Yrkesarbetande kvinnors hälsa - Fas
Yrkesarbetande kvinnors hälsa - Fas Yrkesarbetande kvinnors hälsa - Fas
YRKESARBETANDE KVINNORS HÄLSA Åsa Kilbom, Karen Messing och Carina Bildt Thorbjörnsson (red.) a
- Page 2 and 3: Arbetslivsinstitutet är nationellt
- Page 4 and 5: kapitlet diskuteras metodfrågor oc
- Page 7: Kapitel 1 ETT GENUSPERSPEKTIV PÅ H
- Page 10 and 11: yrkesarbetande kvinnors hälsa Unde
- Page 12 and 13: yrkesarbetande kvinnors hälsa om k
- Page 14 and 15: yrkesarbetande kvinnors hälsa sjuk
- Page 16 and 17: yrkesarbetande kvinnors hälsa tori
- Page 18 and 19: yrkesarbetande kvinnors hälsa I Ka
- Page 20 and 21: yrkesarbetande kvinnors hälsa Kön
- Page 22 and 23: yrkesarbetande kvinnors hälsa wome
- Page 25: Kapitel 2 SKILDA VÄRLDAR 25
- Page 28 and 29: yrkesarbetande kvinnors hälsa pens
- Page 30 and 31: yrkesarbetande kvinnors hälsa Exem
- Page 32 and 33: yrkesarbetande kvinnors hälsa allm
- Page 34 and 35: yrkesarbetande kvinnors hälsa Tabe
- Page 36 and 37: yrkesarbetande kvinnors hälsa Arbe
- Page 38 and 39: yrkesarbetande kvinnors hälsa Tabe
- Page 40 and 41: yrkesarbetande kvinnors hälsa som
- Page 42 and 43: yrkesarbetande kvinnors hälsa för
- Page 44 and 45: yrkesarbetande kvinnors hälsa Kvin
- Page 46 and 47: yrkesarbetande kvinnors hälsa Att
- Page 48 and 49: yrkesarbetande kvinnors hälsa indi
- Page 50 and 51: yrkesarbetande kvinnors hälsa oro
YRKESARBETANDE<br />
KVINNORS HÄLSA<br />
Åsa Kilbom, Karen Messing<br />
och Carina Bildt Thorbjörnsson (red.)<br />
a
Arbetslivsinstitutet är nationellt centrum för forskning och<br />
utveckling inom arbetsmarknad, arbetsmiljö och arbetsorganisation.<br />
Kunskapsuppbyggnad och kunskapsanvändning<br />
genom utbildning, information och dokumentation samt<br />
internationellt samarbete är viktiga uppgifter för institutet.<br />
Institutet samverkar med andra intressenter i olika utvecklingsprojekt.<br />
Kompetens för forskning, utveckling och utbildning finns<br />
inom områden som:<br />
• arbetsmarknad och arbetsrätt<br />
• arbetsorganisation<br />
• belastningsskador<br />
• kemiska och allergiframkallande ämnen, buller och<br />
elektromagnetiska fält<br />
• det nya arbetslivets psykosociala problem och ergonomiska<br />
belastningar<br />
Arbetslivsinstitutets bibliotek är ansvarsbibliotek för arbetsmiljöfrågor.<br />
Grafisk form: Lena Karlsson<br />
© Omslagsfoto: Gary Buss / FPG / Tiofoto<br />
Denna bok finns även utgiven på engelska<br />
med titeln ”Women’s health at work”<br />
© Arbetslivsinstitutet 1999<br />
SE-171 84 Solna<br />
Tel: +46 8-730 91 00 Fax: +46 8-730 19 67<br />
ISBN 91-7045-502-3<br />
Tryck av AB Boktryck, Helsingborg
Förord<br />
Kvinnornas situation i arbetslivet har fått stor uppmärksamhet under senare<br />
år, såväl i Sverige som i andra delar av västvärlden. Kvinnors röst hörs<br />
numera högt och tydligt också i medierna, och frågor om jämställdhet kan<br />
inte längre negligeras. Trots detta har väldigt litet hänt på arbetsplatserna.<br />
Vertikal och horisontell segregering, dvs. både på arbetsplatser och mellan<br />
yrken, är nästan lika vanlig som förr, och kvinnor har mycket litet inflytande<br />
över de faktorer som styr deras liv. Detta tycks påverka <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong>, vilket<br />
manifesteras både på arbetsplatserna och i privatlivet.<br />
I den här boken har specialister inom många olika områden sammanfattat<br />
olika kunskapsfält och aktuell vetenskaplig forskning med betydelse för<br />
diskussionen om <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong> i arbetslivet. Målet är inte en fullständig<br />
kunskapssammanställning inom alla områden, utan vi har koncentrerat oss<br />
på de hälsofrågor som är viktiga för kvinnor i Sverige, och frågor där svenska<br />
forskare även fortsättningsvis kan ge viktiga bidrag. Boken är upplagd enligt<br />
följande:<br />
I det första kapitlet sammanfattar vi en rad skäl till varför studier av <strong>kvinnors</strong><br />
arbetsliv är viktiga, både som underlag för åtgärder och med hänsyn till<br />
vetenskaplig stringens. I kapitel två beskrivs <strong>kvinnors</strong> ställning på den svenska<br />
arbetsmarknaden. Diskussionen baseras på officiell statistik, och ett försök<br />
görs att förutsäga hur <strong>kvinnors</strong> situation kan komma att utvecklas i framtiden.<br />
I de följande två kapitlen beskrivs olika skillnader mellan kvinnor och män,<br />
vilka har betydelse i arbetslivet. Biologiska och psykologiska könsskillnader<br />
har ofta framställts som de enda faktorerna för att förklara fördelning av<br />
arbeten/arbetsuppgifter och o<strong>hälsa</strong>; enligt vår uppfattning är dock denna<br />
uppfattning kontroversiell, men det krävs mer forskning. I det följande
kapitlet diskuteras metodfrågor och hur man bäst skall mäta och beskriva<br />
<strong>kvinnors</strong> o<strong>hälsa</strong>. Sedan följer ett antal kapitel om specifika hälsoproblem. Ett<br />
kapitel ägnas särskilt åt mäns arbetsrelaterade o<strong>hälsa</strong>, för även om bokens<br />
huvudämne är <strong>kvinnors</strong> arbetsrelaterade o<strong>hälsa</strong> måste man understryka att<br />
mäns hälsoproblem i arbetet sällan belyses utifrån ett könsperspektiv. Det<br />
sista kapitlet ägnas åt att sammanfatta de viktigaste slutsatserna och dessas<br />
konsekvenser för fortsatt forskning och förebyggande verksamhet.<br />
Under det senaste året har en grupp forskare vid Arbetslivsinstitutet<br />
diskuterat de viktigaste frågorna och problemen inför ett flerdisciplinärt<br />
forsknings- och utvecklingsprogram – ”Kön, arbete och <strong>hälsa</strong>”. Detta arbete<br />
har koordinerats av Åsa Kilbom och Lena Gonäs vid institutet. Denna bok<br />
är en del av bakgrundsmaterialet för programmet, och tjänar därmed syftet<br />
att identifiera viktiga områden för fortsatt forskning.<br />
Jag vill tacka mina medredaktörer Karen Messing vars vidsträckta kunskaper<br />
och internationella erfarenheter varit ovärderliga, och Carina Bildt<br />
Thorbjörnsson för deras hängivna arbete med boken, allt ifrån idéstadiet<br />
till fortsatt planering och genomförande. Alla författare har bidragit med<br />
sin kunskap på ett konstruktivt och engagerat sätt, särskilt med tanke på<br />
den korta tid som stått till buds. Ett varmt tack också till de forskare som<br />
tålmodigt och generöst delat med sig av sina kunskaper vid granskningen<br />
av de olika bidragen: Gunnar Johanson, Staffan Marklund, Hans Michélsen,<br />
Birgit Pingel, Hans Robertsson, Joan Stevenson, Töres Theorell, Eva<br />
Vingård och Jan Wahlberg. Vi har också fått värdefull redaktionell hjälp av<br />
Lena Karlsson och Petra Vainionpää.<br />
Det är min förhoppning att boken skall komma till bred användning – både<br />
som informationskälla, som underlag för fortsatt forskning och som stöd för<br />
dem som arbetar med att förbättra <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong> och arbetsförhållanden.<br />
Solna i november 1998<br />
Åsa Kilbom
Innehåll<br />
1. ETT GENUSPERSPEKTIV PÅ HÄLSA<br />
Varför separata studier om kvinnor? K Messing och Å Kilbom . . . . . . . . . . . . .9<br />
2. SKILDA VÄRLDAR<br />
Var finns kvinnorna på dagens arbetsplats? H Westberg . . . . . . . . . . . 27<br />
3. FAKTA OCH FÖRDOMAR<br />
Psykologiska skillnader mellan män och kvinnor<br />
M Lindelöw och C Bildt Thorbjörnsson . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 63<br />
4. INDIVID OCH KÖN<br />
Biologiska egenskaper av betydelse för <strong>kvinnors</strong> arbetsrelaterade<br />
<strong>hälsa</strong>. K Messing och Å Kilbom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103<br />
5. ATT MÄTA SJUKDOMSFÖREKOMST<br />
Hälsoindikatorer för kvinnor i arbetslivet. K Alexanderson . . . . . . . 127<br />
6. HJÄRTAT – CENTRAL PUNKT I KOMPLEx VÄV<br />
Kön, arbete och hjärt-kärlsjukdom. P Westerholm . . . . . . . . . . . . . . 171<br />
7. KONTAKT – HUDPROBLEM FÖR KVINNOR<br />
Arbetsrelaterad hudsjukdom. B Meding . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191<br />
8. VÄRK OCH SMÄRTA – ETT KVINNOPROBLEM?<br />
Arbetsrelaterade muskuloskeletala besvär bland kvinnor.<br />
Å Kilbom and K Messing . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 209<br />
9. ARBETE – RISKFAKTOR ELLER FRISKFAKTOR?<br />
Arbetsvillkor och psykisk o<strong>hälsa</strong>.<br />
C Bildt Thorbjörnsson and M Lindelöw . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 239<br />
10. KÖNSASPEKTER PÅ GRÄNSVÄRDEN<br />
Kvinnor försummas i yrkestoxikologin. S O Hansson . . . . . . . . . . . . 275<br />
11. ETT GENUSPERSPEKTIV PÅ MÄN<br />
Män, arbete och <strong>hälsa</strong>. A Kjellberg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 289<br />
12. FRÅGOR INFÖR FRAMTIDEN<br />
Könsrelaterad o<strong>hälsa</strong> i arbetslivet – slutsatser.<br />
Å Kilbom, K Messing and C Bildt Thorbjörnsson . . . . . . . . . . . . . . . . . 321
Kapitel 1<br />
ETT GENUSPERSPEKTIV<br />
PÅ HÄLSA
Varför separata studier om kvinnor?<br />
av Karen Messing och Åsa Kilbom<br />
Även om vissa framsteg gjorts under senare år ägnar de flesta arbetsmedicinska<br />
forskare inte tillräckligt med uppmärksamhet åt <strong>kvinnors</strong> arbetsrelaterade<br />
hälsoproblem; fortfarande är dessa problem i själva verket nästan ”osynliga”.<br />
I det här inledande kapitlet ska vi förklara varför vi anser att dessa frågor är<br />
viktiga – inte bara för kvinnor utan även för den vetenskapliga stringensen<br />
inom arbetsmiljöforskningen.<br />
Den hälsorelaterade s.k. könsparadoxen – dvs. att kvinnor trots längre<br />
livslängd anses behöva mer sjukvård och oftare rapporterar sjukdom än män<br />
– har beskrivits och diskuterats i åtskilliga publikationer under de senaste<br />
decennierna (Oakley 1 4; Socialstyrelsen 1 4; Verbrugge 1 ; Östlin<br />
m. fl. 1 6). Sjukdomsöverskottet bland kvinnor har tillskrivits orsaker som<br />
livsstil, psykosocial miljö och benägenhet att söka hjälp vid sjukdom, medan<br />
den preliminära förklaringen till kvinnornas längre livslängd har varit att de<br />
biologiskt sett är mer robusta än män.<br />
Dock har ny statistisk information framkommit under de senaste åren,<br />
som inte stämmer med de tidigare standardförklaringarna. I Sverige har<br />
den förväntade livslängden med bevarad <strong>hälsa</strong> för kvinnor sjunkit, särskilt<br />
bland arbetarkvinnor (Socialstyrelsen 1 4). En nyligen genomförd studie<br />
i Norge visar att den könsrelaterade skillnaden i långtidssjukskrivning på<br />
grund av muskuloskeletala besvär till stor del kunde förklaras av skillnader i<br />
socioekonomisk status (Brage m. fl. 1 ). Dessa upptäckter, liksom resultat<br />
från flera andra studier (Alexandersson 1 5; Verbrugge 1 5), kan delvis<br />
förklaras med livsstilsrelaterade faktorer, men de belyser även kvinnornas<br />
situation i arbetslivet.
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Under de tre–fyra senaste decennierna har andelen yrkesaktiva kvinnor<br />
ökat avsevärt i alla nordiska länder, liksom i övriga västländer. År 1 65 var<br />
55 procent av den svenska kvinnliga arbetskraften mellan 25 och 54 år yrkesaktiva;<br />
1 6 var siffran 2 procent. En smärre minskning sågs i början av<br />
1 0-talet på grund av den ekonomiska tillbakagången, men siffrorna har<br />
nu stabiliserats igen.<br />
Med hänsyn till dessa förändringar, och till den statistiska information<br />
som presenterats ovan, finns det anledning att undersöka sambanden mellan<br />
<strong>kvinnors</strong> arbete och <strong>hälsa</strong>. Förvånansvärt nog har kvinnor ända fram till<br />
slutet av detta sekel varit nästan osynliga som föremål för arbetsmedicinsk<br />
forskning. Under 1 0-talet har dock flera intressanta undersökningar<br />
kommit. Hall och Frankenhauser m. fl. har gjort betydelsefulla studier av<br />
<strong>kvinnors</strong> reaktioner på stress på arbetsplatsen (Frankenhauser m. fl. 1 1;<br />
Hall 1 0). Messing har studerat arbetsförhållanden och arbetsuppgifter som<br />
utförts av män och kvinnor, även i samma yrken, och resultaten visade stora<br />
skillnader som skulle kunna förklara de könsrelaterade skillnaderna i muskuloskeletala<br />
besvär (Messing m. fl. 1 4; Messing 1 ). OECD publicerade<br />
1 3 rapporten ”Women, work and health”. Rapporten gav en översikt över<br />
aktuella kunskaper om arbetsrelaterade hälsofrågor med särskild relevans för<br />
kvinnor samt formulerade rekommendationer som identifierar behoven av<br />
information och forskning (Lagerlöf 1 3). I en översikt som publicerades<br />
i Läkartidningen samma år pekade Ekenvall på bristen på information om<br />
<strong>kvinnors</strong> exponering – såväl kemisk och psykosocial som fysisk – på arbetsplatsen<br />
(Ekenvall m. fl. 1 3).<br />
I denna bok framför olika forskare – var och en expert inom sitt delområde<br />
– de senaste forskningsrönen om kvinnor, arbete och <strong>hälsa</strong>, samt diskuterar<br />
vilken information som de anser fattas. Vi har valt de olika delområdena utifrån<br />
flera kriterier. För det första bör området vara i stort behov av könsspecifik<br />
forskning i Sverige. För det andra bör det vara ett område inom vilket det<br />
inte har forskats så mycket i andra länder och inom vilket det finns expertis<br />
i Sverige. Av den sistnämnda orsaken har exempelvis yrkesrelaterad cancer<br />
utelämnats; den är föremål för omfattande forskning i USA.<br />
Inledningsvis beskrivs den segregerade situationen för kvinnor på den<br />
svenska arbetsmarknaden och några av de skillnader i arbetsförhållanden för<br />
män och kvinnor som följer av denna segregering. I följande kapitel disku-<br />
10
ett genusperspektiv på <strong>hälsa</strong><br />
teras psykologiska och biologiska könsrelaterade skillnader – genetiska eller<br />
förvärvade – som möjliga förklaringar till könsrelaterade skillnader i <strong>hälsa</strong>.<br />
Bokens huvudavsnitt presenterar dermatologiska, mentala, kardiovaskulära<br />
och muskuloskeletala hälsoeffekter hos kvinnor med hänsyn till arbetsförhållanden<br />
samt samverkan mellan arbete och familjeliv. Här beskrivs även olika<br />
statistiska källor inom området arbetsrelaterade sjukdomar. Boken avslutas<br />
med en presentation av arbets<strong>hälsa</strong> ur ett manligt perspektiv.<br />
Vi hävdar inte att kvinnor alltid har sämre förutsättningar än män att<br />
upprätthålla sin <strong>hälsa</strong>. Vad vi hävdar är i stället att många hälsorelaterade<br />
besvär bland kvinnor kan förknippas med arbetet, samt att många av dessa<br />
besvär inte erkänns.<br />
De traditionella begreppen ”yrkessjukdom” och ”arbetsrelaterad sjukdom”<br />
har modifierats i denna bok. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) orsakas<br />
yrkessjukdomar av arbete, medan arbete endast är en av flera orsaker<br />
till arbetsrelaterade sjukdomar. Men även om de flesta hälsoeffekter i denna<br />
bok helt eller delvis orsakas av yrkesarbete finns det även flera tillstånd där så<br />
inte är fallet, där <strong>kvinnors</strong> arbetsliv ändå påverkas. Kronisk trötthet på grund<br />
av påfrestande familjeförhållanden påverkar t. ex. sannolikt <strong>kvinnors</strong> förmåga<br />
och motivation till arbete och leder sannolikt även till ökad sjukfrånvaro. Det<br />
gäller även svåra menstruationsperioder och graviditet. Det är viktigt att alla<br />
som verkar inom arbetshälsoområdet, i synnerhet vårdgivare, är medvetna<br />
om detta och är beredda att organisera arbetet på sådant sätt (t. ex. genom<br />
flexibel arbetstid) att konsekvenserna kan minimeras.<br />
I detta kapitel diskuteras några av skälen för ett könsspecifikt forskningsprogram.<br />
Först tar vi upp bristen på information om kvinnor och deras <strong>hälsa</strong>,<br />
särskilt med hänsyn till yrkesarbete. Det handlar också om den exponering och de<br />
hälsorisker som är särskilt vanliga bland kvinnor. Men vi menar också att många<br />
”kvinnliga” hälsorisker har eller kommer att få betydelse även för män.<br />
Informationsbrist<br />
Fem olika typer av information saknas. Den typ som enklast kan identifieras är<br />
en allmän brist på information om kvinnliga arbetstagare. Exempelvis visade<br />
en undersökning av Zahm att endast 14 procent av 1 233 cancerstudier som<br />
publicerades under perioden 1 71–1 0 i de åtta största tidskrifterna för<br />
arbetsmedicin gällde vita kvinnor; endast 10 procent presenterade analyser<br />
11
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
om kvinnor av andra raser (Zahm m. fl. 1 4). Som nämnts ovan visar Ekenvall<br />
en motsvarande brist på relevant information i en nyligen genomförd<br />
granskning (Ekenvall m. fl. 1 3).<br />
Inom vissa områden, exempelvis hudbesvär och muskuloskeletala besvär,<br />
har många studier gjorts om kvinnor, men inriktningen på dessa studier<br />
är sällan könsorienterad. Inom andra områden finns tecken på att kvinnor<br />
försummats; bland annat tyder mycket på att de flesta vetenskapsmän<br />
som studerat förekomsten av hjärtsjukdomar bland olika yrkesgrupper har<br />
begränsat sig till att studera förekomsten bland män. Robert Karasek, en<br />
pionjär inom forskning i stress och hjärtsjukdom, har exempelvis skrivit att<br />
alla studier av blodtryck i relation till stress på arbetet gjorts på män, även<br />
om man nu avsåg att utöka studierna (Pickering m. fl. 1 1, s.17 ).<br />
År 1 4 granskade Schnall 36 studier där stress på arbetet sattes i relation<br />
till symptom på eller riskfaktorer för hjärtsjukdom. Det visade sig att 22 av<br />
dessa studier endast berörde män, tolv studier både män och kvinnor och två<br />
studier endast kvinnor (Schnall m. fl. 1 4). I de studier som endast berörde<br />
män var i genomsnitt 2 533 studiepersoner involverade; det rörde sig alltså<br />
om förhållandevis stora, dyra och avgörande studier. De två studier som<br />
berörde endast kvinnor involverade totalt 576 personer. Trots att sjukdomar<br />
i hjärtats kranskärl är den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor (Steingart<br />
m. fl. 1 1), och trots att lika många kvinnor som män har högt blodtryck,<br />
kan orsaken till <strong>kvinnors</strong> underrepresentation i denna typ av studier vara att<br />
hjärtsjukdom fortfarande betraktas som ett problem för män (Doyal 1 5).<br />
Som exempel kan nämnas en redaktör för en vetenskaplig tidskrift, som i<br />
en kommentar till en artikel om hjärtsjukdom i relation till psykosociala arbetsförhållanden<br />
bland 12 517 män, talade om resultatet som om det gällde<br />
alla hjärtsjukdomar (Fine 1 6). Utan hänvisning till könsbegränsningen<br />
prisade han författarna för att de:<br />
”... ytterligare utökat vår förståelse av yrkesrelaterade och icke yrkesrelaterade<br />
psykiska krav, anställdas möjligheter att själv styra arbetsprocessen<br />
och social uppbackning på arbetet som möjliga bidragande orsaker till<br />
(...) sjukdom i hjärtats kranskärl.”<br />
Det går varken utifrån tidningens ledare eller själva artikeln att avgöra om<br />
de förhållanden som nämns är giltiga även för kvinnor.<br />
12
ett genusperspektiv på <strong>hälsa</strong><br />
Den andra typen av information som saknas gäller yrkesrelaterade effekter<br />
av de hälsoproblem som antingen är vanligast bland kvinnor eller specifika för<br />
kvinnor. Som exempel kan nämnas att det under perioden 1 3–1 4 endast<br />
fanns 16 artiklar i den medicinska litteraturen (sökning via MEDLINE) som<br />
behandlade arbetsförhållandenas inverkan på menstruationssmärtor eller<br />
menstruationens regelbundenhet. Endast en artikel påträffades som diskuterade<br />
arbetsförhållandenas inverkan på tidpunkten för kvinnans inträde i<br />
klimakteriet, ingen artikel diskuterade betydelsen av arbetsförhållanden under<br />
graviditet för <strong>hälsa</strong> senare i livet och endast en studerade arbetsförhållanden<br />
som gav upphov till åderbråck. (Messing 1 ).<br />
Det saknades även information om arbetsförhållandenas påverkan på den<br />
sexuella förmågan – lust, förmåga till orgasm och sexuellt intresse – både vad<br />
gäller till neurotoxisk exponering och sexuella trakasserier på arbetsplatsen.<br />
Detta gällde både män och kvinnor.<br />
Den tredje typen av information som saknas gäller förebyggande åtgärder<br />
inom kvinnoyrken. Relativt små insatser har gjorts för att förhindra yrkessjukdomar<br />
i kvinnoyrken (Messing & Boutin 1 7). I Quebec, Kanada, ingår<br />
exempelvis 40 procent av männen men endast 15 procent av kvinnorna i de<br />
av tillsynsmyndigheten högst prioriterade branscherna, vilka bl.a. måste ta<br />
fram obligatoriska skyddsplaner och ge arbetstagarrepresentanter rätt att<br />
delta i skyddsarbetet på arbetstid. Arbetsplatsbesök av yrkesinspektion är åtta<br />
gånger vanligare inom byggindustrin och skogsindustrin, två traditionellt<br />
manliga yrkessektorer med 15 procent kvinnliga anställda, än i sektorer där<br />
andelen kvinnor är 4 procent (sjukhus, skolor och andra servicesektorer). I<br />
Sverige används mer resurser på yrkesrelaterad rehabilitering av män än av<br />
kvinnor (Andersson & Lidwall 1 7).<br />
Den fjärde typen av information som saknas gäller skillnader i exponering<br />
för kvinnor och män inom samma yrke. Det har påvisats att kvinnor och män<br />
med samma yrkestitel i flera yrken inte har samma arbetsuppgifter, eller att de<br />
utför samma arbete på olika sätt. Det finns mycket lite information på detta<br />
område, vilket inte hindrat att yrkestitlar rutinmässigt används som indikator<br />
över exponering i epidemiologiska studier (Ekenvall m. fl. 1 3).<br />
Den femte typen av information som saknas är svårare att beskriva men<br />
hänför sig till de teoretiska begrepp som den arbetsmedicinska forskningen<br />
utgår från och de traditionella definitionerna av yrkes- och arbetsrelaterade<br />
13
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
sjukdomar. Arbetar man på rätt sätt inom den arbetsmedicinska forskningen?<br />
Uppmärksammas kvinnornas viktigaste yrkesrelaterade hälsoproblem? Använder<br />
man alltför traditionella metoder för att identifiera och studera dessa<br />
problem? Om så är fallet, bör andra metoder användas? Ignoreras viktiga<br />
parametrar? Vi kommer nedan att fördjupa oss i dessa frågeställningar, eftersom<br />
vi för fortsatt forskning behöver identifiera parametrar för exponering<br />
och påverkan.<br />
Exponering<br />
Tidigare fokuserade arbetsmiljöforskare mest på synliga faror: tunga lyft,<br />
fall, skador från knivar eller maskiner. Kvinnor har av tradition uteslutits<br />
från yrken med sådana risker, med undantag för de yrken där de tunga lyften<br />
gällt sjuka människor eller barn (Ljungberg m. fl. 1 ), och därför är<br />
olycksfallsfrekvensen bland kvinnor mycket låg i de flesta länder (Wagener<br />
& Winn 1 1). År 1 6 råkade män i Sverige ut för ca två gånger fler olycksfall<br />
i arbetet än kvinnor (Arbetarskyddsstyrelsen & SCB 1 ). Den lägre<br />
olycksfallsfrekvensen för kvinnor, samt det faktum att kvinnor vanligtvis inte<br />
utför tunga lyft, betyder emellertid inte att det finns få fysiska riskfaktorer i<br />
arbete som utförs av kvinnor. Exempelvis utvecklar vårdbiträden endast ca<br />
30 procent av den kraft som manliga lagerarbetare utvecklar per timme vid<br />
lyft och bärande (av patienter respektive lådor). Å andra sidan varar varje lyft<br />
som ett vårdbiträde på en normalavdelning utför i genomsnitt tio sekunder,<br />
medan lagerarbetarens lyft inte varar längre än två till tre sekunder (Ljungberg<br />
m. fl. 1 ). Långvariga lyft exponerar arbetaren för statiska ansträngningar,<br />
vilket medför muskuloskeletala besvär.<br />
Besvär som hänför sig till mycket repetitiva arbetsuppgifter samt statiska/<br />
bundna ställningar för armarna har under de senaste tio åren uppmärksammats,<br />
och sambandet med muskuloskeletala besvär har påvisats i ett stort antal<br />
epidemiologiska studier (Bernard 1 7; Kilbom 1 4). I viss omfattning<br />
har även statiska ansträngningar som är förknippade med långvarigt stående<br />
(Stvrtinova m. fl. 1 1) och sittande (Winkel & Oxenburgh 1 0) studerats.<br />
Sålunda kan även skenbart ”lätta” yrken – t. ex. sekreterare, butiksbiträde<br />
eller bankkassörska – medföra betydande fysisk belastning.<br />
Liknande omvärderingar krävs när det gäller arbetsschemats roll. Forskare<br />
som har reflekterat över arbetsscheman har, förståeligt nog, fokuserat<br />
14
ett genusperspektiv på <strong>hälsa</strong><br />
på mer dramatiska risker förknippade med mycket långa arbetspass och<br />
nattarbete. De har funnit att nattarbete är förenat med både kortare livslängd<br />
och ökad sjukdom (Kwachi m. fl. 1 5). Kvinnor (med undantag av<br />
vårdpersonal) har vanligtvis varit utestängda från sådana yrken. Ända fram till<br />
helt nyligen var kvinnor i vissa länder enligt lag förbjudna att ta nattarbete.<br />
Detta förbud gällde dock endast betalt arbete – det fanns ingen lag som<br />
hindrade mödrar från att vara uppe hela natten med ett sjukt barn.<br />
Först nu börjar den kombinerade effekten av betalt och obetalt arbete att<br />
undersökas (Lundberg m. fl. 1 4, Walters m. fl. 1 5). Åtskilliga metoder<br />
har använts för att undersöka <strong>kvinnors</strong> hushållsarbete, allt från frågeformulär<br />
till tidsbudgetar, med det är bara i den pågående ”MOA-studien” i Sverige<br />
(Härenstam, personlig kommunikation 1 7) som man försöker utvärdera<br />
arbetsbördan i hemmet i relation till betalt arbete. Bör exempelvis diskning<br />
betraktas på ett annat sätt för en kvinna som arbetar med händerna i vatten<br />
i sitt betalda arbete, eftersom det kan bidra till en ackumulerad risk för<br />
hudproblem? Hur ska vi värdera det arbete som utförs av en kvinna som<br />
arbetar på daghem, som dessutom är mor till tre småbarn? Vad gäller för en<br />
städerska eller en kock med en stor familj hemma?<br />
Frågan om antal arbetstimmar kan ses på ett nytt och annorlunda sätt. Vi<br />
kan exempelvis fråga oss hur man utvärderar och tar hänsyn till situationer<br />
i verkliga livet – t. ex. när en arbetare med ett litet barn ”väljer” att arbeta<br />
nattskift så att hennes make kan vara barnvakt, och därför måste sköta barnet<br />
själv under den tid hon borde sova. Denna fråga har ett naturligt samband<br />
med hur man definierar räckvidden av och innehållet i begreppet arbets<strong>hälsa</strong>.<br />
En integrering av könsperspektivet med hänsyn tagen till könens olika sociala<br />
roller borde ge säkrare och hälsosammare arbetsförhållanden för både kvinnor<br />
och män. Om vi inkluderar <strong>kvinnors</strong> familjeroll kan vi tvingas omdefiniera<br />
kriterierna för riskfyllda arbetsscheman när det gäller betalt arbete, så att<br />
de även tar hänsyn till förhållanden som gör det särskilt svårt att kombinera<br />
arbete med familjeliv – exempelvis roterande arbetsscheman, som gör det<br />
näst intill omöjligt att lösa barnomsorgsfrågan (Prévost & Messing 1 7).<br />
Könsperspektivet kan även integreras i frågor som rör kemisk exponering,<br />
om man tar hänsyn till de exponeringstyper som vanligtvis återfinns i<br />
yrken utförda av kvinnor. Kvinnor arbetar i yrken där de utsätts för giftiga<br />
kemikalier i höga doser – exempelvis hårfrisör, jordbruksarbetare, labora-<br />
15
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
torietekniker och städerska (Nielsen 1 6). Den vanligaste exponeringen<br />
är emellertid mer subtil och sammansatt. Sömmerskor klagar t. ex. på vissa<br />
tygsändningars färgmedel vilka leder till hudirritationer. Personal inom hälsovården<br />
kan utsättas för många olika giftiga ämnen på subpatologisk nivå.<br />
Kontorsanställda kan utsättas för avgaser från dåligt ventilerade garage och<br />
för svampbakterier från smutsiga luftfilter. Denna typ av exponering visar<br />
på behovet av hänsyn till flera samtidiga exponeringar på låg nivå, vilka kan<br />
ha en ackumulerande verkan.<br />
Det är inte så enkelt att utvärdera exponeringar i vanliga, inte särskilt dramatiska<br />
situationer i traditionella kvinnoyrken. Repetition och varaktighet är<br />
svårt att mäta, medan det är lätt att väga tunga laster som ska lyftas. Hur ska<br />
längden på en arbetsdag utvärderas när en arbetare gör en uppgift åt gången,<br />
medan en annan gör flera uppgifter samtidigt? Hur beslutar man om vilka<br />
kemiska eller biologiska ämnen som ska ingå i en test av inomhusluften, och<br />
hur ska man uttrycka det sammantagna resultatet?<br />
Det är särskilt svårt att definiera negativa faktorer vid exponering av<br />
psykosocial karaktär. Om kvinnor ombeds ange den främsta orsaken till<br />
arbetsrelaterad o<strong>hälsa</strong> svarar de ofta ”stress”. Men att definiera ”stress” i<br />
verksamheten och karaktärisera de arbetsfaktorer som bidrar till stress är<br />
problematiskt för forskarna. Dessutom har kvinnor ofta utestängts från arbeten<br />
med dramatiska stressfaktorer, t. ex. exponering för våld. Detta gör att deras<br />
arbeten (liksom många mäns) innebär exponering för ett antal stressfaktorer<br />
på låg nivå, vilket sannolikt har en ackumulerande verkan. Arbetsuppgifterna<br />
för en lärare kan exempelvis innebära att de under svåra fysiska förhållanden<br />
– t. ex. hög ljudnivå och obehaglig rumstemperatur – måste fånga och behålla<br />
uppmärksamheten från en hel skolklass som kanske talar dålig svenska och<br />
har många sociala problem.<br />
Mätinstrument har utvecklats för att utvärdera psykosociala stressfaktorer,<br />
men dessa har ofta varit anpassade till manliga befolkningsgrupper och<br />
arbetsförhållanden som rådde för omkring 20 år sedan; först därefter har<br />
de tillämpats på kvinnor (Karasek & Theorell 1 1). Dessutom har frågan<br />
om huruvida identiskt lika stress och stödfaktorer har samma påverkan på<br />
kvinnor som på män diskuterats (Johnson & Hall 1 6).<br />
16
ett genusperspektiv på <strong>hälsa</strong><br />
Hälsoeffekter<br />
Sjukdom är den hälsoeffekt som vanligtvis studerats inom det arbetsmedicinska<br />
området. Dock tycks <strong>kvinnors</strong> sjukdomar orsaka problem för de forskare<br />
som verkar inom detta område. Kvinnliga patienter har varit i överväldigande<br />
majoritet i intensiva offentliga debatter om vilken ”verklighetsanknytning”<br />
hälsoproblemen har. Kvinnor lider en och en halv till två gånger mer av smärta<br />
och besvär i händer och handleder, är två till fyra gånger mer benägna att få<br />
”sjuka hus”-syndrom (Stenberg & Wall 1 5), är tre gånger mer benägna att<br />
påverkas av en kombination av flera kemikalier och är två till nio gånger mer<br />
benägna att få fibromyalgi. Verklighetsanknytningen hos samtliga dessa besvär<br />
har högljutt ifrågasatts i press och vetenskaplig litteratur. Mer än 5 procent<br />
av de som haft hälsoproblem av detta slag har fått diagnosen ”masshysteri”<br />
eller ”kollektiv stressreaktion” (Brabant m. fl. 1 0).<br />
Kvinnor har oftare än män vaga symptom som exempelvis trötthet, huvudvärk,<br />
olika typer av fysiska obehagskänslor, ospecificerad kronisk smärta och<br />
lättare depressioner; sådana symptom låter sig inte hänföras till väldefinierade,<br />
diagnostiska syndrom (Oakley 1 4). En del har försökt hänföra denna typ<br />
av symptom till problem av existentiell karaktär. Andra hänvisar till olika<br />
intressekonflikter i <strong>kvinnors</strong> liv – exempelvis konflikten mellan omsorg om<br />
barn, hem och make kontra ambitioner i arbetet. Den ”vårdande” aspekten<br />
i många kvinnojobb (t. ex. inom hälsovården, där risken är stor att aldrig<br />
riktigt kunna tillgodose patienternas behov) verkar kunna innehålla risker<br />
för denna typ av ospecifika symptom.<br />
Det är svårt för kvinnor att få sina sjukdomar erkända (Reid m. fl. 1 1).<br />
Detta är ingen ny företeelse. Samma svårighet upplevde exempelvis ”match<br />
girls”, dvs. kvinnliga tändsticksarbetare i England, redan i slutet av 1 00-talet:<br />
De led av fosforförgiftning som förstörde deras käkar.<br />
Ett annat problem med dessa sjukdomar är att många är nya eller nyligen<br />
identifierade, och att det tar tid att definiera dem. Som nämnts är många av<br />
dessa sjukdomar inte otvetydigt förknippade med kända giftiga substanser.<br />
Andra nya sjukdomar kommer förmodligen att identifieras i framtiden, under<br />
förutsättning att vi är öppna för de problem som kvinnor upplever i arbetet.<br />
Det behövs också fler metoder och indikatorer att spåra problemsituationer<br />
för att komplettera dagens olycksfalls-, sjukdoms- och sjukskrivningsstatistik.<br />
17
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
I Kanada har man närmat sig problemet genom att be grupper av kvinnor<br />
att identifiera problematiska arbetssituationer. En annan metod har använts<br />
av Ekberg, som involverade patienter i den aktiva planeringen av deras egen<br />
arbetsrehabilitering (Ekberg 1 4). Denna metod – att lita till uppgifter från<br />
arbetstagarna själva – väcker frågan om hur man kan få hjälp av kvinnliga<br />
arbetstagare i den arbetsmedicinska forskningen.<br />
Det har föreslagits att patienterna bör ha en större vägledande roll vid<br />
arbetsmedicinsk forskning (Cornwall & Jewkes 1 5). En sådan roll kan<br />
vara särskilt relevant vid en ny inriktning på forskningen, eller i situationer<br />
där patienterna tidigare inte ansetts trovärdiga. Kvinnliga arbetstagare kan<br />
involveras i forskningen antingen som individer eller genom organisationer<br />
som visat sig ha förståelse för deras problem (Seifert m. fl. 1 7).<br />
Hänsyn till <strong>kvinnors</strong> problem gynnar även män<br />
Fler kvinnor än män kämpar för att kombinera arbete och familjeliv, men<br />
män spelar en allt större roll i familjelivet – särskilt på barnomsorgssidan.<br />
Arbetstiden inkräktar genom sin längd och fördelning allt mer på familjelivet<br />
för båda könen (Schor 1 1). Varken manliga eller kvinnliga arbetstagare<br />
kan numera anses arbeta i åtta timmar mellan .00 och 17.00, fem dagar i<br />
veckan, och sedan använda resten av tiden som fritid.<br />
Även om kvinnliga arbetstagare är i majoritet inom servicesektorn kommer<br />
denna sektor att hysa ett allt större antal män i framtiden, främst på<br />
grund av färre jobb i tillverkningsindustrin. Männen kommer att arbeta<br />
med samma arbeten som kvinnorna och bli exponerade för samma risker.<br />
Bättre kunskaper om <strong>kvinnors</strong> arbets- och familjeliv gagnar därför även<br />
män som har, eller som kommer att få, liknande förhållanden. Detta gäller<br />
även för kroppsligt ansträngande arbete, vilket kan belysas med följande<br />
exempel:<br />
När kvinnor började anställas som brevbärare i England var postsäckarna<br />
för tunga för vissa av dem. Kvinnorna protesterade och mindre postsäckar<br />
började användas, vilket ledde till att den muskuloskeletala skadefrekvensen<br />
sjönk för båda könen. En liknande händelse i Quebec gäller en kvinna som<br />
reparerade gasledningar. När hon stämde sin arbetsgivare för att verktygen<br />
var för tunga vittnade småvuxna manliga kolleger om att de också ansåg att<br />
verktygen var tunga.<br />
1
ett genusperspektiv på <strong>hälsa</strong><br />
Skillnader i storlek och vikt mellan individer av samma kön är större än de<br />
genomsnittliga skillnaderna mellan könen, vilket medför att en ökad anpassning<br />
av jobben till kvinnor gör dessa jobb mer tillgängliga för alla. Detta argument<br />
är även tillämpligt för skillnader mellan yngre och äldre arbetstagare, eftersom<br />
brist på fysisk styrka ofta anges öppet som en orsak till diskriminering av äldre.<br />
Det är även tillämpligt mot vissa anställningstester i fysisk styrka som har<br />
visat sig vara orättvisa för kvinnor, eftersom dessa tester kräver större fysisk<br />
ansträngning av kortare personer. Dessa tester blir orättvisa även för korta<br />
män (Messing & Stevenson 1 6; Stevenson m.fl 1 6).<br />
Könsspecifika data ger en bättre helhetsbild<br />
När en enkät innehåller frågor om aktuella smärtor i ländryggen, men inte<br />
frågar om kvinnan menstruerar vid frågetillfället, så begränsas våra kunskaper<br />
om orsaker till ryggbesvär (Tissot & Messing 1 5). Att inte lyssna på<br />
kvinnliga butiksbiträdens klagomål om åderbråck begränsar kunskaperna<br />
om vad den statiska ansträngning som långvarigt stående utgör innebär för<br />
kroppen.<br />
Att korrigera statistiskt för kön i stället för att analysera data för kvinnor<br />
separat kan innebära att informationen om hela den undersökta gruppen<br />
begränsas. När forskare analyserade data separat för män och kvinnor från en<br />
fabrik för styckning och paketering av kyckling, fann de att muskuloskeletala<br />
besvär och besvär i andningsvägarna kunde relateras till arbetsplatsfaktorer<br />
som var olika för de båda könen. När dessa data i stället analyserades med<br />
en statistisk korrektion för kön försvann de flesta sambanden med arbetsplatsfaktorerna<br />
för båda könen, med åtföljande förlust av information (Messing<br />
m. fl. 1 ). Att behandla kön som en ”confounder”* när det egentligen<br />
rör sig om en specifik exponering kan alltså dölja betydelsefulla samband.<br />
Dessutom kan effekterna av andra ”confounders” och riskfaktorer också<br />
skilja sig åt mellan könen.<br />
* En ”confounder” är en faktor som påverkar risken att insjukna i den studerade<br />
sjukdomen och som också samverkar med den studerade exponeringen. En<br />
vanlig ”confounder” är t. ex. rökning, men även kön behandlas ofta statistiskt<br />
som en ”confounder”.<br />
1
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Könsspecificering betyder också att man tar hänsyn till mäns behov. Men<br />
nästan uteslutande har beaktande av arbetsplatsrisker som har samband med<br />
människans reproduktion handlat om skaderisker för kvinnor, i synnerhet<br />
fosterskador. Det är endast på senare tid som forskare börjat undersöka skador<br />
på mannens sperma (Lindbohm m. fl. 1 1); andra aspekter av den manliga<br />
reproduktionen tas nästan aldrig i beaktande.<br />
Sammanfattningsvis: Vid forskning samt förebyggande och medicinsk<br />
handläggning av <strong>kvinnors</strong> arbetsrelaterade hälsoproblem behövs både känsligare<br />
och bättre metoder, och en större öppenhet för <strong>kvinnors</strong> arbets- och<br />
livssituation.<br />
Referenser<br />
Alexanderson K (1 5) Sickness absence in a Swedish county. Doktorsavhandling, Linköpings<br />
universitet 1 5.<br />
Andersson C & Lidwall U (1 7) Vilka får arbetslivsinriktad rehabilitering? Ur:<br />
Marklund S (red.) Risk-frisk-faktorer – sjukskrivning och rehabilitering i Sverige.<br />
Riksförsäkringsverket, Stockholm, –11 .<br />
Arbetarskyddsstyrelsen & Statistiska centralbyrån (1 ) Arbetssjukdomar och arbetsolyckor<br />
1996, Arbetarskyddsstyrelsen, Solna.<br />
Bernard B P (1 7) Musculoskeletal Disorders and Workplace Factors. Cincinnati: National<br />
Institute for Occupational Safety and Health.<br />
Brabant C, Mergler D & Messing K (1 0) Va te faire soigner, ton usine est malade:<br />
La place de l’hystérie de masse dans la problématique de la santé des travailleuses.<br />
Santé mentale au Québec. XV: 1 1–204.<br />
Brage S, Nygård J & Tellnes G (1 ) The gender gap in musculoskeletal-related<br />
long term sickness absence in Norway. Scand J Soc Med 26, 34–43.<br />
Cornwall A & Jewkes R (1 5) What is participatory research? Social Sci Med 41,<br />
1667–1676.<br />
Doyal L (1 5) What Makes Women Sick: Gender and the Political Economy of Health.<br />
London: MacMillan Press Ltd, sid 17.<br />
Ekberg K (1 4) An epidemiologic approach to disorders in the neck and shoulders. Doktorsavhandling,<br />
Linköpings universitet.<br />
Ekenvall L, Härenstam A, Karlqvist L, Nise G & Vingård E (1 3) Kvinnan i den<br />
vetenskapliga studien – finns hon? Läkartidningen 90, 3773–3776.<br />
Fine L J (1 6) Ledare: The psychosocial work environment and heart disease.<br />
American J Publ Health 86, 301–303.<br />
20
ett genusperspektiv på <strong>hälsa</strong><br />
Frankenhauser M, Lundberg U & Chesney M (1 1) Women, work and health. New<br />
York: Plenum Press.<br />
Hall E M (1 0) Women’s work: An inquiry into the health effects of invisible and visible<br />
labor. Doktorsavhandling, The Johns Hopkins University.<br />
Hochschild A (1 3) The Managed Heart. Berkeley: University of California Press.<br />
Johnson J V & Hall E M (1 6) Dialectic between conceptual and causal inquiry in<br />
psychosocial work-environment research. J Occup Health Psychology 1, 362–374.<br />
Karasek R & Theorell T (1 1) Healthy Work. New York: Basic Books.<br />
Kilbom Å (1 4) Repetitive work of the upper extremity. Int J Ind Erg 14, 51– 6.<br />
Kwachi I, Colditz G A, Stampfer M J, Willett W C, Manson J E, Seizer F E & Hennekens<br />
C H (1 5) Prospective study of shift work and risk of coronary heart<br />
disease in women. Circulation 92, 317 –31 2.<br />
Lagerlöf E (1 3) Women work and health. National report Sweden, DS 1 3: , Stockholm:<br />
Socialdepartementet.<br />
Lindbohm M-L, Hemminki K, Bonhomme M G, Anttila A, Rantala K, Heikkila P &<br />
Rosenberg M J (1 1) Effects of paternal occupational exposure on spontaneous<br />
abortions. Am J Public Health 81, 102 –1033.<br />
Ljungberg A S, Kilbom Å & Hägg G (1 ) Occupational lifting by nursing aides<br />
and warehouse workers. Ergonomics 32, 5 –7 .<br />
Lundberg U, Mårdberg B & Frankenhauser M (1 4) The total workload of male<br />
and female white collar workers as related to age, occupational level, and number<br />
of children. Scand J Psych. 35, 315–327.<br />
Messing K (1 ) One-eyed Science: Occupational Health and Women Workers. Philadelphia:<br />
Temple University Press.<br />
Messing K & Boutin S (1 7) La reconnaissance des conditions difficiles dans les<br />
emplois des femmes et les instances gouvernementales en santé et en sécurité du<br />
travail. Relations industrielles/ Industrial Relations 52, 333–362.<br />
Messing K, Dumais L, Courville J, Seifert A M & Boucher M (1 4) Evaluation<br />
of exposure data from men and women with the same job title. J Occup Med 36,<br />
13– 17.<br />
Messing K, Tissot F, Saurel-Cubizolles M-J, Kaminski M & Bourgine M. (1 ) Sex<br />
as a variable can be a surrogate for some working conditions: Factors associated<br />
with sickness absence. J Occup and Environ Med 40, 250–260.<br />
Messing K & Stevenson J (1 6) A procrustean bed: Strength testing and the workplace.<br />
Gender, work and organization 3, 156–167.<br />
Nielsen J (1 6) The occurrence and course of skin symptoms on the hands among<br />
female cleaners. Contact Dermatitis 34, 2 4–2 1.<br />
Oakley A (1 4) Who cares for health? Social relations, gender, and the public health.<br />
J Epidem Comm Health 48, 427–434.<br />
Pickering T G, James G D, Schnall P L, Schlussel Y R, Pieper C F, Gerin W & Karasek<br />
R A (1 1) Occupational stress and blood pressure: Studies in working men and<br />
21
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
women. Ur: Frankenhauser M, Lundbergh U & Chesney M. Women, Work and<br />
Health: Stress and Opportunities. New York: Plenum Press, sid 171–1 6.<br />
Prévost J & Messing K (1 7) Quel horaire? L’horaire de travail irrégulier des téléphonistes.<br />
Dans Soares, Angelo (dir.). Stratégies et résistances des femmes. Harmattan.<br />
Reid J, Ewan C & Lowy E (1 1) Pilgrimage of pain: The illness experiences of<br />
women with repetition strain injury and the search for credibility. Soc Sci Med<br />
32 (5), 601–612.<br />
Schnall P L, Landsbergis P A & Baker D (1 4) Job strain and cardiovascular disease.<br />
Ann Rev Publ Health 15, 3 1–411.<br />
Schor J B (1 1) The Overworked American: The Unexpected Decline of Leisure. New<br />
York: Basic Books.<br />
Seifert A M, Messing K & Dumais L (1 7) Star wars and strategic defense initiatives:<br />
Work activity and health symptoms of unionized bank tellers during work<br />
reorganization. Int J Health Services 27, 455–477.<br />
Socialstyrelsen (1 4) Folkhälsorapport 1994. Socialstyrelsen, Stockholm.<br />
Steingart R M m. fl. (1 1) Sex differences in the management of coronary artery<br />
disease. New England J Med 325, 226–230.<br />
Stenberg B & Wall S (1 5) Why do women report ”sick building symptoms” more<br />
often than men? Soc Sci and Med 40, 4 1–502.<br />
Stevenson J, Greenhorn D R, Bryant J T, Deakin J M & Smith J T (1 6) Selection<br />
test fairness and the incremental lifting machine. Applied Ergonomics 27, 45–52.<br />
Stvrtinov V, Koles R J & Wimmer, G (1 1) Prevalence of varicose veins of the lower<br />
limbs in the women working at a department store. Int Angiology 10, 2–5.<br />
Tissot F & Messing K (1 5) Perimenstrual symptoms and working conditions among<br />
hospital workers in Québec. Am J Ind Med 27, 511–522.<br />
Wagener D K & Winn D W (1 1) Injuries in working populations: black-white<br />
differences. Am J Publ Health 81, 140 –1414.<br />
Walters V, Beardwood B, Eyles J & French S (1 5) Paid and unpaid work roles of<br />
male and female nurses. Ur: Messing K, Neis B & Dumais L (red.), Invisible:<br />
Issues in Women’s Occupational Health and Safety/Invisible: La santé des travailleuses.<br />
Charlottetown, PEI: Gynergy Books, sid. 125–14 .<br />
Verbrugge L (1 5) Gender and Health: An update on hypotheses and evidence. J<br />
Health Soc Behav 26, 156–1 2.<br />
Verbrugge L (1 ) The Twain meet: Empirical explanations of sex differences in<br />
health and mortality. J Health Soc Behav 30, 2 2–304.<br />
Winkel J & Oxenburgh M. (1 0) Towards optimizing physical activity in VDT/office<br />
work. Kapitel 6 ur: Sauter, S L, Dainoff, M J & Smith M J Promoting health<br />
and productivity in the modernized office. London: Taylor and Francis.<br />
Zahm S H, Pottern L M, Riedel Lewis D, Ward M H & White D W (1 4) Inclusion<br />
of women and minorities in occupational cancer epidemiological research,<br />
J Occup Med 36, 42– 47.<br />
22
ett genusperspektiv på <strong>hälsa</strong><br />
Östlin P, Danielsson M, Diderichsen F, Härenstam A & Lindberg G (1 6) Kön och<br />
O<strong>hälsa</strong>. Studentlitteratur, Lund.<br />
23
Kapitel 2<br />
SKILDA VÄRLDAR<br />
25
Var finns kvinnorna<br />
på dagens arbetsplats?<br />
av Hanna Westberg<br />
För att kunna eliminera hälsoriskerna i <strong>kvinnors</strong> arbetsliv är det viktigt att<br />
synliggöra och uppvärdera <strong>kvinnors</strong> arbetsförhållanden. Forskning ur ett<br />
könsperspektiv har tillfört arbetslivsforskningen många och viktiga bidrag<br />
under de senaste decennierna. Ändå bedrivs den största delen av forskningen<br />
inom arbetslivsområdet med ett könsneutralt perspektiv, där kön som social<br />
kategori saknar betydelse. På så vis fortsätter man att skapa otillräckliga<br />
förklaringsmodeller.<br />
Det finns många orsaker till varför det är viktigt att anlägga ett könsperspektiv<br />
på <strong>kvinnors</strong> och mäns arbetsliv. En grundläggande orsak är att man<br />
i dag utgår från att förhållandena för kvinnor och män är desamma inom<br />
arbetslivet. Nedan kommer jag att diskutera bristerna i det könsneutrala<br />
perspektivet på arbetslivet i relation till olikheterna i <strong>kvinnors</strong> och mäns<br />
arbetsförhållanden och till utvecklingslinjer och framtidsutsikter hos arbetsmarknaden<br />
och arbetsorganisationen.<br />
Grunden till det svenska välfärdssamhället lades medan enförsörjarfamiljen<br />
ännu var norm. Männen var alltså primärt ansvariga för att försörja familjen<br />
genom sitt förvärvsarbete, medan kvinnorna ansvarade för arbete inriktat på<br />
familjens reproduktion. Mannens inkomst skulle försörja familjen och tilllåta<br />
kvinnan att stanna hemma för att utföra det hushållsarbete och ge den<br />
omsorg som krävdes för att hålla ihop familjen. Hushållet och familjen med<br />
en hemmavarande kvinna var grundvalen för den första välfärdspolitiken.<br />
Produktionen organiserades utifrån antagandet att arbetaren hade en kvinna<br />
som stöd i hemmet (Baude & Gonäs 1989). För att försäkra sig om sin egen<br />
och familjens överlevnad var det viktigt för mannen att få ekonomisk kom-<br />
27
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
pensation för förlorad inkomst på grund av skada, arbetslöshet eller dödsfall.<br />
Det industriella samhället växte, produktionen ökade och förändrades.<br />
Dessa förändringar förde fler kvinnor ut i arbetslivet vilket, särskilt efter<br />
andra världskriget, skapade nödvändiga förutsättningar för att öka antalet<br />
tjänster som samhället erbjöd. Detta uppmuntrade fler kvinnor att söka<br />
förvärvsarbete. Nya arbeten skapades som antingen var könsspecifika redan<br />
från början eller som snart sågs som antingen kvinnliga eller manliga arbeten<br />
(Acker 1989).<br />
Begreppet ”anställd”<br />
En svensk förvärvsarbetande är antingen egen företagare eller anställd, och<br />
det är viktigt att skilja mellan dessa båda kategorier eftersom de omfattas av<br />
olika lagar. Anställda omfattas av arbetsrättslagar och kollektivavtal, medan<br />
egna företagare omfattas av allmänna lagar och avtalsrätt.<br />
Svenska arbetsrättslagar grundar sig i princip på en enhetlig och vid mening<br />
av begreppet anställd. Men på grund av att olika domstolar har olika<br />
syften när de tolkar lagarna är tillämpningen av lagarna inte avgränsad på<br />
ett enhetligt sätt. I Lagen om anställningsskydd (1982:80) står det också<br />
uttryckligen att vissa kategorier av arbetstagare, som till exempel arbetsgivarens<br />
familjemedlemmar och arbetstagare som är anställda för att arbeta i<br />
hennes/hans hushåll, undantas från lagen (Bruun & Johnson 1995).<br />
Vissa grundläggande kriterier måste alltid vara uppfyllda innan någon<br />
enligt lagens mening kan anses vara anställd. Det måste bl.a. finnas ett avtal<br />
som rör arbete, och om arbetstagaren inte har ansökt hos Skattemyndigheten<br />
om att bli egen företagare förutsätts att hon eller han är anställd av den<br />
person som ber om hennes eller hans tjänster.<br />
Enligt förarbetena till Medbestämmandelagen är en arbetstagare anställd<br />
om flertalet av följande tio villkor är uppfyllda (Bylund m. fl. 1988):<br />
• arbetet ska utföras av arbetstagaren personligen,<br />
• arbetstagaren personligen, eller nästan helt personligen, har verkligen<br />
utfört arbetet,<br />
• arbetstagaren står fortlöpande till förfogande för kommande arbetsuppgifter,<br />
• förhållandet mellan avtalsparterna är av mer varaktig karaktär,<br />
28
skilda världar<br />
• arbetstagaren är förhindrad att utföra liknande arbete av någon betydelse<br />
för någon annan än motparten,<br />
• arbetstagaren är underkastad vissa direktiv eller viss kontroll, vare sig det<br />
gäller hur, var eller när arbetsuppgiften utförs,<br />
• utrustning tillhandahålls av motparten,<br />
• arbetstagarens utgifter bekostas av motparten,<br />
• arbetstagaren arbetar mot ersättning,<br />
• arbetstagaren är jämställd med en anställd i ekonomiskt och socialt hänseende.<br />
Arbetsplatsen nämns inte i denna lista. Var arbetet utförs tycks alltså inte<br />
ha någon betydelse.<br />
Sverige – en strängt könssegregerad arbetsmarknad<br />
Könssegregeringen, och den struktur på vilken <strong>kvinnors</strong> relativt underordnade<br />
roll i det avlönade arbetet grundas, gör att kvinnor arbetar inom<br />
lågstatusyrken och att makten koncentreras till männen (Statistiska centralbyrån<br />
1990; Westberg-Wohlgemuth 1996). På ett övergripande plan märks<br />
främst två aspekter av denna underordning: horisontell underordning, dvs.<br />
att kvinnodominerade sektorer och yrken har lägre status och värderas sämre<br />
än mansdominerade sektorer och yrken, och vertikal underordning, dvs. att<br />
kvinnor som grupp befinner sig längre ned i hierarkin än män. Kvinnors<br />
yrken skiljer sig alltså ofta från mäns. Exempel på de mest typiska kvinnliga<br />
yrkena är (i procent): 1<br />
• sekreterare 99<br />
• barnskötare 97<br />
• vårdbiträde, hemvårdare 96<br />
• sjuksköterska 94<br />
• sjukvårdsbiträde/undersköterska 94<br />
• förskollärare/fritidspedagog 93<br />
• maskinskrivare 90<br />
• köksbiträde 89<br />
• städare 87<br />
• bokförare/kontorskassör 85<br />
29
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Exempel på de mest typiska manliga yrkena är (i procent):<br />
• byggnadsarbetare 100<br />
• lastbilsförare (när-/fjärrtransport) 97<br />
• teknisk/mekanisk ingenjör 95<br />
• el/teleingenjör 93<br />
• bussförare/taxichaufför 92<br />
• byggnadsingenjör eller<br />
installationsingenjör/arkitekt 91<br />
• motor- och maskinreparatör 89<br />
• verkstadsmekaniker 84<br />
• försäljare (grossister) 81<br />
• systemerare/programmerare 77<br />
Endast tio procent av den totala arbetsstyrkan arbetar inom icke-segregerade<br />
yrken (med intervallet 40 till 60 procent av båda könen).<br />
Inom många yrken finns det också avsevärda skillnader mellan de arbetsuppgifter<br />
som kvinnor och män utför. Inom verkstadsindustrin ökade t. ex.<br />
andelen anställda kvinnor från 3 procent 1960 till 16 procent 1990. De flesta<br />
av kvinnorna utför emellertid fortfarande andra arbetsuppgifter än män, trots<br />
likartad utbildning. Kvinnor tenderar att ha arbetsuppgifter som innebär<br />
mer stillasittande, med korta moment och repetitiva rörelser. De arbetar<br />
med mindre kvalificerade arbetsuppgifter, som kräver kortare utbildning<br />
och också betalas sämre. Som exempel kan nämnas arbete vid löpande band<br />
(rutin), paketering, avsyning och elektronik/telekommunikation (Westberg-<br />
Wohlgemuth 1996).<br />
Ett annat exempel kommer från det medicinska området, där mönstret är<br />
likartat. Andelen kvinnliga läkare ökade från 13 procent 1960 till 34 procent<br />
1990 och 37 procent 1997. Men till och med här utför kvinnor ofta andra<br />
arbetsuppgifter eller har andra specialiteter än män. Könen specialiserar<br />
sig i allmänhet inom olika områden; fler kvinnor inriktar sig till exempel på<br />
hud- och könssjukdomar (59 procent), åldringsvård (58 procent), rehabilitering<br />
(58 procent) och barnsjukvård (57 procent). Män specialiserar sig på<br />
thoraxkirurgi (96 procent), ortopedi (92 procent), urologi (90 procent) och<br />
kardiologi (86 procent) (Sveriges Läkarförbund 1997).<br />
30
skilda världar<br />
Könssegregering på arbetsplatsen bidrar till att rörligheten på arbetsmarknaden<br />
minskar. Arbeten blir könsmärkta. Det betyder att kvinnor erbjuds<br />
kvinnliga arbeten och att män erbjuds manliga arbeten. Det finns rörlighet<br />
inom varje könsspecifikt område, men sällan mellan dem (Westberg-Wohlgemuth<br />
1996).<br />
Det faktum att man ofta kan hitta kvinnor inom andra yrken än män, och<br />
att det i många yrken finns avsevärda skillnader mellan de arbetsuppgifter som<br />
kvinnor och män utför, leder på ett naturligt sätt till att arbetsmiljörelaterade<br />
problem upplevs olika. Som en följd av detta ådrar sig till exempel kvinnor oftare<br />
och tidigare förslitningsskador än män (Arbetsmiljökommissionen 1990).<br />
På många arbetsområden där kvinnor dominerar är andelen repetitiva,<br />
monotona arbetsuppgifter stor. Detta gör att kvinnor löper stor risk att få<br />
förslitningsskador. Eftersom kvinnornas arbetsmarknad i viss mån begränsas<br />
till denna typ av arbetsuppgifter fortsätter många kvinnor med monotona<br />
och fysiskt tunga arbeten, trots risken att förr eller senare drabbas av en<br />
arbetsrelaterad skada (Baude 1989, 1992; Westberg 1994b, 1996).<br />
Förändringar på arbetsmarknaden<br />
Den svenska arbetsmarknaden är på många sätt stadd i förändring. Många<br />
fabriker lägger till exempel ned och flyttar i stället produktionen till låglöneländer.<br />
Detta resulterar i att arbetslösheten i vissa delar av Sverige blir<br />
hög. Ny teknik utvecklas och används inom både gammal och ny industri.<br />
Efterfrågan på föråldrade kunskaper sjunker därför, medan arbetstagare med<br />
utbildning inom ny teknik är mycket eftersökta. En tillverkning med ”flexibel<br />
specialisering” har utvecklats, vilket resulterar i snabba förändringar av de<br />
produkter som framställs. Nya utbildningsformer utvecklas inom företagen<br />
i stället för vid högskolor och universitet.<br />
Andra arbeten omstruktureras till vad som förmodas vara en mer demokratisk<br />
form. I stället för att de anställda arbetar vid löpande band skapas<br />
arbetsgrupper som monterar hela produkten. Detta mönster tenderar att<br />
vara vanligare i Sverige än i andra länder.<br />
Samtidigt används nya produktions- och arbetsformer. Dessa omfattar<br />
system som till exempel flexibla arbetsuppgifter, distansarbete, s.k. just-intime-anställningar,<br />
korttidsanställningar och inhyrning av ”konsulter”. Den<br />
31
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
allmänna debatten inriktar sig i stort sett på konflikten mellan målen för en<br />
vinstorienterad ekonomi och målen för den allmänna välfärden, vilken är<br />
inriktad på att tillfredsställa vissa sociala behov.<br />
En stor andel av alla kvinnliga arbetstagare inom både den offentliga<br />
