Rapport Polisen - Ekonomistyrningsverket

Effekterna av planerade insatser i brottsförebyggande syfte är svåra att mäta eller
uppskatta kvantitativt. I många fall kan man se en nedgång i brott på platser där
polisen är närvarande. ”Vi sänker temperaturen i hetsiga miljöer” sa en
fotpatrullerande polis på Avenyn i Göteborg. Den återkommande Cityhelgen i
centrala Stockholm synes ha minskat våldbrotten i vissa miljöer. Ofta ligger det då
långvariga insatser bakom där polisen samarbetat med andra aktörer.
Vilket genomslag har styrningen?
Den vanligaste mätbara effekten av planerade insatser, t.ex. i offentliga miljöer, är
emellertid att brottsanmälningarna initialt ökar. Polisen upptäcker mer brott och
brottsoffer anmäler brott i högre grad. Det senare förklaras med åtminstone två
faktorer. Polisen blir tillgängligare för anmälan. Allmänheten får genom närvaron ett
större för förtroende för polisen och rättsapparaten.
På Rikspolisstyrelsen bedömer man att PUM-modellen har nått långt. En uppföljning
görs nu och resultatet ska vara underlag i det fortsatta utvecklingsarbetet.
Bilden från polismyndigheterna är att man nått långt men att det återstår en del för att
förankra arbetet ute bland poliserna.
För att det underrättelseledda arbetssättet ska fungera krävs enligt Rikspolisstyrelsens
handbok 80 följande.
− tydligt, situationsanpassat och engagerat ledarskap
− kunskap om och förståelse för arbetssättet
− kunskap om aktuella problembilder
− samsyn om prioriteringar utifrån ett helhetsperspektiv
− gemensamma målsättningar
− flexibelt resursutnyttjande i enlighet med fattade beslut
− fortlöpande uppföljning
ESV:s intervjuer har givit exempel där flera eller de flesta förutsättningarna varit för
handen och visat att det finns goda praktiska erfarenheter att bygga på. Det som har
varit svårast att belysa är hur resursutnyttjandet varit. Det framstår som uppenbart att
en konsekvent tillämpning av PUM innebär en betydande effektivisering av polisens
operativa verksamhet. Samtidigt finns det flera frågor att diskutera.
ESV:s bild är att det är svårt att bedöma om resursfördelningen mellan händelse- och
underrättelsestyrd verksamhet under ett s.k. turlag varit den optimala. Här saknas
t.ex. en modell där man kan koppla verksamhet och ekonomi. Det skulle kunna vara
en utvecklad tidredovisning. Det kan även gälla att de principer och riktlinjer, som
80 Rikspolisstyrelsen (2006:1)
47