Boplatsaktiviteter vid Kollekärr

Boplatsaktiviteter 

vid Kollekärr 

Lämningar från sten- och bronsålder 

Arkeologisk slutundersökning 

Jörlanda 368:1–2, Kollekärr 1:1, 

Jörlanda socken, Stenungsunds kommun 

Annie Johansson och Jonas Svensson 

Bohusläns museum Rapport 2008:60

Boplatsaktiviteter vid Kollekärr 



Jörlanda 368:1–2, Kollekärr 1:1, Jörlanda socken, Stenungsunds kommun 


ISSN 1650-3368 

Författare Jonas Svensson & Annie Johansson 

Layout, grafisk form och teknisk redigering Gabriella Kalmar 

Omslagsbild Foto taget av Annie Johansson. Fotot visar stenmuren som begränsade undersökningsområdet 

för Jörlanda 368:1 mot väster. I förgrunden syns den framschaktade undersökningsytan. 

Illustration Anette Olsson 

Tryck IT Grafiska AB, Uddevalla 2009 

Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket medgivande 90.8012 

Kartor godkända från sekretessynpunkt för spridning Lantmäteriet 2009-10-12. Dnr 601-2009/2704. 

Bohusläns museum 

Museigatan 1 

Box 403 

451 19 Uddevalla 

tel 0522-65 65 00, fax 0522-126 73 

www.vastarvet.se, www.bohuslansmuseum.se

Innehåll 

Sammanfattning ....................................................................................................................................6 

Bakgrund .............................................................................................................................................................6 

Landskapsbild ..............................................................................................................................................8 

Natur- och kulturlandskap .........................................................................................................8 

Fornlämningsmiljö .................................................................................................................................8 

Tidigare undersökningar ..............................................................................................................9 

Metod ...................................................................................................................................................................10 

Resultat ................................................................................................................................................................11 

Anläggningar Jörlanda 368:1 ............................................................................................14 

Ugn .................................................................................................................................................................14 

Tramplager................................................................................................................................................16 

Gropar ..........................................................................................................................................................16 

Stolphål ........................................................................................................................................................18 

Anläggningar Jörlanda 368:2 ...........................................................................................18 

Fynd .....................................................................................................................................................................21 

Flinta ...............................................................................................................................................................21 

Keramik .......................................................................................................................................................23 

Bränd lera ..................................................................................................................................................24 

Ben ..................................................................................................................................................................24 

Övriga fynd ..............................................................................................................................................24 

Analyser ..........................................................................................................................................................24 

Vedart ...........................................................................................................................................................24 

Osteologi ....................................................................................................................................................24 

Makrofossilanalyser ..........................................................................................................................24 

14 C-dateringar .........................................................................................................................................25 

Keramikanalyser ...................................................................................................................................25 

Lipidanalyser ............................................................................................................................................25 

Fosfatanalyser ........................................................................................................................................25 

Sammanfattning av resultat ................................................................................................25 

Strandförskjutningar under mesolitikum och neolitikum ................................26 

Aktiviteter under bronsålder.....................................................................................................28 

Resultat gentemot undersökningsplanen .............................................30 

Åtgärdsförslag ........................................................................................................................................31

Referenser ......................................................................................................................................................32 

Litteratur ........................................................................................................................................................32 

Otryckta källor .......................................................................................................................................32 

Tekniska och administrativa uppgifter ........................................................33 

Figurförteckning .................................................................................................................................34 

Tabellförteckning ..............................................................................................................................35 

Bilagor ..................................................................................................................................................................35

Figur 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan/Fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. 

Boplatsaktiviteter vid Kollekärr 5

6 Bohusläns museum 2008:60 

Sammanfattning 

Bohusläns museum undersökte under sensommaren 2003 de två boplatserna 

Jörlanda 368:1 och Jörlanda 368:2 inför en planerad utbyggnad 

av en naturgasledning mellan Hisingen och Stenungsund. 

På Jörlanda 368:1 påträffades förhistoriska lämningar bland annat i 

form av en ugn, gropar och spridda stolphål. Jörlanda 368:2 låg i åkermark 

och var kraftigt sönderplöjd. Där påträffades bland annat gropar, 

ett stolphål och resterna av en härd. 

Fyndmaterialet från Jörlanda 368:2 utgjordes till största del av ett 

svårbedömt, delvis svallat flintmaterial. Majoriteten av flintan var avfallsmaterial 

som avslag och övrig slagen flinta. Förutom flinta påträffades 

keramik, enstaka bitar slagen kvarts samt brända ben från får eller 

get. På Jörlanda 368:2 påträffades flinta liknande den från Jörlanda 

368:1 samt enstaka fragment av slagen kvarts. 

På båda platserna fanns slagen flinta som främst kan föras till 

mesolitikum. En stor del av flintan är svallad och bör ha avsatts på 

platsen innan transgressionsmaximum omkring 6 500 f.Kr. Det mesolitiska 

materialet är dock begränsat och ger intryck av att ha avsatts 

på platsen under en längre tid. Därutöver hade mycket av flintmaterialet 

karaktär av såväl neolitikum som bronsålder. På båda platserna 

finns dessutom anläggningar som kunnat dateras till bronsålder. En 

härd på Jörlanda 368:2 daterades till äldre bronsålder medan en ugn på 

Jörlanda 368:1 daterades till yngre bronsålder. Antalet anläggningar var 

begränsat på båda platserna, men i synnerhet på Jörlanda 368:2. Det 

är därför svårt att bedöma vilken typ av aktiviteter som bedrivits, men 

på båda platserna finns gropar, stolphål och härdar samt andra typer 

av anläggningar som man eldat i. På Jörlanda 368:1 framkom keramik 

och vissa diffusa spår av byggnader. 

Efter fullbordad undersökning bedömer Bohusläns museum att fornlämningarna 

Jörlanda 368:1 och Jörlanda 368:2 är slutundersökta. Lagskyddet 

för fornlämningarna bör därför ej ligga kvar. 

Bakgrund 

Mellan den 4 augusti och 1 september 2003 genomförde Bohusläns 

museum en arkeologisk slutundersökning inom fastigheten Kollekärr 

1:1, Jörlanda socken, Stenungsunds kommun, Västra Götalands län 

(figur 1). Undersökningen föranleddes av byggnation av naturgasledning 

mellan Hisingen och Stenungsund, och berörde en boplats, fornlämning 

368. Totalt undersöktes ett knappt 900 kvadratmeter stort 

område. Uppdragsgivare och kostnadsansvarig var Nova Naturgas 

AB, enligt Länsstyrelsens beslut 431-74964-2002. I undersökningen 

deltog Annie Johansson (fält- och rapportansvarig), Karin Berggren, 

Anna Genberg samt Ulrika Jörnmark. Före slutundersökningen hade 

Bohusläns museum utfört både utredning och förundersökning av platsen 

(Eboskog 2005 och Johansson & Ytterberg 2006).

Boplatsaktiviteter vid Kollekärr 7 

Figur 2. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. Skala 1:20 000. Godkänd ur 

sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriet 2009-10-12. Dnr 601-2009/2704.


Syftet med slutundersökningen var att fastställa fornlämningarnas 

användningstid, organisation och funktion. Särskild vikt skulle läggas 

vid att utreda stratigrafiska förhållanden och identifiera eventuella aktivitetsområden. 

Undersökningens huvudsakliga målinriktningar formulerades 

i undersökningsplanen utifrån ett övergripande projektprogram 

(Axelsson et al. 2002). Landskapsutnyttjande över tid och kommunikation 

bedömdes vara relevanta temata. Slutundersökningsområdets 

storlek bestämdes av gasledningskorridorens bredd. 

Undersökningen avrapporterads inte omedelbart efter att fältarbetet 

hade avslutats. Annie Johansson som hade fält- och rapportansvar avslutade 

sin anställning vid Bohusläns museum innan hon fick tillfälle att 

slutföra rapporten. Materialet låg sedan vilande en tid innan uppgiften 

övertogs av Jonas Svensson som har sammanställt före liggande rapport. 

Landskapsbild 

Natur- och kulturlandskap 

Landskapet kring Jörlanda 368:1 och Jörlanda 368:2 präglas av det 

låglänta slättområdet runt Solberga och Jörlanda som genomkorsas av 

ett flertal vattendrag och avgränsas av flacka, bergiga och skogbevuxna 

kullar. Undersökningsområdet ligger i den innersta och nordligaste delen 

av Vallbyslätten och var fram till slutundersökningen bevuxet med 

skog. Fornlämningen Jörlanda 368:1 låg i ett sadelläge 26–28 meter 

över havet och avgränsades i väster och öster av låga berg. I söder avgränsades 

fornlämningen av en gärdesgård som markerade gränsen mellan 

Solberga och Jörlanda socknar. Norr om sadelläget sluttade marken 

svagt mot norr och övergick i en brukad åker. Denna åker utgjorde den 

östra, inre delen av ett landskapsrum i form av en liten, flack dalgång. 

I den östra kanten av åkern, på en nivå av mellan 25 och 28 meter över 

havet, låg fornlämningen Jörlanda 368:2. 

Fornlämningsmiljö 

I gränslandet mellan Vallbyslätten och Jörlandaslätten påträffas fornlämningar 

från flera olika perioder av förhistorien. På slätterna i norr och 

söder finns flera impediment med registrerade skålgropar inom en radie 

av cirka 500 meter (t.ex. Jörlanda 346:1, 347:1, 350:1–2, Solberga 210:1, 

213:1–2, 297:1–6, 298:1). De skogklädda kullarna som omger slätterna 

präglas dock främst av järnålderslämningar belägna vid de dåtida farledsinfarterna 

till slätten. Omkring 100 meter sydöst om undersökningsområdena 

ligger gravfältet Jörlanda 201 bestående av stensättningar och resta 

stenar och i området finns andra, friliggande gravar (Jörlanda 6:1, 88:1–4, 

90:1, 191:1, 202:1–5 och 203:1). Norr om undersökningsområdet finns 

de metalltida boplatserna Jörlanda 30:1–3 och i nordväst finns några 

stenåldersboplatser registrerade (Jörlanda 102:1, 181:1 och 183:1).

Figur 3. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan, med översikt över undersökningsområdet 

samt närliggande fornlämningar markerade. Skala 1:10 000. Godkänd 

ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriet 2009-10-12. Dnr 601- 

2009/2704. 

Tidigare undersökningar 

De berörda fornlämningarna upptäcktes i samband med en av de arkeologiska 

utredningarna som utfördes inför den planerade naturgasledningen. 

Utredningsområdet AU Jörlanda 9 tillkom relativt sent i det 

övergripande utredningsprojektet till följd av en sträckningsändring. 

Utredningsområdet var omkring en kilometer långt och hade sydvästlig-nordostlig 

utsträckning, varav den sydvästligaste femtedelen befann 

sig i Solberga socken i Kungälvs kommun. Inom utredningsområdet 

framkom sex boplatsindikationer varav de två sydligaste, 1 och 2 var 

de här behandlade fornlämningarna. Boplatsindikationerna utgjordes 

främst av slagen flinta, men fragment av keramik och enstaka anläggningar 

påträffades i områdets södra del (Eboskog 2005:82ff). 

För att avgränsa fornlämningarna utfördes en arkeologisk förundersökning 

i november 2002. Denna fokuserade på tre områden som benämndes 

A, B och C. Inom delområde A, som i sin helhet låg i Solberga 



socken i Kungälvs kommun sydväst om de övriga lämningarna, framkom 

endast enstaka flintor, men inga anläggningar. Inom delområdena 

B och C, som båda låg inom Jörlanda socken i Stenungsunds kommun, 

framkom betydligt fler fynd av flinta samt några anläggningar inom 

område C. Inom område B påträffades även några mörkfärgningar, men 

de upplevdes som allt för diffusa för att registreras som anläggningar 

(Johansson och Ytterberg 2006). 

Förundersökningsresultaten motiverade slutundersökningar inom 

delområdena B och C, men inte inom A. Område B kom sedermera 

att registreras i fornminneregistret som Jörlanda 368:1 medan C kom 

att registreras som Jörlanda 368:2. I samband med slutundersökningen 

fanns dessa beteckningar dock ännu inte. Därför används istället beteckningarna 

Jörlanda 1b för Jörlanda 368:1 respektive Jörlanda 1c för 

Jörlanda 368:2 i flera av analysrapporterna. 

Metod 

De två lokalerna Jörlanda 368:1–2 undersöktes var för sig, men med 

samma metod. Grässvålen banades av med grävmaskin, varpå anläggningar 

dokumenterades och grävdes ut för hand. Med maskinen frilades 

större ytor för att fastställa utbredningen av anläggningar och kulturlager. 

Handgrävning tillämpades för att dokumentera fyndens spridning 

och karaktär. Ytor med hög fyndintensitet delades in i kvadratmeterrutor 

och grävdes i 0,1 meter tjocka stick över sammanhängande ytor. De 

sammanhängande ytorna underlättade upptäckt och dokumentation av 

Figur 4. Den största avbanade ytan på Jörlanda 368:2. Bakom skogsbrynet 

längre bort i bilden syns schaktmassorna från utgrävningen av Jörlanda 368:1. 

Mot söder. Foto Annie Johansson.

anläggningar och andra strukturer. Fynden handplockades. Områden 

med lägre fyndintensitet schaktades långsamt och skiktvis med maskin 

för att eventuella otydliga anläggningar skulle upptäckas. De anläggningar 

som påträffades grävdes ut och dokumenterades i plan, både digitalt 

och med handritning, samt i vissa fall även i profil. Samtliga fotograferades. 

Ett par anläggningar uppvisade en komplex inre struktur 

och grävdes därför lager för lager enligt single context-metoden. Varje 

enskilt lager dokumenterades då genom digital inmätning, handritade 

planer och fotografering. Dessa anläggningar kunde följaktligen inte 

dokumenteras i profil. Från flera anläggningar insamlades prover för 

vedartsanalyser, 14 C-analyser, markrofossilanalyser, fosfatanalyser och 

andra markkemiska analyser. Den digitala dokumentationen skedde 

med fältdokumentationssystemet Intrasis. 

En viss prioritering gjordes mellan de två områdena då det tidigt 

stod klart att Jörlanda 368:1 var betydligt mer välbevarad än Jörlanda 

368:2. Den senare fornlämningen var kraftigt sönderplöjd och undersöktes 

främst genom skiktvis schaktning. Fynden samlades in i tre olika 

insamlingsområden och några provrutor grävdes för att kontrollera 

lagerföljden. De anläggningar som påträffades grävdes för hand. 

Mellan de undersökta områdena och sydost om Jörlanda 368:2 öppnades 

sex sökschakt med areor på mellan 5 och 25 kvadratmeter. Varken 

fynd eller anläggningar framkom dock i dessa. 

Resultat 

På Jörlanda 368:1 identifierades femton anläggningar i form av stolphål, 

gropar, lager och en ugn. Ugnen kunde genom en 14 C-analys dateras till 

yngsta bronsålder. Fynden utgjordes till största delen av ett delvis svallat 

flintmaterial som kunde föras till olika perioder från mesolitikum till 

bronsålder. Ett begränsat mängd keramik framkom också. Keramiken 

kunde typologiskt dateras till bronsålder eller yngre järnålder. Därut över 

gjordes även fynd av kvarts, bergart, bränd lera och brända ben. 

Vid efterbearbetningen av materialet visade det sig att en del av undersökningsområdet 

för Jörlanda 368:1 hade hamnat på fel sida om sockengränsen. 