och privata sektorn är anställd på deltid. Antalet tillfälliga arbeten och korttidsanställningar<br />
på kontrakt ökar stadigt. Detta försvagar den solidariska<br />
lönepolitiken och tenderar att ge fler lokala och individuella löneavtal.<br />
Nedskärningar inom den offentliga sektorn förvärrar situationen för en<br />
majoritet av de arbetande kvinnorna, som redan (jämfört med den privata<br />
sektorn) har undervärderade arbeten inom vårdyrkena. Den nuvarande tonvikten<br />
på marknadslösningar har också förvärrat nedskärningarna.<br />
Under den period i livet när kvinnor och män skaffar sig barn gör de flesta<br />
männen karriär, utbildar sig i sina arbeten och befäster sina positioner på<br />
arbetsmarknaden. Kvinnorna har fortfarande ansvar för omsorgen, både om<br />
hemmet och inom den offentliga sektorn. Hon planerar därför större delen<br />
av sitt liv så att hon kan kombinera förvärvsarbete med ansvaret för hem och<br />
familj. Detta gör hon genom att använda olika strategier så att hon både kan<br />
ta hand om hemmet och behålla sin anställning. Det är bara genom att jämka<br />
samman olika arbetstider, deltidsarbeten och tillfälliga arbeten, samt genom<br />
att i hög grad förlita sig på offentliga tjänster, som hon kan tillfredsställa alla<br />
dessa olika krav.<br />
Sysselsättning<br />
Andelen förvärvsarbetande 2 (andelen sysselsatta – egna företagare och anställda<br />
– av befolkningen i åldrarna 16–64 år) i hela landet var 1997 för kvinnorna<br />
68,9 procent och för männen 72,4 procent. Det relativa arbetskraftstalet<br />
(sysselsatta eller arbetslösa) av befolkningen i åldrarna 16–64 år uppgick<br />
1997 till cirka 77 procent – nästan 75 procent av kvinnorna och 79 procent<br />
av männen (Statistiska centralbyrån, AKU 1998a).Det är intressant att notera<br />
att det relativa arbetskraftstalet (för landet i sin helhet) för män som har barn<br />
yngre än sju år var så hög som 92 procent, medan siffran för kvinnor i samma<br />
kategori var 78 procent (Statistiska centralbyrån, AKU 1998a). Siffrorna för<br />
föräldrar med små barn var därför högre än för den totala arbetsstyrkan.<br />
Medan skillnaden för kvinnor inte är särskilt anmärkningsvärd, är skillnaden<br />
för män värd att notera. Det relativa arbetskraftstalet för både kvinnor och<br />
32
skilda världar<br />
Tabell 1. Sysselsatta efter ålder i relation till åldersgruppens totala antal, inom åldersgruppen och<br />
den relativa arbetskraften efter ålder totala antalet i arbetskraften/totala antalet i åldersgruppen.<br />
Totalt, kvinnor med barn under 7 år, män och män med barn under 7 år. Tusental och procent.<br />
Källa: Statistiska Centralbyrån 1998.<br />
Ålder Totalt i Totalt av Antal Relativ Anställda i %<br />
åldersgruppen arbetskraften anställda arbetskraft i %<br />
Totalt<br />
16–24 962 450 380 46.9 39.5<br />
25–54 3 699 3 212 2 984 86.8 80.7<br />
55–64 888 601 557 67.6 62.7<br />
16–64 5 550 4 263 3 922 76.8 70.7<br />
Kvinnor<br />
16–24 469 213 183 45.4 39<br />
25–54 1 814 1 532 1 426 84.4 78.6<br />
55–64 447 289 271 64.7 60.6<br />
16–64 2 730 2 034 1 880 74.5 68.9<br />
Kvinnor med<br />
barn yngre<br />
än 7 år 574 450 408 78.4 71.0<br />
Män<br />
16–24 490 236 197 48.2 40.2<br />
25–54 1 886 1 681 1 558 89.1 82.6<br />
55–64 441 312 286 70.1 64.9<br />
16–64 2 817 2 229 2 041 79.1 72.4<br />
Män med<br />
barn yngre<br />
än 7 år 512 473 440 92,4 86.0<br />
män vars yngsta barn är mellan 11 och 16 år gamla (84 respektive 93 procent)<br />
är också högre än totalt (se tabell 1). Det finns ingen slutgiltig förklaring till<br />
detta, men man kan anta att både ålder och kön spelar roll.<br />
Arbetslöshet<br />
År 1997 var den relativa arbetslösheten 7,5 procent för kvinnor och 8,5 procent<br />
för män. Jämfört med 1995 speglar dessa siffror en ökad arbetslöshet för<br />
kvinnor, medan männens arbetslöshet har förblivit ganska konstant. Trenden<br />
33
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Tabell 2. Arbetskraften efter ålder och arbetslöshet i tusental och arbetslöshet i relation till<br />
arbetskraften inom åldersgruppen i procent. Källa: Statistiska Centralbyrån, 1998.<br />
Ålder Arbetskraften Arbetslösa Arbetslösa i %<br />
Totalt<br />
16–24 450 69 15.3<br />
25–54 3 212 228 7.1<br />
55–64 601 44 7.3<br />
16–64 4 263 341 8.0<br />
Kvinnor<br />
16–24 213 31 14.6<br />
25–54 1 532 105 6.9<br />
55–64 289 17 5.9<br />
16–64 2 034 341 7.5<br />
Kvinnor med barn<br />
yngre än 7 år 450 42 9.3<br />
Män<br />
16–24 236 38 16.1<br />
25–54 1 681 123 7.3<br />
55–64 312 27 8.7<br />
16–64 2 229 188 8.5<br />
Män med barn<br />
yngre än 7 år 473 32 6.8<br />
har vänt för både kvinnor och män under första kvartalet 1998. Minskningen<br />
av andelen arbetslösa var lika stor bland kvinnor som bland män (Statistiska<br />
Centralbyrån, AKU – första kvartalet 1998b).<br />
Den relativa arbetslösheten är störst i de yngsta åldersgrupperna och<br />
minskar progressivt i de högre åldersgrupperna, för att återigen öka för<br />
åldersgruppen 60 år och äldre (tabell 2).<br />
En större andel män är arbetslösa i alla åldersgrupper. En större andel<br />
män är också latent arbetslösa, dvs. de skulle kunnat arbeta men anmälde sig<br />
inte till arbetsförmedlingen under den vecka mätningarna utfördes.<br />
Den som en gång varit arbetslös tenderar senare att bli arbetslös igen,<br />
även om det ibland går längre tid mellan arbetslöshetsperioderna. Arbetslösa<br />
arbetstagare under lågkonjunkturen i början av 1980-talet var till stor del<br />
arbetslösa under konjunkturuppgången i början av 1990-talet, och förblev<br />
arbetslösa under den nyligen inträffade konjunkturnedgången och dess<br />
34
skilda världar<br />
efterdyningar. Var tredje man som var arbetslös 1985 var arbetslös 1993,<br />
medan endast en av tio av de som förvärvsarbetade 1985 var arbetslös 1993<br />
(Statistiska centralbyrån 1996b). Av de kvinnor och män som var arbetslösa<br />
någon gång under 1990 var 55 procent av kvinnorna respektive 60 procent<br />
av männen arbetslösa även under 1993. Motsvarande siffror för kvinnor och<br />
män som hade arbete 1990 men var arbetslösa 1993 var 14 respektive 15<br />
procent (Statistiska centralbyrån 1996b). Slutsatsen är att långtidsarbetslösa<br />
oftare blir arbetslösa på nytt.<br />
I dag ökar antalet unga människor som tillbringar en längre tid i skolan.<br />
Uppskattningsvis 80–90 procent av alla unga avslutar sin gymnasieutbildning.<br />
När man tittar på vilka linjer som väljs i gymnasiet blir könsskillnaderna<br />
påtagliga. Enligt lag studerar båda könen tillsammans i alla skolor, men gymnasiet<br />
kan ändå sägas vara uppdelat i en stor ”pojkskola”, en stor ”flickskola”<br />
och en liten ”samskola” där båda könen studerar tillsammans. Denna klara<br />
åtskillnad mellan könen när det gäller linjeval finns även inom den högre<br />
utbildningen. Män överväger på det tekniska området medan kvinnor går<br />
kurser inom vård, undervisning och kultur/information. Män dominerar på<br />
s.k. statusfyllda kurser och kvinnor på kortare kurser. Mönstret för segregering<br />
är detsamma som i arbetslivet.<br />
Endast 34 procent av alla elever med gymnasieexamen hade förvärvsarbete<br />
ett år efter att de slutat skolan, jämfört med 73 procent av dem med<br />
universitetsexamen.<br />
I en undersökning av arbetsgivares attityder svarade cirka 40 procent att<br />
man uppfattar det som negativt att någon varit arbetslös när man väljer mellan<br />
arbetssökande med samma kvalifikationer (Statistiska centralbyrån 1997a).<br />
Arbetslösa har sämre <strong>hälsa</strong> än de som är sysselsatta. Det exakta sambandet<br />
är dock oklart, dvs. huruvida det är arbetslöshet som leder till sämre <strong>hälsa</strong>,<br />
eller sämre <strong>hälsa</strong> som oftare leder till arbetslöshet (Järvholm 1996). Det<br />
finns vissa resultat från nyare forskning som visar att sambandet fungerar i<br />
båda riktningarna (Hallsten 1998), och vi vet att arbetslösheten är avsevärt<br />
högre för lågutbildade.<br />
Den ökade arbetslösheten under 1996 drabbade fler kvinnor på grund<br />
av nedskärningarna inom hälso- och sjukvården. Andelen sysselsatta inom<br />
industrin förblev i allmänhet oförändrad jämfört med 1995. Andelen arbetslösa<br />
under 1997 förblev oförändrad jämfört med 1996.<br />
35
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Arbetslösheten i gruppen kvinnor med barn under sju år var 9,3 procent<br />
1997. För män var siffran 6,8 procent. Om man tittar på totalsiffran<br />
för arbetslösa kvinnor och män är andelen småbarnsföräldrar något högre<br />
bland kvinnorna än bland männen (tabell 2) (Statistiska centralbyrån, AKU<br />
1998a).<br />
Siffrorna nedan gäller föräldrar med småbarn och kommer från en undersökning<br />
av barnomsorg utförd våren 1996 (tabell 3).<br />
Ensamstående mödrar med små barn arbetar heltid i större utsträckning<br />
än mödrar som bor tillsammans med en partner. Och avsevärt många fler<br />
ensamstående mödrar med små barn studerar eller är arbetslösa, jämfört<br />
med dem som bor tillsammans med en partner. Jämfört med kvinnorna i<br />
undersökningen hade männen det bättre förspänt. Varken ensamstående<br />
fäder eller män som bodde tillsammans med en partner använde sig heller<br />
av föräldraledigheten – endast två respektive en procent.<br />
Tabell 3. Antal småbarnsföräldrar (6 år eller yngre) efter äktenskaplig status och kön, fördelade<br />
efter sysselsättning. Källa: Arbetsmarknadsdepartementet 1997a, b (SAK-projektet).<br />
36<br />
Totalt Heltid Deltid Föräldra- Arbets- Studier Ej i<br />
tusental % % ledig % lösa arbete<br />
Kvinnor med partner 706.2 26 31 23 8 7 5<br />
Män med partner 706.2 83 3 2 7 4 1<br />
Ensamst. mödrar 87.4 30 25 9 16 17 4<br />
Ensamst. fäder 8.6 71 6 1 11 7 3<br />
Tillfälliga anställningar<br />
Antalet fasta arbeten minskade kraftigt mellan åren 1990 och 1998, både för<br />
kvinnor och män. Under samma period ökade antalet tidsbegränsat anställda<br />
avsevärt. Detta har fram tills nu omfattat fler kvinnor än män.<br />
För både kvinnor och män gäller att de fast anställda arbetar fler timmar<br />
och oftare heltid än de tidsbegränsat anställda. Antalet heltidsanställda har<br />
ökat bland både kvinnor och män, medan heltidsarbete för tidsbegränsat<br />
anställda av båda könen har minskat.<br />
Under 1996 (enligt Statistiska centralbyrån, AKU 1997b) utgjorde de<br />
deltidsarbetande (som arbetar mindre än 35 timmar i veckan) 23 procent
skilda världar<br />
av alla anställda. 3 Av de sysselsatta kvinnorna arbetade 38 procent deltid<br />
och av de sysselsatta männen deltidsarbetade nio procent. Av alla sysselsatta<br />
arbetade 5 procent mindre än 20 timmar i veckan (mindre än halvtid), men<br />
för männen var denna siffra 3 procent och för kvinnorna 7 procent. Deltidsarbetande<br />
kvinnor och män är i mycket högre grad tidsbegränsat anställda<br />
än vad heltidsanställda är. Detta gäller särskilt dem som arbetar mindre än<br />
halvtid (Arbetsmarknadsdepartementet & SCB1997a, 1997b).<br />
År 1997 var 16 procent av alla kvinnor mellan 16 och 64 år tidsbegränsat<br />
anställda. För män var denna siffra 10 procent. Män är i högre grad egna<br />
företagare än kvinnor (tabell 4). 4 Tabell 5 illustrerar fördelningen av tidsbegränsat<br />
anställda för olika anställningsformer (siffror för hela landet 1996).<br />
Tabellerna 4 och 5 visar tillsammans att kvinnor oftare än män är tidsbegränsat<br />
anställda. Kvinnor är oftare än män anställda som vikarier. Nästan<br />
hälften av alla kvinnor med tidsbegränsade anställningar är vikarier; endast<br />
24 procent av de tidsbegränsat anställda männen var anställda på detta sätt.<br />
Andelen anställda där arbetsgivaren kallar vid behov har ökat under 1990-talet.<br />
Totalt hade nära 100 000 personer denna anställningsform (Arbetsmarknadsstyrelsen<br />
1997). En femtedel av alla tidsbegränsat anställda kvinnor kallas vid<br />
behov – den näst största formen för tidsbegränsad anställning för kvinnor.<br />
Tabell 4. Andel sysselsatta i procent, fördelad efter relationen till arbetsmarknaden, ordinarie<br />
arbetstid samt kön (1997). Källa: Statistiska Centralbyrån 1998.<br />
<strong>Fas</strong>t Tillfälligt Egna 35+ 20–34 1–19<br />
anställda anställda företagare tim/vecka tim/vecka tim/vecka<br />
Kvinnor 78 16 6 62 31 7<br />
Män 74 10 15 90 6 3<br />
Totalt 76 13 11 77 18 5<br />
Tabell 5. Tillfällig arbetskraft i åldrarna 20–64, fördelad i procent.<br />
Källa: Arbetsmarknadsdepartementet 1997a, b (SAK-projektet).<br />
Hela landet Kvinnor Män<br />
Vikariat 48 24<br />
Kallas vid behov 20 13<br />
Objekts-/projektanställda 12 28<br />
Sommar-/feriearbete 7 13<br />
Prov-/praktikanställning 7 14<br />
Annat 6 8<br />
37
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Tabell 6. Andelen tidsbegränsat anställda i åldersgrupperna 20–64 år, fördelade efter yrke<br />
1996 (hela landet). Källa: Arbetsmarknadsdepartementet 1997a, b (SAK-projektet).<br />
Yrke Kvinnor Män<br />
Servicenäringen 22 21<br />
Vård och omsorg 19 28<br />
Försäljning 18 9<br />
Transport och kommunikationer 16 14<br />
Teknik, vetenskap, samhällsvetenskap,<br />
humaniora, konst, militärt arbete 15 9<br />
Gruvarbete 11 11<br />
Administration 8 8<br />
Jordbruk, skogsbruk och fiske – 22<br />
De vanligaste anställningsformerna för tidsbegränsat anställda män är<br />
objekts- eller projektanställning. Denna anställningsform har blivit vanligare<br />
under 1990-talet och omfattar nu en fjärdedel av alla män med tidsbegränsad<br />
anställning. Provanställning, vilken oftare leder till fast arbete, är också ganska<br />
vanligt förekommande bland män (14 procent). För kvinnor är provanställning<br />
mindre vanlig (7 procent).<br />
Mer än en av fem kvinnor och män som arbetar inom servicesektorn<br />
är tidsbegränsat anställd (tabell 6). Kvinnors tidsbegränsade anställningar<br />
förekommer främst inom vård och omsorg, medan männens återfinns inom<br />
tillverkningsindustrin.<br />
Nästan 90 procent av alla lediga arbeten inom jordbruk, skogsbruk och<br />
fiske är tillfälliga enligt rapporteringen till arbetsförmedlingen. De är oftast<br />
säsongsarbeten som varar kortare tid än en månad. Inom vård och omsorg<br />
är motsvarande siffra 75 procent av alla inrapporterade arbeten. De varar<br />
vanligen mellan en och tre månader. Detta kan dock inte ses som säsongsarbete<br />
(Arbetsmarknadsstyrelsen 1997).<br />
Tidsbegränsade anställningar är också vanligare bland unga människor.<br />
För dem i åldrarna 16–24 år har andelen fast anställda sjunkit avsevärt, med<br />
en motsvarande ökning av antalet tidsbegränsat anställda. Nu har fler än två<br />
av fem unga tidsbegränsade arbeten. Bland kvinnorna i dessa åldrar har 53<br />
procent tidsbegränsade arbeten, medan siffran för män är 37 procent. Dessa<br />
förändringar på arbetsmarknaden kan man även se i nästa åldersgrupp, 25–34<br />
år. Här har andelen tidsbegränsat anställda stigit från 10 till 17 procent sedan<br />
1990 (Arbetsmarknadsstyrelsen 1997).<br />
38
skilda världar<br />
Tabell 7. <strong>Fas</strong>t och tidsbegränsat anställda inom de rikstäckande fackförbunden (tusental)<br />
Källa: Statistiska Centralbyrån 1997a.<br />
Fackförbund/ <strong>Fas</strong>t Tillfällig Andelen tidsbegränsat<br />
organisation anställning anställning anställda i % av alla anställda<br />
LO 1 323 208 42.6<br />
TCO 963 87 17.8<br />
SACO 269 36 7.4<br />
Andra 30 4 0.8<br />
Icke anslutna 455 154 31.5<br />
Totalt 3 040 489 100<br />
Tabell 8. Andelen tidsbegränsat anställda i varje fackförbund fördelat på kön, i relation till det<br />
totala antalet anställda kvinnor respektive män. Källa: Statistiska Centralbyrån 1997a.<br />
Fackförbund/ Tidsbegränsat anställda män Tidsbegränsat anställda kvinnor<br />
organisation i % av alla män i % av alla kvinnor<br />
LO 11 16<br />
TCO 6 10<br />
SACO 10 14<br />
Andra 7 33<br />
Icke anslutna 22 30<br />
Av alla tidsbegränsat anställda är 43 procent LO–medlemmar (arbetare),<br />
18 procent TCO–medlemmar (tjänstemän) och 7 procent SACO–medlemmar<br />
(akademiker). Inom varje fackligt organisationsområde har fler kvinnor<br />
tidsbegränsad anställning (tabell 7 och 8).<br />
Trender och framtidsutsikter på arbetsmarknaden<br />
Sverige har varit ett föregångsland i den meningen att full sysselsättning varit<br />
ett nationellt mål. För att uppnå detta har olika lagar stiftats vid olika tillfällen<br />
för att tillfredsställa behoven hos arbetstagarna under hela deras arbetsliv – t. ex.<br />
möjlighet att variera arbetstid, föräldraledighet, studieledighet och annat.<br />
Det av lagar reglerade stödet förekommer i olika former. Det finns allmänna<br />
bidrag, som till exempel barnbidrag och folkpension. Andra bidrag är<br />
relaterade till inkomsten, som exempelvis bostadsbidraget vilket grundas på<br />
hushållets inkomst och är försett med en övre gräns. Hänsyn tas till exempelvis<br />
hyra, hushållets sammansättning osv. De flesta bidrag är inkomstbaserade,<br />
39
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
som till exempel sjukpenning, föräldrapenning och arbetslöshetsunderstöd,<br />
vilket grundas på arbetslöshetsförsäkringar som administreras av fackförbunden<br />
(Bruun & Johnson 1995).<br />
Alla anställda har rätt till sjukpenning. Om en person är anställd på heltid,<br />
deltid, tidsbegränsat eller på obestämd tid spelar ingen roll när det gäller<br />
rätten till sjukbidrag, men rätten till sjukpenning upphör i samma ögonblick<br />
som anställningen upphör. Den anställdes sjuklön under de första två<br />
veckorna betalas av arbetsgivaren. Detta bidrag är inkomstbaserat (Bruun<br />
& Johnson 1995).<br />
Socialförsäkringssystemet grundar sig på antagandet att alla människor<br />
har någon form av arbetsinkomst och att de därför kan bidra till systemet<br />
och sedan dra nytta av det när ett behov uppstår.<br />
Svensk välfärdspolitik har varit, och är, unik. Inget annat land lägger ned<br />
en så stor del av sina resurser på gemensamma sociala mål. Denna princip har<br />
varit avgörande när det gällt att främja landsomfattande jämställdhetssträvanden.<br />
Utan en väl utvecklad barnomsorg, åldringsvård och social omsorg<br />
skulle svenska kvinnor inte ha kunnat utgöra en så stor del av arbetskraften<br />
som nu är fallet. Den offentliga sektorn har även försett många kvinnor med<br />
arbete och möjlighet att försörja sig. Kvinnor dominerar inom den offentliga<br />
sektorn, medan män dominerar inom den privata sektorn. Av alla anställda<br />
inom den offentliga sektorn är 73 procent kvinnor medan 62 procent av alla<br />
anställda inom den privata sektorn är män (Statistiska centralbyrån, AKU<br />
1998a).<br />
De budgetnedskärningar som skett på senare tid har dock lett till oro för<br />
hur dessa ska påverka den sociala välfärden och <strong>kvinnors</strong> möjligheter att försörja<br />
sig, både under det yrkesverksamma livet och efter pensioneringen. De<br />
förändringar som nu vidtas är avsedda att generera sparande och ge upphov<br />
till bättre resursutnyttjande. Men många gånger vidtas dessa förändringar<br />
utan hänsyn till <strong>kvinnors</strong> behov och livssituation. De erfarenheter kvinnor<br />
har, både som anställda och som konsumenter av tjänster, beaktas inte heller<br />
alltid. Social välfärd och materiell standard likställs ofta i den allmänna<br />
debatten.<br />
Sveriges offentliga sektor har genomgått stora nedskärningar och införandet<br />
av så kallade just-in-time-anställningar inom den offentliga sektorn<br />
har påverkat särskilt <strong>kvinnors</strong> arbete. Det är troligt att det på kort sikt<br />
40
skilda världar<br />
kommer att bli svårt att skapa nya arbeten för kvinnor som har förlorat sina<br />
arbeten inom den offentliga sektorn. Speciellt äldre kvinnor som förlorar<br />
sin anställning kommer att hamna utanför arbetsmarknaden (Aronsson &<br />
Sjögren 1994; Westberg 1997).<br />
Internationalisering, användande av ny teknik samt anpassning till nya<br />
marknadsideologier medför stora förändringar. I samband med politiska<br />
omvärderingar och olika förändringar som genomförs sker också förändringar<br />
på arbetsmarknaden så att arbetsvillkoren i hög grad kommit att variera<br />
(Aronsson & Sjögren 1994).<br />
De nya arbeten som skapas kommer troligen att kräva en annan sorts<br />
arbetstagare än de som har blivit övertaliga under de senaste sex eller sju<br />
åren. Just-in-time-konceptet, vilket är utvecklat inom industrin, får när det<br />
gäller anställningsvillkoren nu en motsvarighet inom den offentliga sektorn.<br />
Utvecklingen går från fasta anställningar till ett system med s.k. just-in-timearbeten.<br />
Aronsson och Sjögren (1994) har beskrivit vad som händer med<br />
anställningsvillkoren på arbetsmarknaden:<br />
”Kring en kärna av tillsvidareanställda med anställningstrygghet, möjlighet<br />
till utveckling och karriär och bra betalt grupperas en mängd olika slag<br />
av tidsbegränsade anställningar. Det handlar om anställningsformer som<br />
till exempel provanställning, praktikarbete, projektanställning, feriejobb,<br />
vikariat och anställda för arbetsanhopning. De perifera arbetstagarna ska<br />
tillförsäkra företaget maximal antalsmässig flexibilitet och anpassas till<br />
produktionens dalar och toppar” (Aronsson & Sjögren 1994).<br />
Att köpa, upphandla eller hyra in tjänster ökar företagets flexibilitet, precis som<br />
”leasing” och ”franchising” eller införandet av varierad arbetstid. Slimmade<br />
organisationer som använder många just-in-time-anställda för att anpassa sig<br />
till efterfrågetrycket på varor och tjänster kommer att ställa stora krav på sina<br />
fast anställda, även om dessa blir svårare att ersätta på grund av sina specialkunskaper.<br />
De kommer till exempel att löpa större risk att få arbeta övertid<br />
för att möta tillfälliga arbetstoppar. På grund av att flexibilitet uppnås med<br />
hjälp av inhyrning ”just-in-time” får de just-in-time-anställda liten möjlighet<br />
att kontrollera sina arbetsvillkor och följaktligen arbetsorganisationen.<br />
Eftersom tjänstesektorn växer, och eftersom tjänster inte kan lagras (utan i<br />
stället måste produceras på begäran), intresserar sig arbetsgivare även mycket<br />
41
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
för flexibla arbetstider. Ny teknik kan till exempel mäta aktivitetsnivåerna<br />
under en arbetsdag eller under längre perioder och användas för anpassning<br />
till efterfrågemönstret.<br />
Flera förändringar i arbetslagstiftningen under de senaste åren har gjort<br />
det lättare att hyra in tidsbegränsat anställda. Privata arbetsförmedlingar är<br />
numera lagliga (fr.o.m. juli 1993), och dessa kan också hyra ut tidsbegränsat<br />
anställda.<br />
Svenska Arbetsgivarföreningen, SAF, har haft stort inflytande över vad<br />
som händer på arbetsmarknaden. SAF understryker vikten av att koncentrera<br />
resurserna till de områden där varje företag har sin kärnkompetens.<br />
SAF har ställt upp följande krav på en flexibel organisation (SAF 1992):<br />
• Den höga förändringstakten ökar behovet av flexibla – helst hyperflexibla<br />
– organisationslösningar.<br />
• Utvecklingen av informationstekniken kräver att nätverk skapas mellan<br />
och inom organisationer.<br />
• När företagandet blir alltmer kunskapsintensivt väljer många företag att<br />
koncentrera verksamheten och resurserna till den egna kärnkompetensen.<br />
Företag utvecklas inom skilda områden, där de erbjuder särskilda tjänster<br />
och kan hyras in vid behov, s.k. outsourcing.<br />
• På grund av de stora kostnaderna med att leda och samordna stora hierarkier<br />
ersätts hierarkierna och de administrativa lösningarna av marknadslösningar.<br />
• Kravet på ett högt tempo i alla processer i en organisation tillgodoses<br />
bättre av nätverksliknande och flödesinriktade strukturer än av traditionellt<br />
funktionella och hierarkiska system.<br />
SAF anser att den nu existerande lagstiftningen, som reglerar relationen<br />
mellan arbetsgivare och anställda, är ett hinder för flexibiliteten.<br />
De stabila relationer som fanns förr, med fasta arbetstider och fast<br />
anställning, bidrog till att bygga upp ett förtroende. Men den förändring<br />
som nu pågår mot större flexibilitet och ”down-sizing”, löser upp de band<br />
som existerar mellan anställda och arbetsgivare. Detta kan leda till misstro<br />
mot arbetsgivaren, vilket i sin tur kan minska den enskildes intresse av att<br />
ta risker, trots att helt motsatta krav i själva verket ställs på henne/honom<br />
(Aronsson 1997).<br />
42
En uppdelad arbetsmarknad<br />
skilda världar<br />
Försöken att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden kan beskrivas som försök<br />
att skapa en uppdelad arbetsmarknad med klara skillnader både vad gäller<br />
anställningsvillkor och arbetsvillkor. Jämfört med andra länder är Sveriges<br />
sekundära arbetsmarknad 5 liten. Arbetsrättsliga lagar och regleringar av<br />
arbetsmarknaden har hittills förhindrat utbredningen av en uppdelad arbetsmarknad,<br />
och därmed har uppkomsten av en outbildad och dåligt betald<br />
arbetskraftsreserv av tillfälliga anställda undvikits. Edling & Sandberg (1993)<br />
skiljer mellan två grupper, medan Aronsson & Sjögren (1994) lägger till en<br />
tredje grupp.<br />
Den första gruppen med ”stängda befattningar” består av anställda med<br />
relativt säker anställning, kvalificerade arbetsuppgifter och karriärmöjligheter.<br />
Den andra gruppen med ”öppna befattningar” har en mer osäker situation,<br />
vilket ger upphov till svagare band med arbetsgivaren. De hyrs in och<br />
betalas enligt marknadens priser, och deras anställning beror i hög grad på<br />
svängningar i behovet av arbetskraft.<br />
Den tredje gruppen består av individer utan fast arbete. De nuvarande<br />
höga arbetslöshetssiffrorna ökar sannolikheten för att arbetsmarknaden<br />
utvecklar ett system där arbete inte medför trygghet, vare sig med hjälp av<br />
arbetsrättsliga lagar eller som en del av ett socialt trygghetssystem.<br />
Teknisk-ekonomisk rationalitet kontra ansvarsrationalitet<br />
Modeller med just-in-time-anställningar baseras på antaganden om varuproduktionens<br />
rationalitet. Bakom dessa antaganden ligger en syn på mänskliga<br />
individer som enbart komponenter i ett maskineri, utan egna behov, vilka<br />
kan tas fram och sättas någonstans vid lämplig tid och sedan flyttas när de<br />
inte längre behövs – ungefär som andra verktyg. Men människor är inte<br />
komponenter. De behöver ta hänsyn till hela situationen, både när det gäller<br />
sin ekonomiska situation och när det gäller hur de ska använda sin tid.<br />
De vill ha möjlighet att planera för sin egen framtid, åtminstone för sina<br />
omedelbara behov. Antaganden om varuproduktionens rationalitet ligger<br />
bakom utvecklingen av en teknisk-ekonomisk rationalitet, som används för<br />
att beskriva den typ av rationalitet som karakteriserar hur män tänker.<br />
43
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Kvinnors erfarenheter av betalt och obetalt omsorgsarbete har lett till att<br />
de utvecklat en egen rationalitet – ansvarsrationaliteten – en term som först<br />
användes av Sörensen (1982) för att beskriva den rationalitet som karakteriserar<br />
hur kvinnor tänker (Ve 1989). Ve använder termen ansvarsrationalitet<br />
som en konstruktion där vissa aspekter av <strong>kvinnors</strong> tankemönster poängteras<br />
så att de kan jämföras med mäns tankemönster.<br />
Detta antyder att <strong>kvinnors</strong> och mäns olika erfarenheter har resulterat i<br />
att deras respektive tankesätt (deras rationalitet) har utvecklats olika, dvs. att<br />
olika slags rationalitet är socialt strukturerad med sin grund i det moderna<br />
samhällets könsuppdelning av arbetet. Den grundläggande, och troligen<br />
viktigaste, skillnaden mellan dessa två typer av rationalitet är att de medför<br />
olika inställning till andra människor. Ansvarsrationaliteten ser människor<br />
som ett mål i sig medan den teknisk-ekonomiska rationaliteten ser dem som<br />
medel för att nå ett mål.<br />
Detta förklarar varför åtgärder för att öka effektiviteten i moderna industriföretag<br />
inte kan användas direkt inom vårdsektorn. Industrins vinstdrivande<br />
ekonomiska mål, grundade på de värderingar som dominerar den tekniskekonomiska<br />
rationaliteten, strider mot målen för den nationella välfärden,<br />
grundade på värderingar som avser att tillfredsställa sociala behov i enlighet<br />
med ansvarsrationaliteten.<br />
Slutsats och kommentar<br />
Trots ökningen av andelen tidsbegränsat anställda inom arbetskraften på senare<br />
tid har de flesta anställda fortfarande fast anställning. De som påverkats mest<br />
är yngre arbetstagare och särskilt yngre kvinnor. Det är också inom servicenäringen,<br />
inom vård och omsorg samt inom barn- och äldreomsorgen som<br />
man hittar flest tidsbegränsade arbeten. Dagens situation på arbetsmarknaden<br />
kommer troligen att leda till att fler tidsbegränsade arbeten skapas, i första<br />
hand som ett svar på kortsiktiga efterfrågetoppar eller för att möta specifika<br />
krav på kort sikt. Det senare innebär ofta en projekt- eller objektsanställning,<br />
vilket är något som har blivit vanligare eftersom arbetsgivare använder fasta<br />
anställningar endast för att täcka sin primära verksamhet.<br />
Majoriteten av de tidsbegränsat anställda, de unga, är också de som just<br />
har gett sig ut i arbetslivet. Det är också den grupp som har haft de högsta<br />
arbetslöshetssiffrorna under senare år. För att göra en jämförelse: Om<br />
44
skilda världar<br />
anställningsnivåerna skulle ha varit desamma under 1995 som under 1990,<br />
skulle 70 000 fler unga kvinnor i åldern 20–25 år och nära 80 000 fler unga<br />
män haft anställning. De som har försökt byta yrke har haft svårare att hitta<br />
fast anställning än de som har stannat inom yrket.<br />
Aronsson och Sjögren (1994) anser att ”tidsbegränsade arbeten utgör en<br />
bro från arbetslöshet till fast anställning” och detta torde omfatta både kvinnor<br />
och ungdomar. Kvalifikationsprofilen för tidsbegränsade anställningar<br />
är mycket polariserad på så sätt att vissa anställningar medför kvalificerade<br />
arbetsuppgifter som kräver hög utbildning (till stor del prov- och projektanställningar),<br />
medan andra är enkla arbeten som inte kräver någon utbildning<br />
alls (mestadels vikariat och behovsanställning). Den första gruppen anställningar<br />
innehas oftast av män och den senare av kvinnor. De mest otrygga<br />
anställningstyperna är ganska vanliga och innehas i större utsträckning av<br />
kvinnor än av män. Under senaste år har något fler kvinnor än män högre<br />
utbildning, upp till grundläggande universitetsnivå. Men detta förändrar inte<br />
de mönster som beskrivits ovan.<br />
Arbetslöshetsmönstren för kvinnor och män är i allmänhet lika upp till 45<br />
års ålder. I högre åldersgrupper har kvinnorna klarat sig bättre än männen<br />
(Statistiska centralbyrån 1996b).<br />
Arbetslösa har samma kunskapsprofil som tidsbegränsat anställda. Människor<br />
med lägre utbildning har i större utsträckning förlorat sina arbeten. Inom<br />
kvinnodominerade yrken har många sjukvårdsbiträden och undersköterskor<br />
sagts upp, och antalet som arbetar inom barnomsorgen har minskat avsevärt.<br />
Arbetslöshet på grund av strukturrationalisering är något som i första hand<br />
har drabbat ungdomar (Statistiska centralbyrån 1996b).<br />
Kvinnor i åldrarna 25 till 30 år oroar sig mer än andra åldersgrupper för<br />
att förlora sina arbeten. Dessa kvinnor är därför mindre villiga att kritisera<br />
dåliga arbetsförhållanden. Dubbelt så många kvinnor som män kan tänka sig att<br />
acceptera en dålig arbetsmiljö utan kritik (tidskriften Arbetsmiljö 1997).<br />
Jämfört med männen i samma situation, upplever kvinnor i barnafödande<br />
åldrar eller med småbarn, en större konflikt mellan att å ena sidan ansvara för<br />
hem och barn och å andra sidan förtjäna sitt levebröd – nu när arbetsmarknaden<br />
har blivit så otrygg (tidskriften Arbetsmiljö 1997). Unga kvinnor är också mindre<br />
benägna att ta risker, och de accepterar sämre arbetsförhållanden. Det är också<br />
främst kvinnor som har mindre förtroende för sina arbetsgivare.<br />
45
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Att det finns ett större antal kvinnor med otrygga, tillfälliga arbeten<br />
ökar – i anslutning till de fakta som beskrivits ovan (tidskriften Arbetsmiljö)<br />
– sannolikheten för att ett nytt ”ohälsosyndrom” uppstår som ett resultat av<br />
misstron mellan anställda och arbetsgivare. O<strong>hälsa</strong> på grund av brist på förtroende<br />
kan beskrivas som en social, psykosocial och somatisk sjukdom som<br />
uppstår till följd av individens begränsade förmåga att klara av otryggheten<br />
i sitt liv (Aronsson 1997).<br />
Ett annat problem som uppstår på grund av de tillfälliga anställningarna<br />
är att dessa tillfälliga arbeten och behovet av extra personal ofta beror på<br />
stora produktionsvolymer med krav på korta leveranstider, något som orsakar<br />
en tung arbetsbelastning både för den fast anställde och för dem som extrainkallats.<br />
Detta ökar förmodligen, utöver ”tillitsbrist-syndromet”, risken för<br />
arbetsskador, däribland förslitningsskador.<br />
Arbetsorganisation och arbetsförhållanden<br />
Strukturerna inom arbetsorganisationen ses ofta som könsneutrala och som<br />
oberoende av huruvida om de som ingår i organisationen är kvinnor eller<br />
män. Dock måste frågan ställas hur kön påverkar organisationsprocesserna<br />
och organisationsstrukturerna. Organisationsstrukturer måste förstås och<br />
analyseras som könssystem. Olika organisationsformer har olika könspolitiska<br />
effekter. Det så kallade könsmaktssystemet – dvs. underliggande antaganden,<br />
värdesystem och praxis i moderna företag – utgör beståndsdelar i organisationens<br />
logik och bidrar i praktiken till att göra <strong>kvinnors</strong> förhållanden<br />
”osynliga” (Acker 1987; Baude m. fl.1987; Gunnarsson, m. fl. 1991; Kvande<br />
& Rasmussen 1990).<br />
Forskare (Gunnarsson & Ressner 1983; Kvande & Rasmussen 1990;<br />
Ressner 1985) har visat att <strong>kvinnors</strong> möjligheter till utveckling är större i<br />
nätverksorganisationer än i hierarkiska organisationer. Kvande och Rasmussen<br />
jämförde i en undersökning den hierarkiska organisationen med nätverksorganisationen.<br />
De sammanfattade sina resultat för de båda organisationstyperna<br />
i följande egenskaper:<br />
Hierarki<br />
• Specialiserad och rigid arbetsfördelning<br />
• Vertikal kommunikation<br />
46
• Centraliserade beslutssystem<br />
• Inflytande på grundval av hierarkisk ställning<br />
Nätverk<br />
• Flexibel och föränderlig gruppbaserad arbetsorganisation<br />
• Horisontell kommunikation<br />
• Decentraliserade beslutssystem<br />
• Inflytande på grundval av kunskap och erfarenhet<br />
skilda världar<br />
En jämförelse mellan hierarkiska organisationer och nätverksorganisationer<br />
visar att den hierarkiska organisationen begränsar människors möjligheter<br />
att möta nya utmaningar. Strukturen för tilldelning av arbetsuppgifter är<br />
rigid och sätter gränser för arbetstagarens utveckling genom arbetet. Nya<br />
arbetsuppgifter erhålls genom att söka nya befattningar – antingen vertikalt,<br />
uppåt i hierarkin, eller till en annan del av organisationen. I båda fallen blir<br />
arbetsuppgifterna nya och okända. Möjligheterna att erhålla ny kompetens<br />
beror helt och hållet på de nya arbetsuppgifterna.<br />
En nätverksorganisation å andra sidan erbjuder avsevärda, i princip<br />
obegränsade, utmaningar. Arbetsuppgifterna förändras oupphörligt och<br />
de anställda är med i processen som definierar och omdefinierar dem. De<br />
anställda kan själva utforska nya arbetsområden och arbetsuppgifter. De har<br />
stor handlingsfrihet när det gäller att pröva nya arbetsuppgifter eller att ta på<br />
sig mer ansvar. Organisationen förväntar sig ofta detta av dem. Nödvändiga<br />
färdigheter erhålls genom att arbetet utförs. Genom att prova på nya områden<br />
upptäcker de anställda att de kan bemästra olika arbetsuppgifter och vågar<br />
till följd av detta ta på sig nya arbetsuppgifter och mer ansvar. De anställda<br />
arbetar tillsammans och knyter ofta fritt kontakter över grupp- och avdelningsgränser,<br />
och alla bidrar med sin kunskap till beslutsprocessen. De får<br />
gensvar och hjälp med att utföra sina arbetsuppgifter, och de får förtroende<br />
för sin yrkeskunskap och kompetens.<br />
Hierarkiska organisationer osynliggör ofta kvinnor som kunskapsbärare<br />
och isolerar dem – ofta i botten av hierarkin. En hierarkisk organisation gynnar<br />
en könsordning där män ges högre rang än kvinnor. Nätverksorganisationer<br />
blir, till stor del tack vare sin flexibilitet, mer kvinnovänliga. Nätverksorganisationer<br />
är mer mottagliga för förändringar, gör kvinnor synliga som arbetande<br />
47
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
individer och låter alla anställda ta på sig större utmaningar. Nätverksorganisationer<br />
är också kvinnovänligare, eftersom de bättre återspeglar <strong>kvinnors</strong><br />
attityd till arbete, kvinnliga värderingar och deras allmänna sätt att vara<br />
(Gunnarsson 1994; Kvande & Rasmussen 1990).<br />
Vad karakteriserar en bra arbetsorganisation?<br />
Frågor som rör <strong>kvinnors</strong> och mäns arbetsmiljö kan inte behandlas på ett tillfredsställande<br />
sätt utan att hänsyn tas till hur arbetet organiseras. Problemen<br />
med särskilt <strong>kvinnors</strong> arbetsförhållanden måste leda till ansträngningar att<br />
förbättra arbetsmiljön och ge bättre <strong>hälsa</strong>, med utgångspunkt i den verklighet<br />
som kvinnor möter i arbetslivet och i arbetsorganisationen. Målet är<br />
att, om möjligt, uppfylla kraven på en bra arbetsorganisation för att minska<br />
hälsoriskerna.<br />
Egenskaperna i en bra arbetsorganisation kan beskrivas enligt följande<br />
(Arbetsmiljölagen i SAN 1995; Westberg 1997):<br />
• Arbetsuppgifter måste innehålla någon variation. Den anställde ska själv<br />
eller tillsammans med arbetslaget bestämma över hur arbetet organiseras<br />
när det gäller metoder, rutiner osv.<br />
• Den anställde ska ha möjlighet att se var i processen hennes/hans insats<br />
passar in. Den anställde måste känna att det utförda arbetet är meningsfullt<br />
och ger henne/honom respekt och förståelse.<br />
• Arbetet ska ge möjlighet att uppfylla den anställdes behov av social kontakt<br />
med arbetskamraterna, och det ska vara möjligt att samarbeta med dem.<br />
• Arbetet ska vara sådant att den anställde har möjlighet att fatta beslut<br />
inom sitt eget arbetsområde. Den anställde ska ha möjlighet att påverka<br />
beslutsfattandet när det gäller arbetsorganisation, arbetsuppgifter och<br />
arbetsmiljö.<br />
• Arbetsorganisation och arbetsuppgifter ska stimulera till inlärning och<br />
utveckling. Arbetet ska erbjuda öppningar inför framtiden.<br />
• Teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll ska vara så konstruerade att<br />
den anställde inte utsätts för fysisk eller psykisk ansträngning som kan<br />
leda till sjukdom eller olyckor. I samband med detta ska hänsyn även tas<br />
till former för ersättning och arbetstidens förläggning. Starkt styrt eller<br />
bundet arbete ska undvikas eller begränsas.<br />
48
skilda världar<br />
Hur ser det ut i verkligheten?<br />
Som redan har diskuterats ovan har Sverige en strängt könssegregerad arbetsmarknad.<br />
Det framgår också att många arbeten där kvinnor dominerar är<br />
repetitiva och monotona till sin natur – något som i hög grad leder till förslitningsskador.<br />
Även om tungt arbete ses som manligt arbete, utförs dessa<br />
monotona och/eller tunga arbeten ofta av kvinnor. Arbetsuppgifterna inom<br />
mansdominerade yrken anses fortfarande kräva större fysisk styrka (vilket<br />
betyder endast män), fastän sådana arbeten i själva verket blir allt sällsyntare.<br />
Fysisk styrka ses fortfarande som en manlig egenskap. Men även inom till<br />
exempel vård och omsorg, där arbetsuppgifterna i allmänhet anses vara vårdande<br />
och därför kvinnliga, behövs i själva verket fysisk styrka (Westberg-<br />
Wohlgemuth 1996). 6<br />
Föreställningarna om att fysisk styrka är en egenskap som gör män mer<br />
lämpade för vissa arbeten (inom företrädesvis manliga yrken), och att kvinnor<br />
har egenskaper eller kvalifikationer som gör dem mer lämpade för vård<br />
(inom företrädesvis kvinnliga yrken) eller för enkla, repetitiva arbetsuppgifter<br />
(inom mansdominerade sektorer) anses av många vara objektiva fakta. Det<br />
går inte att utesluta att dessa föreställningar bidrar till att öka risken för<br />
yrkesskador bland kvinnor.<br />
Dåliga psykosociala arbetsförhållanden – höga krav, litet inflytande, små<br />
möjligheter till utveckling och till att lära nytt samt svagt socialt stöd på<br />
arbetet – har alla nära samband med minskat psykiskt välbefinnande. För<br />
kvinnor är minskat psykiskt välbefinnande vanligast bland lärare, psykiatrisk<br />
vårdpersonal, socialarbetare, restaurangpersonal och städpersonal. För män<br />
är detta mest utbrett bland läkare, psykiatrisk vårdpersonal och buss- och<br />
taxiförare. De dåliga psykosociala arbetsförhållanden som listats ovan är<br />
också utbredda inom dessa yrken.<br />
År 1995 var andelen anställda som upplevde sina arbeten som psykiskt påfrestande<br />
46 procent bland kvinnor och 38 procent bland män (Statistiska centralbyrån<br />
1996a). Denna undersökning visade även att yrken som innebar kontakt<br />
med andra människor, till exempel socialarbetare, kuratorer, sjukvårdspersonal<br />
av alla kategorier, lärare och liknande, var mest psykiskt påfrestande.<br />
Över 40 procent av alla anställda förklarade att det varje vecka hände att<br />
de inte kunde sluta tänka på arbetet när de var borta från det. En så stor<br />
andel som 16 procent förklarade att de hade sömnsvårigheter på grund av<br />
49
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
oro för arbetet, och 14 procent att de inte kände för att gå till arbetet (samma<br />
för båda könen).<br />
Arbetsmiljörapporten 1995 (Statistiska centralbyrån 1996a) fann att 43<br />
procent av kvinnorna och 35 procent av männen har arbeten där de upprepar<br />
samma rörelse många gånger i timmen under åtminstone hälften av sin arbetstid<br />
(tabell 9). Att inte kunna bestämma sin egen arbetstakt eller ens bestämma<br />
när arbetet ska utföras är ofta knutet till mer rutinbetonade arbeten.<br />
Tabell 9. Andelen kvinnor respektive män inom samma yrke som under minst halva arbetstiden<br />
enbart upprepar samma arbetsmoment många gånger i timmen (1989/1995). Källa:<br />
Statistiska Centralbyrån 1996a.<br />
Kvinnor, % Män, %<br />
Utredningsarbete m.m. 23 9<br />
Kemiskt, fysikaliskt arbete m.m. 31 15<br />
Affärsbiträde 67 38<br />
Elektronik, teleteknik 76 24<br />
Paketerings-, lagerarbete 79 53<br />
Post- och telekomarbete 84 60<br />
Kvinnor tillåts i mindre utsträckning än män bestämma när de ska utföra sina<br />
arbetsuppgifter, och de har i större utsträckning repetitiva arbetsuppgifter.<br />
Inom mer än fem av tio kvinnodominerade yrken måste mer än 70 procent<br />
av arbetstagarna upprepa samma rörelse många gånger i timmen under åtminstone<br />
halva sin arbetstid. Motsvarande siffra för mansdominerade yrken<br />
är tre av tio. Även inom samma yrke kan man i detta avseende se skillnader<br />
mellan <strong>kvinnors</strong> och mäns arbetsuppgifter. Detta tyder på att kvinnor tilldelas<br />
fler enahanda, repetitiva arbetsuppgifter.<br />
Statistiska centralbyrån har rapporterat att 35 procent av alla anställda<br />
under 1995 tycker sig ha så mycket att göra på arbetet varje vecka att de<br />
kände sig tvingade att antingen korta ned lunchrasten, arbeta sent eller ta<br />
med sig arbetet hem för att fullgöra det (Statistiska centralbyrån 1996a).<br />
Detta gäller män i högre grad än kvinnor (40 respektive 31 procent), och<br />
det inträffar oftare för personer inom yrken som kräver längre utbildning<br />
än för dem inom yrken med krav på kortare utbildning.<br />
Femtiofyra procent av kvinnorna och 52 procent av männen tycker att<br />
deras arbetsbelastning är för stor – alltså mer än hälften av alla anställda.<br />
50
skilda världar<br />
Andelen är högre inom vårdsektorn (läkare), utredaryrken, pedagogiska yrken<br />
(förskollärare, lärare, fritidspedagoger) samt för socialarbetare, kuratorer<br />
och liknande yrken. Många av de anställda – 63 procent av kvinnorna och 54<br />
procent av männen – tycker att arbetstakten hade ökat under de senaste fem<br />
åren. Detta stämmer mest för arbetstagare på mellannivå, som till exempel<br />
sjuksköterskor och banktjänstemän (Statistiska centralbyrån 1996a).<br />
Femtiotvå procent av alla anställda tycker att de har möjlighet att lära sig<br />
något på arbetet varje vecka och utvecklas inom yrket. Totalt sett har män<br />
större möjlighet att utvecklas på arbetet, men variationen är stor mellan olika<br />
yrken. Upp emot 64 procent av männen och 58 procent av kvinnorna har<br />
arbeten som kräver återkommande utbildning.<br />
Sämst chanser till personlig utveckling på arbetet finns inom yrken där<br />
ingen yrkesutbildning krävs – t. ex. köksbiträden, affärsbiträden, paketerings-<br />
och lagerarbetare och städare – där 30 procent av kvinnorna och 31 procent<br />
av männen tycker att de har möjligheter att utvecklas. Därefter kommer<br />
kvinnliga lägre tjänstemän, som t. ex. sekreterare, maskinskrivnings- och<br />
redovisningsarbete (lägre kvalifikationsnivå 7 ), samt kvinnliga facklärda 8<br />
arbetare, som verkstadsmekaniker, kockar m. fl. Endast en av fyra kvinnor i<br />
den sista gruppen har möjlighet att utvecklas inom sitt yrke, medan åtminstone<br />
hälften av männen har arbetsuppgifter där detta är möjligt (Statistiska<br />
centralbyrån 1996a).<br />
Datorer används i stor utsträckning på svenska arbetsplatser. Omkring 56<br />
procent av alla som arbetar använder något slag av datoriserad utrustning, och<br />
mer än 50 procent arbetar framför en dataskärm. Datorer används särskilt<br />
ofta inom vissa yrken, som till exempel inom områden som administration<br />
och ekonomi samt inom kemi och fysik, med en datoranvändning på 90 procent.<br />
Datoriseringen – uttryckt i hur stor andel av arbetstagarna som arbetar<br />
framför en skärm – har ökat dramatiskt under de senaste elva åren (för vilka<br />
statistik finns tillgänglig från arbetsmiljörapporterna). Andelen kvinnor med<br />
bildskärmsarbete ökade från 16 procent till 47 procent, medan männens<br />
datoranvändning ökade från 17 procent till 54 procent – en tredubbling för<br />
båda könen (Statistiska centralbyrån 1996a).<br />
Den psykosociala arbetsmiljön som rapporterats om i Arbetsmiljö 1995<br />
(Statistiska centralbyrån 1996a) omfattar även frågor om våld, hot om våld,<br />
mobbning och sexuella trakasserier, även om statistik endast finns tillgänglig<br />
51
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
från och med 1995. Under en tolvmånadersperiod utsattes 16 procent av alla<br />
kvinnor och åtta procent av männen för våld eller hot om våld på arbetet.<br />
Den grupp som berördes mest – kvinnor inom kategorin facklärda arbetare<br />
(vårdarbetare som undersköterskor och mentalskötare) – hade en årlig tillbudssiffra<br />
på 28 procent. Något fler än 8 procent av alla arbetande utsattes<br />
under samma period för mobbning från arbetskamrater eller chefer. Dessa<br />
siffror omfattar ungefär lika många kvinnor som män.<br />
Kvinnor utsätts oftare för sexuella trakasserier än män; 1,5 procent av<br />
kvinnorna och 0,5 procent av männen blev sexuellt trakasserade av antingen<br />
arbetskamrater eller chefer åtminstone en gång under samma tolvmånadersperiod.<br />
Ett avsevärt större antal, nästan 5 procent av kvinnorna och 1 procent<br />
av männen, utsattes för sexuella trakasserier av andra personer än arbetskamrater<br />
eller chefer. Detta förekommer oftast inom företrädesvis kvinnliga<br />
yrken, till exempel inom hälso- och sjukvårdsyrken, storhushåll samt inom<br />
hotell- och restaurangnäringen.<br />
Arbetstagare utan yrkesutbildning känner sig mer utsatta för hälsorisker<br />
än andra arbetsgrupper. I allmänhet är de med kortare gymnasieutbildning<br />
mest utsatta.<br />
Inom företrädesvis kvinnliga yrken har arbetstagarna ofta litet inflytande<br />
över arbetsplatsen. Kvinnor som arbetar inom företrädesvis manliga yrken har<br />
monotona arbetsuppgifter, vanligen med dåliga arbetsförhållanden. Städpersonal,<br />
mest kvinnor, har en otvetydigt negativ arbetssituation med låga krav,<br />
monotona arbetsuppgifter och liten möjlighet till personlig utveckling och<br />
utbildning på arbetet (Statistiska centralbyrån 1996a).<br />
Situationen för anställda inom vården, bland annat inom äldre- och<br />
handikappvården, är också prekär. De står inför flera allvarliga svårigheter.<br />
För det första är deras situation på arbetsmarknaden osäker, eftersom en<br />
stor del av dessa arbeten är tidsbegränsade. För det andra innebär arbetet<br />
en stor skaderisk på grund av tunga lyft, utsatthet för kemikalier och risker<br />
för infektioner. De utsätts även för psykisk stress på grund av sina kontakter<br />
med andra människor. Detta att samtidigt utsättas för stor psykisk stress och<br />
höga fysiska krav är något speciellt för sjukvården. Undersköterskor och<br />
mentalskötare har också liten möjlighet att påverka när vissa av deras arbetsuppgifter<br />
ska utföras. Och alla vårdyrken är utsatta för de största riskerna<br />
för våld, hot om våld, mobbning och sexuella trakasserier.<br />
52
skilda världar<br />
Konsekvenser av den nya arbetsmarknaden – sammanfattning<br />
Som en konsekvens av de nya förhållanden som råder på arbetsmarknaden<br />
finns en stark tendens att kräva att arbetskraften ska finnas tillgänglig endast<br />
vid behov. Dessa förändringar på arbetsmarknaden påverkar arbetslösa, tidsbegränsat<br />
anställda och även fast anställda.<br />
Den senaste tidens förändringar i arbetslivet med bland annat ändrade<br />
arbetsvillkor och arbetsmiljö ställer högre krav på flexibilitet och anpassningsförmåga<br />
– speciellt för kvinnor. Det betyder att kvinnor får svårare att planera<br />
och kombinera arbete och familjeliv. Kvinnor känner större oro än män för<br />
att arbetsmarknadens förändringar ska beröra dem, trots att arbetslösheten<br />
hittills har varit något högre bland män.<br />
Men detta mönster håller nu på att förändras så att män återanställs i<br />
högre grad än kvinnor. En titt på <strong>kvinnors</strong> anställningssiffror visar att deras<br />
situation på arbetsmarknaden är otryggare. Kvinnor har i större utsträckning<br />
tidsbegränsade arbeten än män. Och de känner i mycket större utsträckning<br />
att de vill anpassa arbetslivet efter familjen trots att precis motsatta krav ställs<br />
på dem av arbetsvillkoren i arbetslivet.<br />
Om hänsyn tas till både möjligheter och risker kan individens uppfattning<br />
om framtiden när det gäller situationen på arbetsmarknaden relateras till<br />
problem som trötthet, apati, magproblem, sömnsvårigheter m.m. – både<br />
bland kvinnor och män. Dessa problem kan därför vara arbetsrelaterade,<br />
men har ännu inte erkänts som sådana. Den tidpunkt när arbetsrelaterade<br />
besvär kommer att accepteras som arbetssjukdom i lagens mening är socialt<br />
betingad och har samband med historiska och kulturella faktorer i samhället,<br />
bland annat samhällets attityder till kvinnor.<br />
Värderingar och åsikter som finns i samhället förändras av nya budskap<br />
vilka uttrycks genom spridning av kunskap. Denna spridning innehåller mer<br />
eller mindre dolda budskap och processer som omedvetet påverkar samhället.<br />
En av konsekvenserna av detta är att unga kvinnor i åldrarna 25–35 år oroar<br />
sig mer för att förlora arbetet än andra åldersgrupper. De tenderar därför<br />
att acceptera arbetsförhållanden som inte skulle ha accepterats för några år<br />
sedan. De vet också att det faktum att det är kvinnan som föder barnen ofta<br />
används som ett svepskäl (öppet eller dolt) för att utestänga kvinnor från<br />
vissa arbeten. Så är det även om alla kvinnor inte kommer att föda barn eller<br />
alltid prioriterar omsorgen om barnen framför karriären.<br />
53
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
De nya arbetsförhållandena påverkar också de anställdas inställning till<br />
arbetsgivarna. Sämre förhållanden på arbetsplatsen och i arbetslivet kan ge<br />
minskat förtroendet för arbetsgivarna. Man kan kanske identifiera en ny slags<br />
arbetssjukdom här – ”brist-på-tillit-syndromet” – en o<strong>hälsa</strong> orsakad av att<br />
förtroendet mellan anställda och arbetsgivare bryter samman på grund av<br />
otryggheten på arbetsmarknaden. Brist på förtroende för arbetsgivarna och<br />
för välfärdsstaten kan tänkas vara orsaken till detta ”ohälsosyndrom” och<br />
kan beskrivas som social, psykisk och somatisk o<strong>hälsa</strong>. Eftersom kvinnornas<br />
ställning på arbetsmarknaden inte är lika trygg som männens upplever de<br />
troligen symtom på ”ohälsosyndromet” oftare än män (se även de följande<br />
kapitlen om andra hälsoproblem).<br />
Dessa mönster återspeglar en aspekt av könsparadoxen, dvs. att kvinnor<br />
verkar lida av sjukdom i högre grad än män, trots att de i allmänhet lever<br />
längre. Orsaken till denna paradox är svår att avgöra, men det verkar troligt<br />
att den kan knytas till den könsmärkning och segregering som finns i<br />
samhället. Kvinnor och män uppfostras att handla och reagera på olika sätt,<br />
så det förefaller rimligt att detta även gäller arbetsrelaterade situationer.<br />
Kvinnor och män har också i stor utsträckning olika arbetsmarknader, och<br />
utsätts därför för olika hälsorisker. Denna skillnad i förutsättningar (både<br />
biologiska och sociala) är den troligaste förklaringen till de skillnader kvinnor<br />
och män upplever när det gäller arbetsrelaterade problem (Westberg<br />
1997; Östlin m. fl. 1996)<br />
De erfarenheter som redogjorts för och förutsägelser om den framtida<br />
arbetsmarknaden visar att risken för ökad o<strong>hälsa</strong> i Sverige är stor. Detta gäller<br />
främst kvinnor. Ansträngningar görs dock för att förbättra arbetslivet. På<br />
många håll försöker individer och institutioner utifrån ett helhetsperspektiv<br />
på ett genomgripande sätt förbättra arbetsplatsorganisationen och arbetsvillkoren.<br />
54
Noter<br />
skilda världar<br />
1. Statistiken grundar sig på Nordisk yrkesklassificering (en klassificering som<br />
används i folkräkningar osv.). Klassificeringen innehåller många fler yrkestitlar<br />
inom mansdominerade områden än inom kvinnodominerade områden. Inom<br />
verkstadsindustrin finns t. ex. detaljerade klassificeringar av yrken vilka ofta har<br />
samband med den maskin arbetstagaren använder. Klassificeringen av kvinnodominerade<br />
yrken inom den offentliga sektorn är mer generell till sin natur och<br />
innehåller färre yrkestitlar. Denna statistik är från 1990 (Westberg-Wohlgemuth<br />
1996). Nyare statistik använder en vidare klassificering av yrken och är till och<br />
med ännu mer inexakt än de klassificeringar som användes fram till 1990.<br />
2. Termer som används i texten:<br />
Arbetskraft täcker alla sysselsatta/förvärvsarbetande eller arbetslösa.<br />
Ej i arbetskraften täcker personer som inte söker anställning, t. ex. studerande, förtidspensionärer<br />
och hemmafruar.<br />
Anställda eller sysselsatta personer har arbetat åtminstone en timme per vecka eller är<br />
tillfälligt frånvarande från en bestämd arbetsplats under mätperioden.<br />
Arbetslösa täcker personer utan något förvärvsarbete men som söker sådant.<br />
Tillfälligt frånvarande täcker personer som inte befinner sig på sin ordinarie anställningsplats<br />
på grund av semester, sjukdom, vård av sjukt barn, studier, militärtjänst osv.<br />
Begreppet gäller endast för frånvaro längre än en vecka.<br />
Relativa arbetskraftstalet speglar hur stor procent av befolkningen som är en del av<br />
arbetskraften.<br />
Relativa arbetslöshetstalet speglar hur stor procent av arbetskraften som är arbetslös.<br />
Relativa frånvarotalet speglar hur stor procent av de anställda som är tillfälligt frånvarande<br />
från sina ordinarie arbeten. Både frånvaro under del av vecka och frånvaro<br />
mer än en vecka är medräknad.<br />
3. Åldersgruppen 16–64 år används nästan alltid vid dessa jämförelser.<br />
4. Procentandelen egna företagare omfattar även anställda familjemedlemmar.<br />
5. Den sekundära arbetsmarknaden förknippas med avvikande och vanskliga arbetsförhållanden<br />
och också med osäkra, lågt betalda arbeten utan trygghet.<br />
6. Vid repetitiva rörelser och statiskt arbete ansträngs muskelfibrer så att blodcirkulationen<br />
