Hälsoundersökningar i skolan.pdf

Centrum för Barn- och Ungdomshälsa 

Hälsoundersökning inom 

skolhälsovården 

En litteraturöversikt 

Sven Bremberg 

Rapport från Samhällsmedicin Syd 

ISSN 1402–3423 

1997:2 (CBU) 

1

Innehållsförteckning 

FÖRORD ......4 

SAMMANFATTNING ......5 

BAKGRUND ......7 

Metod för litteratursökning ......8 

HÄLSOKONTROLLERNAS OLIKA SYFTEN ......9 

Spåra behandlingsbara avvikelser ......10 

Hälsokontroller som utgår från en helhetssyn ......12 

Tillfälle för kontakt och allmän hälsoupplysning samt medicinsk 

yrkesvägledning ......13 

Tillfälle för vårdgivare (läkare) att se normala barn ......14 

Att samla in information om hälsa för senare användning ......15 

Förväntningar från elever och föräldrar på hälsokontroller i 

skolan ......16 

Konklusion ......16 

RIKTADE UNDERSÖKNINGAR ......17 

Allmänt ......17 

Allergi och astma ......17 

Avvikande längd ......18 

Avvikande viktsutveckling ......20 

Blodbrist - anemi ......20 

Blodfetter ......21 

Chlamydia ......21 

DAMP ......21 

2

Defekt färgseende ......21 

Dyslexi ......22 

Genetisk screening ......22 

Huvudvärk ......22 

Högt blodtryck ......22 

Hörselnedsättning ......23 

Migration ......25 

Levnadsvanor ......25 

Medfödda hjärtfel ......26 

Nack-skulder problem ......26 

Neurologiska avvikelser ......26 

Njursjukdomar ......27 

Retentio testis ......28 

Phimosis - trång förhud ......28 

Psykiska problem ......29 

Pubertetsavvikelse - sen eller tidig ......31 

Scolios ......31 

Synnedsättning ......32 

PLANERING AV SKOLHÄLSOVÅRDENS HÄLSO- 

KONTROLLER ......36 

REFERENSER ......38 

3

Förord 

Skolhälsovården är enligt skollagen en rättighet för alla elever i grundskolan 

och gymnasieskolan. Skollagen innehåller också bestämmelser om att eleverna 

ska erbjudas hälsokontroller. I Sverige finns sedan några år inte något nationellt 

program för hälsokontroller inom skolhälsovården. Kontrollerna utformas 

istället lokalt av de personer som är medicinskt ansvariga för denna 

verksamhet. 

Program för hälsokontroller, liksom annan förebyggande verksamhet, behöver 

fortlöpande omprövas. För de som ska göra sådana omprövningar är det 

nödvändigt att ha tillgång till aktuell kunskap på området. Hittills har 

sammanställningar på svenska saknats. Det är skälet till att denna rapport 

läggs fram. 

För att bedöma nytta av olika hälsokontroller krävs inte bara kunskap om 

enskilda moments effekt. Det är också nödvändigt att sätta in denna kunskap 

i ett bredare sammanhang. För detta krävs medicinsk och folkhälsovetenskaplig 

kompetens. Det krävs också kännedom om det sociala system i vilket 

hälsokontrollerna igår. Sådan kännedom är nödvändig eftersom andra 

hälsofrämjande moment, exempelvis hälsosamtal, är kopplade till skolans 

hälsokontroller. 

Hälsokontroller är bara en begränsad del av skolhälsovårdens verksamhet. 

Skolsköterskor och skolläkare ägnar sig åt en flertal andra elevvårdande åtgärder, 

som insatser för eleverna fysiska och psykosociala miljö, hälsoinformation, 

hälsorådgivning, enklare sjukvård m.m. Sammanställningen ger ingen 

beskrivning av dessa delar av skolhälsovården. Sådana beskrivningar finns i 

boken ”Elevhälsans teori och praktik” utgiven av författaren på Studentlitteraturs 

förlag 1990. 

Värdefulla synpunkter har lämnats av Doc Margareta Bondestam, Uppsala, 

samt Med Dr Anders Mark, Göteborg. Författaren är dock själv helt ansvarig 

för innehållet. 

Sven Bremberg 

4

Sammanfattning 

Denna litteraturöversikt utgår i första hand från arbeten som indexerats i den 

medicinska databasen Medlars under åren 1975 till 1994. All litteratur har 

studerats som kommit fram vid kombination av sökorden ”school health 

services” och ”screening”. 

Åtta olika motiv för skolsköterskans och skolläkarens hälsokontroller i skolan 

diskuteras, nämligen att: 

* Spåra behandlingsbara avvikelser 

* Ge tillfälle till kontakt med eleverna 

* Erbjuda möjlighet för hälsoupplysning 

* Ge tillfälle för medicinsk studie- och yrkesorientering 

* Ge möjlighet för vårdgivare (läkare) att se normala barn och ungdomar 

* Bidra till kartläggning av hälsotillståndet i befolkningen 

* Ge möjlighet till att samla in uppgifter om individens hälsotillstånd, 

som senare kan användas vid ett eventuellt insjuknande 

* Förväntningar från elever, föräldrar och lärare. 

Enligt författarens mening bör hälsokontroll alltid vara utformad så att behandlingsbara 

avvikelser kan spåras. Detta syfte kan sedan kombineras med 

något eller några av övriga motiv. 

De hälsoproblem, som är ägnade att spåras med hälsokontroller, bör uppfylla 

följande fem krav, nämligen att: 

* Hälsoproblemet är viktigt för individen och samhället 

* Sjukdomens naturliga förlopp är känt 

* Sjukdomen genomlöper en tidig fas, som individen själv inte uppmärksammar, 

men som kan påvisas med medicinska metoder 

* Behandling, som sätts in i denna tidiga fas, leder till en bättre prognos 

än om behandlingen sätts in först då individen själv märker symptom 

och söker hjälp 

5

* Vinsten av att upptäcka sjukdomen tidigt är större än kostnaderna. 

En genomgång av aktuella hälsoproblem och hälsorisker bland barn och ungdom 

i skolåldern tyder på att följande frågor uppfyller de fem kraven, nämligen 

astma, avvikande längd, chlamydiainfektioner, huvudvärk, hörselnedsättning, 

levandsvanor (bruk av alkohol, tobak och kostvanor), nack-skulderproblem, 

neurologiska avvikelser, retentio testis, scolios, samt synnedsättning. 

Om en viss kontroll ska genomföras eller inte, bör bygga på en bedömning 

av kontrollens marginalnytta. Att göra sådana avvägningar kräver ingående 

kunskap om hälsoläget bland barn och ungdom och om kostnaderna för olika 

insatser. Planering av hälsokontroller kräver därför en god inblick i hela det 

folkhälsovetenskapliga fältet. Eftersom skolans hälsokontroller ingår i samhällets 

samlade förebyggande insatser för barn och ungdom bör planeringen 

ske i nära samarbete med landstingens enheter för barnhälsovård och samhällsmedicin 

och de folkhälsoenheter som finns på kommunal nivå. 

6

Bakgrund 

Skolåldern är objektivt sett en av de friskaste perioderna i livet. Ändå upplever 

och har elever behov av hälso- och sjukvård. Det finns främst tre skäl 

till detta. Barn utgör en sårbar grupp i samhället. De har svårt att själva hävda 

sin behov. Därför behöver gruppen särskilt skydd. Ett uttryck för denna syn 

är FN:s barnkonvention, som Sverige har antagit (1). Där stadgas bland annat 

barns rätt till hälsovård. Vidare, skolan ställer höga krav på barn och 

ungdom. Medicinska, psykologiska och sociala insatser kan göra det lättare 

för eleverna att delta i skolans verksamhet. Ett tredje skäl, för särskild hälsovård 

i skolan, är att det finns ett tydligt samband mellan förhållanden under 

uppväxtåren och hälsan senare i livet. Många hälsorisker är mer tillgängliga 

för åtgärder under uppväxtåren än de är i vuxen ålder. Också därför är det 

lämpligt med särskild hälsovård för elever i skolan. 

Sedan slutet av förra seklet har det funnits en särskilt organisation för hälsovård 

i skolan -skolhälsovård. Verksamheten är främst förebyggande. Den är 

både inriktad på de enskilda eleverna, som individer, och på skolan som miljö 

(2). Sedan starten har en av skolhälsovårdens viktigaste metoder varit hälsokontroll 

av eleverna. I slutet av 1970-talet upptog dessa kontroller uppemot 

hälften av skolsköterskans och skolläkarens tid (3). Fortfarande ägnas 

hälsokontrollerna ett betydande intresse. 

Värdet av en hälsokontroll är lätt att förstå. Detta gäller både för medicinskt 

utbildade personer, läkare och sjuksköterskor, och för elever, föräldrar och 

lärare. Skälet till detta är att en hälsokontroll mycket liknar ett vanligt besök 

inom sjukvården. Vid en hälsokontroll har eleven visserligen inget på förhand 

givet problem. Dock domineras aktiviteten, både vid en hälsokontroll 

och vid ett sjukbesök, av utfrågning och undersökning av eleven/patienten. 

Från statens sida kan hälsokontrollerna också ha svarat mot ett ideologiskt 

betingat behov av överblick och kontroll av medborgarna. Den medicinska 

sektorn har haft en tydlig uppgift på detta område (4). Hälsokontroller av 

skolbarn, som instrument för att förbättra folkhälsan, har också varit mest 

utvecklad i de länder som haft en väldefinierad, stark statsmakt. Detta gäller 

länder i Västeuropa som Sverige, Tyskland före 1945 (5), Frankrike och inte 

minst Östeuropa, före 1989. 

Sedan mitten av 1950-talet har dock hälsokontroller av skolbarn, som metod 

för att förbättra folkhälsan, ifrågasatts i den internationella litteraturen (6). 

Man har pekat på att utbytet av kontrollerna ofta inte står proportion till 

7

kostnaderna. I diskussionen har man utgått från ett befolkningsperspektiv 

och hämtat stöd från epidemiologiska studier samt hälsoekonomiska principer. 

Många har dock försvarat hälsokontrollerna. De flesta har då anknutit till en 

klinisk medicinsk tradition. Där måste bedömningar ofta göras utan att de 

kan grundas i vetenskapliga studier (7). Man framhäver att en (läkar-)undersökning 

kan frambringa mycket mer än upptäckt av vissa behandlingsbara 

sjukdomar. Arbeten som försvarat hälsokontroller inom skolhälsovården har 

under de senaste åren publicerats bl.a. från Storbritannien (8), Frankrike (9) 

och Tyskland (10). 

Skolhälsovården har stora möjligheter att bevara och förbättra folkhälsan. 

Väsentliga resurser inom skolhälsovården binds till hälsokontroller. Samma 

resurser kan tänkbart användas på annat sätt, t.ex. för modern hälsoinformation 

eller för systematiska miljöinsatser i skolan. Det är därför viktigt att klargöra 

i vilken omfattning hälsokontroller utgör en optimal användning av givna 

resurser. Avsikten är här att analysera frågan med hjälp av tillgänglig medicinsk 

litteratur. 

Metod för litteratursökning 

Genomgången utgår i första hand från arbeten som indexerats i den medicinska 

databasen Medlers under åren 1975 till 1994. All litteratur har studerats 

som kommit fram vid kombination av sökorden ”school health services” och 

”screening”. Dock finns relevanta arbeten som ej indexerats med ”school 

health services”. De initiala sökningarna har därför byggts ut med ett flertal 

sökningar kring de olika hälsoproblem som kan vara aktuella för hälsoundersökningar 

i skolåldern. Uppdateringar har gjorts efter 1995 men endast 

redovisats i den mån de påverkat tidigare slutsatser. 

8

Hälsokontrollernas olika syften 

Cernerud har presenterat åtta olika motiv för hälsokontroller i skolan (11). 

Kontrollerna kan: 

1. Spåra behandlingsbara avvikelser 

2. Ge tillfälle till kontakt med eleverna 

3. Erbjuda möjlighet för hälsoupplysning 

4. Ge tillfälle för medicinsk studie- och yrkesorientering 

5. Ge möjlighet för vårdgivare (läkare) att se normala barn och ungdomar 

6. Bidra till kartläggning av hälsotillståndet i befolkningen 

7. Ge möjlighet till att samla in uppgifter om hälsotillståndet, som senare 

kan användas vid ett eventuellt insjuknande. Ett ytterligare motiv förs 

ibland fram 

8. Förväntningar från elever och föräldrar på hälsokontroller i skolan. 

Dessa syften diskuteras i det följande, vart och ett för sig. Utgångspunkterna 

har varit de som tillämpats i den svenska utredningen om sjukvårdens prioritering 

(12). Där finns tre vägledande principer. 

* Människovärdesprincipen, enligt vilken varje enskild människa har 

ett unikt värde. 

*Behovs- och solidaritetsprincipen, som säger, att resurser bör satsas 

på de områden och de individer där behovet är störst. 

* Effektivitetsprincipen, som föreskriver, att vid val mellan olika åtgärder, 

bör man satsa på det som är mest kostnadseffektivt. 

Behovs- och effektivitetsprinciperna kan komma i konflikt med varandra. 

En enskild individ kan lida av ett mycket svårt hälsoproblem, där det inte 

finns någon effektiv behandling. Enligt behovsprincipen bör detta problem 

prioriteras men inte enligt effektivitetsprincipen. 

När det gäller sjukvårdande behandling anser utredarna att man bör ta hänsyn 

till båda principerna. När det gäller prevention däremot hävdar man att 

insatsen ska vara dokumenterat kostnadseffektiv, dvs man tar ställning för 

9

effektivitetsprincipen. I de utländska översikter om skolhälsovårdens hälsokontroller, 

som refereras till ovan, utgår man också i stort sett genomgående 

från effektivitetsprincipen. I den fortsatta framställningen har därför detta 

synsätt tillämpats. 

