Nr 5 november 2009 - Tillbaka till start
Nr 5 november 2009 - Tillbaka till start
Nr 5 november 2009 - Tillbaka till start
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Redaktör: Mikael Kiesbye<br />
mikael.kiesbye@<br />
svenskakyrkansollentuna.com<br />
Ansvarig utgivare: Anders Roos<br />
anders.roos@<br />
svenskakyrkansollentuna.com<br />
Medverkar i detta nummer<br />
Ulla Arvidsson, Iréne Bond, Kjell<br />
Dellert, Tomas Eklund, Carolina<br />
Johansson, Ulrika Nilsson Lokrantz<br />
och Johannes Nordemar<br />
Nummer 5, <strong>november</strong> <strong>2009</strong><br />
Årgång 50<br />
Upplaga: 26 500<br />
AD och grafisk form: Mikael Kiesbye<br />
Omslagsfoto: Johannes Nordemar<br />
Tryck: Edita Västra Aros<br />
Distribution: Postens<br />
gruppförsändelser<br />
Kyrkporten finns som taltidning<br />
Kontakta Kyrkporten<br />
kyrkporten@<br />
svenskakyrkansollentuna.com<br />
Utgiven av<br />
Svenska kyrkan Sollentuna<br />
Box 13, 191 21 Sollentuna<br />
Tfn 08-505 51 3 00<br />
Besöksadress: Sköldvägen 10<br />
www.svenskakyrkansollentuna.com<br />
5•<strong>2009</strong><br />
4 100-åring firas<br />
1909 stod Gamla Rotebro-<br />
kyrkan klar. Arrendatorn hade<br />
genom kontakter i Amerika<br />
lyckats få pengar <strong>till</strong> bygget.<br />
8 På kyrkogården<br />
Errol Dahl tar med oss på ett<br />
besök på Sollentuna kyrkogård<br />
och berättar hur en begravning<br />
går <strong>till</strong>.<br />
20 Ny biskop<br />
Den 8 <strong>november</strong> vigs Eva<br />
Brunne <strong>till</strong> biskop i Stockholms<br />
stift. Hon berättar om sig själv<br />
och sina tankar om kyrkan.<br />
Anders Roos<br />
prost<br />
Att leva i ovisshet<br />
i våras var det val av biskop i Stockholms stift. I mitten av sep-<br />
tember var det klart att Eva Brunne blir stiftets nya biskop. Hon<br />
vigs <strong>till</strong> tjänst den 8 <strong>november</strong> i Uppsala domkyrka. Det var en<br />
lång väntan och stor ovisshet innan vi visste. Så lång väntan är inte<br />
av godo. Mycket händer inom människor och organisationer när<br />
man inte riktigt vet. Men nu vet vi. Vi önskar Eva Guds välsignelse<br />
i det nya uppdraget. Må Gud välsigna dig i sökandet efter den<br />
mångfaldens väckelse som är nödvändig i församlingar, stift och<br />
kyrka. Vi är många. Vi tolkar och tror olika. Ge alla människor<br />
av god vilja och av Guds vilja utrymme och inspiration.<br />
när jag skriver detta är det tre veckor sedan vi hade val i kyrk-<br />
an. Vi vet ungefär hur fördelningen mellan de olika nominerings-<br />
grupperna ser ut i församling, stift och i kyrkomöte. Men vi vet<br />
ännu inte vilka som blivit valda. Det starka – och helt riktiga – in-<br />
slaget av personröster gör att vi lever i ovisshet ännu några veckor.<br />
Förmodligen är det klart när du läser detta och vi kan då <strong>till</strong>sammans<br />
börja planera mera konkret för de kommande åren. I<br />
det arbetet måste alla vara med – inte bara förtroendevalda och<br />
anställda – utan alla och många! Ibland är ovissheten spännande!<br />
just nu – i början av oktober lever vi mellan två kyrkomötessammanträden.<br />
I september har vi samtalat och berett ärenden.<br />
I grupper och utskott har vi vänt och vridit på frågor för att ge<br />
underlag för beslutssammanträdet i oktober. Mest uppmärksammad<br />
är frågan om samkönad vigsel och vigselrätt för Svenska kyrkan.<br />
Vi vet vad utskottsmajoriteten har sagt. Nu återstår det slutliga<br />
beslutet. Fortfarande menar jag att det vore bäst om Svenska<br />
kyrkan inte hade vigselrätt utan kunde syssla med vad vi är <strong>till</strong> för:<br />
Att ge Guds välsignelse <strong>till</strong> människor som väljer att leva <strong>till</strong>sammans<br />
och vill leva <strong>till</strong>sammans med Gud i ett liv, som inte alltid är<br />
en dans på rosor. Välsignare, men inte främst myndighetsutövare<br />
och ceremonimakare. Just nu lever vi i ovisshet om hur det ska bli.<br />
Det är inte alltid bekvämt. För många gnager det i samvetet.<br />
nu har byggkranen för Turebergskyrkan kommit upp.<br />
Vi har sett ritningar och skisser i stor mängd. Men hur blir det när<br />
allt är färdigt? Hur ska alla återstående frågetecken kunna rätas<br />
ut? Och bli <strong>till</strong> utropstecken! I tacksamhet <strong>till</strong> Gud?! Vi lever i<br />
samma ovisshet, längtan och glädje som en kvinna och en man<br />
som ska bli föräldrar. Glädje, förväntan, bävan – och en viss trotsighet.<br />
Det finns många som talar om kommande dåliga tider<br />
– och vi vill resa ett tecken, ett frihetens tecken, ett lugnets och<br />
fördjupningens tecken mitt i vår stad.<br />
i allt detta lever vi i en gammal sentens: Gårdagen är förbi,<br />
morgondagen har vi inte sett, och i dag hjälper Herren.<br />
Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet.<br />
Var dag är en nåd dig given från himlen, besinna det!<br />
(Sv Ps 180 v1)<br />
3