hindras och fibrerna slutligen skadas, vilket leder till förslitningsskador,<br />
sjukfrånvaro och förtidspensionering. Tunga lyft, där man använder andra<br />
muskelgrupper, kan i själva verket leda till bättre cirkulation i musklerna eftersom<br />
55
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
arbetet ofta är dynamiskt. Tunga lyft är lättare att korrigera eller eliminera med<br />
mekaniska hjälpmedel. Män utför vanligen enskilda arbetsuppgifter där det krävs<br />
styrka i dynamiskt arbete. Eftersom kvinnor oftast inte har samma armstyrka får<br />
de fysiskt mindre krävande uppgifter – men det är just dessa monotona arbetsuppgifter<br />
som leder till statisk ansträngning.<br />
7. Lägre kvalifikationsnivå motsvarar mindre än två års utbildning efter grundskolan.<br />
Högre kvalifikationsnivå motsvarar åtminstone två års utbildning efter<br />
grundskolan.<br />
8. Ej facklärda motsvarar mindre än två års utbildning efter grundskola. Facklärda<br />
motsvarar minst två års utbildning efter grundskolan.<br />
Referenser<br />
Acker J (1987) Hierarchies And Jobs: Notes For A Theory Of Gendered Organizations. Uppsats<br />
presenterad vid Meetings Of American Sociological Association, Chicago.<br />
Acker J (1989) En paraplyproblematik. Ett diskussionsunderlag. Arbetslivscentrum.<br />
Arbetarskyddsstyrelsen & Statistiska centralbyrån (1997). När kroppen tar stryk. En<br />
undersökning av påfrestningar och besvär i arbetet 1995/96. Am 45 SM 9701<br />
Arbetarskyddsstyrelsen & Statistiska centralbyrån (1996). Arbetsorsakade besvär. Am<br />
43 SM 9601.<br />
Arbetarskyddsstyrelsen & Statistiska centralbyrån (1997) Arbetsorsakade besvär<br />
Am 43 SM 9701.<br />
Arbetsmarknadsstyrelsen (1997) Anställningsformer. Ura 1997:4. AMS.<br />
Arbetsmarknadsdepartementet & SCB (1997a) SAK-projektet. Kvinnor och män på<br />
arbetsmarknaden. Faktablad om Stockholms lokala arbetsmarknad.<br />
Arbetsmarknadsdepartementet & SCB (1997b) SAK-projektet. Kvinnor och män på<br />
arbetsmarknaden. Faktablad om den ”flexibla” arbetsmarknaden.<br />
Aronsson G (1997) Personalminskningar ger flera negativa effekter. Artikel i Svenska<br />
Dagbladet. 14 januari 1997.<br />
Aronsson G & Sjögren A (1994) Samhällsomvandling och arbetsliv. Omvärldsanalys inför<br />
2000-talet. Fakta från Arbetsmiljöinstitutet. Arbetsmiljöinstitutet.<br />
Baude A (1989) Kvinnor i livsmedelsindustrin. Om dolda strukturer och hinder för jämställdhet<br />
i arbetslivet. Sju livsmedelsföretag. (Arbetspapper)<br />
Baude A (1992) Kvinnors plats på jobbet. Stockholm: SNS Förlag.<br />
Baude A, Boman A, Englund E, Forsberg G, Gonäs L, Gunnarsson E, Holter H,<br />
Knocke K, Matoviç M, Norberg H, Ressner U, Röger M & Westberg H (1987)<br />
Kvinnoarbetsliv. Arbetslivscentrum.<br />
Baude A & Gonäs L (1989) Det nödvändiga kvinnoperspektivet. Tiden, sid 20–28.<br />
56
skilda världar<br />
Bruun N & Johnson M (1995) The Legal and Contractual Situations of Teleworkers,<br />
Labour Law Aspects, Undersökningsrapport 1995:32, Arbetslivsinstitutet.<br />
Bylund B, Viklund L, Elmér A & Öhman T (1988) Anställningsskyddslagen. Med kommentarer<br />
till 1982 års lagstiftning. Stockholm: Tidens förlag, 3:e upplagan.<br />
Edling C & Sandberg Å (1993) Är Taylor död och pyramiderna rivna? Nya normer<br />
för företagsledning och arbetsorganisation. Ur: Sveriges arbetsplatser – Organisation,<br />
personalutveckling, styrning. le Grand C, Szulkin R & Thålin M (red), SNS<br />
förlag Helsingborg.<br />
Gunnarsson E (1994) Att våga väga jämnt! Om kvalifikationer och kvinnliga förhållningssätt<br />
i ett tekniskt industriarbete. Doktorsavhandling, Tekniska högskolan i<br />
Luleå. 1994:157 D.<br />
Gunnarsson E, Knocke W & Westberg H (1991) Forskningserfarenheter kring lärande<br />
i arbetslivet, sett ur ett könsteoretiskt perspektiv. Stockholm: Arbetsmiljöfonden.<br />
Gunnarson E & Ressner U (1983) Från hierarki till kvinnokollektiv. Stockholm: Arbetslivcentrum.<br />
Hallsten L (1998) Psykiskt välbefinnande och arbetslöshet. Om hälsorelaterad selektion<br />
till arbete. Doktorsavhandling, Stockholms universitet, Arbete och Hälsa<br />
1998:7, Arbetslivsinstitutet, Solna.<br />
Järvholm B (red) (1996) Arbetsliv och <strong>hälsa</strong> – en kartläggning. Arbetarskyddstyrelsen,<br />
Arbetslivsinstitutet, Rådet för arbetslivsforskning.<br />
Kvande E & Rasmussen B (1990) Nye kvinneliv: kvinner i mens organisasjoner. Oslo:<br />
Ad Notam.<br />
Kilbom Å & Hagberg M (1990) Arbetsrelaterade muskuloskeletala sjukdomar – riskyrken<br />
och riskfaktorer. Arbete och Hälsa nr 1990:19, Arbetsmiljöinstitutet.<br />
Länsstyrelsen i Stockholms Län (1995) Fakta om kvinnor och män i Stockholms län.<br />
Ressner U (1985) Den dolda hierarkin; om demokrati och jämställdhet i statsförvaltningen.<br />
Stockholm: Rabén & Sjögren.<br />
Statliga sektorns arbetsmiljönämnd (SAN) (1995) Spegling av <strong>kvinnors</strong> arbetsliv.<br />
Stockholm: SAN (andra reviderade upplagan).<br />
Statistiska centralbyrån (SCB) (1990) På tal om kvinnor och män 1990.<br />
Statistiska centralbyrån (SCB) (1991) Kvinnors och mäns arbetsmiljö. Information om<br />
utbildning och arbetsmarknad (IAM) 1991:1.<br />
Statistiska centralbyrån (SCB) (1996a) Arbetsmiljö 1995 Am 68 SM 9601.<br />
Statistiska centralbyrån (SCB) (1996b) Nu och då. Dagens arbetsmarknadsläge jämfört<br />
med situationen före krisen. Information om utbildning och arbetsmarknad (IAM)<br />
1996:7.<br />
Statistiska centralbyrån (SCB) (1996c) Arbetskraftsundersökningarna 1995, Am 12<br />
SM 9601.<br />
Statistiska centralbyrån (SCB) (1997a) Utesluten från arbetsmarknaden. Arbetslös på 80talet<br />
ofta arbetslös även på 90-talet. Information om utbildning och arbetsmarknad<br />
(IAM) 1997:2.<br />
57
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Statistiska centralbyrån (SCB) (1997b) Arbetskraftsundersökningarna 1996, Am 12<br />
SM 9701.<br />
Statistiska centralbyrån (SCB) (1997c) Pressmeddelande från SCB, 1997-05-21 Nr<br />
1997:116.<br />
Statistiska centralbyrån (SCB) (1997d) Pressmeddelande från SCB, 1997-06-06 Nr<br />
1997:141.<br />
Statistiska centralbyrån (SCB) (1998a) Arbetskraftsundersökningarna 1997, Am 12<br />
SM 9801.<br />
Statistiska centralbyrån (SCB) (1998b) Arbetskraftsundersökningarna 1998, Am 11<br />
SM 9802.<br />
Stockholms läns landsting (1995) Arbetshälsorapport 1995 – om samband mellan arbetsvillkor<br />
och o<strong>hälsa</strong> i Stockholms län.<br />
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) (1992) Flexibilitet i praktiken. Anställningsformer<br />
och arbetstider. Stockholm.<br />
Sveriges Läkarförbund (1997) Läkarfakta.<br />
Sörensen B-A (1982) Ansvarsrasjonalitet: om mål. Middeltenkning blant kvinner. Ur:<br />
Holter H (red.) Kvinners levekår og livslöp. Oslo: Universitetsforlaget.<br />
SOU 1990:49. Arbete och <strong>hälsa</strong>. Betänkande av Arbetsmiljökommissionen.<br />
Tidskriften Arbetsmiljö 7-8 1997.<br />
Ve H (1989) Gender Difference In Rationality: On The Difference Between Technical<br />
Limitide Rationality And Responsible Rationality. (Opublicerad).<br />
Westberg H (1994a) Frisk eller sjuk? Samspel mellan vetenskap, samhälle, makt och<br />
värderingar. Pedagogiska institutionen. Stockholms universitet.<br />
Westberg H (1994b) Kvinnors kompetensutveckling och arbetsförmedlingens roll. Stockholm:<br />
AMS, Vägledningsenheten. Serie V 1994:1.<br />
Westberg H (1997) Kvinnors arbetsvillkor och <strong>hälsa</strong>. Kapitel 7 i Kvinnor Hälsa. Yrkesmedicinska<br />
enheten, Nordvästra sjukvårdsområdet, Stockholms läns landsting.<br />
Westberg-Wohlgemuth, H (1996) Kvinnor och män märks. Könsmärkning av arbete<br />
en dold lärandeprocess. Arbete och Hälsa 1996:1. Arbetslivsinstitutet.<br />
Westlander, G (1982) Kvinnor i arbetslivet uppfordrar arbetslivsforskaren att vidga<br />
sitt perspektiv. Ur: Arbetsdelningen mellan könen. Stockholm: Arbetslivscentrum.<br />
Östlin P, Danielsson M, Diderichsen F, Härenstam A och Lindberg G (red.) (1996)<br />
Kön och o<strong>hälsa</strong> – en antologi om könsskillnader ur ett folkhälsoperspektiv. Studentlitteratur,<br />
Lund.<br />
58
skilda världar<br />
59
Kapitel 3<br />
FAKTA OCH FÖRDOMAR<br />
61
Psykologiska skillnader<br />
mellan män och kvinnor<br />
av Malin Lindelöw och Carina Bildt Thorbjörnsson<br />
Vi beskriver oss själva på många sätt, och ofta utgör kanske vårt kön det mest<br />
centrala temat. Vår egen och andras kvinnlighet eller manlighet är en aspekt<br />
som på ett grundläggande sätt styr vår sociala interaktion, eftersom den ger<br />
upphov till förväntningar om beteenden, personlighet, mål och önskningar,<br />
dvs. om det sätt på vilket vi kan och bör relatera till varandra.<br />
Trots att könet inte är en självständig kategori, utan samspelar med andra<br />
sociala klassifikationer såsom rastillhörighet, etnicitet och yrkestillhörighet,<br />
går det som en röd tråd genom alla dessa faktorer och styr vårt beteende.<br />
Därigenom är könet inte ytterligare en annan klassificering, utan snarare en<br />
organiseringsprincip (Lundgren 1992), och som sådan påverkar det individens<br />
sätt att fungera på oräkneliga sätt, av vilka några är mer svårbedömda<br />
än andra.<br />
Det kommer att hävdas att det i synnerhet är de könsspecifika rollförväntningarna<br />
som skapar olika livsbetingelser för kvinnor och män, vilket<br />
påverkar deras <strong>hälsa</strong> på ett viktigt sätt under hela livet. För att påvisa detta<br />
är det dock nödvändigt att utforska i vilken utsträckning psykologiska skillnader<br />
mellan män och kvinnor har dokumenterats, hur de smälter samman<br />
och på vilket sätt de resulterar i faktiska skillnader mellan <strong>kvinnors</strong> och mäns<br />
livssituationer.<br />
Forskningen kring könsskillnader är dock inte helt okomplicerad; den<br />
har exempelvis beskrivits som ”det besvärliga barnet till starkt förvirrade<br />
föräldrar” (Oakley 1972). Vetenskapliga bemödanden har blandats ihop<br />
med politiska hänsynstaganden, vilket har bidragit till utvecklingen av såväl<br />
starka motsättningar som till ett flertal konkurrerande synsätt. En stor del<br />
av det hittills utförda arbetet har tagit sin utgångspunkt i hur kvinnlighet<br />
63
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
och manlighet har uppfattats, där dessa begrepp har ansetts representera<br />
komplementära områden av egenskaper och beteenden såväl historiskt som<br />
i olika kulturer.<br />
Trots att forskare har uppfattat och beskrivit dessa områden på olika<br />
sätt, tycks vissa aspekter återkomma. Manligheten har förknippats med en<br />
instrumentell orientering, medan fokus för kvinnligheten har ansetts vara<br />
av expressivt slag. Andra har menat att manlighet återspeglar en ”verksam”<br />
orientering, med en omsorg för sig själv som individ, och kvinnlighet en<br />
”kollektiv” orientering, med en omsorg om förhållandet mellan sig själv och<br />
andra människor (Bakan 1966). Dessutom har man kunnat dokumentera stor<br />
överensstämmelse mellan <strong>kvinnors</strong> och mäns beskrivningar av vilka karakteristika<br />
som är mest attraktiva hos respektive kön. Att vara tillgiven, glad,<br />
barnslig, deltagande, mjuk, blyg, ömsint, varm och eftergiven har ansetts vara<br />
typiskt för kvinnor, medan aggressivitet, ärelystnad, självsäkerhet, dominans,<br />
oberoende och självtillit har uppfattats som typiskt manliga egenskaper (Bem<br />
1987).<br />
Det kan kanske tyckas förenklat att män och kvinnor styrs av olika organiseringsprinciper,<br />
men det är en allmän uppfattning som slagit igenom<br />
på ett flertal forskningsområden. Män betraktas som målinriktade medan<br />
kvinnor anses styras av ett behov att relatera till andra. Utifrån denna skillnad<br />
grenar olikheter ut sig i hur flickor och pojkar behandlas inom familjen och<br />
utbildningssystemet och på vilket sätt de leker, liksom i <strong>kvinnors</strong> och mäns<br />
sätt att kommunicera, fatta moralbeslut, hur de tänker om sig själva och på<br />
vilka sätt de är sårbara.<br />
I detta kapitel kommer beläggen för kvantifierbara psykologiska skillnader<br />
mellan män och kvinnor och deras upphov att diskuteras. En mer omfattande<br />
översikt av detta område skulle minst kräva en egen bok; syftet här har<br />
i stället varit att åtminstone beröra de viktigaste områdena.<br />
Fyra delområden ingår i diskussionen: För det första utforskas de källor<br />
som eventuellt kan förknippas med könsskillnader i barnets socialisation<br />
– både för att ge en begreppsmässig grund till hur vi ska tänka om ursprunget<br />
till och betydelsen av könsskillnader, samt för att utröna på vilka områden<br />
sådana skillnader kan förväntas uppträda.<br />
För det andra kommer beläggen för observerbara och signifikanta psykologiska<br />
könsskillnader att diskuteras.<br />
64
fakta och fördomar<br />
För det tredje kommer biologins roll och, i viss utsträckning, betydelsen<br />
av biologiska könsskillnader att diskuteras, om så bara för att skapa en medvetenhet<br />
om betydelsen av detta område i relation till sociala teorier.<br />
För det fjärde kommer de olika riktningarna inom litteraturen att förenas i<br />
ett försök att dra några övergripande slutsatser och informerade spekulationer<br />
om följderna av psykologiska könsskillnader för området <strong>hälsa</strong> och arbete,<br />
vilket kan vara till hjälp när det gäller att planera framtida forskning.<br />
Eftersom formatet på denna presentation är begränsat är dessa diskussioner<br />
med nödvändighet mycket kortfattade och flera frågeställningar har<br />
inte kunnat behandlas. Därför vill vi uppmuntra våra läsare att gräva djupare<br />
när ni finner något av intresse, med hopp om att de referenser som återfinns<br />
sist i kapitlet ska vara till någon nytta.<br />
Upphovet till könsskillnader<br />
Könsskillnader härrör från två olika källor: de som är förbundna med biologi,<br />
och de som kommer från variationer i socialisation och sociala erfarenheter.<br />
Eftersom de biologiska skillnadernas betydelse diskuteras på andra ställen i<br />
denna bok (se kapitel 4), kommer detta kapitel att lägga tonvikten på sociala<br />
faktorer och deras konsekvenser, med undantag för några få frågor som inte<br />
behandlas på andra ställen. I linje med detta kommer utgångspunkten att<br />
vara att redogöra för de krafter som verkar för att stöpa barnets utveckling i<br />
de former som de sociala förväntningarna förbehåller dess kön. Dessa socialiseringsfaktorer<br />
inbegriper familjen, kamraterna och utbildningssystemet.<br />
De tidiga åren: könsrollsinlärning inom familjen<br />
Familjen anses spela en grundläggande roll i könsrollsinlärningen av flera<br />
skäl. Dels är familjen den primära kontexten för det unga, påverkbara barnet<br />
under många år, dels uppfyller den så många av individens allra viktigaste<br />
behov under en så omfattande tidsperiod. Det finns minst fyra konkurrerande<br />
teorier som strävar efter att redogöra för denna process: psykoanalytisk teori,<br />
social inlärningsteori, kognitiv utvecklingsteori samt gender schema-teori.<br />
Den psykoanalytiska teorin betonar barnets identifikation med föräldern av<br />
samma kön som barnet självt som den viktigaste mekanismen för varför barn<br />
lär in könsskillnader. Detta förutsätter förstås barnets upptäckt av de genitala<br />
könsskillnaderna. Denna identifikation motiveras för pojkar av kastrations-<br />
65
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
ångest, vilket innebär att den kärlek som pojkar vid omkring fyra års ålder<br />
känner för modern anses bli allt mer sexuell, medan fadern betraktas som en<br />
rival. Pojkens svartsjuka kureras vid upptäckten av avsaknaden av penis hos<br />
flickor, då den lilla pojken anses dra slutsatsen att de har blivit kastrerade.<br />
Och när pojken varseblir faderns storlek och makt, drar han slutsatsen att<br />
denne har förmågan att kastrera sina konkurrenter, och då slutar pojken att<br />
tävla med sin far av rädsla för att själv bli kastrerad. I stället försöker han att<br />
bli lik honom. Flickans identifikation med sin mor sägs vara motiverad av<br />
penisavund. Denna utvecklas när hon får se de manliga könsorganen som<br />
överväldigar henne med sin överlägsenhet, och ger upphov till känslor av<br />
ofullständighet och avund gentemot pojkar. Samtidigt skapas ett förakt för<br />
modern, jämte alla kvinnor, eftersom dessa delar hennes deformitet. Flickan<br />
koncentrerar sin kärlek till fadern, som besitter den eftertraktade penisen,<br />
och identifierar sig med sin mor som ett sätt att vinna honom.<br />
I viss utsträckning har psykoanalytisk teori blivit omodern inom en stor<br />
del av den akademiska psykologin. Ett av skälen till detta är att den är svår<br />
att testa empiriskt. Men vad som är ännu viktigare är att de belägg man<br />
under en längre tid haft tillgång till inte tycks kunna rättfärdiga betoningen<br />
på barnets upptäckt av könsorganen samt att man inte har lyckats verifiera<br />
själva existensen av kastrationsångest hos pojkar och penisavund hos flickor<br />
(Frieze m. fl. 1978; Sherman 1971).<br />
Dessutom är det svårt att förbise de fördomar mot kvinnor som finns i<br />
Freuds arbeten. Kvinnor definieras som otillräckliga, svartsjuka och underlägsna<br />
av naturen (Bem 1993), och kvinnlighet konstrueras som en sjukdom<br />
(Brennan 1992). Detta är ett synsätt som förkastats allt mer på senare år.<br />
Feministteoretikern Nancy Chodorow (1978, 1990) har lagt fram en<br />
omarbetad version av Freuds identifikationsteori i syfte att förklara varför<br />
kvinnor växer upp till att vårda andra och till att ha närmare känslomässiga<br />
band med sina barn än män. Hennes teori är att medan flickor har lätt för att<br />
identifiera sig med sina mödrar är identifikationen svårare för pojkar, vilka<br />
separerar psykologiskt från sin mor och strävar efter att efterlikna den förälder<br />
som till stor del är frånvarande, nämligen fadern. Detta leder till känslomässig<br />
separation och bortträngning. Flickor, å andra sidan, är i besittning av<br />
ett intensivt och kontinuerligt förhållande till modern, vilket leder till att<br />
den kvinnliga personligheten definierar sig själv i relation och anslutning till<br />
66
fakta och fördomar<br />
andra människor i större utsträckning än den manliga personligheten. Därmed<br />
utvecklas deras psykologiska anlag för moderskapet (Chodorow 1978).<br />
Denna skillnad mellan <strong>kvinnors</strong> inriktning mot närhet och mäns inriktning<br />
mot separation utgör grunden för många forskningsområden, bland annat<br />
kommunikation och moraliskt resonerande. Tillsammans med synen på män<br />
som handlingsinriktade har denna indelning styrt många av de teorier som<br />
kommer att utforskas senare i detta kapitel.<br />
En faktor som fått mycket uppmärksamhet är inflytandet av miljömässig<br />
påverkan och rådande sociala värderingar. Detta stödjer sig på principerna<br />
i social inlärningsteori, som ursprungligen kommer från behaviourismen i<br />
vilken man betonar vikten av förstärkning. Lämpligt könsrollsbeteende lärs<br />
in genom belöningar och straff som barnet får för önskat respektive icke<br />
önskat beteende. Dessutom anses barnet imitera beteendet hos föräldern av<br />
samma kön som det självt, där inlärningen sker genom att man följer såväl<br />
exempel som direkta instruktioner. Social inlärningsteori lokaliserar därmed<br />
upphovet till könsrollsinlärningen uteslutande i det omgivande samhället<br />
(för en översikt, se Renzetti & Curran 1995).<br />
Mycket av dragningskraften hos denna teori kommer från dess allmängiltighet.<br />
Samma principer tillämpas på könsrollsinlärning som på många<br />
andra slags beteenden och de anses fungera på liknande sätt för båda könen.<br />
Dessutom konstrueras könet som något formbart och föränderligt och som<br />
en kulturell följd, till skillnad från psykoanalysen där anatomin är ödet. Trots<br />
sin dragningskraft har den sociala inlärningsteorin fått utstå förödande kritik,<br />
eftersom barnet betraktas som en relativt passiv mottagare av miljömässig<br />
påverkan snarare än som en aktivt handlande varelse som motiveras av en<br />
önskan att förstå och organisera den sociala världen begreppsmässigt, vilket<br />
inte stämmer överens med många av de befintliga forskningsrönen (t. ex.<br />
Bem 1983).<br />
Den kognitiva utvecklingsteorin lägger tonvikten på barnet som den<br />
primära aktören i sin egen socialisation, och könsrollsinlärningen anses följa<br />
naturligt på de universella principerna i kognitiv utveckling. Detta bygger<br />
på Jean Piagets och Lawrence Kohlbergs arbeten, där man betraktar barnet<br />
som aktivt strävande efter att förstå världen och att hitta etiketter att klassificera<br />
sig själv och andra med. Genom denna process kommer barnet att<br />
förstå könsindelningen, placera sig själv i respektive kategori och därmed<br />
67
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
fastställa lämpliga och olämpliga beteenden. Den kognitiva utvecklingsteorin<br />
har varit oerhört inflytelserik, men har kritiserats för att den inte har kunnat<br />
redogöra för företrädet hos könet. Varför skär exempelvis socialt kön på ett<br />
sådant genomgripande sätt tvärs igenom kategorier såsom rastillhörighet,<br />
etnicitet och yrkestillhörighet?<br />
I gender schema-teorin, som bygger på den sociala inlärningsteorin såväl<br />
som den kognitiva utvecklingsteorin, har man strävat efter att ta itu med<br />
just denna sistnämnda frågeställning genom att framkasta tesen att könsrollsinlärning<br />
till stor del kommer från könsrollsschematisk behandling – en<br />
generaliserad beredvillighet hos barnet att avläsa och organisera information<br />
enligt de kulturella definitionerna på manlighet och kvinnlighet. Därmed<br />
förmedlas könsrollsinlärningen genom barnets egen kognitiva utveckling. I<br />
teorin läggs vidare fram att den könsrollsspecifika bearbetningen i sig kommer<br />
från sedvänjor i det sociala livet, vilket gör den till ett känt fenomen som<br />
varken är oundvikligt eller omöjligt att förändra (Bem 1981, 1987).<br />
Lek, kamratrelationer och deras följder<br />
Oberoende av på vilket sätt familjens inflytande internaliseras står det klart<br />
att könsskillnader förstärks ännu mer av skillnaderna i flickors och pojkars<br />
kamratrelationer och lek. Det har länge varit ett faktum att barns lek är så<br />
mycket mer än ett roligt tidsfördriv. Leken utgör snarare en viktig plattform<br />
för såväl praktisk som social inlärning. Den utgör även ett område där flickor<br />
och pojkar utsätts för mycket olika miljöer och stimuli, både vad avser de<br />
leksaker de leker med och på vilket sätt de leker. Tungt vägande argument<br />
har lagts fram för att detta får betydelsefulla konsekvenser för hur man<br />
fungerar senare i livet.<br />
Belägg finns för att barn redan vid två års ålder visar en preferens för<br />
könsrollsstereotypt lekmaterial (Robinson & Morris 1986; Roopnarine 1986).<br />
Denna preferens förstärks ytterligare av föräldrarna, i reklamfilmerna på tv,<br />
hur leksaker är förpackade samt av leksaksaffärers typiska sätt att ordna sitt<br />
sortiment i olika avdelningar för pojkar och flickor (Schwartz & Markham<br />
1985; Shapiro 1990). Även om detta ämne kräver analyser från flera olika<br />
vinklar är kanske den viktigaste skillnaden mellan leksaker avsedda för flickor<br />
respektive pojkar att de utvecklar olika egenskaper och förmågor. Typiska<br />
pojkleksaker inbjuder till utforskning, manipulation, nytänkande, konstruk-<br />
68
fakta och fördomar<br />
tion, konkurrens och aggressivitet, medan flickleksaker utvecklar kreativitet,<br />
omvårdnad och förmåga att behaga, såväl som förmågan att manipulera andra<br />
(Bradbard 1985; Miller 1987; Peretti & Sydney 1985). När detta dras till sin<br />
spets förväntas pojkar tycka om alla olika transportmedel, militärleksaker och<br />
byggleksaker, medan flickor är begränsade till miniatyrversioner av hushållsapparater<br />
och dockor i rosa klänningar.<br />
Renzetti och Curran (1995) undersökte ett antal amerikanska leksakskataloger<br />
och noterade skämtsamt att de enda dockor som var specialproducerade<br />
för pojkar var en 20 cm lång uppblåsbar Godzilla i plast: ”Big<br />
Frank”, en talande Frankensteinbyggleksak med en röstlåda som säger ”laga<br />
mig” om han behöver lagas, och de ”Totally Awesome Duelin’ Dudes”, vilka<br />
kräver två spelare från tre år och uppåt, för att ”multiaction-kontrollen ska<br />
kunna användas för att slå av motståndarens huvud!’’ (s. 94).<br />
Miller drog slutsatsen att ”uppgifter stöder hypotesen att lek med flick- respektive<br />
pojkleksaker kan relateras till utvecklingen av differentierade kognitiva<br />
och/eller sociala färdigheter hos flickor och pojkar” (Miller 1987, s. 485). Man<br />
kan alltså betrakta det som att de utvidgar och förstärker skillnader i aggressivitet<br />
och styr flickor i riktning mot en vårdande roll, medan pojkar uppmuntras att<br />
konkurrera. På så sätt utvecklas manliga och kvinnliga stereotyper.<br />
Intressanta frågeställningar av liknande art väcks av skillnaderna i hur<br />
pojkar och flickor leker med sina kamrater, liksom i hur de sköter sina vänskapsrelationer<br />
vilka utgör en viktig del av barns socialisation. Forskning visar<br />
att barn aktivt socialiserar varandra i sitt vardagliga samspel, och att denna<br />
erfarenhet varierar betydligt mellan könen. Från två års ålder delar barn<br />
frivilligt upp sig i grupper med könslikar eller väljer lekkamrater av samma<br />
kön, och denna tendens växer sig starkare då barnet går från spädbarnsåldern<br />
till förskolestadiet (Feiring & Lewis 1987; Maccoby & Jacklin 1987).<br />
Men det är inte bara preferensen för gruppen av samma kön som skiljer<br />
pojkar och flickor åt, utan också vilket slags aktiviteter de deltar i. Flickor<br />
söker typiskt undvika konflikter och deras samspel syftar mer till att upprätthålla<br />
goda vänskapsrelationer, ofta med en bästa vän. Pojkar däremot leker<br />
vanligtvis i större grupper, och deras lek karakteriseras av mer aggressivitet<br />
och konkurrens jämfört med flickor, vilket till viss del beror på att de i större<br />
utsträckning deltar i organiserade idrottsaktiviteter (Corsaro och Eder 1990;<br />
Maccoby 1988; Thorne 1986).<br />
69
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Sammanfattningsvis ser vi en tendens hos flickor att betona omvårdnad<br />
och värdera nära relationer, medan pojkar är mer grupp- och regelorienterade<br />
och inte lika rädda för konflikter. Man har menat att detta är till fördel för<br />
pojkarna i framtida arbetssammanhang även om den föränderliga arbetsmarknaden,<br />
där sociala färdigheter värderas i allt högre utsträckning, borde<br />
gynna kvinnor mer under kommande decennier.<br />
Stark kritik har riktats mot mycket av den forskning som utförts om kamratsocialisation<br />
på grundval av att den lägger tonvikten på könsskillnader och<br />
inte beaktar likheter och interaktion mellan könen (Thorne 1993). Det finns<br />
förstås många situationer där både pojkar och flickor samarbetar och leker,<br />
speciellt i skolan och i mer organiserade eller formella sammanhang. Trots<br />
detta står det klart att det finns en tendens hos barn att föredra kamrater av<br />
samma kön liksom könsstereotypa aktiviteter på fritiden, och att detta med<br />
all sannolikhet får viktiga följder för deras framtida anpassningsförmåga.<br />
Skolan och utbildningssystemet<br />
Kontakterna med utbildningssystemet erbjuder ytterligare en grund för<br />
åtskillnader mellan flickor och pojkar, liksom senare mellan kvinnor och<br />
män. Det finns starka belägg för att interaktionen mellan lärare och kvinnliga<br />
respektive manliga studenter varierar, både vad gäller frekvens och innehåll.<br />
Det kommer kanske inte som någon överraskning att pojkar i grundskolan<br />
jämförelsevis får mer uppmärksamhet av lärarna än flickor, även när hänsyn<br />
tas till pojkarnas mer utbredda benägenhet att komma med oombedda tillägg<br />
i klassrummet (Sadker & Sadker 1994). Pojkar får också mer beröm för den<br />
intellektuella kvaliteten på deras skolarbete, medan det är noggrannheten<br />
som brukar uppmärksammas i flickors arbete (Dweck m. fl. 1978).<br />
Forskare har talat om det osynliga glastak som inskränker unga <strong>kvinnors</strong><br />
ambitioner. Detta är relaterat till den allmänna uppfattningen att flickor<br />
inte är lika begåvade som pojkar, vilken återspeglas i de belägg som finns<br />
för både föräldrars och lärares utsagor om pojkars och flickors prestationer<br />
och misslyckanden. Om pojkar gör bra ifrån sig anses de vara intelligenta,<br />
medan problem anses vara tecken på otur. Flickor som uppnår goda resultat<br />
anses däremot ha haft tur, medan svårigheter beskrivs som en följd av deras<br />
begränsade förmåga (Deaux 1976).<br />
70
fakta och fördomar<br />
Bush (1987) noterade att forskningsresultat beträffande könsskillnader<br />
motsvarar resultaten som finns om de förväntningar som lärare har på samhällsklass<br />
och ras, där lärare låter sig påverkas mer positivt av medel- och<br />
överklasstudenter än av arbetarklasstudenter, eller av vita studenter jämfört<br />
med studenter från minoriteter.<br />
Flickor undervärderas således konsekvent, och det uttalade budskapet tycks<br />
vara att pojkar förväntas utvecklas och växa intellektuellt och kreativt, medan<br />
flickor begränsas av sitt kön. Konsekvenserna av detta bör inte underskattas.<br />
Lärare är auktoritetspersoner och deras ord väger tungt i elevernas utveckling.<br />
Det budskap som mottas i såväl hem- som skolmiljö bidrar till individens<br />
förståelse av sig själv och till förväntningar på hans eller hennes framtida liv,<br />
vilket i sin tur bidrar till hur den framtida verkligheten kommer att se ut.<br />
Kvinnor i alla åldrar kan därför förväntas ha relativt låga värderingar om sin<br />
kompetens och potential jämfört med män, och sannolikt återspeglas detta<br />
i det faktum att deras ambitioner och prestationer är lägre.<br />
En av de centrala uppgifterna i samtida arbetsorganisering borde vara<br />
att befria denna potential och skapa en mental atmosfär där kvinnor, lika väl<br />
som män, kan utvecklas och tillåtas bidra helt och fullt.<br />
En annan viktig aspekt av utbildningssystemet är att både kvinnor och<br />
män uppmuntras att välja yrken som anses lämpliga för deras respektive kön.<br />
Även om det kan finnas flera förklaringar till denna tendens bidrar sannolikt<br />
studievägledarnas aktiva uppmuntran (t. ex. Marini & Brinton 1984), skolans<br />
egen begränsade representation av kvinnliga lärare i ämnen såsom matematik<br />
och vetenskap respektive manliga lärare i ämnen såsom hemkunskap och <strong>hälsa</strong><br />
(Commission on Professionals in Science and Technology 1992), och den<br />
ökande förekomsten av manliga lärare ju längre uppför den utbildningsmässiga<br />
stegen man klättrar (Statistiska centralbyrån 1996), på ett betydande sätt<br />
till både mäns och <strong>kvinnors</strong> yrkesmässiga ambitioner och prestationer. Den<br />
psykologiska följden är att inget kön fritt kan välja ett yrke efter förmåga<br />
och intresse. Båda begränsas, åtminstone till viss del, av de könsstereotyper<br />
som läggs på dem av skolan och omvärlden.<br />
Dessa systematiska olikheter i mäns och <strong>kvinnors</strong> yrkesval får implikationer<br />
för alla – för dem som begränsar urvalet beroende på uttalade eller<br />
underförstådda förväntningar hos andra människor, och för dem som trotsar<br />
traditionella könsrollsgränser och ser sig själva som medlemmar av en mino-<br />
71
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
ritet inom sitt yrke. De förra kan uppleva frustration och besvikelse för att de<br />
inte kan förverkliga sina möjligheter, medan de senare kan erfara stress av att<br />
vara en del av en minoritet med svårigheter att bli accepterad eller avancera<br />
som följd. På endera sättet spelar könet en viktig roll och kan på sikt skapa<br />
svårigheter på arbetsplatsen eller i relation till arbetet.<br />
Faktorer i socialisationen – avslutande kommentarer<br />
När effekterna av de olika faktorer som samverkar i socialisationen förenas inser<br />
man att det finns många skäl till varför flickor och pojkar utvecklas på olika sätt<br />
i enlighet med de rådande stereotyperna, vilka i sin tur har definierats kulturellt.<br />
Dessa stereotyper bestämmer också lämpligt beteende för vuxna människor<br />
med viktiga konsekvenser för <strong>kvinnors</strong> framtida arbetsliv och <strong>hälsa</strong>.<br />
Kvinnor dominerar i ett visst urval av yrken som egentligen bara representerar<br />
en förlängning av deras vårdarroll, deras behov av att bry sig om<br />
andra människor och att tillgodose deras behov. I dessa yrken ingår förstås<br />
förskollärare och grundskollärare, studievägledare, sjuksköterska, sekreterare<br />
och personlig assistent. Dessa yrken, liksom vårdyrken i allmänhet, har en<br />
tendens att åtföljas av stor känslomässig press och relativt låg ekonomisk<br />
kompensation (Forsberg 1992), vilket oundvikligen får konsekvenser för<br />
dessa <strong>kvinnors</strong> allmänna situation.<br />
Men denna påverkan går långt utöver yrkesvalet. Samma underliggande<br />
attityder och beteenden inverkar också på hur kvinnor väljer att prioritera i<br />
sitt privatliv, hur de sköter relationer och hur de klarar kraven på sina olika<br />
roller. Återigen har kvinnor visat sig tilldela behoven hos andra människor<br />
stor betydelse, ofta på bekostnad av sina egna behov (Thompson 1995).<br />
Trots att dessa implikationer är av avsevärd betydelse bör man komma ihåg<br />
att det finns ytterligare en aspekt som påverkar. Kulturen inte bara definierar<br />
vilka beteenden som är lämpliga för varje kön; den dikterar också i vilken<br />
utsträckning dessa ska värderas och vilka de sociala implikationerna blir om<br />
man misslyckas med att hålla sig till de föreskrivna reglerna.<br />
Ett centralt tema i feministernas kritik av den rådande ordningen i samhället<br />
har varit att manlighet och män värderas högre än kvinnlighet och kvinnor.<br />
Detta utsätter kvinnor för en s.k. dubbel bestraffning, där de antingen tvingas<br />
anpassa sig till en lägre värderad kvinnoroll och därmed inte lyckas med att<br />
uppnå erkännande, eller tvingas sträva efter den högre värderade mansrollen<br />
72
fakta och fördomar<br />
men då straffas för att inte kunna anpassa sig till de förväntningar som ställs<br />
på dem utifrån det kön de tillhör. Vardagligt uttryckt: ”You’re damned if you<br />
do, damned if you don’t”(Du fördöms om du gör det, och fördöms om du<br />
inte gör det). Det är därför viktigt att gå bortom analysen av hur könssocialisationen<br />
inskränker individen för att kunna beakta hur den påverkar de val<br />
individen träffar både i yrkes- och privatlivet och hur den påverkar individens<br />
totala situation – såväl kortsiktigt som långsiktigt.<br />
Det analytiska tänkande som krävs är det holistiska, individuellt orienterade<br />
(Magnusson 1998), där risker och skyddsfaktorer från alla områden<br />
i individens liv studeras i förening med individen som organiserande enhet,<br />
snarare än som variabler för sig.<br />
Empiriska belägg för psykologiska skillnader<br />
Vilka klara belägg har vi då för att det, med utgångspunkt från variationer i<br />
uppväxt och social erfarenhet, finns observerbara och signifikanta skillnader<br />
mellan flickor och pojkar samt kvinnor och män vad gäller psykologiska<br />
egenskaper och beteenden?<br />
Den forskning som bedrivits på detta område är omfattande, och många<br />
debatter har pågått i flera decennier utan att ha kunnat lösas. Skälet till detta<br />
ligger bara delvis i ämnets komplexitet. Samhällsdebatten har också påverkats<br />
av förutfattade meningar om de två könen, variationer mellan olika kulturer,<br />
förändringar över tiden som en följd av ändrade sociala omständigheter samt<br />
oro över de politiska implikationerna av olika forskningsresultat. Diskussionen<br />
kring könsskillnaderna har varit särskilt utsatt för detta, eftersom de<br />
slutsatser som dras får omfattande sociala implikationer vilka kan brukas,<br />
och framför allt missbrukas, för politiska syften. Detta har färgat debatten<br />
väsentligt, vilket kommer att bli märkbart i sinom tid.<br />
En annan aspekt som komplicerar det hela är att de värderingar, lagar<br />
och sociala sedvänjor som förändras under årens lopp är kopplade till hur<br />
män och kvinnor utvecklas, och att vi nu börjar få belägg för att många av<br />
de skillnader som tidigare noterats håller på att minska. Det är därför viktigt<br />
att vi fortsätter att vara kritiska, och noggrant beaktar inte bara de metoder<br />
som använts för att studera de olika frågorna utan också karaktären hos de<br />
undersökta populationerna och vad som sannolikt är upphovet till de eventuella<br />
skillnader som kunnat observeras.<br />
73
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Av de områden som undersökts om kvinnor härrör många från debatten<br />
om psykoanalytisk teori. Andra kommer från observationer av könsskillnader<br />
inom områden som har studerats i sig och från teoretiskt arbete, inte sällan<br />
grundat på observationer som gjorts i psykoterapeutiska miljöer. Särskilt<br />
intresse har ägnats könsskillnader i jagkonstruktion och självkänsla; intellekt<br />
och förmåga; språk och kommunikation; moraliskt resonerande; personlighet,<br />
aggressivitet, alkohol- och drogmissbruk; stress och stresshantering; socialt<br />
stöd och bidrag; hjärnstrukturen och dess betydelse samt skillnader i <strong>kvinnors</strong><br />
och mäns livscykler och deras interaktion med allmänna funktioner. Även om<br />
denna lista inte är uttömmande belyser den några av de viktigaste och mest<br />
omdebatterade psykologiska skillnaderna mellan kvinnor och män.<br />
Jagkonstruktion och jagföreställning i ett könsperspektiv<br />
De olika sätt som jaget kan konstrueras på utgör ett av de områden där könsskillnader<br />
länge har diskuterats. Jagkonstruktion innebär att varje individ har<br />
en uppfattning om vem hon eller han är – en självuppfattning som utgör<br />
grunden för hennes eller hans identitet. Denna uppfattning styr vårt sätt att<br />
förstå oss själva och vår roll i världen. Den förser oss med en grund för hur<br />
vi ska tolka händelser, och den fastställer vad vi ska prioritera och hur vi ska<br />
planera. Den är därmed fast förankrad både inom individen och i hennes<br />
eller hans beteende.<br />
I en nyligen genomförd omfattande undersökning av förebilder för jaget<br />
och könsrollerna, framlades tesen att män i allmänhet bygger upp och bibehåller<br />
oberoende jagkonstruktioner där representanterna för andra människor<br />
är oberoende av deras jag, medan kvinnor anses bygga upp och upprätthålla<br />
jagkonstruktioner som är beroende av varandra (Cross & Madson 1997).<br />
Detta är nära kopplat till de föreställningar om kvinnlighet och manlighet som<br />
diskuterades i inledningen till detta kapitel, vilka även har noterats i många<br />
andra sammanhang. I en studie om <strong>kvinnors</strong> arbets- och livsstilar noterades<br />
att kvinnor har en tendens att ta på sig ansvaret för konsekvenserna av sina<br />
egna handlingar inför andra människor. Man konstaterar bl.a. att ”deras<br />
handlingar sker alltid i ett sammanhang som inbegriper andra människor.<br />
Att se sig själv som en del av en relation tycks centralt i dessa <strong>kvinnors</strong> liv”<br />
(Thompson 1995, s. 5).<br />
74
fakta och fördomar<br />
Ovanstående teser har presenterats i en särskild gren av litteraturen,<br />
vilken har sitt ursprung i den terapeutiska miljön. Eichenbaum och Orbach,<br />
två feministiska psykoterapeuter, har identifierat två psykologiska krav som<br />
åtföljer kvinnans sociala roll. Det första är behovet att underordna sig andra<br />
människor, det vill säga att följa deras ledning och att endast uttrycka sina<br />
egna behov i relation till andra människor. Detta innebär att hon inte tillåts<br />
att se sig själv som huvudrollsinnehavaren i sitt eget liv, att hennes jag inte är<br />
viktigt för henne själv. Det andra är att hon alltid måste knyta till sig andra<br />
människor och skapa sitt liv i enlighet med en mans. Tillsammans leder dessa<br />
krav till att kvinnans sociala roll får ännu en följeslagare: hon måste lära sig<br />
att förutse andra människors behov, och därigenom lära sig att sätta sina egna<br />
behov i andra rummet (Eichenbaum & Orbach 1983).<br />
Trots att vetenskapen ofta misslyckas med att dra fördel av de kunskaper<br />
som erhållits i terapeutiska sammanhang, blir det snart uppenbart att<br />
mycket av den forskning som presenteras här stöder denna syn. Dessutom<br />
kan föreställningar om jaget och systematiska olikheter vad beträffar såväl<br />
kön som kultur, förhoppningsvis, inspirera framtida forskning till att bredda<br />
urvalet av de egenskaper som undersöks, men också ge oss information om<br />
de underliggande mekanismerna bakom redan observerade könsskillnader.<br />
Kvinnor, män och självkänsla<br />
En aspekt som relaterar till de psykiska funktionerna och som har väckt mycket<br />
intresse är självkänslan – antagligen på grund av dess dragningskraft hos<br />
allmänheten. Den refererar till ens värdering av det egna jaget, eller som en<br />
klassisk vetenskapsman på detta område har uttryckt det, ”ens eget omdöme<br />
av det egna värdet uttryckt i den attityd man intar till sig själv”(Coopersmith<br />
1967). Skälen till att vi förväntar oss att det ska vara skillnad mellan mäns<br />
och <strong>kvinnors</strong> självkänsla, ofta till nackdel för de senare, är många. Kvinnors<br />
större sociala och ekonomiska beroende (Olowu 1985; Thompson 1972),<br />
nedvärderingen av den kvinnliga kroppen och sexualiteten (Thompson 1950),<br />
de motstridiga krav som ställs på kvinnorollen (Burns 1979; Hacker 1951)<br />
samt det faktum att de kvinnliga könsrollsstereotyperna värderas lägre än de<br />
manliga (Broverman m. fl. 1972; McKee & Sheriffs 1957) har alla diskuterats<br />
som viktiga faktorer som bidrar till <strong>kvinnors</strong> lägre sociala ställning och lägre<br />
värdering i relation till män.<br />
75
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Trots att dessa invändningar nu är något föråldrade är många av dem<br />
fortfarande relevanta i dagens samhälle. Kvinnor tjänar fortfarande betydligt<br />
mindre än män och har allmänt sett mindre fördelaktiga ekonomiska omständigheter<br />
(Statistiska centralbyrån 1996). Dessutom åtnjuter kvinnor i det stora<br />
hela inte lika mycket prestige och makt som män, vilket återspeglas i hur ofta<br />
kvinnor uppnår de högsta nivåerna inom olika yrken, i affärsvärlden och på<br />
politikens område. Det har hävdats att prestationerna inom dessa områden<br />
inte kan förbigås i ett elitistiskt och kapitalistiskt samhälle.<br />
Resultaten från empiriska studier tycks dock inte bekräfta dessa förväntningar.<br />
I två tidiga, ofta citerade, granskningar av litteraturen kunde man<br />
inte finna belägg för några genomgående könsskillnader (Maccoby & Jacklin<br />
1974; Wylie 1979). Dessa resultat ter sig mindre förvånande när man granskar<br />
dem i ljuset av de mer dominanta teorierna om de avgörande faktorerna för<br />
självkänsla, vilka fokuserar på beskaffenheten av individens nära relationer<br />
och attityden hos betydelsefulla andra – i synnerhet föräldrar (se t. ex. Beck<br />
1967; Coser 1977).<br />
Andra har föreställt sig självkänslan som en följd av ens benägenhet att<br />
kritisera sig själv, vilket i sig är nära förbundet med föräldrarnas gillande. Blatt<br />
(1974) föreslog att utvecklingen av självkritik drivs av rädslan för att man ska<br />
förlora gillandet från föräldrar som är kalla, barska, krävande och fördömande.<br />
McKay och Fanning (1992) hänvisar till ”den sjuklige kritikern” för att beskriva<br />
den inre negativa röst som attackerar och fäller omdömen om jaget,<br />
vilket till stor del har hävdats bero på de budskap man får från sina föräldrar<br />
under barndomen. Mot bakgrund av detta synsätt blir den utsträckning i<br />
vilken kulturella värden påverkar självkänslan endast indirekt.<br />
Många forskare har dock inte velat acceptera bristen på belägg för könsskillnader<br />
vad gäller självkänsla. I en reviderad upplaga har Skaalvik på senare<br />
år (1986) hävdat att de tidigare negativa forskningsresultaten delvis kan bero<br />
på problem i forskningsförfarandet och de metoder som använts. I synnerhet<br />
uttrycktes bekymmer över det stora urval av indikatorer man använde för att<br />
mäta självkänsla liksom över den relativt begränsade styrkan i sambanden<br />
mellan dem, men även över bristen på beaktande av eventuella ålders- och<br />
rasskillnader. Med dessa brister i minnet granskade Skaalvik (1986) 29 studier<br />
som publicerades mellan 1975 och 1985, och drog slutsatsen att det fanns<br />
indikationer på att män hade bättre självkänsla än kvinnor.<br />
76
fakta och fördomar<br />
För att sammanfatta finns det alltså vissa, om än ej samstämmiga, belägg<br />
för att män faktiskt har bättre självkänsla än kvinnor. Men betydelsen av och<br />
grunderna för detta, liksom eventuell inverkan på arbete och <strong>hälsa</strong> är inte<br />
klarlagt.<br />
Olika intellekt och prestationsförmåga: sant eller falskt<br />
I ytterligare en annan riktning inom litteraturen har omfattande forskning<br />
utförts kring könsskillnader i intellekt och prestationsförmåga, av vilken en<br />
stor del kommer från teorier kring vad som i dag närmast måste betraktas<br />
som ett klassiskt arbete av Maccoby och Jacklin (1974). Kontentan av deras<br />
iakttagelser är att det finns tecken på att flickor har bättre verbal förmåga än<br />
pojkar, medan pojkar gör bättre ifrån sig än flickor när det gäller visuell-spatiala<br />
färdigheter. Författarna uttryckte dock vissa reservationer beträffande detta,<br />
och underströk hur viktigt det är att fortfarande vara kritisk inför dessa belägg.<br />
De uppgav att skillnaderna var små och ibland inkonsekventa, och att vissa<br />
av upptäckterna kanske inte observeras förrän under de senare stadierna av<br />
barndomen. Beläggen stämmer dock överens med de rådande stereotyperna<br />
om att kvinnor är sociala och pratsamma och att män är icke-kommunikativa<br />
och intresserade av konstruktion, teknologi och matematik.<br />
Belägg som framkommit på senare år har bekräftat att könsskillnaden, när<br />
man nu kan tala om någon sådan, är liten – ofta mindre än en variation på fem<br />
procent mellan män och kvinnor som testats i visuell-spatial förmåga (Deaux<br />
& Kite 1987). Senare studier har också visat att vissa av resultaten inte stämmer<br />
överens i alla mätningar (Deaux & Kite 1987; Linn & Petersen 1985,<br />
1986) eller mellan kulturer (Harmatz & Novak 1983), samt att skillnaderna<br />
ofta inte dyker upp förrän i puberteten (Fausto-Sterling 1985).<br />
På det hela taget tycks detta förstärka de reservationer som skisserades<br />
av Maccoby och Jacklin, samtidigt som det ger en antydan om att de små<br />
könsskillnader som eventuellt finns med stor sannolikhet är resultatet av<br />
inlärning och kultur. Det är dock inte alls omöjligt att de, åtminstone till viss<br />
del, representerar en självuppfyllande profetia där förväntningarna från de<br />
vuxna i omgivningen, likväl som könsstereotypa leksaker och könsstereotyp<br />
lek, har gynnat olika kompetenser.<br />
Även andra mentala förmågor, såsom kreativiteten och de olika minnesprocesserna,<br />
har fått viss uppmärksamhet – trots att debatten kring IQ-<br />
77
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
värdet har varit särskilt kontroversiell på grund av den enorma betydelse<br />
som tillskrivs intellektuell förmåga och den ofta överdrivna tilltro som sätts<br />
till IQ-tests förmåga att mäta dessa. Trots att mycket lite tyder på att könsskillnader<br />
existerar inom kreativitet (Raina 1982; Shukla & Sharma 1986), står<br />
det samtidigt klart att detta område inte har uppmärksammats så mycket på<br />
senare tid. Få ansträngningar har gjorts för att undersöka om könsskillnader<br />
förekommer när det gäller minne och inlärning, vilket Maccoby och Jacklin<br />
(1974) drog slutsatsen att det inte fanns några belägg för.<br />
Den utveckling som har ägt rum är snarare en biprodukt av studier som<br />
genomförts utifrån ett annat perspektiv. I vissa av dessa studier har man noterat<br />
könsskillnader till fördel för männen beträffande det episodiska minnet,<br />
dvs. det självbiografiska minnesarkivet över unika händelser som individen<br />
upplevt (för en översikt, se Herlitz m. fl. 1997). Givetvis måste systematiska<br />
undersökningar företas för att dessa könsskillnader i minnesfunktionen ska<br />
kunna bekräftas, och för att man ska kunna avgöra hur stora skillnaderna är<br />
samt försöka förstå de underliggande mekanismerna. Om dessa undersökningar<br />
når framgång kan de ge insikter inte bara i relation till könsskillnader<br />
utan även till minnesforskningen i sig.<br />
Språk och kommunikation<br />
Ytterligare en teori som relaterar till skillnader i <strong>kvinnors</strong> och mäns grundläggande<br />
omvärldsuppfattning är att kvinnor och män kommunicerar på olika<br />
sätt. Kvinnors kommunikation anses syfta till att bevara närhet och undvika<br />
isolering, medan mäns kommunikation till stor del styrs av en önskan att bevara<br />
självständighet och undvika misslyckande. Även om hierarkier finns också i<br />
kvinnornas värld rör dessa oftare vänskap än prestationer, och trots att kvinnor<br />
också kan vara intresserade av att uppnå status är det i allmänhet inte dessa<br />
mål som de lägger tonvikten vid. Och medan män på liknande sätt kan söka<br />
deltagande och närhet är det inte dessa behov som primärt styr dem.<br />
Hur dessa grundläggande uppfattningar kan överföras till mänsklig interaktion<br />
och kommunikation har Deborah Tannen (1992) på ett utmärkt sätt<br />
utforskat och populariserat i en bok med det passande namnet ”Du begriper<br />
ju ingenting” 1 . Det vore alltför ambitiöst att försöka sammanfatta den här,<br />
men faktum är att könsskillnader i förhållningssätt och kommunikation erbjuder<br />
god jordmån för missförstånd och konflikter på arbetsplatser. Detta<br />
78
fakta och fördomar<br />
kan resultera i både organisatoriska och individuella nackdelar, kanske i synnerhet<br />
för kvinnor, eftersom de manliga kommunikationsstilarna tenderar<br />
att dominera i det offentliga livet.<br />
Det ogynnsamma läget för kvinnor förstärks ytterligare av den lingvistiska<br />
relativiteten – uppfattningen att kognitiva processer varierar med strukturella<br />
karakteristika i det språk som används (Sapir 1949; Whorf 1956). Det<br />
sexistiska språkbruket attackerades av lingvister och psykolingvister redan<br />
för mer än två decennier sedan (Bodine 1975; Henley 1977; Lakoff 1973) på<br />
grunderna att det förkroppsligar och överför sexistiska tankar från generation<br />
till generation. Med detta avses att det engelska språkets tredje person<br />
maskulinum – he – används som ett substitut för subjekt av obestämt kön,<br />
liksom man använder ”man” i svenskan. Dessutom finns ord som talman och<br />
förman kvar i både engelskan och svenskan, vilka förutsätter att innehavaren<br />
av dessa befogenheter är manlig snarare än kvinnlig.<br />
Trots detta har den effekt som sexistiskt språk kan ha på beteendet hos<br />
dess användare ännu inte dokumenterats särskilt väl, och efterlysningar av<br />
icke-sexistiskt språk har ibland förlöjligats – mycket med anledning av det<br />
besvär som det skulle innebära att ändra gamla vanor och införa de underliga<br />
ljudföljderna hos nya och könsneutrala termer.<br />
Det vore dock fel att inte erkänna dessa termers betydelse. Språket är en<br />
mäktig kommunikationsfaktor, och om det tas för givet att talmannen är en<br />
man kan detta begränsa våra förväntningar och uppfattningar om vad som är<br />
möjligt. Gloria Steinem illustrerade detta mycket tydligt i ett tal angående<br />
språkreformen vid Yale University 1981: ”Om männen i rummet bara kunde<br />
tänka sig in i hur de skulle känna det att utexamineras med en ’Spinster of<br />
Arts degree’ skulle de förstå hur viktigt detta är”. 2<br />
Men den allra viktigaste effekten ligger kanske inte i tankens begränsning,<br />
som ju kan övervinnas, utan i attityderna hos de institutioner och individer<br />
som misslyckats med att införliva <strong>kvinnors</strong> ändrade status och medvetenheten<br />
om jämställdhetsfrågor i sitt grundläggande språkbruk.<br />
Moraliskt resonerande<br />
En annan frågeställning som tilldragit sig visst intresse är teorin att män<br />
och kvinnor skiljer sig åt vad gäller moraliskt resonerande. Trots att denna<br />
fråga har diskuterats länge var det först med Carol Gilligans arbete under<br />
79
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
tidigt 1980-tal som debatten fick ett rejält uppsving. Med utgångspunkt från<br />
Chodorows arbete, som återgetts ovan, kunde Gilligan notera att kvinnor är<br />
mer orienterade mot att knyta till sig och ha relationer med andra människor,<br />
medan män i större utsträckning söker individualisering och avskildhet från<br />
andra människor. Detta får konsekvenser för <strong>kvinnors</strong> och mäns moraliska<br />
utveckling, där kvinnor anses vara styrda av ”omsorgsetik”, medan män<br />
ansluter sig till ”rättighetsetik”. Med utgångspunkt från detta utvecklade<br />
Gilligan kritik mot Kohlbergs välkända stadieteori över moralisk utveckling<br />
(Gilligan 1982; Kohlberg 1976).<br />
Enligt Kohlberg placerar sig kvinnor, genom sin karakteristiska inriktning<br />
på att ta hänsyn till ”det som tillfredsställer andra människor”, på nivå tre,<br />
medan män har en tendens att placera sig på den mer utvecklade nivå fyra<br />
vilken refererar till lag och rättvisa. Detta gör kvinnor moraliskt underlägsna<br />
män. Enligt Gilligan återspeglar detta dock inte en lägre moralisk ställning<br />
hos kvinnor, utan är i stället en följd av Kohlbergs misstag att anta det manliga<br />
beteendet som norm. Gilligan noterar också paradoxen i att egenskaper<br />
såsom känslighet för andra människor och omsorg, vilka har en tendens att<br />
förknippas med godhet hos kvinnor, är just de egenskaper som placerar dem<br />
under män på skalor över moralbeslut.<br />
De empiriska belägg som stöder dessa upptäckter har i viss mån varit<br />
motstridiga. Delar av Gilligans arbete baserades på svaren till frågor om<br />
abort, vilket är ett ämne som berör kvinnor och män väldigt olika. Det har<br />
därför kritiserats på grunderna att ett visst element av könsdiskriminering<br />
varit inbyggt i studiens utformning (Colby & Damon 1987; se även Walsh<br />
1987 s. 274–277). Andra har noterat att Gilligan underlåtit att ta hänsyn till<br />
alternativa variabler såsom ras, religion, samhällsklass och etnicitet hos sina<br />
försökspersoner, vilka påverkar fattandet av moralbeslut. Lika stor skada gör<br />
det faktum att nyare studier inte har kunnat fastställa några signifikanta skillnader<br />
i det moraliska resonerandet hos män och kvinnor (Colby & Damon<br />
1993). Det verkar därför som om Gilligans teorier bör betraktas med viss<br />
försiktighet. Även om män och kvinnor kan resonera olika vad beträffar vissa<br />
frågor, och lägga olika stor vikt vid vissa aspekter av ett moraliskt dilemma,<br />
finns det knappast belägg för några avgörande skillnader.<br />
80
fakta och fördomar<br />
Personlighet, aggressivitet och bruk av alkohol och droger<br />
De belägg som finns för att kvinnor och män skiljer sig åt när det gäller<br />
personlighetsstörningar, aggressivitet samt bruk och missbruk av alkohol<br />
och droger är kanske starkare. Även om det inte har kunnat fastslås att alla<br />
aspekter av personligheten skiljer sig åt mellan män och kvinnor, har mycket<br />
tydliga könsskillnader kunnat noteras i relation till känslomässig expressivitet.<br />
Det finns belägg för att kvinnor är villigare än män att uttrycka negativa<br />
känslor såsom depression, ångest och rädsla (Snell m. fl. 1989). Kvinnor har<br />
också visat sig vara mer villiga än män att uttrycka känslor om relationer med<br />
vänner av samma kön som de själva (Hayes 1984; Rands & Levinger 1979),<br />
och tenderar att ha mer förtroende för andra människor (Johnson-George<br />
& Swap 1982). Dessutom har man upptäckt att kvinnor är mer ångestfullt<br />
lagda (Stoner & Spencer 1986).<br />
Tyvärr har dock mycket av detta arbete utförts i USA, ofta på relativt små<br />
urval av forskarstudenter, vilket inte nödvändigtvis beskriver svenska kvinnor<br />
och män i den allmänna befolkningen på ett korrekt sätt. Det finns dessutom<br />
belägg för att både män och kvinnor har en tendens att förändras under livets<br />