Spåra behandlingsbara avvikelser 

Det minst kontroversiella syftet på listan är det första - att spåra behandlingsbara 

sjukdomar och sjukdomsrisker. Det finns två metoder för detta: 

* Riktade undersökningar. Man utgår då från de sjukdomar som finns i 

åldersgruppen och försöker spåra dessa. 

* Hälsokontroller som utgår från en helhetssyn. Här utgår man inte från 

någon speciell sjukdom. Läkaren eller sjuksköterskan söker istället 

förutsättningslöst vägar för att bevara och förbättra elevens hälsa. 

* Riktade undersökningar. 

Människor kan känna sig friska. Med medicinska metoder kan det ändå gå 

att påvisa avvikelser, som är tecken på begynnande sjukdom. Behandlas 

problemet tidigt kan i vissa fall sjukdomen förhindras eller lindras. 

Ett exempel är PKU (phenylketonuri). Sjukdomen är en medfödd rubbning 

av ämnesomsättningen. Spåras den, när ett barn är nyfött, kan barnet få särskild 

diet. Barnet utvecklas då normalt. I annat fall skadas hjärnan. Ett begränsat 

antal andra sjukdomar har liknande förlopp. Det är dessa problem 

som är lämpade för riktade hälsokontroller. De krav som brukar ställas har 

formulerats bl.a. av Wilson och Jungner i en skrift från WHO. 

Kraven är följande (13): 

1. Hälsoproblemet ska vara viktigt för individen och samhället. 

2. Sjukdomens naturliga förlopp ska vara känt. 

3. Sjukdomen ska genomlöpa en tidig fas, som individen själv i uppmärksammar, 

men som kan påvisas med medicinska metoder. 

4. Behandling, som sätts in i denna tidiga fas, ska leda till en bättre prognos 

än om behandlingen sätts in först då individen själv märker symptom 

och söker hjälp. 

5. Vinsten av att upptäcka sjukdomen tidigt ska vara större än kostnaderna. 

Urvalet av tillstånd i skolåldern, som lämpar sig för riktade undersökningar, 

begränsas ofta av punkt fyra, kravet på att sjukdomen ska genomlöpa en 

tidig, latent fas, där behandling leder till bättre resultat, än om man väntat 

10

tills dess individen själv märker något. Den latenta fasen innefattar även den 

fas då individen själv märkt vissa symptom, exempelvis lindriga former av 

astma, men då man ändå inte sökt medicinsk hjälp. 

Den sista punkten på listan sammanfattar Wilson och Jungners syn på 

hälsokontroller - vinsten med att upptäcka problemet tidigt ska vara större än 

de uppoffringar programmet medför. Att väga vinster, för ett förebyggande 

program, mot kostnaderna förutsätter någon form av hälsoekonomisk kalkyl 

(14). Ett sätt att formulera vinsten är att uttrycka den i antalet vunna kvalitetsförbättrade 

levandsår, exempelvis per 10 000 undersökta individer. Kostnaden 

kan uttryckas i kronor. På detta sätt kan man få fram ett pris per vunnet 

kvalitetsförbättrat levnadsår. Den relativa nyttan av olika hälsokontroller, och 

andra insatser, kan sedan jämföras. 

En hälsoekonomisk kalkyl för de hörselkontroller, som behandlas nedan, kan 

tjäna som exempel. Man kan räkna med att kunna påvisa 50 fall med 

mellanörekatarr per 10 000 undersökta barn. Den behandling som sätts in 

kan i genomsnitt förbättra de behandlade barnets hörsel under två år. Programmet 

leder således till en vinst om 50*2 = 100 kvalitetsförbättrat levnadsår 

per 10 000 undersökta barn. 

Kostnaden för hälsokontroller och behandling kan hypotetiskt skattas till 500 

000 kr. Priset per vunnet, kvalitetsförbättrat, levnadsår blir då 5 000 kr. Som 

jämförelse kan nämnas att kostnaden per vunnet levandsår (ökad överlevnad) 

vid vanliga sjukvårdande insatser bland medelålders och äldre kan ligga 

i storleksordningen 100 000 kr (15). Ett mycket framgångsrikt förebyggande 

program kan leda till en nettovinst. För screening av PKU är detta fallet. 

Saknades screening, skulle fler barn växa upp som gravt utvecklingsstörda. 

Kostnaden för vården av dessa barn skulle överstiga kostnaden för upptäckt 

och behandling av PKU. 

För skolhälsovårdens hälsokontroller saknas vanligen hälsoekonomiska kalkyler. 

I en aktuell svensk översikt av nyttan för olika preventiva program 

ingick ingen av skolhälsovårdens undersökningar (16). Enstaka kalkyler har 

dock genomförts, exempelvis för att skatta nyttan av screening för scolios 

(sned rygg) (17). Fler hälsoekonomiska kalkyler behöver genomföras, om 

skolhälsovårdens program mer precist ska kunna vägas mot varandra och 

mot andra hälsovårdande insatser. 

Kostnaderna är bl.a. beroende av kvalitén på metoderna för att påvisa problemet. 

Kontroll för scolios får illustrera frågan. Korsettbehandling anses för 

närvarande kunna förhindra utveckling till svårt deformerande scolios. Avsikten 

med ett kontrollprogram för scolios är att påvisa avvikelser i ryggens 

krökning så tidigt att korsettbehandling kan sättas in och svår deformation 

på så sätt förhindras. 

11

En bra metod ska leda till att problemet upptäcks på alla de individer, som 

behöver behandling med korsett. Ett sådant metod har en hög sensitivitet för 

att påvisa scolios. Ett annat uttryck är att metoden ger få “falskt negativa“. 

Samtidigt är det viktigt att inte oroa ungdomar, som inte behöver någon behandling 

med korsett. De ska redan från början kunna frikännas som friska. 

Man talar om att metoden ska ha en hög specificitet, vilket är liktydigt med 

att programmet ger få “falskt positiva“. 

I praktiken lyckas man sällan att utforma metoder som både har hög sensitivitet 

och hög specificitet. I scoliosprogrammen är ofta sensitiviteten hög, 

dvs få behandlingskrävande fall missas. Däremot är specificiteten många 

gånger otillfredställande. Det är inte ovanligt att man vid kontroller påvisar 

scolios, som sedan kräver uppföljning, på 50 elever av 1 000. Korsettbehandling 

brukar dock bli aktuell endast för 3 på 1 000, dvs 47 elever på 

1 000 har oroats i onödan. Dilemmat är, att om ett program för scolios utformades 

med en högre specificitet, då skulle många behandlingskrävande fall 

missas, dvs sensitiviteten blev låg. Försöker man öka specificiteten minskar 

sensitiviteten och vice versa. 

Hälsokontroller som utgår från en helhetssyn 

Vid en hälsokontroll, som utgår från en helhetssyn, menar man att ohälsa 

inte går att reducera till ett specifikt fel i ett visst organ. Det är först när 

vårdgivaren ser individen som helhet som det blir möjligt att uttala sig om 

vad som eventuellt är fel och vad som går att göra. Det handlar därför inte 

om att påvisa vissa på förhand bestämda sjukdomar. Istället samlar läkaren 

eller sjuksköterskan in information om individen på bred bas, genom att ta 

del av journalhandlingar och genom att tala med eleven. Denna information 

kan sedan kompletteras med undersökningar (18, 19). Vårdgivaren gör en 

bedömning, som sedan kan leda fram till information, råd, behandling, remisser 

eller andra åtgärder. Inte heller åtgärderna följer ett på förhand givet 

mönster. De som förespråkar läkarmedverkan vid skolhälsovårdens 

hälsokontroller argumenterar inte sällan för en sådan helhetssyn (7, 11). 

Denna form av hälsokontroll är mycket lik en sjukvårdande konsultation. 

Skillnaden rör syftet med besöket. Vid en sjukvårdskonsultation har patienten 

definitionsmässigt ett problem. Vid en hälsokontroll däremot är det föreställningen 

om latenta problem som är drivkraften. Att överföra en metod, 

som används vid sjukvårdskonsultationer, till förebyggande hälsokontroller 

är dock problematiskt. 

Ett första problem gäller möjligheterna att praktiskt genomföra metoden. Vid 

detta arbetssätt ska en nära kommunikation etableras mellan vårdtagaren och 

12

vårdgivare (läkaren eller sjuksköterskan). Mötet kan inte reduceras till att 

vårdgivaren ställer ett antal på förhand givna frågor och gör vissa på förhand 

bestämda undersökningsmoment. Arbetssättet förutsätter istället en ömsesidig 

påverkan mellan vårdgivare och vårdtagare (20). Detta kräver en personlig 

inlevelse i eleven. För detta behövs mycket tid, kanske mer än den som 

står till förfogande inom skolhälsovården. 

Det andra problemet med hälsokontroller, som utgår från en helhetssyn, gäller 

svårigheten att avgöra om en kontroll gör någon nytta (19). Man kan 

visserligen registrera vilka åtgärder som vidtas. Men åtgärderna är så mångfacetterade 

att det är svårt att avgöra om de leder till förbättrad hälsa för 

eleven. 

Problemet hänger samman med att det är svårt avgöra om det synsätt, som 

ligger bakom en viss åtgärd, är riktigt. Vid ett helhetsperspektiv utgår vårdgivare, 

explicit eller implicit, från vissa föreställningar om hälsa. Exempelvis, 

vid en undersökning kan det framkomma att en elev har huvudvärk och 

att hon inte äter frukost. Eleven får rådet att börja äta frukost. Rådet bygger 

på föreställningen om ett samband. Är denna föreställning sann? Frågan är 

mycket svår att besvara, eftersom teori och praktik, som utgår från en helhetssyn, 

har en tendens att bekräfta varandra (20). Blir eleven bra, då kan det 

tas som intäkt, både för att rådet och teorin (“brist på frukost är en viktig 

orsak till huvudvärk“) var riktig. Men fortsätter eleven att ha huvudvärk, 

trots rådet, kan detta förklaras utan att teorin om frukostsvanornas betydelse 

behöver förkastas. Misslyckandet kan bero på att eleven inte tagit till sig 

rådet. Eller på att vårdgivaren inte tillräckligt noga tagit reda på hur eleven 

levde. Utgår man från ett helhetsperspektiv kan teorierna inte på ett vanligt 

naturvetenskapligt sätt förkastas (falsifieras) (20). 

Det finns försök till att komma runt detta. Ett är att genomföra hälsokontrollerna 

och sedan fråga eleverna om de är nöjda. Så har också gjorts - och 

elever har förklarat att de uppskattar verksamheten (21). En allvarlig invändning 

är dock att eleverna inte fått ta ställning till om de föredragit att 

samma resurser använts på något annat sätt. 

Sålunda är det problematiskt att motivera hälsokontroller med utgångspunkt 

från en helhetssyn. 

Tillfälle för kontakt och allmän hälsoupplysning samt 

medicinsk yrkesvägledning 

Finns det en skolsköterska eller en skolläkare, då är det självfallet angeläget 

att eleverna känner till personen. Ett skäl för att genomföra hälsokontroller 

13

skulle vara att eleven lär känna skolsköterskan och skolläkaren - men kan 

inte vara det huvudsakliga motivet. 

En hälsokontroll kan utmärkt kombineras med allmän hälsoupplysning och 

med medicinsk studie- och yrkesorientering. Men inte heller här kan detta 

vara det huvudsakliga motivet. Eleven förväntar sig att undersökningen i sig 

ska vara till nytta. Om det inte är så bygger aktiviteten på en falsk förespegling. 

Tillfälle för vårdgivare (läkare) att se normala barn 

Som motiv för hälsokontroller har man fört fram behovet för läkare och andra 

vårdgivare av att känna igen hur “normala“ barn och ungdomar ter sig. 

Syftet är lovvärt, om än något säreget. Behovet för läkare att se “normala“ 

individer kan inte vara begränsat till barn och ungdom. En geriater, exempelvis, 

måste också i sin verksamhet ha behov av en “normal referens“ för åldrande. 

Ändå har detta argument för hälsokontroller av äldre inte förts fram. 

Om man trots allt genomför hälsokontroller med detta syfte borde aktiviteten 

rimligen betecknas som fortbildning av vårdpersonal. 

Sedan flera år sammanställs uppgifter om den vuxna befolkningens hälsa, 

både regionalt och nationellt (22). Dessa sammanställningar svarar mot ett 

centralt behov i folkhälsoarbetet. Rapporterna bygger på fortlöpande undersökningar 

bland vuxna. För barn och ungdom finns inga sådana system (23). 

Vid en första anblick förefaller skolhälsovårdens hälsokontroller kunna vara 

lämpade att ge sådan fortlöpande information om hälsoläget bland barn och 

ungdom. 

De undersökningsmoment, som kan användas, måste uppfylla vissa krav. De 

ska vara så väl standardiserade att landets skolsköterskor och skolläkare bedömer 

samma fråga på ett likartat sätt. Rutinmässigt insamlade uppgifter om 

längd, vikt, synskärpa och hörsel uppfyller sådana krav (24). Uppgifter om 

vanliga somatiska problem, som exempelvis allergier, huvudvärk och idrottsskador 

är dock så dåligt standardiserade, att den information som idag rutinmässigt 

samlas inte kan användas, vare sig nationellt eller på regional nivå 

(23). Problemen är ännu större när det gäller psykisk och social ohälsa. 

Kartläggning av hälsotillståndet bland barn och ungdom får därför väsentligen 

genomföras fristående från skolans rutinkontroller. Tre vägar står till 

buds. 

* En enskild fråga kan belysas på nationell nivå, om väl standardiserad 

metodik finns tillgänglig. Skolhälsovårdens insats kan exempelvis vara 

begränsad till blodprovstagning medan själva testet görs på ett speci- 

14

ellt laboratorium. 