Det handlar om en liten, upp till 3 meter bred och omkring 

26 kvadratmeter stor remsa som därmed ligger i Solberga socken och 

Kungälvs kommun. Undersökningsområdet ligger dock på rätt sida om 

en gammal, bastant stengärdesgård som av allt att döma alltjämt utgör 

den faktiska gränsmarkeringen. 

På Jörlanda 368:2 identifierades sex anläggningar som utgjordes 

av gropar, härdar och ett stolphål. En av härdarna kunde genom en 

14 C-analys dateras till äldre bronsålder. Fyndmaterialet utgjordes nästan 

uteslutande av slagen, delvis svallad flinta som i mycket påminde 

om den som framkom på Jörlanda 368:1. Därutöver påträffades enstaka 

fragment av slagen kvarts. Lämningarna på Jörlanda 368:2 gav 



Figur 5. Översikt över schakten samt fornlämningsytorna enligt FMIS. I söder syns Jörlanda 368:1, medan Jörlanda 

368:2 ligger omkring 100 meter åt nordost. Skala 1:600.


Figur 6. Översikt över den del av undersökningsområdet för Jörlanda 368:1 där anläggningar och fynd påträffades. I 

kartan är även grävda rutor markerade. Notera att det sydvästligaste hörnet av den framschaktade ytan befinner sig på 

fel sida om sockengränsen. Skala 1:200.


intryck av att ha påverkats mycket av sentida odling. Anläggningarna 

var starkt påverkade av plöjning och det fåtal fynd som inte låg i matjorden 

framkom strax under, omkring 0,03 meter ner i silten. I de delar 

av Jörlanda 368:2 som låg i skogsmark framkom inga anläggningar 

och endast ett fåtal fynd. 

Anläggningar Jörlanda 368:1 

Ugn 

I den västligaste delen av undersökningsområdet för Jörlanda 368:1 

framkom anläggningen A133. Anläggningen var närmast oval i östvästlig 

utsträckning, 1,4 meter lång och 1,1 meter bred. Den hade 

plan botten med lutande nedgrävningskanter och var 0,24 meter djup. 

Anläggningen hade flera fyllningar som grävdes ut var för sig enligt single 

context-metoden. Undersökningen visade att nedgrävningens botten 

hade tätats med sandblandad lera och att större flata stenar ingick som 

element i konstruktionen. Flera av de flata stenarna stod upprätt vid 

gropens kanter och verkade ha fodrat gropens väggar. I anläggningen 

kunde tre olika lager av likartad karaktär identifieras. Samtliga utgjordes 

främst av sand, men de innehöll även stora mängder sot, kol, och 

lera som bränts i olika grad. Förmodligen utgjorde de en blandning av 

sammanstörtade konstruktionselement och boplatsmaterial. 

Figur 7. Ugnen A133 innan utgrävningen påbörjades. Foto Annie Johansson.

Figur 8. Ugnen A133 under utgrävning. Här har det mesta av fyllningen i gropen 

tömts ut och de stora, flata stenar som gropens botten fodrats med framträder. 

Notera den stående stenen uppe till höger i bild som var en av flera som 

fodrade väggarna i gropen. Foto Karin Berggren. 

Fynden utgjordes av slagen flinta, bränd lera, keramik och brända 

ben av får eller get i det leriga lagret vid gropens botten (bilaga 6). Förutom 

benen framkom ett glödskal och nio sädesfröer vid makrofossilanalysen 

av de jordprover som togs. Av sädesfröna kunde två bestämmas 

som korn och ett som vete. En markkemisk analys av fyllningen i gropen 

indikerar eldpåverkan och visade relativt höga fosfatvärden (bilaga 

5). Anläggningen daterades genom en 14 C-analys av benen till perioden 

810–520 f.Kr. (Ua-24213, 2σ). Det var för övrigt den enda anläggning 

som 14 C-daterades på Jörlanda 368:1. Vid slutundersökningen av den 

närbelägna boplatsen Jörlanda 30:3 framkom flera anläggningar som 

liknade A133. De var av likartad storlek, innehöll brända ben av däggdjur 

och hade samma upprättstående stenar som väggelement längs sidorna. 

De skiljde sig från A133 främst genom att fyllningen till största 

del utgjordes av skörbränd sten och registrerades därför som kokgropar. 

Anläggningarna från Jörlanda 30:3 var också något äldre med dateringar 

till intervallet 1100–800 f.Kr. (Eboskog 2006:20ff). Anläggningen 

A133 tolkades istället utifrån de markkemiska analyserna som en ugn. 

Anläggningen kan ha använts för matlagning eller preparering av mat 

genom rökning eller rostning. 

Tramplager 

Omedelbart väster om ungen A133 fanns A1300 som utgjordes av ett 

3,4 x 1,5 meter (nord–syd) stort lager. Lagret bestod av grusig silt som 

framträdde mot mineraljorden endast genom en svag nyansskillnad. 



När det grävdes var det dock lätt att skilja det tunna lagret från mineraljorden 

eftersom det var betydligt hårdare packat. Lagret hade som 

helhet en ganska oregelbunden form, men mot nordnordost och västsydväst 

fanns två ganska raka 2,5 meter respektive 1,5 meter långa sidor. 

Vid dessa sidor upplevdes lagret som mycket tvärt avslutat. I samband 

med undersökningen av lagret togs elva fosfatprover längs en linje som 

sträckte sig från ugnen A133 mot nordväst genom lagret och utanför 

lagret (se fig A133). Analysen visade att fosfatvärdena var mycket låga 

inom lagret, men mycket höga utanför (bilaga 9). 

Lagret tolkades som ett tramplager som uppstått i samband med 

användandet av ugnen A133. De skarpa kanterna mot nordnordväst 

och västsydväst samt den markanta skillnaden i fosfatvärden antyder 

att det kan ha funnits någon typ av begränsningar åt de hållen. Det 

skulle kunna röra sig om väggar i ett hus vars konstruktion inte lämnat 

några spår efter sig i form av stolphålsavtryck, men det kan också röra 

sig om någon sorts vindskydd eller annan enklare konstruktion. Om 

den tolkningen stämmer ska lagret ses som ett golvlager och de höga 

fosfatvärdena utanför kan sättas i samband med deponering av avfall 

eller frekventa toalettbesök vid väggen. Om konstruktionen ska ses som 

ett vindskydd har den förmodligen fungerat tillsammans med ugnen 

och haft till uppgift att skydda elden mot kastvindar. Om det istället 

rör sig om lämningar efter en byggnad som byggts utan stolpteknik 

har de östliga delarna försvunnit eller helt enkelt inte avsatt några spår. 

Möjligen skulle några av de stolphål som finns i en grupp omkring 15 

meter nordost om A133 kunna utgöra rester av en försvunnen östlig 

byggnadsdel, detta är dock givetvis bara spekulation (se figur 21). Förekomsten 

av ben och sädesfrön i ugnen talar för att mat har tillagats i 

den och kan betyda att man har bott på platsen. Ugnen med vindskyddet 

eller byggnaden skulle emellertid också kunna utgöra någon sorts 

bakstuga, rökstuga eller någon annan konstruktion för livsmedelsberedning 

som kan ha legat en bit ifrån en boplats. 

Gropar 

Anläggningen A121 låg omkring två meter nordost om ugnen A133. I 

plan påminde gropen om ugnen i såväl form som storlek och undersöktes 

därför också på samma sätt enligt single context-förfarande. Gropen 

A121 visade sig, precis som ugnen, vara stensatt med stenar som delvis 

klädde gropens väggar. Fyra olika fyllningar identifierades och de utgjordes 

främst av siltig sand med olika andelar sot, kol och skörbränd 

eller skärvig sten. Andelen kol och skörbränd sten var dock relativt liten 

och gropens väggar uppvisade inga tecken på att ha varit utsatt 

för eld. Anläggningen tolkades därför som en förvaringsgrop. Vid en 

makrofossilanalys av ett jordprov framkom ett förkolnat sädesfrö, en 

organisk smälta och stora mängder träkol. En markkemisk analys visade 

i övrigt på låg grad av bränning eller kulturpåverkan i form av

Figur 9. Gropen A121, ugnen A133 och lagret A1300. Bilden visar komplexiteten med sten och olika lager 

i A121 och A133. I lagret A1300 visas resultaten från fosfatkarteringen. Värdet för fosfatanalys enligt 

citron syrametoden visas med symbolstorlek (se teckenförklaring). Värden för spot test och glödförlust 

redo visas med etiketter på vardera sidan om symbolen. Spot test-värdet visas i romerska siffror. Glödförlustvärdet 

utgör procent av det torkade provets vikt. Skala 1:40. 



höga fosfatvärden, men en viss påverkan av organiskt material (bilaga 

5) förekom. Eftersom man inte tycktes ha eldat i anläggningen framstod 

en tolkning som ugn eller kokgrop som orimlig och anläggningen 

registrerades därför som grop. Det skulle då kunna röra sig om någon 

typ av förvaringsgrop. 

Ytterligare en anläggning registrerades som grop på Jörlanda 368:1, 

A433. Den låg tillsammans med fyra stolphål omkring 10 meter öster 

om A121. Gropen A433 var avlång, 1,6 x 0,6 meter stor och 0,18 meter 

djup. Inga fynd påträffades i gropen och inga prov från den har analyserats. 

Det är därför svårt att uttala sig om anläggningens funktion. 

Man kan dock notera att den hade ungefär samma utsträckning som 

de fyra på rad liggande stolphålen och den är därför rimligt att anta att 

den är samtida med dem. Eventuellt skulle den avlånga gropen kunna 

utgöra en rest av en väggränna i en byggnadskonstruktion. 

Stolphål 

Sammanlagt åtta stolphål framkom på Jörlanda 368:1. De var runda till 

ovala, mellan 0,24 och 0,60 meter stora och mellan 0,10 och 0,24 meter 

djupa. Fyra stolphål, A319, A319, A451 och A459 låg på rad mycket tätt 

intill varandra. De låg på jämna avstånd i en endast omkring 2 meter 

lång rad. Stolphålen A152 och A187 låg inom några meters avstånd 

från ugnen A133 och gropen A121. A152 utmärkte sig från de övriga 

genom en stenskoning. Stolphålen A414 och A423l låg strax intill varandra 

ungefär mitt emellan raden av fyra stolphål och området med 

ugnen och gropen. Utifrån de åtta stolphålen kan inga tydliga byggnadsrester 

rekonstrueras. Klustren och de raka linjerna antyder att det 

kan ha funnits strukturer som inte kunde fångas upp i samband med 

undersökningen. De fyra stolphålen på rad ger närmast intryck av att 

vara en rest av en vägglinje, men eftersom det saknas spår efter en motsvarande 

rad av takbärande stolpar är tolkningen problematisk. 

Anläggningar Jörlanda 368:2 

På Jörlanda 368:2 framkom endast sex anläggningar som alla var grävda 

i ljus sand. Det var i flera fall tydligt att plogen hade gått hårt åt anläggningarna. 

Fynd av flinta och kvarts framkom i några av anläggningarna, 

men påträffades också i matjorden. Stolphålet A1139 låg som en solitär 

i undersökningsområdets östra del. Vid förundersökningen framkom 

ett mindre antal anläggningar i den här delen av undersökningsområdet 

som dock inte kunde återfinnas vid slutundersökningen. Eventuellt 

fanns ett samband mellan stolphålet och de saknade anläggningarna 

från förundersökningen. De saknade anläggningarna utgjordes av två 

rännor, en grop och ett stolphål (Ytterberg & Johansson 2006:158). Vid 

slutundersökningen framkom de flesta anläggningarna inom en 7 x 5 

meter stor yta i undersökningsområdets nordvästra del. De utgjordes av

Figur 10. Stolphålen på Jörlanda 368:1. Samtliga stolphål framkom vid rutgrävning. Skala 1:100. 



Figur 11. Anläggningar och rutor på Jörlanda 368:2. Skala 1:200.

två gropar (A1157 och A1175), en nedgrävning (A1166) som dock bedömdes 

som osäker och två härdar (A1099 och A1225). Störst var den 

runda gropen A1175 med en diameter på 1,4 meter och ett djup av 0,4 

meter Gropen A1175 bedömdes på grund av fyllningens karaktär inte 

ha särskilt hög ålder. Den skar genom härden A1225 som utmärkte sig 

genom ett stort innehåll av kol och skärvsten. Kol från härden A1099 

bestämdes till Salix-släktet och kunde genom en 14 C-analys dateras till 

perioden 1520–1310 f.Kr. (Ua-24914, 2σ), vilket främst faller inom 

bronsålderns period II. 

Figur 12. Anläggningarna A1175 och A1225 i profil. Skala 1:20. 

Fynd 

Det tillvaratagna fyndmaterialet från de båda lokalerna uppgick sammanlagt 

till 245 poster varav 150 tillvaratogs på Jörlanda 368:1 och övriga 

95 på Jörlanda 368:2. Fynden förvaras på Bohusläns museum och 

eftersom de både grävdes ut och registrerades inom samma projekt har 

de förts till samma arkivenhet, UM1130. De är dock registrerade så att 

samtliga fynd från Jörlanda 368:2 upptar posterna 1–95 medan fynd 

från Jörlanda 368:1 upptar posterna 96–245. Fynden kan därmed lätt 

urskiljas och bearbetas. 

Flinta 

Flinta upptog 216 fyndposter och utgjorde därmed närmare 90 procent 

av fyndmaterialet. Därav framkom 126 poster på Jörlanda 368:1, 

medan övriga 90 poster framkom på Jörlanda 368:2. Största delen av 

materialet sorterades som avslag med 84 poster följt av övrig flinta med 

48 poster. Därutöver utgjorde kategorierna övrig flinta, splitter och 

kärna stora poster medan spån, spånfragment och knivar utgjorde ett 

mindre antal poster. Materialet fördelade sig procentuellt ganska likartat 

på de båda områdena. 

Flintan grundregistrerades av Karin Berggren, därefter gjordes en 

översiktlig kategorisering av materialet av Per Falkenström och Robert 

Hernek. Flintan utgjordes till största delen av avfall och var delvis svårbedömd. 

Omkring 35 procent av flintorna var svallade, vilket talar för 

att området mellan olika perioder av ianspråktagande varit översvämmat. 

Strandförskjutningsstudier visar att området måste ha varit utsatt 



Sakord Totalt 

poster 

Totalt 

flinta 

Total 

Antal 

Total 

Vikt (g) 

Jörlanda 368:1 

poster 


Antal 


Vikt (g) 


poster 


Antal 


Vikt (g) 

216 1144 5644 126 790 3666 90 354 1978 

Avslag 80 567 2636 40 364 1514 40 203 1122 

Kniv 2 2 70 2 2 70 0 0 0 

Kärna 11 13 602 6 6 289 5 7 313 

Mikrospån 

2 2 2 2 2 2 0 0 0 

Splitter 

Spån- 

29 119 70 16 70 32 13 49 38 

fragment 

2 2 4 2 2 4 0 0 0 

Övrig 

flinta 

38 190 1028 24 147 852 14 43 176 

Övrig 

slagen 

49 244 1209 32 193 882 17 51 327 

Tabell 1. Tabellen visar fördelningen av flintföremål från de två platserna. 

Figur 13. Spån med bruksretusch 

(F57) från Jörlanda 

368:2. Skala 1:1. Teckning 

Anette Olsson. 

14 a 14 b 

Figur 14a. Svallat mikrospånfragment 

(F96) från 

Jörlanda 368:1. Skala 1:1. 

Teckning Anette Olsson. 