gång genom att bli mindre dominanta, entusiastiska och spända, allt medan<br />
deras känslighet, sociala värderingar och självbehärskning ökar med stigande<br />
ålder (Stoner & Panek 1985). Detta belyser behovet av en fortsatt lyhördhet<br />
för på vilket sätt kön samvarierar med andra egenskaper såsom ålder.<br />
Det finns även belägg för könsskillnader när det gäller uttalade funktionsstörningar.<br />
I en studie där man undersökte om det förekom könsskillnader<br />
i personlighetsstörningar fann man att kvinnor var i majoritet vad gällde<br />
personlighetsstörningar med karaktär av självförnekande och borderline,<br />
medan de antisociala personlighetsdragen var vanligare hos män, vilka också<br />
hade högre förekomst av överdrivna tvångsmässiga och schizoida personlighetsstörningar<br />
(Ekselius m. fl. 1996).<br />
Ett annat område där könsskillnader har observerats är aggressivitet,<br />
även om detta bara gäller vissa aspekter av aggressivitet. Exempelvis har<br />
män visat sig vara mer fysiskt aggressiva än kvinnor, medan resultaten för<br />
verbal aggressivitet är mindre samstämmiga. Några liknande skillnader har<br />
kunnat observeras vad gäller fientlighet och vrede (Harris 1996; Harris &<br />
Knight-Bohnhoff 1996). I flera studier om våld inom familjen kom man<br />
81
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
fram till att kvinnor är lika aggressiva som, eller till och med mer aggressiva<br />
än män (Arias m. fl. 1987; Straus 1977–1978). Det finns också belägg för att<br />
aggressivitet hos båda könen avtar med stigande ålder och högre utbildning<br />
(Harris & Knight-Bohnhoff 1996). Därför är könsskillnader i aggressivitet<br />
mer komplexa än vi tror, och i likhet med vad som gäller för personligheten<br />
samspelar könet med många andra egenskaper för att bestämma ett visst<br />
beteende.<br />
Trots dessa reservationer står det klart att män är överrepresenterade<br />
i de extrema grupperna. Män har högre värden vad gäller inblandning i<br />
registrerade våldsbrott och kriminalitet än kvinnor (Statistiska centralbyrån<br />
1996; Simon & Landis 1991). Män dricker också mer alkohol och har större<br />
alkoholproblem (Silbereisen m. fl. 1995). Samma skillnad mellan könen<br />
har upptäckts när det gäller bruk och missbruk av illegala droger. Bland<br />
drogmissbrukare fördelar sig män/kvinnor 2/1 respektive 4/1 i flera länder<br />
(Hanel 1991; Klingemann 1992).<br />
Stress och stresshantering<br />
Andra faktorer som är viktiga för det individuella sättet att fungera är hur<br />
individer reagerar på problem, hur de gör för att lösa dem och hur de upprätthåller<br />
sitt vardagsliv när de utsätts för mycket stress. Således har stresshantering,<br />
eller ”ändamålsenliga ansträngningar att klara av eller förvanska<br />
det negativa inflytandet av stress” (Jensen m. fl. 1991) studerats på många<br />
håll, för flera olika syften.<br />
Stressens underliggande dimensioner klassificeras på många olika sätt. En<br />
sådan indelning är åtskiljandet mellan strategier som är inriktade på problemet,<br />
i motsats till dem som syftar till att behandla de negativa känslor som<br />
förknippas med det. Man brukar ofta anta att problemfokuserade strategier<br />
är vanligare bland män än kvinnor, medan strategier som riktar in sig på känslor<br />
antas vara de som kvinnor föredrar (Mainiero 1986; Pearlin & Schooler<br />
1978; Rosario m. fl. 1988). En annan indelning görs mellan aktiva åtgärder,<br />
såsom att minska smärta genom att motionera i förebyggande syfte, och<br />
passiva strategier, såsom att ge upp hoppet eller ta medicin.<br />
När man ser på mäns och <strong>kvinnors</strong> olika sociala omständigheter och<br />
rollförväntningar kan man lätt tro att de strategier som används för stresshantering<br />
skiljer sig åt mellan könen – både i allmänhet och i relation till<br />
82
fakta och fördomar<br />
ens egen och anhörigas <strong>hälsa</strong>. Empiriska studier av könsskillnader i samband<br />
med stresshantering har dock inte riktigt gett de resultat man kunde förvänta<br />
sig, eller ens varit särskilt konsekventa. I en longitudinell studie om individer<br />
mellan 35 och 74 års ålder, upptäckte man att fler män än kvinnor löste sina<br />
problem genom planerade åtgärder, medan kvinnor var mer benägna att<br />
försöka övertyga sig själva om att framtiden skulle bli bättre. Man märkte<br />
också att strategier för stresshantering varierade beroende på problemets art<br />
och med åldern (Folkman m. fl. 1987).<br />
I en granskning av könsskillnader i kognitiva strategier för att hantera<br />
stress kunde man konstatera att resultaten varierade mellan studierna (Miller<br />
1987). I en av studierna fann man att kvinnor, som förväntat, använde strategier<br />
inriktade på känslor i större utsträckning än män, men att de var lika<br />
benägna som män att använda probleminriktade strategier. I andra studier<br />
bestreds detta, eftersom man där fann att de förutsagda probleminriktade<br />
strategierna dominerade bland männen, vilket är en slutsats som efterföljande<br />
arbeten har bekräftat (Ptacek m. fl. 1992). I ytterligare andra studier fann<br />
man inga könsskillnader alls (Miller 1987).<br />
I en nyare studie där tonvikten lades på stress, stresshantering och socialt<br />
stöd bland kvinnliga chefer, förstärktes dessa inkonsekventa resultat ytterligare<br />
(Korabik m. fl. 1993). En intressant observation är att ytterst få skillnader<br />
vad gäller val och strategier kan iakttas när män och kvinnor studeras under<br />
liknande omständigheter. Det är alltså möjligt att de skillnader som har observerats<br />
beror på faktorer som relaterar till mäns och <strong>kvinnors</strong> olika omständigheter<br />
och de alternativ de har att tillgå, snarare än till deras kön i sig.<br />
Särskilt noggrant har mäns och <strong>kvinnors</strong> strategier för stresshantering<br />
i relation till <strong>hälsa</strong> studerats. En människas hälsotillstånd är dock inte helt<br />
avhängigt hennes egna ansträngningar, utan beror också på vad andra betydelsefulla<br />
personer bidrar med. I många studier har man observerat den relativa<br />
betydelsen för mäns och <strong>kvinnors</strong> såväl fysiska som psykologiska <strong>hälsa</strong> av att ha<br />
en partner, där äktenskap eller sammanboende har visat sig vara fördelaktigt<br />
för en man, men ofta till nackdel för kvinnor (Gove 1973, House m. fl. 1982,<br />
House m. fl. 1988, Umberson m. fl. 1992). I en av dessa undersökningar<br />
föreslår man att det finns en mekanism för detta, genom att visa att kvinnor<br />
ofta tar ansvar både för sin egen och sin partners <strong>hälsa</strong> genom att vara uppmärksamma<br />
på dennes diet och genom att uppmuntra till motion.<br />
83
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Socialt stöd<br />
Som har diskuterats ovan lägger kvinnor och män tonvikt vid olika saker i<br />
sina relationer med andra människor, vilket har att göra med liknande skillnader<br />
i hur mycket socialt stöd de har att tillgå när de möter svårigheter i<br />
livet. Antonucci (1990) har sammanfattat våra kunskaper om könsskillnader<br />
och sociala nätverk, och dragit slutsatsen att <strong>kvinnors</strong> nätverk vanligtvis är<br />
större och inbegriper individer från ett större antal olika sociala sammanhang<br />
i jämförelse med mäns, medan mäns viktigaste källa till socialt stöd tenderar<br />
att vara deras fru eller livspartner.<br />
Vilka följder detta får är oklart. Mycket av förvirringen har att göra med<br />
de olika sätt som socialt stöd uppfattas på. Frekvensen hos kontakterna med<br />
andra människor, kontinuiteten hos relationerna, hur många andra människor<br />
som man kan anförtro sig åt, känslomässigt stöd, informativt stöd och<br />
stöd i form av praktiskt hjälp har alla diskuterats i detta sammanhang, och<br />
det står klart att dessa olika stödformer har mycket olika betydelse och att<br />
deras användbarhet inte bara beror på individuella behov och egenskaper,<br />
utan också på det aktuella problemets beskaffenhet.<br />
I allmänhet är bristen på socialt stöd utan tvekan förknippad med förhöjd<br />
dödlighet för båda könen, även om detta antagande gäller män mer än kvinnor<br />
(Shumaker & Hill 1991). Kvalitativt stöd tycks vara mer fördelaktigt<br />
än kvantitativt stöd, även om ett stort socialt nätverk kan utgöra ett skydd<br />
under särskilda faser av livet, såsom under perioder av sjukdom, när man<br />
separerar från en partner eller blir änka eller änkling. Mäns typiskt underlägsna<br />
nätverk kan därför vara ett av skälen till att de upplever det svårare än<br />
kvinnor att anpassa sig till änkedom och skilsmässa (Rowland 1977; Stroebe<br />
& Stroebe 1983).<br />
Stora sociala nätverk tycks dock vara på både gott och ont för kvinnor.<br />
Forskning kring hjärtinfarkter ger antydan om att stora sociala nätverk kan<br />
innebära en stress för kvinnor, trots att dessa nätverk är odelat positiva för<br />
män, vilket antagligen beror på att kvinnor vanligen tar på sig fler sociala skyldigheter<br />
och uppgifter än män (Antonucci 1990; Jung 1984; Rook 1984).<br />
Biologiska skillnader mellan män och kvinnor<br />
Hittills har tonvikten främst legat på socialisering och de psykologiska könsskillnader<br />
som ofta hävdas vara en del av upphovet till flickors och pojkars,<br />
84
fakta och fördomar<br />
eller <strong>kvinnors</strong> och mäns, sociala eller utbildningsmässiga omständigheter. Det<br />
är dock inte bara <strong>kvinnors</strong> och mäns omständigheter och krav som skiljer sig<br />
åt utan även deras biologi, och några av de könsskillnader som diskuterats<br />
ovan har antagits vara, i viss mån, biologiskt orsakade.<br />
Den allmänna uppfattningen är att biologiska skillnader är medfödda, och<br />
att den sociala världen omarbetar dessa för att antingen minska eller förstärka<br />
dem. Detta är uppenbarligen ett missledande synsätt, eftersom biologiska skillnader<br />
inbegriper både sådana skillnader som är tydliga vid födseln och de som<br />
senare dyker upp som en följd av miljömässig eller genetisk programmering.<br />
Nyfödda pojkar och flickor uppvisar hormonella skillnader och systematiska,<br />
om än små, skillnader i kroppsstorlek. Förhållandet mellan uppväxt och mognad<br />
visar liknande variationer under barndomen och tonåren, där flickorna når<br />
puberteten tidigare än pojkarna. Dessutom varierar den inverkan puberteten<br />
har rent biologiskt på de två könen stort, och de biologiska skillnaderna mellan<br />
män och kvinnor finns kvar genom hela livet. Barnafödande och menopaus<br />
har en betydande inverkan på de flesta <strong>kvinnors</strong> biologi, medan åldrandet inte<br />
påverkar männen på samma sätt. Svårigheter och sjukdomar förbundna med<br />
åldrandet varierar mellan de två könen.<br />
Det finns alltså många skäl att fortsätta att ta hänsyn till vilken inverkan<br />
biologiska faktorer har på könsskillnader genom livet. Trots att en granskning<br />
av de biologiska skillnaderna hos de två könen och deras implikationer för det<br />
psykologiska välbefinnandet ligger bortom ramarna för detta kapitel, kommer<br />
två områden som är intimt förbundna med psykologiskt välbefinnande och<br />
som har väckt stort intresse på senare tid att här nämnas – om så bara för<br />
att belysa behovet av att beakta biologiska faktorer jämte sociala skillnader i<br />
mannens och kvinnans hjärna samt i mäns och <strong>kvinnors</strong> livscykler.<br />
Hans och hennes hjärna<br />
Uppfattningen att mäns och <strong>kvinnors</strong> hjärnor skiljer sig åt har en historia som<br />
går långt tillbaka och som är väl värd ett ögonblicks reflektion. Det faktum<br />
att <strong>kvinnors</strong> hjärnor är mindre än männens, vilket forskare observerade på<br />
1800-talet, användes enbart till att stödja uppfattningen att kvinnor var mindre<br />
intelligenta av naturen. Detta justerades snabbt i ljuset av motargumentet att<br />
om hjärnans storlek skulle bestämma intelligenskvoten skulle andra arter, exempelvis<br />
elefanter, överträffa människan med marginal. Hypotesen som därpå<br />
följde var att det inte var hjärnans storlek i sig, utan dess relation till kroppsvikten<br />
85
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
som avgjorde intelligenskvoten. Men även denna hypotes förkastades när man<br />
upptäckte att den ledde till förutsägelsen att kvinnor var mer intelligenta än<br />
män (Fausto-Sterling 1985; Gould 1980; Harrington 1987).<br />
När man uttömt de implikationer som hjärnans storlek eventuellt kunde<br />
ha för intelligensen, riktades uppmärksamheten i stället mot skillnader i<br />
hjärnans uppbyggnad. Under 1970- och 1980-talen rörde sig diskussionen<br />
till stor del kring lateraliseringen i hjärnan. Detta byggde på ett arbete av<br />
Sperry m. fl., vilka arbetade med grava epileptiker och märkte att den högra<br />
och vänstra hemisfären tycktes vara specialiserade på vissa funktioner (Sperry<br />
1982). En av observationerna var att medan den vänstra hemisfären tycktes<br />
ansvara för talet, verkade den högra vara inriktad på den visuella perceptionen.<br />
Detta ledde till teorin att könsskillnader i verbala och visuell-spatiala<br />
förmågor var en följd av mäns och <strong>kvinnors</strong> differentierade lateralisering<br />
(Green 1987; Lambert 1978).<br />
Trots att forskningen på detta område är omfattande har den inte kunnat<br />
ge några klara belägg för denna teori. I stället har motsägelsefulla resultat,<br />
förbundna med de relativt begränsade kunskaper man förr hade om hur<br />
hjärnan fungerar, fått debatten att stagnera (se t. ex. Fausto-Sterling 1985).<br />
Den mest intressanta utvecklingen på området under senare tid är kanske<br />
de forskningsresultat som visar att corpus callosum, den massa av vävnads- och<br />
nervfibrer som förbinder de två hemisfärerna med varandra, är större hos<br />
kvinnor än hos män (Allen & Gorski 1991), vilket eventuellt ger utrymme<br />
för jämförelsevis större kommunikation mellan de två hemisfärerna hos<br />
kvinnor. Även om denna hypotes behöver undersökas ytterligare, verkar<br />
den ha särskild relevans eftersom den stämmer överens med andra resultat.<br />
Det skulle förklara både varför kvinnor hämtar sig från stroke fortare och<br />
varför de är mindre benägna än män att drabbas av vissa typer av hjärnskador<br />
(Witelson 1989). Det har även funnits indikationer på att detta skulle kunna<br />
sprida ljus över skillnaderna som finns mellan mäns och <strong>kvinnors</strong> verbala och<br />
visuell-spatiala förmåga (se Gorman 1992 för en diskussion).<br />
Hjärnforskningen expanderar snabbt och snart kommer ny teknik att ge<br />
forskare möjlighet att undersöka hur hjärnan fungerar mer i detalj än vad<br />
som tidigare varit möjligt. Det är dock viktigt att komma ihåg att hjärnan<br />
reagerar för erfarenhet och utvecklas enligt de krav som ställs på den, och<br />
att de skillnader som upptäckts mellan mäns och <strong>kvinnors</strong> hjärnor mycket<br />
86
fakta och fördomar<br />
väl kan återspegla kulturella och differentierade roller snarare än medfödda.<br />
Som Gorman sammanfattar det: ”I den slutliga analysen kan det bli omöjligt<br />
att säga var naturen tar slut och var miljömässig påverkan och omvårdnad<br />
börjar, eftersom de två är så intimt förbundna med varandra” (Gorman<br />
1992, s.52).<br />
Skillnader mellan mäns och <strong>kvinnors</strong> livscykler<br />
En annan viktig faktor är de olika stadierna i mäns och <strong>kvinnors</strong> liv och<br />
olikheterna i när dessa stadier inträffar (t. ex. Cohn 1991). Sådana skillnader<br />
styrs, åtminstone delvis, av biologiska faktorer. I relation till arbete är kanske<br />
den mest betydande skillnaden att kvinnor har en större roll när det gäller<br />
barnafödande och barnuppfostran. Det är förstås endast kvinnor som kan vara<br />
gravida och som kan amma, vilket gör dem viktigare för barnen åtminstone<br />
under de tidigaste stadierna i barnens liv. På grund av att dessa band knyts<br />
så tidigt, och beroende på andra kulturella, organisatoriska, ekonomiska och<br />
sociala faktorer, är det fortfarande kvinnor som tar huvudansvaret för sina<br />
barn, som tar ut mer av föräldraledigheten och är mer benägna att stanna<br />
hemma med barnen när de är sjuka (Statistiska centralbyrån 1996). Vanligtvis<br />
sammanfaller denna period i livet med stora krav ifrån arbetet då unga män<br />
och kvinnor försöker att etablera sig i karriären, och när frekvent frånvaro<br />
kan ha en särskilt negativ effekt på såväl karriärutveckling som, på en mer<br />
grundläggande nivå, anställningen i sig.<br />
Dessa förväntningar är mer ofördelaktiga för kvinnor än män beroende<br />
på deras allmänt sett större engagemang i barnuppfostran. Senare i livet, när<br />
barnen blivit mer självständiga, är männen mer inställda på att ta det lugnt<br />
medan många kvinnor känner frihet och iver att fullfölja sina ambitioner.<br />
Men möjligheten att ta den konventionella vägen till framgång är sedan länge<br />
borta och alternativa karriärmönster måste uppfinnas. Intressant nog vittnar<br />
många kvinnor om att det inte bara är de praktiska kraven de upplever som<br />
betungande, utan också det faktum att arbetsmarknaden är anpassad efter<br />
manliga livsmönster.<br />
Sammanfattning<br />
Även om en fullständig översikt av könsskillnader vad gäller vårt sätt att<br />
fungera psykiskt ligger långt bortom räckvidden för ett enstaka kapitel, har<br />
87
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
en mängd aspekter av de psykologiska funktionerna granskats för att beskriva<br />
relevanta skillnader mellan kvinnor och män.<br />
Det har framkommit att kvinnor orienterar sig mot andra människor i<br />
större utsträckning än män, och att denna tendens kan återspeglas i <strong>kvinnors</strong><br />
större känslomässiga expressivitet, annorlunda kommunikativa stil<br />
och, eventuellt, moraliska resonerande. Det finns också belägg för att män,<br />
åtminstone på vissa områden, är mer aggressiva och mer benägna att vara<br />
asociala, mer lagda åt kriminalitet samt att de oftare använder alkohol och<br />
illegala droger än kvinnor.<br />
Nya belägg tyder också på att det kan finnas strukturella skillnader mellan<br />
kvinnans och mannens hjärna, och att det kan få följder för vårt sätt att<br />
fungera psykiskt. Dessutom finns vissa tecken, om än inte lika starka, på att<br />
kvinnor har lägre självkänsla, något bättre verbal förmåga och något sämre<br />
visuell-spatial förmåga än män, samt att könen skiljer sig åt i val av strategi<br />
för stresshantering, likväl som när det gäller tillgången till samt nyttjandet<br />
och följderna av socialt stöd.<br />
Som tidigare har sagts är det dock viktigt att notera att könsskillnader, när<br />
de över huvud taget finns, tenderar att vara små och instabila i det att de inte<br />
sällan varierar med de mätmetoder eller den metodologi som används. Det<br />
skulle kunna tyckas att slutsatsen att observerade könsskillnader är mindre<br />
frekventa och av mindre omfattning än förutfattade stereotypa skillnader,<br />
vilket Whissell (1996) kom fram till i en studie över könsskillnader i personlighet,<br />
kan tillämpas mer generellt.<br />
Dessutom är det också värt att notera att gruppskillnader aldrig ger information<br />
om individuella egenskaper. Även om de tillhör en viss könsgrupp,<br />
kan vissa flickor eller pojkar vara mycket nära eller långt från gruppens<br />
medelvärde. Således finns det exempelvis kvinnor som har extremt hög<br />
visuell-spatial förmåga och mycket dålig språkförmåga, precis som det finns<br />
män med extremt låg självkänsla. Trots att denna invändning ter sig uppenbar<br />
glöms den ofta bort i praktiken, vilket kan resultera i att forskningsresultat<br />
tillämpas på ett otillbörligt sätt.<br />
Några har gått ännu längre i sin kritik av könsrollsanalysen och hävdat<br />
att det ligger en fara i att betrakta relationer mellan könen på ett dikotomt<br />
sätt, eftersom detta skapar en falsk polaritet (t. ex. Bacchi 1990). Och en stor<br />
del av såväl den manliga som den kvinnliga befolkningen faller heller inte<br />
88
fakta och fördomar<br />
inom de stereotypa kategorier som definierats av de krav och förväntningar<br />
som finns på könsroller. Detta har lett till utvecklingen av begreppet androgynitet,<br />
vilket är en beskrivning av individer som har höga värden både vad<br />
gäller manlighet som kvinnlighet (Bem 1974; Spence m. fl. 1974), vilket<br />
återspeglar en fragmentarisering inom könen som också kan observeras på<br />
det yrkesmässiga, ekonomiska och politiska området.<br />
Kvinnors yrkesmässiga ambitioner har ökat under de senaste decennierna,<br />
och många kvinnor försöker att nå en plats i styrelserummet, riksdagen eller<br />
den högsta ställningen inom sitt specifika område. Under tiden spelar<br />
ett växande antal män en grundläggande roll i barnuppfostran och husliga<br />
sysslor. Detta innebär inte att omständigheterna för de två könen håller på<br />
att närma sig varandra. Kvinnan i styrelserummet möter helt annorlunda<br />
utmaningar än sina manliga kolleger, och fadern som tar pappaledigt blir<br />
tvungen att bemöta attityder och reaktioner som hans kvinnliga partner inte<br />
skulle behöva bry sig om. Det finns därför alla skäl att försöka definiera meningsfulla<br />
undergrupper inom könen, som inte alla måste falla under Bems<br />
begreppsapparat. Detta leder i sin kärna till att det blir viktigare att fastställa<br />
vilken metodologi som undersöker könsrollsskillnader på bästa sätt. Om det<br />
finns olika undergrupper inom varje kön kanske det inte blir meningsfullt<br />
att, som förr var ett vanligt tillvägagångssätt, jämföra medelvärden. Åtminstone<br />
behöver vi komplettera sådana analyser med att titta på fördelningen<br />
av resultaten samt förstå varför vissa mönster dyker upp mer frekvent bland<br />
resultaten och för att kunna definiera eventuella undergrupper.<br />
I den utsträckning könsrollsskillnader existerar är det uppenbart att många<br />
är resultatet av social inlärning eller en individs aktuella livsomständigheter,<br />
snarare än hans eller hennes kön. Detta leder oss till en annan viktig metodologisk<br />
frågeställning som inte får glömmas bort: frågeställningen om förväxlade<br />
variabler, dvs. variabler som har en tendens att samvariera med biologiskt och<br />
socialt kön och som kan förklara orsaken till könsskillnader. Exempelvis tar fler<br />
kvinnor än män huvudansvaret för sina barn och de arbetar ofta inom vården.<br />
Det är tänkbart att det är de erfarenheter som dessa kvinnor får i sina hem<br />
och arbetsliv som påverkar deras moraliska resonerande eller kommunikativa<br />
stil, snarare än deras kön i sig.<br />
I studier om könsrollsskillnader borde man därför alltid leta efter alternativa<br />
hypoteser vad gäller andra sociala särdrag av känd eller förväntad betydelse<br />
89
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
till de fenomen som studeras, liksom till den större sociala kontexten i vilken<br />
könsrollsskillnader observeras, och undersöka den utvecklingsmässiga vägen<br />
genom livet samt beakta livsmönstret hos de vuxna män och kvinnor som<br />
studeras. Inom dessa områden finns viktiga variationer, precis som det gör i<br />
biologi och socialisation, och för att vi ska få en verklig förståelse för könsskillnader<br />
måste alla dessa områden beaktas. När vi granskade litteraturen<br />
fann vi att detta är något som ofta förbises. Det gör det särskilt viktigt att<br />
fortsätta att vara kritisk, samtidigt som det innebär att de flesta signifikanta<br />
skillnader som kan observeras mellan män och kvinnor mycket väl kan minskas<br />
som en följd av ändrade förhållanden.<br />
Implikationer för arbete och <strong>hälsa</strong><br />
Könsrollsskillnader, likväl som bristen på skillnader, har inverkan på <strong>kvinnors</strong><br />
och mäns arbete och <strong>hälsa</strong> på många olika nivåer. Det mest fundamentala<br />
är kanske att den större tendensen hos kvinnor att orientera sig mot andra<br />
människor och deras expressivitet, i motsats till männens inriktning på<br />
individualitet och verksamhet, leder kvinnor och män till olika yrkes- och<br />
livsval. Denna skillnad förstärks av de kulturella stereotyperna och rollförväntningarna.<br />
Således är kvinnor mer benägna att välja yrken där kontakt<br />
med och omvårdnad om andra människor är ett framträdande drag, medan<br />
män väljer arbete som tillåter självständighet och aktiviteter av mer konkret<br />
slag. I Sverige är kvinnor särskilt överrepresenterade i sekreterararbete,<br />
inom vården, barnomsorgen, utbildningsväsendet och i lokalvården, medan<br />
män dominerar i tekniska yrken inom t. ex. byggbranschen eller transport<br />
och kommunikationer (Statistiska centralbyrån 1996). Det är intressant att<br />
beakta detta i ljuset av belägg rörande IQ, vilka antyder att skälen till dessa<br />
skillnader har mycket litet att göra med könsskillnader i faktisk förmåga.<br />
Men det är inte bara urvalet av yrken som påverkas av dessa skillnader<br />
i orientering. De styr också framför allt hur kvinnor och män under hela<br />
sina karriärer träffar val om hur de ska prioritera sin tid och om hur de ska<br />
ordna fördelningen mellan arbete och hemliv. I denna process väljer kvinnor<br />
vanligtvis att inte förhöja sina egna yrkesmässiga befordringsmöjligheter på<br />
bekostnad av andra familjemedlemmars behov, och åtminstone i Sverige<br />
väljer de ofta att arbeta deltid och ta huvudansvaret när andra människor,<br />
vare sig det gäller barn eller ålderstigna föräldrar, behöver omvårdnad. Under<br />
90
fakta och fördomar<br />
1995 arbetade ungefär 40 procent av de kvinnor som hade betald anställning<br />
deltid, vilket kan jämföras med att mindre än 10 procent av dessa var män<br />
(Statistiska centralbyrån 1996).<br />
När man undersöker hur detta påverkar <strong>kvinnors</strong> och mäns <strong>hälsa</strong> kan<br />
man bara dra slutsatsen att stress och påfrestningar i <strong>kvinnors</strong> och mäns liv<br />
generellt skiljer sig åt. Många kvinnor får bära den börda det innebär att ta<br />
ansvar för andra människors liv och välbefinnande – ett krav som finns i både<br />
arbetslivet och privatlivet – såväl som av stressen i att hela tiden balansera<br />
de olika behoven hos andra människor mot varandra, ofta på bekostnad av<br />
egna behov (Eichenbaum & Orbach 1983).<br />
Kvinnor tvingas också hantera frustrationen i att marginellt sett få en lägre<br />
ekonomisk kompensation för sitt arbete än män, liksom mindre status och<br />
erkännande på den offentliga scenen (Statistiska centralbyrån 1996), trots<br />
att det finns dokumentation som visar att deras prestationer är klart jämförbara.<br />
Den lägre inkomsten är inte nödvändigtvis en följd av att kvinnor får<br />
mindre betalt för samma arbete, utan snarare att det arbete som vanligen<br />
utförs av kvinnor värderas lägre. Trots att stor möda har lagts ned på att<br />
justera detta, fortsätter den lägre status och lön som förknippas med yrken<br />
som domineras av kvinnor att vara ett stort problem. Eller, för att uttrycka<br />
det som Alice Rossi:<br />
”Lika lön för likvärdigt arbete betraktas fortfarande som att tillämpa lika<br />
lön för män och kvinnor inom samma yrke, medan frågan som är av övergripande<br />
intresse och som fortsätter att vara betydelsefull i våra dagar är<br />
att vissa yrken dras med låga löner därför att kvinnor är de som främst<br />
är anställda. Det förra är ett tecken på könsdiskriminering, det senare på<br />
institutionaliserad sexism” ( Rossi 1973).<br />
Kvinnans lägre inkomst har i synnerhet fått omfattande förgreningar för<br />
<strong>kvinnors</strong> kontroll över sina liv och över vilka livsval de har till förfogande,<br />
med viktiga implikationer för såväl deras fysiska som psykiska <strong>hälsa</strong>. Detta<br />
gäller dock uppenbarligen inte alla kvinnor. Många kvinnor har avsevärda<br />
löner, och en mycket stor andel kvinnor delar sina liv med män och åtnjuter<br />
de ekonomiska fördelar som detta ofta för med sig. Därför återvänder vi<br />
ännu en gång till slutsatsen att skillnader mellan män och kvinnor inte är<br />
enkla och lätta att kvantifiera.<br />
91
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Vid en analys på gruppnivå har skillnaderna mellan <strong>kvinnors</strong> och mäns<br />
rollförväntningar och orientering på ett systematiskt sätt inverkan på de<br />
livsomständigheter de utsätts för, såväl på arbetet som hemma, och de skapar<br />
olika uppsättningar fysiska och känslomässiga bördor för de två könen.<br />
Det är vår uppfattning att det bara är genom att undersöka den totala omfattningen<br />
av denna börda som vi kan börja förstå på vilket sätt olika faktorer<br />
bidrar till individens hälsotillstånd. Detta gör det nödvändigt att studera inte<br />
bara på vilket sätt psykologiska könsskillnader inverkar på arbetslivet och vilka<br />
följder de har för <strong>hälsa</strong>n, utan på vilket sätt köns- och rollförväntningar bidrar<br />
till individens totala livssituation, och hur risk- och skyddsfaktorer har en<br />
tendens att grupperas som en följd av detta och bidra till olika hälsotillstånd.<br />
Då detta sker blir utgångspunkten för studiet av kön, arbete och <strong>hälsa</strong> med<br />
nödvändighet en ibland överskattad dikotomi och resulterar i en studie om<br />
undergrupper, inom vilka könet ofta spelar en grundläggande roll.<br />
Noter<br />
1. Med originaltiteln ”You Just Don’t Understand”, se referenslistan.<br />
2. Syftar på den engelska benämningen på en filosofie kandidatur – ”Bachelor of<br />
Arts” – där bachelor egentligen betyder ungkarl; spinster är den kvinnliga motsvarigheten<br />
– ungmö.<br />
Referenser<br />
Allen L S & Gorski R A (1992) Sexual Orientation and the Size of the Anterior<br />
Commissure in the Human Brain, Proceedings of the National Academy of Sciences<br />
89, 7199–7202.<br />
Antonucci T (1990) Social supports and social relationships. Ur: Binstock R och<br />
Georg L (red). Handbook of Aging och Social Sciences (3:e upplagan, 205–226). San<br />
Diego: Academic press Inc.<br />
Arias I, Samios M & O’Leary K D (1987) Prevalence and correlates of physical aggression<br />
during courtship. Journal of Interpersonal Violence 2, (I), 82–90.<br />
Bacchi C L (1990) Same Difference: Feminism and Sexual Difference. Sydney: Allen<br />
och Unwin.<br />
92
fakta och fördomar<br />
Bakan D (1966) The duality of human existence. Boston: Beacon Press.<br />
Beck A T (1967) Depression: Clinical, experimental and the theoretical aspects. New York:<br />
Hoeber.<br />
Bem S L (1974) The measurement of psychological androgyny. Journal of Consulting<br />
and Clinical Psychology 42, 155–162.<br />
Bem S L (1981) Gender-schema theory: A cognitive account of sex typing. Psychological<br />
review 88, 354–364.<br />
Bem S L (1983) Gender Schema Theory and Its Implications for Child Development:<br />
Raising Gender-aschematic Children in a Gender-schematic Society, Signs 8,<br />
598–616.<br />
Bem S L (1987) Probing the promise of androgyny. Ur: Walsh M R (red.) The Psychology<br />
of Women: Ongoing Debates. New Haven: Yale University Press.<br />
Bem S L (1993) The Lenses of Gender: Transforming the Debate on Sexual Inequality:<br />
New Haven: Yale University Press.<br />
Blatt S J (1974) Levels of object representation in anaclictic and introjective depression.<br />
The psychoanalytic study of the child 24, 107–157.<br />
Bodine A (1975) Andocentrism in prescriptive grammar: Singular ”they”, sex-indefinite<br />
”he” and ”he or she”. Language in Society 4, 129–146.<br />
Boyd J H & Weissman M M (1981) Epidemiology of affective disorders: A reexamination<br />
and future directions. Archives of General Psychiatry 38, 1039–1046.<br />
Bradbard M R (1985) Sex Differences in Adults’ Gifts and Children’s Toy Requests<br />
at Christmas. Psychological Reports 56, 969–970.<br />
Brennan T (1992) The Interpretation of the Flesh: Freud and Femininity. London:<br />
Routledge.<br />
Broverman E, Vogel S, Broverman D, Clarkson F & Rosencrantz P (1972) Sex role<br />
stereotypes: A current reappraisal. Journal of Social Issues 28, 59–78.<br />
Burns R (1979) Self-Concept Development and Education. London: Holt, Rinehart and<br />
Winston.<br />
Bush D M (1987) The Impact of Family and School on Adolescent Girls’ Aspirations and<br />
Expectations: The Public-Private Split and the Reproduction of Gender Inequality. Uppsats<br />
presenterad vid American Sociological Associations årsmöte, Chicago, IL.<br />
Chodorow N (1978) The Reproduction of Mothering. Berkely: University of California<br />
Press.<br />
Chodorow N (1990) Feminism and Psychoanalytic Theory. New Haven, CT: Yale<br />
University Press.<br />
Cohn L D (1991) Sex differences in the course of personality development: A metaanalysis.<br />
Psychological Bulletin 109, 252–266.<br />
Colby A & Damon W (1987) Listening to a Different Voice. A rewiew of Gilligan’s<br />
In a Different Voice. Ur: Walsh M R (red.) The Psychology of Women: Ongoing<br />
Debates (sid. 321–329). New Haven: Yale University Press.<br />
Colby A & Damon W (1993) The uniting of self and morality in the development<br />
93
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
of extraordinary moral commitment. Ur: Noam G G, Wre T E m. fl. (red.) The<br />
Moral Self. Studies in Contemporary German Social Thought. Cambridge, MA: Mit<br />
Press.<br />
Commission on Professionals in Science and Technology (1992) Professional Woman<br />
and Minorities. Washington DC: Commission on Professionals in Science and<br />
Technology.<br />
Coopersmith S (1967) The antecedents of self-esteem. San Fransisco: W H Freeman.<br />
Corsaro W A & Eder D (1990) Children’s Peer Cultures. Ur: Scott W R (red.) Annual<br />
Review of Sociology, Volume 16, sid 197–220. Palo Alto, CA: Annual Reviews, Inc.<br />
Coser L A (1977) Masters of sociological thought. New York: Harcourt Brace Jovanovich.<br />
Cross S E & Madson L (1997) Models of the self: Self-constructs and gender. Psychological<br />
Bulletin 122 (1), 5–37.<br />
Deaux K (1976) The Behavior of Women and Men. Monterey, CA: Brooks Cole.<br />
Deaux K & Kite M E (1987) Thinking About Gender. Ur: Hess B B &<br />
Ferree M M (red.) Analyzing Gender, sid 92–117. Newbury Park, CA: Sage.<br />
Dweck C S, Davidson W, Nelson S & Enna B (1978) Sex Differences in Learned<br />
Helplessness. Developmental Psychology 14, 268–276.<br />
Eichenbaum L & Orbach S (1983) Understanding Women. London: Penguin.<br />
Ekselius L, Bodlund O, von Knorring L, Lindström E & Linder J (1996) Sex Differences<br />
in DSM-III-R, Axis II Personality disorders. EDRA Environmental Design<br />
Research Association, 20 (4), 457–461.<br />
Fausto-Sterling A (1985) Myths of Gender. New York: Basic Books.<br />
Feiring C & Lewis M (1987) The Child’s Social Network: Sex Differences from<br />
Three to Six Years, Sex Roles 17, 621–636.<br />
Folkman S, Lazarus R S, Pimley S & Novacek J (1987) Age differences in stress and<br />
coping processes. Psychology and aging 2, 171–184<br />
Forsberg G (1992) Kvinnor och män i arbetslivet. Ur: Acker J, Baude A, Björnberg<br />
U, Dahlström T & Forsberg G (red.) Kvinnors och mäns liv och arbete. Stockholm:<br />
SNS Förlag.<br />
Frieze I H, Parsons J E, Johnson P B, Ruble D N & Zellman G L (1978) Women and<br />
Sex Roles. New York: W.W. Norton.<br />
Gilligan C (1982) In a different voice. Psychological theory and women’s development.<br />
Cambridge: Harvard University Press.<br />
Gorman C (1992) Sizing Up the Sexes. Times, 20 januari: 42–51.<br />
Gould S J (1980) The Panda’s Trumb. New York: Norton.<br />
Gove W (1973) Sex, marital status and mortality. Am J Epidemiol 45–67.<br />
Green S (1987) Psychological Psychology. An introduction. London: Routledge & Kegan.<br />
Hacker H M (1951) Women as a minority group. Social Forces 30, 60–69.<br />
Hanel E (1991) Literaturrecherche zu ausgewählten Fragestellungen aus dem Bereich der<br />
Drogenabhängigkeit. München: IFT Institut fur Therapieforschung.<br />
94
fakta och fördomar<br />
Harmatz M G & Novak M A (1983) Human Sexuality. New York: Harper and Row.<br />
Harrington A (1987) Medicine, Mind, and the Double Brain. Princeton, NJ: Princeton<br />
University Press.<br />
Harris M B (1996) Aggressive experiences and aggressiveness: Relationship to ethnicity,<br />
gender and age. Journal of Applied Social Psychology 26, 843–870.<br />
Harris M B & Knight-Bohnhoff K (1996) Gender and aggression: II. Personal aggressiveness.<br />
Sex Roles 35, 27–42.<br />
Hayes R B (1984) The development and maintenance of friendship. Journal of Social<br />
and Personal Relations 1, 75–98.<br />
Henley N M (1977) Body Politics. Englewood Cliffs, N.J.: Prentice Hall.<br />
Herlitz A, Nilsson L-G & Beckman L (1997) Gender differences in episodic memory.<br />
Memory and Cognition 25, 801–811.<br />
House J, Robbins C & Metzner H (1982) The association of social relationships and<br />
activities with mortality: prospective evidence from the Tecumseh community<br />
health study. Am J Epidemiology, 123–140.<br />
House J, Landeis K R & Umbertsom D (1988) Social Relationships and Health.<br />
Science 241, 540–545.<br />
Jensen M P, Turner J A, Romano J M & Karoly P (1991) Coping with Chronic Pain;<br />
a Critical Rewiew of the Literature. Pain 47, 249–283.<br />
Johnson-George C & Swap W C (1982) Measurement of specific interpersonal trust:<br />
Construction and validation of a scale to assess trust in a specific other. Journal<br />
of Personality and Social Psychology 43, 1306–1317.<br />
Jung J (1984) Social Support and Relation to Health; A Critic Evaluation. Basic and<br />
Applied Social Psychology 5, 143–169.<br />
Kemper T D (1990) Social Structure and Testosterone. New Brunswick: Rutgers University<br />
Press.<br />
Klingemann H (1992) Drug abuse in Europe from 1985 to 1990: An overview.<br />
Ur: WHO Regional Office in Europe for Europe (red.) European Summary on<br />
Drug Abuse. (EUR/ICP/ADA 527/A). Köpenhamn: WHO Regional Office for<br />
Europe.<br />
Kohlberg L (1976) Moral stages and moralization: The cognitive-developmental<br />
approach. Ur: Lickona T (red.). Moral Development and Behaviour. New York:<br />
Holt, Rinehart & Winston.<br />
Korabik K, McDonald L M & Rosin H M (1993) Stress, coping, and social support<br />
among women managers. Ur: Long B C & Kahn S E (red.) Women, work and<br />
coping, 133–153. Montreal; McGill-Queens university.<br />
Lakoff R (1973) Language and woman’s place. Language in Society 2, 45–80.<br />
Lambert H H (1978) Biology and equality: a perspective on sex differences. Signs<br />
4, 97–117.<br />
Linn M C & Petersen A C (1985) Emergence and Characterization of Sex Difference<br />
in Spatial Ability: A Meta-Analysis, Child Development 56, 1479–1498.<br />
95
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Linn M C & Petersen A C (1986) A Meta-Analysis of Sex Differences in Spatial<br />
Ability: Implications for Mathematics and Science Achievement. Ur: Hyde J S<br />
och Linn M C (red.), The Psychology of Gender: Advances Through Meta-Analysis,<br />
67–101. Baltimore: John Hopkins University Press.<br />
Lundgren E (1992) Att uppenbara det dolda. Kvinnovetenskaplig Tidskrift 3, 3–15.<br />
Maccoby E E & Jacklin C N (1987) Gender Segregation in Childhood. Ur: Reese E H<br />
(red.), Advances in Child Development, sid. 239–287. New York: Academic Press.<br />
Maccoby E E (1988) Gender as a Social Category. Developmental Psychology 24,<br />
755–765.<br />
Maccoby E E & Jacklin C N (1974) The Psychology of Sex Differences. Stanford, CA:<br />
Stanford University Press.<br />
Magnusson D (1998) Ur: Adair J G, Belanger D & Dion K L (red.). Advances in<br />
psychological science. Volume 1: Social, personal and cultural aspects (Kapitel 24, sid.<br />
495–511). Hove, East Sussex: Psychology Press.<br />
Mainiero L (1986) Coping with powerlessness: The relationship of gender and job<br />
dependexy to empowerment-strategy used. Adm Sci Quarterly 31, 633–653.<br />
Marini M M & Brinton M (1984) Sex Typing in Occupational Socialization. Ur:<br />
Reskin B F (red.), Sex Segregation in the Workplace: Trends, Explanations, Remedies,<br />
sid. 192–232. Washington, DC: National Academy Press.<br />
McKay M & Fanning P (1992) Self-esteem (andra upplagan). New Harbinger Publications<br />
Ltd.<br />
McKee J P & Sheriffs A C (1957) The differential evaluation of males and females.<br />
Journal of Personality 25, 356–371.<br />
Miller C L (1987) Qualitative Differences Among Gender-Stereotyped Toys: Implications<br />
for Cognitive and Social Development in Girls and Boys, Sex Roles<br />
16, 473–488.<br />
Nolen-Hoeksema S (1987) Sex differences in unipolar depression: Evidence and<br />
theory. Psychological Bulletin, 101, 259–181.<br />
Nolen-Hoeksema S (1990) Sex differences in depression. Stanford, CA: Stanford University<br />
Press.<br />
Oakley A (1972) Sex, gender and society. Aldershot: Gower.<br />
Olowu A A (1985) Sex differences in the self-concepts of English and Nigerian<br />
adolescents. Journal of Social Psychology 125, 129–130.<br />
Paykel E (1989) The background: Extent and nature of the disorder. Ur: Herbst K<br />
& Paykel E (red.), Depression: An integrative approach. Oxford: Heinemann.<br />
Pearlin L & Schooler C (1978) The structure of coping J Health Soc Beh 19, 2–21.<br />
Peretti P O & Sydney T M (1985) Parental Toy Choice Stereotyping and Its Effects<br />
on Child Toy Preference and Sex-Role Typing. Social Behaviour and Personality<br />
12, 213–216.<br />
Poole J (1646) The English Accidence. Menston, England: Scholar Press Facsimile.<br />
96
fakta och fördomar<br />
Ptacek J, Smith R & Zanas J (1992) Gender, appraisal, and coping: A longitudinal<br />
analysis. J Personality 60, 747–770.<br />
Raina T N (1982) Sex differences in creativity in India: A second look. Indian Educational<br />
Review, 13, 122–128.<br />
Rands M & Levinger G (1979) Implicit theories of relationship: An intergenerational<br />
study. Journal of Personality and Social Psychology, 37, 645–661.<br />
Renzetti C M & Curran J (1995) Women, Men, and Society. Boston: Allyn and Bacon.<br />
Robinson C C & Morris J T (1986) The Gender. Stereotyped Nature of Christmas<br />
Toys received by 36-, 48- and 60-Month-Old-Children: A Comparison between<br />
Nonrequested and Requested Toys. Sex roles 15, 21–32.<br />
Rook K S (1984) The negative Side of Social Interaction: Impact on Psychological<br />
Well-Being. J Personality and Social Psychology 46, 1097–1108<br />
Roopnarine J L (1986) Mothers’ and Fathers’ Behaviors Toward the Toy Play of<br />
Their Infant Sons and Daughters. Sex roles 14, 59–68.<br />
Rosario M, Shinn M, Morsch H & Huckabee C B (1988) Gender differences in<br />
coping and social support: Testing socialization and role constraint theories. J<br />
Community Psychology 16, 55–69.<br />
Rossi A (1973) The Feminist Papers. New York: Bantam.<br />
Rowland K (1977) Environmental events preceding death for the elderly. Psychol<br />
Bulletin 84, 349–372.<br />
Sadker M & Sadker D (1994) Failing at Fairness. New York: Charles Scribner’s Sons.<br />
Sapir E (1949) Selected Writings of Edvard Sapir. Mandelbaum D G (red.). Berkeley<br />
och Los Angeles: University of California Press.<br />
Schwartz L A & Markham W T (1985) Sex Stereotyping in Children’s Toy Advertisements,<br />
Sex roles 12, 157–170.<br />
Shapiro L (1990) Guns and Dolls, Newsweek 28 maj: 56–65.<br />
Sherman J A (1971) On the Psychology of Women: A Survey of Empirical Studies. Springfield,<br />
IL: C C Thomas<br />
Shukla J P & Sharma V P (1986) Sex differences in scientific creativity. Indian Psychological<br />
Review 30, 3, 32–35.<br />
Shumaker S A & Hill R (1991) Gender Differences in Social Support and Psysical<br />
Health. Health Psychol 10, 102–111.<br />
Silbereisen R K, Robins L & Rutter M (1995) Secular trends in substance use:<br />
Concepts and data on the impact of social change on alcohol and drug use. Ur:<br />
Rutter M & Smith D J (red.), Psychosocial Disorders in Young People: Time Trends<br />
and Their Causes. Chichester: John Wiley & Sons Ltd.<br />
Simon R & Landis J (1991) The crimes women commit, the punishments they receive.<br />
Lexington, MA: Lexington Books.<br />
Skaalvik E M (1986) Sex differences in global self-esteem. A research review. Scandinavian<br />
Journal of Educational Research 30, 167–179.<br />
97
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Snell W E, Miller R S, Belk S S, Garcia-Falconi R & Hernochez-Sanchez J E (1989)<br />
Men’s and women’s emotional disclosures: The impact of disclosure recipient,<br />
culture and the masculine role. Sex roles 21, 18, 59–73.<br />
Spence J T, Helmreich R L & Stapp J (1974) The Personal Attributes Questionnaire:<br />
A measure of sex-role stereotypes and masculinity-femininity, JSAS Catalog of<br />
Selected Documents in Psychology 4, 43.<br />
Sperry R (1982) Some effects of disconnecting the cerebral hemispheres. Science<br />
217, 1223–1226.<br />
Statistiska centralbyrån (SCB) (1996) På tal om kvinnor och män: lathund om jämställdhet.<br />
Stockholm: Statistiska centralbyrån.<br />
Stoner S B & Panek P E (1985) Age and sex differences with the Comrey Personality<br />
Scales. Journal of Psychology 119, 2, 137–142.<br />
Stoner S B & Spencer W B (1986) Age and sex differences in the State-Trait Personality<br />
Inventory. Psychological Reports 59 (3), 1315–1319.<br />
Straus M A (1977–1978) Wife beating: How common and why? Victimotology. Vol 2<br />
(3–4), 443–458.<br />
Stroebe M & Stroebe W (1983) Who suffers more? Sex differences in health risks<br />
of the widowed. Psycol Bulletin 93, 279–301.<br />
Tannen D (1992) You Just Don’t Understand: Men and Women in Conversation. London:<br />
Virago.<br />
Thompson C (1950) Some effects of the derogatory attitude toward female sexuality.<br />
Psychiatry 13, 349–354.<br />
Thompson C (1972) Cultural pressure in the psychology of woman. Psychiatry 5,<br />
331–339.<br />
Thompson H (1995) Anpassningens pris; En feministisk studie av <strong>kvinnors</strong> arbete och<br />
livsstil. Rapport från Psykologiska Institutionen, Stockholms Universitet.<br />
Thorne B (1986) Girls and Boys Together … But Mostly Apart: Gender Arrangements<br />
in Elementary Schools. Ur: Hartup W W & Rubin Z (red.), Relationships and<br />
Development, sid. 167–184. Hillsdale, NJ: Lawrence Erlbaum Associates.<br />
Thorne B (1993) Gender Play: Girls and Boys in School. New Brunswick, NJ: Rutgers<br />
University Press.<br />
Treadwell P (1987) Biological Influences on Masculinity. Ur: Brod H (red.), The<br />
making of Masculinities, sid 259–285. Boston: Allen and Unwin.<br />
Umberson D, Chen M D, House J S, Hopkins K & Slaten E (1996) Effect of social<br />
relationships on psychological well-being: Are men and women really so different?<br />
Am Sociol Review 61, 837–857.<br />
Wallstone B S (under tryckning) Social psychology of women and gender. Journal<br />
of Applied Social Psychology.<br />
Walsh M R (1987) Do women speak in a different moral voice? Ur: Walsh M R<br />
(red.), The Psychology of Women: Ongoing debates, sid 274–277. New Haven: Yale<br />
University Press.<br />
98
fakta och fördomar<br />
Whissell C M (1996) Predicting the size and direction of sex differences in measures of<br />
emotion and personality. Genetic, Social, and General Psychology Monographs,<br />
122, 3, 253–284.<br />
Whorf, B L (1956) Language, Thought and Reality: Selected Writings of Benjamin<br />
Lee Whorf. Carroll T B (red.). Cambridge, Mass.: MIT Press and New York:<br />
Wiley.<br />
Witelson S F (1989) Hand and Sex Differences in the Isthmus and Genu of the Human<br />
Corpus Callosum: A Postmortem Morphological Study, Brain 112, 799–835.<br />
Wylie R C (1979) Self-Concept. Lincoln, N.E.: University of Nebraska Press.<br />
99
Kapitel 4<br />
INDIVID OCH KÖN<br />
101
102
Biologiska egenskaper av betydelse<br />
för <strong>kvinnors</strong> arbetsrelaterade <strong>hälsa</strong><br />
av Karen Messing och Åsa Kilbom<br />
Innan vi går in på diskussionen om biologiska skillnader mellan män och<br />
kvinnor, måste vi medge att detta är ett besvärligt forskningsområde av<br />
flera skäl. De biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor hänger nära<br />
samman med uppfattningar om vad som är normalt, och eftersom den genomsnittliga<br />
(”normala”) kvinnan är mindre och har mindre muskelmassa<br />
än en genomsnittlig (”normal”) man, betraktas ibland en lång kvinna med<br />
stor muskelmassa som onormal. Hennes övriga egenskaper misstänks också<br />
mer likna den genomsnittlige mannens – både när det gäller personligheten<br />
och de sexuella egenskaperna.<br />
Ett mått för en biologisk parameter som kännetecknar genomsnittskvinnan<br />
kan komma att förväxlas med ett typiskt, eller t.o.m. rekommenderat, mått<br />
för alla kvinnor. Om genomsnittskvinnan har mindre muskelmassa än genomsnittsmannen,<br />
anses att alla kvinnor bör undantas från fysiskt krävande<br />
arbetsuppgifter som t. ex. brandbekämpning. Det är svårt att diskutera de<br />
biologiska skillnaderna utan att frambesvärja diskrimineringsspöket.<br />
Beroende på maktfördelningen mellan kvinnor och män i det svenska<br />
samhället (och andra samhällen) betraktas emellanåt egenskaper som förbinds<br />
med män som viktigare, mer värdefulla eller helt enkelt mer normala.<br />
Menstruation och klimakterium omnämns sålunda ibland som onormala tillstånd.<br />
På liknande sätt visar en titt på dagens fotomodeller i modebranschen<br />
att den för kvinnor typiska fördelningen av vikten till låren och skinkorna<br />
inte accepteras, och att det manliga mönstret med smala lår och små runda<br />
skinkor värderas högre.<br />
Biologiska skillnader anses ibland som synonyma med genetiska skillnader.<br />
Med andra ord: Om kvinnor och män alstrar olika hormoner som reaktion<br />
103
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
på stress, drar en del personer slutsatsen att detta med nödvändighet är en<br />
medfödd skillnad, trots att många biologiska skillnader i själva verket är miljöbetingade.<br />
Hormonsekretionen kan t. ex. påverkas av stress eller sjukdom.<br />
För en del personer är det slutligen ”biologin som bestämmer livsödet”,<br />
och för dem är de biologiska skillnaderna oföränderliga. När sålunda hormonerna<br />
ger kvinnor en mindre muskelmassa, och därigenom en lyftförmåga<br />
som i genomsnitt är lägre än männens, bortser en del forskare från att denna<br />
skillnad kan minskas genom motion och träning.<br />
Vid läsning av detta kapitel måste beaktas att skillnaderna inom ett och<br />
samma kön är större än de genomsnittliga skillnaderna mellan könen när<br />
det gäller så gott som alla de undersökta biologiska skillnaderna, inklusive<br />
hormontyper (Briscoe 1978). När det gäller vuxna är det dessutom omöjligt<br />
att skilja genetiska effekter från de som hänger samman med kostvanor,<br />
träning, arbetslivserfarenheter, personliga vanor etc.<br />
Trots denna förvirring är det värdefullt att beskriva skillnaderna mellan<br />
män och kvinnor så att hänsyn tas till sådana skillnader – vilket ursprung de<br />
än har – vid utformning av arbetsplatser, inrättande av utbildningsprogram<br />
och uppställande av normer. En kvinna (eller vilken person som helst) blir<br />
missgynnad i ett arbete som utformats för människor med andra egenskaper.<br />
Dessutom kan de biologiska skillnaderna spela en roll när det gäller könsspecifika<br />
ohälsomönster i arbetslivet. Detta är ytterligare ett skäl till varför<br />
de bör utredas.<br />
Genetiska skillnader<br />
Efter konceptionen har det befruktade ägget 46 kromosomer, oavsett om det<br />
kommer att utvecklas till man eller kvinna. Endast en av dessa 46 kromosomer<br />
skiljer sig åt mellan könen; kvinnan har två Xkromosomer, medan en av Xkromosomerna<br />
hos mannen ersatts av den mycket mindre Ykromosomen.<br />
Medan Xkromosomen innehåller ett stort antal gener (av vilka mycket få<br />
har något samband med könet) har Ykromosomen färre än tio gener.<br />
Från genetisk synpunkt blir det två följder av att ha ett XY respektive<br />
ett XXkromosompar:<br />
1) Den andra Xkromosomen får en skyddande verkan genom att den<br />
kompenserar mutationer eller onormala tillstånd i den första. Det finns<br />
mer än 150 sjukdomar som sammanhänger med gener i Xkromosomen.<br />
104
individ och kön<br />
Detta förklarar t. ex. den relativt höga mortaliteten hos manliga foster och<br />
nyfödda. På varje 100tal kvinnliga foster går det således vid konceptionen<br />
120 manliga, men förhållandet har minskat till 100:105 vid födelsen. Detta<br />
förklarar också varför färgblindhet (som bestäms av en av Xkromosomens<br />
gener) är 10 gånger vanligare hos män än hos kvinnor.<br />
2) Efter sex veckors fosterutveckling börjar en eller flera gener i Ykromosomen<br />
att producera testiklar, Wolffs gång och penis hos manliga foster.<br />
Äggstockar, livmoder, äggledare och vagina börjar uppträda hos kvinnliga<br />
foster vid ungefär samma tidpunkt, även om mekanismerna här är mindre väl<br />
kända. Det har antytts att hormonnivåerna under fostrets utveckling skulle<br />
kunna påverka hjärnans anatomi och morfologi och att denna påverkan är<br />
bestående, men om detta har biologerna skilda uppfattningar (FaustoStirling<br />
1992).<br />
Män och kvinnor liknar varandra i fråga om storlek och styrka fram till<br />
puberteten, då det inträder en differentiering i hormonsekretionen. Männen<br />
blir längre och får mer muskelmassa, medan kvinnorna får den för kvinnor<br />
typiska fettfördelningen (Sanborn & Jankowski 1994).<br />
Fysiska skillnader hos vuxna<br />
Kroppsstorlek<br />
Män och kvinnor är i genomsnitt olika varandra till kroppsstorlek och kroppsform,<br />
även om det finns stora variationer inom de båda grupperna (Sanborn<br />
& Jankowski, 1994). Tabell 1 redovisar percentilvärden från några mätningar<br />
på vuxna i Sverige. Tabellen visar att genomsnittskvinnan generellt, och i<br />
flertalet dimensioner, uppvisar samma mått som männen i den 5:te percentilen,<br />
och att genomsnittsmannen har ungefär samma mått som kvinnorna<br />
i den 95:e percentilen. När det gäller jämförelser mellan slumpvis utvalda<br />
enskilda män och kvinnor har man beräknat att mannen i 92 procent av fallen<br />
kommer att vara längre än kvinnan (Pheasant 1986, s. 45). Som framgår i<br />
kapitlet om muskuloskeletala sjukdomar (kapitel 8) kan dessa könsbetingade<br />
skillnader i kroppsstorlek få konsekvenser när det gäller muskuloskeletala<br />
besvär, såvida inte den individuella arbetsplatsen och verktygen anpassas till<br />
den enskilda arbetaren.<br />
105
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Tabell 1. Ungefärliga mätvärden i cm för vuxna i Sverige. Källa: Pheasant (1986).<br />
I fråga om kroppsvikt är skillnaderna något mindre. I 25 procent av slumpvisa<br />
jämförelser mellan enskilda män och kvinnor är kvinnan tyngre. En större<br />
andel av kvinnans kroppsvikt utgörs av fett (ca 25 procent, jfr 15 procent<br />
för män), och en mindre andel av muskler. Män och kvinnor har också olika<br />
kroppsform. Kvinnornas fötter är förhållandevis mindre, proportionerna<br />
mellan över och underben är annorlunda, bäckengördeln och höftleden<br />
har en något annorlunda konstruktion än hos männen och lederna hos unga<br />
kvinnor har något större rörlighet (Pheasant 1986, kap. 3–4).<br />
Fysisk prestationsförmåga<br />
Fysiska prestationsförmågor som har relevans för arbetslivet är muskelstyrka,<br />
uthållighet och syreupptagningsförmåga. Det är svårare att undersöka skillnader<br />
mellan <strong>kvinnors</strong> och mäns fysiska prestationsförmåga än att bedöma<br />
skillnaderna i kroppsstorlek. Man bör ha i åtanke att träningseffekter påverkar<br />
sådana jämförelser. Prestationsförmågan för män och kvinnor jämförs vanligen<br />
i fråga om specifika arbetsuppgifter, varvid undersökningen antingen gäller<br />
hela kroppens prestationsförmåga (ergometercykel eller rullande matta),<br />
eller styrka och uthållighet i vissa kroppsregioner eller muskelgrupper. Tre<br />
olika teststrategier har utvecklats:<br />
1) Med fysiologiska tester undersöks funktioner som syreförbrukning<br />
och hjärtfrekvens under helkroppsarbete.<br />
2) Med biomekaniska metoder mäts belastningen på det muskuloskeletala<br />
systemet under utförandet av en arbetsuppgift. Resultaten kan sedan jämföras<br />
med uppgifter i databaser.<br />
106<br />
Percentiler* för män Percentiler för kvinnor<br />
Dimension 5:te 50:de 95:te 5:te 50:de 95:te<br />
Längd 163 174 185 154 164 174<br />
Längd m. uppsträckt arm 193 206 219 182 194 206<br />
Sitthöjd 83 90 97 80 86 92<br />
Armens längd 72 78 84 66 70 75<br />
Handens bredd 14,5 15,5 16,5 13,5 14,5 15,5<br />
*Hälften av männen i Sverige är längre än 50:de percentilen för män, 5 procent är längre än<br />
95:te percentilen etc.