* Vissa frågor kan belysas med hjälp av enkäter ställda till ett urval i 

befolkningen. Skolungdomars alkohol-, tobaks- och narkotikavanor 

kartläggs på detta sätt (25). De enkätundersökningar om levnadsförhållanden, 

som sedan flera år riktas till urval av den vuxna befolkningen, 

skulle även kunna genomföras för barn och ungdom (26). 

* En tredje väg är att göra noggranna studier av ett flertal hälsofrågor i 

någon eller några kommuner. Genom att begränsa undersökningen i 

tid och rum är det möjligt att få fram tillförlitliga uppgifter. Exempel 

på detta är ett stort antal studier som lokalt genomförts, ofta på kommunal 

nivå, där skolhälsovården medverkat och inte sällan haft initiativet. 

Skolhälsovården kan således bidra till att information om barn och ungdomars 

hälsa samlas in - men detta kan inte vara huvudmotivet för skolans 


Att samla in information om hälsa för senare användning 

Ett ytterligare syfte med hälsokontroller är att registrera uppgifter om en 

elevs hälsa för framtida användning. Exempelvis, insjuknar en elev i anorexia 

nervosa, då är det värdefullt att vid behandlingen ha uppgifter om längd-, 

vikts- och pubertetsutveckling före insjuknandet. Liknande behov finns vid 

behandling av bl.a. inflammatoriska tarmsjukdomar och diabetes. 

Hur rimligt detta syfte är beror på hur ofta behandlande läkare använder 

sådana uppgifter. I två undersökningar i Linköping följdes 2 600 respektive 

4 500 grundskoleelever i ett år. Totalt rekvirerades 3-4 vikts-längdkurvor per 

1 000 elever och år (27, 28). I inget fall hade tillväxtuppgifterna en avgörande 

betydelse för handläggningen. Det är tveksamt om behovet av tillväxtuppgifter 

är så stort att detta syfte kan vara huvudmotivet för regelbundna 

längd- vikts- och pubertetsbedömning i skolan. 

15

Förväntningar från elever och föräldrar på hälsokontroller 

i skolan 

Hälsokontroller av elever i skolan har nu genomförts under så lång tid, att de 

uppfattas som en naturlig del av skolans verksamhet. Därför finns det också 

förväntningar från föräldrar och lärare om att eleverna ska genomgå dessa 

undersökningar. De uppfattas som en del av de insatser i skolan som ska 

skapa trygghet runt eleven. Att behandla dess förväntningar som motiv för 

hälsokontroller är dock problematiskt. Förväntningarna är skapade av de läkare 

och sjuksköterskor som ursprungligen utvecklat hälsokontrollerna. Enligt 

min uppfattning bör det därför åligga samma yrkesgrupper att, från en 

medicinsk kunskapsbas, ta ställning till kontrollernas värde. 

Konklusion 

Det finns ett flertal olika motiv för hälsokontroller i skolan. Huvudmotivet 

bör dock, enligt min uppfattning, vara att påvisa behandlingsbar sjukdom, 

eller risk för sjukdom - det motiv som ligger bakom riktade undersökningar. 

16

Riktade undersökningar 

Allmänt 

Ett tillstånd, som kan motivera riktade hälsokontroller, ska uppfylla Wilson 

och Jungners ovan nämnda fem kriterier; tillståndet ska vara viktigt för individen 

och samhället, det naturliga förloppet ska vara känt, det ska vara behandlingsbart 

i ett tidigt skede, osv (13). De olika hälsoproblem, som är aktuella 

under skolåren, går att pröva mot dessa kriterier, problem för problem. 

Sådana analyser har tidigare genomförts i Sverige (29-31), i Norge (19, 32), 

i Holland (33), i Storbritannien (34-38), i Australien (39), i Japan (40) och i 

USA (39, 41, 42). Relativt få problem uppfyller de nämnda kriterierna. I det 

följande diskuteras de avvikelser som är mest aktuella i för hälsokontroll i 

Sverige. Frågorna behandlas i bokstavsordning. 

Analysen bygger på förutsättningen att barn och ungdom har faktisk tillgång 

till sjukvård i de fall de själva, eller föräldrarna, identifierat hälsoproblem, 

där sjukdomsförloppet väsentligt går att påverka med behandling. I Sverige 

är detta vanligen fallet. Då skolhälsovård först utvecklades var situationen 

annorlunda. För en del familjer var läkarvård ingen praktisk realitet annat än 

vid livshotande tillstånd. Då kunde hälsokontroller både tjäna syftet att påvisa 

sjukdom och att erbjuda behandling, som barnet annars inte haft tillgång 

till. En sådan situation kvarstår för vissa grupper i USA (43) och i många 

länder i tredje världen. Här är dock diskussionen begränsad till Sverige år 

1994. 

Allergi och astma 

Allergiska sjukdomar är mycket vanliga (44). Det naturliga förloppet är känt 

och det finns effektiv medicinsk behandling. Vid astma finns det tidiga stadier 

där effektiv behandling sannolikt påverkar det fortsatta förloppet. Således 

är åtminstone två av Wilsons kriterier uppfyllda. En avgörande fråga är i 

vad mån barn och ungdom själva uppmärksammar tidiga stadier. I Storbritannien 

har man i flera studier påvisat barn med astma, som fått ingen eller 

17

otillräcklig behandling. Detta är mindre vanligt i Sverige, men förekommer 

sannolikt även här (45). 

Det finns inget praktiskt användbart test som kan användas på alla barn, för 

att påvisa om de har astma. Försök har gjorts med ett prov på barnens 

lungfunktion, s.k. Peak Flow bestämning (46, 47). Barn med astma kan dock 

periodvis ha normala värden. Skolhälsovården är därför i första hand hänvisad 

till noggrann utfrågning, med formulär och med intervjuer. Här finns 

omfattande erfarenheter. 

Ett förslag för grundskolan är att en gång vart tredje år fråga eleverna om 

symptom på astma. Tekniken bör standardiseras och valideras. 

Avvikande längd 

Många sjukdomar leder till en störd längdtillväxt. De flesta ger dock ytterligare 

manifestationer, som är tydligare än den störda längdtillväxten. Detta 

gäller exempelvis för ulcerös colit, Morbus Chron, Morbus Cushing samt 

psykosocialt betingad kortvuxenhet. De behandlingsbara tillstånd, som kan 

vara aktuella att påvisa med längdmätning, är främst glutenentheropathi, hypothyreos, 

tillväxthormonbrist (primär och sekundär till tumörsjukdom), genetiskt 

betingad kortvuxenhet samt genetiskt betingad ökad längdtillväxt (48- 

50). 

Glutenenteropathi är en sjukdom, där tarmens förmåga till näringsupptag är 

skadad. Tarmen normaliseras, om individen får mat som är fri från gluten. 

Sjukdomen är relativt vanlig. I Sverige påvisas 3 fall per 1 000 barn (51). De 

flesta fall diagnosticeras under barnens första levnadsår. Om barnen inte får 

rätt behandling påverkas längdtillväxten. I en aktuell engelsk undersökning 

påvisades, med längdmätning i skolan, ett fall på 14 346 undersökta femåringar, 

vilket motsvarar 7/100 000 (50). 

Hypothyreos, underfunktion av sköldkörteln, kan dels vara medfödd, dels 

debutera under uppväxtåren. Den medfödda formen påvisas idag med blodprover 

av nyfödda på BB. Med ledning av danska (52) och amerikanska 

material (53) kan incidensen, av den form som debuterar senare i skolåldern 

reduceras till 4/100 000 per år. Detta är förenligt med en uppgiven prevalens, 

dvs en samtidig förekomst av sjukdomen vid ett givet tillfälle, om 30/100 

000 (37). I den tidigare refererade engelska undersökningen påvisades med 

längdmätning nyupptäckt hypothyreos på 1/14 346 (50). 

Barn med isolerad brist av tillväxthormon har vanligen fötts med denna rubbning. 

Prevalenser om ca 15-40/100 000 har rapporterats (37, 54, 55). De 

18

flesta fall upptäcks under förskoleåldern. Enstaka fall blir dock kända först i 

skolåldern. I den refererade engelska studien påvisades 1/14 346 tidigare 

inte kända fall (50). 

Turners syndrom är en kromosomavvikelse som bland annat leder till kortvuxenhet. 

Här brukar behandling med tillväxthormon allmänt rekommenderas. 

Man kan räkna med 40 fall per 100 000 födda. En stor del av alla fall 

diagnosticeras först under skolåren. 

Man har också diskuterat om övrig ärftligt betingad kortvuxenhet ska behandlas. 

Det finns en efterfrågan på behandling. Man kan dock ifrågasätta 

om det är riktigt att behandla ett “normalt“ tillstånd som genetiskt betingad 

kortvuxenhet. En jämförbar fråga gäller genetiskt betingad ökad längdtillväxt. 

Den kan bromsas med hormonbehandling, om behandling sätts in före puberteten. 

Att det finns medicinska möjligheter till behandling är dock inte 

liktydigt med en allmän rekommendation och än mindre med ett program för 

allmän uppspårning. 

När man mäter längden på elever i skolan förs uppgifterna in på en tillväxtkurva. 

Det gör det möjligt att inte bara uttala sig om längden för en individ, 

i förhållande till genomsnittet vid en viss ålder, utan även om tillväxthastigheten. 

Under förskoleåldern bedöms rutinmässigt tillväxthastighet, och 

ej endast längd vid en viss ålder. Bestämning av tillväxthastighet bör även i 

skolåldern vara ett känsligare instrument för att påvisa avvikelse än att enbart 

bestämning av längd vid ett givet tillfälle. Sådana bedömningar rekommenderas 

också, bl.a. i Sverige (56). Det finns dock inga studier där man 

systematiskt undersökt utfall i form av avvikande tillväxthastighet vid rutinkontroller 

av alla barn (37, 41). Diskussionen här begränsas därför till 

avvikelser i längd, i förhållande till genomsnittet vid en viss ålder. 

De behandlingsbara tillstånd, som kan påvisas med längdmätning, och som 

uppfyller Wilson och Jungners kriterier är ovanliga, även sammantaget. Det 

är därför tveksamt om nyttan av allmän längdmätning i skolåldern står i proportion 

till kostnaden (37, 41, 57, 58). Ett alternativ är därför att avveckla 

allmän längdmätning. Detta förutsätter att längddata finns tillgängliga från 

barnhälsovården upp till 5-6 års ålder och att det är möjligt att göra längdmätningar 

på barn och ungdom med avvikelse. 

För närvarande pågår dock flera studier av behandling med tillväxthormon 

av genetiskt betingad kortvuxenhet, där de praktiska resultaten idag inte kan 

förutsägas. Ett förslag är därför att fortsätta längdmätning i skolan i avvaktan 

på resultatet av dessa studier. En framtida längdmätning i skolan bör sannolikt 

utformas som skattning av tillväxthastighet. 

19

Avvikande viktsutveckling 

Avvikande viktsutveckling är ett känsligt tecken på sjukdom. I de flesta fall 

finns dock andra manifestationer, som är tydligare än viktsavvikelsen 

Anorexia nervosa intar en särställning. Sjukdomen är allvarlig och relativt 

vanlig, ca 1 procent av alla flickor drabbas (58). Viktminskning är för omgivningen 

ett av de viktigaste tecknen. Patienten själv saknar vanligen insikt om 

sjukdomen. Med täta viktkontroller borde sjukdomen kunna påvisas tidigare. 

Frågan kompliceras dock av det relativt snabba tidsförloppet. Allvarlig viktminskning 

utvecklas ofta under loppet av några få månader. Ska diagnosen 

kunna ställas tidigare måste därför alla ungdomar vägas minst en gång i månaden, 

året runt. 

Den vanligaste formen av avvikande viktsutveckling är övervikt - ett betydande 

folkhälsoproblem. Det första av Wilsons kriterier är således uppfyllt. 

Nästa kriterium på listan talar dock emot ett aktivt uppspårande eftersom det 

naturliga förloppet vanligen är att övervikten spontant normaliseras under 

barnoch ungdomsåren (59). 

Alla blir dock inte spontant av med övervikten. Behandling finns, men den 

är ofta krävande. Det rimliga är därför, inte att lägga resurser vid ett aktivt 

uppspårande, utan istället försöka ge bästa möjliga hjälp till de barn och ungdomar 

som själva upplever övervikten som ett problem. Uppspårandet kan 

för övrigt eleverna klara av själva, utan medverkan av medicinsk expertis. 

Ofta behövs inte ens en våg. 

Blodbrist - anemi 

Rutinmässiga bestämningar av hämoglobinhalten i blod (B-Hb) har tidigare 

utförts på alla elever. Syftet var att påvisa anemi (blodbrist). Anemi förekommer 

vid ett stort antal sjukdomar. Järnbrist har tidigare varit den vanligaste 

förklaringen. Idag är dock järnbristanemi ovanlig före puberteten (60). 

Andra förklaringar till anemi är än sällsyntare. Undersökning av alla elever 

med B-Hb är därför inte motiverad. 

En särskild riskgrupp för järnbristanemi är unga kvinnor med stora menstruationer. 

De skulle kunna identifieras med hjälp av frågeformulär. Det är därför 

lämpligt att undersöka om screening för järnbrist kan vara meningsfull 

att genomföra i denna grupp. 

20

Blodfetter 

Hjärt-kärlsjukdom är en dominerade dödsorsak bland medelålders och äldre. 

En riskfaktor är förhöjda blodfetter. Läkare har därför föreslagit att blodfetter 

ska bestämmas under skolåren. Eleven får då möjlighet att redan tidigt 

anpassa kosten så att risken för sjukdom minskar. 