Figur 14b. Lätt svallat 

mikrospånfragment (F150) 

från Jörlanda 368:1. Skala 

1:1. Teckning Anette Olsson. 

för transgression under mesolitikum och strandlinjen har periodvis gått 

rakt över området (Påsse 2006:191f). Från Jörlanda 368:1 var omkring 

42 procent av materialet svallat medan endast 21 procent av det från 

Jörlanda 368:2 var svallat. Det tyder på att ett större flintmaterial avsatts 

före transgressionerna på Jörlanda 368:1 än på Jörlanda 368:2. En 

stor del av avslagen har framställts i bifacial teknik, vilket talar för en 

datering till bronsålder. Ett svallat och starkt patinerat spånfragment 

(F129) med parallella åsar samt några mikrospån var av mellanmesolitisk 

karaktär (Falkenström, P. muntl. uppg.). Ett annat spån (F57) 

Figur 15. 

Kärnor (F53) 

från Jörlanda 

368:2. Skala 

1:1. Teckning 

Anette Olsson.

i mörk, osvallad flinta kommer från en cylindrisk spånkärna. Det indikerar 

att en del av materialet också härrör från neolitikum (Hernek, 

R. muntl. uppg.). 

Keramik 

Av de insamlade fynden upptog keramik elva poster med sammanlagt 

63 fragment. Samtliga påträffades på Jörlanda 368:1. Större delen av 

fragmenten framkom vid rutgrävning inom ett 5 x 2 meter stort område 

i en slänt cirka 15 meter nordost om ugnen A133. Fynd påträffades 

också i ugnen A133 och i stolphålet A187 nära ugnen. Skärvorna efter 

sönderslagna kärl uppvisade godstjocklekar mellan 5 och 10 mm som 

magrats med sand eller krossad bergart med kornstorlekar upp till 2,6 

mm. Kärlen hade främst ytbehandlats genom glättning, men även en 

polerad skärva (F229) påträffades. Den övervägande delen av skärvorna 

utgjordes av bukfragment, men även tre mynningsbitar framkom. Förutom 

kärlfragment påträffades även fyra lerkulor i slänten (F227, F228, 

F229 och F230). Sådana är ovanliga, men har hittats på boplatser, i 

skärvstenshögar och vid hällristningar kring Göteborg och i Bohuslän. 

Lerkulornas funktion är oklar, ofta har de tillskrivits rituell betydelse. 

Det har bland annat föreslagits att de skulle ha offrats av kvinnor som 

ville bli med barn eller önskade en förlossning utan komplikationer 

(Ragnesten 2005:229ff). Lämningarna från Jörlanda 368:1 har i övrigt 

ingen utpräglat rituell karaktär och om lerkulorna använts för rituella 

ändamål har det sannolikt varit en del av vardagen på boplatsen. Keramiken 

kan grovt dateras till perioden yngre bronsålder–äldre järnålder. 

En mynningsskärva med rak mynning och polerad utsida (F229) 

kunde dock ges en närmare datering till äldre järnålder. 

En keramikskärva, F227, har analyserats både genom tunnslip och 

lipidanalys (se bilagorna 7 och 8). Analysen av tunnslipet visar att kärlet 

är framställt av en sorterad mycket tät finlera som magrats med 30 

procent krossad granitisk bergart. Denna sammansättning på lera och 

magring antyder att kärlet använts som kokkärl. Att magra med 30 

procent är extremt mycket, vilket sannolikt är en kompensation för den 

sand- och siltfria finleran (bilaga 7). Samma fynd har även analyserats 

efter lipidrester. Fettsyrasammansättningen visar på ett klart animaliskt 

innehåll, troligen från idisslare. Det går inte att avgöra om det rör sig 

om mjölkfett eller depåfetter från idisslare. Innehållet verkar ha värmts 

upp och i grytan finns även spår av vegetabilier (bilaga 8). 

Bränd lera 

I ugnen A133 påträffades stora mängder bränd lera som hade använts 

för att fodra väggarna i anläggningen. Det förekom både mycket hårt 

bränd lera och lera som endast var lätt eldpåverkad. Endast få fragment 

(F238) insamlades som prov på den brända lerans beskaffenhet. 


Figur 16. Kärna (F120) från Jörlanda 

368:1. Skala 1:1. Teckning Anette 

Olsson. 

Figur 17. Mynningsskärvan F227 på vilken lipidanalysen 

gjordes. Skala 1:1. Teckning Anette 

Olsson. 

Figur 18. Mynningsskärvan F226, 

Skala 1:1. Teckning Anette Olsson.


Ben 

Totalt insamlades sju fyndposter ben fördelade på drygt åttio fragment. 

Samtliga var brända och påträffades i olika delar av fyllningen i ugnen 

A133. Benen har bestämts osteologiskt av Leif Jonsson. Det rörde sig 

främst av leder och diafyser av medelstora däggdjur. I de fall de kunde 

bestämmas närmare rörde det sig om ben från får eller get (bilaga 6). 

Övriga fynd 

Totalt insamlades sju poster kvarts främst genom rutgrävning men också 

ifrån stolphålet A414. Kvarts förekom i ungefär lika stor utsträckning på 

Jörlanda 368:1 som på Jörlanda 368:2. Kvartsen var dock svårbedömd. 

Centralt inom undersökningsområdet för Jörlanda 368:1 påträffades 

ett bergartsavslag (F153). 

Analyser 

Vedart 

I syfte att ge en bild av det trä som eldats på boplatsen samt att för att 

välja ut det bästa kolet för 14 C-dateringar gjordes tre vedartsbestämningar 

vid Vedlab. Tre prover analyserades varav ett prov togs i härden 

A1099 på Jörlanda 368:2 och övriga två i anläggningarna A121 och 

A133 på Jörlanda 368:1. Mer än hälften av de analyserade kolfragmenten 

utgjordes av ek, men därutöver kunde även hassel, lind och en art 

av Salix-släktet identifieras (bilaga 3). 

Osteologi 

Osteologiska bestämningar på de brända ben som påträffades i ugnen 

A133 gjordes av Leif Jonsson, Osteology. Det rörde sig främst om mindre 

fragment av diafyser och leder från medelstora däggdjur. Hornkvicke 

från nöt, får eller get framkom i en fyndpost. Fragmenten var genomgående 

mycket små och hårt brända. I de fall benen kunde bestämmas 

närmare härrörde de från får eller get (bilaga 6). 

Makrofossilanalyser 

Fyra jordprover från de två anläggningarna A121 och A133 skickades 

för analys av makrofossil och markkemiska egenskaper vid Miljöarkeologiska 

laboratoriet vid Umeå universitet. De kunde bland annat påvisa 

flera fragment av sädesfrön av vilka några i anläggningen A133 närmare 

kunde bestämmas till korn och vete. De markkemiska analyserna 

innefattade magnetisk susceptibilitetsmätning (MS), glödförlustmätning 

och mätning av fosfathalten före och efter oxidativ förbränning. 

De markkemiska analyserna gav viktiga ledtrådar till tolkningen av de 

båda anläggningarna och i vilken grad de utsatts för eld och värmepåverkan. 

Därutöver framkom glödskal i fyllningen av A133 och spår av 

en organisk smälta i A121 (se bilaga 5).

14 C-dateringar 

Ett kolprov från en kvist av sälg eller vide från en grop på Jörlanda 368:2 

och en ett bränt ben av får eller get från Jörlanda 368:1 skickades för 

14 C-analys vid Ångströmlaboratoriet i Uppsala. De gav dateringar till 

äldre respektive yngre bronsålder (bilaga 4). 

Keramikanalyser 

Keramisk registrering och typologisk datering utfördes av Torbjörn 

Brorsson vid KKS. Torbjörn Brorsson gjorde dessutom en tunnslipsanalys 

på en av skärvorna (F226) från ugnen A133 på Jörlanda 368:1. 

Den analyserade skärvan hade bland annat en ovanligt hög andel bergartsmagring 

(30 procent), vilket antyder att kärlet använts som kokkärl 

(bilaga 7). 

Lipidanalyser 

En keramikskärva valdes (F227) ut och skickade still Arkeologiska 

Forskningslaboratoriet vid Stockholms universitet för lipidanalys. Analysen 

gav utslag för spår av nedbrutna fetter från idisslare och vegetabilier 

som värmebehandlats. Det gick inte att se om fetterna härrörde 

från ko, får eller get och det kunde heller inte avgöras om fettet kom 

från depåfetter eller mjölk (bilaga 8). 

Fosfatanalyser 

Elva jordprover skickades för fosfatanalys till Fosfatlaboratoriet vid 

Länsmuseet på Gotland. Syftet var att genom en enkel fosfatstege avgöra 

om det fanns en skillnad i fosfatsammansättningen mellan lagret 

A1300 och den omgivande marken. Fosfatanalyserna innefattade citronsyratest, 

spottest och glödgningsförlusthalt. De kunde visa att fosfathalten 

var högre utanför lagret än i den, vilket tolkades som belägg 

för en försvunnen väggkonstruktion (bilaga 9). 

Sammanfattning av resultat 

Mänsklig aktivitet från flera olika förhistoriska perioder kan beläggas 

från båda fornlämningarna Jörlanda 368:1 och 2. Flintmaterialet 

är tämligen svårtolkat, men kan på typologiska grunder förmodligen 

föras till minst tre olika perioder, mellanmesolitikum, neolitikum och 

bronsålder. Mycket av flintmaterialet var svallat vilket talar för att platsen 

tidvis varit översvämmat. 

Strandförskjutningar under mesolitikum och neolitikum 

Enligt en av Tore Påsse framtagen modell för strandlinjeförskjutning 

steg lokalerna för fornlämningarna Jörlanda 368:1–2 ur havet strax efter 

9 000 f.Kr. Lokalerna låg då vid en skyddad strand mot väster på 

en liten avlång halvö i nordsydlig utsträckning. I väster fanns ett antal 



större öar och mot sydväst öppnade sig en större, förgrenad vattenmassa 

över det som idag utgör Vallbyslätten. Denna förbands med en vattenmassa 

som täckte Jörlandaslätten genom ett smalt sund omkring 500 

meter nordväst om undersökningsområdet. När vattnet sjönk undan i 

takt med landhöjningen slöts sundet och när vattnet hade sjunkit undan 

till 20 m ö.h. omkring 8 000 f.Kr. låg undersökningsområdet redan 

en bra bit ifrån stranden. På grund av den postglaciala transgressionen 

steg vattnet sedan fram till omkring 6 500 f.Kr. då vattnet nådde upp 

till 27 m ö.h. Delar av boplatserna kan då tidvis ha varit översvämmade. 

Efter hand sjönk vattnet undan, men boplatserna torde under en stor 

del av senmesolitikum fortfarande ha legat nära stranden. Under neolitikum 

förändrades dock strandlinjerna snabbt på de låglänta slätterna 

och boplatserna låg redan under mellanneolitikum på ett brett näs 

flera hundra meter från grunda havsvikar i norr och sydväst (Eboskog 

2006:9ff; Påsse 2006:191f). 

De dramatiska strandlinjeförändringarna medförde att förutsättningarna 

för jakt, fiske, boende och andra aktiviteter förändrades 

mycket under mesolitikum. Man måste därför förutsätta att platserna 

användes på olika sätt under perioden. Förmodligen var de mest attraktiva 

vid de tidpunkter då de låg nära stranden i en skyddad havsvik 

och kunde användas som utgångspunkt för fiskeexpeditioner. Detta 

var fallet under en relativt kort period omkring 8 500 f.Kr. och under 

två lite längre perioder före och efter den postglaciala transgressionens 

maximum runt 6 500 f.Kr. Det svallade flintmaterialet skulle alltså 

kunna härröra från kustboplatser från såväl sen Hensbackakultur som 

från Sandarnakultur. Spåntekniken och förekomsten av svallade mikrospån 

talar för den senare medan ledartefakter för den förra saknas. 

Andelen svallat material skiljer sig åt på de båda platserna, 42 procent 

för Jörlanda 368:1 och 21 procent för Jörlanda 368:2. De båda platserna 

ligger på ungefär samma höjder mellan 25 och 28 meter över havet 

och skillnaden i andelen svallade flintor har därför snarare kulturella 

än geologiska orsaker. Ett större material tycks alltså ha avsatts på 

Jörlanda 368:1 före transgressionerna än på Jörlanda 368:2. Om man 

tillmäter det strandnära läget stor betydelse är det sannolikt att delar 

av flintmaterialet som inte blivit svallat avsattes under senare delen av 

mellanmesolitikum. Ledartefakter för den senmesolitiska Lihultkulturen 

saknas i fyndmaterialet, vilket givetvis inte betyder att en senmesolitisk 

närvaro kan uteslutas. På boplatsen Jörlanda 30 omkring 200 

meter åt nordost framkom ett stort fyndmaterial som har daterats till 

omkring 5 000 f.Kr. (Eboskog 2006:38f). 

Ett spån från en cylindrisk spånkärna (F57) ger en svag indikation om 

en neolitisk närvaro på platsen. Utifrån fynden går det inte att belägga 

en regelrätt bosättning på någon av platserna under mesolitikum eller 

neolitikum. Materialet har snarare karaktären av sporadiska och kortvariga 

aktiviteter på platsen. Skiftande havsvattennivåer har sannolikt


Figur 19. Havsytan vid transgressionsmaximum omkring 27 meter över dagens havsyta som ett transparant skikt över 

landskapet. Modellen bygger på Lantmäteriets höjddata som lagts samman med undersökningsområdets höjddata. 

Det framgår att båda boplatserna torde ha befunnit sig vid eller strax under strandzonen omkring 6 500 f.Kr. Skala 

1:10 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriet 2009-10-12. Dnr 601-2009/2704.


medfört att delar av materialet är ursvallat, omlagrat och utspritt. Eventuella 

mer konkreta spår av mesolitiska bosättningar kan på så sätt ha 

raderats. Även om området har använts under mycket lång tid är inslagen 

från mellanmesolitikum tydligast. 

Aktiviteter under bronsålder 

En stor del av flintmaterialet har karaktär av bronsålder och det är också 

under denna period som de flesta förhistoriska lämningarna tycks ha 

avsatts på platsen. Vid bronsålderns början låg lokalerna redan långt 

uppe på land över en kilometer från havet. De tidigaste spåren från 

bronsålder finns på Jörlanda 368:2 i form av en 14C-datering av härden 

A1099. Dateringen som gjorts på en art ur det snabbväxande släktet 

Salix placerar härden i intervallet 1 500–1 310 f.Kr. (Ua-24914, 2σ), 

vilket närmast motsvarar bronsålderns period II. På Jörlanda 368:2 

framkom endast fem anläggningar som alla låg samlade inom en 7 x 5 

meter stor yta i undersökningsområdets nordvästra hörn. Det är inte 

osannolikt att några av de andra anläggningarna som utgörs av gropar 

och ytterligare en härd tillhör samma period som A1099. Det ringa materialet 

ger dock mycket få ledtrådar om vad som har gjorts på platsen. 

Vid förundersökningen framkom ytterligare ett mindre antal stolphål, 

gropar och rännor, som dock inte kunde återfinnas vid slutundersökningen 

på den hårt sönderplöjda platsen. Det antyder att det kan ha 

funnits byggnader vid Jörlanda 368:2. Det låga antalet lämningar och 

den totala avsaknaden av keramik talar dock mot att det skulle ha funnits 

en större bronsåldersboplats på lokalen. 