individ och kön<br />
3) Vid psykofysiska tester får försökspersonerna ange den subjektivt upplevda<br />
belastningen vid en viss arbetsuppgift, alternativt välja en godtagbar<br />
belastningsnivå. Denna typ av prov har i synnerhet använts för att bedöma<br />
förmågan att manuellt hantera vikter.<br />
Som namnet anger tar dessa sistnämnda prov hänsyn till såväl motivationsmässiga<br />
som fysiska faktorer. I själva verket påverkar motivationen alla undersökningar<br />
av fysisk prestationsförmåga, i synnerhet när provet gäller den<br />
maximala prestationsförmågan eller prestationer som ligger nära denna.<br />
Den genomsnittliga skillnaden i maximal syreupptagningsförmåga mellan<br />
kvinnor och män är ca 30 procent, ca 10–15 procent när hänsyn tas till<br />
skillnaderna i kroppsvikt. Variationen inom en grupp kvinnor (eller män) i<br />
samma ålder är mycket stor. Den beror huvudsakligen på ärftliga faktorer,<br />
men även på kondition. Om beräkningen baseras på den fettfria kroppsmassan<br />
försvinner skillnaden mellan könen.<br />
På grund av sin mindre kroppsstorlek borde kvinnor egentligen ha en<br />
något högre syreupptagningsförmåga än män per kg fettfri kroppsmassa,<br />
men den lägre hemoglobinhalten i kvinnornas blod medför att deras syretransportförmåga<br />
blir något lägre (Åstrand & Rodahl 1986, kap. 7).<br />
Under de senaste åren har mäns och <strong>kvinnors</strong> prestationer vid långvariga,<br />
ansträngande fysiska belastningar studerats mer noggrant, och nya data har<br />
kommit fram som indikerar könsskillnader som tidigare inte noterats. Exempelvis<br />
fann Speechly m. fl. (1996) att kvinnor och män som utvalts så att de<br />
uppnådde likartade resultat vid 42 km löpning, uppvisade skilda prestationer<br />
vid längre distanser (90 km). Kvinnorna presterade signifikant kortare löptid<br />
än männen, och detta tack vare att de använde en större relativ andel av sin<br />
maximala syreupptagningsförmåga. Det handlade inte om bättre löpekonomi<br />
eller skillnader i fettförbränning. Huruvida dessa resultat är relevanta vad<br />
gäller <strong>kvinnors</strong> prestationer i arbetslivet kvarstår dock att undersöka.<br />
Syreupptagningsförmågan anses inte av alla ha särskilt stor betydelse för<br />
arbetsprestationerna i det moderna samhället. Automatiseringen inom industrin<br />
och det minskade antalet traditionellt tunga arbeten inom jord och<br />
skogsbruk har minskat de fysiska kraven på en del av den manliga arbetsstyrkan.<br />
Byggnadsindustrin och många arbeten inom transportsektorn ställer<br />
emellertid fortfarande stora krav på de manliga arbetarna.<br />
107
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Andelen fysiskt krävande kvinnoarbeten verkar dock inte ha förändrats;<br />
andelen kvinnor är i stort sett oförändrad inom sjukvården och i servicegrupper<br />
som lokalvårdare, storkökspersonal och restauranganställda. När den<br />
totala syreupptagningen mäts på traditionellt sätt ter sig dessa arbeten lätta i<br />
jämförelse med t. ex. manuellt skogsarbete eller brandbekämpning (Åstrand<br />
1988). Men om man beräknar den relativa belastningen, dvs. den andel av<br />
maximal syreupptagningsförmåga som de facto används i arbetet, kan dessa<br />
arbeten vara lika krävande, eftersom dessa <strong>kvinnors</strong> syreupptagningsförmåga<br />
är jämförelsevis låg (Torgén m. fl. 1995).<br />
Hos en kvinna i medelåldern kan den maximala syreupptagningsförmågan<br />
uppgå till endast 50 procent, eller mindre, av syreupptagningsförmågan hos en<br />
ung man i god kondition. Påpekas bör vidare att även de statiska momenten<br />
i dessa arbeten belastar arbetarnas prestationsförmåga (se kapitel 8).<br />
Många forskare har undersökt könsskillnader när det gäller antalet muskelfibrer<br />
och deras storlek i förhållande till den presterade kraften (jfr Costill m. fl.<br />
1976; Mannion m. fl. 1997a, b; Miller m. fl. 1993; Schantz m. fl. 1983; Åstrand<br />
& Rodahl 1986, kap. 7). Vetenskapen är enig om att kvinnor och män har<br />
samma muskelstyrka efter normalisering till musklernas tvärsnittsyta, dvs.<br />
om jämförelsen görs per kvadratcentimeter tvärsnittsyta.<br />
Män har större muskelfibrer, främst på grund av inverkan från manliga<br />
könshormoner efter puberteten, och <strong>kvinnors</strong> muskelstyrka varierar mellan 50<br />
och 85 procent av mannens, beroende på vilken muskelgrupp som undersöks<br />
(Laubach 1976). Denna könsskillnad är tydligast i de övre extremiteternas<br />
muskler – i synnerhet skuldermuskulaturen. Dessa skillnader tycks ha stor<br />
betydelse för kvinnornas förmåga att utföra manuella lyft och bärarbeten.<br />
Emellertid kompenseras kvinnornas lägre muskelstyrka i viss utsträckning<br />
av större uthållighet. Vid samma relativa nivå av statisk belastning har således<br />
genomsnittskvinnan längre uthållighet än genomsnittsmannen (Clarke 1986;<br />
Jørgensen 1997). Den troligaste förklaringen är att kvinnornas muskler har<br />
bättre genomblödning än männens, eftersom <strong>kvinnors</strong> muskler i genomsnitt<br />
är smalare än männens.<br />
De muskelfibrer som engageras i fysiskt arbete är av två olika slag. Typ 1fibrerna<br />
(”långsamma” fibrer) har främst att göra med uthållighet och bevarande<br />
av kroppshållning, medan typ 2fibrer (”snabba” fibrer) används i snabba,<br />
dynamiska rörelser (jfr Jørgensen 1997; Åstrand & Rodahl 1986, kap. 2).<br />
108
individ och kön<br />
Skillnaden är vanligen mindre mellan kvinnor och män när det gäller typ<br />
1fibrer än när det gäller typ 2fibrer. I muskler som svarar för att upprätthålla<br />
kroppshållningen (t. ex. M. erector spinæ) är skillnaden i storlek mellan typ<br />
1 och typ 2fibrer större hos kvinnor än hos män, (Mannion m. fl. 1997)<br />
– något som troligen kan förklara <strong>kvinnors</strong> större uthållighet vid tester där<br />
ryggen ska hållas sträckt (BieringSørensens test) (BieringSørensen 1984a;<br />
Mannion m. fl. 1997a, b).<br />
Liknande kvinnliga/manliga skillnader vad gäller typ 1 och typ 2fibrer<br />
har hittats också i andra skelettmuskler. Åtminstone en del av denna skillnad<br />
tros ha samband med att de fysiska aktiviteterna är av olika typ för de båda<br />
könen (Glenmark 1994). Det är möjligt att kvinnor, som tycks ha mer statiska<br />
arbetsuppgifter vilka kräver att kroppen hålles i obekväma ställningar, har<br />
anpassat sig till dessa krav.<br />
Styrkan avtar med stigande ålder, men med något olika hastighet för olika<br />
yrkeskategorier och muskelgrupper. Medan styrkan i de övre extremiteterna<br />
förblir relativt oförändrad upp till 40–50 års ålder, avtar benmusklernas<br />
styrka vanligen tidigare – troligen på grund av bristande motion (Larsson<br />
m. fl. 1979). Detta faktum anses ha betydande konsekvenser för arbetslivet,<br />
eftersom det innebär att manuella lyft och bärarbeten inte kan ske på bästa<br />
och mest energisnåla sätt, nämligen genom att man använder benmusklerna<br />
i stället för att böja bålen, vilket kan skada ryggen.<br />
Traditionellt har arbetare med fysiskt krävande arbetsuppgifter förväntats<br />
vara starkare än kontorsarbetare. Detta har bekräftats vad gäller unga män,<br />
men tvärsnittsstudier av medelålders och äldre män har visat att förhållandet<br />
mellan arbetare och tjänstemän blir det omvända högre upp i åldrarna<br />
(Era m. fl. 1992). Liknande rön har gjorts i longitudinella studier rörande<br />
kommunalarbetare i Finland (Nygård m. fl. 1991). Dessa rön tyder på att<br />
det fysiska arbetet på lång sikt har en skadlig effekt på muskelfunktionen.<br />
Det är inte känt vad denna effekt kan bero på, men man kan spekulera i<br />
upprepade mikrotrauman eller muskelskador till följd av långvariga statiska<br />
kraftansträngningar. Planer finns att undersöka om dessa resultat också gäller<br />
för kvinnor (Torgén, personligt meddelande).<br />
Skillnaden i muskelstyrka mellan kvinnor och män är en möjlig förklaring<br />
till den högre prevalensen och incidensen för muskuloskeletala besvär<br />
hos kvinnor. Det finns tyvärr inte många studier som undersökt detta på<br />
109
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
longitudinell basis, och endast två studier har samtidigt studerat risken för<br />
kvinnor (med låg genomsnittlig styrka) och risken för män (med hög genomsnittlig<br />
styrka), med delvis motsägelsefulla resultat (Kilbom m. fl. 1993;<br />
BieringSørensen 1984a,b).<br />
När det gäller arbeten med höga krav på kraftutövning visar ett begränsat<br />
antal studier att individer med låg maximal statisk muskelstyrka tycks löpa<br />
högre risk att utveckla störningar (Chaffin m. fl. 1978; Kilbom 1988).<br />
När det gäller arbetsuppgifter med måttliga krav på kraftutövning, som<br />
repetitiva eller statiska arbeten, är resultaten motsägelsefulla. I en studie av<br />
kvinnor som utförde monteringsarbete påvisades ett samband mellan hög<br />
statisk styrka i skuldran och utveckling av hals och skulderbesvär (Jonsson<br />
m. fl. 1988). Liknande resultat erhölls för männen i en uppföljningsstudie<br />
efter ett år (Kilbom m. fl. 1993).<br />
Dessa studier tyder således inte på att den högre frekvensen av muskuloskeletala<br />
störningar hos kvinnor först och främst skulle vara en följd av<br />
kvinnornas lägre styrka. En mer sannolik orsak är kraven på uthållighet på<br />
submaximal nivå i många kvinnoarbeten, eftersom många typiskt kvinnliga<br />
arbetsuppgifter innebär långvariga statiska eller repetitiva kraftansträngningar.<br />
BieringSørensen (1984a, b) fann emellertid att låg statisk uthållighet<br />
i ryggsträckarmuskulaturen för män förebådade problem i ryggens nedre<br />
del inom ett år; detta gällde inte kvinnor. En orsak till att resultaten är så<br />
motsägelsefulla kan vara att styrkans eller uthållighetens inverkan till största<br />
delen bedömts utan hänsyn till arbetets krav.<br />
Det finns antydningar i litteraturen om att kvinnor kan ha större rörlighet<br />
än män (BarnekowBergkvist m. fl. 1996) och att de har bättre balans både<br />
med öppna och slutna ögon (Golomer m. fl. 1997), men dessa förmågor har<br />
inte provats systematiskt. BarnekowBergqvist m. fl. (1996) fann att 34åriga<br />
kvinnor hade bättre rörlighet i höftlederna än män.<br />
Manuellt lyft- och bärarbete<br />
Manuell hantering av bördor som t. ex. lyfts, bärs, skjuts, dras eller hålls i<br />
händerna är vanlig i arbetslivet – oavsett om det rör sig om människor eller<br />
föremål. Skillnaderna mellan mäns och <strong>kvinnors</strong> manuella hanteringsförmåga<br />
åberopas ofta som skäl att ge de tyngsta manuella arbetsuppgifterna åt män,<br />
och de lättare, mera repetitiva, uppgifterna åt kvinnor.<br />
110
individ och kön<br />
Manuellt lyft och bärarbete är betydligt mer komplicerat än att bara utöva<br />
muskelkraft. Det kräver styrka och uthållighet, liksom balans och erfarenhet.<br />
Därför bör inte uteslutande experimentella studier av statisk muskelstyrka<br />
användas för att försöka utröna en individs förmåga till lyft och bärarbete.<br />
När biomekanisk utrustning och psykofysiska metoder används finner man<br />
ofta att män lyfter mer än kvinnor – både under experimentella betingelser<br />
och i arbetslivet. Graden av skillnad beror dock på enskildheter i arbetsuppgiften;<br />
den är exempelvis mindre tydlig vid arbetsuppgifter som utförs med<br />
överkroppen och sådana som ofta upprepas (Laubach 1976).<br />
Kvinnornas prestationsförmåga när det gäller lyft varierar från att vara<br />
lika stor som männens till att vara hälften av männens – beroende på om<br />
uppgiften anpassats till kroppslängden (Stevenson m. fl., 1996) och andra<br />
antropometriska mått (Fothergill m. fl. 1991), liksom på proportionen mellan<br />
statiska och dynamiska element i arbetet (Fothergill m. fl. 1996) och stadiet<br />
i menstruationscykeln (Davies m. fl. 1991).<br />
Om man jämför <strong>kvinnors</strong> och mäns lyft och bärarbete i arbetslivet kan<br />
man ofta konstatera en mycket stor skillnad mellan könen när det gäller<br />
hur många kilo som hanterats per arbetstimma. Ljungberg m. fl. (1989)<br />
jämförde t. ex. manuell hantering hos sjukvårdsbiträden (kvinnor) och hos<br />
lagerarbetare (män). Lagerarbetarna lyfte tre till fyra gånger fler kilon per<br />
timme än sjukvårdsbiträdena. Könsskillnaden blev emellertid den omvända<br />
när det gällde lyftens varaktighet. Sjukvårdsbiträdena på en avdelning utan<br />
mekaniska hjälpmedel använde i genomsnitt tio sekunder per lyft, medan<br />
lagerarbetarna använde omkring två sekunder per lyft. Detta innebar en<br />
mycket högre statisk belastning för sjukvårdsbiträdena.<br />
Andra aspekter på manuella hantering där det kan finnas könsskillnader<br />
gäller den kroppsställning som används vid lyftarbete. Även i detta avseende<br />
är exponeringen kraftigare för sjukvårdspersonalen. Forskarna har nu försökt<br />
att få fram en mera balanserad metod för bedömning av stressfaktorerna vid<br />
manuell hantering, t. ex. genom en revidering av NIOSHekvationen för<br />
lyft (Waters m. fl. 1993).<br />
Graviditet<br />
Paul (1995) har tagit upp vilka förändringar som påverkar det muskuloskeletala<br />
systemet under graviditeten. Överkroppens styrka verkar inte förändras, men<br />
111
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
den ökade tyngden i abdominalregionen inverkar på bukmusklernas styrka<br />
och påverkar rörelserna i underkroppens leder. Viktökningen – i genomsnitt<br />
12,5 kg – medför en successiv förskjutning av tyngdpunkten, och detta kräver<br />
ökad insats från ryggmusklerna. Hormonet relaxin börjar utsöndras på ett<br />
tidigt stadium av graviditeten, vilket minskar styrkan hos bindväv och gör<br />
ligamenten slappare.<br />
Fysiska krav i traditionellt manliga arbeten<br />
Många frågor om fysisk arbetsförmåga och skaderisker aktualiseras när<br />
kvinnor börjar arbeta med verksamheter som inte är traditionellt kvinnliga.<br />
Dessa frågor går dock inte att besvara utifrån de data som hittills samlats<br />
in. Även om kvinnor i allmänhet har lägre olycksfallsfrekvens än män<br />
har kvinnor i icketraditionella kvinnoarbeten ibland befunnits ha högre<br />
olycksfallsfrekvens. Detta har tolkats som ett tecken på bristande lämplighet<br />
för arbetet, eller i bästa fall på att utformningen av arbetsuppgiften inte tagit<br />
tillräcklig hänsyn till de biologiska skillnaderna (Furber m. fl. 1997).<br />
Innan någon sådan slutsats kan dras, måste man emellertid undersöka<br />
andra eventuella könsskillnader, t. ex. vad gäller ålder, tjänsteställning, arbetstid<br />
och specifika arbetsuppgifter (Messing m. fl. 1994). I den tidigare<br />
nämnda studien av Furber m. fl. (1997) drog t. ex. författarna på grundval<br />
av obearbetade olycksfrekvensdata slutsatsen att kvinnlig ambulanspersonal<br />
hade högre olycksfrekvens, och att det därför var nödvändigt att ”ta hänsyn<br />
till de fysiska skillnaderna mellan män och kvinnor”.<br />
Men de drog också slutsatsen att yngre arbetare och arbetare i storstadsområden<br />
hade högre olycksfrekvens – utan att undersöka i vad mån kvinnor<br />
som börjar arbeta i icketraditionella verksamheter tenderar att vara yngre<br />
och arbeta inom storstadsområden, vilket är något som verkar troligt (Salminen<br />
m. fl. 1992).<br />
Nyligen gjordes ett försök att introducera kvinnor i brandkårer med<br />
fulltidsanställning i Sverige (Gavhed m. fl. 1998). Åtta kvinnor antogs, och<br />
urvalskriterierna var de i lagstiftningen angivna kraven på aerob kapacitet<br />
(rullmatta) och god simförmåga, samt några ytterligare prov i matematik och<br />
svenska. Kvinnorna utbildades i brandbekämpning under tio veckor och fick<br />
sedan tjänstgöra på olika brandstationer i sex månader. Den slutliga bedömningen<br />
av deras förmåga att utföra brandbekämpningsuppgifter baserades<br />
112
individ och kön<br />
på arbetsledarens bedömning, och i sju av de åtta fallen ansåg denne att<br />
kvinnorna var lämpliga för arbetet. Den åttonde kvinnan bedömdes kunna<br />
bli lämplig inom 1–2 år.<br />
De uttagna kvinnorna fick också genomgå ett antal fysiska tester som används<br />
vid den årliga kontrollen av manliga brandsoldater (främst armhävningar<br />
och liknande grundläggande styrkekrävande uppgifter), och dessutom fem<br />
arbetsrelaterade prov (t. ex. förmågan att resa och klättra uppför en stege,<br />
förflytta en skadad person, koppla ihop slangar m.m.).<br />
Ett av de mest intressanta resultaten var att det inte fanns något eller ytterst<br />
litet statistiskt samband mellan resultaten från brandkårens traditionella<br />
prov och resultaten från de arbetsrelaterade proven. Liknande resultat fann<br />
Misner m. fl. (1989) vid studier av kvinnliga sökande till brandkårsarbete i<br />
Chicago.<br />
Ett annat anmärkningsvärt resultat var den uttalade förbättringen av resultaten<br />
i de arbetsrelaterade proven under årets lopp. En del av denna förbättring<br />
tillskrevs den mycket hårda fysiska träning som kvinnorna underkastade sig<br />
under året, men den ansågs också bero på deras ökade förtrogenhet med de<br />
tekniska hjälpmedel som används av brandkåren. En snabb anpassning av<br />
kvinnor vid simulerade brandbekämpningsövningar har också observerats<br />
av Misner m. fl. (1987).<br />
Det finns ett trängande behov av att utveckla och validera arbetsrelaterade<br />
tester, men också av att ta hänsyn till de svårigheter som många kvinnor<br />
upplever när de konfronteras med teknik som de tidigare inte kommit i kontakt<br />
med. I detta sammanhang kan nämnas att kvinnor i Quebec som först<br />
genomgick prov för att kvalificera sig till icketraditionella kvinnoarbeten<br />
i allmännyttiga företag och den offentliga sektorn, behövde tid för att bli<br />
förtrogna med utrustningen och skaffa fram verktyg med lämplig storlek och<br />
utformning (Boucher 1995).<br />
Den metodologiska ansatsen vid försök att utveckla urvalstester för fysiskt<br />
krävande arbeten har diskuterats av Jamnik och Gledhill (1992), Stevenson<br />
m. fl. (1994) samt Messing och Stevenson (1996). De traditionella metoderna<br />
har vanligen inte baserats på en tillräckligt noggrann analys av arbetets krav,<br />
och alternativa arbetsmetoder som skulle kunna tillämpas av kvinnor har<br />
ofta lämnats obeaktade.<br />
113
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Reaktioner på kemisk exponering<br />
Det saknades länge forskning om <strong>kvinnors</strong> ämnesomsättning (Berg 1997;<br />
Greenberg & Derwent 1994; Silvaggio & Mattison 1994). En del forskare<br />
hävdade att det var rimligt att endast undersöka män, eftersom kvinnornas<br />
ämnesomsättning före klimakteriet undergår cykliska förändringar och eftersom<br />
ämnesomsättningen också påverkas av graviditet och klimakterium.<br />
På senare tid har man emellertid insett att man inte kan extrapolera eller<br />
sluta sig till <strong>kvinnors</strong> ämnesomsättning på grundval av mäns, just av dessa<br />
skäl. Skillnader mellan män och kvinnor i fråga om ämnesomsättning, och<br />
förhållandet mellan muskelmassa och fett, kan få konsekvenser för nedbrytningen<br />
av toxiska ämnen.<br />
För kroppen i sin helhet finns skillnader mellan genomsnitten för kvinnor<br />
och män när det gäller olika parametrar som har samband med syretransport<br />
och ämnesomsättning (se även avsnittet om fysisk prestationsförmåga).<br />
Kvinnor har t. ex. lägre nivåer än män av det oxiderande enzymet laktatdehydrogenas<br />
(LD), och denna skillnad kvarstår efter träning (Liljedahl m. fl.<br />
1996).<br />
Situationen kompliceras av att ämnesomsättningen och vattenhalten i<br />
kroppen varierar under menstruationscykeln, och att man sällan tar hänsyn<br />
till detta. Uppgifter när det gäller hjärtkärlparametrarnas variation med<br />
menstruationscykeln är motstridiga (Dunne m. fl. 1991; Weidner & Helmig<br />
1990). Det har hävdats att det är nödvändigt med dubbel blindundersökningar<br />
vid studier av menstruationscykelns olika faser, och att resultat som<br />
hänförs till en viss fas i själva verket kan bero på skillnader mellan olika faser<br />
i fettkonsumtion.<br />
Silvaggio och Mattison (1994) har diskuterat skillnader mellan män och<br />
kvinnor när det gäller omsättningen och nedbrytningen av toxiska ämnen.<br />
Den genomsnittliga absorptionen hos män och kvinnor är olika till följd av<br />
att män har högre kvot mellan kroppsyta och kroppsvolym, lägre andningsfrekvens,<br />
lägre andel fettvävnad, högre lungvolym och tjockare hud. Dessa<br />
skillnader kan orsakas av – eller leda till – de könsskillnader som konstaterats<br />
vad gäller koncentrationen av spårämnen som bly, kadmium och zink (Takacs<br />
& Tatar 1987).<br />
Graviditet kan accentuera en del av dessa skillnader. Förändringar i<br />
hjärtminutvolym och blodflöde under graviditeten, liksom ökning av and<br />
114
individ och kön<br />
ningsfrekvensen, kan ha inverkan på absorptionen. Fördelningen av de<br />
toxiska ämnena i kroppen kan förväntas vara olika på grund av kvinnornas<br />
lägre andel vatten i kroppen och lägre blodkroppsvolym. Absorptionen av<br />
fettlösliga toxiner kan underlättas genom kvinnornas högre andel fettvävnad,<br />
vilken accentueras under graviditeten. Eliminationen av toxiner påverkas av<br />
männens snabbare utsöndring från njurarna. Graviditeten ökar emellertid<br />
kvinnornas glomerulära (glomeruli = delar av njuren) filtrationshastighet till<br />
en nivå som ligger högre än männens (Silvaggio & Mattison 1994).<br />
I en översiktsartikel påpekade Legato (1997) att det verkar finnas könsskillnader<br />
i cytokrom450systemet – den grupp isoenzymer i levern som<br />
oxiderar toxiner, bl.a. carcinogener. Dessutom påverkas P450systemet av<br />
hormoner, vilket tyder på könsskillnader med avseende på omsättningen<br />
av läkemedel. Perera (1997) har nyligen sammanfattat kunskapen om könsskillnader<br />
i känslighet för carcinogener. Hon påpekar att de absoluta cancerfrekvenserna<br />
är högre hos män än hos kvinnor, men att kvinnor och män<br />
kan ha olika känslighet. Ett bra exempel på detta är rökning, som tycks vålla<br />
lungcancer främst hos kvinnor. Som bakomliggande orsaker har föreslagits<br />
dels interaktion med hormonsubstitutionsterapi, dels långsammare borttransport<br />
av nikotin från blodet, dels mutationer vilka påverkat de avgiftande<br />
enzymerna.<br />
Det finns en del anekdotartade belägg för att kvinnor är känsligare för<br />
lukter än män. Om det förhåller sig så skulle kvinnornas högre incidens av<br />
multipel kemisk överkänslighet (Kipen m. fl. 1995) och sjuka hussyndromet<br />
(Stenberg & Wall 1995) kunna sättas i samband med denna känslighet<br />
(Bell m. fl. 1992). Förklaringen kan naturligtvis också vara differentierade<br />
arbetsuppgifter.<br />
Det lilla som är känt om könsskillnader vad gäller känslighet för kemikalier<br />
verkar inte tyda på ett konsistent mönster. Dessutom går det inte att<br />
generalisera om <strong>kvinnors</strong> känslighet eftersom kvinnans fysiologiska tillstånd<br />
växlar på ett sätt som inte skiljer mellan män – beroende på graviditet, amning,<br />
menstruation och klimakterium. I en översikt konstaterar Setlow m. fl. (1998)<br />
att det finns tillräckligt många situationer då det är relevant att ta hänsyn<br />
till kön i uppläggningen av studier, trots att könet inte alltid är relevant för<br />
utveckling av o<strong>hälsa</strong>.<br />
115
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Känslomässiga tillstånd och smärttolerans<br />
Det har hävdats att könsskillnader inte har uppmärksammats tillräckligt vid<br />
studier av stress på arbetsplatser (Johnsson & Hall, 1996; Theorell, 1991).<br />
Forskare vid Institutet för Psykosocial Miljömedicin (IPM) undersöker för<br />
närvarande mäns och <strong>kvinnors</strong> reaktioner på stressfyllda situationer, och<br />
Theorell m. fl. har sammanfattat resultaten av några studier om effekterna<br />
av emotionella tillstånd på blodtrycket och hormonsekretionen (Theorell<br />
m. fl.1997). Dessa studier har i allmänhet inte utformats så att de undersökt<br />
könsskillnader.<br />
I en del studier där könstillhörigheten ändock tas med, behandlas den som<br />
en ”confounder”*, vilket leder till att dess effekter inte tydliggörs (Undén<br />
m. fl. 1991). En del tecken tyder på att män och kvinnor reagerar något olika<br />
på stress; exempelvis försöker man i den nu pågående WOLFstudien att få<br />
fram information om hormonella och andra fysiologiska korrelat till stress<br />
hos båda könen (Theorell, personligt meddelande).<br />
Hall (1995) har visat att <strong>kvinnors</strong> händer är känsligare för tryck på lägre<br />
nivå än mäns, och andra studier tyder på att liknande könsskillnader finns<br />
vad gäller andra sensoriska stimuli (Nevin 1996). Detta kan tyda på högre<br />
känslighet i de sensoriska nervändarna hos kvinnor eller på skillnader i<br />
överhudens tjocklek (Silvaggio & Mattison 1994).<br />
Andra studier ger i stället vid handen att män kan vara mer benägna<br />
än kvinnor att ge uttryck för pågående obehag (Macintyre 1993; Stenberg<br />
och Wall, 1995), medan kvinnor verkar rapportera mer tidigare symptom<br />
(Gijsbers van Wijk 1997) (se även kapitlet om muskuloskeletala besvär). Den<br />
tillgängliga informationen är sålunda motsägelsefull, och könsskillnaderna<br />
när det gäller att uppfatta och ge uttryck för smärtsamma stimuli kräver<br />
ytterligare studier.<br />
* En ”confounder” är en faktor som påverkar risken att insjukna i den studerade<br />
sjukdomen och som också samverkar med den studerade exponeringen. En<br />
vanlig ”confounder” är t.ex. rökning, men även kön behandlas ofta statistiskt<br />
som en ”confounder”.<br />
116
individ och kön<br />
Figur 1. Den fysiska förmågan hos kvinnor och män med avseende på ett antal arbetsuppgifter<br />
med varierande krav på fysisk styrka (hypotetiskt diagram). Flertalet arbetsuppgifter skulle<br />
kräva en fysisk förmåga som innehas av 85 procent av kvinnorna och 99 procent av männen,<br />
medan enstaka, synnerligen tunga arbeten skulle kräva en fysisk förmåga som endast<br />
innehas av 0,5 procent av kvinnorna och 5 procent av männen. Extrapolering från en studie<br />
rörande de fysiska kraven i arbetsuppgifter för sjukvårdsbiträden Källa: Messing K, Elabidi D.<br />
(1998) Collaboration entre les travailleurs lors d’effort physiques. Objectif Prévention 21 (5)<br />
24–26. CINBIOSE, Université du Québec à Montréal.<br />
Antal<br />
personer<br />
flertalet<br />
arbetsuppgifter<br />
ofta tunga<br />
arbetsuppgifter<br />
alltid tunga<br />
arbetsuppgifter<br />
synnerligen tunga<br />
arbetsuppgifter<br />
kvinnor<br />
män<br />
Fysisk förmåga<br />
Klimakteriet<br />
Tidigare har kvinnor i klimakteriet inte funnits i större omfattning i arbetskraften.<br />
Kvinnornas ökade deltagande i arbetslivet medför emellertid att antalet<br />
yrkesarbetande äldre kvinnor ökar. Enligt Statistiska centralbyrån är omkring<br />
70 procent av den svenska kvinnliga arbetskraften i åldrarna 50–59 år yrkesverksam.<br />
Bland 60–65åringarna är motsvarande siffra 35 procent. Att döma<br />
av de mycket få studier som genomförts verkar det som om klimakteriet kan<br />
inträffa tidigare hos kvinnor som utsatts för vissa miljöfaktorer, t. ex. tobaksrök<br />
(Cramer m. fl. 1995), koldisulfid (Stanosz m. fl. 1995) och möjligen också<br />
svaveldioxid och skiftarbete (KolmodinHedman m. fl. 1982).<br />
Det har framförts en hypotes om att klimakteriet gör kvinnor känsligare<br />
när det gäller karpaltunnelsyndromet, men det vetenskapliga underlaget är<br />
117
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
motsägelsefullt och det kan föreligga en sammanblandning av klimakteriets<br />
effekter och effekterna av långvarig exponering (Messing 1998).<br />
Slutsatser<br />
Det finns många biologiska könsskillnader som kan påverka <strong>hälsa</strong>n i växelverkan<br />
med egenskaper hos arbetsplatsen. Utifrån litteraturen om de biologiska<br />
skillnaderna kan vi emellertid inte dra slutsatsen att män och kvinnor<br />
”passar” för olika arbeten. I fråga om många eller flertalet av skillnaderna<br />
är variationen inom det egna könet större än mellan genomsnitten för båda<br />
könen. Många av dessa inskränkningar gäller för övrigt också frågor om ras<br />
eller etnicitet.<br />
Det är likväl oklokt att anta att ett arbete som främst utövas av medlemmar<br />
av ett kön skulle ha begränsats till detta kön endast på grund av fördomar.<br />
Det är möjligt att arbetet ställer så extrema krav att endast en liten andel av<br />
arbetarna kan uppfylla dem (se figur 1). Det behövs omsorgsfull planering och<br />
policyrelaterad forskning för att ta fram principer för arbetets utformning<br />
så att alla arbeten blir tillgängliga för både kvinnor och män med maximal<br />
säkerhet. En sådan forskning måste nödvändigtvis omfatta observationer av<br />
kvinnor som utför arbetsuppgifter vilka av tradition givits till män.<br />
I fråga om en del parametrar, t. ex. kemisk överkänslighet, kan inte<br />
resultat av studier som gjorts endast med män tillämpas även på kvinnor.<br />
Vi måste vara uppmärksamma på känslighetsförändringar som kan inträffa<br />
samtidigt med parametrar i menstruationscykeln, under graviditeten eller<br />
efter klimakteriet.<br />
Referenser<br />
BarnekowBergkvist M, Hedberg G, Janlert U & Jansson E (1996) Development<br />
of muscular endurance and strength from adolescence to adulthood and level<br />
of physical capacity in men and women at the age of 34 years. Scand J Med Sci<br />
Sports 6, 145–155.<br />
Bell I R, Miller C S & Schwartz G E (1992) An olfactorylimbic model of multiple<br />
chemical sensitivity syndrome: Possible relationships to kindling and affective<br />
spectrum disorders. Biol Psychiatry 32, 218–242.<br />
118
individ och kön<br />
Bell D G & Jacobs I (1990) Muscle fibre area, fibre type and capillarization in male<br />
and female body builders. Can J Sport Sci 15(2), 115–119.<br />
Berg M J (1997) Status of research on gender differences. J Am Pharm Assoc 37(1),<br />
43–56.<br />
BieringSørensen F (1984a) Physical measurements as risk indicators for low back<br />
trouble over a one year period. Spine 9, 106–119.<br />
BieringSørensen F (1984b) The prognostic value of low back history and physical<br />
measurements. Danish Med. Bull 31, 362–375.<br />
Boucher M (1995) Analyse de l’activité des jardiniers et des jardiniéres cols bleus.<br />
Master’s Thesis, Departement of Biological Sciences, University of Québec i<br />
Montreal.<br />
Briscoe A (1978) Hormones and gender. Ur: Tobach E & Rosoff B (red.) Genes and<br />
gender. New York: Gordian Press, 31–50.<br />
Chaffin D B, Herrin G D & Keyserling W M (1978) Preemployment strength testing<br />
– An updated position. JOM 6, 403–408.<br />
Clarke D J (1986) Sex differences in strength and fatigability. Res Quart Exercise<br />
Sports 57, 144–149.<br />
Costill D L, Daniels J, Evans W, Fink W, Krahenbuhl G & Saltin B (1976) Skeletal<br />
muscle enzymes and fiber composition in male and female track athletes. J Appl<br />
Physiol 40, 149–155.<br />
Cramer D W, Harlow B L, Xu H, Fraer C & Barbieri R (1995) Crosssectional and<br />
casecontrolled analyses of the association between smoking and early menopause.<br />
Maturitas 22, 79–87.<br />
Davies B N, Elford J C & Jamieson K F (1991) Variations in performance in simple<br />
muscle tests at different phases of the menstrual cycle. J Sports Med Phys Fitness<br />
31(4), 532–537.<br />
Dunne F P, Barry D G, Ferriss J B, Grealy G & Murphy D (1991) Changes in blood<br />
pressure during the normal menstrual cycle. Clin Sci 81, 515–518.<br />
Era P, Lyyra A L, Viitasalo J T & Heikkinen E (1992) Determinants of isometric<br />
muscle strength in men of different ages. Eur J Appl Physiol 64, 84–91.<br />
Fausto–Stirling A (1992) Myths of gender: Biological theories about women and men.<br />
New York: Basic Books.<br />
Fothergill D M, Grieve D W & Pheasant S T (1991) Human strength capabilities<br />
during onehanded maximum voluntary exertions in the fore and aft plane.<br />
Ergonomics 34, 563–565.<br />
Fothergill D M, Grieve D W & Pinder A D (1996) The influence of task resistance<br />
on the characteristics of maximal one and twohanded lifting exertions in men<br />
and women. Eur J Appl Physiol 72, 430–439.<br />
Furber S, Moore H, Williamson M & Barry J (1997) Injuries to ambulance officers caused<br />
by patient handling tasks. J Occup Health Safety – Aust NZ 13(3), 259–265.<br />
119
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Gavhed D, Torgén M, Högman L, Törestad B, Andersson A, Sommar J, Olofsson P<br />
& Kilbom Å (1998) Kvinnor som brandmän. Utvärdering av rekrytering, grundutbildning<br />
och praktik vid Stockholms brandförsvar. Arbetslivsinstitutet, Arbetslivsrapport<br />
1998:4, 1–63.<br />
Gijsbers van Wijk C M T, Kolk A M (1997) Sex differences in physical symptoms:<br />
The contribution of symptom perception theory. Soc Sci Med 45 (2), 231–246.<br />
Glenmark B (1994) Skeletal muscle fibre types, physical performance, physical activity<br />
and attitude to physical activity in women and men. A followup from ages 16 to<br />
27. Acta Physiol Scand Suppl 623, 1–47.<br />
Greenberg G M & Derwent J M (1994) Exposure assessment and gender differences.<br />
JOM 36, 907–912.<br />
Golomer E, Dupui P & Monod H (1997) Sexlinked differences in equilibrium<br />
reactions among adolescents performing complex sensorimotor tasks. J Physiol<br />
(Paris) 91, 49–55.<br />
Hall C (1995) Hand function with special regard to work with tools. Doktorsavhandling,<br />
Stockholm; Karolinska Institutet. Arbete och Hälsa 1995:4, Arbetslivsinstitutet,<br />
Solna.<br />
Jamnik V K & Gledhill N (1992) Development of fitness screening protocols for<br />
physically demanding occupations. Can J Sport Sci 17, 222–227.<br />
Johnson J V & Hall E M (1996) Dialectic between conceptual and causal inquiry in<br />
psychosocial workenvironment research. J Occup Health Psychol 1, 362–374.<br />
Jonsson B, Persson J & Kilbom Å (1988) Disorders of the cervichobrachial region<br />
among female workers in the electronics industry. A twoyear followup. Int J<br />
Indust Ergon 3, 1–12.<br />
Jørgenson K (1987) Human trunk extensor muscles. Physiology and ergonomics.<br />
MD Thesis. Acta Physiol Scand Suppl 637, 1–58.<br />
Kilbom Å (1988) Isometric strength and occupational muscle disorders. Eur J Appl<br />
Physiol 57, 322–326.<br />
Kilbom Å, Köster M & Stockholm MUSIC 1 Study Group (1993) Samband mellan<br />
maximal handgreppsstyrka och muskuloskeletala besvär. Ur: Hagberg M & Hogstedt<br />
C (red.) Stockholmsundersökningen 1. Spånga; MUSIC books. 290–295.<br />
Kipen H M, Hallman W, KellyMcNeil K & Fiedler N (1995) Measuring chemical<br />
sensitivity prevalence: A questionnaire for population studies. Am J Publ Health<br />
85, 574–577.<br />
KolmodinHedman B, Hedström L & Grönqvist B (1982) Menopausal age and<br />
spontaneous abortion in a group of women working in a Swedish steel works.<br />
Scan J Soc Med 10, 17–22.<br />
Larsson L, Grimby G & Karlsson J (1979) Muscle strength and speed of movement<br />
in relation to age and muscle morphology. J Appl Physiol 46, 451–456.<br />
Laubach L (1976) Comparative muscular strength of men and women. Aviat, Space<br />
Environ Med 47, 534–542.<br />
120
individ och kön<br />
Legato M J (1997) Genderspecific physiology: How real is it? How important is it?<br />
Int J Fertil 42, 19–29.<br />
Liljedahl M E, Holm I, Sylven C & Jansson E (1996) Different responses of skeletal<br />
muscle following sprint training in men and women. Eur J Appl Physiol 74(4),<br />
375–383.<br />
Ljungberg AS, Kilbom Å & Hägg G (1989) Occupational lifting by nursing aides<br />
and warehouse workers. Ergonomics 32, 59–78.<br />
Macintyre S (1993) Gender differences in the perceptions of common cold symptoms.<br />
Soc Sci Med; 36, 15–20.<br />
Mannion A F, Dumas G A, Cooper R G, Espinosa F J, Faris M W & Stevenson J M<br />
(1997a) Muscle fibre size and type distribution in thoracic and lumber regions<br />
of erector spinae in healthy subjects without low back pain: normal values and<br />
sex differences. J Anat 190, 505–513.<br />
Mannion A F, Connolly B, Wood K & Dolan P (1997b) The use of surface EMG<br />
power spectral analysis in the evaluation of back muscle function. J Rehab Res<br />
Development 34, 427–439.<br />
Messing K & Elabidi D. (1998) Collaboration entre les travailleurs lors d’effort<br />
physiques. Objectif Prévention 21 (5) 24–26. CINBIOSE, Université du Québec<br />
à Montréal.<br />
Messing K (1998) One-eyed Science. Philadelphia: Temple University Press. Kapitel<br />
7.<br />
Messing K, Courville J, Boucher M, Dumais L & Seifert A M (1994) Can safety risks<br />
of bluecollar jobs be compared by gender? Safety Sci 18, 95–112.<br />
Messing K & Stevenson J (1996) A procrustean bed: Strength testing and the workplace.<br />
Gender, work and organization 3, 156–167.<br />
Miller A E J, MacDougall J D, Tarnopolsky M A & Sale D G (1993) Gender differences<br />
in strength and muscle fiber characteristics. Eur J Appl Physiol 66, 254–262.<br />
Misner J E, Boileau R A & Plowman S A (1989) Development of placement tests for<br />
firefighting. Appl Ergon 20, 218–224.<br />
Misner J E, Plowman S A & Boileau R A (1987) Performance differences between<br />
males and females on simulated firefighting tasks. JOM 29, 801–805.<br />
Nevin K (1996) Influence of sex on pain assessment and management. Ann Merg<br />
Med 27, 424–425.<br />
Nygård CH, Luopajärvi T & Ilmarinen J (1991) Musculoskeletal capacity and its<br />
changes among aging municipal employees in different work categories. Scand J<br />
Work Environ & Health 17, 110–117.<br />
Paul J (1995) Pregnancy and the standing working posture. PhD Thesis, Amsterdam:<br />
Coronel Laboratorium, Universiteit van Amsterdam, 15–26.<br />
Perera F (1997) Environment and cancer: Who are susceptible? Science 278,<br />
1068–1073.<br />
Pheasant S (1986) Bodyspace. London: Taylor & Francis.<br />
121
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Salminen S, Saari J, Saarela K L & Rasanen T (1992) Risk factors for women in serious<br />
occupational accidents. J Occup Health Safety –Aust NZ 8(4), 341–347.<br />
Sanborn C F & Jankowski C M (1994) Physiologic considerations for women in<br />
sport. Clin Sports Med 13(2), 315–327.<br />
Schantz P, Randall–Fox E, Hutchinson W, Tydén A & Åstrand PO (1983) Muscle<br />
fiber type distribution, muscle crosssectional area and maximal voluntary strength<br />
in humans. Acta Physiol Scand 117, 219–217.<br />
Setlow V P, Lawson C E & Woods N F (1998) Gender differences in susceptibility to<br />
environmental factors: A priority assessment. Washington DC: National Academy<br />
Press.<br />
Silvaggio T & Mattison D R (1994) Setting occupational health standards: Toxicokinetic<br />
differences among and between men and women. JOM 36, 855–859.<br />
Speechly D P, Taylor S R & Rogers G G (1996) Differences in ultraendurance<br />
exercise in performancematched male and female runners. Med Sci Sports &<br />
Exercise 28, 359–365.<br />
Stanosz S, Kuligowski D & Pieleszek A (1995) Concentration of dihydroepiandrosterone,<br />
dihydroepiandrosterone sulphate and testosterone during premature<br />
menopause in women chronically exposed to carbon disulphide. Medycyna Pracy<br />
XLVI (4) 340.<br />
Stenberg B & Wall S (1995) Why do women report ”sick” building symptoms more<br />
often than men? Soc Sci Med 40, 491–502.<br />
Stevenson J M, Deakin J M, Andrew G M, Bryant J T, Smith J T & Thomson J M<br />
(1994) Development of physical fitness standards for Canadian armed forces older<br />
personnel. Can J Appl Physiol 19, 75–90.<br />
Stevenson J M, Greenhorn D R, Bryant J T, Deakin J M & Smith J T (1996) Gender<br />
differences in a selection test using the incremental lifting machine. Appl Ergon<br />
27, 45–52.<br />
Takacs S & Tatar A (1987) Trace elements in the environment and in human organs.<br />
Environ Res 42, 312–320.<br />
Theorell T (1991) Psychosocial cardiovascular risks – on the double load in women.<br />
Psychother psychosom 55, 81–89.<br />
Theorell T, Konarski K & Burell AM (1997) Notes on expression of emotion and<br />
chronic illness. Ur: Vingerhoets A, van Bussel F & Boelhouwer J (red.) The<br />
(non)expression of emotions in health and disease. Amsterdam: Tillburg University<br />
Press, 255–266.<br />
Torgén M, Nygård CH & Kilbom Å (1995) Physical work load, physical capacity<br />
and strain among elderly female aides in home care service. Eur J Appl Physiol<br />
71, 444–452.<br />
Undén A L, OrthGomér K & Elofsson S (1991) Cardiovascular effects of social support<br />
in the workplace. 24hour ECG monitoring of men and women. Psychosom<br />
Med 53, 50–60.<br />
122
individ och kön<br />
Waters T M, PutzAnderson V, Garg A & Fine L J (1993) Revised NIOSH equation<br />
for the design and evaluation of manual lifting tasks. Ergonomics 36, 749–776.<br />
Weidner G & Helmig L (1990) Cardiovascular stress reactivity and mood during the<br />
menstrual cycle. Women and Health 16(3–4), 5–21.<br />
Åstrand I (1988) Physical demands in worklife. Scand J Work Environ Health 14,<br />
suppl 1, 10–13.<br />
Åstrand PO & Rodahl K (1986) Textbook of work physiology. New York: McGraw–<br />
Hill.<br />
123
124
Kapitel 5<br />
ATT MÄTA<br />
sjuKdoMsföreKoMsT<br />
125
126
Hälsoindikatorer för kvinnor<br />
i arbetslivet<br />
av Kristina Alexanderson<br />
”För att helt kunna förstå <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong>, måste vi beakta både <strong>kvinnors</strong> olika sociala<br />
roller, som t. ex. yrkesarbetande, hustru, moder, och de materiella omständigheter<br />
under vilka dessa roller levs” (Macran m. fl. 1996)<br />
Hälsa och sjukdom: två olika dimensioner<br />
Bilden av o<strong>hälsa</strong>ns fördelning i en befolkning beror till stor del på vilka mått<br />
som används för att mäta denna o<strong>hälsa</strong> (Alexanderson & Hensing 1994a),<br />
vilket är ämnet för detta kapitel. det kan vara på sin plats att inleda med<br />
några ord om <strong>hälsa</strong> och sjukdom – två begrepp som kan tyckas vara varandras<br />
motsatser. det visar sig dock snart att så inte är fallet; exempelvis upplever<br />
sig många personer med diagnostiserade sjukdomar eller handikapp som<br />
friska. Hälsa och sjukdom kan i stället uppfattas som två olika dimensioner,<br />
inte som varandras motsatser.<br />
Hälsa<br />
Hälsa är ett omfattande begrepp, vilket tidigare sällan varken diskuterats<br />
eller definierats. Boorse (1981) definierade sjukdom (”disease”) som en<br />
onormalitet eller dysfunktion i ett organ eller organsystem hos en individ,<br />
och definierade sedan <strong>hälsa</strong> som frånvaro av sjukdom. detta biostatistiska<br />
betraktelsesätt ifrågasätts dock ofta.<br />
År 1946 definierade Världshälsoorganisationen (1986) <strong>hälsa</strong> som ett tillstånd<br />
av fullständigt psykiskt, mentalt och socialt välbefinnande, men har<br />
sedan dess alltmer övergått till att se <strong>hälsa</strong> som en av de många resurser som<br />
gör det möjligt för en individ att nå sina mål i livet (Lindberg m. fl. 1994).<br />
Av detta synsätt följer att <strong>kvinnors</strong> möjligheter att nå sina mål påverkas av<br />
127
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
könsskillnader i <strong>hälsa</strong>, men även i tillgång till andra sådana resurser såsom<br />
utbildning, bostad, inflytande och ekonomi. då har <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong> inte bara<br />
betydelse ur ett livskvalitetsperspektiv utan även i ett bredare jämställdhetsperspektiv,<br />
eftersom kvinnor nu har sämre resurser och därmed möjligheter<br />
än män inom flera av dessa områden.<br />
Vid studier av en befolknings <strong>hälsa</strong> kan också kunskap om individers egna<br />
uppfattningar om <strong>hälsa</strong> och o<strong>hälsa</strong> vara viktig. synen på <strong>hälsa</strong> kan variera<br />
åtskilligt och baseras på så olika kriterier som fysisk kondition eller styrka,<br />
psykologiskt välbefinnande, frånvaro av sjukdomssymptom eller ork att klara<br />
av hushållsarbetet (Blaxter 1995; Macran m. fl. 1996). I detta sammanhang<br />
görs vidare ofta en distinktion mellan <strong>hälsa</strong> i allmänhet och det aktuella<br />
hälsotillståndet, liksom mellan ”god och dålig” <strong>hälsa</strong>, varvid ”dålig” <strong>hälsa</strong><br />
är ett långvarigt tillstånd som också innebär en benägenhet att lätt bli sjuk<br />
(Alexanderson 1995; Macran m. fl. 1996).<br />
enligt denna distinktion skulle en person med ”dålig” <strong>hälsa</strong> mycket väl<br />
kunna vara helt frisk en viss dag (dvs. fri från o<strong>hälsa</strong>), och trots detta reagera<br />
snabbare eller annorlunda på en viss exponering i arbetet än en person med<br />
”god” <strong>hälsa</strong>. detta har konsekvenser för olika aspekter av sårbarhet.<br />
Hittills har forskningen inom yrkes- och samhällsmedicin främst varit<br />
inriktad på riskfaktorer för o<strong>hälsa</strong>, och knappast alls berört så kallade friskfaktorer,<br />
dvs. faktorer som skulle kunna befrämja <strong>hälsa</strong>n för olika personer,<br />
vare sig de lider av o<strong>hälsa</strong> eller ej. Med Antonovskys ord (1987) har forskningen<br />
varit patogenetisk i stället för salutogenetisk. detta innebär att den<br />
samlade kunskapen om <strong>hälsa</strong>, om hur den kan mätas och om hälsofrämjande<br />
faktorer, är mycket begränsad i jämförelse med motsvarande kunskaper om<br />
sjukdom. stödjande miljöer nämns numera ofta som en faktor med stor<br />
betydelse för <strong>hälsa</strong>n (Lindberg m. fl. 1994). Vad detta i praktiken innebär<br />
för kvinnor i hemmet, på arbetsplatsen och i samhällslivet bör bli föremål<br />
för ytterligare studier.<br />
Mortalitet<br />
data om mortalitet, dvs. dödlighet i olika åldrar, har under lång tid använts<br />
som ohälsoindikator i en population. Tidigare var ofta dessa de enda data<br />
om o<strong>hälsa</strong> som var tillgängliga. Mortalitetsdata är naturligtvis ytterst viktiga,<br />
och den ofantliga ökningen av den förväntade livslängden som skett under de<br />
128
att mäta sjukdomsförekomst<br />
senaste hundra åren har radikalt påverkat såväl individers livssituation som<br />
samhället (Gove & Hughes 1979; Imhof 1996). delvis på grund av denna<br />
förändring kan emellertid inte mortalitetsdata användas som den enda eller<br />
viktigaste ohälsoindikatorn för yrkesverksamma kvinnor, som ju lyckligtvis<br />
har lång livslängd.<br />
Generellt är mortaliteten högre för män än för kvinnor, dvs. männens<br />
förväntade livslängd är kortare. självklart måste omfattande åtgärder ständigt<br />
vidtas för att förebygga en för tidig död hos både män och kvinnor. det faktum<br />
att mortalitet ofta använts som ohälsoindikator i folkhälsosammanhang<br />
har emellertid medfört en fokusering av dödsorsaker bland män, då deras<br />
livslängd är kortare.<br />
Mycket av resurserna för forskning och förebyggande insatser har följaktligen<br />
använts till program som är inriktade på företeelser som påverkar<br />
mäns mortalitet – t. ex. hjärt-kärlsjukdomar, olyckshändelser, och på senare<br />
tid även självmord (Hägglund & riska 1991). detta har baserats på ett underliggande<br />
antagande om att kvinnor och män borde ha samma livslängd.<br />
ur ett könsperspektiv är detta diskutabelt; kanske är kvinnor biologiskt<br />
programmerade att leva längre än män. På de flesta ställen i världen och i alla<br />
åldersgrupper har kvinnor en längre förväntad livslängd än män (danielsson<br />
& Lindberg 1996). Även i tider då mödradödligheten var hög levde kvinnor<br />
i genomsnitt längre än män (socialstyrelsen 1997). I stället för att fråga oss<br />
varför den genomsnittliga förväntade livslängden är fem år kortare för män<br />
än för kvinnor, borde vi kanske utreda varför kvinnor inte lever tio år längre<br />
än män (östlin m. fl. 1996).<br />
Morbiditet – ”illness, disease, sickness”<br />
det är förhållandevis lätt att inhämta data om mortalitet jämfört med data<br />
om morbiditet, sjuklighet. I sverige ökar för närvarande de generella könsskillnaderna<br />
i morbiditet, medan skillnaderna i mortalitet minskar. Männens<br />
medellivslängd har under de senaste årtiondena ökat snabbare än kvinnornas<br />
(Lindberg m. fl. 1994; statistiska centralbyrån 1991/92).<br />
data om morbiditet täcker olika aspekter av sjuklighet. I det svenska språket<br />
finns det tyvärr inte några bra ord som kan täcka dessa olika aspekter; vi har<br />
bara ett ord för sjukdom. därför tar jag mig friheten att här använda de tre<br />
olika engelska begreppen ”illness,” ”disease” och ”sickness” för att illustrera<br />
129
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
dessa olika aspekter. data för morbiditet är i huvudsak av tre olika kategorier<br />
(Alexanderson 1995; Twaddle & Nordenfeldt 1994):<br />
• symptom som en person själv upplever och identifierar som sjukdom<br />
–”illness”<br />
• sjukdom som i en viss kultur och tid kan diagnostiseras av den medicinska<br />
vetenskapen – ”disease” – som ges en mera ”objektiv” karaktär<br />
• den sociala roll som en person som identifieras som sjuk får i ett visst<br />
samhälle – ”sickness” – t. ex. i form av sjukfrånvaro<br />
Begreppen ”illness” och ”disease” och deras inbördes förhållande har ofta diskuterats<br />
i facklitteraturen (sachs 1987), medan begreppet ”sickness” blivit mindre<br />
uppmärksammat. de här använda definitionerna redovisas i figur 1.<br />
data om de tre olika typerna av sjuklighet i figur 1 täcker delvis olika<br />
aspekter av o<strong>hälsa</strong>n i den arbetande befolkningen, och kompletterar varandra<br />
på flera sätt. Vidare kan bilden av o<strong>hälsa</strong>n i befolkningen i olika diagnoser bli<br />
mycket olika, beroende på om data om ”illness”, ”disease” eller ”sickness”<br />
används (Blomqvist 1998; statistiska centralbyrån 1991/92), och inget av<br />
sjukdomsmåtten kan ensamt ge en ”korrekt” beskrivning. I en del fall är det<br />
svårt att klart avgränsa vilka data som hör till ”illness”, ”disease” respektive<br />
”sickness”. registerdata över vårdutnyttjande där diagnoser registreras, t. ex.<br />
vid besök på primärvårdscentraler, är ofta ett uttryck för sjukdomsbeteenden<br />
relaterade till de av patienten upplevda symptomen, och kan därför betraktas<br />
som data för ”illness”. Andra besök sker för kontroller som t. ex. har samband<br />
med reproduktiva funktioner, medan upprepade besök på grund av någon<br />
känd, ofta kronisk sjukdom, kan bedömas som data för ”disease”. Allt efter<br />
syftet med studien kan det vara viktigt att skilja mellan dessa typer av data.<br />
en annan informationskälla är patientregister rörande vården av inlagda<br />
patienter – data som oftast kan klassificeras som data av ”disease”-typ. Ibland<br />
läggs dock patienter in på sjukhus för utredning om huruvida sjukdom över<br />
huvud taget föreligger. I sådana fall blir det mer komplicerat att hänföra<br />
uppgifterna till någon av kategorierna ”illness”, ”disease” eller ”sickness”.<br />
I många enkät- och intervjuundersökningar ingår inte bara frågor om<br />
självupplevd o<strong>hälsa</strong> – ”illness” – utan även om diagnostiserade sjukdomar<br />
– ”disease” och ”sickness” (rörande t. ex. sjukfrånvaro och sjukhusvistelse).<br />
sådana data bör användas med försiktighet med tanke på att svaren kan ha<br />
130
att mäta sjukdomsförekomst<br />
Figur 1. Olika typer av morbiditet, sjukdom<br />
Illness: Subjektivt upplevd o<strong>hälsa</strong>, t.ex. känslor av smärta, klåda, svaghet, andfåddhet,<br />
trötthet, nedsatt prestationsförmåga. Kan omfatta fysiska, psykologiska och sociala faktorer.<br />
De viktigaste datakällorna:<br />
• Enkät- och intervju-undersökningar<br />
• Register över sjukvårdsutnyttjandet<br />
Disease: Det som den medicinska vetenskapen vid en viss tidpunkt och i en given kultur<br />
klassificerar som sjukdom. Vanligen en patologisk process eller ett tillstånd (inklusive skador<br />
och defekter) som utgör en avvikelse från en biologisk norm.<br />
De viktigaste datakällorna:<br />
• Sjukdomsregister<br />
• Register över yrkesskador och yrkessjukdomar<br />
• Register över sjukvårdsutnyttjande<br />
• Patientregister<br />
• Register över försäljning och förskrivning av läkemedel<br />
• Enkät- och intervju-undersökningar<br />
Sickness: Den sociala roll en person får eller tar på sig i en kulturell kontext, normalt i förening<br />
med uppvisande av tecken på ”illness” och/eller ”disease”. Detta innebär ofta befrielse<br />
från vissa sociala förpliktelser, t.ex. arbete.<br />
De viktigaste datakällorna:<br />
• Register över sjukfrånvaro, sjukbidrag, förtidspension, handikappersättning<br />
• Patientregister<br />
• Enkät- och intervjuundersökningar<br />
påverkats av minnesfel (”recall bias”), eventuellt missförstånd av besked från<br />
sjukvårdspersonal, misstolkning av syftet med ett visst sjukvårdsförfarande<br />
eller felaktig information från sjukvårdspersonalen. det är också viktigt att<br />
komma ihåg att den utfrågade personen kan ha erhållit vad hon eller han<br />
betraktar som en diagnos inte endast från den traditionella sjukvården, utan<br />
även från alternativmedicinen eller andra personer.<br />
det finns ingen skarp gräns mellan ”illness” och ”disease”. för många<br />
subjektivt upplevda symptom (”illness”) finns dessutom numera en diagnostisk<br />
klassificering, baserad på internationella klassificeringssystem som dsM-IIIr,<br />
och de får på så sätt en diagnostisk ”stämpel”. uppgifter i dödsorsaksregistret<br />
omfattar också diagnoser, men dessa kan betraktas som en särskild kategori<br />
131
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
(Twaddle & Nordenfeldt 1994). sambandet mellan ”sickness”, ”illness” och<br />
”disease” illustreras i figur 2.<br />
Inom alla de tre olika dimensionerna har den fysiologiska, psykologiska<br />
(inklusive den kognitiva) och den sociala prestationsförmågan betydelse.<br />
för arbetsgivaren är prestationsförmågan relaterad till den anställdes arbetskapacitet,<br />
för samhället till förmågan att delta i den demokratiska processen,<br />
i utveckling och reproduktion av samhället, och för den enskilda individen<br />
Figur 2. Sambandet mellan ”sickness”, ”illness” och ”disease”<br />
132<br />
Illness<br />
a<br />
f<br />
b c<br />
e<br />
g<br />
Sickness<br />
d<br />
Disease<br />
a = Ett tillstånd som upplevs som sjukdom (”illness) – av en person, men inte erkänns som<br />
sjukdom (”disease”) av den medicinska vetenskapen.<br />
b = Ett tillstånd som upplevs som en sjukdom (”illness”) av en person, och erkänns som<br />
sjukdom (”disease”) av den medicinska vetenskapen.<br />
c = Ett tillstånd som är en sjukdom (”disease”) enligt den medicinska vetenskapens definition,<br />
men som inte upplevs som en sjukdom ”(illness”) av den berörda personen. I vad<br />
mån en person upplever en sjukdom (”disease”) som en sjukdom (”illness”) eller ej,<br />
beror på typen av sjukdom, på det kulturella sammanhanget och den berörda individen.<br />
Den subjektiva upplevelsen av en och samma sjukdom (”disease”) kan även vara olika<br />
vid olika tillfällen hos samma individ (Alexanderson 1995).<br />
d = Som c, fast den berörda personen har dessutom på grund av sjukdomen (”disease”)<br />
valt eller tilldelats en social roll som sjuk (”sickness”).<br />
e = Som b, fast sjukdomen (”disease” eller ”illness”) berättigar eller tvingar dessutom den<br />
berörda personen till en sjukroll.<br />
f = Som a, fast den berörda personen har även en sjukroll, är t. ex. sjukskriven på grund av<br />
de upplevda symptomen.<br />
g = Den berörda personen har en sjukroll utan att uppvisa någon form av sjukdom (”disease”<br />
eller ”illness”). Detta kan t. ex. bero på felaktig diagnos, på förtidspension på<br />
grund av arbetsmarknadssituationen, alternativt på att personen av andra orsaker<br />
önskar eller givits en sjukroll (Alexanderson 1995).