Det finns dock flera invändningar mot ett sådant förslag. En är att förhöjningar 

av blodfett ofta inte är stabil, från skolåldern till vuxen ålder. Familjärt betingade 

blodfettsförhöjning har visserligen hög stabilitet (61), men utgör en 

mycket liten del av all förhöjning. 

Därför är det knappast motiverat att göra blodfettsbestämningar på barn i 

skolåldern (62). Prover kan dock ingå som en del i hälsoundervisning (63). 

Tyngdpunkten ligger dock då vid information och diskussion, inte vid bestämningen 

som sådan. Detta angreppssätt behandlas också under rubriken ”Levnadsvanor”. 

Chlamydia 

Sexuellt överförda infektioner med Chlamydia trachomatis är vanliga. Ofta 

ge de inte symptom, men kan obehandlade bl.a. leda till inflammation i äggledarna. 

Under det senaste decenniet har bakteriologisk diagnostik blivit allmänt 

tillgänglig. I en svensk studie bland symptomfria, sexuellt aktiva kvinnor 

på gymnasiet påvisades Chlamydia på 2,1 procent (64). Liknande förekomst 

har påvisats bland värnpliktiga män (65). I en grupp symtomfria kvinnor, 

som besökt en ungdomsmottagning, var förekomsten än högre, 6,0 procent. 

Chlamydiainfektioner utan symtom är således relativt vanliga. Screening 

i någon form kan därför vara aktuell. Ett sådant program förutsätter dock 

ytterligare studier. 

DAMP 

se Neurologiska avvikelser. 

Defekt färgseende 

se Synnedsättning. 

21

Dyslexi 

se Synnedsättning, övriga brytningsfel och ögonmotorik. 

Genetisk screening 

Idag finns det stora förhoppningar om att påvisa och behandla ärftligt betingade 

sjukdomar. Med modern genteknik kan man bestämma specifika 

avvikelser i arvsanlagen för allt fler sjukdomar. Kunskapen kan ligga till 

grund för genetisk rådgivning. Stora förväntningar finns också på att man, 

inom en snar framtid, ska kunna korrigera sådana defekter. Debatten kring 

de etiska konsekvenserna av sådana ingripanden har redan pågått i flera år. 

Intresset för genetisk diagnostik och rådgivning har hittills fokuserats på situationen, 

då ett par överväger att få barn, på fosterstadiet och under nyföddhetsperioden. 

I takt med att de genetiska metoderna utvecklas bör dock hela barnoch 

ungdomsperioden vara av intresse, både för rådgivning och för behandling. 

Skolhälsovården bör vara den naturliga kanalen för att nå befolkningen 

under denna period (66). Det är därför motiverat att redan nu påbörja en 

diskussion om skolhälsovårdens framtida roll på detta område. 

Huvudvärk 

Huvudvärk är mycket vanligt i skolåldern och särskilt i skolan (67, 68). En 

orsak kan vara skolornas ofta bristande ventilation. Mycket beror dock på 

anspänning. Inom skolhälsovården finns förebyggande program, baserade 

på beteendevetenskapliga principer, med god effektivitet (69). Aktiv uppspårning 

och behandling av elever, som ofta har huvudvärk, förefaller kunna 

uppfylla Wilsons och Jungners kriterier. Möjligt kan problem med återkommande 

magvärk behandlas på liknande sätt. Här saknas dock experimentella 

studier, som visat effekt av insatt behandling. 

Högt blodtryck 

Högt blodtryck är en riskfaktor för hjärt- och kärlsjukdom. Det finns effektiv 

behandling. Följaktligen har kontroll av blodtrycket på alla barn också föreslagits 

(70-73). Det finns dock flera tunga invändningar mot att införa en 

sådan rutin i skolan. 

22

Ett sådant program förutsätter att man vet att barn med högt blodtryck också 

som vuxna kommer att ha en sådan förhöjning. Så är inte fallet. Det är först 

i 18-årsåldern blodtrycket når en viss, begränsad, stabilitet, vid mätningar 

från ett år till ett annat (74-76). Ett sådant program förutsätter vidare att det 

finns behandling att sätta in. Den ska inte bara påverka blodtrycket utan även 

minska risken för de sjukdomar som behandlingen ytterst syftar till att förebygga. 

Självfallet måste även frågan om biverkningar vara klarlagd, om man 

ska påbörja en livslång insats på friska individer. Sådan behandling saknas 

idag (77). Därför är rutinmässig kontroll av blodtrycket i skolåldern inte 

motiverad (41, 76, 78). 

Hörselnedsättning 

Svåra hörselnedsättningar är idag påvisade redan före skolstart (79). I skolåldern 

finns ytterligare två typer av hörselnedsättning, som aktuella att påvisa, 

hörselnedsättning på grund av kronisk mellanörekatarr och måttlig eller lindring 

hörselnedsättning, som beror på skada i hörselsnäcka eller på nervbanor. 

Båda dessa problem går att påvisa med audiometri, dvs bestämning 

av hörtröskeln vid olika frekvenser. 

Kronisk mellanörekatarr 

Kronisk mellanörekatarr är den dominerade orsaken till hörselnedsättning i 

skolåldern. Den kan förekomma utan att eleven själv märker det. Samtidigt 

kan denna katarr vara så uttalad att den påverkar elevens förmåga att uppfatta 

tal, t.ex. i klassrummet. 

I Sverige påvisar man i årskurs 1 tidigare ej känd, behandlingskrävande 

mellanörekatarr på 2-5 barn per 1 000 (80, 81). I högre klasser är problemet 

avsevärt ovanligare (31). Audiometrin kan kompletteras med imperdansbestämningar, 

vilket utgör ett mått på trumhinnans rörlighet (82). Det ökar 

säkerheten men metoden har så låg specificitet, att den är olämplig för rutinbruk 

(83, 84). 

Kronisk mellanörekatarr med vätska i mellanörat, behandlas vanligen med 

rör, som opereras in i trumhinnan. På detta sätt återfår barnet hörseln, så 

länge röret sitter kvar. Att påvisa och behandla mellanörekatarr kan därför 

vara motiverat. 

Dock, även här finns oklara punkter. Mellanörekatarr är inte ett statiskt tillstånd. 

På lång sikt brukar tillståndet spontant läka ut. Även temporärt varierar 

mängden vätska i mellanörat, vilket också hörselnedsättningen gör. Effekten 

av behandlingen reduceras av att rören efterhand stöts ut, ofta inom 

ett år. I undersökningar har man heller inte övertygande kunnat visa att be- 

23

handlingen på sikt har effekt på barnets tal, språk och inlärning (42, 81, 85- 

88). 

Det intermittenta förloppet för mellanörekatarr för med sig ytterligare ett 

problem. Under grundskoleåren prövas vanligen hörsel vid ett eller två givna 

tillfällen. En del av de barn, som har kronisk mellanörekatarr, kommer vid 

dessa kontroller att ha en påvisbar hörselnedsättning, vilket gör att de kommer 

att kunna få behandling med rör. Pga det intermittenta förloppet vid 

mellanörekatarr kommer det dock finns ett antal barn med kronisk katarr, 

som just vid dessa tillfällen har en normal hörsel. Hur stor del som missas är 

oklart. 

Det är därför inte uppenbart att hörselkontroller, med syftet att uppspåra kronisk 

mellanörekatarr i skolåldern, är meningsfulla (89). Ett alternativ till generell 

screening är att uppmärksamma elever och lärare på frågan och att erbjuda 

alla elever med misstänkt hörselnedsättning kontroll just när någon 

misstänker en nedsatt hörsel. 

Måttlig eller lindring hörselnedsättning som beror på skador i hörselsnäcka 

eller nervbanor 

Vid denna typ av hörselnedsättning påverkas främst förmågan att uppfatta 

höga toner. Problemet ökar med åldern (90). I grundskolan påvisas 1-2 nyupptäckt 

fall med hörselnedsättning av denna typ per 1 000 undersökta elever 

(31, 80, 91). 

Hörselnedsättning av detta slag kan inte botas. Man vet dock att skadan ytterligare 

kan förvärras av buller. Därför avråder man eleven från att utsätta sig 

för starka ljud. Det naturliga förloppet vid dessa tillstånd är emellertid ofullständigt 

känt och man har heller inte kunnat visa att de råd som ges verkligen 

påverkar prognosen (42). 

I vuxen ålder är denna typ av hörselnedsättning avsevärt vanligare än under 

uppväxtåren. En viktig bidragande orsak är det buller, vi utsätts för. De flesta 

vuxna med hörselnedsättning har inte visat någon nedsättning i skolåldern. 

Att minska bullerexpositionen i samhället i stort är därför en viktigare metod 

för att minska hörselskador än att spåra riskindivider i skolåldern. De båda 

metoderna utesluter dock inte varandra. 

Slutsats 

Hörseltester medför en viss nytta. Det är dock oklart om denna nytta står i 

proportion till kostnaderna (37). Området lämpar sig därför för hälsoekonomiska 

analyser av olika strategier, främst (a) hörselkontroll av alla elever i 

åk 1 och 4, (b) enbart kontroll i åk 1 och (c) enbart hörseltest av elever där 

24

man misstänker nedsättning. 

Migration 

Barn och ungdom, som flyttat från länder med andra hälsorisker än de som 

råder i Sverige, erbjuds vanligen särskilda undersökningar. Detta gäller speciellt 

barn som kommer från krigshärjade länder. Under senare år har man 

särskilt fokuserat betydelsen av att påvisa post traumatiskt stress syndrom 

(PTSS). En diskussion om innehållet i dessa undersökningar ligger dock utom 

ramen för denna framställning. Wilson och Jungners principer bör även här 

kunna vara tillämpliga. Det förefaller som om principerna bakom de undersökningar, 

som nu genomförs, delvis har varit oklara (92, 93). Exempelvis 

har man ifrågasatt i vilken omfattning provtagning för olika infektioner kan 

vara motiverad. 

Levnadsvanor 

En stor del av all ohälsa orsakas av levnadsvanor, exempelvis användning av 

tobak, alkohol, olika födoämnen, motionsvanor och benägenhet att ta risker. 

Levnadsvanorna, i sin tur, betingas huvudsakligen av individens materiella 

och sociala miljö. Inom dessa ramar har dock den enskilda individen möjlighet 

att ta ställning till olika sätt att leva. Många vanor formas under uppväxtåren. 

Skolhälsovården har därför, åtminstone i teorin, väsentliga möjligheter 

att påverka individens vanor, och därigenom hälsan. 

En av principerna är att vårdgivaren och eleven/patienten noggrant kartlägger 

den aktuella situationen. Enkla frågeformulär kan tjäna detta syfte. Även 

enkla instrument för självtest är användbara, t.ex. den s.k. Testaren för bedömning 

av skadlig alkoholkonsumtion. Ett kraftfullt stöd är bestämning av 

biologiska markörer. Ett exempel är skattning av sockerkonsumtion med hjälp 

av s.k. Dentocult, en metod för odling av lactobaciller i munhålan (95). Bland 

vuxna har bestämning av vissa leverenzym, som markörer för skadlig alkoholkonsumtion 

framgångsrikt kunnat användas. Vid tobaksbruk kan en nedbrytningsprodukt 

av nikotin, cotinine, användas. 

Under de senaste decennierna har det vuxit fram omfattande kunskap om hur 

effektiv hälsorådgivning kan utformas (94). Här finns en stor potential för 

utveckling. Den individuella rådgivningen kan inriktas på att utveckla den 

egna förmågan att bevara och förbättra hälsan. En sådan metod, för användning 

inom skolhälsovården, ”Du bestämmer” har tagits fram (96). 

25

Medfödda hjärtfel 

Hjärtfel är en av de vanligaste medfödda missbildningarna. I en del fall tillbakabildas 

förändringen spontant. I många fall är dock operation nödvändig. 

Resultatet blir vanligen bäst om tillståndet identifieras tidigt. Därför finns 

sedan länge fasta rutiner för hjärtauskultation av alla barn på BB och på 

BVC. De flesta hjärtmissbildningar påvisas också före skolstart. Avgörande 

för frågan om kontroller för detta tillstånd är frekvensen i skolåldern av tidigare 

inte påvisade hjärtfel. 

Tre aktuella svenska undersökningar tyder på att 10-20 operationskrävande, 

tidigare inte kända, medfödda hjärtfel per 100 000 barn kan påvisas med 

hjälp av auskultation i skolåldern (97-99). Liknande utbyte rapporteras i ett 

par utländska undersökningar. I Singapore undersöktes 651 794 skolbarn. 

Operationskrävande hjärtfel påvisades på 2/100 000 (100). I en japansk studie 

fann man i åldrarna 6, 12 och 15 år nyupptäckta ”signifikanta” hjärtfel på 

20/100 000 (101). I en annan japansk studie, omfattade alla former tidigare 

icke påvisad organisk hjärtsjukdom, påvisades vid skolstart 40 fall per 100 

000 (102). 

Värdet av en undersökning, som ger ett utbyte av 10-20 påvisade hjärtfel per 

100 000 barn, kan bedömas på olika sätt. Svenska Barncardiologiska föreningen 

anser att ett sådant utbyte väl kan försvara undersökningen (103, 104). 

Någon kalkyl av kostnaden i förhållande till nyttan har dock inte presenterats. 

Försök till sådana överväganden har förts fram i två inlägg i Läkartidningen. 

Argumenten där talar emot att hjärtundersökningar ska ingå som rutin 

i skolåldern (105, 106). Liknande slutsatser har framlagts av andra författare 

(37). 

Nack-skulder problem 

Smärtor i nacke och skuldror är idag ett mycket vanligt problem (107). Spänningstillstånd 

i skolåldern fortsätter ofta i vuxen ålder (108). Effektiva behandlingsmetoder 

har också börjat utvecklas (109, 110). Problemet kan därför 

lämpa sig för riktade undersökningar i skolan. Det är dock befogat att 

först genomföra ytterligare studier. 