På Jörlanda 368:1 daterades ugnen A133 genom en 14C-analys av 

brända ben från får eller get till intervallet 800–520 f.Kr. (Ua-24913, 

2σ). Det motsvarar närmast bronsålderns period V eller VI med något 

högre sannolikhet för den senare. Ugnen tycks ha ingått i någon typ av 

mindre byggnad som bland annat framträdde som lagret A1300. Om 

tolkningen stämmer tycks byggnaden dock inte ha avsatt spår i form 

av stolphål eftersom anläggningstypen endast förekommer sparsamt 

på platsen. Det skulle alltså kunna röra sig om en byggnad som delvis 

stått på en syll av trä eller annat förgängligt material. Alternativt har 

det funnits stolphål som blivit förstörda eller helt enkelt inte upptäcktes 

vid utgrävning. Ett hypotetiskt förslag är att de åtta stolphål som identifierades 

bildar ett hus tillsammans med lagret (se figur 20). Bevisläget 

för en sådan lämning är dock svagt, framför allt med tanke på att 

inga andra lämningar än A133 kunnat 14C-dateras. Mot förslaget talar 

också det faktum att det rekonstruerade huset skulle utgöras av en typ 

som vi inte känner till från yngre bronsåder. Det rör sig då antingen om 

ett långhus på syll med enstaka väggstolpar och en takbärande mittstolpe 

eller om ett mesulahus där majoriteten av såväl väggstolpar som 

takbärare saknas. Samtidigt är fortfarande mycket få bronsåldershus 

kända från Bohuslän och det är därför rimligt att söka efter alternativa

Figur 20. Det hypotetiska hus som kan sättas samman av de stolphål som finns på Jörlanda 368:1. Skala 1:100. 



konstruktioner. För att leda en sådan konstruktion i bevis krävs dock, 

förutom bättre bevaringsförhållanden, att flera anläggningar kan dateras 

än vad som var fallet vid Jörlanda 368:1. 

Den typologiska dateringen av keramiken på platsen stämmer överlag 

väl med en datering till yngre bronsålder, så när som på skärvan F229 

som snarare bör dateras till äldre järnålder. Den generella dateringen för 

keramiken spänner dock över en lång tidsperiod. Keramiken påträffades 

dessutom endast i anläggningarna A133 och A187 och framkom därutöver 

endast genom rutgrävning i slänten nedanför ugnen. Ett intressant 

inslag bland keramiken är förekomsten av lerkulor. Lerkulor sätts 

ofta i samband med rituella funktioner, en aspekt som i övrigt inte är 

särskilt tydlig i resten av materialet. De dateras ofta till äldre järnålder 

och i vissa fall till bronsålder (Ragnesten 2005:229ff). 

Resultat gentemot 

undersökningsplanen 

Slutundersökningens syfte var att fastställa fornlämningarnas användningstid, 

organisation och funktion. Särskild vikt skulle läggas vid att 

utreda de stratigrafiska förhållandena och identifiera eventuella aktivitetsområden. 

Det kunde fastställas att det fanns spår efter förhistoriska 

aktiviteter från olika epoker på båda platserna. Spåren härrörde främst 

från mesolitikum och bronsålder, men det fanns även vissa indikationer 

på en närvaro under neolitikum och äldre järnålder. Användningstiden 

har alltså varit lång, men knappast kontinuerlig. De tidiga spåren 

gav intryck av ett upprepat, men lågintensivt ianspråktagande under 

mycket lång tid. Det sparsamma flintmaterialet tillåter inga långtgående 

slutsatser om platsens funktion och organisation. Spåren från bronsålder 

var något tydligare eftersom det fanns bevarade anläggningar, men 

fyndmaterialet var relativt sparsamt. På Jörlanda 368:1 framträdde en 

tydlig fas med diffusa byggnadsrester och särskilda aktiviteter under 

bronsålderns slutskede. På Jörlanda 368:2 kunde en aktivitetsfas under 

äldre bronsålder beläggas, men lämningarna var mycket dåligt bevarade 

och kunde inte säga mycket om funktion och organisation. Under sammanställningen 

av rapporten framstod det som ett problem att endast 

två 14 C-dateringar hade gjorts. Med något fler 14 C-analyser och kanske 

även fler fosfatanalyser hade det varit möjligt att bättre argumentera för 

och emot de diffusa byggnadslämningarna på Jörlanda 368:1. 

Åtgärdsförslag 

Efter fullbordad undersökning bedömer Bohusläns museum att fornlämningarna 

Jörlanda 368:1 och Jörlanda 368:2 är slutundersökta. Lagskyddet 

för fornlämningarna bör därför inte ligga kvar.

Referenser 

Litteratur 

Eboskog, M. 2005. Arkeologiska utredningar. Naturgasprojektet. Inför 

anläggande av naturgasledning genom södra Bohuslän. Ytterby, Hålta, 

Solberga, Jörlanda, Spekeröds, Norums, och Ödsmåls socknar. Kungälvs 

och Stenungsunds kommuner. Bohuslän, Västra Götaland. Bohusläns 

museum Rapport 2005:73. 

Eboskog, M. 2006. En liten förhistoria från Jörlanda. Boplatsaktiviteter 

och ett hus vid en gammal bäckravin. Naturgasprojektet. Arkeologisk 

slutundersökning/teknisk rapport. Jörlanda socken, Kollekärr 1:1, RAÄ 

30:3. Bohusläns museum Rapport 2006:29. 

Johansson, A. & Ytterberg, N. 2006. Jörlanda 1, Kolekärr 1:1, Dottersröd 

1:2, Jörlanda och Solberga socknar, Raä 368:1 och 2. I: Ytterberg, N. 

(red.). Naturgasprojektet – Arkeologiska förundersökningar inför anläggandet 

av en naturgasledning genom södra Bohuslän. Bohusläns museum 

Rapport 2006:21. 

Påsse, T. 2006. Landskapets och vegetationens förändringar. Området 

mellan Nordre älv och Stenungsund. I: Ytterberg, N. (red.). Flyktiga 

förbindelser. Arkeologiska undersökningar inför den nya gasledningen 

Göteborg–Stenungsund. Bohusläns museum Kulturhistoriska dokumentationer 

nr 21, Uddevalla. 

Ragnesten, U. 2005. Lerkulornas gåta. Fångstfolk och bönder, om forntiden 

i Göteborg. I: Andersson, S och Ragnesten, U. (red.). S. 229–237. 

Göteborgs Stadsmuseum, Göteborg. 

Otryckta källor 

FMIS. Det digitala fornminnesregistret. Riksantikvarieämbetet. 

Axelsson et al. 2002. Projektprogram. Bohusläns museum. 



Tekniska och administrativa uppgifter 

Lst dnr: 431-74964-2002 

Bm dnr: 580/01 K 

Bm pnr: 4156 (1130) 

Intrasisprojekt: BM031130:001 

Fornlämningsnr: 368:1, 368:2 

Län: Västra Götalands län 

Kommun: Stenungsund 

Socken: Jörlanda 

Fastighet: Kollekärr 1:1 

Ek. karta: 7162 

Läge: X 6433852, Y 1264842 

Meter över havet: 25–28 

Koordinatsystem: RT 90 

Höjdsystem: RH70 

Uppdragsgivare: Nova Naturgas AB 

Ansvarig institution: Bohusläns museum 

Projektledare: Susanne Axelsson 

Fältpersonal: Annie Johansson (fältarbetsledare), 

Karin Berggren, Anna Genberg, 

Ulrika Jörnmark 

Konsulter: Bröderna Carlsons Entreprenad AB 

Vedlab, Glava 

Osteology, Leif Jonsson 

MAL, Umeå Universitet 

Björn Hjulström, Arkeologiska 

forskningslaboratoriet, Stockholms 

universitet 

Kontoret för Keramiska Studier, 

Härslöv 

Ångströmlaboratoriet, Uppsala 

universitet, Göran Possnert 

Fosfatlaboratoriet, Länsmuseet på 

Gotland 

Fältarbetstid: 2003-08-04–2003-09-01 

Arkeologtimmar: 385 

Undersökt yta: 900 m 2 

Arkiv: Bohusläns museums arkiv 

Fynd: Förvaras i Bohusläns museums 

magasin (F.nr: 1–245). 

UM nr 29179.

Figurförteckning 

Figur 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan/Fastighetskartan med platsen för undersökningen 

markerad. 

Figur 2. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med platsen för undersökningen 

markerad. Skala 1:20 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriet 

2009-10-12. Dnr 601-2009/2704. 

Figur 3. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan, med översikt över undersökningsområdet 

samt närliggande fornlämningar markerade. Skala 1:10 000. Godkänd 

ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriet 2009-10-12. Dnr 601- 

2009/2704. 

Figur 4. Den största avbanade ytan på Jörlanda 368:2. Bakom skogsbrynet 

längre bort i bilden syns schaktmassorna från utgrävningen av Jörlanda 368:1. 

Mot söder. Foto Annie Johansson. 

Figur 5. Översikt över de två undersökningsområdena med intilliggande sökschakt. 

I söder syns Jörlanda 368:1, medan Jörlanda 368:2 ligger omkring 100 

meter åt nordost. Skala 1:600. 

Figur 6. Översikt över den del av undersökningsområdet för Jörlanda 368:1 

där anläggningar och fynd påträffades. I kartan är även grävda rutor markerade. 

Notera att det sydvästligaste hörnet av den framschaktade ytan befinner sig 

på fel sida om sockengränsen. Skala 1:200. 

Figur 7. Ugnen A133 innan utgrävningen påbörjades. Foto Annie Johansson. 

Figur 8. Ugnen A133 under utgrävning. Här har det mesta av fyllningen i gropen 

tömts ut och de stora, flata stenar som gropens botten fodrats med framträder. 

Notera den stående stenen uppe till höger i bild som var en av flera som 

fodrade väggarna i gropen. Foto Karin Berggren. 

Figur 9. Gropen A121, ugnen A133 och lagret A1300. Bilden visar komplexiteten 

med sten och olika lager i A121 och A133. I lagret A1300 visas resultaten 

från fosfatkarteringen. Värdet för fosfatanalys enligt citron syrametoden visas 

med symbolstorlek (se teckenförklaring). Värden för spot test och glödförlust redovisas 

med etiketter på vardera sidan om symbolen. Spot test-värdet visas i romerska 

siffror. Glödförlust värdet utgör procent av det torkade provets vikt. Skala 

1:40. 

Figur 10. Stolphålen på Jörlanda 368:1. Samtliga stolphål framkom vid rutgrävning. 

Skala 1:100. 

Figur 11. Anläggningar och rutor på Jörlanda 368:2. Skala 1:200. 

Figur 12. Anläggningarna A1175 och A1225 i profil. Skala 1:20. 

Figur 13. Spån med bruksretusch (F57) från Jörlanda 368:2. Skala 1:1. Teckning 

Anette Olsson. 

Figur 14a. Svallat mikrospånfragment (F96) från Jörlanda 368:1. Skala 1:1. 




Figur 14b. Lätt svallat mikrospånfragment (F150) från Jörlanda 368:1. Skala 

1:1. Teckning Anette Olsson. 

Figur 15. Kärnor (F53) från Jörlanda 368:2. Skala 1:1. Teckning Anette 

Olsson. 

Figur 16. Kärna (F120) från Jörlanda 368:1. Skala 1:1. Teckning Anette 

Olsson. 

Figur 17. Mynningsskärvan F227 på vilken lipid analysen gjordes. Skala 1:1. 


Figur 18. Mynningsskärvan F226, Skala 1:1. Teckning Anette Olsson. 

Figur 19. Havsytan vid transgressionsmaximum omkring 27 meter över dagens 

havsyta som ett transparant skikt över landskapet. Modellen bygger på Lantmäteriets 

höjddata som lagts samman med undersökningsområdets höjddata. Det 

framgår att båda boplatserna torde ha befunnit sig vid eller strax under strandzonen 

omkring 6 500 f.Kr. Skala 1:10 000. 

Figur 20. Det hypotetiska hus som kan sättas samman av de stolphål som finns 

på Jörlanda 368:1. Skala 1:100. 

Tabellförteckning 

Tabell 1. Tabellen visar fördelningen av flintföremål från de två platserna 

Bilagor medföljer den tryckta rapporten på CD-skiva 

Bilaga 1. Anläggningslista 

Bilaga 2. Fyndlista 

Bilaga 3. Vedartsanalyser 

Bilaga 4. 14 C-analyser 

Bilaga 5. Miljöprovsanalyser 

Bilaga 6. Osteologisk analys 

Bilaga 7. Keramikanalyser och tunnslip 

Bilaga 8. Lipidanalys på keramik 

Bilaga 9. Fosfatanalyser

Bilagor till 

Boplatsaktiviteter vid Kollekärr 



Jörlanda 368:1–2, Kollekärr 1:1, Jörlanda socken, Stenungsunds kommun 


Bilaga 1. Anläggningslista 

Anläggningsbeskrivning 

Nr Typ Mått 

A133 Ugn 1,1x 1,4 meter 

Fyllning Fynd Prover 

Brända ben Makro 

Kommentar, anläggningen totalundersöktes för hand enligt single contextmetoden. 

Anläggningen var fylld med sandblandad, bränd lera, kol och sot, brända ben samt sörre mer 

eller mindre flata stenar vilka hade utgjort själva ugnskonstroktionen. 

Nr Typ Mått 

A121 Förvaringsgrop 1,4x1,2 m 


1 Grå, siltig sand Kolprov, Vedart, Makro 

2 Siltig sand, sot och skärvig sten 

3 Brungrå, siltig sand 

4 Stensättningen 

Kommentar, anläggningen totalundersöktes för hand enligt single contextmetoden. Den var 

delvis stensatt både kanter och botten. Delvis störd av rot. 

Nr Typ Mått 

A425 Grop 0,44x0,43 m Djup: 0,12 m 


1 Gråbrun siltig sand Makro 

Kommentar, Rund. Flackbotten 

Nr Typ Mått 

A414 Stolphål 0,35x0,35 m 


1 Brungrå siltig sand 2 st flinta 

Kommentar, Rund. A414 ligger 0,30 m norr om A425.. 

Nr Typ Mått 

A433 Rotvälta / Nedgrävning 1,40x0,60 m Djup: 0,18m 


1 Gråbrun humös sand 

2 Brun humös grusig sand 

Kommentar, Oregelbunden

Nr Typ Mått 

A459 Stolphål? 0,3x0,3 m Djup: 0,12 m 


1 Ljusbrun något humös sand 

2 Ljust rödbrunn grusig sand 

Kommentar, Rund. 

Nr Typ Mått 

A451 Stolphål? 0,3x0,3 m Djup: 0,10 m 


1 Brun humös sand 

2 Ljust rödbrun grusig sand 

Kommentar, Rund. 

Nr Typ Mått 

A187 0,24x0,2 m Djup 0,11m 


1 Brun humös sand Makro 

2 Gulbrun sand 

Kommentar, Rund. Mycket tveksamt stolphål ? Diffusa kanter. Utgår 

Nr Typ Mått 

A152 stolphål, stenskott 0,60x0,49 m Djup: 0,24 m 


1 Gråbrun sandig silt Flinta Makro 

2 Rödbrun sand 

3 Sten 

4 Grågul sand 

Kommentar, Oval.

Nr Typ Mått 

A319 0,36x0,30 m Djup: 0,18 m 


1 Brun humös mycket grusig sand Makro 

med ljusare stråk. 

2 (Ljust) brunröd något humös sand 

Kommentar, Rund. Diffust stolphål (?) i ruta 256.Skillnad fyllning och omkringliggande 

lager ligger mer i karaktär (med grusigt i fyllning) än i färg. Utgår 

Nr Typ Mått 

A310 Grop/nedgrävning 0,53x0,46 m 

Djup: 0,16 m 


1 Brun humös sand Makro 

2 Ljust brunröd något humös sand 

Kommentar, Rund. I ruta 260. 

Nr Typ Mått 

A279 1,40x1,20 m 


Kommentar, Oval. Utgår 

Nr Typ Mått 

1099 Härd ∅: 0,85 m Djup: 0,23 m 


1 Gråbrun matjords karaktär C-14, Makro 

uppblandad med kol och sot. 