att mäta sjukdomsförekomst<br />
är den korrelerad till möjligheten att ha inflytande över det egna livet, att<br />
uppnå sina mål och delta i samhällslivet (doyal 1995).<br />
Man skiljer ofta mellan sjukdom och sjukdomsbeteende. det senare står för de<br />
åtgärder individen vidtar med anledning av den upplevda sjukdomen (”illness”),<br />
t. ex. att gå till sängs, ta värktabletter eller söka läkarvård (Gijsbers van Wijk m. fl.<br />
1991). detta är inte samma sak som ”sickness”, som är den roll en person väljer<br />
eller erhåller som sjuk i en grupp eller i samhället. ett annat sätt att kategorisera<br />
sjukdom innebär att man tar hänsyn till om den berörda personen tolkar<br />
symptomen och de kroppsliga förnimmelserna som tillhörande den ”medicinska<br />
sfären” eller ej (Gijsbers van Wijk & Kolk 1997; Honkasalo 1985). Nordenfelt<br />
(1994) påpekade att ”sickness” ur ontologisk synpunkt skiljer sig mycket från<br />
både ”disease” och ”illness”, och Twaddle (Twaddle & Nordenfeldt 1994)<br />
framhöll att ”illness” och ”disease” men inte ”sickness” är integrerade med<br />
kroppen. ”sickness” är en social roll, en framförhandlad social position, som<br />
innebär både förpliktelser och rättigheter (Parsons 1952).<br />
Även om god <strong>hälsa</strong> vanligen betraktas som något fördelaktigt (Tegern 1994),<br />
prioriterar personer <strong>hälsa</strong> olika högt, och i en del situationer i en individs liv<br />
kan en sjukroll t.o.m. vara önskvärd (Alexanderson 1995; sachs 1987).<br />
Könsaspekter<br />
I alla de tre dimensionerna ”sickness”, ”illness” och ”disease” uppvisar kvinnor<br />
mer o<strong>hälsa</strong> än män. fler kvinnor rapporterar att de lider av ”illness”, de<br />
har mer ”disease”, och de har oftare en sjukroll; de är t. ex. oftare och längre<br />
sjukskrivna än män (Alexanderson 1995; Gove & Hughes 1979; Vogel m. fl.<br />
1992). Till stor del beror emellertid den högre morbiditeten bland kvinnor<br />
på en mer frekvent förekomst av relativt lindriga somatiska och psykiska<br />
sjukdomar. Männens morbiditet är ofta något allvarligare, och leder oftare<br />
till död eller invaliditet (Gijsbers van Wijk & Kolk 1997; Gove & Hughes<br />
1979; Macintyre m. fl. 1996).<br />
På grund av könsberoende felkällor (”gender bias”) inom medicinsk forskning<br />
och praxis (Angell 1993; Alexanderson 1995; Alexanderson 1999; Alexanderson<br />
m. fl. 1998; Cotton 1992; fee 1982; Miles 1991; Palca 1990; rosser 1993; schei<br />
m. fl. 1994; sechzer m. fl. 1994; Wenger m. fl. 1993) finns det mer kunskap<br />
om sjukdomar hos män än om sjukdomar hos kvinnor när det gäller riskfaktorer,<br />
diagnostiska förfaranden samt behandlings- och rehabiliteringsåtgärder.<br />
133
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Figur 3.<br />
Illness<br />
dessutom finns det medicinska diagnoser för fler av de sjukdomar som oftast<br />
drabbar män än för dem som oftast drabbar kvinnor (Album 1991; Clarke<br />
1990; fabrizio 1991; jeleff 1995; Koblinsky m. fl. 1993). ur ett könsperspektiv<br />
innebär detta att cirklarna för ”illness”, ”disease” och ”sickness” i figur 2 troligen<br />
täcker varandra i högre utsträckning för män än för kvinnor. förhållandet<br />
skulle i själva verket snarare kunna likna det som visas i figur 3.<br />
följaktligen upplever kvinnor oftare att de sjukdomsymptom (”illness”)<br />
de beskriver för läkare inte får någon diagnos. Bland annat Balint (Balint<br />
1972, sachs 1996) har påpekat vikten av att patienten får en diagnos för sina<br />
symptom. för kvinnor innebär detta också, att ”sickness”-cirkeln i större<br />
utsträckning sammanfaller med ”illness”-cirkeln än med ”disease”-cirkeln.<br />
Vi behöver mer kunskap om vilka konsekvenser detta förhållande i sig har<br />
för <strong>kvinnors</strong> o<strong>hälsa</strong>.<br />
det är av central betydelse att vara medveten om dessa könsskillnader i<br />
ohälsodata. om man uteslutande använder data av ”disease”-typ, kan man<br />
t. ex. missa många av de sjukdomar (”illness”) som kvinnor faktiskt upplever.<br />
så kan också vara fallet vid användning av ”illness”-data som erhållits med<br />
hjälp av metoder vilka utvecklats med männen som norm.<br />
Svårighetsgrad, grad av vaghet och stigmatisering<br />
När morbiditet diskuteras försummas ofta tre aspekter av sjuklighet – dess<br />
svårighetsgrad, samt hur tydlig eller vag, respektive hur stigmatiserande,<br />
den aktuella sjukdomen är.<br />
134<br />
Män Kvinnor<br />
Disease Illness<br />
Sickness<br />
Sickness<br />
Disease
att mäta sjukdomsförekomst<br />
sjuklighet är inget ”antingen-eller”-koncept, utan upplevs och diagnostiseras<br />
som mer eller mindre svår på en kontinuerlig skala från inte alls sjuk<br />
till nästan död. dessutom kan en individ uppleva och tolerera en specifik<br />
sjukdom olika vid olika tillfällen, beroende på den drabbades personlighet<br />
och livssituation. den grad till vilken en sjukdom måste manifesteras innan<br />
en individ förklarar sig sjuk, varierar under personens livstid, med förekomsten<br />
av andra sjukdomar och deras svårighetsgrad, kravnivån inom betalt och<br />
obetalt arbete, sociala förpliktelser och andra livsvillkor, samt med attityderna<br />
i de olika sociala nät som omger personen (Kristensen 1995).<br />
Inom biomedicinen betraktas ofta vissa diagnoser som mera solida, avgränsade<br />
och distinkta, medan andra ses som vagare eller mer diffusa (Marinker<br />
1975). detta är en avspegling av två aspekter: hur lätt eller svårt det är för<br />
läkare och andra att visa och intyga att sjukdom föreligger, samt den status<br />
eller det värde som både allmänhet och medicinsk personal tillmäter olika<br />
diagnoser (Album 1991). de flesta människor skäms inte över att få en mera<br />
”solid” diagnos, men det kanske de gör om de får en mera vag eller diffus<br />
sådan. detta innebär att tillförlitligheten till epidemiologiska data om ”illness”,<br />
”sickness” och ”disease” varierar beroende på diagnosen, i synnerhet<br />
när informationen insamlats via intervjuer.<br />
Många av de symptom som kvinnor oftare presenterar är med dagens<br />
medicinska kunskapsnivå svårare att diagnostisera. Många av de vagare<br />
diagnoserna som inte kan bekräftas med medicinska mätmetoder baseras<br />
i stället på patientens symptombeskrivning. en stor del av diagnoserna på<br />
sjukintyg tillhör denna vagare kategori.<br />
det kan även finnas könsskillnader i hur stigmatiserande (solomon<br />
1986) olika diagnoser eller symptom upplevs, vilket kan påverka validiteten<br />
i självrapporterade uppgifter. detta innebär att om det enligt könsrollerna<br />
är mer stigmatiserande för kvinnor än för män att ha ett specifikt symptom,<br />
kan kvinnor dra sig för att lämna uppgifter om det vid undersökningar eller<br />
läkarbesök. det kan också innebära att läkare underlåter att ta med symptomet<br />
i medicinska journaler eller på sjukintyg.<br />
Faktorer som påverkar könsskillnader i morbiditetsdata<br />
det finns flera olika faktorer som kan påverka data om morbiditet på olika<br />
sätt för kvinnor och män. I det följande diskuteras alltså inte orsaker – för-<br />
135
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
klaringsmodeller – till att det finns könsskillnader i sjukdomsförekomst, utan<br />
faktorer som i t. ex. mätmetoder kan påverka kvaliteten på data om faktiska<br />
skillnader, eller vad som kan få det att framstå som om skillnader finns där<br />
de saknas. Nedan redogörs för några av dessa faktorer.<br />
effektmått mäts ofta som förändringar i det endokrina systemet, det autonoma<br />
systemet eller immunförsvarssystemet, eller som de effekter sådana<br />
förändringar har på effektorganen i olika avseenden, t. ex. i form av elektrisk<br />
aktivitet i muskelceller, blodtryck, svettning eller hjärtslagsfrekvens. Här är<br />
det av allra största vikt att vara medveten om risken för könsberoende felkällor<br />
(”gender bias”) i forskningsmetodiken.<br />
Metoder och instrument som används för datainsamling rörande exponering<br />
och utfall tar sällan hänsyn till könsaspekter, är sällan könssensitiva (”gender<br />
sensitive”), varför de bör granskas och utvecklas för att säkerställa att de<br />
fångar faktorer av betydelse för <strong>kvinnors</strong> situation. På relativt kort tid har<br />
stora förändringar av <strong>kvinnors</strong> och mäns livssituation inträffat beträffande<br />
utbildning, sysselsättningsnivå, könsroller, arbetsmarknad och livsstil. ett<br />
stort antal av de instrument som för närvarande används, t. ex. frågeformulär,<br />
konstruerades för mer än 30 år sedan, och inkluderar inte alltid frågor som<br />
har relevans i dag (Gove & Hughes 1979; Macintyre m. fl. 1996).<br />
Även om vi alla upplevt o<strong>hälsa</strong> i en eller annan form är o<strong>hälsa</strong>n extremt ojämlikt<br />
fördelad i befolkningen (Vogel m. fl. 1992). risken att bli och förbli sjuk<br />
varierar starkt med en persons socioekonomiska status, kön och ålder (Vogel<br />
m. fl. 1992). enligt medicinska antropologer baseras uppfattningar om <strong>hälsa</strong><br />
och sjukdom – inklusive den biomedicinska – på kulturella konventioner, vilket<br />
är av vikt ur ett könsperspektiv. det sjuka eller onormala existerar inte på egen<br />
hand utanför den kulturella normen (sachs 1987; sachs & Krantz 1991). Young<br />
(1982) påpekade att ”sociala krafter bidrar till att avgöra vilka människor som<br />
får vilka diagnoser när de har samma symptom”. detta har stor betydelse här<br />
eftersom de ”sociala krafterna” ter sig så olika för kvinnor och män.<br />
Instrument, t. ex. enkäter, som används för insamling av självrapporterad<br />
sjukdom (”illness”) är ibland utformade så att frågorna uppfattas på olika sätt<br />
av kvinnor och män (Wahl 1992). ofta är sådana instrument framtagna för<br />
manliga populationer, och detta kan medföra att faktorer som har särskild<br />
relevans för kvinnor inte finns med, t. ex. smärtsamma menstruationer (dysmenorré)<br />
eller svullna bröst.<br />
136
att mäta sjukdomsförekomst<br />
olika normer för kvinnor och män kan också innebära könsskillnader i<br />
villighet att rapportera o<strong>hälsa</strong> generellt eller för specifika symptom (Botten<br />
1994; Gijsbers van Wijk m. fl. 1991; Honkasalo 1991) eller i hur symptom<br />
identifieras, uppfattas, värderas och åtgärdas (Gijsbers van Wijk & Kolk<br />
1997). Könsskillnader i ohälsodata kan också bero på faktorer i samband med<br />
intervjusituationen, såsom intervjuarens kön, ras och socialklass eller, när<br />
intervjun genomförs i hemmet, om andra familjemedlemmar är närvarande<br />
eller inte (Botten, 1994; Gijsbers van Wijk m. fl. 1991). det senare kan vara<br />
en av orsakerna till att fler ensamstående kvinnor uppger att de utsatts för<br />
misshandel än samboende och gifta kvinnor gör. resultaten från studier av<br />
självrapporterad <strong>hälsa</strong> påverkas inte endast av hur symptomen mäts utan<br />
även av den tidsperiod symptomen hänför sig till – om tidsperspektivet är<br />
retrospektivt, samtidigt eller prospektivt (Gijsbers van Wijk & Kolk 1997).<br />
det finns emellertid inte mycket som tyder på att könsskillnaderna i<br />
benägenhet att ta på sig en sjukroll och uppge o<strong>hälsa</strong>, eller i känslighet för<br />
symptom, helt skulle kunna förklara den högre sjukdomsfrekvensen hos<br />
kvinnor (Gove & Hughes 1979; Macintyre m. fl. 1996). I själva verket tycks<br />
förhållandet vara det motsatta i fråga om känsligheten för symptom: män<br />
har i flera studier visat en större benägenhet än kvinnor att beklaga sig när<br />
nivån på symptom är densamma (Gijsbers van Wijk & Kolk 1997; Gove &<br />
Hughes 1979; Macintyre m. fl. 1996).<br />
När man använder data av ”disease”-typ, dvs. medicinskt satta diagnoser,<br />
måste man vara observant såväl på tendenser att medikalisera olika kvinnliga<br />
tillstånd (Clarke 1990; Corea 1985; fabrizio 1991; Kitzinger 1992; Miles<br />
1991; oakeley 1980; oakley 1993; Topo m. fl. 1991, 1992; Worcester &<br />
Whatley 1988), som på tendenser att klassificera <strong>kvinnors</strong> symptom som<br />
relaterade till psykiska problem (Armitage m. fl. 1979; ehrenreich & english<br />
1979; fabrizio 1991; Gijsbers van Wijk m. fl. 1995; Miles 1991, 1992). När<br />
symptom hänförs till psykiska problem kan detta bero på en tendens inom<br />
medicinen att betrakta kvinnor som mindre psykiskt stabila (Miles 1991), eller<br />
på att sådana diagnoser ofta kommit till stånd genom uteslutning av andra<br />
diagnoser, och följaktligen oftare ges till kvinnor eftersom det finns mindre<br />
kunskaper inom medicinen om de symptom kvinnor ofta redogör för.<br />
det kan också föreligga könsskillnader när det gäller hur symptomen<br />
framställs (Botten 1994; Honkasalo 1991) eller i beteendet när personen<br />
137
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
söker vård (Gijsbers van Wijk m. fl. 1991; johannisson 1995). de beskrivna<br />
symptomen kan tolkas olika, beroende på såväl patientens som läkarens kön<br />
(Colameco m. fl. 1983; Honkasalo 1991; Waller 1988; Weisman 1986).<br />
data rörande ”sickness” kan i sin tur påverkas av könsskillnader när det gäller<br />
beredvillighet att acceptera eller berätta om en sjukroll, liksom av eventuella<br />
skillnader i fråga om praxis vid sjukskrivning, förtidspensionering, remittering,<br />
inläggning på sjukhus, hemsjukvård eller vidtagna rehabiliteringsåtgärder för<br />
kvinnor och män (Alexanderson 1995; Bernstein & Kane 1981; Bertrand 1991;<br />
Botten 1994; Bäckström 1997; josefsson & Törnblom 1995; Kindlund 1989;<br />
Kindlund 1992; Malterud 1994; Marklund 1997).<br />
Hittills har studier om arbetsrelaterad <strong>hälsa</strong> främst baserats på data om<br />
mortalitet, ”disease” och skador, och i mindre utsträckning på data om<br />
”sickness”. Av intresse i detta sammanhang är emellertid inte endast själva<br />
symptomet eller sjukdomen (”disease”), utan också dess inverkan på personens<br />
arbetsförmåga. utöver mortalitet och morbiditet är således arbetsförmågan<br />
av fundamental betydelse, eftersom intresset för arbetskraftens <strong>hälsa</strong> har en<br />
både humanitär och ekonomisk grund. det har utvecklats en del metoder för<br />
mätning av funktionsförmåga, men vetenskapligt baserade metoder saknas för<br />
bestämning av arbetsförmåga, dvs. funktionsförmåga i relation till en individs<br />
specifika arbetskrav (Alexanderson m. fl. 1996b). det kan följaktligen finnas<br />
könsskillnader i sättet att bedöma och mäta arbetsförmågan (Bäckström<br />
1997). effekterna av könsskillnader och o<strong>hälsa</strong> på arbetsförmågan och hur<br />
dessa effekter kan mätas är centrala frågor som behöver studeras mer.<br />
Källor för data om morbiditet<br />
I sverige finns tillgång till flera stora officiella databaser på både lokal och<br />
nationell nivå med uppgifter om hälsodeterminanter och utfall av relevans<br />
för arbetsrelaterade hälsostudier. Många av dessa databaser kan också användas<br />
för studier av förändringar över tid, då de omfattar data för flera år<br />
eller årtionden. det finns också tillgång till ett stort antal lokala och nationella<br />
forskningsregister.<br />
I flertalet studier som genomförs om arbetsrelaterad o<strong>hälsa</strong> utnyttjas åtminstone<br />
ett sådant register, om inte annat så för att identifiera personerna i<br />
studiepopulationen. det är emellertid inte ovanligt att flera register används,<br />
och de måste då väljas med omsorg för att säkerställa att de innehåller relevant<br />
138
att mäta sjukdomsförekomst<br />
information – inte minst ur ett könsperspektiv. för samkörning av register<br />
krävs det vidare en hög grad av sekretess vid hanteringen av uppgifterna, liksom<br />
tillstånd från datainspektionen, andra berörda myndigheter och etiska<br />
forskningskommittéer.<br />
det är ofta fördelaktigt att kombinera data från olika register för att täcka<br />
in olika typer av exponering eller för att kunna jämföra olika typer av utfall,<br />
såsom död och olika former av sjukdom – ”illness”, ”disease” och ”sickness”– i<br />
det senare fallet i relation till exempelvis förtidspension (Blomqvist 1998).<br />
I sådana fall är det av vikt om databaserna kan sammanställas på aggregerad<br />
eller på individuell nivå och i det senare fallet, om individerna kan identifieras<br />
på samma sätt i de olika registren, t. ex. med hjälp av personnummer. I de<br />
flesta officiella register och i många av forskningsregister finns tillgång till<br />
personnummer, vilket möjliggör samkörning. för vissa forskningsfrågor är<br />
det emellertid lämpligare med en ekologisk studiedesign, dvs. att använda<br />
grupper, inte individer, som studieenhet (schwartz 1994; susser 1994).<br />
en del register innehåller data om prevalens, andra om incidens. Här måste<br />
än en gång valet av register baseras på syftet med den aktuella studien. en<br />
annan viktig aspekt att var uppmärksam på är om registret är kliniskt, dvs. bara<br />
inkluderar patienter, eller är befolkningsbaserat. data från patientbaserade<br />
register har påverkats av faktorer som vårdpraxis, vårdkostnader, attityder till<br />
vården samt tillgången till medicinsk vård – aspekter som alla har betydelse<br />
ur ett könsperspektiv. Vidare kan kvaliteten på data i olika register variera,<br />
vilket bör beaktas utifrån studiens syfte.<br />
då det redan finns så många olika databaser av intresse finns det all anledning<br />
att först noga kartlägga vad som finns i förhållande till forskningsfrågan.<br />
detta kan påverka både kvalitet och kostnader avsevärt. som tidigare<br />
påpekats är data i registren dock sällan framtagna utifrån ett könsperspektiv,<br />
varför de kan behöva kompletteras.<br />
Data om ”illness”<br />
Mått på självskattad <strong>hälsa</strong> har fått allt större betydelse de senare åren då<br />
flera studier visat att detta har starkt samband med framtida sjuklighet och<br />
död (undén & elofsson 1998). data rörande ”illness” erhålls huvudsakligen<br />
genom enkät- eller intervjuundersökningar (Bjorner m. fl. 1996). Metodik<br />
139
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
och instrument som för närvarande ofta används behöver granskas ingående<br />
ur ett könsperspektiv när det gäller frågekonstruktion och områden som<br />
utelämnats. Nya former för insamling av data rörande ”illness” kan behöva<br />
utvecklas t. ex. i form av s.k. livslinjer och hälsolinjer (Bjerén 1994; ringsberg<br />
m. fl. 1998; Wahl 1992).<br />
Information rörande ”illness” är särskilt intressant i detta sammanhang<br />
eftersom, som tidigare nämnts, information om många av de symptom som<br />
kvinnor upplever inte kan erhållas ur ”disease”- eller ”sickness”-data.<br />
statistiska centralbyråns årliga undersökningar om levnadsförhållandena,<br />
uLf, är viktiga källor till data om självupplevd o<strong>hälsa</strong>. Varje år intervjuas<br />
minst 7 000 slumpvis utvalda personer över 16 år i sina hem under en timme.<br />
dessa undersökningar har genomförts sedan 1974, och omfattar frågor om<br />
<strong>hälsa</strong>, sjukdom, besvär, funktionsförmåga, arbetsförmåga och medicinering.<br />
dessutom ingår frågor om exponering av betydelse för o<strong>hälsa</strong>, t. ex. om livsstil<br />
och livssituation (sociala, ekonomiska, utbildnings- och yrkesrelaterade).<br />
Många landsting sammanställer lokala folkhälsorapporter, och sådana data<br />
kan också erhållas genom olika forskningsregister. På det hela taget finns<br />
det ett stort antal register med data av hög kvalitet rörande morbiditet och<br />
exponering, vilka sällan utnyttjas för forskningsändamål.<br />
Data om ”disease”<br />
I sverige finns många nationella register av hög kvalitet med information<br />
om sjukdom i bemärkelsen ”disease”: dödsorsaksregistret, cancerregistret,<br />
medicinska födelseregistret (inkluderar data för både barn och mödrar),<br />
missbildningsregistret, patientregistret (med data om diagnoser, sjukhusvistelses<br />
längd, operationer, m.m.) och skaderegistret (data om skador och<br />
förgiftningar). Vidare finns register över assisterad befruktning, tvångsvård<br />
av vuxna missbrukare, incidens av vissa smittsamma sjukdomar, samt informationssystemet<br />
om arbetsskador. dessutom finns det numera flera nationella<br />
register med information om specifika diagnoser eller behandlingsområden,<br />
t. ex. diabetes mellitus och hjärtinfarkt. det finns också ett antal register<br />
rörande utnyttjande av hälso- och sjukvården.<br />
Ytterligare register innehåller data om andra områden av betydelse för<br />
<strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong>, t. ex. aborter, sterilisering, amning och socialbidragstagare.<br />
dessa kan också användas som informationsbas för data om exponerings-<br />
140
att mäta sjukdomsförekomst<br />
variabler. datauppgifterna i de olika registren är av varierande kvalitet, i<br />
synnerhet vad gäller diagnoserna.<br />
sverige har ett av världens mest omfattande system för ersättning till<br />
personer som råkat ut för arbetsrelaterade skador eller sjukdomar (Lagen om<br />
arbetsskadeförsäkring). det är därför i viss mån svårt att jämföra data på detta<br />
område med data från tidigare perioder eller från andra länder. På 1980-talet,<br />
och i synnerhet under årtiondets senare hälft, ökade antalet anmälda arbetsskador<br />
kraftigt, speciellt vad gäller muskeloskeletala sjukdomar. register förs<br />
över anmälda respektive godkända fall av arbetsskador och arbetssjukdomar.<br />
Män anmäler fler olycksfall i arbetet och kvinnor fler arbetssjukdomar, vilket<br />
avspeglar mäns och <strong>kvinnors</strong> olika arbetsuppgifter på arbetsmarknaden. I en<br />
del arbeten är emellertid även kvinnor utsatta för hög olycksfallsrisk, t.o.m.<br />
med dödlig utgång (Lagerlöf 1993).<br />
Vid diskussioner om <strong>hälsa</strong> i sverige glöms ofta tand<strong>hälsa</strong> och tandvård<br />
– eventuellt för att de administreras av en särskild organisation. Tänderna är<br />
emellertid en viktig del av kroppen. Kvinnor tenderar att vårda sina tänder<br />
bättre och besöka tandläkaren oftare än män, även om denna skillnad minskat<br />
de senaste årtiondena (Cohen & Gift 1995; Håkansson 1991). Vidare relaterar<br />
många kvinnor vissa symptom de upplever till materialet som använts för<br />
tandfyllningar. Många kvinnor som utsatts för fysisk misshandel tar kontakt<br />
med tandläkare för att få hjälp med skador de fått, en outnyttjad källa för<br />
data om misshandel.<br />
det finns inget nationellt register över tandläkarbesök, däremot finns<br />
några lokala register på landstingsnivå. Tandvården är till stor del privat,<br />
och vissa data om kostnaderna för tandvårdsförsäkringen finns uppdelade på<br />
kön samt privat respektive offentlig tandvård (riksförsäkringsverket 1998).<br />
Läkemedelsanvändning kan betraktas som en riskfaktor av särskild<br />
betydelse för kvinnor, som ett sjukdomsbeteende relaterat till de upplevda<br />
symptomen, samt som ett mått på förekomst av vissa sjukdomar som t. ex.<br />
diabetes mellitus eller depression. data rörande användning kan främst<br />
erhållas genom enkät- och intervjuundersökningar, men några register av<br />
intresse finns också. Apoteksbolaget, som administrerar alla receptbelagda<br />
och de flesta andra läkemedel, för detaljerad statistik om alla registrerade<br />
läkemedel som säljs i sverige. Både övergripande och detaljerade data om<br />
läkemedelstyper, uppdelade på kön och geografiskt område, finns tillgäng-<br />
141
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
liga på aggregerad nivå. Vidare planeras ett landsomfattande register med<br />
individuella uppgifter rörande inköp av receptbelagda läkemedel. data om<br />
läkemedelsförsäljning säger givetvis inget om i vilken utsträckning patienten<br />
faktiskt använt läkemedlet.<br />
för att inte kostnader för vård och läkemedel ska drabba enskilda individer<br />
för hårt, finns ett högkostnadsskydd till de som betalat över en viss<br />
summa för receptbelagda läkemedel eller för hälso- och sjukvård under<br />
en tolvmånadersperiod. det finns register över personer som fått sådant<br />
högkostnadsskydd. det finns vidare ett register över personer som upplevt<br />
negativa biverkningar av receptbelagda läkemedel.<br />
det skulle troligen vara av intresse att komplettera data rörande apoteksförsålda<br />
läkemedel till kvinnor med uppgifter om vissa läkemedel och<br />
preparat som tillhandahålls i hälsokostaffärer och av personer som praktiserar<br />
diverse typer av alternativ medicin. exempel på de senare är preparat som<br />
marknadsförs som verksamma mot depression, sömnproblem, premenstruella<br />
symptom och klimakteriebesvär.<br />
Mindre studerade ohälsoområden<br />
för flera områden av betydelse för <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong> saknas ingående kunskaper,<br />
och mer forskning behövs om t. ex. smärta, mödra<strong>hälsa</strong>, depression, fetma,<br />
magerhet, anorexi, bulimi, svullna ben, åderbråck, urininkontinens, trötthet,<br />
läkemedelsberoende, svullna bröst, dysmenorré, genitala infektioner och<br />
besvär, eksem, infertilitet, allergi och ”utbrändhet”. ett annat viktigt område<br />
är flera ”nya” sjukdomar, t. ex. fibromyalgi, kronisk trötthet, multipel kemisk<br />
överkänslighet, sjuka hus-syndromet och elöverkänslighet. dessa sjukdomar<br />
kallas ofta psykosomatiska, och en del författare kallar dem ”modediagnoser”<br />
med tanke på att de förändras med tiden. Med mediernas hjälp får de då och<br />
då epidemiska proportioner (ford 1997; johannisson 1995; Lamberg m. fl.<br />
1997; shorter 1992). På grund av nya diagnoser i dsM-III-r klassificeras<br />
de numera som data av ”disease”-typ.<br />
Vanliga psykologiska och fysiska symptom vid de flesta av dessa åkommor<br />
är trötthet, huvudvärk, illamående, yrsel, koncentrationsproblem och smärta.<br />
diagnoskriterierna för de olika åkommorna överlappar varandra i hög grad,<br />
t. ex. i fråga om fibromyalgi och kronisk trötthet, och många patienter, men<br />
definitivt inte alla, har eller har haft psykiska problem t. ex. depression. ford<br />
142
att mäta sjukdomsförekomst<br />
(1997) hävdar att dessa syndrom är ”på samma gång medicinska, psykologiska<br />
och sociala fenomen”. flertalet personer med sjuka hus-syndromet rapporterar<br />
t. ex. också faktorer i arbetet som leda, otillfredsställelse, arbetspress<br />
och en dålig psykosocial arbetsmiljö.<br />
I dag liksom tidigare är flertalet patienter i dessa diagnosgrupper kvinnor,<br />
och många av de s.k. behandlingar de tidigare utsattes för, t. ex. bortoperation<br />
av äggstockarna eller könsstympning, kan i hög grad ifrågasättas (shorter<br />
1992), liksom attityderna gentemot personer med dessa problem.<br />
Data om sjukfrånvaro och ”sickness”<br />
som tidigare nämnts kan uppgifter om ”sickness” – den sociala roll som sjuka<br />
personer tar eller får – erhållas från olika källor, intervju- och enkätundersökningar,<br />
register över sjukhusvårdade och sjukfrånvarodata. data om sjukfrånvaro<br />
har stor relevans i detta sammanhang, då de gäller för personer i<br />
yrkesverksamma åldrar. data om sjukfrånvaro och sjukfrånvaroförsäkrade<br />
personer kan erhållas från riksförsäkringsverket eller lokala försäkringskassor.<br />
dessa data har mycket hög validitet, främst kanske för att de sammanställts<br />
för administrativa ändamål och inte för vetenskaplig forskning.<br />
för varje enskilt sjukfall, för uttagen havandeskapspenning, och för<br />
föräldrapenning i samband med barns födelse och vid vård av sjukt barn,<br />
finns datorregistrerade uppgifter om begynnelse- och slutdatum samt om<br />
frånvaron varit på hel- eller deltid av ordinarie arbetstid. följande uppgifter<br />
registreras emellertid inte i databaser: diagnoserna på sjukintygen, hel- eller<br />
deltidsarbete, den försäkrades yrke eller arbetsgivare, läkare som utfärdat<br />
intyget eller vidtagna rehabiliteringsåtgärder. dessa data måste tas fram manuellt<br />
i de lokala försäkringskassornas arkiv (alla intyg sparas i tio år, därefter<br />
sparas endast ett litet urval) eller erhållas via eventuella forsk-ningsregister<br />
(Alexanderson m. fl. 1994b; Alexanderson 1995).<br />
försäkringskassans använder hela sex olika variabler för civilstånd, av<br />
vilka ingen är ”sambo” trots att samboende är ett mycket vanligt alternativ<br />
till äktenskap i sverige. från försäkringskassan kan man vidare inte få data<br />
om huruvida en person har hel- eller deltidsarbete.<br />
uppgifter om i vilken utsträckning fäder utnyttjar föräldraledigheten,<br />
liksom när under året (”älgjaktshypotesen”), kan också vara av intresse i<br />
detta sammanhang.<br />
143
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Incidens- och prevalensdata rörande sjukbidrag och förtidspension finns<br />
datorregistrerade med diagnoser. Andra data inom detta område gäller beviljad<br />
handikappersättning samt vårdbidrag till föräldrar för vård av barn med<br />
funktionshinder. data om handikappersättning ger information om nedsatt<br />
funktionsförmåga, och data om vårdbidrag ger information om arbetsbördan<br />
i det obetalda omsorgsarbetet.<br />
det är arbetsgivaren, inte den lokala försäkringskassan, som registrerar de<br />
anställdas sjukfrånvaro och betalar sjukersättningen för de första 14 dagarna<br />
av ett sjukfrånvarofall. det finns i princip tre möjligheter att erhålla data om<br />
denna korttidsfrånvaron: från de anställda själva, från arbetsgivarna eller från<br />
ett statistiskt register över korttidsfrånvaro inom den privata sektorn, dit<br />
1200 arbetsplatser ombeds lämna frånvarodata. Alla dessa sätt ger mindre<br />
tillförlitliga data än de som erhålls från försäkringskassan.<br />
I sverige krävs läkarintyg från och med sjukfrånvarons åttonde dag,<br />
vilket innebär att diagnoser gällande längre frånvaro än sju dagar kan ha<br />
något högre validitet, eftersom de ställts av två personer, av vilka minst en är<br />
läkare. det finns dock inga studier om validiteten i diagnoserna för de korta<br />
sjukfallen. Många av de kortare sjukfallen beror på övre luftvägsinfektioner,<br />
men det finns också andra diagnoser av intresse för studier av kvinnor, t. ex.<br />
smärtsamma menstruationer och huvudvärk eller migrän.<br />
data om sjukfrånvaron kan också erhållas genom intervju- och enkätstudier.<br />
Könsaspekterna vad gäller minnesfel (”recall bias”) i fråga om sjukfrånvaro<br />
har ännu inte studerats. I de så kallade arbetskraftsundersökningarna, AKu,<br />
intervjuas varje år omkring 17 000 personer om sin arbetssituation och om<br />
frånvaro från arbetet bl. a. på grund av o<strong>hälsa</strong>. dessa undersökningar har genomförts<br />
sedan 1961 och är en betydelsefull källa till data om självrapporterad<br />
sjukdom som orsak till sjukfrånvaro eller till att inte vara i arbete. Liksom de<br />
ovan nämnda uLf-undersökningarna omfattar AKu också exponeringsdata,<br />
främst vad gäller arbetsrelaterade faktorer, men även andra aspekter såsom<br />
familjesituation ingår. Liksom i många av de register som sammanställs av<br />
statistiska centralbyrån kombineras AKu-data genom samkörning med data<br />
från andra register beträffande t. ex. de intervjuades utbildning.<br />
144
att mäta sjukdomsförekomst<br />
Olika sjukfrånvaromått<br />
ett mycket stort antal olika sjukfrånvaromått har använts i litteraturen, och<br />
hur dessa mått beskrivs och definieras varierar mycket (Alexanderson 1995;<br />
Hensing m. fl. 1998b; Kristensen 1991; Muchinsky 1977; Paulino m. fl. 1973;<br />
Tellnes 1990). Många av dem är utformade för att passa administrativa syften,<br />
och lämpar sig mindre väl för forskningsändamål. data rör i huvudsak antalet<br />
tillfällen av sjukfrånvaro, antalet frånvarodagar, antalet sjukskrivna personer,<br />
samt kostnaderna för sjukfrånvaron under en specifik tidsperiod.<br />
de många och varierande måtten gör det svårt att jämföra resultat mellan<br />
olika studier. dessutom får ofta användandet av olika mått konsekvenser för<br />
hur resultatet ska tolkas (Isacsson m. fl. 1992). det är nödvändigt att använda<br />
mått som lämpar sig för den specifika frågeställningen vilket nedanstående<br />
exempel kan illustrera:<br />
• det är inte lämpligt att koncentrera sig på antalet frånvarodagar per<br />
sjukfall om individerna i en grupp har många men korta sjukfall och individerna<br />
i en jämförelsegrupp har ett litet antal längre sjukfall. då kan<br />
det vara bättre att fokusera på det totala antalet frånvarodagar per år och<br />
sjukskriven person.<br />
• I studier om sjukfrånvaro på grund av psykiatriska störningar, varierar<br />
könsskillnaderna med den använda mätmetoden; incidensen är högre för<br />
kvinnor, medan durationen är längre för män (Hensing m. fl. 1996).<br />
• Antalet förlorade arbetsdagar och antalet perioder med sjukfrånvaro är av<br />
intresse från arbetsgivarens synpunkt, medan antalet kalenderdagar med<br />
sjukfrånvaro är viktigare ur ett folkhälsoperspektiv.<br />
Sjukfrånvaron som mått på o<strong>hälsa</strong>ns sociala konsekvenser<br />
data om sjukfrånvaro eller förtidspension kan inte användas som enda mått på<br />
incidens eller prevalens av en viss åkomma eller för den totala morbiditeten.<br />
en person kan vara sjukskriven p.g.a. arbetsoförmåga som beror på sjukdom<br />
(”disease” eller ”illness”) eller skada. Graden av arbetsoförmåga avgörs med<br />
hänsyn till de särskilda krav som individens normala arbete ställer, vilket innebär<br />
att en viss sjukdom eller skada kan berättiga till sjukskrivning i ett yrke,<br />
men inte i ett annat. När det gäller arbetsförmåga och rätt till sjukskrivning<br />
får exempelvis ett brutet finger olika konsekvenser för en monteringsarbetare,<br />
145
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
en gitarrist och en lärare i engelska. I förstone kan detta kanske tolkas så<br />
att det skulle vara en nackdel att använda sjukfrånvaro som ett ohälsomått.<br />
Lämpligheten varierar också något med diagnosen. data om sjukfrånvaro<br />
är dock en mycket lämplig indikator på sociala konsekvenser av o<strong>hälsa</strong>, t. ex.<br />
vad beträffar arbetsoförmågan för personer inom olika grupper, exempelvis<br />
kvinnor och män med olika arbetsuppgifter eller diagnoser.<br />
Intressant nog ser Marmot m. fl. (1995) sjukfrånvaron som ett sätt att<br />
praktiskt tillämpa Världshälsoorganisationens hälsobegrepp. de definierar<br />
förmågan att fungera i arbetet som en aspekt av <strong>hälsa</strong>n inom relevanta åldersgrupper,<br />
och sjukfrånvaron som en indikator för minskad <strong>hälsa</strong> enligt<br />
Världshälsoorganisationens terminologi. de hävdar därför att sjukfrånvaro<br />
är ”användbar som utfallsmått i studier rörande determinanter för bra funktionsförmåga<br />
i arbetande populationer”.<br />
Ett multifaktoriellt fenomen<br />
sjukfrånvaro är, liksom o<strong>hälsa</strong>, ett multifaktoriellt fenomen som påverkas<br />
av ett stort antal faktorer på olika strukturella nivåer (Alexanderson 1995;<br />
Alexanderson 1998). Många av dessa faktorer har relevans ur ett könsperspektiv.<br />
ett sådant exempel är att det finns färre kvinnliga än manliga yrken<br />
på arbetsmarknaden, varför det ofta är svårare för en kvinna än för en man<br />
att finna en ny sysselsättning som alternativ till sjukskrivning (Vogel m. fl.<br />
1992). det kan också föreligga en skillnad när det gäller andelen manliga<br />
respektive kvinnliga arbeten som kan anses erbjuda ”gott om möjligheter<br />
såsom inflytande, socialt stöd, och förmåner (t. ex. lön, semester och ett<br />
positivt organisationsklimat)” (Hall 1990).<br />
ett problem med sjukfrånvarodata är att sjukfrånvaro ibland är mycket<br />
högre bland gravida än bland icke-gravida kvinnor i fertil ålder. detta innebär<br />
att utfallet påverkas om andelen gravida kvinnor varierar mellan olika<br />
yrkesgrupper som jämförs. om man utgår från diagnoser på sjukintyg, kan<br />
emellertid endast hälften av de sjukskrivna gravida kvinnorna identifieras<br />
som gravida (sydsjö m. fl. 1998). Ibland är det därför viktigt att ha tillgång<br />
till uppgift om eventuell graviditet.<br />
Med hjälp av intervju- och enkätundersökningar kan man få uppgifter<br />
inte bara om sjukfrånvaro utan även om ”sjuknärvaro” (personer som går<br />
till arbetet trots att de är sjuka) – en faktor som också kan ha betydelse. dels<br />
146
att mäta sjukdomsförekomst<br />
kan den i längden inverka negativt på den egna <strong>hälsa</strong>n, dels kan den påverka<br />
arbetskamraters <strong>hälsa</strong> och säkerhet i den mån de utsätts för smittsam sjukdom,<br />
om den sjuke inte klarar av sin del av arbetet eller inte är så uppmärksam<br />
som krävs.<br />
sjukfrånvaro har i studier oftast använts som utfallsdata, men skulle också<br />
kunna ses som exponering, en riskfaktor för t. ex. sjukbidrag, förtidspension<br />
och marginalisering.<br />
sammanfattningsvis är några nackdelar med att använda sjukfrånvarodata<br />
att det inte alltid är lätt att få information om sjukfrånvarodiagnoser, och att<br />
det inte går att få data från försäkringskassan om fall kortare än 14 dagar för<br />
anställda personer. fördelar är att sjukfrånvarodata ger användbar information<br />
om morbiditetens ”sickness”-dimension, dvs. de sociala konsekvenserna av<br />
”illness” och ”disease”. uppgifter om såväl incidens och duration kan erhållas.<br />
sjukfrånvarodata ger vidare information om de stora diagnosgrupperna av<br />
central betydelse för yrkesverksamma kvinnor, t. ex. muskeloskeletala och<br />
psykiatriska problem (Lindberg m. fl. 1994; statistiska centralbyrån 1997),<br />
om vilka det är svårt att få data på andra sätt. dessutom är de data som erhålls<br />
från försäkringskassan av ovanligt hög kvalitet.<br />
Riskpopulation<br />
Information om personer med en viss sjukdom eller skada kan erhållas från<br />
åtskilliga källor, bland andra dödsorsaksregistret, cancerregistret och register<br />
över förtidspensionerade personer. för regelrätta analyser krävs också<br />
bakgrundsdata om riskpopulationen för det utfall som studeras, vilket kan<br />
fås från ett flertal olika databaser.<br />
sverige har lagrat vitalstatistiska data längre än andra länder i världen.<br />
sådana data, t. ex. antalet personer som fötts, avlidit, är bosatta i ett visst<br />
län, liksom antalet som flyttar in eller ut ur länet, kan erhållas från statistiska<br />
centralbyrån. Via folk- och bostadsräkningarna samlas data om bl. a.<br />
socioekonomisk status och sysselsättning. dessa genomfördes tidigare vart<br />
femte år i hela landet, men sker numera inte så ofta. Arbetslöshetsstatistik<br />
kan också vara av intresse, liksom de tidigare nämnda undersökningarna om<br />
levnadsförhållandena (uLf), arbetskraftsundersökningarna (AKu) samt flera<br />
olika forskningsregister. AKu kan kompletteras med särskilda frågor som är<br />
anpassade till enskilda studiers krav. riksförsäkringsverket har register över<br />
147
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
personer som är sjukförsäkrings- respektive sjukpenningförsäkrade, vilket<br />
kan utnyttjas för vissa studier. register över anställda eller fackföreningsmedlemmar<br />
är andra viktiga datakällor om riskpopulationer.<br />
Exponering för riskfaktorer och effektmodifierare<br />
diskussionen har hittills i huvudsak inriktats på mätningar av utfall i form<br />
av olika slags o<strong>hälsa</strong>. Arbetsrelaterade riskfaktorer för o<strong>hälsa</strong>, samt faktorer<br />
som kan modifiera effekterna av sådana exponeringar, diskuteras i andra<br />
kapitel i denna bok varför endast några få aspekter på exponering nämns i<br />
detta sammanhang.<br />
data rörande exponering för olika kemiska, fysikaliska, biologiska, ergonomiska<br />
och psykosociala faktorer i betalt arbete används i yrkesmedicinska<br />
studier, ofta i kombination med specifika livsstilsfaktorer (t. ex. rökning). Vid<br />
sådana studier måste följande aspekter beaktas:<br />
• Har den aktuella riskfaktorn samma effekt, i olika åldrar, på män som på<br />
kvinnor? (ekenvall m. fl. 1993)<br />
• föreligger olika skäl för exponeringen (t. ex. röker kvinnor och män av<br />
olika orsaker), och hur påverkar detta i så fall utfallet?<br />
• Innebär metoden för datainsamling att validiteten skiljer sig åt för kvinnor<br />
och män?<br />
ofta saknas uppgifter om exponeringar av särskilt intresse för kvinnor, exempelvis<br />
bristande stöd från underordnad personal, villkoren i det obetalda<br />
arbetet, stort socialt nätverk (shye m. fl. 1995), fritidsaktiviteter, könsdiskriminering,<br />
medvetenhet om att tillhöra det underordnade könet, diskrepans<br />
mellan utbildningsnivå och arbetsstatus (Gijsbers van Wijk & Kolk 1997),<br />
kravet att alltid vara trevlig, rädsla för arbetslöshet, arbetslöshet, exponering<br />
för arbetslös make samt vertikal och horisontell könssegregering av arbetsmarknaden<br />
(Alexanderson 1995; Hensing 1997). det är härvid viktigt att<br />
komma ihåg att inte enbart yrkeslivet utan även flertalet andra verksamheter<br />
(obetalt arbete och fritidsaktiviteter) i stor utsträckning är könssegregerade<br />
(Hall 1990; Lahelma & Arber 1994; Lundberg 1990; oakley 1994).<br />
Andra faktorer av intresse är huruvida man varit utsatt för misshandel och<br />
övergrepp; kunskaperna om de negativa följderna för <strong>hälsa</strong>n av detta ökar (Bendixen<br />
m. fl. 1994; Bewley & Gibbs 1991; Gilbert 1994; Mullen m. fl. 1988;<br />
148
att mäta sjukdomsförekomst<br />
randall m. fl. 1994; roesler & Mckenzie 1994; schei m. fl. 1994; Wijma &<br />
Wijma 1993, Världsbanken 1993). Att utsättas för sexuella trakasserier leder<br />
inte endast till hälsoproblem (Hensing & Alexanderson 1998a; Hensing m. fl.<br />
1998c), utan också till minskade arbetsprestationer (doyal 1995).<br />
det är svårt att erhålla avgränsade data om riskfaktorer för mortalitet<br />
och morbiditet som är klart relaterade till arbetet, eftersom många kvinnor<br />
inte exponerats för specifika yrkesrisker under så många år eller under<br />
heltidsanställning. (detta gäller dock också ofta för män, t. ex. på grund av<br />
arbetsbyte eller perioder av arbetslöshet.) det är därför viktigt att inkludera<br />
data om exponeringens varaktighet och intensitet vid studier av <strong>kvinnors</strong><br />
<strong>hälsa</strong>, och det skulle vara särskilt lämpligt att tillämpa ett livsloppsperspektiv<br />
i forskning som gäller kvinnor (Kuh & Ben-schlomo 1997).<br />
Många av de faktorer som ofta används inom denna forskning – såsom<br />
självförtroende, attityder, extern eller intern kontroll (”locus of control”),<br />
känslan av sammanhang, känslighet (Gijsbers van Wijk m. fl. 1991), sjukdomsbeteende<br />
och copingstrategier (Lindgren 1985), kan allt efter den<br />
teoretiska ramen och den aktuella forskningsfrågan, betraktas antingen som<br />
exponeringar, personlighetsdrag, individuella egenskaper eller utfall. I det<br />
följande kommer de oftast att betecknas som effektmodifierare, eftersom<br />
de sällan betraktas som ”confounders”. Könsskillnader i fråga om dessa<br />
faktorer betraktas ofta som essentiella, dvs. som genetiskt betingade eller<br />
förvärvade under den tidiga barndomen genom socialisation in i en könsroll<br />
i en ”genderiserad” kultur (Wahl 1992). de kan emellertid också utvecklas<br />
eller manifesteras i nutida situationer, som under ett läkarbesök. exempelvis<br />
blir de praktiska konsekvenserna mycket olika om en läkare eller överordnad<br />
definierar ett problem som individrelaterat i stället för relaterat till arbetssituationen,<br />
som personligt i stället för strukturellt (josefsson & Törnblom<br />
1995; Wahl 1992).<br />
Andra modifierande faktorer av intresse i fråga om <strong>kvinnors</strong> arbetsrelaterade<br />
<strong>hälsa</strong> är det sociala relationsarbete som utförs (både på och utanför<br />
arbetsplatsen), att stå fast vid ”könskontraktet”, och att inte visa sig mera<br />
kompetent än manliga kollegor (Kanter 1977; Lindgren 1985), strategier för<br />
att handskas med könsdiskriminering (Wahl 1992), och förmågan att koppla av<br />
(Lagerström östlund m. fl. 1998). forskningen om <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong> har hittills<br />
varit mer inriktad på betydelsen av olika sociala roller (som yrkesarbetande,<br />
149
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
hustru och mor) än på betydelsen av social stratifiering, medan forskningen<br />
om män koncentrerats på det senare (Macran m. fl. 1996). Liksom bland män<br />
varierar dock <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong> starkt med social status. flertalet studier visar att<br />
yrkesarbete är en mycket viktig faktor för en bra <strong>hälsa</strong> hos kvinnor – viktigare<br />
än rollen som hustru och mor – även om olika arbetsmiljöer givetvis kan<br />
innebära större eller mindre risker för både <strong>kvinnors</strong> och mäns <strong>hälsa</strong>.<br />
Ända till helt nyligen har relativt få studier fokuserat på hälsoskillnader<br />
bland kvinnor inom olika yrken. Även om kvinnor generellt har högre morbiditet<br />
än män, oberoende av mätmetod (Blank & diderichsen 1995; Chevalier<br />
m. fl. 1987; diderichsen 1990; diderichsen m. fl. 1993; Hensing m. fl. 1995;<br />
Kindlund 1989; Marmot m. fl. 1993; McKeown & furness 1987; North m. fl.<br />
1993; Pines m. fl. 1985; Prins & de Graaf 1986; stansfeld m. fl. 1995), är<br />
situationen något annorlunda vid analyser på en mer detaljerad nivå. detta<br />
innebär att betingelserna inom enskilda yrkesgrupper måste analyseras för<br />
att en stabil grund ska kunna erhållas för interventioner.<br />
ett viktigt område som hittills knappt uppmärksammats alls är möjlig<br />
genusrelaterad snedfördelning (”gender bias”) av rehabiliteringsåtgärder som<br />
vidtas av arbetsgivare, läkare och andra vårdgivare, samt handläggare inom<br />
försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. de få studier som gjorts tyder<br />
på att kvinnor och män i viss mån erbjuds olika rehabiliteringsåtgärder för<br />
liknande problem, t. ex. att kvinnor oftare får arbetsträning och män oftare<br />
utbildning. en sådan snedfördelning kan innebära en effektmodifiering av<br />
resultaten eller i sig utgöra en riskfaktor för o<strong>hälsa</strong>, t. ex. i form av långvarig<br />
sjukskrivning (Alexanderson m. fl. 1996a; Bäckström 1997; Marklund<br />
1997).<br />
Ytterligare metodologiska aspekter<br />
I sverige arbetar en högre andel kvinnor än män deltid (Vogel m. fl. 1992).<br />
det finns fyra huvudorsaker till deltidsarbete: 1) hälsoproblem, 2) andra<br />
krav i t. ex. obetalt arbete eller studier, 3) brist på heltidsarbeten, eller 4) att<br />
personen i fråga helt enkelt inte vill arbeta heltid. deltidsarbetets eventuella<br />
hälsoeffekter skiljer sig troligen åt mellan dessa kategorier. I studier där<br />
kvinnor och män jämförs skulle det naturligtvis vara en fördel om de hade<br />
samma förvärvsfrekvens och samma andel med deltidsarbetare. Trots de<br />
uppenbara skillnaderna avseende deltidsarbete kan ändå jämförande studier<br />
150
att mäta sjukdomsförekomst<br />
accepteras eftersom <strong>kvinnors</strong> deltidsarbete normalt inte innebär att deras<br />
totala arbetsbörda – av både betalt och obetalt arbete – är mindre än mäns<br />
(frankenhauser m. fl. 1991).<br />
Vid studier av olika yrkesgrupper ur ett könsperspektiv är det ett problem<br />
att de olika klassificeringssystemen av yrken oberoende av detaljeringsnivå<br />
(t. ex. Nordisk yrkesklassificering) klassificerar traditionellt manliga yrken på<br />
en mer detaljerad nivå än traditionellt kvinnliga yrken (Alexanderson 1995;<br />
Hall 1990), då detta försvårar jämförelser.<br />
Att fastställa socioekonomisk status för kvinnor är ett grannlaga problem<br />
utan någon självklar lösning (Arber 1989; Carr-Hill & Pritchard 1992). Av<br />
hävd har kvinnan klassificerats på grundval av makens eller faderns socioekonomiska<br />
status – en metod som ofta är otillfredsställande (Arber 1989).<br />
Att i stället basera en sådan klassifikation uteslutande på <strong>kvinnors</strong> egna yrken<br />
och utbildning löser emellertid inte problemet, i synnerhet inte med tanke<br />
på kvinnor som inte har något yrke (erikson & Goldthorpe 1992). Kvinnors,<br />
liksom mäns, ”verkliga” socioekonomiska status påverkas antingen av<br />
partnerns socioekonomiska status eller av omständigheten att inte ha någon<br />
partner. Vidare påverkas ofta en kvinnas situation mer av partnerns socioekonomiska<br />
status än omvänt (erikson & Goldthorpe 1992; Lundberg 1990).<br />
Macran (Macran m. fl. 1996) har dessutom påpekat att ”inkomsten endast är<br />
ett surrogatmått på en persons tillgång till och kontroll över tillgångarna i<br />
omgivningen, som kan påverka personens <strong>hälsa</strong>. om man endast räknar med<br />
hushållets inkomster, tar man inte hänsyn till hur dessa är fördelade inom<br />
hushållet”. det finns parallella problem när det gäller att definiera <strong>kvinnors</strong><br />
arbetslöshetsstatus (Macran m. fl. 1996).<br />
Två huvudargument har anförts som motiv för att kvinnor uteslutits ur<br />
studier rörande arbetsrelaterad <strong>hälsa</strong>. för det första skulle det vara svårt<br />
att fastställa i vilken omfattning utfallet kan hänföras till exponeringar i<br />
betalt arbete, eftersom kvinnor i så stor utsträckning exponeras för faktorer<br />
i det obetalda arbetet. för det andra har kvinnor ansetts vara ”annorlunda”<br />
på grund av sitt mer varierande hormonella mönster, både ur ett kortare<br />
perspektiv (menstruationscykeln) och ur ett längre (graviditet, amning,<br />
klimakterium).<br />
Mäns ”stabila” hormonella mönster betraktas ofta som det normala, medan<br />
<strong>kvinnors</strong> cykliska mönster ses som avvikande och problematiskt (Miles 1991),<br />
151
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
trots att det är svårt att inse varför ett mera statiskt hormonellt mönster skulle<br />
betraktas som normalt. I stället för att anpassa forskningsmetoder och teorier<br />
så att de även stämmer för kvinnor har man ofta helt enkelt uteslutit kvinnor<br />
(Hall 1990). det är i allmänhet män som utgör normen för god och dålig<br />
somatisk, mental och social <strong>hälsa</strong> (Boverman m. fl. 1970; Miles 1991; Wenger<br />
m. fl. 1993). Allt detta innebär att extra försiktighet krävs vid studiedesign<br />
för att säkerställa att hänsyn tas till könsaspekter; att både ”kvinnligt” och<br />
”manligt” problematiseras.<br />
flertalet studier förutsätter heterosexuella, monogama förbindelser. enkät-<br />
och intervjufrågor är ofta formulerade så att de utesluter svar som rör<br />
kvinnor som sammanbor med andra kvinnor eller bor kollektivt, och de ger<br />
därför en oriktig bild av förhållanden i den undersökta populationen.<br />
I fråga om graviditet har fokus i yrkesmedicinska undersökningar ofta varit<br />
på eventuella skadliga effekter vad gäller utfallet av graviditeten, barnet, och<br />
inte på kvinnornas egen <strong>hälsa</strong> under och efter graviditeten. under graviditeten<br />
genomgår kvinnor stora fysiologiska och psykologiska förändringar (Meyer<br />
m. fl. 1994; Paul m. fl. 1994; Petersen m. fl. 1989; usher 1989). det finns<br />
inte mycket kunskap om hur arbetsmiljö påverkar gravida <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
och arbetsförmåga positivt eller negativt, på kort eller lång sikt. Vi borde<br />
dessutom i detta sammanhang kanske uppfatta graviditet som ett arbete i<br />
sig, som en del av <strong>kvinnors</strong> reproduktiva arbete i samhället, när vi studerar<br />
effekter av det betalda och obetalda arbetet.<br />
Genom studiers utformning finns det en tendens att skuldbelägga yrkesarbetande<br />
kvinnor för negativa effekter på avkommans <strong>hälsa</strong> (Alexanderson<br />
m. fl. 1998). Ytterst få studier beaktar de negativa effekter fädernas exponering<br />
i yrkesarbetet kan ha på foster.<br />
Olika strukturella nivåer<br />
I studier av <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong> är det av största vikt att noga ange de strukturella<br />
nivåer i samhället där olika exponerings- och modifieringsfaktorer återfinns.<br />
Vidare är det väsentligt att inkludera grundläggande faktorer på högre<br />
strukturella nivåer för att möjliggöra jämförelser med studier som gjorts vid<br />
andra tidpunkter, länder eller regioner. I figur 4 redovisas faktorer på olika<br />
strukturella nivåer i samhället som befunnits vara av betydelse för <strong>kvinnors</strong><br />
152
att mäta sjukdomsförekomst<br />
<strong>hälsa</strong>. de här nämnda faktorerna kan interagera på olika sätt, ledande till<br />
additiva, multiplikativa eller motverkande effekter.<br />
om en studie har till syfte att identifiera risker och möjligheter till<br />
preventiva åtgärder, är det dessutom viktigt att mätningar av utfall är både<br />
detaljerade och specifika, t. ex. i fråga om diagnosgrupper.<br />
<strong>Yrkesarbetande</strong> kvinnor i Sverige<br />
Vid en granskning av olika aspekter av betydelse för yrkesverksamma kvinnor<br />
(figur 4), framgår snart att yrkesverksamma <strong>kvinnors</strong> situation i sverige är<br />
unik ur ett internationellt perspektiv. exempelvis är inte bara <strong>kvinnors</strong> och<br />
mäns förvärvsfrekens mycket hög, utan även nästan lika. Arbetslösheten<br />
var mycket låg, två procent, för både kvinnor och män fram till 1990-talets<br />
början, då den snabbt ökade till åtta procent. År 1992 var endast fyra procent<br />
av samtliga kvinnor mellan 20 och 64 års ålder hemmafruar.<br />
Vidare har de flesta kvinnor fast anställning, även om antalet personer<br />
med tillfälliga anställningar ökar. Till följd av omfattande lagstiftning rörande<br />
arbetsmarknaden och anställningsvillkoren är mycket få personer helt<br />
beroende av den svarta arbetsmarknaden.<br />
de flesta anställda har fasta arbetstider och tillhör en legal fackförening.<br />
Kvinnor har ganska lätt att få en deltidsanställning, men ibland svårare att<br />
finna ett heltidsarbete. År 1997 arbetade 45 procent av de anställda kvinnorna<br />
och 70 procent av de anställda männen heltid (statistiska centralbyrån 1998);<br />
kvinnorna arbetade i genomsnitt 33 timmar/vecka och männen 40 timmar/<br />
vecka. Alla som nått 65 års ålder är berättigade till en ålderspension som<br />
garanterar en relativt god levnadsstandard, och dessutom till tilläggspension<br />
vars nivå baseras på tidigare inkomst och antal anställningsår. Perioder med<br />
föräldraledighet inkluderas vid beräkning av tilläggspensionen.<br />
Inom ramen för det allmänna sjukförsäkringssystemet har alla rätt till<br />
hälso- och sjukvård till kraftigt reducerad kostnad, samt till sjukpenning vid<br />
sjukfrånvaro. det finns ingen tidsbegränsning för ett sjukfalls längd. Åtskilliga<br />
åtgärder har vidtagits för att underlätta anställning av personer med olika<br />
typer av handikapp och sjukdom. Mödravård och barnhälsovård är gratis,<br />
liksom familjeplanerings-, abort- och steriliseringsrådgivning. Kvinnan kan<br />
själv besluta om abort under graviditetens första 18 veckor. en gravid kvinna<br />
med monotont eller ansträngande arbete kan få 50 dagars ledighet med<br />
153
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
havandeskapspenning. föräldrapenning utgår under en period av 450 dagar<br />
vid ett barns födelse, och 60 av dessa dagar kan utnyttjas före förlossningen.<br />
ersättning betalas också till föräldrar för vård av sjukt barn under högst 60<br />
dagar per år tills barnet nått 12 års ålder. enligt lag har kvinnor som föder<br />
eller adopterar ett barn rätt till ledighet från arbetet under 18 månader och<br />
att återgå till samma arbetsbetingelser som de hade före ledigheten. Kvinnor<br />
har rätt att gå ifrån och amma på arbetstid. Arbetande mödrar har rätt<br />
till en minskning av arbetstiden med 25 procent tills dess det yngsta barnet<br />
blivit åtta år.<br />
Figur 4. Faktorer på olika strukturella nivåer som påverkar <strong>kvinnors</strong> arbetsrelaterade <strong>hälsa</strong><br />
Individuell nivå<br />
Fysiska<br />
Arv; disposition<br />
och konstitution<br />
Ålder<br />
Kön<br />
Hälsa 1<br />
Sjukdom 2<br />
Prestationsförmåga<br />
Fysisk status<br />
Om gravid, konceptionsdatum<br />
Tidigare graviditeter 3<br />
Menstruation 4<br />
Menopaus 5<br />
154<br />
Psykiska<br />
Mental <strong>hälsa</strong> 6<br />
Mental o<strong>hälsa</strong> 7<br />
Psykisk, intellektuell och<br />
social kapacitet<br />
Personlighet 8<br />
Sömn 9<br />
Attityder till arbete, <strong>hälsa</strong>,<br />
sjukfrånvaro, hälso- och<br />
sjukvård<br />
Förmåga att koppla av<br />
Sexuell orientering<br />
Libido<br />
Självkänsla<br />
Beteendemässiga<br />
Copingstrategier 10<br />
Sjukdomsbeteende<br />
Användande av hälso-<br />
och sjukvård och<br />
rehabiliteringsinsatser<br />
Medicinering<br />
Barnbegränsningsmetod<br />
Livsstil 11<br />
Tidigare livsstil<br />
Utnyttjande av föräldraledighet<br />
Livsvillkor<br />
Utbildning<br />
Anställningsförhållande<br />
Yrke och arbetsuppgifter<br />
Immigrationsstatus, etnisk<br />
tillhörighet 12<br />
Livsform<br />
Partners anställningsförhållande<br />
Fysisk, kemisk, ergonomisk,<br />
biologisk och psykosocial<br />
13 miljö i obetalt<br />
arbete<br />
Arbetstimmar i betalt och<br />
obetalt arbete<br />
Tid och sätt för att resa till<br />
arbete<br />
Anställningstid<br />
Tidigare arbeten<br />
Ekonomisk situation<br />
Boende 14<br />
Livshändelser 15<br />
Socialt nätverk 16<br />
Familjesituation 17<br />
Fritid; omfattning och hur<br />
den används<br />
Våld, sexuell misshandel<br />
och trakasserier<br />
Livskvalitet
att mäta sjukdomsförekomst<br />
det finns god tillgång till olika former av kommunal barnomsorg. I förhållande<br />
till andra länder svarar av samhället anställda, i huvudsak kvinnor, för en<br />
stor del av omvårdnaden av barn, sjuka och gamla. Även om flertalet vård- och<br />
omvårdnadsuppgifter fortfarande utförs obetalt av kvinnor, är det i många fall<br />
möjligt att via samhället få hjälp eller vård i hemmet. Lagar och officiella mål<br />
förordar jämlikhet eller jämställdhet mellan könen – något som också de flesta<br />
svenskar säger sig vara positiva till. I regeringens samhällspolitiska mål ingår<br />
lika hög sysselsättningsgrad för kvinnor och män, liksom jämställdhet mellan<br />
könen i fråga om ansvar och rättigheter. Möjligheten till privat hjälp för vård<br />
och hushållsarbete är emellertid mer begränsad.<br />
Arbetsplats<br />
Storlek<br />
Kategori<br />
Karakteristika för de anställda<br />
18<br />
Arbetsorganisation<br />
Arbetsinnehåll<br />
Arbetsplatsens och yrkets<br />
status<br />
Socioekonomiska<br />
förhållanden<br />
Omorganisation, nuvarande<br />
och planer för<br />
Företagshälsovård<br />
Attityder på arbetsplatsen<br />
Selektionsmekanismer in<br />
och ut från arbetsplatsen<br />
resp. yrket<br />
Pensionsålder<br />
Fysisk, kemisk, ergonomisk,<br />
biologisk och psykosocial<br />
arbetsmiljö<br />
Hot och våld<br />
Könsdiskriminering<br />
Sexuella trakasserier<br />
Kultur/attityder 19<br />
Arbetsledning<br />
Fackföreningars status<br />
Lokal nivå<br />
Lokalsamhällets<br />
organisation<br />
Demografiska<br />
förhållanden 20<br />
Socioekonomiska<br />
förhållanden<br />
Arbetsmarknad<br />
Typ och variation av branscher<br />
Arbetslöshetsnivå<br />
Lokal tillgång till och praxis<br />
inom hälso- och sjukvård<br />
Lokal praxis inom socialtjänst<br />
och socialförsäkring<br />
Utbildningsmöjligheter 21<br />
Geografiskt område<br />
Epidemier<br />
Nivå av kriminalitet och våld<br />
Allmänna kommunikationer<br />
Åtgärder mot könsojämlikhet<br />
Kommunal omsorg för barn,<br />
sjuka och äldre 22<br />
Allmänna attityder 23<br />
Föroreningar 24<br />
Nationell nivå<br />
Författning<br />
Ekonomisk situation<br />
Socioekonomiska<br />
förhållanden<br />
Arbetslöshetsnivå<br />
Förvärvsfrekvens och förvärvsintensitet<br />
Arbetskraftens sammansättning<br />
Organisation och struktur 25<br />
av arbetsmarknad och<br />
obetalt arbete<br />
Könsskillnader 26<br />
Lagar och åtgärder mot<br />
ojämlikhet mellan könen<br />
Normer för manligt och<br />
kvinnligt beteende<br />
Allmänna attityder 27<br />
Utformning och praxis inom<br />
social- och sjukförsäkringssystemen<br />
28<br />
Nivåskillnader i inkomstfördelning<br />
Väder/klimat<br />
155
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
ur ett internationellt perspektiv innebär detta att den kvinnliga arbetande<br />
populationen i sverige är unik i fråga om sådant som utslagning av sjuka från<br />
arbetsmarknaden (s.k. ”healthy worker effect”), möjligheten att kombinera<br />
mödraskap med studier eller yrkeskarriär, och tillgången till social trygghet.<br />
det är därför av största vikt att studier genomförs för att utreda om, och hur,<br />
dessa förhållanden inverkar på <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong> och sjuklighet. det är också<br />
viktigt att skilja ut olika arbetsmiljöaspekter, på olika strukturella nivåer, för<br />
att kunna analysera hälsoeffekter av vidtagna åtgärder. Med tanke på den<br />
nuvarande utvecklingen i sverige utgör vi ett mycket lämpligt studieobjekt,<br />
ett ”naturligt experiment”, för analyser av hur folk<strong>hälsa</strong>n påverkas av nedskärningar<br />
i det sociala trygghetssystemet och av eventuell oro eller minskad<br />
tillförsikt inför framtiden.<br />
Slutsatser<br />
följande områden bör beaktas vid studier av arbetsrelaterad <strong>hälsa</strong> hos kvinnor<br />
i sverige:<br />
• Bilden av o<strong>hälsa</strong>n i en befolkning varierar beroende på hur o<strong>hälsa</strong> mäts,<br />
som mortalitet eller morbiditet, i termer av ”sickness”, ”illness” eller<br />
”disease”, som incidens eller prevalens etc.<br />
• det är nödvändigt att utveckla s.k. könssensitiva forskningsmetoder och<br />
teorier, som är tvärvetenskapliga och utnyttjar såväl kvantitativa som<br />
kvalitativa metoder.<br />
• Kunskap behövs om mekanismerna bakom, samt om prevention av, nu<br />
identifierade riskfaktorer. forskning krävs också för att identifiera ytterligare<br />
former av o<strong>hälsa</strong>, riskfaktorer och hälsobefrämjande faktorer<br />
för kvinnor.<br />
• det ”salutogenetiska” perspektivet, dvs. kunskapen om <strong>hälsa</strong> och hälsobefrämjande<br />
faktorer, behöver utvecklas ytterligare, särskilt vad avser<br />
strategier för stödjande miljöer och för att öka individers egna möjligheter<br />
att påverka sin situation, s.k. ”empowerment”.<br />
• Kvinnors levnadsförhållanden måste undersökas i sin helhet, inklusive<br />
faktorer i såväl avlönat som oavlönat arbete, familj och samhälle. ett<br />
livsloppsperspektiv behöver utvecklas.<br />
• faktorer på olika strukturella nivåer i samhället måste beaktas.<br />
156
att mäta sjukdomsförekomst<br />
• sverige är ett utmärkt studieobjekt när det gäller <strong>kvinnors</strong> arbetsrelaterade<br />
<strong>hälsa</strong>, då situationen här är unik på flera sätt:<br />
– Hög och relativt lika förvärvsfrekvens för kvinnor och män.<br />
– en, i ett internationellt perspektiv, mycket hög nivå vad gäller <strong>hälsa</strong>, levnadsstandard,<br />
medicinsk vård, social trygghet, möjlighet att kombinera<br />
föräldraskap med lönearbete samt jämlikhet mellan könen.<br />
– flera stora nationella och lokala register med uppgifter om utfall och<br />
exponering av vikt för o<strong>hälsa</strong>, innehållande data av hög kvalitet och med<br />
hög svarsfrekvens.<br />
– dessutom tenderar för närvarande <strong>kvinnors</strong> förmåner på den svenska<br />
arbetsmarknaden att minska. denna situation kan betraktas som ett stort<br />
naturligt experiment, som kan ge viktiga vetenskapliga kunskaper om<br />
effekter av olika förhållanden på o<strong>hälsa</strong>.<br />
Noter till figur 4<br />
1. God respektive dålig <strong>hälsa</strong>.<br />
2. I termer av ”illness”, ”disease” och ”sickness”.<br />
3. Antal och årtal för fullgångna graviditeter och inducerade eller spontana aborter.<br />
4. Längd på menstruationscykel och -period. datum för senaste menstruationens<br />
första dag. fysiska och psykiska symptom under menstruationscykeln.<br />
5. När den börjat, eventuella symptom och förändringar.<br />
6. I termer av god eller dålig.<br />
7. I termer av ”illness”, ”disease” och ”sickness” relaterat till psykiska besvär samt<br />
för vardagliga symptom såsom oro och ångest.<br />
8. T.ex: passiv/aktiv, extern/intern kontroll, typ A/typ B, fientlighetsnivå (”hostility”),<br />
känsla av sammanhang, känsla av inflytande över sin situation, femininitet/maskulinitet.<br />