Neurologiska avvikelser 

Koncentrationssvårigheter är relativt vanliga i skolåldern. De är ofta kombinerade 

med motoriska problem och svårigheter att uppfatta vissa former, s.k. 

26

perceptionssvårigheter. Man har antagit, som orsak, en hypotetisk störning i 

det centrala nervsystemet. Tillståndet har tidigare benämnts ”MBD” eller 

”MPH”. Under senare år har beteckningen ”DAMP” blivit dominerade (111). 

DAMP ska uttydas som Deficiency of Attention, Motor ability and Perception. 

I sen förskoleålder har 1,2 procent av alla barn svår DAMP problematik 

och ytterligare minst 3 procent har lindrigare besvär (112). 

Behandlingen består främst i att anpassa den fysiska miljön till barnets problem 

och i att informera föräldrar och lärare, så att deras förväntningar blir 

realistiska (113). Sekundära psykiska pålagringar bör på detta sätt kunna förebyggas. 

Det finns endast en publicerade experimentell undersökning av 

frågan (114). Författarna kan där inte dra några tydliga slutsatser om 

insatsernas effekt. Motorisk träning av dessa barn har också förespråkats, 

främst på lågstadiet (115). Inte heller här finns det experimentella belägg för 

att insatserna har effekt. 

Inom de flesta landsting genomför barnhälsovården screeningprogram för 

att påvisa DAMP (116, 117). En studie genomförd i Linköping visar dock att 

undersökningarna på BVC vanligen inte lett till att barnens lärare fått information 

(118). 

Screening för DAMP uppfyller således inte Wilson och Jungners krav för 

hälsokontroller (35, 119). Den främsta bristen är avsaknad av studier, som 

visar att insatt behandling gynnsamt påverkar förloppet. I första hand bör 

därför sådana undersökningar genomföras. I avvaktan på dem kan det vara 

rimligt att behålla en viss screeningverksamhet med systematisk uppföljning 

av utfall. Undersökningar bör lämpligen genomföras före skolstart, lämpligen 

i samarbete mellan BVC och skolhälsovård (120, 121). 

Njursjukdomar 

Under 1970-talet och tidigare lämnade eleverna rutinmässigt urinprover i 

skolan. Syftet var att påvisa äggvita, röda blodkroppar, bakterier och druvsocker 

i urinen. Under de senaste två decennierna har utfallet vid sådana 

undersökningar särskilt intensivt studerats i Japan (40). 

Den viktigaste sjukdomen, som ger ökad utsöndring av äggvita i urinen, och 

som också ofta ger ett ökat antal röda blodkroppar, är glomerulonefrit, ofta 

kallad “äggvita i urinen“. Denna sjukdom går bra att påvisa med ett urinprov 

(122). Det finns dock inte någon effektiv behandling att sätta in i ett symptomfritt 

skede. Rutinmässiga kontroller är därför inte motiverade (40). 

Signifikant bakterieväxt i urinen utan symptom, s.k. ABU, går att påvisa på 

27

knappt en procent av alla flickor i skolåldern (123). En del av dessa flickor 

har ärrbildningar på njurarna. Det har funnits förhoppningar om att antibiotikabehandling 

av flickor med ABU ska kunna minska förekomsten av 

njurskador i vuxen ålder. Förväntningarna har dock inte kunnat infrias (124, 

125). Att rutinmässigt undersöka urinen för bakterier är därför inte motiverat. 

Glucos (druvsocker) går också att påvisa i urinen. Vid diabetes är ökad utsöndring 

av glucos i urinen ett tidigt tecken på sjukdomen. Vid åldersdiabetes 

är latenstiden, dvs tiden mellan det första tillfället, då glucos går att påvisa 

i urinen och det tillfälle, då symptom börjar uppträda, ofta flera år. Urinprov 

är här en utmärkt metod för tidigupptäckt. Vid ungdomsdiabetes, däremot, 

är latenstiden avsevärt kortare, ofta endast några veckor. Rutinmässiga 

urinprover för glucos av symtomfria barn och ungdomar har därför inget 

praktiskt värde. 

Retentio testis 

På nyfödda pojkar är det inte ovanligt att testiklarna inte vandrat ned från 

bukhålan till ett läge i pungen. Tillståndet kallas retentio testis. Blir en testikel 

kvar i bukhålan ökar risken för infertilitet och cancer. I många fall vandrar 

testiklarna spontant ned under de första levnadsåren. Om så inte skett 

rekommenderas hormonbehandling, alternativt operation. Behandling minskar 

risken för infertilitet (126, 127). Risken för cancer minskar inte, men 

testikeln går lättare att observera om den förts ned i pungen (128). På BVC 

kontrollerar man därför regelbundet testiklarnas läge. 

Trots kontrollerna på BVC kan vid 7 års ålder retentio testis påvisas på minst 

en procent av alla pojkar i Sverige och Danmark (129, 130) och i än högre 

omfattning i England (131, 132) och Holland (133). Detta talar för att 

rutinmässiga undersökningar ska göras i skolan. 

En ökad förekomst av retentio testis har observerats under de senaste decennierna 

(128, 133). Det kan bero på att pojkar med testiklar som tillfälligt 

dragits upp från pungen, s.k. retraktila testes, felaktigt behandlats som retentio 

testis. Vid hälsokontroller är det därför angeläget att utforma strikta kriterier 

för remiss och behandling (133). 

Phimosis - trång förhud 

Phimosis, dvs förträngning av förhuden, är vanlig i småbarnsåldern. På de 

28

flesta pojkar normaliseras förhuden spontant. I 15-18 års åldern har dock 1- 

3 procent rapporterats ha kvarstående förträngning (134, 135). Förträngningen 

ger problem vid samlag. Risken för infektion är också ökad. Den vanliga 

behandlingen är operation av förhuden. Eventuellt kan förhuden behandlas 

med en stark kortisonsalva (136). 

Man har föreslagit att förhuden på alla pojkar ska kontrolleras (103). En 

sådan undersökning är dock inte okontroversiell. Det är vanligt med en avsevärd 

överbehandling (137, 138). Det hänger samman med att normalt trång 

förhud på pojkar, före puberteten, förväxlas med sjukliga förändringar. Det 

finns risk för att medicinsk kontroll av förhuden vidmakthåller en sådan överbehandling. 

För att påvisa problemet behövs knappast någon medicinsk utbildning. Det 

som krävs är att pojkar informeras om frågan och om tillgängliga åtgärder. 

Sådan information kan alla elever få i samband med sex- och samlevnadsundervisningen 

på högstadiet. Denna metod har praktiskt prövats och 

vid en utvärdering också visat sig fungera (139). 

Psykiska problem 

Psykiska problem är vanliga i skolåldern. Mellbin och medarbetare fann i en 

undersökningar av 10-åringar att 24 procent hade psykiska problem, i någon 

form (85), Jorming noterade 22 procent med sådan problem i åldrarna 7-15 

år (31) och Cederblad fann 24 procent med psykiska problem i åldrarna 7-15 

år (140). I en longitudinell uppföljning, av en grupp barn i en svensk kommun, 

från födseln till 24 års ålder, noterades en kumulerad psykiatrisk sjuklighet 

om 14 procent av alla individer (141). 

Flera försök har gjorts för att förebygga psykisk ohälsa, genom att erbjuda 

tidig behandling till barn med symptom. De relativt lättillgängliga barnpsykiatriska 

mottagningar, som började utvecklas i olika delar av Europa 

under 1920-talet, bygger på denna tanke, den s.k. Child Guidance rörelsen. 

Specifikt knutet till skolhälsovården har man också genomfört olika försök 

med att systematiskt spåra psykiska problem (142). 

Försöken med att förebygga psykisk ohälsa genom att tidigt spåra och behandla 

har dock inte varit framgångsrika (85, 143-147). En orsak är troligen 

att psykisk ohälsa inte låter sig fångas med de enkla modeller, som är användbara 

för att spåra kroppslig sjukdom. En underliggande föreställning är 

att lätta psykiska symptom, om de lämnas obehandlade, utvecklas till gravare 

psykisk sjuklighet. Spontanläkningen under uppväxtåren är dock påfallande. 

I den tidigare nämnda svenska studien följdes barn från födseln till 

29

24 års ålder. De som visat psykisk sjuklighet före 10 års ålder, hade i de 

flesta fall (89%) i ung vuxen ålder inte längre något psykiatriskt vårdbehov 

(141). Andra studier har dock visat på en något högre stabilitet (143, 148). 

Vidare, i programmen för kontroll av psykisk ohälsa, utgick man från att ett 

givet symptom medförde samma risk, oavsett den miljö barnet levde i. Alternativt 

utgick man enbart från miljön. En bättre förklaring får man dock om 

man ser att psykisk ohälsa utvecklas i interaktion mellan barnet, med dess 

specifika psykiska egenskaper, och den omgivning barnet lever i (149). Ett 

givet beteende, exempelvis aggressivitet, kan i en miljö förstärkas och leda 

till ytterligare problem medan samma beteende, i en annan miljö, med åren 

spontant försvinner. 

En interaktiv syn på utveckling av ett barns psykiska hälsa får konsekvenser 

för behandling av problemet. Låt oss som exempel utgå från ett barn med lätt 

utvecklingsstöring. En central fråga är vilken skolplacering som är lämplig. 

Det kan förefalla logiskt att nära anpassa skolsituationen till barnets intellektuella 

förmåga. I praktiken kan detta innebära placering i särskola. Barnens 

förmåga till inlärning bestäms dock i hög grad av uppfattningen om den egna 

förmågan. Denna uppfattning kommer barnet fram till genom interaktion 

med lärare, kamrater och föräldrar. En särskoleplacering kan därför medföra 

att barnen underskattar sin egen förmåga. Förutsättningarna för en fortsatt 

utveckling kan således försämras. 

Med dessa komplexa samband i åtanke är det inte uppenbart vilken plats 

olika undersökningar av barnets psykiska egenskaper ska ha. I skolan finns 

det en lång tradition av att utföra tester på barnen, för att avpassa undervisningen 

till den enskildes förmåga. Ett exempel var de omfattande skolmognadsprover, 

som rutinmässigt användes under mitten av detta sekel. Olika 

standardiserade tester används också högre upp i åldrarna, främst för att pröva 

kognitiv förmåga. Tydliga samband mellan sådana tester och psykiatrisk sjuklighet 

har påvisats. 

Det är givet, att det är bättre att närma sig ett barn med kunskap om detta 

barns specifika egenskaper, än att bemöta alla barn lika. Men en interaktiv 

syn på barnets psykiska utveckling kräver dock också att olika barn, med 

samma testresultat, men med olika bakgrund, också bemöts olika. Detta bör 

inte vara någon nyhet för den som är verksam i skolan. Men systematiska 

preventiva program, där skolhälsovården medverkat, och som byggt på denna 

princip, har inte presenterats. 

Vidare, eftersom psykiska problem är mycket vanliga kan man ifrågasätta 

om inte förebyggande insatser, som når alla, är bättre än att enbart inrikta sig 

på riskgrupper (147, 150). Rutter och medarbetare har visat på klara samband 

mellan en skolas “ethos“ och olika mått på psykisk hälsa i elevgruppen 

30

(151). Program som syftar till att påverka detta “ethos“ kan kanske kan vara 

en mer framkomliga, för att förbättra elevernas psykiska hälsa, än särskilda 


Pubertetsavvikelse - sen eller tidig 

Pubertetsutvecklingen är nära sammankopplad med övrig kroppslig utveckling. 

De sjukdomar som orsakar sen pubertet sammanfaller till stor del med 

de tillstånd som ger fördröjd längdutveckling. Diskussionen i avsnittet om 

avvikande längdutveckling kan därför överföras hit. Screening för sen pubertet 

förefaller inte kunna uppfylla Wilson och Jungners kriterier. 

Tidig pubertet kan orsakas av hjärntumörer och hormonproducerande adenom. 

Incidensen av dessa tumörer är mycket låg. Således, som metod för att 

påvisa behandlingsbar sjukdom i skolåldern, har bedömning av pubertetsutveckling 

ett mycket begränsat värde. 

Scolios 

Scolios är ett tillstånd där bröst- eller ländryggen kröks i sidled. Ofta utvecklas 

scolios under adolescensperioden. Orsaken är ej känd. Av 1 000 ungdomar 

utvecklar ca 100 en lätt scolios, som är synlig vid noggrann undersökning, 

men som inte ger några besvär. På några individer tilltar snedheten, 

av skäl som inte är kända. För 1-3 per 1 000 utvecklas kröken till ca 30 

grader eller mer. Ungefär 1 per 10 000 utvecklar en så svår scolios att operation 

är aktuell (152, 153). 

Den operation som utförs vid scolios är relativt omfattande. Man har därför 

sökt efter behandling som är mindre krävande. Under 1960-talet infördes 

korsettbehandling av scolios. En aktuell, ännu ej publicerad multicenterstudie, 

visar att korsettbehandling framgångsrikt förhindrar scoliosens utveckling 

på 40 procent av de individer som behandlas (154, 155). De ungdomar som 

får korsett har vanligen spårats genom hälsokontroller i skolan (149a). 

Dock, under de senaste åren har ett flertal författare ifrågasatt värdet av screening 

för scolios och efterföljande korsettbehandling. Man har bl.a. pekat på 

att frekvensen grav, operationskrävande, scolios inte är lägre i länder, som 

haft program med aktiv screening och korsettbehandling (152). Den stora 

mängd studier, som tidigare hävdat effekt av korsettbehandling, har kritiserats 

(156, 157). I Kanada, där man tidigare genomfört screening för scolios, 

har sådana program under de senaste 10 åren avvecklats (158). 

31

Den aktuella multicenterstudien tyder dock på att korsettbehandling är effektiv. 

