skriver in en gammal artikel i datorn: - Britt-Marie Thurén

fram till kanske inte är möjlig när begreppssystem eller värderingar står i konflikt. När
värderingar och det som tas för givet inte sammanfaller är förståelse speciellt svårt, men den
är möjlig genom “negotiation of meaning.” Alldeles speciellt behövs då insikten att olika
synsätt finns, samt tålamod, flexibilitet, och så vidare. Det gäller att hitta den rätta metaforen
för att kommunicera de relevanta delarna av icke gemensamma erfarenheter.
“You slowly figure out what you have in common, what it is safe to talk about,
how you can communicate unshared experience or create a shared vision.” (231-
232)
Antropologer bör i detta känna igen vad de faktiskt gör i deltagande observation och som gör
att förståelsen förändras vartefter man med tiden tränger djupare in i det främmande.
Den gamla uppdelningen i levande och döda metaforer mister på sätt och vis sin betydelse
med detta synsätt. Givetvis finns det en skillnad, eftersom döda metaforer upplevs som om de
vore bokstavliga. Men en viktigare skillnad är den mellan sådant som tas för givet och kan
användas som förklaringsgrund, vare sig det är döda metaforer eller bokstavliga uttryck eller
sådant som fortfarande uppfattas som metaforer eller liknelser (en annan uppdelning som i
stora stycken mister sin betydelse liksom den mellan metaforer och metonymer), å ena sidan
och å den andra, sådana metaforer som skapas i kommunikationsögonblicket för att leta efter
gemensamma förståelsegrunder.
En fråga som blir mycket viktig är: Hur centrala är metaforer i vårt liv? Lakoff och Johnson
visar det, som sagt, genom en noggrann genomgång av de viktigaste grunderna för metaforer i
engelska språket, så som till exempel “mer är upp”, “bättre är mer” med flera, varav de flesta
går att överföra till svenska förhållanden. De diskuterar hur metaforer och kulturer stämmer
överens sinsemellan och med sig själva. De skiljer på ontologiska och strukturella metaforer.
De tar upp personifiering och metonym. De undersöker motsägelser och kommer fram till att
“coherence” inte är samma sak som “consistency”. De visar hur metaforisk strukturering är
partiell och vad det får för konsekvenser för vår verklighetsuppfattning (se till exempel ovan,
sidan 12, om samhällsvetenskapliga metaforer, som “samhället är en organism”!). Och så
vidare. Med andra ord försöker de beskriva metaforer på ett sätt som visar varför metaforer är
så vanliga i alla språk och varför de tycks kunna fungera så bra som förklaringar, som
utökning av kunskap, trots att deras funktionssätt är så svårt att beskriva för
språkvetenskapare och filosofer. Och de tar upp de flesta av de frågor jag i början av detta
papper nämnde som de vanliga i metaforlitteraturen och svaren passas in i ett system.
Detta system utgår ifrån att metaforer kan fungera som ett sorts handtag på den verkliga men
svårgripbara verkligheten.
“The primary function of metaphor is to provide a partial understanding of one
kind of experience in terms of another. (...) This may involve preexisting isolated
similarities, the creation of new similarities, and more.” (153-154)
I denna funktion kan de flesta av Fernandez “missions” passas in.
Metaforer har förutsättningar och konsekvenser via vilka de betonar och gör
sammanhängande vissa aspekter av vår erfarenhet. Därvid kan de skapa verklighet för oss,
särskilt social verklighet. När människor agerar utifrån något de tror på, kommer verkligheten
24