2 Steril ljus sand 

Kommentar, Rund. Skadad av plöjning i ytan. Fyllning i plan mörkare matjord med kol- och 

sotstänk. Mycket sten i fyllningen. Mycket skörbränd. C-14 tagen i profilen. I princip helt 

stenfyld.

Nr Typ Mått 

1157 ∅: 0,51 m Djup: 0,17 m 


1 Mörk silt medsot i. 5 övrigt slagen flinta Makro 

Ganska homogen. På något ställe 

En liten ljusare fläck. Endel 0,05 stora 

stenar. 

Kommentar, Rund. Visade sig vara två vid hårdare rensning. Utgår 

Nr Typ Mått 

1166 0,6x0,38 m Djup: 0,15 m 


1 Mörkgrå siltig sand. 

Matjordsliknande. 

2 Steril ljus fläckig sand. 

Kommentar, Oval. Utgår. 

Nr Typ Mått 

A1175 Grop ∅: 1,40 m Djup: 0,40 m 


1 Finkornig kompakt sandig silt Enstaka flinta flisor Makro 

och grå fin sand. 

2 Ljusgrå sand, skärvig sten. 

Kompakt. 

3 Morän. Ljus brungul grusig sand. 

Kommentar, Rund. Tolkning: igensiltad/fylld, (troligen rel. Recent). 25% grävd. Grå 

finsand+ brun sand något lerigare, mycket blandat. Ett och samma lager. Två olika material. 

Enhetligt i hela gropen. Enstaka flinta flisor i den övre decimetern. Inga säkra eller daterade 

arkeologiska fynd. Möjligtvis är den stenskodd i botten.

Nr Typ Mått 

A1225 0,80x1,10 m 


1 Humös brun sandig silt 

(ej samma som i A1175, lager 1) 

2 Gråbrun grusig silt 

3 Gråbrun grusig silt plus sot 

och kol fragment längs gropens 

nedgrävnings kanter. 

4 Morän. Ljus brungul grusig sand. 

Kommentar, Rund/Oval, Stenar i ytan upp till 20 cm i diameter ej slörbrända. Fläkvis kol i 

ytan. Tydlig begränsning men ej fyllig i relation till A1175. Samtliga stenar i gropen är lite 

skörbränd mer tydligt i lager 5. Stenar i botten och mot kanterna är mer skörbrända. A1225 är 

en eldgrop/kokgrop. Då stenarna inte är så kraftigt skörbrända, verkar användandet av gropen 

varit engångsföreteelse/ointensivt. Kollagret är begränsat till gropens kanter/botten och ger ett 

start intryck av att utgöra en konstruktion av vidjor(ex) som harfungerat som inrasskydd. Pga 

värmen från stenarna har vidjeverket förkolnat. Den stratigrafiska relationen mellan A1175 

och A1225 är tydlig. A1175 är yngst/nedgrävd i A1225. 

Nr Typ Mått 

A1139 Stolphål ? 0,5x0,3 m Djup: 0,16 m 


1 Mörk homogen silt Flinta Makro 

2 Steril. Rödrun grusig silt. 

Kommentar,

Bilaga 2. Fyndlista 

Fynd- 

nummer 

Material Sakord 

Special- 

benämning 

Antal Vikt Kontext 

Fyndom- 

ständighet 

Anmärkning 

1 Flinta Kärna Plattformskärna 2 107 g Matjord Lösfynd 1 svallad & fragm. 

2 Flinta Avslag 2 6 g Matjord Lösfynd 

3 Flinta Avslag 1 12 g Provschakt 1 Lösfynd svallat 

4 Flinta Övrig slagen 5 78 g Provschakt 1 Lösfynd 

5 Flinta Avslag 5 43 g Provschakt 2 Lösfynd 

6 Flinta Övrig slagen 7 50 g Provschakt 2 Lösfynd 1 svallad 

7 Flinta Splitter 3 3 g Provschakt 2 Lösfynd 

8 Flinta Övrig flinta 1 9 g Provschakt 2 Lösfynd svallad, svårbedömd 

9 Kvarts Övrig kvarts 1 3 g Provschakt 2 Lösfynd svårbedömd 

10 Flinta Splitter 4 4 g Provschakt 3 Lösfynd 

11 Flinta Övrig slagen 5 29 g provschakt 3 Lösfynd 2 svallade 

12 Flinta Avslag 5 13 g Schakt 1221 Lösfynd 2 svallade 

13 Flinta Splitter 3 3 g Schakt 1221 Lösfynd 

14 Flinta Övrig flinta 3 5 g Schakt 1221 Lösfynd svårbedömd 

15 Kvarts Övrig kvarts 1 3 g Schakt 1221 Lösfynd svårbedömd 

16 Flinta Kärna Övrig kärna 1 23 g Insaml.omr. 1* Lösfynd fragm. 

17 Flinta Avslag 10 29 g Insaml.omr. 1* Lösfynd 3 svallade 

18 Flinta Splitter 9 5 g Insaml.omr. 1* Lösfynd 

19 Flinta Kärna Övrig kärna 1 46 g Insaml.omr. 2* Lösfynd 3 avspaltn. Sidor. Ev. fragm. Kärnyxa. 

20 Flinta Avslag 4 17 g Insaml.omr. 2’* Lösfynd 


22 Flinta Övrig slagen 4 8 g Insaml.omr. 2* Lösfynd 2 svallade 

23 Flinta Övrig flinta 6 37 g Insaml.omr. 2* Lösfynd 2 svallade, 1 bränd , svårbedömda 

24 Flinta Avslag 7 51 g Insaml.omr. 3* Lösfynd 3 svallade 

25 Flinta Övrig slagen 1 9 g Insaml.omr. 3* Lösfynd svallad 

26 Flinta Övrig flinta 3 40 g Insaml.omr. 3* Lösfynd 1 svallad, svårbedömda 

27 Flinta Avslag 3 3 g Insaml.omr. 4* Lösfynd 1 svallat 


29 Flinta Avslag 2 4 g F1124 Rensfynd 

30 Flinta Övrig slagen 3 11 g F1124 Rensfynd svallade 


32 Flinta Avslag 7 56 g F1125 Rensfynd 1 svallat 

33 Flinta Splitter 2 2 g F1125 Rensfynd 

34 Flinta Övrig flinta 1 3 g F1125 Rensfynd svårbedömd 




38 Kvarts Övrig kvarts 1 9 g F1098 Rensfynd svårbedömd 

39 Flinta Avslag 5 18 g F1123 Rensfynd 2 svallade 

40 Flinta Övrig slagen 2 50 g F1123 Rensfynd 1 svallad 

41 Flinta Övrig flinta 2 9 g F1123 Rensfynd 1 bränd, svårbedömda 

42 Kvarts Övrig kvarts 2 4 g F1123 Rensfynd svårbedömda 



45 Flinta Övrig slagen 3 6 g F1096 Rensfynd 2 svallade 


47 Flinta Övrig flinta 2 18 g F1097 Rensfynd 


49 Flinta Avslag 3 22 g F1129 Rensfynd 1 spånlikn. 


51 Flinta Övrig slagen 5 17 g F1131 Rensfynd 1 bränt 


53 Flinta Kärna Övrig kärna 2 64 g F1133 Rensfynd 1 svallad 



* Lösfynd Jörlanda 368:2, närmare information förkommen.

Fynd- 

nummer 


Specialbe- 

nämning 


Fyndom- 

ständighet 

Anmärkning 

56 Kvarts Övrig kvarts 1 9 g F1133 Rensfynd svårbedömd 

57 Flinta Kniv 

Spån m. nötningsspår 

1 2 g G1076: Stick 1 Grävenhet Med bruksretush 

58 Flinta Avslag 12 79 g G1076: Stick 1 Grävenhet 1 svallat 

59 Flinta Splitter 3 2 g G1076: Stick 1 Grävenhet 

60 Flinta Övrig flinta 3 7 g G1076: Stick 1 Grävenhet svårbedömda 



63 Flinta Övrig slagen 2 7 g G1076: Stick 2 Grävenhet 

64 Flinta Kärna Övrig kärna 1 73 g G1071: Stick 1 Grävenhet 

65 Flinta Avslag 3 13 g G1071: Stick 1 Grävenhet 

66 Flinta Övrig flinta 2 3 g G1071: Stick 2 Grävenhet svårbedömd 

67 Flinta Avslag 11 116 g G1081: Stick 1 Grävenhet 2 svallade 





72 Flinta Övrig slagen 3 3 g G1081: Stick 2 Grävenhet 2 svallade 



75 Flinta Övrig slagen 2 7 g G1066: Stick 1 Grävenhet 1 svallad 

76 Flinta Övrig flinta 4 16 g G1066: Stick 1 Grävenhet 3 svallade 


78 Flinta Övrig slagen 2 5 g G1066: Stick 2 Grävenhet 1 svallad 




82 Flinta Avslag 3 3 g G1134: Stick 2 Grävenhet splitterartade 

83 Flinta Avslag 1 2 g 

G1148, övre 

centimetrar 

Grävenhet 

84 Flinta Avslag 11 24 g G1190 Grävenhet 6 svallade 

85 Flinta Splitter 3 3 g G1190 Grävenhet 

86 Flinta Övrig slagen 2 3 g G1190 Grävenhet svallade 

87 Flinta Övrig flinta 4 6 g G1190 Grävenhet 3 svallade, svårbedömda 

88 Flinta Avslag 5 20 g G1195 Grävenhet 1 svallat 

89 Flinta Avslag 2 36 g G1400 Grävenhet svallade 

90 Flinta Avslag 17 78 g Jörlanda 368:2 Lösfynd 2 svallade 

91 Flinta Avslag 2 5 g Jörlanda 368:2 Lösfynd 

92 Flinta Avslag 5 19 g Jörlanda 368:2 Lösfynd 1 svallat 

93 Flinta Avslag 5 20 g Jörlanda 368:2 Lösfynd 2 svallade 

94 Flinta Övrig slagen 2 3 g Jörlanda 368:2 Lösfynd 

95 Flinta Splitter 9 5 g Jörlanda 368:2 Lösfynd 

96 Flinta Mikrospån 1 1 g G391 Grävenhet lätt svallat 

97 Flinta Avslag 6 8 g G391 Grävenhet 

98 Flinta Övrig slagen 12 40 g G391 Grävenhet 10 svallade 





103 Flinta Övrig flinta 8 17 g G326 Grävenhet 3 svallade, 2 brända 


105 Flinta Övrig slagen 1 55 g G367 Grävenhet 

106 Flinta Avslag 1 2 g G163 Grävenhet svallat 



109 Flinta Övrig flinta 6 5 g G1357 Grävenhet 1 svallad, svårbedömd 

110 Flinta Avslag 15 68 g G951: Stick 1 Grävenhet 8 svallade, 1 mikrospånlikn.

Fynd- 

nummer 


Specialbe- 

nämning 


Fyndom- 

ständighet 

Anmärkning 


112 Flinta Övrig slagen 1 1,5 g G951: Stick 1 Grävenhet svallat 

113 Flinta Övrig flinta 3 15 g G951: Stick 1 Grävenhet svallade, svårbedömda 







120 Flinta Kärna Övrig kärna 1 82 g G256 Grävenhet 

121 Flinta Kniv 

Avslag m. Getush 

1 68 g G256 Grävenhet 

retusherad kant + kant med nötningsspår 


123 Flinta Spånfragment 2 2 g G256 Grävenhet 






129 Flinta Spånfragment 1 2 g G1376: Stick 1 Grävenhet lätt svallat 

130 Flinta Kärna Övrig kärna 1 52 g G1376: Stick 1 Grävenhet 


132 Flinta Övrig slagen 15 83 g G1376: Stick 1 Grävenhet 10 svallade + 1 med bruksretush 

133 Flinta Övrig flinta 4 25 g G1376: Stick 1 Grävenhet 2 svallade 




137 Flinta Övrig slagen 2 43 g G371 Grävenhet 1 svallad 




141 Flinta Övrig flinta 2 31 g G379: Stick 1 Grävenhet svallade, svårbedömda 


143 Flinta Kärna 

Plattformskärna, 

atyp. 


”bipolär” med en tredje tvärriktad 

plattorm 




147 Flinta Övrig flinta 9 27 g G363 Grävenhet 4 svallade. Svårbedömda 

148 Flinta Kärna Övrig kärna 1 27 g G1392: Stick 1 Grävenhet delvis svallad 


150 Flinta Mikrospån 1 1 g G1392: Stick 1 Grävenhet lätt svallat 


152 Flinta Övrig slagen 15 45 g G1392: Stick 1 Grävenhet 12 svallade 

153 Bergart Avslag 1 10 g G1392: Stick 1 Grävenhet 

154 Flinta Övrig slagen 1 17g G1392: Stick 1 Grävenhet retusherad kant + ev slipad yta 

155 Flinta Övrig flinta 15 106 g G1392: Stick 1 Grävenhet 8 svallade + 1 bränd, svårbedömda 

156 Flinta Fossil 1 6 g G1392: Stick 1 Grävenhet 



159 Flinta Övrig flinta 6 86 g G395 Grävenhet 5 svallade 

160 Flinta Avslag 8 23 g G1363: stick 1 Grävenhet 

5 svallade + 1 bränt + 1 med retush 

(fragm.) 

161 Flinta Övrig slagen 5 17 g G1363: stick 1 Grävenhet 3 svallade 

162 Flinta Övrig flinta 1 16 g G1363: stick 1 Grävenhet svallad, svårbedömd 

163 Flinta Kärna Övrig kärna 1 39 g G335 Grävenhet 

164 Flinta Avslag 14 46 g G335 Grävenhet svallade

Fynd- 

nummer 


Specialbe- 

nämning 


Fyndom- 

ständighet 

Anmärkning 



167 Flinta Övrig flinta 6 22 g G335 Grävenhet svårbedömd 

168 Flinta Kärna 

Plattformskärna, 

ensid. 