Detta talar för att fortsätta med screening för scolios i skolan. Skolprogrammet 

har dock ett väsentligt problem - de metoder som används för 

att identifiera scolios har låg specificitet. Specificiteten kan ökas om ryggundersökningen 

standardiseras. En metod är att undersöka eleverna i framåtlutande 

och mäta höjdskillnaden kroppshalvorna emellan. En skillnad på 6 

mm (159) alternativt 10 mm (160, 161), mellan kroppens båda sidor, är lämplig 

för att utskilja de barn som kräver ytterligare undersökning. Specificiteten 

kan också förbättras genom användning av s.k. scoliometer (162). Trots att 

scoliometern redovisar ett värde i grader är sambandet mellan bedömning 

med scoliometer och bedömning vid röntgenundersökning dock endast måttligt 

(163, 164). 

Det förefaller vidare vara möjligt att kunna inskränka undersökningarna till 

ett enda tillfälle, till åk 4, om samtliga elever med scolios vid detta tillfälle 

noggrant följs upp under de följande åren (160). Scolios är ca 10 gånger 

vanligare bland flickor än bland pojkar. Den tidigare citerade multicenterstudien 

omfattade endast flickor (156, 157). Man kan därför ifrågasätta om 

det är meningsfullt att fortsätta screening på pojkar. 

Synnedsättning 

Fyra typer av synproblem är aktuella för hälsokontroll i skolan: 

* Funktionell amblyopi 

* Närsynthet (myopi) 

* Övriga brytningsfel 

* Defekt färgsinne 

Funktionell amblyopi 

Amblyopi är en ensidig synnedsättning som inte går att korrigera med glasögon. 

Bland personer, som inte haft tillgång till något förebyggande program 

har 2–3/100 amblyopi (119, 165, 166). En viktig orsak till amblyopi är skelning. 

När någon skelar registrerar de två ögonen delvis oförenliga bilder, 

man ser “dubbelt“. Att se “dubbelt“ är ansträngande. Därför undertrycks det 

ena ögats bild. Detta öga får en nedsatt synskärpa. Amblyopin kan även utvecklas 

av andra skäl än skelning: hyperopi, översynthet, anisometri, dvs 

olika brytning i de båda ögonen och astigmatism. 

32

För barn, som ännu inte har synsinnet fullt utvecklat, blir synskärpan bestående 

nedsatt, om tillståndet inte behandlas. Behandling ska helst ske före 

skolåldern. Behandling förebygger synnedsättning på minst 70 procent av 

alla fall (166). 

Amblyopi går att påvisa med test av synskärpan på 5 meters avstånd, om 

vardera ögat undersöks separat (42, 167). Eftersom man når bäst resultat då 

behandling sätts in före skolåldern bör tyngdpunkten i det uppspårande arbetet 

ligga inom BVC. Men även med väl fungerade synkontroller inom 

barnhälsovården kan enstaka barn med funktionell amblyopi påvisas i 7-årsåldern. 

I studier av 7-åringar har man funnit 2 - 9 fall per 1 000 barn med 

nyupptäckt amblyopi (168, 169) (Lennerstrand G, personligt meddelande 

1994). 

Synkontroll av elever i åk 1 förefaller kunna uppfylla Wilson och Jungners 

kriterier för screening. Dock har även denna kontroll ifrågasatts (170), främst 

därför att effekten av behandling i skolåldern är avsevärt sämre än om behandling 

satts in tidigare. 

Närsynthet (myopi) 

Närsynthet är ett mycket vanligt tillstånd som ökar i frekvens i skolåldern. 

Vid 16 års ålder har mer än 20 procent av eleverna glasögon för närsynthet 

(119, 171). Glasögonen korrigerar defekten. Eleverna kan självfallet dra nytta 

av fullgod syn men själva ögat påverkas inte av glasögonen. 

För en diskussion om behovet av screening är det lämpligt att särskilja tre 

grupper av närsynta barn: 

- Barn med uttalad myopi med okorrigerad synskärpa om

som saknade glasögon. Detta stämmer med andra författares rekommendation 

om att sätta in glasögon först vid visus understigande 0,4 på bästa öga 

(173). 

I en tidigare brittisk studie har man också visat att närsynta barn i allmänhet 

klarar sig bättre i skolan än andra, även då man korrigerat för intelligens och 

socialgrupp (174). De närsynta barnen deltar även i liknande omfattning som 

andra i utomhussporter. Det förefaller således inte vara motiverat att spåra 

närsynthet som stannar vid visus 0,5. 

Den återstående mellangruppen av myopa elever har ett visus om 0,1 - 0,4 på 

bästa öga. Denna grupp av barn har användning av glasögon. En del märker 

själva att de ser dåligt och söker hjälp, men rimligen inte alla. Screening 

skulle kunna förkorta tiden mellan det att visus understiger 0,4 och att barnet 

får glasögon. 

De uppgifter som rutinmässigt samlats inom vid hälsokontroller i Linköpings 

skolor kan användas för att belysa frågan. 

Resultat av synskärpebestämningar i åk 4 och 7 i Linköpings grundskolor 

skolåren 1982/83 och 1983/84: nyupptäckta synnedsättningar. 

Undersökningarna i kommunen gjordes vart tredje år, i åk 1, 4 och 7. Vid 

kontrollerna i åk 4 och 7 påvisades tidigare inte känd visusnedsättning om 

≤0,4 på 7 elever per 1 000. Rimligen är myopi den helt dominerade förklaringen 

till dessa synnedsättningar. Förekomsten var således låg. Med tanke 

på den som helhet gynnsamma situationen för myopa elever (172, 174) kan 

det därför förefalla tveksamt att genomföra kontroller med ett så ringa utbyte. 

En aktuell brittisk studie av 13 - 15 åriga elever visade dock att 38 per 

1 000 hade synskärpenedsättning om ≤0,4 (175). Dock började mindre än 10 

per 1 000 att använda glasögon, som konsekvens av undersökningen, dvs en 

andel som nära motsvarar de 7 per 1 000 som påvisades i den svenska undersökningen. 

Eleverna i den engelska undersökningen avstod sannolikt från 

glasögon, därför att de inte upplevde att vinsten stod i proportion till nackdelarna 

med att ha glasögon. 

Kontroller i skolan, med syfte att påvisa myopi, kan därför ifrågasättas (19, 

42). Några författare rekommenderar dock synscreening vart tredje år (37, 

176). Ett alternativ till generell screening är att erbjuda eleverna kontroll av 

34

synen när de själva är tveksamma om deras synskärpan är normal. Kontroller 

kan med fördel utföras av eleverna själva (177). 

Övriga brytningsfel och ögonmotorik 

Diskussionen om screening för övriga brytningsfel och för avvikande ögonmotorik 

har till stor del centrerats kring läs- och skrivsvårigheter. En del författare 

hävdar att mindre brytningsfel, som inte påvisas vid test för synskärpa 

på 5 meter, kan bidra till läs- och skrivsvårigheter (178). Några anser även 

att barn med dyslexi har sämre förmåga till motorisk finjustering av ögonens 

samsyn, s.k. vergens (179-181). Den dominerade åsikten är dock att mindre 

brytningsfel, och även samsynsvårigheter, inte har någon väsentlig betydelse 

för läs- och skrivförmågan (182-187). 

Defekt färgsinne 

Ca åtta procent av alla män och 0,4 procent av alla kvinnor har defekt färgseende 

(188). Tillståndet kan inte behandlas. Defekt färgsinne har ingen betydelse 

för inlärning i skolan (37) men kan vara ett hinder inom vissa yrken. 

Man har därför ansett att ungdomar bör känna till om de har denna defekt, 

innan de väljer yrkesbana. I Sverige brukar man rutinmässigt pröva färgsinnet 

på alla elever med hjälp av s.k. pseudoisokromatiska tavlor (103). 

Med denna metod kan man dock inte gradera defekten. Det är en allvarlig 

begränsning. De flesta av de elever, som enligt detta test har ett ofullständigt 

färgseende, har en så begränsad defekt att de ändå kan välja arbeten med 

krav på färgseende, t.ex. arbeten som elektriker. Ytterligare undersökningar 

av färgsinnet hos ögonläkare är därför ofta nödvändiga att göra. Ögonläkarna 

använder vissa optiska instrument. Det är först efter en sådan undersökning 

eleven definitivt vet vilka yrken han eller hon är utestängd ifrån. 

Mot denna bakgrund är det tveksamt om färgsinnesprov med pseudoisokromatiska 

tavlor ska utföras på alla elever. Ett alternativt förslag är att informera 

alla elever om problemet. De elever som så önskar erbjuds test med pseudoisokromatiska 

tavlor. Sådan tester bör vara möjliga att göra under hela skoltiden 

och särskilt i högstadiet och i gymnasiet då elever börjar tänka på framtida 

val av arbete. I de fall en noggrannare bedömning behövs hänvisas eleven 

till ögonläkare. Förslag av denna typ har förts fram i Norge (19) och i Storbritannien 

(37). 

35

Planering av skolhälsovårdens 

hälsokontroller 

Det formella regelverket kring skolhälsovårdens hälsokontroller är idag öppet 

för lokal planering. Tidigare har dessa kontroller styrts på nationell nivå. 

I nu gällande skollag föreskrivs endast att “Varje elev i grundskolan och 

sameskolan skall erbjudas att genomgå allmän hälsokontroll en gång på varje 

stadium. Den första kontrollen skall äga rum första läsåret. Eleven skall dessutom, 

mellan de allmänna hälsokontrollerna, erbjudas att genomgå kontroll 

av syn och hörsel och andra begränsade hälsokontroller.” (189). För gymnasiets 

del anger lagen att eleverna skall beredas tillfälle att genomgå minst en 

allmän Åk hälsokontroll. Antal elever Denna i Ej lagtext undersökta medger en Visus stor

tens och de resurser, den enskilde förfogar över, är tillräcklig. Behövs professionell 

kompetens, då är det även här bäst om insatsen görs så nära den enskilde 

som möjligt. 

Detta resonemang kan överföras till skolans hälsokontroller. Det innebär att 

om ett moment kan överföras till eleverna själva - då har detta ett egenvärde. 

Vidare, om en sjuksköterska har kunskap för att utföra ett visst undersökningsmoment, 

då är det också bättre än om läkaren gör det. 

Nuvarande skollag ger full frihet att tillämpa LEON-principen; inget nämns 

om vem som ska utföra undersökningarna. Utvecklingen i Sverige under det 

senaste decenniet har också gått mot att skolsköterskan genomför de allmänna 

kontrollerna och att läkare engageras för elever med särskilda problem. 

Liknande utveckling pågår i Storbritannien, där även allmän läkarmedverkan 

vid skolstart ersätts av selektiva läkarinsatser (190-196). I USA har hälsokontrollerna 

sedan länge normalt utförts av skolsköterskor (176). 

37

Referenser 

1. Utrikesdepartementet. Konventionen om barnets rättigheter. Stockholm: 

Utrikesdepartementet, 1990. 

2. Bremberg S, Arborelius E. Elevhälsans teori och praktik. Lund: 

Studentlitteratur, 1990. 

3. Köhler L, Andersson I. Vad gör skolhälsovården? Rapport från 

Järnåkraskolan i Lund. Läkartidningen 1978;75:3910-3914. 

4. Johannisson K. Att bygga ett folk. Det svenska folkhälsoprojektet. Socialmedicinsk 

Tidskrift 1993;70(2):64-72. 

5. Hahn S. 100 years ago: the first school doctors in Leipzig—a contribution 

to the history of school health in Germany. Gesundheitswesen 

1993;55:76-81. 

6. Yankenauer A, Lawrence A. A study of periodic school medical 

examinations. I. Methodology and initial findings. Am J Publ Health 

1955;45:71. 

7. Whitmore K, Bax MCO. Checking the health of school entrants. Arch 

Dis Child 1990;65:320-6. 

8. Varley Y. Health of school entrants in a West Yorkshire Health District 

April-July 1989. Public Health 1990;104(6):473-7. 

9. Boulard P. Defense and illustration of a health examination in 

adolescents as observed in the course of secondary education. Bull 

Acad Natl Med 1990;174(5):613-24. 

10. Gefferth U, Rikl H. Der Gesundheitszustand von Schülern der Berufsbildenden 

Schulen in Trier. Offentl Gesundheitswes 1991;53(8-9):566- 

569. 

11. Cernerud L. Hälsoundersökningarna i skolan förändras - somatisk 

inriktning ger vika för helhetssyn. Läkartidningen 1984;81:3022-3024. 

12. Socialdepartementet. Vårdens svåra val. Rapport från utredning om 

prioriteringar inom hälso- och sjukvården. SOU 1993:93. 1993. 

13. Wilson J, Jungner G. Principles and practice of screening for disease. 

Geneva: WHO, 1968. 

14. Socialstyrelsen. Ekonomiska aspekter på hälsofrämjande och 

38

sjukdomsförebyggande åtgärder. HS90. Stockholm: Socialstyrelsen, 

1985. 

15. Lindholm L, Rosen M. Folkhälsans ekonomi - hälsoekonomiska aspekter 

på primärprevention. In: Folkhälsogruppen. Stockholm: 

Folkhälsogruppen, 1991:173-185. 

16. Persson U. Lönar sig förebyggande åtgärder? Exempel från hälso- och 

sjukvården och trafiken. Finansdepartementet Ds 1993:37. Stockholm: 

Allmänna Förlaget, 1993. 

17. Montgomery F, Persson U, Benoni G, Willner S, Lindgren B. Screening 

for scoliosis. A cost-effectiveness analysis. Spine 1990;15(2):67-70. 

18. Marks A, Fisher M. Health assessment and screening during adolescent. 

Pediatrics 1987;80 Suppl:135-158. 

19. Grimsmo A. Forebyggende helsearbeid i skolen. Oslo: Kommuneforlaget, 

1989. 