9. Hur mycket, hur ofta avbruten, sömnproblem, få tillräckligt med sömn.<br />
10. Individuella strategier för att bemästra nya situationer eller stressreaktioner.<br />
11. Inkluderar faktorer som kost, motion, alkoholkonsumtion, tobaksbruk, drogberoende,<br />
läkemedelsberoende, risktagande, sexuell aktivitet, exponering för sol.<br />
157
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
12. etnicitet, kultur, hur länge man bott i landet, språkkunskaper avseende det dominerande<br />
språket, religion.<br />
13. Psykosocial arbetsmiljö inkluderar faktorer såsom stress, känsla av kontroll,<br />
arbetstillfredsställelse, socialt stöd, rollosäkerhet, belöning för ansträngning och<br />
möjligheter att lära nya saker.<br />
14. Typ, storlek, skick, kvalitet på inomhusluft etc.<br />
15. faktiska händelser eller hur dessa händelser upplevts av individen.<br />
16. Kvalitativa och kvantitativa aspekter av socialt nätverk och socialt stöd.<br />
17. ensamstående, gift, sambo, änka, frånskild, antal och ålder på barn, boende tillsammans<br />
med andra vuxna än partner, familjens storlek och hälsosituation. Alla<br />
aspekter både för närvarande och i ett livstidsperspektiv.<br />
18. Åldersfördelning, antal anställda inom olika arbetsuppgifter, andel som arbetar<br />
deltid, omsättning på arbetskraft, hälsoförhållande, grad av horisontell och vertikal<br />
könssegregering, andel invandrare och olika etniska grupper, utbildningsnivå.<br />
19. Inkluderar frånvarokultur, sjukdomsbeteende, psykologiskt kontrakt på arbetsplatsen<br />
liksom attityder gentemot jämställdhet, kvinnor och arbete som utförs<br />
av kvinnor.<br />
20. Befolkningstäthet, ålder och könsstruktur, andel invandrare, etniska grupper<br />
etc.<br />
21. Tillgång till utbildning på olika nivåer, typ, kvalitet, samt kostnad för att delta.<br />
22. Tillgång till, kostnad för och kvalitet av.<br />
23. Gentemot jämställdhet mellan könen, yrkesverksamma kvinnor, handikappade<br />
eller sjuka personer.<br />
24. Av luft, vatten och mat, elektromagnetiska fält, strålning (inkl radon), bullernivå.<br />
25. Inklusive könssegregering.<br />
26. I inkomst och tillgång till olika former av makt i samhället.<br />
27. T. ex. gentemot jämställdhet mellan könen, <strong>hälsa</strong> och o<strong>hälsa</strong>, preventiva och<br />
hälsobefrämjande åtgärder.<br />
28. Inklusive rätt till moderskaps- och föräldraledighet, samt ekonomiska och lagliga<br />
förhållanden under sådan, kvalitet av och kostnad för hälso- och sjukvård under<br />
graviditet, förlossning, postpartumperioden samt av hälso- och sjukvård för<br />
barn.<br />
158
eferenser<br />
att mäta sjukdomsförekomst<br />
Album d (1991) sykdommers og medisinske spesialiteters prestisje. Nordisk Medicin,<br />
106, 232–236.<br />
Alexanderson K (1995) Sickness absence in a Swedish county, with reference to gender, occupation,<br />
pregnancy and parenthood. doktorsavhandling. universitetet i Linköping.<br />
Alexanderson K (1998) sickness absence: a review of the litterature with focus on<br />
theories and levels of exposures. Scandinavian Journal of Social Medicine, 26 (4)<br />
241–249.<br />
Alexanderson K (1999) An assessment protocol for gender analyses of medical literature.<br />
Women & Health. In press.<br />
Alexanderson K & Hensing G (1994a) Könsskillnader i sjuklighet och dödlighet.<br />
ur: shei B, Botten G & sundby j (red.), Kvinnomedicin. stockholm: Bonnier<br />
utbildning AB.<br />
Alexanderson K, Håkansson N, Hensing G & strand e (1996a) Genusskillnader i<br />
konsekvenser av sjukskrivning – en långtidsuppföljning. Arbetsrapport. Linköping:<br />
Inst. för samhällsmedicin, Hälsouniversitetet.<br />
Alexanderson K, Leijon M, Åkerlind I, rydh H Bjurulf P (1994b) epidemiology<br />
of sickness absence in a swedish County in 1985, 1986 and 1987. Scandinavian<br />
Journal of Social Medicine, 22(1), 27–34.<br />
Alexanderson K, Thiringer G & diderichsen f (1996b) Läkare och försäkringsmedicin.<br />
Linköping: svenska Läkaresällskapet.<br />
Alexanderson K, Wingren G & rosdahl, I (1998) Gender analyses of medical textbooks<br />
on dermatology, epidemiology, occupational health and public health. Education<br />
and Health, 11(2), 151–163.<br />
Angell M (1993) Caring for Women’s Health – What is the Problem? Ledarartikel.<br />
The New England Journal of Medicine, 329(4), 271–272.<br />
Antonovsky A (1987) Unrevealing the Mystery of Health. san francisco: jossey-Bass.<br />
Arber s (1989) Gender and class inequalities in health: understanding the differentials.<br />
ur: fox, j (red.), Health inequalities in European countries (sid 250–279).<br />
sydney: Gower.<br />
Armitage j K, schneiderman j L & Bass A r (1979) response of Physicians to Medical<br />
Complaints in Men and Women. Journal of the American Medical Association,<br />
JAMA, 241(20), 2 186:182, 187.<br />
Balint M (1972) The doctor, his patient and the illness. New York, International u.P.<br />
Bendixen M, Muus K M & schei B (1994) The impact of child sexual abuse – a<br />
study of a random sample of Norwegian students. Child Abuse & Neglect, 18(10),<br />
837–847.<br />
Bernstein B & Kane r (1981) Physicians’ Attitudes toward female Patients. Medical<br />
Care, XIX(6), 600–608.<br />
Bertrand M (1991) Health Concerns of female Patients: Politics or Apathy? NCMJ,<br />
52(10), 477–478.<br />
159
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Bewley C & Gibbs A (1991) Violence in pregnancy. Midwifery (7), 107–112.<br />
Bjerén G (1994) The life-line approach in social science. ur: Bjerén G & elgqvistsaltzman<br />
I (red.), Gender and Education in a Life Perspective. Aldershot, england:<br />
Avebury.<br />
Bjorner j, søndergaard Kristensen T, orth-Gomér K, Tibblin G, sullivan M &<br />
Westerholm P (1996) Self-rated health – a useful concept in research, prevention and<br />
clinical medicine. (Vol. frN 96:9). stockholm: forskningsrådsnämnden.<br />
Blank N & diderichsen f (1995) short-term and long-term sick-leave in sweden:<br />
relationships with social circumstances, work conditions and gender. Scandinavian<br />
Journal of Social Medicine, 23, 265–272.<br />
Blaxter M (1995) What is health? ur: davey B, Gray A & seale C (red.), Health and<br />
Disease: A Reader. Buckingham: open university Press.<br />
Blomqvist P (1998) On the Use of Administrative Databases in Health Care Analyses.<br />
doktorsavhandling, Karolinska Institutet, stockholm.<br />
Boorse C (1981) on the distinction between disease and Illness. ur: Caplan A &<br />
McCartney, j (red.), Concepts of Health and Disease; Interdisciplinary Perspectives.<br />
reading, Massachusetts: Addison-Wesley Publishing Company.<br />
Boston Women’s Health Book Collective (1992). The new “our bodies, ourselves”. A<br />
book by and for women. New York: simon och schuster Inc.<br />
Botten G (1994) Könsskillnader i sjuklighet och dödlighet. ur: schei B, Botten G &<br />
sundby j (red.), Kvinnomedicin. stockholm: Bonnier utbildning.<br />
Boverman I, Boverman d & Clarkson f (1970) sex-role stereotypes and clinical judgements<br />
of mental health. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 34, 1–7.<br />
Bäckström I (1997) Att skilja agnarna från vetet, doktorsavhandling, umeå universitet,<br />
umeå.<br />
Carr-Hill r & Pritchard C (1992) Women’s Social Standing. The Empirical Problem of<br />
Female Social Class. New York: st. Martin’s Press.<br />
Chevalier A, Luce d, Blanc C & Goldberg M (1987) sickness absence at the french<br />
National electric and Gas Company. British Journal of Industrial Medicine (44),<br />
101–110.<br />
Clarke A (1990) Women’s health: life-cycle issues. ur: Apple r (red.), Women, health<br />
and medicine in America. A historical handbook (Vol. 483, sid. 3–39). New York:<br />
Garland publishing, Inc.<br />
Cohen L & Gift H (red.) (1995) Disease prevention and oral health promotion. Köpenhamn:<br />
Munksgaard.<br />
Colameco s, Becker L A & simpson M (1983) sex Bias in the Assessment of Patient<br />
Complaints. The Journal of Family Practice, 16(6), 1 117–111, 121.<br />
Corea G (1985) The Hidden Malpractice. How American Medicine Mistreats Women.<br />
New York: Harper & row.<br />
Cotton P (1992) Women’s Health Initiative Leads Way as research Begins to fill<br />
Gender Gaps. Journal of the American Medical Association, 267(4), 469–470.<br />
160
att mäta sjukdomsförekomst<br />
danielsson M & Lindberg G (1996) skillnader mellan mäns och <strong>kvinnors</strong> o<strong>hälsa</strong> – beständiga<br />
eller föränderliga? ur: östlin P, danielsson M, diderichsen f, Härenstam<br />
A & Lindberg G (red.), Kön och o<strong>hälsa</strong>, 2–42. Lund: studentlitteratur.<br />
diderichsen f (1990) sjukfrånvaro och förtidspension varierar kraftigt mellan olika<br />
yrken Läkartidningen, 87, 179–184.<br />
diderichsen f, Kindlund H & Vogel j (1993) Kvinnans sjukfrånvaro. Läkartidningen,<br />
90(4), 289–292.<br />
doyal L (1995) What makes women sick. London: Macmillan Press LTd.<br />
ehrenreich B & english d (1979) For her own good. 150 years of the experts’ advice to<br />
women. New York: Anchor Books.<br />
ekenvall L, Härenstam A, Karlqvist L, Nise G & Vingård e (1993) Kvinnan i den<br />
vetenskapliga studien – finns hon? Läkartidningen, 90(43), 3773–3776.<br />
erikson r & Goldthorpe j (1992) The constant flux. A study of class mobility in industrial<br />
societies. oxford: Clarendon Press.<br />
fabrizio T (1991) Have women patients been treated differently from men? Nordisk<br />
medicin, 106(10), 276–278.<br />
fee e (red.) (1982) Women and health: the politics of sex in medicine. farmingdale, N.Y.:<br />
Baywood Publishing Company, Inc.<br />
ford C (1997) somatization and fashionable diagnoses: illness as a way of life. Scandinavian<br />
Journal of Work, Environment and Health, 23(3), 7–16.<br />
frankenhauser M, Lundberg u & Chesney M (1991) Women, work and health. Stress<br />
and opportunities. New York: Plenum press.<br />
Gijsbers van Wijk C, Vliet van K, Kolk A & everaerd W (1991) symptom sensitivity<br />
and sex differences in physical morbidity: a review of health surveys in the united<br />
states and the Netherlands. Women & Health, 17(1), 91–124.<br />
Gijsbers van Wijk C & Kolk A (1997) sex differences in physical symptoms: the<br />
contribution of symptom perception theory. Social Science and Medicine, 45(2),<br />
231–246.<br />
Gijsbers van Wijk C, Kolk A, Van den Bosch W & Van den Hoogen H (1995) Male<br />
and female health problems in general practice: the differential impact of social<br />
position and social roles. Social Science and Medicine, 40(5), 597–611.<br />
Gilbert B j (1994) Treatment of Adult Victims of rape. New dir. for Mental Health<br />
Services, 64, 67–78.<br />
Gove W r & Hughes M (1979) Possible Causes of the Apparent sex differences<br />
in Physical Health: an empirical Investigation. American Sociological Review, 44<br />
(februari), 126–146.<br />
Hall e M (1990) Women’s Work: An Inquiry into the Health Effects of Invisible and Visible<br />
Labor. doktorsavhandling. stockholm: Karolinska Institutet.<br />
Hensing G (1997) Sickness absence and psychiatric disorder – epidemiological findings and<br />
methodological considerations. doktorsavhandling. Hälsouniversitetet, Linköping.<br />
161
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Hensing G, Alexanderson K, Allebeck P & Bjurulf P (1996) sick-leave due to psychiatric<br />
disorder – higher incidence among women and longer duration for men.<br />
British Journal of Psychiatry, 169, 740–746.<br />
Hensing G & Alexanderson K (1998a) Domestic violence, health and sickness absence.<br />
Presenterad.<br />
Hensing G, Alexanderson K, Allebeck P & Bjurulf P (1998b) How to measure sickness<br />
absence? Literature review and suggestion of five basic measures. Scandinavian<br />
Journal of Social Medicine, 26(2), 133–144.<br />
Hensing G, Alexanderson K & Knutsson f (1998c) Sjukfrånvaro och <strong>hälsa</strong> bland yrkesverksamma<br />
kvinnor i Östergötland – betydelsen av faktorer i betalt och obetalt arbete.<br />
Linköping: Avd. för socialmedicin.<br />
Hensing G, Alexanderson K, Åkerlind I & Bjurulf P (1995) sick-leave due to minor<br />
psychiatric morbidity: role of sex integration. Social Psychiatry and Psychiatric<br />
Epidemiology, 30(1), 39–43.<br />
Honkasalo M (1985) om symptomens betydelse. Socialmedicinsk tidskrift (8–9),<br />
413–415.<br />
Honkasalo M (1991) Medical symptoms: A challenge for semiotic research. Semiotica,<br />
87, 251–268.<br />
Håkansson r (1991) Tandvårdsvanor och tandstatus bland vuxna i Sverige 1974–85.<br />
doktorsavhandling. Malmö.<br />
Hägglund u & riska e (1991) Kvinnors <strong>hälsa</strong> och o<strong>hälsa</strong>. Inst. för Kvinnoforskning<br />
vid Åbo Akademi.<br />
Imhof A e (1996) Die Zunahme unserer Lebensspanne seit 300 Jahren und ihre Folgen.<br />
Bonn: Verlag W. Kohlhammer.<br />
Isacsson A, Hanson B s, janzon L & Kugelberg G (1992) The epidemiology of sick<br />
leave in an urban population in Malmö, sweden. Scandinavian Journal of Social<br />
Medicine, 20(4), 234–239.<br />
jeleff s (red.) (1995) The Gender Perspective. Nederländerna: europarådet, strasbourg.<br />
johannisson K (1995) Den mörka kontinenten. södertälje: Norstedts förlag, AB.<br />
josefsson M & Törnblom I (1995) Två rehabiliteringsprojekt granskade ur könsperspektiv.<br />
Arbetslivstjänster, Göteborg.<br />
Kanter r M (1977) Men and Women of the Corporation. New York: BasicBooks.<br />
Kindlund H (1989) sjuktalsutvecklingen. ur: folkhälsogruppen (red.), Seminarium<br />
om sjukfrånvaro och utslagning från arbetslivet – omfattning och orsaker (sid. 9–27).<br />
stockholm: Gotab.<br />
Kindlund H (1992). Kvinnoroll och sjukfrånvaro. ur: Vogel j, Kindlund H & diderichsen<br />
f (red.), Arbetsförhållanden, o<strong>hälsa</strong> och sjukfrånvaro 1975–1989. stockholm:<br />
statistiska centralbyrån.<br />
162
att mäta sjukdomsförekomst<br />
Kitzinger s (1992) Birth and Violence against women. Generating hypotheses from<br />
women’s accounts of unhappiness after childbirth. ur: roberts s (red.), Women’s<br />
Health Matters (sid. 62–80). London: routledge.<br />
Koblinsky M, Timyan j & Gay j (red.) (1993) The health of women. A global perspective.<br />
oxford: Westview Press.<br />
Kristensen T s (1991) sickness absence and work strain among danish slaughterhouse<br />
workers: An analysis of absence from work regarded as coping behaviour. Social<br />
Science and Medicine, 32(1), 15–27.<br />
Kristensen T s (1995) sygefravær som coping. Socialmedicinsk tidskrift (1), 12–17.<br />
Kuh d & Ben-schlomo Y (1997) A life course approach to chronic disease epidemiology.<br />
London: oxford university Press.<br />
Lagerlöf e (1993) Women, work and health. National report, Sweden. stockholm: socialdepartementet.<br />
Lagerström östlund G, Alexanderson K, Cedersund e & Hensing G (1998) Att<br />
leva med ryggbesvär: ”så länge man kan stå kan man jobba”. Linköping: Avd. för<br />
socialmedicin, IHM, universitetet i Linköping.<br />
Lahelma e & Arber s (1994) Health inequalities among men and women in contrasting<br />
welfare states. European Journal of Public Health, 4, 213–226.<br />
Lamberg B-A, shorter e, Klein G, simon W, ford C, Levi L, Hoström H, Malt<br />
u & stenman d (1997) on the nature and origin of psychosomatic symptoms.<br />
Scandinavian Journal of Work, Environment and Health, 23(3), 105–112.<br />
Lindberg G, Boström G & Persson G (1994) Folkhälsorapport 1994. stockholm:<br />
socialstyrelsen.<br />
Lindgren G (1985) Kamrater, kollegor och kvinnor. umeå universitet, umeå.<br />
Lundberg o (1990) Den ojämlika o<strong>hälsa</strong>n. stockholm: stockholms universitet.<br />
Macintyre s, Hunt K & sweeting H (1996) Gender differences in health: are things<br />
really as simple as they seem? Social Science and Medicine, 42(4), 617–624.<br />
Macran s, Clarke L & joshi H (1996) Women’s health: dimensions and differentials.<br />
Social Science and Medicine, 42(9), 1203–1216.<br />
Malterud K (1994) Vanliga besvär hos kvinnor – obestämda och diffusa? ur: schei B,<br />
Botten G & sundby j (red.), Kvinnomedicin. stockholm: Bonniers utbildning AB.<br />
Marinker M (1975) Why make people patients? Journal of Medical Ethics, 1, 81–84.<br />
Marklund s (red.) (1997) Risk- och frisk-faktorer. stockholm: riksförsäkringsverket.<br />
Marmot M, feeney A, shipley M, North f & syme s (1995) sickness absence as a<br />
measure of health status and functioning: from the uK Whitehall II study. Journal<br />
of Epidemiology and Community Health, 49, 124–130.<br />
Marmot M, North f, feeney A & Head j (1993) Alcohol consumption and sickness<br />
absence: from the Whitehall II study. Addiction, 88, 369–382.<br />
McKeown K d & furness j A (1987) sickness Absence Patterns of 5000 NHs staff<br />
employed within Northallerton and south West durham Health Authorities. J<br />
Soc Occup Med(37), 111–116.<br />
163
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Meyer L C, Peacock j L, Bland j M & Anderson H r (1994) symptoms and health problems<br />
in pregnancy: their association with social factors, smoking, alcohol, caffeine<br />
and attitude to pregnancy. Paediatric and Perinatal Epidemiology, 8, 145–155.<br />
Miles A (1991) Women, health and medicine. Milton Keynes, Philadelphia: open university<br />
Press.<br />
Muchinsky P (1977) employee Absenteeism: A review of the Literature. Journal of<br />
Vocational Behavior (10), 316–340.<br />
Mullen P e, romans-Clarcson s e, Walton W A & Herbison P G (1988) Impact<br />
of sexual and Physical Abuse on Women’s Mental Health. The Lancet (April),<br />
841–845.<br />
Nordenfelt L (1987) On the Nature of Health. An Action–Theoretic Approach. dordrecht/<br />
Boston /Lancaster/Tokyo: d. reidel Publishing Company.<br />
Nordenfelt L (1994) on the disease, Illness, sickness distinction: A Commentary<br />
on Andrew Twaddle’s system on Concepts. ur: Twaddle A & Nordenfelt L (red.),<br />
Disease, Illness and Sickness. Linköping: universitetet i Linköping.<br />
North f, syme s L, feeney A, Head j, shipley M, Marmot M (1993) explaining<br />
socioeconomic differences in sickness absence: the Whitehall II study. British<br />
Medical Journal, 306, 361–366.<br />
oakely A (1980) Moderskap som sjukdom: Kvinnor som moderskapspatienter enligt<br />
olika paradigm. Kvinnovetenskaplig tidskrift (4), 42–60.<br />
oakley A (1993) Essays on women, medicine and health. edinburgh: edinburgh university<br />
Press Ltd.<br />
oakley A (1994) Who cares for health? social relations, gender, and the public health.<br />
Journal of Epidemiology and Community Health, 48, 427–434.<br />
Palca j (1990) Women left out at NIH. Science, 248, 1601–1602.<br />
Parsons T (1952) The Social System. New York: Tavistock Publications Ltd.<br />
Paul j A, dijk f j H & frings-dresen, M (1994) Work load and musculoskeletal<br />
complaints during pregnancy. Scandinavian Journal of Work, Environment and<br />
Health, 20, 153–159.<br />
Paulino o, Moniz A, Taylor P, Nogueira d, sangro P, Molteni j (1973) Permanent<br />
Commission and International Association on occupational Health. sub-committee,<br />
on Absenteeism: draft recommendations. British Journal of Industrial<br />
Medicine, 30, 402–403.<br />
Petersen K, Hørding u, roepstorff C, Kamper-jørgensen f & Larsen, j (1989)<br />
selvrapporteret sygdoms- og indlæggelsemønster under graviditet. Ugeskr Laeger,<br />
151(10), 621–625.<br />
Pines A, skulkeo K, Pollak e, Peritz e & steif j (1985) rates of sickness absenteeism<br />
among employees of a modern hospital: the role of demographic and occupational<br />
factors. British Journal of Industrial Medicine (42), 326–335.<br />
Prins r & de Graaf A (1986) Comparison of sickness absence in Belgian, German,<br />
and dutch firms. British Journal of Industrial Medicine, 43, 529–536.<br />
164
att mäta sjukdomsförekomst<br />
randall e j, josephson A M, Thyer B A & Chowanec G (1994) The reported Prevalence<br />
of Physical and sexual Abuse Among a sample of Children and Adolescents<br />
at a Public Psychiatric Hospital. Journal of Traumatic Stress, 7(4), 713–718.<br />
riksförsäkringsverket (rfV) (1998) en socialförsäkring för kvinnor och män – en<br />
kartläggning ur ett genusperspektiv. stockholm, riksförsäkringsverket.<br />
ringsberg K, Alexanderson K & Hensing G (1998) Health lines – a new method for<br />
estimation of health over time. Presenterad.<br />
roesler T & Mckenzie N (1994) effects of childhood trauma on psychological functioning<br />
in adults sexually abused as children. The Journal of Nervous and Mental<br />
Disease, 182(3), 145–150.<br />
rosser s V (1993) female friendly science: Including Women Curricular Content<br />
and Pedagogy on science. Journal of General Education, 42(3), 191–220.<br />
sachs L (1987) Medicinsk antropologi. stockholm: Liber.<br />
sachs L & Krantz I (1991) Anthropology of Medicine and Society. stockholm: repro<br />
Print AB.<br />
sachs L (1996) Sjukdom som oordning. falkenberg: Gedins.<br />
schei B, Botten G & sundby j (red.) (1994) Kvinnomedicin. stockholm: Bonniers<br />
utbildning AB.<br />
schwartz s (1994). The fallacy of the ecological fallacy: The Potential Misuse<br />
of a Concept and the Consequences. American Journal of Public Health, 84(5),<br />
819–824.<br />
sechzer j A, rabinowitz V C, denmark f L, McGinn M f, Weeks B M & Wilkens<br />
C (1994) sex and Gender Bias in Animal research and in Clinical studies of<br />
Cancer, Cardiovascular disease, and depression. Annals New York Academy of<br />
Sciences, 736, 21–48.<br />
shorter e (1992) From paralysis to fatigue. A history of psychosomatic illness in the modern<br />
area. New York: The free press.<br />
shye d, Mullooly j P, freeborn d K & Pope C r (1995) Gender differences in the<br />
relationship between social network support and mortality: a longitudinal study<br />
of an elderly cohort. Social Science and Medicine, 41(7), 935–947.<br />
socialdepartementet (1996) jämställd vård. stockholm: sou 1996.<br />
socialstyrelsen (1997) Folkhälsorapport 1997. stockholm.<br />
solomon H (1986) stigma and the Western culture – a historical approach. ur: Ainlay<br />
I, Becker G & Coleman L (red), The dilemma of difference – a multidiciplinary view<br />
of stigma (sid. 59–76).<br />
stansfeld s, feeney A, Head j, Canner r, North f & Marmot M (1995). sickness<br />
Absence for Psychiatric Illness: the Whitehall II study. Social Science and Medicine,<br />
40(2), 189–197.<br />
statistiska centralbyrån (1991/92) Hälsan i Sverige. Halmstad: statistiska centralbyrån.<br />
165
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
statistiska centralbyrån (1997) När kroppen tar stryk. En undersökning av påfrestningar<br />
och besvär i arbetet 1995/96. statistiska centralbyrån.<br />
statistiska centralbyrån (1998) På tal om kvinnor och män. stockholm: statistiska<br />
centralbyrån.<br />
susser M (1994) The Logic in ecological. ur: The Logic of Analysis. American<br />
Journal of Public Health, 84(5), 825–829.<br />
sydsjö A, sydsjö G & Alexanderson K (1998) Influence of the state of pregnancy on<br />
sick-leave statistics in women aged 16–44 in a swedish community. Presenterad.<br />
Tegern G (1994) Frisk och sjuk. Vardagliga föreställningar om <strong>hälsa</strong>n och dess motsatser.<br />
doktorsavhandling. Linköping: universitetet i Linköping.<br />
Tellnes G (1990) Sickness Certification. doktorsavhandling. universitetet i oslo,<br />
oslo.<br />
Topo P, Kangas I & Hemminiki e (1991). Medikaliseringen av klimakteriet. ur:<br />
Hägglund u & riska e (red.), Kvinnors <strong>hälsa</strong> och o<strong>hälsa</strong>. Åbo: Åbo Akademins<br />
kopieringscentral.<br />
Twaddle A & Nordenfeldt L (1994). Disease, illness and sickness: Three central concepts<br />
in the theory of health. Linköping: universitetet i Linköping.<br />
undén A L & elofsson s (1998) Självupplevd <strong>hälsa</strong>. Faktorer som påverkar människors<br />
egen bedömning. forskningsrådsnämnden, stockholm.<br />
usher j M (1989) The psychology of the female body. London och New York: routledge.<br />
Vogel j, Kindlund H & diderichsen f (1992) Arbetsförhållanden, o<strong>hälsa</strong> och sjukfrånvaro<br />
1975–1989. stockholm: statistiska centralbyrån.<br />
Wahl A (1992) Kvinnliga civilekonomers och civilingenjörers karriärutveckling. doktorsavhandling.<br />
stockholm: Handelshögskolan.<br />
Waller K (1988) Women doctors for women patients? British Journal of Medical<br />
Psychology (61), 125–135.<br />
Weisman C s (1986) Women and Their Health Care Providers: A Matter of Communication.<br />
Public Health Reports Supplement, 147–151.<br />
Wenger N K, speroff L & Packard B (1993) Cardiovascular health and disease in<br />
women. The New England Journal of Medicine, 329(4), 247–256.<br />
WHo (1986) Health for all by the year 2000. Köpenhamn: Världshälsoorganisationen,<br />
regionskontoret för europa.<br />
Wijma B & Wijma K (1993) sviter av övergrepp dold sjukdomsorsak. Läkartidningen,<br />
90(7), 614–616.<br />
Worcester N & Whatley M (1988) The response of health care system to the women’s<br />
health movement: the selling of women’s health centers. ur: rosser s (red.),<br />
Feminism within the science and health care professions: overcoming resistance (sid.<br />
65–87). New York: Pergamon Press.<br />
Världsbanken (1993) World development report 1993. Investing in health. New York:<br />
oxford university Press.<br />
166
att mäta sjukdomsförekomst<br />
Young A (1982) The anthropologies of illness and sickness. Annual Review of Anthropology,<br />
11, 257–285.<br />
östlin P, danielsson M, diderichsen f, Härenstam A & Lindberg G (1996) Kön<br />
och o<strong>hälsa</strong> –en antologi om könsskillnader ur ett folkhälsoperspektiv. Lund: Studentlitteratur.<br />
167
Kapitel 6<br />
HJÄRTAT – cenTRAl PUnKT<br />
i KomPlex vÄv<br />
169
170
Kön, arbete<br />
och hjärt-kärlsjukdom<br />
av Peter Westerholm<br />
i detta kapitel redovisas de skillnader mellan män och kvinnor som observerats<br />
när det gäller risk för kronisk hjärt-kärlsjukdom, där hjärtinfarkt är en av flera<br />
möjliga yttringar, och kommentarer till dessa iakttagna skillnader. vidare tas<br />
de frågeställningar upp som aktualiseras i ansatser att söka förklaringen till<br />
skillnaderna i sociala förhållanden och arbetsfaktorer.<br />
Den manliga övervikten för kronisk kranskärlssjukdom (eng. coronary<br />
Heart Disease – cHD) är väl känd. Denna skillnad i risk kan variera med<br />
faktor 2–6, och den tenderar att vara högre i yngre åldrar. i tabell 1 redovisas<br />
uppgifter om åldersstandardiserad dödlighet i cHD för män och kvinnor<br />
i åldrarna 40–69 år i olika länder (WHo 1995). Av tabellen framgår att<br />
riskkvoten män/kvinnor i de flesta länder ligger på nivån 3–4 med manlig<br />
övervikt i alla länder. Det är viktigt att notera att könsdifferensen tycks hålla<br />
sig relativt stabil, även om risktalen varierar mellan så vida gränser som 15<br />
och 512. Detta tyder på att de faktorer som påverkar risken för cHD hos<br />
män också påverkar risken för kvinnor, låt vara i något mindre grad.<br />
en annan statistikkälla som åskådliggör dessa könsskillnader är det<br />
hjärtinfarktregister som inrättats av Stockholms läns landsting. Under åren<br />
1993–1995 observerades drygt 16 000 fall av akut hjärtinfarkt i Stockholms<br />
län; av dessa var 4 007 förstagångsinsjuknanden – 2 410 män och 1 597 kvinnor<br />
(Hammar m. fl. 1998).<br />
Som framgår av tabell 2 fortsätter den manliga övervikten i fråga om<br />
risk för hjärtinfarkt även upp i högre åldrar. Riskkvoten män/kvinnor är i<br />
åldersintervallet 75–79 år ungefär 2, medan samma kvot i intervallet 45–49<br />
år är ungefär 5.<br />
171
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Tabell 1. Åldersstandardiserad dödlighet i kronisk hjärt- och cirkulationssjukdom angivet som<br />
antal fall per 100 000 personer för män respektive kvinnor i åldersintervallen 40–69 år under<br />
åren 1987–1988. Källa: WHO:s årliga statistikredovisning.<br />
Land Män Kvinnor Män/Kvinnor<br />
Nordirland 511,9 175,4 2,9<br />
Skottland 507,3 183,2 2,8<br />
Finland 469,2 114,9 4,0<br />
Tjeckoslovakien 457,8 134,2 3,4<br />
Irland 456,5 144,1 3,2<br />
Ungern 431,4 115,8 3,7<br />
Nya Zeeland 399,6 130,3 3,1<br />
England och Wales 384,9 117,6 3,3<br />
Norge 364,3 115,8 3,1<br />
Danmark 306,7 89,2 3,4<br />
Sverige 301,5 70,2 4,3<br />
Israel 284,0 106,9 2,7<br />
Australien 283,3 89,1 3,2<br />
USA 282,6 101,7 2,8<br />
Bulgarien 276,4 87,8 3,1<br />
Nederländerna 260,1 65,6 4,0<br />
Östtyskland 251,2 72,4 3,5<br />
Västtyskland 244,1 62,4 3,9<br />
Österrike 239,5 64,8 3,7<br />
Belgien 202,1 52,0 3,9<br />
Grekland 186,1 48,0 3,8<br />
Italien 176,0 41,4 4,3<br />
Polen 140,3 44,9 3,1<br />
Spanien 139,1 30,7 4,5<br />
Frankrike 109,4 22,9 4,8<br />
Japan 44,0 15,2 2,9<br />
Både beteendefaktorer, främst hänförbara till det som sammanförs under<br />
begreppet livsstil, och biologiska aspekter har framförts som orsak till denna<br />
könsskillnad. männen kan t. ex. ha en livsstil som innebär en anhopning av<br />
riskfaktorer i större utsträckning än kvinnor. en alternativ förklaring är att<br />
kvinnor biologiskt sett är mindre mottagliga för cHD eller de många faktorer<br />
som bidrar till denna risk. Detta skulle innebära att männen reagerar med<br />
större mottaglighet för hög fetthalt i kosten eller höga halter av serumkolesterol<br />
vilket leder till en snabbare utveckling av åderförkalkningssjukdom<br />
som drabbar hjärtats kranskärl. Dessa faktorer kan självfallet påverkas på olika<br />
sätt av faktorer i den sociala miljön eller livsstilsfaktorer som fysisk aktivitet<br />
172
hjärtat – central punkt i komplex väv<br />
Tabell 2. Antal inträffade fall av förstagångshjärtattack i Stockholm 1993–1995 i kategorier<br />
av ålder (femårsklasser). I tabellen anges totalt antal, respektive antal avlidna i samband med<br />
hjärtattacken. Källa: Stockholms hälsovård (se Hammar m. fl. 1998).<br />
Män Kvinnor<br />
Ålder Total Avlidna Per 10 000 Total Avlidna Per 10 000<br />
30–34 5 0 0,7 2 0 0,3<br />
35–39 17 5 2,7 3 1 0,5<br />
40–44 44 6 7,3 10 2 1,7<br />
45–49 107 21 16,0 22 5 3,3<br />
50–54 161 35 28,6 28 8 5,1<br />
55–59 173 49 43,0 55 15 13,5<br />
60–64 218 68 65,2 75 25 20,5<br />
65–69 299 99 96,1 125 37 33,2<br />
70–74 439 187 146,2 253 99 63,4<br />
75–79 401 193 194,7 319 136 99,4<br />
80–84 346 184 267,5 378 203 148,0<br />
85–89 200 123 365,0 327 185 218,5<br />
30–89 2 410 970 49,1 1 597 716 29,7<br />
eller hormonella förhållanden. (För en översikt av dessa frågor hänvisas till<br />
Khaw & Barrett-connor 1994.)<br />
Könsskillnader och redan kända riskfaktorer<br />
när dessa könsskillnader iakttogs var det från början lockande för många<br />
att hänföra dem till könsskillnader vad gäller förekomst av de redan kända<br />
riskfaktorerna för cHD – bl.a. högt blodtryck, hög halt av blodkolesterol och<br />
tobaksrökning. Dessa riskfaktorer är ofta vanligare hos män än hos kvinnor.<br />
Det har emellertid efter hand blivit alltmer uppenbart att denna omständighet<br />
inte kan förklara den iakttagna könsskillnaden – åtminstone inte mer än<br />
delvis. Rökning är ofta, men inte alltid, vanligare hos män. Kvinnor har som<br />
regel lägre blodtryck och kolesterolhalter före menopaus, men detta ändras<br />
snabbt i samband med menopausen. Trots detta fortsätter könsskillnaden<br />
i risk för hjärtinfarkt respektive dödlighet i hjärt-kärlsjukdom långt upp i<br />
åldrarna. (För en översikt, se Wingard 1984).<br />
Könsskillnader i diagnostik och behandling<br />
vid betraktandet av könsskillnader i fråga om dödlighet och förekomst<br />
av cHD bör man vara medveten om att det även finns undersökningar<br />
173
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
som talar för att det kan finnas könsskillnader i fråga om diagnostik och<br />
behandling. Wenger (1998) har sammanfattat de observationer som gjorts<br />
om detta, och som tyder på att inträffade fall av hjärtinfarkt hos kvinnor kan<br />
omhändertas på ett mindre behandlingsintensivt sätt än motsvarande fall hos<br />
män. Wenger drar slutsatsen att man i USA systematiskt tillämpar en lägre<br />
standard på behandling av hjärtinfarkt hos kvinnor jämfört med hos män. i<br />
detta omdöme innefattas omhändertagandet i sin helhet, dvs. förebyggande<br />
åtgärder, diagnostik och terapi.<br />
Denna negativa bedömning får stöd av de observationer som gjorts av<br />
Dellborg och Swedberg (1993), där det framgick att kvinnor mindre ofta än<br />
män genomgår kirurgisk behandling för hjärtinfarkt och även trobolytisk<br />
behandlingskur. Krumholz m. fl. (1992) har gjort liknande iakttagelser.<br />
Dellborg riktade 1998 uppmärksamheten på att en könsskiljande diagnostisk<br />
faktor kan finnas i att det vid hjärtinfarkt observeras genomsnittligt mer<br />
distinkta eKG-förändringar hos män – s.k. sänkningar av S-T-sträckan – än<br />
vid fall av hjärtinfarkt hos kvinnor. Detta har en praktisk betydelse så till vida<br />
att <strong>kvinnors</strong> hjärtinfarkter blir svårare att identifiera och diagnostisera än<br />
männens, i den utsträckning sådana eKG-förändringar är viktiga kriterier<br />
när diagnos sätts.<br />
en lockande förklaringsmodell är givetvis de uppenbara skillnader som<br />
finns mellan män och kvinnor i fråga om hormonfaktorer. en vanlig föreställning<br />
har varit att det endogent producerade östrogenet hos kvinnor<br />
kan utgöra en skyddsfaktor mot utveckling av cHD, och att manliga könshormoner<br />
kan inverka genom en förstärkt risk hos män. man bör då vara<br />
medveten om att bevisningen för detta antagande är ganska tunn, och att de<br />
studier som gjorts framför allt inriktats mot män och kvinnor som använder<br />
hormonpreparat som medicin. Det finns således åtskilliga epidemiologiska<br />
studier som visar en kraftig nedgång av risk för cHD hos kvinnor som står<br />
under östrogenterapi efter inträdd menopaus.<br />
Detta kan paras med observationen att kvinnor med för tidig menopaus löper<br />
en ökad risk för kronisk hjärt-kärlsjukdom efter borttagande av äggstockarna.<br />
Denna ökade risk kan motverkas med östrogenterapi. (Bush & Barrett-connor<br />
1985; Stampfer m. fl. 1985). Det är därvid av intresse att nämna att sådan<br />
östrogenterapi efter menopausen har observerats leda till ökade blodhalter av<br />
HDl-kolesterol och minskade halter av lDl-kolesterol i blodet. (Hirvonen<br />
174
hjärtat – central punkt i komplex väv<br />
m. fl. 1981; matthews m. fl. 1989). Å andra sidan tycks östrogenterapi hos<br />
män inte ge någon skyddseffekt när det gäller cHD.<br />
man nödgas konstatera att även om östrogenterapi tycks ha viss skyddseffekt<br />
så gäller detta inte för män och inte heller för kvinnor före menopausen.<br />
Det tolkningsproblem som uppstår vid sådana studier som här refererats<br />
hänger samman med att det rör sig om behandlingar på dosnivåer som inte<br />
kan betraktas som fysiologiskt relevanta. vidare kan man inte så enkelt bortse<br />
från att det även finns andra hormoner som kan spela en betydande roll i<br />
sammanhanget – något man i regel inte tagit hänsyn till.<br />
när det gäller information om de endogent producerade könshormonerna<br />
och risk för cHD slås man av frånvaron av entydiga resultat. Denna frånvaro<br />
hänger i stor utsträckning samman med metodologiska problem; könshormonbestämningar<br />
har varit tidskrävande och dyra, och de har samtidigt<br />
belastats av osäkerheter när det gäller tillförlitlighet och precision.<br />
Sammanfattningsvis kan konstateras att könshormonernas roll förefaller<br />
vara en intuitivt lockande förklaringsmodell, men att det i själva verket endast<br />
föreligger svag bevisning för att höga endogent producerade östrogenhalter i<br />
sig inverkar som skyddsfaktorer för cHD hos kvinnor. På samma sätt är det<br />
osäkert om endogent producerade manliga könshormoner i sig ökar risken<br />
för hjärt-kärlsjukdom hos män.<br />
Psykologiska och sociala faktorer<br />
vid en genomgång av litteraturen är det uppenbart att faktorer som tobaksrökning,<br />
högt blodtryck, höga fetthalter i kost och höga lipidhalter – här<br />
benämnda konventionella riskfaktorer – endast har svag förutsägelseförmåga<br />
när det gäller bedömningar av individuell risk för cHD. Detta gäller för män<br />
och – som det förefaller – i än högre grad för kvinnor. Andra faktorer har<br />
åberopats som förklaringsgrund, bl.a. sociala, psykologiska och beteendefaktorer<br />
vilka under senare årtionden kommit att undersökas i stor omfattning<br />
hos män men i betydligt mindre omfattning hos kvinnor. (la croix 1994;<br />
orth-Gomér 1998). i sådana studier har psykiska belastningsfaktorer och<br />
avsaknad av socialt stöd och personlighetsfaktorer (s.k. typ A-beteende)<br />
framförts som faktorer som bidrar till ökad risk för cHD.<br />
Hos kvinnor har dessa frågor studerats betydligt mindre än hos män,<br />
och det framstår därför som osäkert om de slutsatser som har dragits utan<br />
175
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
reservation kan överföras även till kvinnor. Uppenbart finns härvidlag stora<br />
skillnader mellan könen. män tillbringar mer tid än kvinnor i förvärvsarbete.<br />
Kvinnor upplever oftare än män konflikter mellan arbets- och familjeliv.<br />
Därtill är <strong>kvinnors</strong> och mäns arbetsvillkor ofta mycket olika. Dessutom kan,<br />
som ovan nämnts, de biologiska förutsättningarna för utveckling av hjärtkärlsjukdom<br />
vara avsevärt olika vid en jämförelse mellan män och kvinnor.<br />
Hos män har psykisk arbetsbelastning framförts som en viktig bidragande<br />
faktor till cHD (Karasek & Theorell 1990; orth-Gomér & Schneiderman<br />
1996; Theorell 1994).<br />
i många av dessa studier har resultat framkommit som tyder på att psykisk<br />
arbetsbelastning, definierad enligt Karasek och Theorells s.k. krav-kontrollmodell,<br />
ökar risken för dödlighet i hjärt-kärlsjukdom och även risken för<br />
uppkomst av hjärtinfarkt. Schnall och landsbergis sammanfattade (1994) en<br />
genomgång av epidemiologiska studier på detta område med konstaterandet:<br />
”i de fall där jämförelser kunde göras mellan kön har effekter (av psykisk<br />
arbetsbelastning – förf. anm.) av samma storleksordning påvisats hos såväl<br />
män som kvinnor i arbete.”<br />
man kan sammanfattningsvis konstatera att effekterna av psykologiska<br />
och sociala belastningsfaktorer i arbetet inte tycks skilja sig mellan män och<br />
kvinnor. Här bör dock tilläggas att de studier som granskades av Schnall och<br />
landsbergis inte innefattade belastningsfaktorer utanför arbetet. Detta är en<br />
viktig reservation eftersom kvinnor i stor utsträckning tar på sig ett ansvar för<br />
familje- och hemliv i sina sociala roller i ett modernt samhälle, vilket resulterar<br />
i avsevärd belastning och påverkan av stressorer utanför arbetsplatsen.<br />
exempelvis undersökte Hammar, Alfredsson och Theorell 1994 sambandet<br />
mellan psykosocial arbetsbelastning och övertidsarbete samt risk för hjärtinfarkt<br />
hos män och kvinnor. i studien framkom en ökad risk för hjärtinfarkt<br />
och ett samband mellan denna riskökning och psykisk arbetsbelastning (den<br />
senare skattad enligt den s.k. Karasek-Theorell-modellen för arbetsorsakad<br />
stress). Detta gällde både män och kvinnor. Undantaget utgjordes av faktorn<br />
övertid. Hos män med mycket övertid kunde en minskad risk för cHD<br />
observeras i jämförelse med motsvarande risk hos allmänbefolkningen. För<br />
kvinnor med övertid på mer än 10 timmar/vecka ökade motsvarande risk för<br />
cHD med 30 procent, fortfarande i jämförelse med allmänbefolkningen. en<br />
176
hjärtat – central punkt i komplex väv<br />
förklaring som ligger nära till hands är att uppgifter och ansvar utanför arbetet<br />
lades till arbetsbelastningen, vilket resulterade till en totalt sett mycket stor<br />
arbetsbörda med motsvarande risk för cHD.<br />
Fördelningen mellan betalt respektive obetalt arbete hos män och kvinnor<br />
i Sverige har närmare undersökts och redovisats av Frankenhauser, lundberg<br />
och chesney (1991).<br />
Socialt stöd och hjärt-kärlsjukdom<br />
i studier av män har det visat sig att socialt stöd i olika former kan skydda mot<br />
många slag av hälsostörningar och särskilt mot uppkomst av och dödlighet<br />
i hjärt-kärlsjukdom (Berkman & orth-Gomér 1996).<br />
i undersökningar av socialt stöd är det viktigt att hålla i minnet att det<br />
sociala stödet kan gälla såväl kvantitet som kvalitet. man gör det alltför<br />
enkelt för sig om man endast räknat antal kontakter utan att reflektera över<br />
deras innehåll. De olika funktionella dimensioner som vanligen räknas in i<br />
begreppet socialt stöd är följande:<br />
• emotionellt stöd eller anknytning, vanligen från nära vänner eller familjemedlemmar,<br />
• materiellt eller instrumentellt stöd, innebärande praktisk hjälpinsats,<br />
• vägledande stöd, innebärande goda råd och hjälp att identifiera, bedöma<br />
och bemästra problem och svårigheter,<br />
• tillhörighet, innebärande behov att tillhöra och känna gemenskap med<br />
grupper med vilka man delar intressen och värderingar.<br />
emotionellt stöd förmedlas vanligen inom familj och nära vänkrets. De tre<br />
sist nämnda slagen av stöd återfinns ofta i en utvidgad del av det sociala nätverket,<br />
t. ex. arbetsplatsen, där vägledning, råd och praktisk hjälp och även<br />
upplevelse av tillhörighet kan förmedlas.<br />
Som ovan nämnts finns en hel del vetenskapligt stöd för bedömningen att<br />
ett aktivt och positivt socialt stöd leder till förbättrad <strong>hälsa</strong> och förebyggande<br />
av cHD. man bör emellertid vara medveten om att sambandet mellan socialt<br />
stöd och cHD-risk är komplext, framför allt hos kvinnor. Således kan ett<br />
äktenskap vara en källa till emotionellt socialt stöd men samtidigt innebära<br />
vårduppgifter och ansvar som kan upplevas som en psykisk belastning. i de<br />
studier som hittills utförts har man framför allt fokuserat på det sociala stödet<br />
177
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
som något som den studerade populationen erhåller. man har endast i liten<br />
grad intresserat sig för dem som ger det sociala stödet. ett omfattande socialt<br />
stödarbete kan alltså innebära risk för psykisk belastning.<br />
Shumaker och Hill (1991) har i en översikt av aktuellt kunskapsläge och<br />
vetenskaplig diskussion om skillnader mellan könen vad gäller samband<br />
mellan socialt stöd och <strong>hälsa</strong> påpekat att påvisade sådana skillnader kan föras<br />
tillbaka till:<br />
• skillnader mellan kön i fråga om att ta emot respektive att ge socialt stöd<br />
och de stödjande nätverkens sammansättning och funktion,<br />
• skillnader i de mekanismer genom vilka det sociala stödet inverkar på<br />
<strong>hälsa</strong>,<br />
• skillnader i mortalitet och morbiditet.<br />
Social skiktning<br />
Under senare år har de stora sociala skillnaderna i hjärt-kärldödlighet uppmärksammats<br />
i såväl internationell som svensk litteratur. Socialt utsatta och<br />
underprivilegierade grupper eller befolkningssegment i den industrialiserade<br />
världen löper större risk att drabbas av hjärt-kärlsjukdom än välutbildade och<br />
socialt skyddade. vid närmare undersökning har man bl.a. funnit att dessa<br />
klasskillnader, åtminstone delvis, är åldersberoende. man har också funnit<br />
att den sociala ojämlikheten i dödlighet avtar för både män och kvinnor med<br />
stigande ålder. Dödligheten i cHD är alltså mest socialt skiktad i 30–35årsåldern<br />
men avtar därefter med ökande ålder. Detta mönster är särskilt<br />
påtagligt för män. (För litteraturöversikt och referenser, se SBU 1997.)<br />
Begreppet socioekonomisk grupp beskriver individers sociala position i<br />
samhället, och grunden för en social stratifiering i ett samhälle kan variera<br />
över tid. Det finns olika metoder att mäta social status och socioekonomisk<br />
nivå. Uppenbart är att statustillhörighet i detta avseende är kopplad till<br />
hälsofrågor. De övre skikten enligt en sådan rangskala har, allmänt uttryckt,<br />
högre grad av inflytande och kontroll över den egna livssituationen, inkomster,<br />
utbildning, bostadsstandard, möjligheter och handlingsfrihet, val av<br />
livsstil och mycket annat.<br />
iakttagna skillnader i cHD-risk mellan socioekonomiska segment låter<br />
sig inte lätt förklaras med skillnader i förekomst av hittills kända riskfak-<br />
178
hjärtat – central punkt i komplex väv<br />
torer, även om det förklarar en mindre del – men inte hela skillnaden – i<br />
hjärtinfarktrisk mellan socioekonomiska grupper. Arbetsfaktorernas bidrag<br />
i form av psykisk arbetsbelastning har förts fram av allt fler forskargrupper<br />
under senare tid (marmot m. fl. 1997).<br />
Frågan om hur och i vilken grad de socioekonomiska skillnaderna i risk<br />
för cHD låter sig förklaras med inverkan av redan kända riskfaktorer som<br />
rökning, högt blodtryck, övervikt, fetthaltig kost, höga blodlipider m.m.<br />
återkommer ständigt i den medicinskt vetenskapliga debatten. i flera skattningar<br />
har man kommit till bedömningen att de kända faktorerna står för<br />
något mindre än 50 procent av riskskillnaden. en vanlig uppfattning är att<br />
psykisk arbetsbelastning är en viktig bidragande faktor dels till risken som<br />
sådan, dels – som det hävdas av somliga författare – till den socioekonomiska<br />
riskgradienten.<br />
i själva verket ligger betydande osäkerhet i detta slag av skattningar. varningar<br />
har t. ex. framförts av bl.a. Diderichsen och Hallqvist (1998) med en<br />
erinran om att de berörda sjukdomarnas uppkomstmekanismer inte är kända.<br />
Detta innebär t. ex. att om (hypotetiskt) 23 riskfaktorer som identifierats<br />
svarar för 100 procent av en riskdifferential mellan socioekonomiska grupper<br />
kan fortfarande den 24:e faktorn som man kommer på förklara upp till 100<br />
procent av samma skillnader. Detta kan i sådant fall bero på interaktionseffekter<br />
mellan denna senast identifierade faktor och de tidigare kända 23.<br />
Generellt gäller att skillnader i observerad risk kan bero på skillnader i<br />
exponering eller skillnader i mottaglighet. med mottaglighet avses här individkarakteristika<br />
av flera slag, såsom genetiska och immunologiska egenskaper,<br />
men även avsaknad av upplevt socialt stöd och avsaknad av upplevd kontroll<br />
över den egna arbetsplatsen.<br />
om utfallet i sjukdom är beroende av att ett stort antal orsaksfaktorer<br />
finns i tillräcklig mängd och intensitet inträffar ingenting – varmed avses<br />
frånvaro av tydlig riskmanifestation – förrän den felande nödvändiga faktorn<br />
dyker upp. Först då denna felande faktor finns på plats finns de nödvändiga<br />
förutsättningarna för en manifest yttring av risken. Denna sista riskfaktor<br />
kan t. ex. vara könsbunden.<br />
när det gäller de socioekonomiska skillnaderna i risk för cHD har man<br />
kunnat förklara de lägre socioekonomiska gruppernas överrisk, i takt med<br />
179
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
att allt fler riskfaktorer identifierats. Fortfarande finns dock många frågor<br />
kvar att besvara:<br />
• Är det mångfalden av socialt snedfördelade riskfaktorer som har betydelse<br />
eller finns somliga faktorer som har större betydelse än andra?<br />
• vilken är orsaken till ansamlingen av riskfaktorer i vissa sociala grupper?<br />
• Hur påverkar olika riskfaktorer varandra i vissa sociala grupper?<br />
• Finns det ännu inte identifierade orsaksfaktorer som bidrar till de sociala<br />
skillnaderna i sjukdomsrisk?<br />
en grundläggande fråga i sammanhanget gäller var i orsakskedjan en könsfaktor<br />
sätter in sin verkan. eftersom det finns många typer av riskfaktorer i<br />
personegenskaper, livsstil och sociala respektive kulturella faktorer som kan<br />
bidra till risk har vi i realiteten en komplex och mångfacetterad uppbyggnad<br />
av den sammantagna riskprofilen. verkar könsfaktorn då direkt på en eller<br />
flera av dessa faktorer eller i interaktionen dem emellan?<br />
när man söker förklaringar till hälsostörningars eller sjukdomars samband<br />
med psykologiska och sociala miljöfaktorer kan det vara till hjälp i struktureringen<br />
av frågeställningarna att använda den generella modell för samspelet<br />
mellan stressorer, arv, erfarenheter och reaktioner som ursprungligen presenterades<br />
av Kagan och levi (1971). modellen har senare reviderats och<br />
utvecklats av Theorell (1991) med beaktande av den dynamiska karaktären i<br />
samspelet människa–miljö. våra upplevelser och reaktioner på miljöförhållanden<br />
lägger grunden för en fond av erfarenheter, som i sin tur i väsentlig<br />
grad avgör våra val av strategier och metoder i bemötandet och hanteringen<br />
av de krav som ställs på oss av vår omgivning och av oss själva.<br />
modellen kan också ses som en formaliserad tankefigur för hur omgivningsmiljön<br />
kan utlösa reaktioner av betydelse för utveckling av bl.a. hjärtkärlsjukdom.<br />
i den ruta i figur 1 som innehåller termen ”individuellt program”<br />
ligger även metoder och förhållningssätt som används för att bemästra en<br />
psykiskt belastande situation. Den engelska termen för detta bemästrande av<br />
en situation är ”coping”. en psykisk belastning är med andra ord dels något<br />
som vi själva upplever, dels något som vi hanterar och söker eliminera eller<br />
lindra med ”coping”. Därvid kan vi vara mer eller mindre framgångsrika,<br />
vilket innebär att vi kan reagera fysiologiskt eller psykologiskt på ett sätt och<br />
180
hjärtat – central punkt i komplex väv<br />
Figur 1. Teoretisk modell över samspelet mellan omgivnig, individ och reaktioner.<br />
Källa: Theorell (1991) modifierad från Kagan och Levi (1971).<br />
Beteenden<br />
Genetiska<br />
faktorer<br />
Individuellt<br />
program<br />
Erfarenheter<br />
Reaktioner<br />
Beteenden<br />
Psykologiska<br />
Fysiologiska<br />
Medvetet<br />
Omedvetet<br />
Medvetet<br />
Omedvetet<br />
Medvetet<br />
Omedvetet<br />
med en intensitet som kan göra oss mottagliga för, eller benägna att utveckla,<br />
en hälsostörning. Härvid kan såväl personlighetsfaktorer som tidigare erfarenheter<br />
ha stor betydelse.<br />
när man betraktar en modell som den i figuren ovan finns anledning att<br />
hålla i minnet att miljöförhållanden kan verka genom sin objektiva beskaffenhet<br />
eller genom den uppfattning och upplevelse som den ger upphov till.<br />
Relationen mellan ”objektiv” och ”subjektiv” arbetsmiljö är över huvud taget<br />
ett stort metodproblem inom arbetslivsforskningen. Den objektiva bilden<br />
avser vanligen arbetsförhållandena beskrivna utifrån en teoretisk modell<br />
som utsäger vilka faktorer som är viktigast för t. ex. <strong>hälsa</strong>n. Den subjektiva<br />
bilden däremot utgår helt från den arbetandes egen upplevelse av förhållandena.<br />
Det som orsakar metodproblem i sistnämnda fall är att det finns så<br />
stora individuella variationer i fråga om upplevelser; de kan föras tillbaka till<br />
skilda uppväxtmiljöer och -erfarenheter, skilda förväntningar och anspråk.<br />
en ganska så ”dålig” miljö kan t. ex. upplevas som riktigt skaplig, om det är<br />
det enda som finns att få och om alternativet är arbetslöshet.<br />
vid en granskning av uppgifter om könsskillnader i hjärt-kärlsjukdom,<br />
där den psykiska och sociala miljön åberopas som förklaringsfaktorer, bör<br />
man således vara medveten om att mycket talar för att man i epidemiologiska<br />
studier helt enkelt bör skilja mellan män och kvinnor – vilket i själva verket<br />
är normal praxis – och utgå från att mottagligheten för hjärt-kärlsjukdom<br />
kan skilja sig mellan män och kvinnor. Det kan röra sig om skillnader avse-<br />
181
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Figur 2. Två olika mekanismer som åskådliggör hur socioekonomisk tillhörighet och psykisk<br />
arbetsbelastning kan tänkas interagera vid uppkomst av hjärtinfarkt. Källa: Hallqvist m. fl.<br />
(1998).<br />
Socioekonomisk<br />
tillhörighet<br />
ende inverkan av olika riskfaktorer som sätter in sin effekt enskilt eller i<br />
kombinationer under en händelsekedja av orsaker och verkan. Diderichsen<br />
och Hallqvist har formaliserat denna modell på följande sätt när det gäller<br />
socioekonomiska skillnader.<br />
ett slag av riskfaktorer eller riskindikatorer på aggregerad nivå eller<br />
makronivå kan utgöras av socioekonomisk status, kön, ras eller geografisk<br />
region. ett annat slag av riskfaktorer verkar företrädesvis på individnivå. De<br />
kan vara tobaksrökning, psykisk arbetsbelastning, biokemiska parametrar av<br />
olika slag eller någon annan känd eller okänd riskfaktor.<br />
verkansväg i anger att social position inverkar på t. ex. personens rökvanor.<br />
Rökning är en välkänd riskfaktor för cHD. Riskökningen är naturligtvis<br />
beroende av hur mycket personen i fråga har rökt eller röker och hur länge<br />
detta pågått.<br />
i verkansväg ii inverkar social position genom en effekt på mottagligheten<br />
för rökningens inverkan. i denna modell tänker man sig ett helt annat slag<br />
av kausal mekanism. modellen utgår från antagandet att orsaken till det<br />
man iakttar inte utgörs av en enda faktor utan av ett flertal med varandra<br />
samverkande faktorer. För att en risksituation skall uppstå krävs att alla<br />
dessa faktorer – kanske också i viss mängd eller intensitet – föreligger eller<br />
har förelegat. Det kan också tänkas att de verkar i viss tidsföljd, även om de<br />
182<br />
II. Interaktion/synergi/mottaglighet/känslighet<br />
påverkar effekten (den relativa risken)<br />
Psykisk arbetsbelastning<br />
I. Orsakskedja/länk/väg<br />
påverkar förekomsten (prevalensen)<br />
Hjärtinfarkt
hjärtat – central punkt i komplex väv<br />
inte nödvändigtvis behöver föreligga samtidigt. Poängen är att risken inte<br />
utlöses om en av de nödvändiga riskkomponenterna saknas. man kan också<br />
genom denna modell som tankekonstruktion förstå att den riskkomponent<br />
som har den lägsta koncentrationen, eller står för den minsta exponeringen,<br />
kan avgöra den slutliga riskmanifestationen.<br />
med hjälp av formaliserade modeller kan riskfaktorer och riskmodifierande<br />
faktorer hanteras med epidemiologiska analysmetoder. På så vis kan man<br />
undersöka inverkan av en faktor i taget och i ideala fall även dess interaktion<br />
med andra faktorer och personkarakteristika (se Hallqvist m. fl. 1998 i en<br />
analys av observationer och data i SHeeP-studien.)<br />
Sambanden mellan arbete, psykisk belastning – varmed förstås det som i<br />
vardagligt tal benämns stress – och <strong>hälsa</strong> är i själva verket höggradigt komplexa.<br />
Fysiologiska och psykiska reaktioner på stress modereras av sådana<br />
faktorer som personlig situationskontroll och arbetsstimulans, socialt stöd,<br />
emotionella bindningar till arbete och arbetsgemenskap, arbetets innehåll,<br />
hem- och familjeförhållanden och mycket mera. män och kvinnor kan därvid<br />
uppvisa skillnader på aggregerad nivå.<br />
Först som sist är det viktigt att hålla i minnet att de individuella variationerna<br />
är betydande, vilket innebär att det inte är möjligt att ge allmänna och<br />
svepande omdömen om hur män respektive kvinnor förhåller sig i gemen.<br />
(Se även kapitel 3 och 4 i denna bok.)<br />
i en studie utförd på ett stort svenskt industriföretag (Frankenhauser m. fl.<br />
1989) registrerades fysiologiska och psykometriska stressindikatorer på en<br />
grupp anställda på medelhög organisatorisk nivå med arbeten som kunde<br />
betraktas som psykiskt pressande. Det visade sig att kvinnorna uppvisade<br />
en längre återhämtningstid än männen efter arbetets slut. Detta tolkades<br />
som svårigheter för kvinnorna att, på grund av hem- och familjearbete, få<br />
erforderlig återhämtningstid efter det ordinarie arbetets slut.<br />
Sammanfattningsvis måste man emellertid fråga sig om de skillnader i<br />
risk som iakttagits mellan män och kvinnor påverkar vår syn på prevention.<br />
egentligen borde de inte göra det. Det finns ingen anledning att à priori anta<br />
att det komplexa nätverket av risk- och orsaksfaktorer för hjärtinfarkt och<br />
cHD hos kvinnor på något bestämt eller avgörande sätt avviker från männens<br />
i kvalitativt hänseende. naturligtvis kan det t.o.m. finnas avsevärda kvantitativa<br />
skillnader avseende såväl exposition som känslighet. man bör samtidigt hålla i<br />
183
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
minnet att kronisk hjärt-kärlsjukdom är vanligt förekommande hos både män<br />
och kvinnor. i en vetenskapligt syftande ansats ligger naturligtvis en ambition<br />
att så långt som möjligt klarlägga eventuella skillnader i risk – oavsett om<br />
dessa kan hänföras till skillnader i kontakter med eller exposition för (som<br />
den yrkeshygieniska termen är) riskfaktorer eller skillnader mellan könen i<br />
mottaglighet. i en förebyggande, praktiskt inriktad ansats ter sig däremot<br />
skillnaderna mellan könen mindre relevanta än likheterna.<br />
Referenser<br />
Berkman l F & orth-Gomér K (1996) Prevention of cardio vascular morbidity<br />
and mortality – role of social relations. Ur: orth-Gomér K & Schneiderman n<br />
(red.) Behavioural medicine approaches to cardio-vascular disease prevention. lawrence<br />
erlbaum Associates. new Jersey.<br />
Bush T l & Barrett-connor e (1985) non-contraceptive oestrogen use and cardiovascular<br />
disease. Epidemiol Rev 7, 80.<br />
chesney m & Darbs l (1998) Social support and heart disease in women – implications<br />
for intervention. Ur: orth-Gomér K, chesney m & venger n (red.) Women, stress<br />
and heart disease. lawrence erlbaum Associates, new Jersey, 165 –184.<br />
Dellborg m (1998) less prominent electrocardiographic changes during myocardial<br />
iscemia in women may explain differences in treatment as compared to men. Ur:<br />
orth-Gomér K, chesney m A & Wenger n K (red.) Women, Stress and Heart<br />
Disease. lawrence erlbaum Associates, new Jersey, 19–24.<br />
Dellborg m & Swedberg K (1993) Acute myocardial infarction; Difference in treatment<br />
between men and women. Quality Assurance in Health Care 1993, 5, 261–265.<br />
Diderichsen F & Hallqvist J (1998) Inequalities in Health – A Swedish Perspective. Rapport<br />
från Socialvetenskapliga forskningsrådet, Stockholm .<br />
Frankenhauser m, lundberg U, Fredriksson m, melin B, Tuomisto m & myrsten<br />
A-l (1989) J Org. Behaviour 10, 321–341.<br />
Frankenhauser m, lundberg U & chesney m (red.) (1991) Women, work and health<br />
– stress and opportunities. new York Plenum.<br />
Hallqvist J, Diderichsen F, Reuterwall c, Ahlbom A & the SHeeP Study Group<br />
(1998) is the effect of job strain on myocardial infarction risk due to interaction<br />
between high psychological demands and low decision latitude. Resultat från<br />
Stockholm Heart epidemiology Program (SHeeP) Soc. Sci & Med. 1998:11,<br />
1405–1415.<br />
184
hjärtat – central punkt i komplex väv<br />
Hammar n, Alfredsson l & Theorell T (1994) Job characteristics and the incidence<br />
of myocardial infarction. Int. J. Epid. 1994:23, 277–284.<br />
Hammar n, linnersjö A, Gustavsson A, Hallqvist J, Reuterwall c & Sandberg e<br />
(1998) Hjärtinfarkt i Stockholms län 1980–1995. epidemiologiska enheten, Samhällsmedicin,<br />
Stockholms läns landsting Rapport 2.<br />
Hirvonen e, malkonen m & manninen v (1981) effects of different progestogens<br />
on lipoproteins during postmenopausal replacement therapy. New Engl J Med<br />
304, 560–563.<br />
Kagan A R & levi l (1971) Adaption of the psychosocial environment to man’s abilities<br />
and needs. Ur: levi l (red.) Society, stress and disease. The psychosocial environment<br />
and psychosomatic diseases. london, oxford University Press.<br />
Karasek R & Theorell T (1990) Healthy work: stress, productivity and the reconstruction<br />
of work life. Basic books, new York.<br />
Khaw K-T & Barrett-connor e (1994) Sex differences, hormones, and coronary<br />
heart disease. Ur: marmot e D m & elliot P Coronary heart disease epidemiology<br />
– from aetiology to public health. oxford University Press.<br />
Krumholz H m, Douglas P S, lauer m S & Paternak P c (1992) Selection of patients<br />
for coronary angiography and coronary revascularization early after myocardial<br />
infarction – is there evidence for a gender bias? Annals of Internal Medicine 1992<br />
116, 785–790.<br />
la croix A Z (1994) Psykosocial factors and risk of coronary heart disease in women: an<br />
epidemiologic perspective, Fertility and sterility 62 (suppl. 2;6) 1994, 133–139.<br />
marmot m G, Bossma H, Hemingway H, Brunner e & Stansfield S (1997) contribution<br />
of job control and other risk factors to social variations in coronary heart<br />
disease incidence. Lancet 350, 235–239.<br />
matthews K, meilahn e, Kuller l, Kelsey S, caggiula A & Wing R (1989) menopause<br />
and risk factors for coronary heart disease. New Engl J Med 321, 641–646.<br />
orth-Gomér K & Schneiderman n (red) (1996) Behaviour medicine approaches to<br />
cardiovascular disease prevention. lawrence erlbaum Associates Publishers. Hillsdale,<br />
new Jersey.<br />
orth-Gomér K (1998) Psychosocial risk factor profile in women with coronary heart<br />
disease. Ur: orth-Gomér K, chesney m A & venger n K (red.) Women stress and<br />
heart disease. lawrence erlbaum Associates, inc Publishers, new Jersey.<br />
SBU – Statens Beredning för medicinsk Utvärdering (1997) Att förebygga sjukdom i<br />
hjärta och kärl genom befolkningsinriktade program – en systematisk litteraturöversikt.<br />
SBU-rapport nr. 134 Stockholm.<br />
Schnall P l & landsbergis P A (1994) Job strain and cardio-vascular disease. Annual<br />
review of public health 15, 381–411.<br />
Shumaker S & Hill D R (1991) Gender differences in social support and physical<br />
health. Psychology 1991;10(2), 102–111.<br />
185
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Stampfer m J, Willett W, colditz G, Rosner B, Speizer F & Hennekens c (1985)<br />
Prospective study of postmenopausal estrogen therapy and coronary heart disease.<br />
New Engl J Med 313, 1044–1049.<br />
Theorell T (1991) Health promotion in the workplace. Ur: Badura B & Kickbusch i<br />
(red.) Health promotion research – towards a new social epidemiology. WHo Regional<br />
Publications european Series 1991:37, 251–266.<br />
Theorell T (1994) The psychosocial environment, stress and coronary heart disease.<br />
Ur: marmot m & elliott P (red.) Coronary heart disease epidemiology – from aetiology<br />
to public health. Sid. 256–273. oxford medical Publications oxford University<br />
Press.<br />
Wenger n (1998) coronary Heart Disease in Women: evolution of our knowledge<br />
Ur: orth-Gomér K, chesney m A & Wenger n K (red.) Women, Stress and Heart<br />
Disease. Sid 1–18. lawrence erlbaum Associates, new Jersey.<br />
Wingard D l (1984) The sex differential in morbidity, mortality and lifestyle. Annual<br />
Rev Publ. Health 1984:5, 433–458.<br />
WHo – World Health organization (1995) World health statistics annual 1985–1994.<br />
WHo, Geneve.<br />
186
hjärtat – central punkt i komplex väv<br />
187
188
Kapitel 7<br />
KONTAKT – HUDprOblem<br />
för KviNNOr<br />
189
190
Arbetsrelaterad hudsjukdom<br />
av Birgitta Meding<br />
Hudsjukdom som orsakas eller försämras av faktorer i arbetsmiljön hör till<br />
de vanligaste arbetsrelaterade sjukdomarna. Det tillstånd som dominerar är<br />
handeksem som följd av att händerna i många arbeten utsätts för slitage och<br />
kommer i kontakt med hudretande och allergiframkallande ämnen.<br />
entydiga rapporter från arbetsskaderegister, epidemiologiska studier<br />
och klinisk verksamhet visar att kvinnor är drabbade i betydligt större omfattning<br />
än män, men trots denna kunskap har inte könsperspektiv lagts på<br />
yrkeshudsjukdom i någon större utsträckning. en genomgång av ett antal<br />
dermatologiska läroböcker har gjorts vid Hälsouniversitet i linköping<br />
(rosdahl & Coble 1996) för att studera hur författarna till dessa böcker i<br />
sin framställning har behandlat existerande könsskillnader när det gäller<br />
sjukdom i huden. Dessa läroböcker innehåller en samlad översikt av kunskap<br />
inom ämnesområdet dermatologi och används bl.a. vid läkarutbildningen<br />
och som uppslagsverk för både hudläkare, andra kategorier av läkare samt<br />
övrig sjukvårdspersonal.<br />
Analysen visade att ett könsperspektiv väsentligen saknades även för<br />
vanliga hudsjukdomar som handeksem som har mycket klart dokumenterad<br />
kvinnodominans. exempelvis benämns handeksem till följd av våtexponering<br />
fortfarande på 1990-talet ofta som ”husmorseksem”, trots att kvinnornas<br />
husmorsroll i det moderna västerländska samhället har förändrats och ersatts<br />
av en yrkesroll; många irritationseksem (icke-allergiska kontakteksem) på<br />
