Rapport Polisen - Ekonomistyrningsverket

50
VILKET GENOMSLAG HAR STYRNINGEN?
PNU innebär att polisens brottsutredare, oavsett organisatorisk tillhörighet, tar ansvar
för slutprodukten och att utredning ska ske direkt, i så nära anslutning till brottet som
möjligt. Det innebär att utredningsresurser ska finnas tillgänglig på ”frekvent tid”.
All erfarenhet har visat att möjligheten till lagföring är starkt relaterad till tiden från
det att brottet inträffar till initiala och slutförda utredningsåtgärder.
Med tanke på att polisens arbete bara utgör början på rättskedjan är det naturligtvis
av största vikt att resultatet är så användbart som möjligt i nästa led.
PNU reglerar en huvudprocess och tre stödprocesser för vilka ESV kan redovisa
följande iakttagelser
PNU − huvudprocess
Det brottsutredande uppdraget utformas som en huvudprocess. I det ligger att
organiseringen av arbetet ska vara processinriktat i stället för funktionsinriktat.
Arbetet ska vara flexibelt och anpassas efter verksamhetens behov. I denna del består
PNU av de tre ”grundpelarna” ledning av förundersökning, utvecklad arbetsmetodik
och brottsreduktion.
När det gäller ledningen av förundersökning understryker PNU dels den juridiska
kompetensen, dels den renodlade rollen. Förundersökningsledarna ska besitta samma
juridiska kompetens som åklagarna när det gäller utredningsförfarandet. Med den
renodlade rollen avses att den huvudsakliga arbetsuppgiften är operativ ledning.
Funktionen ska motsvara projektledarens, dvs. förundersökningsledaren ansvarar för
arbetsflödet från början till slut.
ESV:s iakttagelser här kan sammanfattas med att utvecklingen av arbetet följer de
grundläggande principerna. Inriktningen och strategin är klar. Man strävar efter
tidiga och heltäckande undersökningar i nära anslutning till brottet. Medvetenheten
finns om att man ska genomföra undersökning och utredning så att lagföring blir
möjlig och framgångsrik. ESV:s material visar att på en positiv utveckling när det
gäller kompetensen hos förundersökningsledarna. Däremot finns frågor kring den
renodlade rollen. Många intervjusvar tyder på att man i praktiken kommit att betona
förundersökningskompetens på bredden, dvs. bredd men kanske för grund kunskap.
Det har att göra med hur man utvecklat den andra ”grundpelaren” i huvudprocessen,
arbetsmetodiken.
När det gäller arbetsmetodiken har utvecklingen, så som den omvittnas i flera
intervjuer, fokuserat på tidiga insatser och tidiga avgöranden. Alla spår ska säkras,
alla vittnen höras så fort det går och de som kommer först till en brottsplats ska