20. Juul-Jensen U. Sygdomsbegreper i praksis - det kliniske arbejdes filosofi 

och videnskabsteori. Copenhagen: Munksgaars, 1983. 

21. Lous J, Voetmann C. Vurdering av skolelaegundersökelsen i 9. klasse. 

Ugeskrift for Læger 1984;146:453-457. 

22. Socialstyrelsen. Folkhälsorapport 1991. In: Stockholm: Socialstyrelsen, 

1991. 

23. Jakobsson G, Köhler L. Barns hälsa i Sverige. Stockholm: Socialstyrelsen, 

1991. 

24. Cernerud L. Skolhälsovårdsjournalernas användbarhet i epidemiologiska 

undersökningar. In: Göteborg: Nordiska Hälsovårdshögskolan, 

Epidemilogi och Biostatistik, 1985. 

25. Andersson B. Skolelevers drogvanor 1989 (Drug use in school pupils 

1989). Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, 

1989. 

26. Statistiska centralbyrån. Hälsan i Sverige. Hälsostatistisk årsbok 1987/ 

88. Stockholm: Statistiska centralbyrån, 1988. 

27. Bremberg S. Användning av vikts- längdkurvor. In: Linköping: Skolhälsovården, 

1983. 

28. Bremberg S. Rekvision av uppgifter om längd och vikt. Linköping: 

Skolhälsovården, 1989. 

29. Köhler L. Physical mass examinations in the school health services. 

Acta Paediatr Scand 1977;66:307. 

30. Bremberg S. Somatiska hälsokontroller av skolbarn. Stockholm: Na- 

39

tional Board of Education, Dnr S 82:1824, 1982. 

31. Jorming B. Hälsotillståndet hos elever i grundskolan. En epidemiologisk 

studie. Lund: Dialogos AB, 1983. 

32. Siem H. Massundersökelser og helsekontroller. Oslo: Institutt for 

almenmedisin, Univeristy of Oslo, 1979. 

33. Zielhuis G. Are periodic school health examinations worthwhile? 

Health Policy Educ Health Serv Deliv Regul 1985;5:241-253. 

34. Polnay L, Hull D. Community pediatrics. London: Churchill Livingstone, 

1985. 

35. British Pediatric Association. The school health services. London: British 

Pediatric Association, 1987. 

36. Holme C. School medical examinations. Practioner 1989; 233 

(1475):1243-5. 

37. Hall D, ed. Health for all children. A programme for child health surveillance 

(2nd ed). Oxford: Oxford University Press, 1991. 

38. Roberts PJ. The school leaver medical: an evaluation. Public Health 

1993;107(2):113-6. 

39. Brink S, Nader P. Comprehensive health screening in elimentary 

schools: an outcome evaluation. J School Health 1984;54:75-78. 

40. Hisashige A. Technology assessment of periodic health examinations 

for school children in Japan. Int J Technol Assess Health Care 1992; 

8(2):219-33. 

41. Cross A. Health screening in schools. Part II. J Pediatr 1985;107:653- 

661. 

42. Cross A. Health Screening in schools. Part I. J Pediatr 1985;107:487- 

494. 

43. Birrer RB, Fleisher JM, Cortese L, et al. An urban primary school 

health program. N Y State J Med 1991;91(8):339-41. 

44. Kjellman B. Allergi bland svenska skolbarn vanlig men graden av besvär 

varierar. Läkartidningen 1987;84:3372-3374. 

45. Bråbäck L, Kälvesten L. Asthma in schoolchildren. Factors influencing 

morbidity in a Swedish survey. Acta Paediatr Scand 1988;77(6):826- 

30. 

46. Jacobsson C, Kollberg H, Mellbin T, Olsson I. Intensifierad 7-åringskontroll. 

Läkartidningen 1976;73(23):2183-8. 

47. Williams D, Bruton J, Wilson I. Screening a state middle school for 

asthma using the free running asthma screening test. Arch Dis Child 

1993;69(6):667-9. 

40

48. Lacey K. Causes of short statue. The Lancet 1974;i:42-45. 

49. Horner J, et al., ed. Growth deceleration pattern in children with constitutional 

short statue: an aid to diagnosis. Pediatric 1973;82:10-16. 

50. Voss LD, Mulligan J, Betts PR, Wilkin TJ. Poor growth in school 

entrants as an index of organic disease: the Wessex growth study. BMJ 

1992;305(6866):1400-2. 

51. Ascher H, Krantz I, Kristiansson B. Increasing incidence of coeliac 

disease in Sweden. Arch Dis Child 1991;66(5):608-11. 

52. Andersen H. Studies of hypothyreodism in children. Acta Paediatr 

Scand 1961;50:Suppl 125. 

53. Wilkens, et al., ed. The diagnosis and treatment of endocrine disorders 

in childhood and adolescence. 3:e edition. Springfield: C Thomas, 1965. 

54. Milner R, et al. Experience with growth hormone in Great Britain. 

Clinical Endocrinol 1979;11:15-38. 

55. Okamura T. Growth survey of schoolchildren in Akita Prefecture: preliminary 

report. Acta Paediatr Scand Suppl 1989;349:73-6. 

56. Socialdepartetementet. NOU 1987: 23. Retningslinjer for prioriteringer 

inne norsk helsetjenste. Oslo: Universitetsforlaget, 1987. 

57. Gerein N. Is growth monitoring worthwhile? Health Policy Plann 1988; 

3:181-194. 

58. Råstam M, Gillberg C, Garton M. Anorexia nervosa in a Swedish urban 

region. A population based study. Br J Psychiaty 1989;155:642- 

646. 

59. Gustavsson-Lundmark K, Dahlquist G, Kihlstedt-Ödeen A. Barn och 

ungdomar med övervikt. Stockholm: Skolöverstyrelsen, 1988. 

60. Samuelsson G, Sjölin S. An epidemiological study of child health and 

nutrition in a northern swedish county. IV. Acta Paediatr Scand 

1972;61:63-72. 

61. Bost M, Foulon T, Groslambert P, Lien C, Servage MN. D´epistage en 

milieu scolaire, á quatre ans, des hypercholestérolémies. Ann Pediatr 

1993;40(7):444-52. 

62. Newman TB, Browner WS, Hulley SB. The case against childhood 

cholesterol screening. Jama 1990;264(23):3039-43. 

63. Arbeit ML, Johnson CC, Mott DS, et al. The Heart Smart cardiovascular 

school health promotion: behavior correlates of risk factor change. 

Prev Med 1992;21(1):18-32. 

64. Svensson LO, Mares I, Mårdh PA, Olsson SE. Screening voided urine 

for Chlamydia trachomatis in asymptomatic adolescent females. Acta 

41

Obstet Gynecol Scand 1994;73(1):63-6. 

65. Rahm V, Gnarpe H, Gnarpe J. Chlamydia trachomatis hos unga 

värnpliktiga män — kartläggning, urinanalys och urethraodling. Läkartidningen 

1992;89(44):3675-7. 

66. Raeburn JA. Delivery of genetic screening services. Birth Defects 

1992;28(3):60-7. 

67. Larsson B. Recurrent headache in adolescents. Upsala: Upsala University, 

1988. 

68. Brattberg G, Wickman V. Ryggont och huvudvärk vanligt bland skolelever. 

Läkartidningen 1991;88:2155-7. 

69. Larsson B, Melin L, D:oberl A. Recurrent tension headache in 

adolescents treated with self-help relaxation training and a muscle 

relaxant drug. Headache 1990;30(10):665-71. 

70. American Academy of Pediatrics. Report of the task force on pressure 

control in children. Pediatr 1977;59:797-820. 

71. Mollohan C. Hypertension programs in schools. J Sch Health 1986; 

56:237-239. 

72. Samuelsson G, Uhari M. Blodtryck hos barn och ungdom. Stockholm: 

Skolöverstyrelsen, 1989. 

73. Hansen GL, Host AH, Laetgaard J, Nygaard OO, Nyvold LE, Schou 

G. Blood pressure among school 14-15 year old children. Blood 

pressure determination in school children aged 14-15 years in the county 

of Vejle by school physicians. Ugeskr Laeger 1991;153(13):916-8. 

74. Voors Aea. Epidemiology of essential hypertention in youth - 

implications for clinical practice. Pediatric Clin North Am 1978;25:15- 

24. 

75. Michaud PA. Adolescent hypertension: a follow-up study in the 

community. Rev Epidemiol Sante Publique 1989;37(1):23-8. 

76. Houtman PN, Dillon MJ. Routine measurement of blood pressure in 

schoolchildren. Arch Dis Child 1991;66(5):567-8. 

77. WHO Study Group. Blood pressure studies in children. Geneva: WHO 

Technical Report Series, No. 715, 1985. 

78. Roger D. School health: a guide for health professionals. Evanston, 

Illinois: American Academy of Pediatrics, 1981. 

79. Kankkunen A. Effektivt infångade av barn för tidig diagnostik av 

horselnedsättningar. Läkartidningen 1986;83:523-526. 

42

80. Augustsson I, Nilson C, Engstrand I. The preventive value of 

audiometric screening of preschool and young school-children. Int J 

Pediatr Otorhinolaryngol 1990;20(1):51-62. 

81. Black N. Glue ear: the new dyslexia? Br Med J 1985;290:1963-1965. 

82. Bonny IC. Five years’ experience of combined impedance and 

audiometric screening at school entry. Public Health 1989;103(6):427- 

31. 

83. Fiellau-Nikolajsen M. Otosalpingitens frekvens og spontane forlloep 

i forskillige aldere. Läkartidningen 1984;81:138. 

84. Lous J. Screening for secretory otitis media: evaluation of some imperdance 

screening programa for long-lasting secretory otitis media in 7year-old 

children. J Pediatr Otorhinolaryngol 1987;13:85-97. 

85. Mellbin T, Sundelin C, Vuille J. Från 4 år till 10. Stockholm: Socialstyrelsen, 

1982. 

86. Zielhuis GA, Rach GH, van den Broek P. Screening for otitis media 

with effusion in preschool children. Lancet 1989;Feb 11:311-4. 

87. Teele DW, Klein JO, Chase C, Menyuk P, Rosner BA. Otitis media in 

infancy and intellectual ability, school achievement, speech, and 

language at age 7 years. J Infect Dis 1990;162(3):685-94. 

88. Melker R. Treating persistent glue ear in children. BMJ 1993;306:5-6. 

89. Paradise J, Rogers K. On otitis media, child development and tympanostomy 

tubes: new answers or old questions? Pediatr 1986;77:88-92. 

90. Axelsson A, Ainansson G, Costa O. Hearing loss in school children. A 

longitudinal study of senisineurolan hearing impairment. Scand Audiol 

1987;16:137-143. 

91. Augustsson I. Hörselscreening i årskurs 4. Svenska Läkarsällskapets 

handlingar 1991;100(2):284. 

92. Shabde N, Waterston T. Screening children from overseas for infections: 

is it justified? BMJ 1990;301(6755):800-2. 

93. Ginsburg B. Hälsoundersökningar av asylsökande barn - vems behov 

styr innehållet. Läkartidningen 1992;89:4477-9. 

94. Arborelius E. Varför gör dom inte som vi säger?? Teori och praktik 

om att påverka människors levnadsvanor. Stockholm: Allmänmedicinskt 

utvecklingscentrum, Nordvästra sjukvårdsområdet i Stockholm, 

1993. 

95. Abrams R, Ayers C, Weinstein L. Salivary testing to reduce sugar consumption 

in school children. Clin Prev Dent 1989;11(4):12-17. 

96. Arborelius E. ”Du bestämmer!” - en annorlund metod för hälsoväg- 

43

ledning i årskurs 9. Linköping: Institutionen för Socialmedicin, 

Hälsouniversitetet i Linköping, 1988. 

97. Bremberg S. Är rutinmässig auskulation av hjärtat motiverad vid 

hälsokontroll av skolbarn? Läkartidningen 1981;78:3673-3674. 

98. Engelfeldt E. Fysiskalisk vitiumdiagnosik - en svår konst? Läkartidningen 

1988;85:206. 

99. Bremberg S. När upptäcks medfödda hjärtfel hos barn? Läkartidningen 

1985;82:590-591. 

100. Chan KY, Yip WC, Tay JS, Rajan U. Detection of cardiac problems 

among school children by health screening. J Trop Pediatr 

1989;35(5):221-4. 

101. Watanabe K, Mori C, Haneda N, Grunbau JA, Labarthe DR. Japan: 

perspectives in school health. J Sch Health 1990;60(7):330-6. 

102. Haneda N, Mori C, Saito M, et al. Heart diseases discoverad by mass 

screening in the schools of Shimane prefecture over a period of 5 years. 

Jpn Circ J 1986;50:1325-1329. 

103. Cernerud L. Skolhälsovård - handbok. Stockholm: Liber, 1986. 

104. Eriksson B. Hjärtfel hos barn bör fångas i skolan! - Replik. Läkartidningen 

1988;85:2155. 

105. Bremberg S. Hjärtundersökning i skolan - illa använda resurser? Läkartidningen 

1985;82:1345-1346. 

106. Bremberg S. Hjärtfel hos barn bör fångas i skolan! - Replik. Läkartidningen 

1988;85:2155-2156. 

107. Hagberg M. Arbetsrelaterade besvär i halsrygg och skuldra. In: Stockholm: 

Arbetsmiljöfonden, 1982. 

108. Hertzenberg A. Prediction of cervical and low-back pain based on 

routine school health examinations. A nine- and twelve-year followup 

study. Scabd J Prim Health Care 1985;3:247-53. 

109. Setterlind S. Avslappningsträning i skolan. Gothenburg: Göteborg 

Studies in educational Sciences, 1983. 