169 Flinta Avslag 20 70 g G331 Grävenhet mer än hälften svallade 

170 Flinta Övrig slagen 9 58 g G331 Grävenhet hälften lätt svallade 



173 Flinta Övrig flinta 8 90 g G331 Grävenhet hälften svallade,. Svårbedömda 

174 Kvarts Övrig kvarts 2 14 g G331 Grävenhet svårbedömda 





179 Flinta Övrig slagen 4 14 g G1372 Grävenhet 1 svallat 

180 Flinta Övrig flinta 8 30 g G1372 Grävenhet svårbedömda 




184 Flinta Övrig slagen 14 30 g G1368 Grävenhet 6 svallade, 4 brända 


186 Flinta Övrig kvarts 2 4 g G1368 Grävenhet svårbedömd 


188 Flinta Övrig flinta 1 11 g G1346 Grävenhet svårbedömd 




192 Flinta Övrig flinta 4 15 g G351 Grävenhet 3 svallade 

193 Flinta Avslag 14 78 g G1384 Grävenhet 10 svallade + 1 ev. ytavslag fr. redskap 


195 Flinta Övrig flinta 2 5 g G1384 Grävenhet svallade, svårbedömda 

196 Flinta Avslag 18 53 g G1388 Grävenhet hälften svallade 


198 Flinta Övrig flinta 5 21 g G1388 Grävenhet 1 svallad 


svallade, varav 1 ev. ytavslag fr. redskap 

200 Flinta Övrig slagen 1 6 g G403: Stick 1 Grävenhet svallat 

201 Flinta Övrig flinta 1 3 g G403: Stick 1 Grävenhet svårbedömd 

202 Flinta Avslag 1 4 g G359 Grävenhet svallat 



205 Flinta Övig slagen 1 2 g G1331 Grävenhet bränd 

206 Flinta Övrig flinta 1 40 g G1331 Grävenhet svallad, krossskador, ev slagfissurer 

207 Flinta Övrig slagen 3 29 g G383 Grävenhet 1 svallad 




211 Flinta Övrig slagen 1 6 g F407 Rensfynd svallad 


213 Flinta Splitter 1 1 g F1330 Rensfynd 

214 Flinta Övrig flinta 1 2 g F1330 Rensfynd svårbedömd 

215 Flinta Avslag 1 6 g F1362 Rensfynd svallat 

216 Flinta Övrig slagen 2 2 g F1362 Rensfynd 1 svallat + 1 bränt 



219 Kvarts Övrig slagen 1 19 g Jörlanda 368:1 Lösfynd 

220 Flinta Avslag 3 21 g Jörlanda 368:1 Lösfynd

Fynd- 

nummer 


Specialbe- 

nämning 


Fyndom- 

ständighet 

221 Flinta Avslag 1 2 g Jörlanda 368:1 Lösfynd svallat 

222 Flinta Övrig flinta 1 39 g Jörlanda 368:1 Lösfynd 

223 Flinta Avslag 3 17 g Jörlanda 368:1 Lösfynd 

224 Flinta Övrig slagen 2 15 g Jörlanda 368:1 Lösfynd 

225 Kvarts Övrig kvarts 1 6 g Jörlanda 368:1 Lösfynd 

226 Keramik Keramik Kärl 19 



35,7 

g 

16,6 

g 

18,3 

g 

G1352, Stick 1 Grävenhet 

Anmärkning 

1 mynning, 9 mm, slät yta, sotig insida, 

oxid 

G1331 Grävenhet 1 botten, 6 mm, slät yta, oxid 

G1357 Grävenhet 

229 Keramik Keramik Kärl 2 3,2 g G1346 Grävenhet 

230 Keramik Keramik Kärl 2 9,3 g G1336 Grävenhet 


23,5 

g 

G1341 Grävenhet 

Delvis bränd lera?, 1 buk, 7 mm, slät, 

finmagrad, oxid 

1 mynning, 5 mm, slät, finmagrad, 

oxid 

1 hals/buk, vittrad, 7 mm, fin-mellanmagrad, 

oxid, dragspår på insida 

1 hals/buk, 1 buk, 1 botten, 6 mm, 

slät/polerad, oxid, finmagrad, 1 sotig 

utsida 

232 Keramik Keramik Kärl 1 2,9 g G163 Grävenhet 1 buk, 6 mm, slät, finmagrad, oxid 

233 Keramik Keramik Kärl 1 1,9 g G820? Grävenhet Finmagrad, oxid 

234 Keramik Keramik Kärl 1 2,3 g A133 Anläggning 

Rensfynd (A187 utgår?), mellanmagrad, 

röd, oxid 


12,3 

g 

A598 (A133) Anläggning 

Under TS638, 6 mm, fimagrad, 3 buk, 

dragspår (dekor?), oxid 

236 Keramik Keramik Kärl 2 5,4 g F1362 Rensfynd Rensfynd, fin-mellanmagrad, oxid, 

237 Keramik Keramik Kärl 1 1,6 g A133, L1 Anläggning Mellanmagrad, oxid, matskorpa 

238 

Bränd 

lera 

Bränd lera Lerklining 4 

14,7 

g 

A598 (A133) Anläggning Rensfynd kring A133 

239 Ben Ben Matavfall 1 0,4 g A598 (A133) Anläggning 

Får: höger malleolarben (nedre delen 

av vadbenet) 

240 Ben Ben Matavfall 3 0,7 g A598 (A133) Anläggning Däggdjur? 


Får/get, fragment av distala leden. 

Vuxet djur. 

242 Ben Ben Matavfall 2 0,6 g A133, L1 Anläggning Medelstort däggdjur, diafysfragment 

243 Ben Ben Matavfall 23 2,8 g 

A133, under 

TS479 

Anläggning Nöt/ får/get + medelstort däggdjur 


Medelstort däggdjur, diafyser och 

leder 

245 Ben Ben Matavfall 4 1,1 g A770 (A133) Anläggning Medelstort däggdjur, diafysfragment

Bilaga 3. Vedartsanalyser 

VEDLAB 

Vedanatomilabbet 

Vedlab rapport 0351 

Rapport över vedartsanalyser på material från 

Bohuslän. Jörlanda 1. 

_________________________________________________________________________________________ 

Adress: Telefon: Postgiro: Organisationsnr: 

Kattås 0570/420 29 481 11 90-0 650613-6255 

670 20 GLAVA E-post: vedlab@telia.com

VEDLAB 

Vedanatomilabbet 

Vedlab rapport 0351 2003-12-08 

Rapport över vedartsanalyser på material från Bohuslän. Jörlanda 1. 

Uppdragsgivare: Annie Johansson/Bohusläns Museum 

Arbetet omfattar tre kolprov från en undersökt boplats. 

A 1099 kommer från en härd i åkermark, den var delvis skadad av plogen. Provet från A 121 kommer från en 

osäker anläggning, möjligen någon slags grop. Provet från AL 770:133 kommer från bottenlagret av en ugn. 

De tre proven innehåller fyra olika trädslag. Ek och lind som kan bli väldigt gamla och därför inte lämpar sig så 

bra för datering och hassel och salix som båda hör till de bästa ur dateringssynpunkt då de inte blir mer än ca 60 

år. Hasselkvisten i prov 121 hade dessutom inte mer än tre årsringar så egenåldern blir jämförbar med ett 

makrofossil. Problemet här är mer att förstå sambandet mellan var kolet bildades och den eventuella gropen samt 

den tidsrymd som förflutit mellan kolningstillfället och gropens användning. De problemen finns inte med 

provet från härden A 1099 så där kan man räkna med en säker datering. I provet från ugnsbotten fanns bara ek. 

Här får man alltså räkna med att egenåldern kan vara flera hundra år. 

Analysresultat 

Anl. ID Anläggnings- 

typ 

Prov- 

mängd 

Analyserad 

mängd 

1099 Härd 4.7g 4.3g 24 bitar 6 bitar ek 

7 bitar hassel 

Trädslag Utplockat 

för 14 C-dat. 

11 bitar salix 

121 962 Grop? 9.5g 7.6g25 bitar 20 bitar ek 

1 bit hassel (kvist) 

4 bitar lind 

AL770:133 Ugn 1.0g 0.3g 20 bitar 20 bitar ek Ek 

Erik Danielsson/VEDLAB 

Kattås 

670 20 GLAVA 

Tfn: 0570/420 29 

E-post: vedlab@telia.com 

Hoppas ni är nöjda med arbetet. 

Salix 

Hassel 

(kvist) 

Övrigt

Tabell över de vid analyserna framkomna trädslagen och deras egenskaper. 

Art Latin Max 

ålder 

Ek Quercus 500robur 

1000 

år 

Hassel Corylus 

avellana 

Växtmiljö Egenskaper och användning Övrigt 

Växer bäst på lerhaltiga 

mulljordar men klarar också 

mager och stenig mark. Vill ha 

ljus, skapar själv en ganska 

luftig miljö med rik 

undervegetation med tex 

hassel. 

60 år Ganska krävande på jordmån. 

Vill gärna ha ljus men tål 

beskuggning tex i ekskog 

Lind Tilia cordata 800 år Näringsrika, väl dränerade, 

gärna steniga marker 

Skuggtålig. 

Salix 

Stort släkte 

med sälgar, 

pilar och 

viden 

Salix sp. 60 år Varierande anspråk vad gäller 

jordmån. De flesta arter är 

dock ljusälskande 

Hård och motståndskraftig mot 

väta. Båtbygge, stängselstolp, 

stolpar, plogar, fat 

Ekollonen har använts som 

grisfoder. Trädet har ofta 

ansetts som heligt och kopplat 

till bla Tor. Man talar ofta om 

1000-års ekar men de är sällan 

över 500 år. 

Bildar lätt långa raka sega spön Vanligt träd på lövängar 

som använts till korgar och 

tunnband 

Lätt och mjuk ved. Innerbarken eller bastet 

användes till korgar och rep 

Mjuk och lätt ved. Dåligt som 

bränsle och virke. 

Barken har använts till 

garvning. 

Uppgifter om maximal ålder, växtmiljö, användning mm är hämtade ur: Holmåsen, Ingmar Träd och buskar. 

Lund 1993. Gunnarsson, Allan Träden och människan. Kristianstad 1988. Mossberg, Bo m.fl. Den nordiska 

floran. Brepol, Turnhout 1992. 

Vedartsanalysen görs genom att studera snitt- eller brottytor genom mikroskop. Jag har använt stereolupp Carl Zeiss Jena, Technival 2 

och stereomikroskop Leitz Metalux II med upp till 625 gångers förstoring. Mikroskopfoton är tagna med Nikon Coolpix 4500. 

Referenslitteratur för vedartsbestämningen har i huvudsak varit Schweingruber F.H. Microscopic Wood Anatomy 3 rd edition och 

Anatomy of European woods 1990 samt Mork E. Vedanatomi 1946. Dessutom har jag använt min egen referenssamling av förkolnade 

och färska vedprover. 

Rapporten kommer vid årets slut att samanställas i rapportsamlingen Vedlab rapporter 2003. Denna ges ut för att resultaten ska finnas 

tillgängliga för forskning. Rapportsamlingar finns för varje år sedan 1995. Meddela om ni av någon anledning inte vill att er rapport 

ingår i samlingen.

Bilaga 4. 14 C-analyser 

Institutionen för Teknikvetenskaper 

Avdelningen för Jonfysik 

Göran Possnert 

Besöksadress: 

Ångströmlaboratoriet 

Lägerhyddsvägen 1 

Rum 4143 

Postadress: 

Box 534 

751 21 Uppsala 

Telefon: 

018 – 471 30 59 

Telefax: 

018 – 55 57 36 

Hemsida: 

http://www.angstrom.uu.se 

E-post: 

Goran.Possnert@Angstrom.uu.se 

Uppsala 2005-12-19 

Niklas Ytterberg 

Bohusläns museum 

Box 403 

451 19 UDDEVALLA 

Resultat av 14 C datering av bränt ben och träkol från Jörlanda sn, Bohuslän. 

Förbehandling av brända ben: 

1. 1,5 % NaOCl tillsatt till det rengjorda och krossade benprovet och blandningen 

fick stå i rumstemperatur i 48 timmar. 

2. Provet tvättat till neutral i avjoniserat vatten. 

3. 1M HAc tillsatt till provet och blandningen i rumstemperatur i 24 timmar. 

4. Provet tvättat till neutral i avjoniserat vatten och intorkat. 

5. Lakning med 6 M HCl och den erhållna CO2 -gasen grafiteras därefter 

Fe-katalytiskt före acceleratormätningen av 14 

C- innehållet. 

Förbehandling av träkol och liknande material: 

1. Synliga rottrådar borttages. 

2. 1 % HCl tillsätts (8-10 timmar, under kokpunkten) (karbonat bort). 

3. 1 % NaOH tillsätts (8-10 timmar, under kokpunkten). Löslig fraktion fälls 

genom tillsättning av konc. HCl. Fällningen som till största delen består av 

humusmaterial, tvättas, torkas och benämns fraktion SOL. Olöslig del, som 

benämns INS, består främst av det ursprungliga organiska materialet. Denna 

fraktion ger därför den mest relevanta åldern. Fraktionen SOL däremot ger 

information om eventuella föroreningars inverkan. 

Före acceleratorbestämningen av 14 

C-innehållet förbränns, det tvättade och intorkade 

materialet surgjort till pH 4, till CO -gas, som i sin tur konverteras till fast grafit 

2 

genom en Fe-katalytiskreaktion. 

I den aktuella undersökningen har fraktionen INS daterats. 

RESULTAT 

Labnummer Prov δ 13 C ‰ PDB 

14 

C ålder BP 

____________________________________________________________________________ 

Ua-24913 UN Jörlanda 1B, A 133:AL 598 får/get -27,5 2 530 ± 40 

Ua-24914 UN Jörlanda 1 C, A 1099, salix -25,9 3 130 ± 40 

____________________________________________________________________________ 

Med vänlig hälsning 

Göran Possnert/Maud Söderman

Radiocarbon determination 

Radiocarbon determination 

2800BP 

2700BP 

2600BP 

2500BP 

2400BP 

2300BP 

2200BP 

3400BP 

3300BP 

3200BP 

3100BP 

3000BP 

2900BP 

2800BP 

Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron] 

Ua-24913 : 2530±40BP 

68.2% probability 

790BC (21.9%) 740BC 

690BC (12.3%) 660BC 

650BC (34.0%) 550BC 


800BC (95.4%) 520BC 

1000CalBC 800CalBC 600CalBC 400CalBC 

Calibrated date 

Atmospheric data from Reimer et al (2004);OxCal v3.10 Bronk Ramsey (2005); cub r:5 sd:12 prob usp[chron] 

Ua-24914 : 3130±40BP 


1450BC (60.0%) 1370BC 

1340BC ( 8.2%) 1320BC 


1500BC (95.4%) 1310BC 

1800CalBC 1600CalBC 1400CalBC 

Calibrated date 

1200CalBC 1000CalBC

Bilaga 5. Miljöprovsanalyser 

MILJÖARKEOLOGISKA LABORATORIET 

RAPPORT nr. 2004-021 

Miljöarkeologiska analyser av jordprover från 

Ytterby 3, Norum 1, Jörlanda 1, 2a 2c, Bohuslän 

(Gasprojektet) 

Av 

Karin Viklund 

INSTITUTIONEN FÖR ARKEOLOGI OCH SAMISKA STUDIER

Miljöarkeologiska analyser av jordprover från Ytterby 3, Bohuslän 


Av Karin Viklund 

Undersökningen gäller jordprov från utgrävningar 2003 i samband med dragningen av en 

gasledning. Proverna har undersökts arkeobotaniskt och redovisas nedan. Det aktuella 

området har varit frekventerat under flera perioder, med ett tidigt nyttjande av platån ca 6000 

BC, därefter under mesolitikum och neolitikum, för att ha en större och troligt mer permanent 

aktivitet under bronsåldern. 

Provbehandling 

För att ta fram växtmakrofossil och träkol, men även kunna registrera fynd av ben, bränd lera 

etc, har jordproverna vattensållats med sållstorlekar på 2 och 0,5 mm. Därefter har materialet 

undersökts i stereolupp och bestämts. Den markkemiska undersökningen har gjorts på ca 0,5 

dl jord. 

Resultat och kommentar 

Mängden träkol varierar kraftigt. Ett prov från en härdgrop utgjordes huvudsakligen av träkol. 

Det finns ett islag av hasselnötsskal – dock bara mycket obetydliga mängder i flera av 

proverna och i olika sorters anläggningar. Några särskilda tolkningar kan inte göras utifrån 

detta material. 

Anl 593, Stensättning, provnr 45 

- 1 hasselnötsskalsfragment 

A 4425, provnr 22 

- obetydligt inslag av träkol 

A 1436, provnr 91 

- 2 skalbitar av hassel 

A 2222, provnr 11 

- obetydligt inslag av träkol 

A 574, härdgrop, provnr 26 

- mycket stort inslag av träkol 

A 4094, provnr 94 

- enstaka träkolsfragment 

A 4533, provnr 13 

- ganska mycket träkol 

A 4641, provnr 23 

- 1 bit hasselnötsskal

Miljöarkeologiska analyser av jordprover från Jörlanda 2a, 2c, Bohuslän 






dl jord. 

