skriver in en gammal artikel i datorn: - Britt-Marie Thurén

More documents

Recommendations

Info

trop (l. metafor) metafor (att likna ngt metonym (att likna synekdok (att an- vid ngt det inte är) ngt vid ngt i dess närhet) vända del för hel- het eller vice versa) metafor liknelse metonym synekdok (implicit) (explicit) generali- partikula- serande riserande metafor metonym Definition metonym synekdok Bland de mängder av definitioner på metafor – i vid betydelse – jag sett, tycks det finnas en viss konsensus kring de mycket breda av typ “any identification of one thing with another.” (Brooke-Rose 1958:23-24). Det är den definitionen som ligger till grund för mina resonemang här. Och så fort man frågar varför man kan vilja kalla något för något det inte är och hur det i så fall kan gå till, så kommer man till Aristoteles utgångspunkt: A kan ses som B om det finns ett alpha som förhåller sig till A som ett beta förhåller sig till B. Eller som strukturalisterna enklare uttrycker det: A är till B som C är till D. Subtilare än så behöver vi inte bli för de syften detta papper har. Vad är det som är intressant med metaforer? De frågor metafor-tänkare oftast finner intressanta är nästan alltid huvudsakligen litterära eller huvudsakligen filosofiska. Culler (1974) delar upp infallsvinklarna i två “vägar”: via philosophica och via rhetorica. Worth säger att intressena varit tre: “interpretation, formalization and representation.” (1974:197) Frågorna rör sådant som: Hur kan metaforer definieras, om de alls går att definiera, om det över huvud taget finns något att definiera? Hur kan metaforer, förutsatt att de går att definiera, närmare beskrivas och indelas i underkategorier? Hur fungerar metaforer, vad är det som gör att de “går hem”? Finns det regler för hur de skapas och tolkas, och hur ser de reglerna ut, av vad slag är de? Till exempel och speciellt viktigt, vad måste man veta för att tolka en given metafor? Betyder metaforen något i sig eller kan olika tolkningar av samma metafor i samma sammanhang vara lika legitima? Har metaforer ett existensberättigande eller är de absurda fantasiskapelser som enbart förvirrar tanken? Hur kommer det sig att vi vet att ett visst yttrande inte skall tolkas bokstavligt? Är tolkning, översättning, parafrasering, det intressanta eller ligger ny kunskap och väntar i riktning mot andra egenskaper hos metaforer, kanske deras “open-endedness” eller kreativitet? Finns det ett kognitivt eller endast “konstnärligt” och “känslomässigt” innehåll i metaforer? Om det finns ett kognitivt innehåll, går det att överföra till andra uttrycksformer eller är det oupplösligt förenat med metaforen? Åstadkommer metaforer någonting, kan de användas till exempel för att förbättra talarens status eller för att påverka resultatet av en debatt? och så vidare och så vidare 4
Det mesta av detta är inte direkt av intresse för samhällsvetenskap. Jag har väldigt sällan sett frågor som från en samhällsvetenskaplig utgångspunkt handlar om hur metaforer skulle kunna användas metodologiskt. De betyder något – kan de då inte säga något om vad för sorts betydelser som är viktiga i ett samhälle? De används strategiskt – kan de då inte visa på mekanismer för dominans eller inflytande? De har ett kognitivt innehåll – kan de då inte analyseras för att avslöja något om skilda kognitiva system? De baseras på likheter och olikheter – kan de inte då avslöja svåråtkomliga främmande kategoriseringar? Och så vidare. Sådana frågor har ställts. Men det är uppenbart att de inte går att ställa förrän många av frågorna i föregående stycke först blivit föremål för ganska djupa och omfattande funderingar. Det har de blivit. De är inte besvarade och kommer aldrig att bli det, det ligger i sakens natur. Men utifrån den breda bas av tänkande om metaforer som redan finns borde det vara möjligt att pröva nästa steg, använda kunskapen för att tillföra tänkandet på ett helt annat område, samhällsvetenskapen, nytt ljus och nya stödjepunkter – alltså i grunden ett metaforiskt förfarande! Eftersom jag tänker föreslå detta, borde jag först ordentligt redovisa allt som tänkts kring frågorna längs med de litterära och filosofiska vägarna. Uppenbarligen är det ett företag som kräver hundrafalt mer utrymme än detta papper. Det får bli en senare uppgift. Här skall jag bara ta upp några få trådar, nämligen de som leder mest direkt mot målet, en teori om metaforer som är användbar för samhällsvetenskapen. Några intresseinriktningar Från Locke och framåt har det funnits en tanketradition som ser metaforer som i bästa fall ett ornament på tankar, helt onödigt men kanske känslomässigt tillfredsställande på något sätt, och i sämsta fall som en källa till förvirring, ett hinder för klart tänkande, alltså något som absolut bör undvikas. Bakom det mesta av vad som idag kallas semantik ligger den logiska empirismen med sina sanningskrav. Syftet med ansträngningarna är att relatera ord till verklighet. Metaforer, i den mån de betyder något alls, är bara ovanliga etiketter på ting, ett vanligare namn kan alltid hittas som ersättning för metaforen. Detta kallas för substitutionsteorin. Enligt den handlar metaforstudier om att hitta ersättningar och därmed relatera metaforers betydelse till verkligheten. Metaforer som sådana är inte intressanta, eftersom de inte har någon egen betydelse. Men de kan ändå vara intressanta i ett tidsperspektiv. En ny metafor är kanske absurd, och hur den uppstår är oförklarligt. Men av någon anledning kan den komma att användas ofta och längre, så att folk glömmer bort att den är en bild och uppfattar den som ett bokstavligt uttryck. Metaforen “dör” eller “fryses” och övergår till att bli ett helt vanligt ord med normal betydelse. Eftersom denna process pågår hela tiden är mellanfallen vanliga och semantikerna kan fråga sig till exempel om vi tänker via en frukts egenskaper eller direkt på en hudkvalité när vi hör ordet “persikohy”. För samhällsvetenskapen är detta totalt ointressant. 5
Page 1 and 2: Den här texten skrevs dels som en
Page 3: Men varför skulle metaforer reta a
Page 7 and 8: utanför det rent språkliga. Det g
Page 9 and 10: Objektivitet - subjektivitet Jag sk
Page 11 and 12: Vi måste då först ha en allmän
Page 13 and 14: “The increase in adaptive behavio
Page 15 and 16: Och den metaforiska förutsägelsen
Page 17 and 18: Men förutom vad man försöker ås
Page 19 and 20: centralaste av de kulturella tradit
Page 21 and 22: espective weighings of stated and u
Page 23 and 24: Och sådan förståelse kan vi komm
Page 25 and 26: att ytterligare närma sig metafore
Page 27 and 28: BIBLIOGRAFI ur dem, normer, regler,
Page 29: MOORE, S.F.: Epilogue. I Moore och

skriver in en gammal artikel i datorn: - Britt-Marie Thurén

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?