110. Dyrssen T, Svedenkrans M, Paasikivi J. Muskelträning vid besvär i 

nacke och skuldror. Effektiv behandling för att minska smärtan. Läkartidningen 

1989;86:2116-2120. 

111. Gillberg. Nordisk enighet om MBD-bedömning. Termen otidsenlig 

och olämplig. Läkartidningen 1991;88:713-7. 

112. Gillberg C. Hur kan man hjälpa barnen med så kallad MBD? Soc Med 

Tidskr 1987;64(1):39-46. 

44

113. Kadesjö B, Pettersson A, Weibull J. Gemensamt synsätt på barn med 

MBD. Läkartidningen 1989;86:4327-4332. 

114. Gillberg I, Winnergård I, Gillberg C. Screening methods, epidemiology 

and evaluation of intervention in DAMP in preschool children. European 

Child and Adolescent Psychiatry 1993;2(3):121-35. 

115. Cernerud L, Bråkenhielm G. Vissa barn far illa i skolan. Läkartidningen 

1989;86:2200. 

116. Gillberg C, Rasmussen P. MBD hos ex- och sjuåringar kan spåras med 

enkla diagnoshjälpmedel. Läkartidningen 1982;79(47):4413-9. 

117. Hellström A. Skolförberedande hälsoundersökning av 5-6 åringar. 

Stockholm: RBU, 1993. 

118. Lindskog U, Bremberg S. Elever med MBD - hur spåras de? Allmänmedicin 

1990;11(4):160-161. 

119. MacFarlane A, Sefi S, Cordeiro M. Child health. The screening tests. 

Oxford: Oxford University Press, 1989. 

120. Bergström E, Blomquist H, Ferry S, Högstadius P, Rudebeck C. Samordnad 

hälsokontroll av 6-åringar underlättar skolans planering av stödinsatser. 


121. Bondestam M, Hagelin E, Rydell AM, Westerlund M. Health examination 

of preschool children in relation to school adjustment in grade 

I. Acta Paediatr 1992;81(3):257-61. 

122. Murakami M. Screening for proteinuria and hematuria in school children—methods 

and results. Acta Paediatr Jpn 1990;32(6):682-9. 

123. Iitaka K, Sakai T, Oyama K, Izawa T, Igarashi S. Screening for bacteriuria 

in Japanese school children. Acta Paediatr Jpn 1990;32(6):690-5. 

124. Newcastle covert bacteriuria research group. Asymptomatic bacteriuria 

in schoolchildren in Newcastel upon Tyne. Arch Dis Childh 

1981;50:90-101. 

125. Hansson S. Untreated asymptomatic bacteriuria in girls. Göteborgs 

Universitet, 1989. 

126. Karpe B. Retentio testis - ett olöst problem. Läkartidningen 1988; 

85:4602. 

127. Ljung A, Åberg C. Oväntat låg sterilitetsrisk efter retentio testis–operation. 


128. Gough MH. Cryptochidism. Br J Surg 1989;76:109-12. 

129. Bremberg S. Riktade hälsokontroller 1981-1984. In: Linköping: Skolhälsovården, 

1984. 

45

130. Engbæck S. Skolealderens sygdomme. København: Lægeforeningens 

forlag, 1982. 

131. Tamhne RC, Jarvis SN, Waterston AJ. Auditing community screening 

for undescended testes. Arch Dis Child 1990;65(8):888-90. 

132. Rao M, Wilkinson J, Benton DC. Screening for undescended testes. 

Arch Dis Child 1991;66(8):934-7. 

133. Hirasing RA, Boontje RP. Auditing community screening for undescended 

testes. Arch Dis Child 1991;66:560-1. 

134. Öster J. Preputium hos danske skoledrenger. Nordisk Medicin 

1968;80:1310-1322. 

135. Ludvigsson J. Fimosis hos 19-åringar. Läkartidningen 1972;69:6028- 

6029. 

136. Jörgensen. Phimosis hos pojkar kan behandlas med steroidsalva. Läkartidningen 

94;91(13):1291. 

137. Gordon A. Save the normal foreskin. BMJ 1993;306:1-2. 

138. Heinius J, Hansson JA, Järhult J. Phimosis - ett övervärderat problem? 

Läkartidningen 1993;90(46):4107-8. 

139. Bremberg S. Phimosis i skolåldern - screening ej motiverad. In: Linköping: 


140. Cederblad M, Höök M. Vart sjätte barn har psykiska störningar. Läkartidningen 

1986;81:953-959. 

141. von Knorring AL, Andersson O, Magnusson D. Psychiatric care and 

course of psychiatric disorders from childhood to early adulthood in a 

representative sample. J Child Psychol Psychiatry 1987;28(2):329-41. 

142. Irgens L, Hellesöy. The school health services and the psycho-social 

health problems. Scand J Soc Med 1980;Suppl 24. 

143. Rutter M. Longitudinal studies: a psychiatric perspective. Oxford: Oxford 

University Press, 1981. 

144. Cadman D, Chambers L, Walter S, Ferguson R, Johnston N, McNamee 

J. Evaluation of public preschool child developmental screening: the 

process and outcomes of a community program. Am J Publ Health 

1987;77:45-51. 

145. Cadman D, Walter S, Chambers L, et al. Prediciting problems in school 

performande from preschool health, development and behavioiural 

assessments. Can Med Assoc J 1988;139:31-36. 

146. Butler J. Child health surveillande in primary care: a critical review. 

London: HMSO, 1989. 

46

147. Lagerberg D, Mellbin T, Sundelin C, Vuille J. Growing up in Uppsala. 

The ”new morbitity in the adolescent period. A Longitudinal 

epidemiological study based on school data and some exernal sources. 

Acta Paediatr 1994;83(Suppl 398). 

148. Esser G, Schmidt MH, Woerner W. Epidemiology and course of 

psychiatric disorders in school-age children—results of a longitudinal 

study. J Child Psychol Psychiatry 1990;31(2):243-63. 

149. Rutter M. Childhood experiences and adult psychosocial functioning. 

Ciba Found Symp 1991;156(189):189-200. 

149a Rutter M. Isle of Wight and inner London studies. In: Mednick SA, 

Baert AE, Bacchman BP, eds. Prospective longitudinal research. Oxford: 

Oxford University Press, 1981: 122-131. 

150. Robins L, Olukayode-Jegede R. Mental Health. Geneva: WHO, 1980. 

151. Rutter M, Maughan B, Mortimore P, Ouston J. Fifteen thousand hours. 

London: Open Books, 1979. 

152. Leaver J, Alvik A, Warren M. Prescriptive screening for adolescent 

idiopathic scoliosis: a review of evidence. Int J Epidemiol 1982;11:101- 

111. 

153. Bunnell WP. Outcome of spinal screening. Spine 1993;18(12):1572- 

80. 

154. Nachmeson AL, Peterson L-E, et al. Effectiveness of brace treatment 

in girld with adolescent idiopathic scoliosis. J Bone Joint Surg (Submitted 

manuscript) 1994. 

155. Peterson L-E, Nachmeson AL, et al. Identifying factors for prediction 

of curve progression in girls with adolescent idiopathic scoliosis. J 

Bone Joint Surg (Submitted manuscript) 1994. 

156. US Preventive Services Task Force. Screening for adolescent idiopathic 

scoliosis. Review article. Jama 1993;269(20):2667-72. 

157. US Preventive Services Task Force. Screening for adolescent idiopathic 

scoliosis. Policy statement. Jama 1993;269(20):2664-6. 

158. Asher M, Beringer GB, Orrick J, Halerhout N. The current status of 

scoliosis screening in North America, 1986. Result of a survey by 

mailed questionnaire. Spine 1989;14(7):652-62. 

159. Nissinen M, Heli:ovaara M, Ylikoski M, Poussa M. Trunk asymmetry 

and screening for scoliosis: a longitudinal cohort study of pubertal 

schoolchildren. Acta Paediatr 1993;82(1):77-82. 

160. Bremberg S, Nilsson-Berggren B. School screening for adolescent idiopathic 

scoliosis. J Pediatr Orthop 1986;6:564-567. 

47

161. Pruijs JE, Keessen W, van der Meer R, van Wieringen JC, Hageman 

MA. School screening for scoliosis: methodologic considerations. Part 

1: External measurements. Spine 1992;17(4):431-6. 

162. Wickman V. Scoliometer - ett billigt och bra hjälpmedel för att upptäcka 

skolioser på skolbarn. Läkartidningen 1988;85:1131. 

163. Amendt LE, Ause-Ellias KL, Eybers JL, Wadsworth CT, Nielsen DH, 

Weinstein SL. Validity and reliability testing of the Scoliometer. Phys 

Ther 1990;70(2):108-17. 

164. Pearsall DJ, Reid JG, Hedden DM. Comparison of three noninvasive 

methods for measuring scoliosis. Phys Ther 1992;72(9):648-57. 

165. Thompson JR, Woodruff G, Hiscox FA, Strong N, Minshull C. The 

incidence and prevalence of amblyopia detected in childhood. Public 

Health 1991;105(6):455-62. 

166. Vinding T, Gregersen E, Jensen A, Rindziunski E. Prevalence of amblyopia 

in old people without previous screening and treatment. An 

evaluation of the present prophylactic procedures among children in 

Denmark. Acta Ophthalmol 1991;69(6):796-8. 

167. Köhler L, Stigmar G. Vision screening of 4-year-old children. Acta 

Paediatr Scand 1973;62:17. 

168. Bremberg S. Synprövning av elever i grundskolans åk 1. In: Linköping: 


169. Köhler L, Stigmar G. Visual disorders in 7-year-old children with and 

without previous vision screening. Acta Paediatr Scand 1978;67:373- 

377. 

170. Ingram RM. Review of children referred from the school vision screening 

programme in Kettering during 1976-8. BMJ 

1989;298(6678):935-6. 

171. Pärssinen O. The wearing of spectacles in diffrent social and educational 

groups in a sample of the population of central Finland. Scand J Soc 

Med 1987;15:145-151. 

172. Stewart-Brown, Brewer R. The significance if minor defects of visual 

acuity in school children: implication for screening and treatment. Trans 

ophtalmol soc UK 1986;105:287-295. 

173. Tongue A. Refractive errors in children. Ped Clin N Am 1987;34:1425- 

1437. 

174. Peckham C, Gardiner P, Goldstein H. Aquired myopia in 11-year-old 

children. Br Med J 1977 1977;1:542. 

175. Jewell G, Reeves B, Saffin K, Crofts B. The effectiveness of vision 

screening by school nurses in secondary school. Arch Dis Child 

48

1994;70(1):14-8. 

176. Wallace HM, Patrick K, Parcel GS, Igoe JB, ed. Principles and practices 

of student health. Volyme two school health. Oakland CA: Thrid party 

publishing Company, 1992. 

177. Doucet H, Sylvestre R, Infant-Rivard C. Self-screeening of visual acuity 

by elimentaty school students. Can J Public Health 1988;79:53-55. 

178. Palmborg B, Zetterström B, Sjönell G. Finns det ett samband mellan 

läs- och skrivsvårigheter och synproblem hos skolbarn? Allmänmedicin 

1988;9:23-24. 

179. Stein J, Riddell P, Fowler S. Disordered vergence control in dyslexic 

children. Eye 1988;72:162-166. 

180. Buzzelli AR. Stereopsis, accommodative and vergence facility: do they 

relate to dyslexia? Optom Vis Sci 1991;68(11):842-6. 

181. Evans BJ, Drasdo N, Richards IL. Investigation of accommodative 

and binocular function in dyslexia. Ophthalmic Physiol Opt 

1994;14(1):5-19. 

182. Aasved H. Ophthalmological status of school children with dyslexia. 

Eye 1987;1:61-68. 

183. Gillberg C, Ehlers S. Dyslexi - ett glömt handikapp. Läkartidningen 

1989;86:943-944. 

184. Ygge J. Ögonrörelser vid normal läsning och dyslexi - en litteraturöversikt. 

Lakartidningen 1990;87(40):3183-7. 

185. Lennerstrand G, Ygge J. Dyslexia; ophthalmological aspects 1991. 

Acta Ophthalmol 1992;70(1):3-13. 

186. Ygge J, Lennerstrand G, Rydberg A, Wijecoon S, Pettersson BM. 

Oculomotor functions in a Swedish population of dyslexic and normally 

reading children. Acta Ophthalmol 1993;71(1):10-21. 

187. Ygge J, Lennerstrand G, Axelsson I, Rydberg A. Visual functions in a 

Swedish population of dyslexic and normally reading children. Acta 

Ophthalmol 1993;71(1):1-9. 

188. Vaughan D, Cook R, Asbury T, ed. General ophtalmology. Los Altos: 

Lange Medical Publications, 1968. 

189. Utbildningsväsendets författningsböcker 1994/95 Del 2. Skollagen 14 

Kap. Skolhälsovård (60). 

190. Richman S, Miles M. Selective medical examinations for school 

entrants: the way forward. Arch Dis Child 1990;65(10):1177-81. 

191. Smith GC, Powell A, Reynolds K, Campbell CA. The five year school 

49

medical—time for change. Arch Dis Child 1990;65(2):225-7. 

192. Houghton A, Egan S, Archinal G, Bradley O, Azam N. Selective medical 

examination at school entry: should we do it, and if so how? J 

Public Health Med 1992;14(2):111-6. 

193. British Pediatric Association. Outcome measures in child health. London: 

British Pediatric Association,, 1992. 

194. Logan S. Outcome measures in child health. Arch Dis Child 1991; 

66(6):745-8. 

195. Longo G, Bembi B, Benussi G, Carrara F. A simple system for auditing 

the quality of primary care screening in school-age children. 

Pediatrician 1988;15:119-121. 

196. Evans D, Head MJ, Speller V. Assuring quality in health promotion. 

London: Health Education Authority, 1994. 

50

Hälsoundersökningar i skolan.pdf

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?