Resultat och tolkningar 

Närmare uppgifter om provernas härkomst saknas i skrivande stund. Mängden träkol varierar 

kraftigt. I 2a finns ett islag av cerealia i flera prover. I ett av dem i stor mängd - provet var 

litet, endast 0,5 L, och där fanns ca 400 sädeskorn. Ett annat prov hade liknande 

sammansättning men betydligt mindre mängd frömaterial. Det rör sig sannolikt någon form av 

depå/nedläggning eller ett bränt förråd. Skalkorn är det dominerande sädesslaget. En ringa 

mängd vete, troligen emmer eller spelt, finns också och en enda ogräsart, pilört. Tillsammans 

ger detta vissa indikationer på en datering kring y brå-ä jäå. Området 2c gav intet förutom 

träkol. 

2a 

A 781, provnr 20 

- mycket träkol 


- obetydligt med träkol 


- enstaka träkol 


- totalt ca 400 sädeskorn/Cerealia varav 

- ca 150 kunde bestämmas till skalkorn, Hordeum vulgare 

- resterande (fragment) sannolikt är huvudsakligen av skalkorn 

- 2 st till vete, Triticum sp 


- 4 skalkorn, Hordeum vulgare 

- 1 cf Triticum 

- 10 cerealiafragment 

- 1 pilört, Polygonum lapathifolium 

- 2 indet 



- 

J2c 

A 1940, provnr 16 

- små bitar träkol 

A720, provnr 29 

- stora bitar träkol 

A1420, provnr 23 

- rikligt med träkol 

P1740, provnr L3 

- obetydligt kolinslag, mycket grus och sten varav enstaka avslagsliknande

Miljöarkeologiska analyser av jordprover från Jörlanda 1, Bohuslän, 


Karin Viklund 


gasledning. Proverna har undersökts arkeobotaniskt och där så efterfrågats också med 

markkemiska metoder. Resultaten var ganska varierade och redovisas nedan. 




undersökts i stereolupp och bestämts. Ca 0,5 dl användes för den markkemisk undersökning. 

Markkemiskt har totalt har fem olika parametrar analyserats. Organisk halt är bestämd genom 

glödförlust (GF/LOI) efter förbränning vid 550°C. Fosfathalten anges som mg P2O5/100 g 

torrvikt extraherad med citronsyra (2%), av jordprov före och efter oxidativ förbränning, dvs 

oorganisk (P°, fosfatgrader) respektive total fosfathalt (Ptot) inkluderande organiskt bunden 

fosfat. Pkvot är förhållandet mellan dem. Hög P-kvot indikerar "nedsmutsning" med organiskt 

material, hög P° kan exempelvis tyda på förekomst av ben i jorden. (MS) mättes före och efter 

oxidativ förbränning vid 550°C (MS550) och susceptibiliteten anges som en SI-enhet. MSvärdena 

(= magnetisk susceptibilitet) visar jordens benägenhet att magnetiseras, något som 

ökar med kulturpåverkan, med bränning och med höga halter järn. Ett MS-värde som ökar 

märkbart efter upphettning till 550° visar att jorden inte varit utsatt för bränning tidigare. 

Anl Pnr MS MS 

550 

LOI(%) P° Ptot 

makrofossil 

Pkvot 

121 1 39 314 7,4 43 175 4,0 Enstaka träkol 

1 sädeskorn, Cerealia 

121 2 79 225 7,8 47 124 2,6 Mycket träkol 

1 smälta av organiskt material 

2 korn, Hordeum 

133 1 342 563 6,7 117 196 1,7 

1 sannolikt vete, cf Triticum 

4 sädeskornsfragment, Cerealia 

1 glödskal 

133 2 420 713 7,5 295 486 1,6 2 sädeskornsfragment, Cerealia 


Proverna kommer från en ugn för matlagning och en grop av okänd funktion – i skrivande 

stund oklart vad som är vad. Det finns ett islag av cerealia i proverna. Skalkorn och vete, 

troligen emmer eller spelt har kunnat bestämmas. Materialet påminner om det i Jörlanda 2a. 

Mängden träkol varierar men är relativt liten. De markkemiska analyserna gav resultat enligt 

tabell nedan. Provet från A 121, som bara gav ett sädeskorn, hade obetydliga ingångsvärden 

för MS som ökade kraftigt efter bränning, låg halt oorganisk fosfat och något högre organiskt 

bunden fosfat. Värdena var ganska lika i de bägge proverna. Sammantaget tyder detta på en 

ganska ringa kulturpåverkan och bränning men med ett visst inslag av organiskt material. 

I A 133 var MS-värdena betydligt högre och ganska likartade liksom även fosfatvärdena 

vilket tillsammans indikerar kulturpåverkan och bränning/eldpåverkan. De arkeobotaniska 

fynden är också fler här. Tillsammans pekar detta på klar kulturpåverkan, t ex matlagning i 

närvaro av eld. Mer kan inte sägas förrän provernas proveniens har klarats ut.

Miljöarkeologiska analyser av jordprover från UN Norum 1, Raä 208, 

Norum sn, Stenungssunds kn, Bohuslän (Gasprojektet) 



gasledning. Proverna har undersökts arkeobotaniskt och där så efterfrågats också med 

markkemiska metoder. Resultaten var ganska varierade och redovisas nedan, med de olika 

platserna separat. 





dl jord. 


Proverna är från en slutundersökning av en boplats och skärvstenshög. Makrofossilmaterial 

fanns i såväl gravbotten som i övriga anläggningar. Sädeskornen i graven var ganska hårt 

brända och fragmenterade men några kunde bestämmas till korn. A 155, fyrkantig härd, C14datering 

2800+-35 (träkol av ask), gav havre, naket korn och råglosta. 

Flera olika sädesslag är således representerade (A 155), vilket är brukligt denna tid, som 

utgjorde en övergångsfas mellan ett äldre och ett yngre förhistoriskt ”jordbrukspaket”. De nya 

odlingsformerna innefattade också gödsling, men det ser vi inga tecken på här, kvävekrävande 

ogräs saknas helt. Havre och råglosta är anspråkslösa och konkurrenskraftiga på magrare 

jordar medan det nakna kornet är mer krävande. Kanske rör det sig om olika åkrar på olika 

jordar, men råglosta och havre är också kända för att vara ogräs i andra grödor och de bägge 

kan, särskilt under denna tidsperiod, ha växlat mellan rollerna, innan det nya jordbruket med 

skalkorn + gödsling konsoliderats. Samma bild kan ses i samtida kontext i t ex Halland, (där 

daterade med sädeskorn med låg egenålder) (Viklund 2004:55-69). 

Någon ytterligare information om landskapet gav inte materialet, förutom ett inslag av 

hasselnötsskal (A 105). Ett likartat arkeobotaniskt innehåll i grav - boplats ser detta ut som, 

grovt sett. Men cerealian i de flesta anläggningar är så fragmenterad att den inte går att 

bestämma särskilt långt vilket gör jämförelsen mer osäker. Det finns inget speciellt avvikande 

växtmaterial i gravanläggningen. Daterbart material från A 761 finns i form av sädeskorn av t 

ex korn. 

A 761, botten grav-skärvstenshög 

- 6 sädeskorn, Cerealia 

- 8 korn, Hordeum sp 

- 1 benfragment 1 mm 

A 205, härd,2425 +/- 35 

- 2 fragment av sädeskorn/Cerealia 

- 1 korn, Hordeum sp 

- en hel del träkol 

A1635, grop. 

- 2 cerealiafragment

- mckt träkol 

A105, Härd NÖ kvadr, 2205+/-35 

- 1 cerealia 

- en bit hasselnötsskal 

A155, Fyrkantig härd,V profilen under krukan, 2800+/-35 

- 3 havre, Avena sp 

- 1 naket korn, Hordeum nudum 

- 1 sannolikt naket korn, cf Hordeum nudum 

- 1 Bromus secalinus, råglosta 


A 186,”kokgrop” 

- rikligt med träkol 

A 333, stolphål 

- 1 Cerealia 

- växtdelar indet, sannolikt knoppar 

Referens. 

Viklund, Karin 2004. Hallands tidiga odling. I Carlie et al (red). Hållplatser i det förgångna. 

Hallands länsmuseer och Raä.

Bilaga 6. Osteologisk analys 

Osteologisk rapport 

Brända ben från Jörlanda 1B, anläggning 133, Bohuslän 

Materialet var fördelat på 8 fyndposter. Alla fragment var helt brända, vita – gråvita, jordiga. 

Resultat 

A 133: L1 

Medelstort däggdjur: 2 diafysfragment, 0,6 g. 

A 133: under TS479 

Nöt/får/get: 3 fragment av hornkvicke, 0,9 g. 

Medelstort däggdjur: 18 fragment av diafyser och övrigt, 1,9 g. 

A 133: AL 598 


A 133: AL 598 

Medelstort däggdjur: cirka 50 fragment av diafyser och leder, 6,5 g. 

A 133. AL 598 

Däggdjur?: 1 fragment, 0,7 g. 

A 133: AL 598 

Får: höger malleolarben (nedre del av vadbenet), 0,4 g. 

A 133: AL 598 

Får/get: 1 fragment av distala leden, vuxet djur, 1,6 g. 

A 133: AL 770 


13 november 2005 

Leif Jonsson / Osteology 

Aschebergsgatan 32 

411 33 Göteborg

Bilaga 7. Keramikanalyser och tunnslip 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 (16)

2 (16)

3 (16)

4 (16)

5 (16) 

Jörlanda/Norum 

Ytterby

Tunnslip Lokal RAÄ-nr. Fyndnr. Skärvtjocklek (mm) Urvalskriterium 

1 FU Norum 5 9 11 Rabbig 

2 FU Norum 5 12 9 Slät yta 

3 UN Jörlanda 1 368.1 226 9 Fint gods 

4 UN Norum 1 208 59 9 Gravurna, slät/grov 

5 UN Norum 1 208 48 7 Gravurna, slät 

6 UN Norum 1 208 53 9 Semirabbig 

7 UN Ytterby 2 191 406 8 Grov 

8 UN Ytterby 3 194 425 Tjockväggig, slät 

Tunnväggig, 

9 UN Ytterby 4 192 56 4 

polerad 

10 UN Ytterby 4 192 72 12 Senneolitisk? 

11 UN Norum 4 285 8 Senneolitisk? 

12 AU Tega Prästgård, Ytterby 3 10 Slät yta 

13 UN Tega Prästgård, Ytterby 17 7 Slät yta 

14 UN Tega Prästgård, Ytterby 18 10 Slät yta 

15 UN Ytterby 4 192 122 8 Senneolitisk? 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

1 

2 

3 

4 

6 (16)

5 

6 

7 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

slipnr. 

SKÄRVIDENTIFIERING L E R A M A G R I N G NOTERINGAR* 

lokal 

Fyndnummer 

sort. / osort. 

grov / mellan / fin 

silt 

sand 

järnoxid 

järnoxihydroxid 

glimmer 

1 FU Norum 5 9 s m x x + x + e.o. x x* 11 1,8 Mkt glimmer 

2 FU Norum 5 12 o g x x + x ++ e.o. x 0 1,3 

3 UN Jörlanda 1 226 s f + x * e.o. x 30 1,4 

4 UN Norum 1 59 s f x + x * e.o. x 20 1,2 

5 UN Norum 1 48 s f x + x * e.o. x* 27 3,5 Mkt glimmer 

6 UN Norum 1 53 s f x + x * x* e.o. x 20 3,0 Ett korn 

7 UN Ytterby 2 406 s f x + x * x* e.o. x 24 3,0 Ett korn 

8 UN Ytterby 3 425 s m x x + x + x* e.o. x 10 4,9 Ett korn 

9 UN Ytterby 4 56 s f + x + e.o. x x 10 1,2 

10 UN Ytterby 4 72 s f x + x - e.o. x 15 4,6 

11 UN Norum 4 s g x x + x + e.o. x x 0 1,5 

12 AU Tega Prästgård, Ytterby 3 s f x + x * e.o. x x 9 2,6 

13 UN Tega Prästgård, Ytterby 17 s f x + x * e.o. x x x 11 1,7 

14 UN Tega Prästgård, Ytterby 18 s f x + x - e.o. x x 15 2,9 

15 UN Ytterby 4 122 o g x x + x + x* e.o. x 0 2,0 Ett korn 

malm 

 

 

 

 

 

7 (16) 

kalciumkarbonat 

diatoméer 

växtmaterial 

naturlig 

krossad granit 

krossad diabas 

chamotte 

ben 

magringsandel [%] 

största kornstorlek 

[mm]

8 (16)

9 (16)

10 (16)

Största korn (mm)) 

6,0 

5,0 

4,0 

3,0 

2,0 

1,0 

15 

11 

2 

12 

8 

9 

1 

13 

10 

14 

0,0 

0 5 10 15 20 25 30 35 

Magringsandel (%) 

11 (16) 

6 7 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

4 

5 

3 

Serie1

Största korn (mm) 

6,0 

5,0 

4,0 

3,0 

2,0 

1,0 

9 

0,0 

0 2 4 6 8 10 12 14 

5 

13 

Skärvtjocklek (mm) 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

12 (16) 

7 

15 

11 

2 

6 

3 

4 

14 

12 

1 

10 

Serie1

13 (16)

14 (16)

15 (16)

16 (16)

Bilaga 8. Lipidanalys på keramik 

Analys av organiska lämningar på keramik från Naturgasprojektet i Bohuslän 

Björn Hjulström 

Arkeologiska Forskningslaboratoriet 

Stockholms universitet 

Uppdragsrapport 34 

Inledning 

En möjlighet att skaffa sig mer information om forntida keramikanvändning är att analysera 

lipidrester (nedbrutna, fetter, oljor och vaxer) som sitter i kärlväggarna (jfr Evershed et al 

2001). När oglaserade kärl används för tillredning eller lagring av födoämnen kan vätskor 

från maten sugas upp av keramikens porer. De lipidrester som, med hjälp av lösningsmedel, 

går att extrahera ur keramiken kommer från den eller de sista användningarna av kärlet (Craig 

et al 2004). Utifrån sammansättningen av lipidresterna har man en möjlighet att uttolka vad 

kärlet har använts till. Det resultat som presenteras i denna rapport kommer från nio analyser 

på nio olika kärl från sex olika lokaler som undersökts i samband med ”Naturgasprojektet” i 

Bohuslän av Bohusläns museum. 

Metodbeskrivning 

Beroende på hur mycket prov som gick att ta loss från keramikskärvorna skiftade den 

analyserade mängden mellan 0,4 - 1,5 gram. Det analyserade keramikpulvret togs från kärlens 

insida med en kakelfräs. Den yttersta millimetern slipades bort för att undvika ytlig 

kontamination. Alla glaskärl som användes syratvättades med HNO3 innan användning. Som 

internstandard (IS) tillsattes 40 μg n-hexatrikontan (C36). Lipiderna extraherades genom att 

stå i ultraljudsbad (2 x 15 min) i en lösning av kloroform/metanol (2:1 v/v). Därefter 

centrifugerades proverna i 30 minuter med 3000 varv per minut. Den rena lösningen 

överfördes till preparatrör och lösningsmedlet indunstades med kvävgas. Proverna 

derivatiserades med 50-100 μl 10% TMS (klortrimetylsilan) i BSTFA 

(bis(trimetylsilyl)triflouracetamid) under 15 minuter i 70ºC. Överbliven reagens avlägsnades 

med kvävgas. De derivatiserade proverna löstes i n-hexan (C6H14) och 1 μl injicerades i 

GCMS:n. 

