners syndrom är en kromosomavvikelse som bland annat leder till kortvuxenhet.
Här brukar behandling med tillväxthormon allmänt rekommenderas.
Man kan räkna med 40 fall per 100 000 födda. En stor del av alla fall
diagnosticeras först under skolåren.
Man har också diskuterat om övrig ärftligt betingad kortvuxenhet ska behandlas.
Det finns en efterfrågan på behandling. Man kan dock ifrågasätta
om det är riktigt att behandla ett “normalt“ tillstånd som genetiskt betingad
kortvuxenhet. En jämförbar fråga gäller genetiskt betingad ökad längdtillväxt.
Den kan bromsas med hormonbehandling, om behandling sätts in före puberteten.
Att det finns medicinska möjligheter till behandling är dock inte
liktydigt med en allmän rekommendation och än mindre med ett program för
allmän uppspårning.
När man mäter längden på elever i skolan förs uppgifterna in på en tillväxtkurva.
Det gör det möjligt att inte bara uttala sig om längden för en individ,
i förhållande till genomsnittet vid en viss ålder, utan även om tillväxthastigheten.
Under förskoleåldern bedöms rutinmässigt tillväxthastighet, och
ej endast längd vid en viss ålder. Bestämning av tillväxthastighet bör även i
skolåldern vara ett känsligare instrument för att påvisa avvikelse än att enbart
bestämning av längd vid ett givet tillfälle. Sådana bedömningar rekommenderas
också, bl.a. i Sverige (56). Det finns dock inga studier där man
systematiskt undersökt utfall i form av avvikande tillväxthastighet vid rutinkontroller
av alla barn (37, 41). Diskussionen här begränsas därför till
avvikelser i längd, i förhållande till genomsnittet vid en viss ålder.
De behandlingsbara tillstånd, som kan påvisas med längdmätning, och som
uppfyller Wilson och Jungners kriterier är ovanliga, även sammantaget. Det
är därför tveksamt om nyttan av allmän längdmätning i skolåldern står i proportion
till kostnaden (37, 41, 57, 58). Ett alternativ är därför att avveckla
allmän längdmätning. Detta förutsätter att längddata finns tillgängliga från
barnhälsovården upp till 5-6 års ålder och att det är möjligt att göra längdmätningar
på barn och ungdom med avvikelse.
För närvarande pågår dock flera studier av behandling med tillväxthormon
av genetiskt betingad kortvuxenhet, där de praktiska resultaten idag inte kan
förutsägas. Ett förslag är därför att fortsätta längdmätning i skolan i avvaktan
på resultatet av dessa studier. En framtida längdmätning i skolan bör sannolikt
utformas som skattning av tillväxthastighet.
19