GC-analysen utfördes på en HP 6890 gaskromatograf med en opolär SGE BPX kolonn (15m 

x 0,25 mm x 0,25 μm). Som bärgas användes helium med ett konstant flöde på 2 ml/min. 

Ugnstemperaturen startade på 50ºC under två minuter och ökades sedan med 10ºC/min upp 

till 360ºC och bibehölls i 15 minuter. GC:n var kopplad till masspektrometer HP5973 

masselektiv detektor via ett interface som håller 350ºC. Fragmentering av separerade ämnen 

görs genom elektrisk jonisering vid 70eV. Temperaturen i jonkällan var 230ºC samt 150ºC för 

massfiltret. Massfiltret var ställt att skanna mellan m/z 50-700, vilket ger 2,29 

skanningar/sekund. Erhållna kromatogram och masspektra analyserades med HP 

Chemstation ver. A.003.00. 

Tolkning 

Specifika föreningar och kvoter som visat sig användbara för att spåra kärlanvändningar 

söktes i varje prov enligt ett protokoll framtaget av Sven Isaksson, vid Arkeologiska 

Forskningslaboratoriet, Stockholms universitet. Förekomsten av dessa föreningar och kvoter 

visas i tabell x. Den kemiska bakgrunden och vad de olika föreningarna representeras beskrivs 

kortfattat nedan.

Kvoten C18/C16 ger indikation på om ursprunget är animaliskt eller vegetabiliskt (Isaksson 

2000:14). En låg kvot där C16 dominerar är en indikation på vegetabiliskt ursprung medan 

höga värden är tecken på terrestriskt animaliskt ursprung. Denna information är dock inte 

tillräcklig för att avgöra från vilket djur lipiderna kommer ifrån eller om det är animaliskt fett 

från depåfetter (kött) eller från mejeriprodukter. 

Animaliskt fett från icke idisslare, t.ex. svin, innehåller antingen mycket lite eller inga av de 

grenade fettsyrorna vilka förekommer relativt rikligt i fett från idisslare. Detta beror på 

bakterier som lever i tarmar och magar hos idisslare (Christie 1981). Det innebär att om fettet 

härrör från animaliskt fett tyder en hög C17:grenade/C18:0-kvot på att det kommer från 

idisslare. Dudd et al, (1999:1480) har visat att kvoten även kan vara användbar för att särskilja 

fett från mjölk från fett från kött inom det intervall som är karakteristiskt för idisslare. 

Tidigare analyser har visat att kvoter mellan 0,02-0,4 härrör från idisslare/mjölkprodukter och 

kvoter mellan 0,006-0,008 kommer från icke idisslare. För att vara helt säker på särskiljandet 

av fett från köttet från idisslare respektive mjölk från idisslare bör man även göra en 

isotopanalys av 12 C: 13 C hos de dominerande ogrenade fettsyrorna C16 och C18. 

Bland lipiderna är oftast de fria fettsyrorna dominerande. De fria fettsyrorna kommer 

huvudsakligen från triacylglyceroler (TAG) och har lösgjorts genom hydrolys. TAG består 

av en glycerol med tre stycken fettsyror. TAG utgör huvudbeståndsdelen av det man till 

vardagsbenämner fetter och oljor. Intakta TAG påträffas ibland i välbevarade förhistoriska 

prover. Är distributionen av TAG bred (ca 40-54 kolatomer i acyldelen, jämfört med ca 46- 

54) antyder detta fett från idisslare, då dessa producerar fler kortkedjiga föreningar. Är 

andelen av de kortaste (40-44) hög är detta en indikation på att idisslarfettet kommer från 

mjölkfetter (Dudd et al. 1999; Mukherjee et al. 2005:80). Men de kortkedjiga TAG bryts ned 

snabbare så även prover med smalare distribution kan vara från idisslare. 

Utanpå många växter finns ett vaxlager, som är uppbyggt av långkedjiga alkanoler, ketoner 

och fettsyror, både fria och sammanbundna till vaxestrar. När växtdelar kokas i vatten kan 

lite av detta vax lossna från växten och absorberas av keramiken (Charters et al. 1997). 

Skärvor som innehåller alkanoler och/eller fettsyror med fler än tjugo kolatomer har tolkats 

som innehållandes spår av växtvaxer. Eftersom halterna av dessa ämnen är relativt låga kan 

dessa växtdelar ha varit en dominerande ingrediens i den ursprungliga anrättningen även om 

de endast utgör en liten del av det bevarade lipidmaterialet. 

Många marina fiskar är rika på fleromättade ω-3-fettsyror. Dubbelbindningar i fettsyror är 

dock något som bryts ned väldigt snabbt (Kumarathasan et al. 1992) och kan inte förväntas 

vara bevarade i arkeologiskt material om inte bevarande förhållandena är extremt 

gynnsamma. När vegetabiliska oljor hettas upp i samband med matlagning bildas en rad nya 

föreningar (Artman & Alexander 1968). En av dessa produkter, ω-(o-alkylfenyl)fettsyror 

(Artman & Alexander 1968:644; Matikainen et al. 2003:567f), är stabil över arkeologiskt 

relevanta tidsrymder (Hansel et al. 2004; Olsson & Isaksson, manus). I marina fettrester skall 

det finnas alkylfenylfettsyror med 16, 18 och 20 kolatomer, vilka bildats av fettsyrorna C16:3, 

C18:3 och C20:3. Även vegetabiliska oljer är rika på fleromättade fettsyror men dessa 

domineras kraftigt av C18:3. Fettsyran C20:3 finns även i inälvsmat (t.ex. lever) från 

landlevande djur. Fettrester från marina djur och fiskar skall dessutom innehålla två 

isoprenoida fettsyror, 4, 8, 12-trimetyltetradekansyra (4, 8, 12-TMTD) och 3, 7, 11, 15tetrametylhexadekansyra 

(3, 7, 11, 15-TMHD, även kallad fytansyra). Fytansyra kan 

dessutom bildas genom oxidation av fytol, vilken i sin tur kommer från klorofyll. Klorofyll 

finns som bekant i gröna växter men kan också komma från fotosyntetiserande

mikroorganismer. Mager fisk innehåller för låga halter av av fettsyrorna C16:3, C18:3 och 

C20:3 för att dessa skall lämna några spår. De behöver inte heller innehålla några isoprenoida 

fettsyror. Det enda som skiljer fettrester efter mager fisk från fettrester efter vegetabilier är 

därmed närvaron av kolesterol. Kolesterol är en sterol som inte produceras av växter utan 

finns i djur och fiskar. Växter producerar istället en rad fytosteroler (t.ex. beta-sitosterol, 

stigmasterol eller kampesterol). 

Om man finner långkedjiga ketoner är detta ett belägg för att keramikkärlet använts för 

tillagning av föda med hjälp av värme (Evershed et al. 1995). Fria fettsyror från maten binds 

samman och bildar dessa ämnen vid upphettning under avgivande av vatten och koldioxid. 

Både alkylfenyl fettsyror och ketoner behöver alltså värme för att bildas. 

Ibland påträffar man terpenoida föreningar i keramik. När dessa föreningar förekommer i 

låga halter härrör de troligen från röken från elden kärlen hettats upp vid (jfr Simoneit et al. 

2000). Vid högre halter kan kärlet antingen ha tätats med harts eller kåda, eller vid närvaro av 

metyldehydroabietinat av tjära, eller för att processa dessa produkter. 

Resultat 

Resultatet av varje prov redovisas i nedanstående tabell. Halterna av lipidrester skiljer sig 

kraftigt. 

Prov 14: Fettsyrasammansättningen är klart animalisk. Det tyder både C18/C16-kvoten, 

närvaron av kolesterol och TAG fördelningen på. C16gr/C18-kvoten tyder på att fettet 

kommer från idisslare. Om det är depåfetter eller mjölkfetter går inte att avgöra. TAG 

fördelningen består förvisso främst av längre TAG vilket talar emot att det är mjölkfetter men 

de korta TAG bryts ned snabbare och frånvaron kan lika gärna bero på nedbrytning. Närvaron 

av både 4, 8, 12-TMTD och 3, 7, 11, 15- TMHD tyder även på ett marint inslag, marina djur 

eller fisk. Frånvaron av alkylfenylfettsyrorna C16 och C20 kan indikera att det rör sig om 

mager fisk även om det är väldigt osäkert eftersom frånvaron av en förening inte kan 

användas för att spåra urpsrunget. Dessutom finns spår av ketoner vilket tyder på att 

innehållet värmts upp. Inga spår av vegetabilier finns i provet. Lipiderna härrör alltså dels från 

idisslande djur och från fisk/marint djur. 

Prov 15 och prov 16: Till skillnad från prov 14 från Ytterby som hade en mycket hög halt 

lipider är de två andra proverna från ytterby (prov 15 och prov 16) förvånansvärt tomma. Inga 

av de föreningar som söktes kunde identifieras och lipidhalten var endast 3 respektive 6 μg 

per gram keramik. Bevarandeförhållandena bör ha varit desamma eftersom alla prover

kommer från ett och samma lager så det är svårt att förklara skillnaden utifrån 

bevarandeförhållandena. Även om frånvaron av en förening aldrig kan användas i en positiv 

bevisföring så kan resultatet bero på att kärlen inte innehållit något material som avsatt 

lipider. 

Prov 227: Fettsyrasammansättningen visar på ett klart animaliskt innehåll. Närvaron av 

kolesterol stärker den tolkningen. C17gr/C18r-kvoten tyder på att det rör sig om fetter från 

idisslare. Distributionen av intakta fetter (TAG) indikerar att fettet är från idisslare då 

distributionen är bred, men om det rör sig om mjölkfett eller depåfetter från t.ex. ko/får/get 

kan inte avgöras. Närvaron av långkedjiga ketoner tyder på att innehållet har värmts upp. I 

grytan finns även spår av vegetabilier i form av fytosterol och fytansyra (3, 7, 11, 15-TMHD). 

Prov 406: Mängden lipider är relativt låg men flera föreningar kunde identifieras. Fettsyra 

sammansättningen tyder på ett animaliskt inslag men inte från idisslare. Närvaron av 

fytosteroler och vaxrester kommer från växter. Spår av hartssyran (terpen) tyder på att provet 

varit i kontakt med rök och sot. 

Prov 48: Även detta prov har en låg lipidhalt. Det finns inga spår av animaliska fetter. 

Fettsyrasammansättningen och fytosterol indikerar vegetabilier. I provet fanns även 

mjukgörare från plast. 

Prov 3: Den enda föreningen som kunde iakttas var en kontamination. Kontaminationen var 

densamma som i prov 48, det vill säga mjukgörare från plast. 

Prov 9091. Fettsyrasammansättningen och närvaron av kolesterol visar att det finns fett från 

animalier i provet. Det animaliska fettet kommer inte från idisslare. Även alkylfenylfettsyran 

med 20 kol kunde identifieras. En möjlig källa kan vara inälvsmat, vilket innehåller en hög 

halt C20:3. Närvaron av fytosterol och fytansyra tyder på att även vegetabilier funnits i kärlet. 

Trots att inga långkedjiga ketoner kunde identifieras har troligen kärlet värmts upp eftersom 

affs C20 kunde iakttas. Dessutom fanns två föreningar som inte har kunnat identifieras. 

Många prov hade en mycket låg lipidhalt. Om det beror på bevaringsförhållanden eller på att 

de haft en annan användning kan inte avgöras. Båda proven från Norum 1 innehåller 

kontaminationer av plast och det är möjligt att det är yttre omständigheter efter att keramiken 

tagits fram som orsakat de låga halterna. Ett av de tre proven från ytterby har en hög lipidhalt 

och de två andra proven en mycket låg lipidhalt. Eftersom keramiken kommer från samma 

lager är det mindre troligt att det är bevaringsförhållanden som orsakat skillnaderna. 

Prov 14, 227 och 9091 är alla kokkärl. Även prov 406 har varit i kontakt med sot eller rök. De 

flesta proven består av blandningar av både vegetabiliskt och animaliskt material. 

Prov Tolkning 

Uppvärmd anrättning bestående av animalsikt fett från 

14 idisslare och från fisk. 

15 Mycket låg lipidhalt 

16 Mycket låg lipidhalt 

Provet innehåller både animaliska fetter från idisslare och spår 

av vegetabilier. Det går ej avgöra om fetterna kommer från kött 

227 eller från mejeriprodukter. Innehållet har värmts upp. 

Låg lipidhalt. Spår både av vegetabiliska fetter och av 

animaliska fetter som ej kommer från idisslare. Provet har varit i 

406 kontakt med sot eller rök. 

48 Låg lipidhalt. Spår av vegetabilier. Kontamination från plast. 

3 Mycket låg lipidhalt. Kontamination från plast. 

Uppvärmd anrättning bestående av animaliskt fett från icke 

9091 idisslare och vegetabilier. Möjligen inälvsmat.

Litteraturlista: 

Artman, N.R. and Alexander, J.C., 1968. Characterization of some heated fat components. 

Journal of American Oil Chemist´s society, 45. 

Charters, S., Evershed, R.P., Quye, A., Blinkhorn, P. and Reeves, V., 1997. Simulation 

experiments for determining the use of ancient pottery vessels: the behaviour of epicuticular 

leaf was during boiling of leafy vegetable. Journal of Archaeological Science, 24. 

Christie, W.W. (Editor), 1981. Lipid Metabolism in Rumimnant Animals. Pergamon Press, 

Oxford. 

Dudd, S.N., Evershed, R.P. and Gibson, A., M, 1999. Evidence for Varying Patterns of 

Exploitation of Animal Products in Different Prehistoric Pottery Traditions Based on Lipids 

Preserved in Surface and Absorbed Residues. Journal of Archaeological Science, 26: 1473- 

1482. 

Evershed, R.P. et al., 1995. Formation of Long-Chain Ketones in Ancient Pottery Vessels By 

Pyrolysis of Acyl Lipids. Tetrahedron Letters, 36(48): 8875-8878. 

Hansel, F.A., Copley, M.S., Madureira, L.A.S. and Evershed, R.P., 2004. Thermally produced 

[omega]-(o-alkylphenyl)alkanoic acids provide evidence for the processing of marine 

products in archaeological pottery vessels. Tetrahedron Letters, 45(14): 2999-3002. 

Isaksson, S., 2000. Food and rank in early medieval time. Theses and Papers in Scientific 

Archaeology, 3. Archaeological Research Laboratory, Stockholm University, Stockholm, 69. 

Kumarathasan, R., Rajkumar, A.B., Hunter, N. and Gesser, H.D., 1992. Autoxidation and 

Yellowing of Methyl Linolenate. Progress in Lipid Research, 31. 

Matikainen, J. et al., 2003. A study of 1,5-hydrogen shift and cyclization reactions of an alkali 

isomerized methyl linolenoate. Tetrahedron, 59: 567-573. 

Mukherjee, A.J., Copley, M.S., Berstan, R., Clark, A.K. and Evershed, R.P., 2005. 

Interpretation of d13C values of fatty acids in relation to animal husbandry, food processing 

and consumption in prehistory. In: J. Mulville and A. Outram (Editors), 9th ICAZ 

Conference, Durham 2002. The Zooarchaeology of Milk and Fats, Oxford. 

Olsson, M & Isaksson, S. Manuskript. The cooking and consumption of fish at an Early 

Medieval manor. 

Simoneit, B.R.T., Rogge, W.F., Lang, Q. and Jaffe, R., 2000. Molecular characterization of 

smoke from campfire burning of pine wood (Pinus elliottii). Chemosphere - Global Change 

Science, 2(1): 107-122.

Bilaga 9. Fosfatanalyser

Boplatsaktiviteter vid Kollekärr

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?