händerna är uppenbara arbetsskador. exempel ges också på att en raljerande<br />
ton används t. ex. vid beskrivning av nickelallergi.<br />
Åtgärder för att analysera orsakerna till, och förebygga, yrkeshudsjukdom<br />
har hittills varit av relativt blygsam omfattning, med tanke på hur vanliga<br />
191
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
dessa tillstånd är och konsekvenserna för samhälle och individ. man kan<br />
misstänka att det finns ett visst samband med den sneda könsfördelningen<br />
och med att de mest drabbade yrkena är typiska kvinnoyrken. Att kvinnor<br />
missgynnas när det gäller rehabilitering har nyligen påpekats i en rapport<br />
från riksförsäkringsverket (riksförsäkringsverket 1997).<br />
Handeksem<br />
i många arbeten fungerar händerna som arbetsredskap och utsätts för ämnen<br />
som kan skada huden. Cirka 90 procent av alla hudsjukdomar som beror på<br />
miljöfaktorer i arbetet är handeksem.<br />
eksem innebär en inflammation i huden, och eksem till följd av yttre orsaker<br />
benämns kontakteksem. Dessa kan uppkomma på olika sätt, antingen genom<br />
en kontaktallergisk reaktion eller genom en direkt skada på huden av kemikalier<br />
eller mekaniska faktorer. vid luftburen exponering kan hudsymptom<br />
också uppträda på andra ställen på kroppen, främst på hud som är oskyddad<br />
av kläder, t. ex. i ansiktet. Det finns också andra eksemtyper än kontakteksem,<br />
s.k. endogena eksem, där orsakerna är ofullständigt kända men där yttre<br />
faktorer inte förefaller ha så stor betydelse. många gånger kan emellertid<br />
hudirriterande exponering bidra till försämring också i dessa fall.<br />
Det finns en tydlig samverkan mellan arv och miljö när det gäller risken<br />
att utveckla handeksem. Detta beskrivs närmare i avsnittet ”riskfaktorer”.<br />
Handeksem medför kännbara konsekvenser för samhället och individen i<br />
form av vårdkonsumtion, sjukskrivning och arbetsbyte. i en befolkningsbaserad<br />
undersökning uppgav 69 procent av personer med handeksem att de<br />
hade sökt läkare; 21 procent hade varit sjukskrivna under minst en vecka och<br />
8 procent hade bytt arbete med anledning av handeksemet (meding 1990).<br />
Av de sjukskrivna hade hälften sjukskrivningstider som översteg 8 veckor;<br />
medelsjukskrivningstiden var 19 veckor.<br />
ett handeksem har också betydelse för individens livskvalitet. i ovan<br />
nämnda undersökning fick över 1000 personer med handeksem svara på<br />
frågor om hur handeksemet påverkade arbete, privatliv, sömn och humör.<br />
85 procent av kvinnorna och 74 procent av männen rapporterade någon typ<br />
av störning i vardagen. Omkring hälften av de tillfrågade rapporterade hindrande<br />
inverkan på fritidsaktiviteter och på arbete. en tredjedel rapporterade<br />
störning av sömn och humör, och en tredjedel rapporterade att de upplevt<br />
192
kontakt – hudproblem för kvinnor<br />
negativ inverkan på sociala relationer. en större andel av kvinnorna än av<br />
männen uppgav besvär på flertalet av frågorna i intervjun.<br />
Förekomst<br />
Olika länder har olika system för att registrera arbetsskador och även skilda regler<br />
för vilka sjukdomar som omfattas av arbetsskadeförsäkring. enligt det svenska<br />
systemet har sjukdomstillstånd i rörelseapparaten godkänts som arbetsskada i<br />
förhållandevis stor omfattning och dessa sjukdomar dominerar i den svenska<br />
arbetsskadestatistiken; hudsjukdomar hör till de näst vanligaste tillstånden som<br />
anmäls (Arbetarskyddsstyrelsen 1995). Anmälningar registreras vid informationssystemet<br />
för arbetsskador (iSA) vid Arbetarskyddsstyrelsen.<br />
i en sammanställning av rapporterade fall av hudsjukdom i Sverige för<br />
åren 1980–1992 (Hedlin m. fl. 1994) framgår att antalet anmälda fall av<br />
hudsjukdom per 1000 förvärvsarbetande under alla de observerade åren var<br />
högre för kvinnor än för män; dubbelt så många fall rapporterades i åldersgruppen<br />
16–24 år jämfört med övriga åldrar (se figur 1). Unga kvinnor är<br />
alltså en tydlig riskgrupp för arbetsrelaterad hudsjukdom.<br />
i en redovisning av dansk arbetsskadestatistik för åren 1984–1991 var två<br />
tredjedelar av eksemfallen kvinnor (Halkier-Sørensen 1996). Även i material<br />
från andra länder framkommer en tydlig överrepresentation av kvinnor<br />
(Cherry m. fl. 1994; Diepgen m. fl. 1991; vital and health statistics 1997).<br />
i epidemiologiska studier av handeksem finner man att kvinnor är drabbade<br />
oftare än män. Under 1980-talet undersöktes förekomsten av handeksem<br />
i befolkningen i Göteborg med hjälp av en postenkät till 20 000 slumpvis<br />
utvalda personer i yrkesverksam ålder, 20–65 år (meding 1990). Diagnosen<br />
verifierades genom en klinisk undersökning. Undersökningen visade att<br />
tolvmånadersprevalensen var 15 procent för kvinnor och 9 procent för<br />
män. Det framkom också tydligt att unga kvinnor var mest utsatta, med en<br />
tolvmånadersprevalens på 19 procent i åldrarna 20–30 år (se figur 2). vid<br />
jämförelse med en studie från 1960-talet (Agrup 1969) kunde en fördubbling<br />
av handeksemprevalensen noteras.<br />
Det finns mycket begränsad information i den dermatologiska litteraturen<br />
om incidens av handeksem, men ett antal epidemiologiska studier pågår där<br />
detta mått på sjukdomsförekomst används. i en aktuell svensk enkätbaserad<br />
studie fann man att incidensen av handeksem var 11,3 fall/1 000 personår<br />
193
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Figur 1. Frekvens av hudsjukdom anmäld till ISA 1980–1992 i relation till ålder och kön<br />
(Hedlin m.fl. 1994).<br />
Antal per 1000<br />
förvärvsarbetande<br />
2,0<br />
hos kvinnor jämfört med 4,4 hos män i en kohort slumpvis utvald ur befolkningen,<br />
vilket ger en relativ risk på 2,6 (brisman m. fl. 1998).<br />
Irritationseksem<br />
Den vanligaste typen av handeksem är irritationseksem (icke-allergiskt<br />
kontakteksem), vilket uppkommer som resultat av att huden skadats vid<br />
upprepade tillfällen. Orsaken är oftast våtarbete, dvs. hudkontakt med vatten<br />
och rengöringsmedel, och tidiga symptom är att huden blir torr och narig.<br />
i många kvinnodominerade arbeten finns ett påtagligt inslag av våtarbete<br />
– bl.a. inom flertalet vårdyrken och yrken inom servicesektorn, t. ex. frisörer,<br />
köksbiträden och städare.<br />
Hudkontakt med vatten och rengöringsmedel åstadkommer en skada i<br />
hudens skyddsbarriär, vilket leder till att ämnen som är hudirriterande eller<br />
orsakar kontaktallergi lättare kan tränga in i huden och ge upphov till eksem.<br />
194<br />
1,5<br />
1,0<br />
0,5<br />
kvinnor 16–24 år<br />
kvinnor 25–64 år<br />
män 16–24 år<br />
män 25–64 år<br />
0<br />
1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992
kontakt – hudproblem för kvinnor<br />
Figur 2. Tolvmånadersprevalens av självrapporterat handeksem i relation till ålder och kön<br />
(Meding 1990).<br />
Procent<br />
20<br />
15<br />
10<br />
5<br />
20–24 25–29 30–34 35–39 40–44 45–49 50–54 55–59 60–64<br />
kvinnor<br />
män<br />
Ålder<br />
eftersom kvinnor i större utsträckning än män drabbas av irritationseksem<br />
har frågan väckts om kvinnor skulle ha en ömtåligare hud.<br />
Hudirritation kan studeras med hjälp av flera olika objektiva mätmetoder.<br />
vanligast är att mäta vattenavdunstningen från huden (trans epidermal water<br />
loss) med evaporimetri, och att undersöka blodflödet i huden med laserdopplerteknik.<br />
man har funnit att stora skillnader kan föreligga mellan individer,<br />
men könsskillnader har inte kunnat säkerställas (Agner 1992). Orsakerna till<br />
skillnader i förekomst av irritationseksem mellan könen kan alltså sannolikt<br />
hänföras till exponeringsskillnader. Troligen spelar exponering i arbetet störst<br />
roll på grund av den tid som tillbringas i arbete, men för många kvinnor adderas<br />
ett antal timmar med våtarbete i hemmet till arbetsdagens belastning,<br />
i synnerhet gäller detta yngre kvinnor med småbarn. i en prospektiv studie<br />
av kvinnlig sjukvårdspersonal i norra Sverige framkom att förekomst av barn<br />
195
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
under fyra år i familjen och avsaknad av diskmaskin innebar en fyra gånger<br />
ökad risk att utveckla handeksem (Nilsson m. fl. 1985).<br />
Allergiskt kontakteksem<br />
Allergiskt kontakteksem uppkommer genom ett förändrat reaktionssätt i<br />
huden vid kontakt med vissa ämnen. Den immunologiska bakgrunden är en<br />
cellmedierad reaktion i huden, s.k. typ iv-reaktion eller fördröjd överkänslighetsreaktion.<br />
en kontaktallergi är aldrig medfödd utan förvärvas genom exponering för<br />
det allergiframkallande ämnet. individer har sannolikt olika benägenhet att<br />
förvärva kontaktallergi, men några säkra genetiska markörer har inte kunnat<br />
identifieras och inte heller några könsskillnader. Den viktigaste faktorn för<br />
utveckling av kontaktallergi är exponeringens omfattning både vad gäller<br />
koncentration av de allergiframkallande ämnena och duration. Hittills har<br />
mer än 3 700 olika ämnen beskrivits som kan ge upphov till kontaktallergi<br />
(de Groot 1994), och dessa ämnen har låg molekylvikt, under 1000. för att<br />
bilda ett fullvärdigt allergen/antigen krävs dessutom att ämnet binds till proteiner<br />
i huden. Det tar minst en vecka att utveckla en allergi (sensibiliseras)<br />
efter den första exponeringen, och då uppträder eksem på kontaktstället.<br />
vid förnyad kontakt kommer symptomen tidigare, oftast efter ett till två<br />
dygn. vissa mycket starka allergen kan orsaka sensibilisering efter endast<br />
en kontakt; andra svagare allergen kan kräva exponering under många år<br />
innan sensibilisering sker.<br />
för att avgöra om en person har förvärvat kontaktallergi utförs en lapptest<br />
(epikutantest) hos hudläkare. Testämnen appliceras på huden under två<br />
dygn med hjälp av häfta, och testen avläses efter tre till sju dygn, helst vid två<br />
tillfällen. De vanligaste kontaktallergenen är nickel, parfymämnen, gummikemikalier,<br />
konserveringsmedel och kolofonium (naturharts). Dessa ämnen<br />
finns i vår vardagsmiljö både på arbetet, i hemmet och i fritidsmiljön.<br />
Uppgifterna om förekomst av kontaktallergi i befolkningen är sparsamma.<br />
i en studie av en dansk normalbefolkning fann man att 19 procent av de<br />
undersökta kvinnorna och 12 procent av männen hade minst en positiv lapptestreaktion<br />
(Nielsen & menné 1992). Dessa data tyder på att könsskillnader<br />
föreligger, men detta behöver studeras ytterligare.<br />
196
kontakt – hudproblem för kvinnor<br />
Nickelallergi<br />
Nickelallergi är den vanligaste kontaktallergin, och här föreligger mycket uttalade<br />
könsskillnader. minst 10 procent av kvinnorna i de nordiska länderna<br />
är allergiska mot nickel men endast en till två procent av männen (menné<br />
m. fl. 1989). Nickelallergi är vanligare hos yngre kvinnor, cirka 20 procent,<br />
och är vanligt redan hos skolflickor (larsson-Stymne & Widström 1985).<br />
många utvecklar sin allergi genom kontakt med smycken, klockor och metalldetaljer<br />
i kläderna. Håltagning i öronen innebär risk om smycken som avger<br />
nickel används.<br />
med tiden utvecklar 30–40 procent av nickelallergikerna handeksem.<br />
Dessa eksem kan bli mycket besvärliga och påverka arbetsförmågan i manuella<br />
yrken. ökad risk för utveckling av handeksem hos nickelallergiker föreligger<br />
vid våtarbete som har lett till en barriärskada i huden. Det behövs då förhållandevis<br />
små mängder nickel för att utlösa och försämra ett eksem. exempel<br />
på andra föremål som ofta hanteras yrkesmässigt och som avger nickel är<br />
mynt, nycklar och handverktyg (lidén & röndell 1997).<br />
Nickelhandeksem blir ibland kroniska, troligen på grund av att det är<br />
svårt att helt undvika nickelkontakt i vardagen. De kan leda till långa sjukskrivningar<br />
och även till förtidspension (menné & bachmann 1979).<br />
Riskfaktorer<br />
Handeksem uppstår till följd av exponering för hudirriterande och allergiframkallande<br />
ämnen, men även individfaktorer har betydelse. en enskild<br />
faktor av mycket stor vikt är atopi, dvs. en ärftlig benägenhet att utveckla<br />
allergisk snuva, astma eller atopiskt eksem (böjveckseksem). minst en tredjedel<br />
av befolkningen är atopiker, och det har under de senaste decennierna<br />
blivit vanligare med symptomgivande atopisk sjukdom. Orsakerna till denna<br />
ökning har inte med säkerhet kunnat klarläggas, men mycket tyder på att<br />
livsstilsfaktorer i det västerländska samhället har betydelse. i flera stora studier<br />
har ett tydligt samband mellan atopiskt eksem i barndomen och handeksem<br />
i vuxen ålder kunnat påvisas (lammintausta & Kalimo 1981; rystedt 1985).<br />
i en befolkningsundersökning av handeksem i Göteborg på 1980-talet konstaterades<br />
tre gånger ökad prevalens av handeksem hos individer som hade<br />
haft eksem under barndomen (meding 1990). Könskvoten kvinnor/män av<br />
atopiskt eksem är enligt skandinaviska befolkningsbaserade studier i storleks-<br />
197
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
ordningen 1,4:1, vilket också kan bidra till den högre handeksemprevalensen<br />
hos kvinnor (Schultz larsen 1993).<br />
personer med atopiskt eksem har en ömtåligare hud, varför handeksem<br />
lättare uppkommer vid hudirriterande exponering. personer som haft eksem i<br />
barndomen bör uppmärksammas på detta förhållande inför val av utbildning<br />
och yrke för att undvika framtida besvärliga handeksem med konsekvenser<br />
i form av sjukskrivning och arbetsbyte.<br />
Att gradera handeksemrisken vid olika exponeringar är svårt och har inte<br />
studerats tillräckligt. vid en genomgång av ett svenskt arbetsskadematerial<br />
framkom att exponering för vatten och rengöringsmedel hade rapporterats<br />
som orsak till hudsjukdom i hälften av de anmälda fallen (meding & bengtsson<br />
1994). i praktiken är det sannolikt så att våtexponering bidrar i ytterligare<br />
en andel av eksemfallen.<br />
Av de ämnen som ger kontaktallergi intar nickel en särställning, men<br />
även kontaktallergi mot parfymämnen och konserveringsmedel finns med<br />
som orsak eller försämrande faktor vid många handeksem. en annan vanlig<br />
orsak till arbetsrelaterade hudbesvär är allergi mot handskmaterial, i synnerhet<br />
gummi. Det gäller dels kontaktallergi mot gummikemikalier, dels<br />
snabballergi (förmedlad av ige-antikroppar) mot naturgummilatex.<br />
Våtarbete<br />
våtarbete som risk för handeksem är väldokumenterat, och det är den enskilda<br />
exponeringsfaktor som har störst betydelse för utveckling av handeksem.<br />
i en enkätbaserad studie av handeksem hos kvinnliga städare i Danmark<br />
rapporterade drygt 80 procent våta händer under mer än en fjärdedel av<br />
arbetstiden. en positiv korrelation mellan antal timmar i veckan med våta<br />
händer och hudsymptom förelåg (Nielsen 1996). i en finsk uppföljningsstudie<br />
av personer med atopiskt eksem under barndomen fann man att 90<br />
procent utvecklade handeksem vid våtarbete två timmar eller mer dagligen<br />
(lammintausta & Kalimo 1993).<br />
Som ovan beskrivits har vatten och rengöringsmedel en direkt hudirriterande<br />
effekt. Nyare forskning har också visat att vanliga råvaror (ytaktiva<br />
ämnen, tensider) i rengöringsmedel kan ha en allergiframkallande effekt<br />
(bergh m. fl. 1997, 1998a, 1998b). vid förvaring och hantering kan tensiderna<br />
oxideras av luftens syre. man har visat att formaldehyd då bildas i pro-<br />
198
kontakt – hudproblem för kvinnor<br />
Figur 3. Yrkesgrupper med ökad risk för arbetsrelaterad hudsjukdom 1990–1991<br />
(Hedlin m.fl. 1994).<br />
Frisörer<br />
Maskinmontörer<br />
Kockar och kallskänkor<br />
Kockar och kallskänkor<br />
Tandsköterskor<br />
Verkstadsmekaniker<br />
Städare<br />
Köksbiträden<br />
Sjuksköterskor<br />
1 2 3 4 5 6<br />
kvinnor<br />
män<br />
Relativ risk<br />
dukterna, och även att ämnen uppkommer som i experimentella studier på<br />
försöksdjur visat sig kunna framkalla kontaktallergi. i vilken omfattning detta<br />
också utgör ett problem vid handeksem i våtarbete är ännu inte klarlagt, men<br />
studier pågår.<br />
Utsatta yrken<br />
riskyrken för handeksem är framför allt sådana där huden på händerna<br />
exponeras för vatten och rengöringsmedel i stor omfattning så att hudens<br />
barriärfunktion nedsätts. Om arbetet dessutom innebär kontakt med ämnen<br />
som kan orsaka kontaktallergi ökar risken för handeksem.<br />
Genom arbetsskadestatistiken kan man få en uppfattning om vilka yrken<br />
som innebär störst påfrestningar för huden på händerna. man kan också<br />
utgå ifrån att problemen med att arbeta med pågående handeksem är störst<br />
inom dessa yrken och att det har bidragit till att sjukdomen har anmälts<br />
som arbetsskada. De yrken som i Sverige har flest anmälda arbetsskadefall i<br />
relation till antal individer sysselsatta i respektive yrken framgår av figur 3.<br />
Där framkommer klart att det i stor utsträckning handlar om kvinnoyrken<br />
med omfattande våtarbete.<br />
199
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Att dessa yrken innebär en ökad risk för handeksem finns rapporterat i<br />
ett flertal publikationer. Det är välkänt att frisöryrket är ett högriskyrke för<br />
handeksem (Conde-Salazar m. fl.1995; frosch m. fl. 1993; van der valle &<br />
brunsveld 1994). i en befolkningsbaserad undersökning (meding 1990) hade<br />
kvinnliga städare signifikant högre handeksemprevalens än övriga yrken,<br />
22 procent, och fler rapporter talar om stor handeksemrisk i denna typ av<br />
arbete (Hansen 1983; Nielsen 1996). livsmedelshantering och bageriarbete<br />
är andra riskområden med hög förekomst av handeksem i synnerhet hos<br />
kvinnor (brisman m. fl. 1998; Tacke m. fl. 1995).<br />
inom vårdsektorn förekommer mycket våtarbete och här arbetar företrädesvis<br />
kvinnor. en kumulativ prevalens av handeksem på mellan 30 och 40<br />
procent har rapporterats från Sverige och finland (lammintausta & Kalimo<br />
1981; Nilsson m. fl. 1985). i en holländsk undersökning fann man att tolvmånadersprevalensen<br />
av handeksem var 30 procent bland sjuksköterskor (Smit<br />
m. fl. 1993). vid jämförelse med befolkningsdata fann man en åldersjusterad<br />
prevalenskvot på 2,2 för kvinnliga sjuksköterskor. vid ett italienskt sjukhus<br />
fann man att handeksemrisken var högst bland unga kvinnliga sjuksköterskor<br />
(Stingeni m. fl. 1995).<br />
på grund av risken för blodburen smitta används skyddshandskar i stor<br />
omfattning vid arbete inom vården, och under senare år har ett stort antal<br />
vårdanställda utvecklat ige-medierad allergi mot naturgummilatex. Symptom<br />
är förutom nässelutslag i huden också allergiska luftvägsbesvär såsom<br />
astma, och i enstaka fall kan allvarliga generella allergireaktioner inträffa.<br />
Det finns en rapporterad prevalens av naturgummilatexallergi på upp till 17<br />
procent bland sjukvårdspersonal som använder handskar (Turjanmaa m. fl.<br />
1996). Då majoriteten av sjukvårdsanställda är kvinnor är också flertalet<br />
gummilatexallergiker kvinnor.<br />
Förebyggande åtgärder<br />
Uppkomsten av och prognosen för kontakteksem är mycket klart relaterad<br />
till hudexponeringen för de orsakande faktorerna. Det bör alltså finnas goda<br />
möjligheter att förebygga eksemen genom att på olika sätt reducera exponeringen<br />
för hudirriterande och allergiframkallande ämnen.<br />
lagstiftning är ett viktigt instrument med stor genomslagskraft för att<br />
minska skadlig exponering. Det finns bestämmelser som är avsedda att leda<br />
200
kontakt – hudproblem för kvinnor<br />
till minskad hudkontakt med allergena ämnen i arbetslivet. exempel på en<br />
sådan åtgärd är tillsats av järnsulfat till cement för att binda och inaktivera<br />
allergiframkallande kromat, en annan är föreskrifter kring användningen av<br />
härdplaster. Det bör dock påpekas att många av dessa regler i huvudsak är<br />
aktuella för arbetsmiljön i mansdominerade yrken. eftersom våtarbete medför<br />
de största riskerna för handeksem skulle regler som begränsade sådan<br />
exponering vara önskvärda. i Sverige finns i dag inga sådana bestämmelser,<br />
men i Tyskland har nyligen åtgärder för reglering av våtarbete initierats<br />
(Gefährdung der Haut durch Arbeiten im feuchten milieu (feuchtarbeit)<br />
1996).<br />
på grund av de stora kostnader som nickelallergi medför för samhället<br />
beslutade eU 1994 om ett nickelförbud (Kemikalieinspektionen 1996). förbudet<br />
reglerar dels material som används i samband med håltagning i öronen,<br />
dels material i föremål som är avsedda för direkt och långvarig kontakt med<br />
huden, t. ex. smycken, knappar, spännen och klockor. förbudet kommer att<br />
träda i kraft när analysmetoder för de olika delarna av förbudet har antagits<br />
som europeiska standarder (lidén m. fl. 1996). förbudet omfattar dock endast<br />
”privata föremål” – inte handverktyg, nycklar, mynt eller andra bruksföremål.<br />
en utvidgning till att gälla också sådana föremål skulle vara önskvärd.<br />
en annan förestående förebyggande åtgärd är eU:s kosmetikadirektiv som<br />
bl.a. innebär krav på fullständig innehållsdeklaration på förpackningarna till<br />
kosmetika och hygienprodukter (läkemedelsverket 1996).<br />
Användning av skyddshandskar är i vissa situationer nödvändig och önskvärd.<br />
Det finns eU-regler för kontroll av utformning och framställning av<br />
handskar (mellström & Carlsson 1994); för handskar som används i vårdarbete<br />
har speciella krav avseende kvalitet och täthet utarbetats (CeN/TC 205).<br />
Täta skyddshandskar innebär ofta en påfrestning på huden och viss risk för<br />
överkänslighetsreaktioner mot handskmaterial.<br />
en förebyggande åtgärd är att produkter som är skonsamma för huden tas<br />
fram för användning i arbete och på fritid. Det är viktigt att ämnens allergiframkallande<br />
och hudirriterande egenskaper studeras och att hänsyn tas till<br />
resultaten före introduktion på marknaden.<br />
en förutsättning för att lyckas med förebyggande åtgärder är att kunskapsnivån<br />
är god om var riskerna finns och hur man skyddar sig. Det finns<br />
201
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
ett omfattande informationsbehov när det gäller hudvård och hudskyddande<br />
åtgärder. Sådan kunskap bör initieras redan under utbildning till olika yrken,<br />
i synnerhet manuella, och sedan följas upp på arbetsplatserna. Unga personer<br />
med hög risk för handeksem, dvs. atopiker och nickelallergiker, bör få<br />
yrkesrådgivning.<br />
Behov av fortsatt forskning och utveckling<br />
När det gäller arbetsrelaterad hudsjukdom saknas fortfarande en hel del<br />
bakgrundsdata om förekomst och riskfaktorer, vilket måste utgöra grunden<br />
för förebyggande arbete. mycket av vår kunskap kommer från kliniska<br />
studier av patienter som söker vid hudmottagningar, vilket innebär att en<br />
selektion har skett. Det finns ett behov av befolkningsbaserade studier där<br />
riskfaktorer och möjligheter för prevention studeras i både kvinnliga och<br />
manliga arbetsmiljöer.<br />
för att kunna påverka handeksemrisken i <strong>kvinnors</strong> arbetsmiljö är det<br />
angeläget att studera, kvantifiera och analysera exponeringen i våtarbeten,<br />
vilken ligger bakom minst hälften av handeksemfallen och som vidare bidrar<br />
till försämring av ytterligare en stor andel av handeksemen. Genom sådana<br />
studier kan man erhålla underlag för förebyggande åtgärder. Av intresse är<br />
också att undersöka om det är möjligt att med föreskrifter reducera våtexponeringen<br />
i arbetet och att studera eventuella effekter av sådana åtgärder.<br />
Det är angeläget med fortsatt forskning om tensider som används i tvålar<br />
och rengöringsmedel. Det är viktigt att hudirriterande och eventuella allergiframkallande<br />
egenskaper klarläggs så att så skonsamma produkter som möjligt<br />
kan bli tillgängliga på marknaden.<br />
Hudirritation är en viktig orsak till handeksem, framför allt i <strong>kvinnors</strong><br />
arbetsmiljö. Ytterligare forskning om hudirritation med hjälp av objektiva<br />
mätmetoder är önskvärd för att öka våra kunskaper om orsaksmekanismer<br />
och om möjligheter att förebygga.<br />
Nickelallergi är en av de vanligare orsakerna till handeksem, och därför<br />
bör det ske ett fortsatt arbete med att minska risken för nickelsensibilisering.<br />
eU:s nickelförbud är ett led i den utvecklingen. Det är viktigt att effekterna<br />
av detta förbud studeras och dokumenteras<br />
Användning av skyddshandskar är nödvändig i många arbeten, i synnerhet<br />
inom vårdsektorn, men handskar ger tyvärr oönskade biverkningar i allt för<br />
202
kontakt – hudproblem för kvinnor<br />
många fall. Det är angeläget med ett fortsatt arbete med att klarlägga riskerna<br />
och med att ta fram handskmaterial som är så biverkningsfritt som möjligt.<br />
forskning om <strong>kvinnors</strong> situation på arbetsmarknaden kan i ett längre perspektiv<br />
förhoppningsvis förväntas leda till förändringar och förbättringar vilka<br />
medför mindre ensidiga arbeten och därmed skadliga exponeringar.<br />
Det är viktigt att integrera exponering i hemmet och den totala livssituationen<br />
när det gäller studier av arbetsrelaterad hudsjukdom, eftersom dessa<br />
faktorer kan skilja sig avsevärt mellan kvinnor och män.<br />
Hur man genom arbetsorganisatoriska förändringar kan påverka sjukdomsrisker<br />
och skapa möjligheter till förbättringar, är ett intressant nytt<br />
område för forskning om arbetsrelaterad hudsjukdom.<br />
referenser<br />
Agner T (1992) Noninvasive measuring methods for the investigation of irritant<br />
patch test reactions. Acta Derm Venereol, suppl. 173.<br />
Agrup G (1969) Hand eczema and other hand dermatoses in South Sweden. Acta<br />
Derm Venereol (Stockh); 49, suppl 61.<br />
Arbetarskyddsstyrelsen (1995) Arbetssjukdomar och arbetsolyckor. Arbetarskyddsstyrelsen.<br />
Statistiska centralbyrån.<br />
bergh m, magnusson K, Nilsson J l G & Karlberg A-T (1997) Tween 80 – Allergenic<br />
potential before and after air exposure. Contact Dermatitis 37, 9–18.<br />
bergh m, Shao l p, Hagelthorn G, Gäfvert e, Nilsson J l G & Karlberg A-T (1998a)<br />
Contact allergens from surfactants. Athmospheric oxidation of polyoxyethylene<br />
alcohol, formation of ethoxylated aldehydes and their allergenic activity. J Pharm<br />
Sci 87, 276–282.<br />
bergh m, magnusson K, Nilsson J l G & Karlberg A-T (1998b) formation of formaldehyde<br />
and peroxides by air oxidation of high purity polyoxyethylene surfactants.<br />
Contact Dermatitis 39, 14–20.<br />
brisman J, meding b & Järvholm b (1998) Occurrence of self-reported hand eczema<br />
in Swedish bakers. Occup Environ Med. 55, 750–754.<br />
Cherry N m, beck m H & Owen-Smith v (1994) Surveillance of occupational skin disease<br />
in the United Kingdom: The OCD-DERM project, DHHS (NiOSH) publication,<br />
Cincinnati, Ohio; No 94–112, 608–610.<br />
Conde-Salazar l, baz m, Guimaraens D & Cannavo A (1995) Contact dermatitis<br />
in hairdressers: patch test results in 379 hairdressers (1980–93). Am J Cont Derm<br />
6, 19–23.<br />
203
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
De Groot A C (1994) Patch testing. Test concentrations and vehicles for 3 700 chemicals,<br />
second edition. Amsterdam; elsevier.<br />
Diepgen T l, Schmidt A, Schmidt m & fartasch m (1991) epidemiologie berufsbedingter<br />
Hautkrankheiten in Nordbayern. Z Hautkr 66, 935–938.<br />
frosch p J, burrows D, Camarasa J G, Dooms-Goossens A, Ducombs G, lahti A,<br />
menné T, rycroft r J G, Shaw S, White i r & Wilkinson J D (1993) Allergic<br />
reactions to a hairdressers’ series: results from 9 european centres. Contact Dermatitis<br />
28, 180–183.<br />
Gefährdung der Haut durch Arbeiten im feuchten milieu (feuchtarbeit). TrGS<br />
531. ChemG/rechtsnormen (1996). merkblätter Gefährliche Arbeitsstoffe-93.<br />
erg.lfg. 11/96.<br />
Halkier-Sørensen l (1996) Occupational skin diseases. Contact Dermatitis 35, suppl.<br />
No.1.<br />
Hansen K S (1983) Occupational dermatoses in hospital cleaning women. Contact<br />
Dermatitis 9, 343–351.<br />
Hedlin m, bengtsson b, Norell m & malker H (1994) Anmälda hudsjukdomar i<br />
arbetslivet. Arbetarskyddsstyrelsen. rapport 10.<br />
Kemikalieinspektionen (1996) Föreskrifter om begränsning av vissa kemiska produkter.<br />
KISS 1992:7 §8 (ändrad KiSS 1996:2, nickel). Kemikalieinspektionen.<br />
lammintausta K & Kalimo K (1981) Atopy and hand dermatitis in hospital wet work.<br />
Contact Dermatitis 7, 301–308.<br />
lammintausta K & Kalimo K (1993) Does a patient’s occupation influence the course<br />
of atopic dermatitis? Acta Derm Venereol 73, 119–122.<br />
larsson-Stymne b & Widström l (1985) ear-piercing – a cause of nickel allergy in<br />
schoolgirls? Contact Dermatitis 13, 289–293.<br />
lidén C, menné T & burrows D (1996) Nickel-containing alloys and platings and<br />
their ability to cause dermatitis. Br J Dermatol 134, 193–198.<br />
lidén C & röndell e (1997) Nickel i handverktyg. Kartläggning för bedömning av risken<br />
för allergi. Kemi. rapport från Kemikalieinspektionen 1997:7.<br />
läkemedelsverket (1996) Föreskrifter om kontroll av kosmetiska och hygieniska produkter.<br />
LVSS 1996:7 (ändrad 1996:18). läkemedelsverket.<br />
meding b (1990) epidemiology of hand eczema in an industrial city. Acta Derm<br />
Venereol; suppl 153.<br />
meding b & bengtsson b (1994) Atopiskt eksem som riskfaktor för arbetsrelaterad hudsjukdom.<br />
43:e Nordiska Arbetsmiljömötet, loen, Norway, 28–30 augusti, 81–82.<br />
mellström G A & Carlsson b (1994) european standards on protective gloves. Ur:<br />
mellström G A, Wahlberg J e och maibach H i (red.), Protective gloves for occupational<br />
use. boca raton, fl, CrC press, 39–43.<br />
menné T & bachmann e (1979) permanent disability from hand dermatitis in females<br />
sensitive to nickel, chromium and cobalt. Dermatosen 27, 129–135.<br />
204
kontakt – hudproblem för kvinnor<br />
menné T, Christophersen J & Green A (1989) epidemiology of nickel dermatitis.<br />
Ur: maibach H i, menné T (red.), Nickel and the skin: immunology and toxicology.<br />
boca raton; fl, CrC press, 109–117.<br />
Nielsen J (1996) The occurrence and course of skin symptoms on the hands among<br />
female cleaners. Contact Dermatitis 34, 284–291.<br />
Nielsen N H & menné T (1992) Allergic contact sensitization in an unselected<br />
Danish population. The Glostrup allergy study, Denmark. Acta Derm Venereol<br />
72, 456–460.<br />
Nilsson e, mikaelsson b & Andersson S (1985) Atopy, occupation and domestic<br />
work as risk factors for hand eczema in hospital workers. Contact Dermatitis 13,<br />
216–223.<br />
riksförsäkringsverket (1997) risk-, friskfaktorer – sjukskrivning och rehabilitering<br />
i Sverige. RFV redovisar 6, 118.<br />
rosdahl i & Coble b i (1996) Dermatologi-venereologi. Kvinnors <strong>hälsa</strong>. en studie<br />
av utbildningsmaterial och undervisningsmetoder avseende grundutbildning för<br />
läkare vid Hälsouniversitetet i linköping december 1996. linköpings universitet.<br />
Lednings-, jämställdhets- och organisationsutvecklingsstudier; Rapport nr 1, 61–71.<br />
rystedt i (1985) Hand eczema in patients with history of atopic manifestations in<br />
childhood. Acta Derm Venereol 65, 305–312.<br />
Schultz larsen f (1993) Atopic dermatitis: A genetic-epidemiologic study in a population-based<br />
twin sample. J Am Acad Dermatol 28, 719–723.<br />
Smit H A, burdorf A & Coenraads p J (1993) prevalence of hand dermatitis in different<br />
occupations. Int J Epidemiol 22, 288–293.<br />
Stingeni l, lapomarda v & lisi p (1995) Occupational hand dermatitis in hospital<br />
environments. Contact Dermatitis 33, 172–176.<br />
Tacke J, Schmidt A, fartasch m & Diepgen T l (1995) Occupational contact dermatitis<br />
in bakers, confectioners and cooks. A population-based study. Contact<br />
Dermatitis 33, 112–117.<br />
Turjanmaa K, Alenius H, makinen–Kiljunen S, reunala T & palosuo T (1996)<br />
Natural rubber latex allergy. Allergy 51, 593–602.<br />
van der valle H b & brunsveld v m (1994) Dermatitis in hairdressers (i). The experience<br />
of the past 4 years. Contact Dermatitis 30, 217–221.<br />
Vital and health statistics (1997). Women: Work and health. Analytical and epidemiological<br />
studies. U.S. department of health and human services. Centers for disease<br />
control and prevention. National center for health statistics. Hyattsville, maryland,<br />
DHHS publication No. (pHS) 97–1415. Series 3; No. 31:48.<br />
205
206
Kapitel 8<br />
VÄRK OCH SMÄRTA<br />
– ETT KVINNOPROBLEM?<br />
207
208
Arbetsrelaterade muskuloskeletala<br />
besvär bland kvinnor<br />
av Åsa Kilbom och Karen Messing<br />
Många studier visar att muskuloskeletala sjukdomar är vanligare bland kvinnor<br />
än bland män. Detta har man kommit fram till i studier som omfattar såväl<br />
ett genomsnitt av befolkningen som olika yrkesgrupper. Orsaken till dessa<br />
könsrelaterade skillnader är inte alltid uppenbara. Enligt den traditionella<br />
förklaringsmodellen är de biologiska skillnaderna i kroppsstorlek, muskelstyrka<br />
och syreupptagningsförmåga, i kombination med alltför stora fysiska<br />
krav, tillräckliga för att förklara de iakttagna skillnaderna. Men under det<br />
senaste decenniet har även individens psykiska egenskaper och psykosociala<br />
miljö diskuterats som orsaksfaktorer, ”confounders”* eller effektmodifierande<br />
faktorer vilka möjligen är könsrelaterade. Den relativa betydelsen av olika<br />
riskfaktorer bland kvinnor och män är sålunda fortfarande inte klargjord,<br />
men man är överens om att det finns flera olika orsaker till muskuloskeletala<br />
besvär.<br />
Det här kapitlet beskriver de könsrelaterade skillnaderna i muskuloskeletala<br />
sjukdomar och diskuterar vilka orsakerna till denna könsspecificitet kan vara,<br />
samt föreslår forskningsvägar för att identifiera riskfaktorer för kvinnor och<br />
i kvinnodominerade yrken.<br />
Könsrelaterade skillnader<br />
De flesta studier som gjorts på ett genomsnitt av den arbetande befolkningen<br />
har fokuserat på ländryggsbesvär. Dessa studier visar att förekomsten bland<br />
* En ”confounder” är en faktor som påverkar risken att insjukna i den studerade<br />
sjukdomen och som också samverkar med den studerade exponeringen. En<br />
vanlig ”confounder” är t.ex. rökning, men även kön behandlas ofta statistiskt<br />
som en ”confounder”.<br />
209
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Tabell 1. Förekomst av muskuloskeletala besvär/sjukdomar hos kvinnor och män i befolkningsstudier.<br />
PR=kvoten mellan kvinnor och män i prevalens. OR=kvoten mellan kvinnor och<br />
män i odds ratio. Källor: 1. Guo m.fl. (1995) 2. Heliövaara m.fl. (1991) 3. Linton (1990) 4.<br />
Tanaka m.fl. (1995) 5. de Zwart (1997).<br />
kvinnor är ungefär lika hög som hos män – i vissa studier dock något högre<br />
bland män (tabell 1). För besvär i nacken och de övre extremiteterna är<br />
förekomsten högre bland kvinnor.<br />
Studierna av de Zwart (1997) grundar sig på enkäter utförda på en stort<br />
antal holländska arbetande män och kvinnor som delades in i grupper med<br />
utgångspunkt från ålder och krav i arbetet, dvs. om de hade företrädesvis<br />
tungt eller lätt fysiskt arbete, mentalt arbete eller blandat mentalt och fy<br />
210<br />
Befolkningsgrupp Metod Kvot kvinnor/män Källa<br />
Ländryggsbesvär, 12 480 USA Intervju PR 0,92 1<br />
senaste 12 mån. förvärvsarbetande<br />
Ospec. värk i länd- 5 673 allmän Klinisk OR 1,0 2<br />
rygg, senaste mån. befolkning<br />
Ischias, senaste mån. “ “ OR 0,77 2<br />
Ryggont, 22 180 Sverige Frågeformulär PR 0,97 3<br />
senaste 12 mån. förvärvsarbetande<br />
Besvär fr. nacken<br />
senaste 12 mån.<br />
“ “ PR 1,64 3<br />
Karpaltunnelsyndrom 44 200 USA Intervju OR 2,2 4<br />
förvärvsarbetande<br />
Regelbundet 44 486 aktiva Frågeformulär PR=1 5<br />
ryggont/stelhet Nederländska<br />
förvärvsarbetande<br />
Nacke “ “ PR>1 5<br />
Övre extremiteter ” “ PR>1 5<br />
Nedre extremiteter “ “ PR>1 5
värk och smärta – ett kvinnoproblem?<br />
siskt arbete. Resultatet genomgår för närvarande statistiska analyser, men<br />
preliminärt är prevalensen av besvär högre bland kvinnor än bland män i<br />
alla undergrupper vad gäller nacke samt övre och undre extremiteter, medan<br />
ryggproblem verkar vara lika vanliga hos män som kvinnor.<br />
I en ny omfattande undersökning av NIOSH med titeln ”Musculoskeletal<br />
disorders and Workplace factors” (muskuloskeletala besvär och arbetsplatsfaktorer)<br />
förefaller förekomsten av muskuloskeletala besvär i de övre<br />
extremiteterna bland kvinnor vara högre än bland män i många studier, även<br />
om den statistiska analysen sällan medger en grundlig undersökning av könsrelaterade<br />
skillnader (Bernard 1997). Kön redovisas i många studier sålunda<br />
genom korrektion i multivariat statistisk analys och inte genom stratifiering,<br />
dvs. separat redovisning av data för kvinnor och män. Detta redovisningssätt<br />
kan försvåra möjligheten att avslöja relevanta, könsrelaterade skillnader och<br />
dölja ett samband med arbetsmiljön för båda könen (se kapitel 1).<br />
I många studier består den undersökta populationen av antingen män<br />
eller kvinnor, och NIOSH drar slutsatsen att det är ytterst svårt att göra en<br />
jämförelse mellan könen på grund av de stora skillnaderna i arbetsuppgifter.<br />
NIOSH föreslår att framtida studier genomförs på yrkesgrupper där män<br />
och kvinnor utför liknande arbete, för att möjliggöra en grundligare analys<br />
av den roll de biologiska skillnaderna spelar.<br />
Punnett och Bergqvist (1997) granskade nyligen de epidemiologiska<br />
studier som gjorts om muskuloskeletala besvär i de övre extremiteterna vid<br />
arbete med bildskärm. De kom fram till att det bland tio genomförda studier<br />
endast var tre som inte visade mer besvär i nacke och axlar bland kvinnor<br />
än bland män. I de studier som inkluderade rutinarbete, eller där kvinnor<br />
och män hade liknande arbetsuppgifter, var de könsrelaterade skillnaderna<br />
något mindre.<br />
Att identifiera yrkesrelaterade faktorer för den här typen av besvär är inte<br />
lätt eftersom de vanligtvis uppträder med ökad ålder, särskilt bland kvinnor,<br />
och kan förväxlas med besvär som har samband med åldrandet (Andersson<br />
m. fl. 1990). Tvärsnittsstudier har med viss framgång använts för att<br />
beskriva muskuloskeletala besvär på arbetsplatser, men den stora nackdelen<br />
med sådana studier är när man skall försöka identifiera sambandet mellan<br />
orsak och verkan. Det är dessutom rimligt att anta att personer med fysiskt<br />
krävande arbete rapporterar fler muskuloskeletala besvär än de med ”lätt”<br />
211
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
arbete – inte nödvändigtvis för att arbetet är orsak till en skada, utan för att<br />
symptom från en skada som uppkommit tidigare förvärras i tyngre arbete.<br />
Skillnaden mellan orsaksrelaterade och symptomförvärrande faktorer på<br />
arbetet är sålunda svår att fastställa.<br />
Det är även rimligt att anta att vissa besvär inte uppmärksammas av<br />
forskarna, eftersom skadade arbetstagare och arbetstagare som försämrats<br />
kan ha bytt från ett fysiskt tungt arbete till ett lättare arbete. Eftersom<br />
muskuloskeletala besvär – i motsats till cancer, sjukdomar i könsorganen<br />
eller hjärtsjukdomar – orsakar en märkbar smärta som sätts i samband med<br />
arbetsuppgifterna, kan det hända att arbetstagaren byter jobb eller ändrar<br />
sitt sätt att arbeta, vilket gör att de statistiska sambanden mellan exponering<br />
och påverkan kan försvagas (Östlin 1989).<br />
Dessa skadade arbetstagare kan vara svåra att följa upp, framför allt vid<br />
longitudinella studier, vilka emellertid är ganska ovanliga. Det är inte känt<br />
om det finns någon könsrelaterad skillnad i risken för bortfall från studiegrupper<br />
som följs över tid. Sammanfattningsvis kan sägas att det för alla<br />
muskuloskeletala besvär är svårt att fastställa såväl sjukdom som ett samband<br />
mellan sjukdom och arbetets karaktär.<br />
Trots att det är svårt att identifiera arbetsrelaterade besvär intervjuar<br />
Statistiska centralbyrån vartannat år ca 10 000 människor i den arbetande<br />
befolkningen om deras arbetsvillkor. Frågorna inkluderar arbetsrelaterade<br />
besvär i olika kroppsdelar och kan samköras med information om arbetsmiljö.<br />
För 1995–1996 visar resultaten att förekomsten av problem hos kvinnor är<br />
större än hos män för samtliga kroppsdelar – då särskilt för de övre extre<br />
miteterna (tabell 2).<br />
Tabell 2. Prevalens i procent av arbetsrelaterad smärta i skuldror/armar, händer/handleder,<br />
ländrygg och nedre extremiteter hos ett representativt urval av arbetande svenska kvinnor<br />
och män 1995–1996. Källa: Statistiska Centralbyrån (1997).<br />
212<br />
Smärta minst en gång/vecka Daglig smärta<br />
Kvinnor Män Kvinnor Män<br />
Skuldror/armar 33,0 20,8 11,3 7,0<br />
Händer/handleder 15,6 10,5 5,9 3,0<br />
Ländrygg 25,4 21,9 7,5 6,0<br />
Nedre extremiteter 23,6 19,5 8,3 6,0
värk och smärta – ett kvinnoproblem?<br />
För både män och kvinnor ökar förekomsten av muskuloskeletal smärta<br />
avsevärt vid sneda arbetsställningar, arbete ovanför skuldernivå, manuell<br />
hantering av börda och dåligt inflytande över den egna arbetssituationen.<br />
En annan källa till information om arbetsrelaterade muskuloskeletala besvär<br />
i Sverige är den årliga statistiken över rapporterade arbetsrelaterade skador<br />
(Statistiska centralbyrån 1998). Dessa rapporter indelas i olycksfall, dvs. plötsligt<br />
uppkomna skador, och sjukdomar. Muskuloskeletala besvär återfinns i<br />
båda dessa kategorier och har genomgående fler skaderapporter från kvinnor<br />
än från män. De flesta olycksfall av muskuloskeletal karaktär inträffar vid<br />
manuell hantering – för kvinnor inom vården vid lyft av patienter och för<br />
män vid lyft av tunga föremål inom exempelvis byggindustrin.<br />
Hög risk för rapporterade muskuloskeletala skador bland kvinnor finns<br />
t. ex. inom livsmedelsindustrin, metallindustrin och flera tillverkningsindustrier.<br />
För män är riskerna störst inom byggindustrin och många tillverkningsindustrier.<br />
I de 25 yrken som innebär den högsta risken för både olycksfall<br />
och sjukdomar domineras de flesta av kvinnliga anställda.<br />
Det totala antalet rapporterade fall av muskuloskeletala skador nådde<br />
en kulmen under de sista åren på 1980talet, men har därefter minskat<br />
väsentligt. Denna nedåtgående trend har sannolikt flera orsaker; en av de<br />
främsta är den mer restriktiva hållning som försäkringsdomstolarna intagit<br />
(Sundström 1997). Orsaken till den förändrade hållningen är att kostnaden<br />
för försäkringssystemet under 1980talet ökade betydligt mer än man förutsett,<br />
varför försäkringsdomstolarna blev mer restriktiva och lagstiftningen<br />
slutligen ändrades. Nu godkänns muskuloskeletala skador i mycket mindre<br />
omfattning, och detta gäller särskilt myalgi (muskelvärk) i skuldror och nacke,<br />
vilket är vanligt bland kvinnor. Statistiken visar stora variationer både över<br />
tid och mellan olika regioner i Sverige. Mönstret för högriskgrupper bland<br />
kvinnor och män verkar emellertid vara ganska oförändrat.<br />
Förklaringar till högre symptomfrekvens bland kvinnor<br />
Den högre förekomsten av muskuloskeletala besvär bland kvinnor kan förklaras<br />
av några, eller samtliga, av följande faktorer:<br />
• Kvinnors arbetsvillkor är annorlunda än mäns och involverar fler riskfaktorer<br />
för muskuloskeletala besvär på grund av<br />
a) att de tilldelade arbetsuppgifterna skiljer sig åt, eller<br />
213
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
b) att samspelet mellan arbetare och arbetsplats är annorlunda (t. ex.<br />
sämre anpassning till en kortare kroppslängd, för stora verktyg till för<br />
små händer).<br />
• Kvinnor har lägre muskelstyrka än män, vilket gör att samma arbetsmiljö<br />
ger en högre grad av påverkan.<br />
• Kvinnors arbete i hemmet resulterar i större risker för muskuloskeletala<br />
besvär när detta hemarbete kombineras med risker på arbetsplatsen.<br />
• Hos kvinnor finns hormonella faktorer som ger upphov till muskuloskeletala<br />
besvär, i eller utan samverkan med riskfaktorer på arbetsplatsen.<br />
• Kvinnor har större benägenhet att tala om eller rapportera muskuloskeletala<br />
besvär.<br />
• Sannolikheten är större att kvinnor reagerar på organisatoriska faktorer<br />
på arbetsplatsen, vilket kan ge muskuloskeletala besvär i samverkan med<br />
fysiska stressfaktorer.<br />
Det finns inte många epidemiologiska studier som har försökt klargöra huruvida<br />
riskfaktorerna för muskuloskeletala besvär skiljer sig åt mellan könen.<br />
Delresultat från en stor fallkontrollstudie av befolkningen har emellertid<br />
nyligen presenterats (Vingård m. fl. 1998). Intressant att notera är att en av<br />
de fysiska riskfaktorerna för rapportering av ländryggssmärtor till lokala<br />
vårdgivare bland män var framåtböjning av ryggen, medan de främsta riskfaktorerna<br />
bland kvinnor var hög fysisk belastning, uttryckt i multipler av<br />
ämnesomsättningen i vila, samt bilkörning.<br />
I följande avsnitt diskuteras några viktiga faktorer som kan vara en möjlig<br />
förklaring till könsrelaterade skillnader i muskuloskeletala riskfaktorer och<br />
yttringar.<br />
Skillnader i biologi och psyke mellan könen<br />
En möjlig förklaring till att särskilt kvinnor drabbas av muskuloskeletala besvär<br />
är biologisk. De mest uppenbara biologiska orsakerna är skillnader i kroppsstorlek,<br />
muskelstyrka, syreupptagningsförmåga och reproduktionsorgan.<br />
Den könsrelaterade skillnaden i kroppsstorlek kan tvinga kvinnor att arbeta<br />
i obekväma arbetsställningar och anstränga sig mer, vilket diskuteras nedan<br />
under rubriken ”Könsrelaterade skillnader i arbetsuppgifter”. (Den betydelse<br />
som <strong>kvinnors</strong> muskelstyrka och aeroba kapacitet kan ha för muskuloskeletala<br />
214
värk och smärta – ett kvinnoproblem?<br />
besvär diskuteras i kapitel 4.) Det har inte forskats tillräckligt om dessa skillnader<br />
mellan könen, och den inverkan som graviditet och menstruation kan<br />
ha, har knappast undersökts alls.<br />
Graviditet och menstruation<br />
Fysiska arbetsplatser är anpassade till ickegravida kvinnor och till män. Vid<br />
cirka fyra månaders graviditet har formen på den gravida kvinnans kropp<br />
förändrats så mycket att hon ändrar sin arbetsställning. Paul har t. ex. visat<br />
att den växande livmodern kan göra att gravida kvinnor hamnar längre bort<br />
från en arbetsyta, vilket gör att de måste sträcka sig över ett längre avstånd<br />
(Paul & FringsDresen 1994). Förändringar som hör ihop med graviditet<br />
– exempelvis slappa ledband och ökad blodvolym – kan förvärra problem som<br />
beror på bundna och obekväma arbetsställningar vid t. ex. långa perioder i<br />
stående eller sittande ställning.<br />
Det finns ganska lite forskning där man försökt identifiera exakt vilka<br />
aspekter av den fysiska arbetsbelastningen som är oförenliga med graviditet.<br />
Att problemen är omfattande visar det faktum att 60 procent av den<br />
förebyggande ledighet som beviljas för gravida arbetare i Quebec beviljas av<br />
”ergonomiska” orsaker (Malenfant 1993). Ingen forskning har heller gjorts<br />
för att ta reda på om påfrestningar under graviditet ger bestående effekter.<br />
Många kvinnor, särskilt yngre, har besvär i mage, ländrygg och ben i<br />
samband med menstruationsperioderna. Man har i tvärsnittsstudier funnit<br />
att 30–70 procent av alla kvinnor lider av dysmenorré, dvs. smärtsamma<br />
menstruationer (Sundell 1990; Teperi & Rimpela 1989; Wood m. fl. 1979;<br />
1982). Rökning ökar risken för att en kvinna skall få dysmenorré, medan<br />
användning av orala preventivmedel minskar risken (Messing 1993). Många<br />
studier av smärtor i ländryggen beaktar inte menstruationsproblem eller graviditet<br />
som bidragande orsaker. En studie av självrapporterade ryggsmärtor<br />
bland den arbetande befolkningen i USA visar emellertid att 4,8 procent av<br />
kvinnorna ansåg att ryggsmärtor hade sitt ursprung i graviditet. Det finns<br />
inte mycket forskning om menstruationssmärtors epidemiologi eller deras<br />
samband med olika arbetsrelaterade faktorer.<br />
Smärta i samband med menstruationen kan hos vissa kvinnor samverka<br />
med andra orsaker till muskuloskeletala besvär. De arbetsförhållanden som<br />
215
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
har satts i samband med menstruationssmärtor i mage, rygg och ben är arbete<br />
i kyla, en uppdriven arbetstakt, långa perioder i stående ställning samt<br />
arbete som involverar armrörelser (Mergler & Vézina 1985; Messing m. fl.<br />
1993; Seifert m. fl. 1996; Tissot & Messing 1995; Videman m. fl. 1984). I en<br />
studie intensifierades smärtan av arbete i kyla i så hög grad att arbetstagarna<br />
tvingades avbryta arbetet (Mergler & Vézina 1985).<br />
Enligt en hypotes finns ett samband mellan graviditet och karpaltunnelsyndrom;<br />
graviditet eller intag av östrogen kan framkalla svullnad som trycker<br />
ihop medianusnerven i handleden (Voitk m. fl. 1983). Vi har emellertid inte<br />
kunnat bekräfta denna hypotes i våra efterforskningar i den epidemiologiska<br />
litteraturen, vilket naturligtvis kan bero antingen på att sambanden helt<br />
saknas eller på att inga riktigt bra studier genomförts. En annan hypotes är<br />
att långvarigt intag av östrogen framkallar karpaltunnelsyndrom, t. ex. bland<br />
kvinnor som tar östrogen som hormontillskott eller bland kvinnor som var<br />
äldre vid inträdet i klimakteriet. Inte heller för denna hypotes har några<br />
starka epidemiologiska bevis framkommit (Messing 1998).<br />
Psykiska orsaker<br />
I en genomgång av bildskärmsarbete och muskuloskeletala besvär granskar<br />
Punnett och Bergqvist (1997) hypotesen att kvinnor rapporterar fler besvär<br />
än män i enkäter, men att sannolikheten för att de skall få en diagnos vid en<br />
klinisk undersökning är mindre. En del resultat som stöder denna hypotes<br />
har erhållits i MUSICstudien i Stockholm, där man jämförde förekomsten<br />
av besvär med förekomsten av fynd vid kliniska undersökningar bland kvinnor<br />
och män i den allmänna befolkningen (Toomingas m. fl. 1991). Bergqvists<br />
studie (granskad av Punnett och Bergqvist) av bildskärmsarbetare visar emellertid<br />
det motsatta: sannolikheten att <strong>kvinnors</strong> besvär uppfyller kriterier för<br />
en klinisk diagnos är mycket större än för män (Bergqvist m. fl. 1995).<br />
Liknande resultat har framkommit när man har jämfört graden av symptomrapportering<br />
med kliniska fynd hos patienter. Antingen har man inte kunnat<br />
fastställa några könsrelaterade skillnader, eller så har man funnit ett överskott på<br />
rapporterade symptom bland män (Gijsbers van Wijk & Kolk 1997). Skillnader<br />
i symptomrapportering mellan kvinnor och män beror även på vilken tidsperiod<br />
som undersöks. Sålunda rapporterade kvinnliga universitetsstudenter<br />
fler symptom än manliga studenter då de tillfrågades om symptom under det<br />
216
värk och smärta – ett kvinnoproblem?<br />
senaste året. Då de tillfrågades om symptom för närvarande försvann den<br />
könsrelaterade skillnaden (Pennebaker 1982).<br />
Trots detta verkar kvinnor rapportera fler symptom än män i undersökningar,<br />
oavsett vilket symptom som mäts eller hur frågorna ställs (Gijsbers van<br />
Wijk 1997). Om dessa könsrelaterade skillnader beror på neurofysiologiska<br />
faktorer och/eller den tolkning och betydelse man ger ett upplevt sensoriskt<br />
stimulus är osäkert. Handens tryck/smärttröskel är t. ex. lägre hos kvinnor<br />
än hos män, vilket antyder att muskuloskeletala symptom utlöses lättare hos<br />
kvinnor (Brennum m. fl. 1989; Byström m. fl. 1995; Hall 1995). Liknande<br />
upptäckter har gjorts för andra stimuli som t. ex. värme, kyla och elektriska<br />
stötar (Nevin 1996). Det har emellertid påvisats att tryck/smärttröskeln har<br />
ett positivt samband med styrka, vilket antyder ett mer komplicerat samband<br />
mellan sensoriska trösklar och symptom.<br />
Sammanfattningsvis kan sägas att det inte finns någon riktigt bra beskrivning<br />
eller analys av skillnaden mellan kvinnor och män när det gäller att<br />
rapportera, beskriva och söka hjälp för muskuloskeletala besvär.<br />
Könsrelaterade skillnader i arbetsuppgifter<br />
Skillnader i den fysiska arbetsbelastningen är sannolikt den allra främsta orsaken<br />
till skillnader mellan könen. Bara tio procent av svenska män och kvinnor<br />
arbetar i könsintegrerade jobb, dvs. jobb där 40–60 procent antingen är kvinnor<br />
eller män (se kapitel 2). Denna segregering på arbetsmarknaden innebär<br />
att kvinnor och män inte arbetar under samma arbetsvillkor.<br />
Tabell 3. Antal arbetande kvinnor och män i Sverige, i procent, som exponeras för vissa<br />
speciella muskuloskeletala riskfaktorer. N ≈12 000 Källa: Statistiska Centralbyrån och Arbetarskyddsstyrelsen.<br />
Riskfaktor Kvinnor Män<br />
Lyft av 15–25kg flera ggr/dag, ≥ 2 dagar/vecka 22,3 30,0<br />
Arbete som ger andfåddhet, ≥ 75 procent av tiden 2,5 5,1<br />
Vibrationer från handhållna maskiner, ≥ 75 procent av tiden 0,5 3,2<br />
Framåtböjning utan stöd av armar, ≥ 75 procent av tiden 10,0 8,5<br />
Arbete med lyfta armar, i eller över axelhöjd, ≥ 75 procent av tiden 5,5 5,6<br />
Repetitivt arbete, många ggr/timme, ≥ 75 procent av tiden 32,3 23,9<br />
Bildskärmsarbete, ≥ 75 procent av tiden 15,9 11,9<br />
Upprepade, enkla arbetsuppgifter 17,8 12,5<br />
217
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
I den statistik som regelbundet sammanställs över svenska mäns och<br />
<strong>kvinnors</strong> arbetsvillkor finns även information om några av de främsta riskfaktorerna<br />
för muskuloskeletala besvär. Kvinnor utför i genomsnitt mer<br />
arbete med upprepade rörelser samt mer bildskärmsarbete, medan män i<br />
högre grad exponeras för vibrationer och tungt, manuellt arbete. I många<br />
yrkesgrupper är könsrelaterade skillnader ännu mer markanta. Det är även<br />
värt att notera att exempelvis repetitivt arbete, i kombination med avsaknad<br />
av möjlighet att själv bestämma sin arbetstakt eller på annat sätt styra sitt<br />
arbete, är mycket vanligare bland kvinnor än bland män.<br />
Segregationen på arbetsmarknaden kan i själva verket vara ännu större, om<br />
man beaktar innehållet i arbetsuppgifterna, eftersom män och kvinnor med<br />
samma yrkestitel kan tilldelas olika arbetsuppgifter (Messing m. fl. 1994). En<br />
studie av kvinnliga och manliga arbetare vid en produktionslinje hos en svensk<br />
biltillverkare visade att kvinnliga arbetare utförde mer repetitivt arbete och<br />
arbete med handhållna verktyg och männen mer manuella lyft och arbete<br />
med elektriska handverktyg (FranssonHall m. fl. 1995). Silverstein m. fl.<br />
fann vid en undersökning av fördelning av arbetsuppgifter mellan kvinnor<br />
och män i sex fabriker att kvinnor oftare arbetade med fysiskt lättare jobb<br />
med flera repetitiva arbetsuppgifter och män i fysiskt tyngre jobb med färre<br />
repetitiva arbetsuppgifter (Silverstein m. fl. 1986).<br />
Kvinnor och män kan, på grund av skillnader i kroppsstorlek, även<br />
utföra identiska uppgifter på olika sätt (Courville m. fl. 1991; Messing &<br />
Stevenson 1996). En studie av trädgårdsmästare visade att den enskilde<br />
trädgårdsmästarens längd och vikt påverkade dennes sätt att gräva med en<br />
spade. Tyngre trädgårdsmästare kunde använda sin egen vikt för att t. ex.<br />
trycka ned spaden i jorden, medan lättare trädgårdsmästare måste använda<br />
mer armkraft (Boucher 1995). Skillnader i kroppsstorlek spelar utan tvivel<br />
en stor roll för hur arbetsstationer och verktyg skall utformas. Som påvisats<br />
av Pheasant (1996) har arbetsstationer som anpassats för 90 procent av den<br />
manliga befolkningen för stora dimensioner för omkring 50 procent av den<br />
kvinnliga befolkningen. Kvinnor är missgynnade och upplever större obehag<br />
när de använder handverktyg som utformats för män (Ducharme 1973). Det<br />
har nyligen även påvisats att kvinnor, på grund av sin smalare skulderbredd,<br />
har en sämre arbetsställning för handleder och armar vid arbete med vanliga<br />
tangentbord (Karlqvist 1997).<br />
218
värk och smärta – ett kvinnoproblem?<br />
Ytterligare ett skäl till att kvinnor har högre prevalens av muskuloskeletala<br />
besvär kan vara att deras karriärutveckling är annorlunda än mäns. Torgén och<br />
Kilbom (1997) visade i en befolkningsundersökning att kvinnor i genomsnitt<br />
hade en oförändrad fysisk arbetsbelastning under en 24årsperod (från ca<br />
18–36 till ca 41–58 års ålder) medan denna belastning gradvis minskade för<br />
män. Med tiden förbättrade tekniska hjälpmedel inom industrin har troligen<br />
en större effekt för män än för kvinnor, som företrädesvis arbetar inom service<br />
och vårdyrken. Dessutom blir män troligen befordrade till chefsposter<br />
oftare än kvinnor. Frågor som rör den ackumulerade arbetsbelastningen<br />
under livstid, och eventuella könsskillnader när det gäller karriärutveckling,<br />
måste studeras vidare.<br />
Kvinnor som tar anställning i för kvinnor icketraditionella yrken,<br />
dvs. yrken som är klart mansdominerade, kan stöta på hårt motstånd från<br />
sina manliga arbetskamrater (Cockburn 1991). De kan även få gå igenom<br />
anställningsprov som grundar sig på mäns förutsättningar och som inte<br />
ger ett rättvist mått på deras förmåga (Stevenson m. fl. 1996). De kan även<br />
uppleva att jobben är svåra att utföra, eftersom jobbens utformning ofta är<br />
grundade på kroppsstorleken för majoriteten av (den manliga) befolkningen<br />
(Courville m. fl. 1991; 1992). De kan tycka att det är svårt att be att få byta<br />
arbetsuppgifter eftersom de är rädda för att verka mindre kvalificerade. Det<br />
är sålunda möjligt att arbete i ett för kvinnor icketraditionellt yrke utgör<br />
en risk för muskuloskeletala besvär.<br />
Omfattande forskning pågår för närvarande i Sverige med syfte att dokumentera<br />
olika fysiska och psykosociala riskfaktorer för kvinnor och män<br />
med liknande eller könssegregerade arbetsuppgifter (Härenstam, personlig<br />
kommunikation). Könssegregering kan medföra mindre variation och mer<br />
repetitiva arbetsmoment för båda könen och kan alltså vara skadlig för både<br />
<strong>kvinnors</strong> och mäns <strong>hälsa</strong> (Messing 1998, se även kapitel 11). Tidigare har<br />
forskningen emellertid i allmänhet styrts av den sorts risker som finns i<br />
traditionellt manliga yrken.<br />
Under de senaste 10–15 åren har forskarna koncentrerat sig på två vanliga<br />
riskfaktorer i traditionellt kvinnliga yrken: repetitiva arbetsuppgifter<br />
och statisk ansträngning. Det har påvisats att upprepade rörelser, särskilt i<br />
kombination med stor kraftutveckling, har samband med muskuloskeletala<br />
besvär hos både kvinnor och män (Bernard 1997; Kilbom 1994). Vi kan<br />
219
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
emellertid ännu inte ange hur stor betydelse kraftutvecklingen respektive<br />
graden av repetitivitet har för besvärsutvecklingen. Kvinnoyrken innehåller<br />
ofta många repetitiva arbetsuppgifter men kräver relativt ringa muskelkraft<br />
(Silverstein m. fl. 1986); ett ytterlighetsexempel är datainmatning, vilken<br />
kan innebära mer än 15 000 tangenttryckningar per timme (Billette & Piché<br />
1987). De flesta studier gör ingen klar skillnad mellan de som exponeras för<br />
mycket höga nivåer av repetitiva arbetsmoment och de som exponeras för<br />
något lägre nivåer.<br />
Statiska arbetsställningar som involverar de övre extremiteterna har under<br />
det senaste decenniet varit föremål för omfattande studier, och många forskningsrapporter<br />
visar på ett samband med rapporterade besvär i skuldror/nacke<br />
(Hägg & Åström 1997; Jonsson m. fl. 1988; Winkel & Westgaard 1992).<br />
Vissa forskare har börjat undersöka sambandet mellan statiskt stående och<br />
problem i de nedre extremiteterna i kvinnodominerade yrken, som exempelvis<br />
butiksbiträde (Stvrtinová m. fl. 1991) och (i vissa länder) bankkassörska<br />
(Seifert m. fl. 1997) och kassörska i livsmedelsbutik (Ryan 1989).<br />
Det behövs emellertid mer forskning för att hitta metoder för att beskriva<br />
relevanta parametrar för statisk belastning, och det finns ingen samstämmighet<br />
om vad som är högsta godtagbara nivåer. Intervjutekniker har nyligen<br />
utvecklats som gör det möjligt att göra en relativt rättvisande uppskattning<br />
av hur lång tid som tillbringas i statiska arbetsställningar, särskilt för arbete<br />
som involverar framåtböjning och arbete med lyfta armar (Wiktorin<br />
m. fl. 1996). Resultaten överensstämmer väl med noggranna mätningar på<br />
arbetsplatsen, och intervjumetoden erbjuder därmed en mer kostnadseffektiv<br />
metod för att utvärdera posturala arbetsbelastningar. Frågeformulär<br />
har använts i många studier och visat sig hålla en tillfredsställande nivå av<br />
tillförlitlighet, även vid skattning av belastningar tidigare i livet (Torgén<br />
m. fl. 1997). Egen rapportering via frågeformulär ger emellertid endast en<br />
grov skattning av arbetsbelastning, och mer arbete krävs för att förbättra<br />
frågornas formulering.<br />
Den inverkan som en kombinerad exponering – t. ex. statiskt eller repetitivt<br />
arbete i kombination med exponering för kyla, värme eller giftiga kemikalier<br />
– kan ha på muskuloskeletala besvär är föga känd. Eftersom mönstret för<br />
kombinerade exponeringar bland kvinnor och män skiljer sig markant åt, kan<br />
de könsrelaterade skillnaderna komma att framhävas ytterligare.<br />
220
värk och smärta – ett kvinnoproblem?<br />
Kvinnors och mäns roll i hemmet<br />
Ytterligare en orsak till varför <strong>kvinnors</strong> problem kan skilja sig från sina manliga<br />
kollegers är de olika uppgifter kvinnor och män har i hemmet. I kombination<br />
med yrkesarbete – även om de två könen utför samma arbetsuppgifter<br />
– kan hemarbetets omfattning påverka benägenheten för muskuloskeletala<br />
besvär (Hall 1992). Kvinnor rapporterar t. ex. i högre grad än män att de<br />
känner trötthet, vilket skulle kunna tillskrivas en längre total arbetsdag med<br />
arbete i hemmet och yrkesarbete (Tierney m. fl. 1990). Åren 1990 och 1991<br />
ägnade svenska kvinnor i genomsnitt 27 timmar i veckan åt yrkesarbete och<br />
33 timmar åt arbete i hemmet, medan siffrorna för män var 41 respektive<br />
12 timmar (Lagerlöf 1993).<br />
Före det första barnets födelse är de könsrelaterade skillnaderna i hushållsarbete<br />
relativt små i jämförelse med de flesta andra länder. Därefter tar<br />
kvinnorna en större andel av familjelivets planering, som t. ex. planering<br />
av måltider och barnens kläder, och kontakter med släkt och vänner. Deras<br />
hushållsgöromål är mer tidsbundna, medan män verkar ha större valfrihet<br />
när det gäller när och hur de skall göra sin andel (Lagerlöf 1993).<br />
För kvinnor med små barn, som har ett yrke som involverar lyft, kan det<br />
innebära att de lyfter en större sammanlagd vikt per dag än sina manliga kollegor.<br />
En del kvinnor kan utföra hushållsgöromål som matlagning, städning och<br />
sömnad både i hemmet och i sitt yrkesarbete. Sammanfattningsvis kan sägas att<br />
såväl fysiska som psykiska krav på kvinnor i hemmet är högre än för männen,<br />
vilket sannolikt ökar den totala risken för muskuloskeletala besvär.<br />
Metodologiska aspekter<br />
Enligt Laura Punnett (Punnett & Bergqvist 1997) förmedlas effekterna av<br />
arbetets organisation på <strong>hälsa</strong>n genom samverkan mellan såväl känsla och<br />
förstånd som individens fysiologi. Arbetsorganisationsfaktorer kan sålunda<br />
förvandlas till psykosociala faktorer som påverkar <strong>hälsa</strong>n. Tyvärr kan det<br />
vara mycket svårt att dokumentera denna typ av påverkan, särskilt när det<br />
gäller att urskilja vad som är psykosocial påverkan och vad som är fysisk<br />
påverkan av arbetets organisation. Till exempel har repetitivt arbete både en<br />
fysisk och en psykisk aspekt. Skall man helt hänföra skuldersmärtor hos en<br />
person som arbetar repetitivt till de upprepade armrörelserna, eller bidrar<br />
även enformighet eller tidspress till skadan? I praktiken är denna fråga för det<br />
221
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
mesta inte särskilt viktig. Vad spelar det för roll på vilket sätt en arbetstagare<br />
lider av repetitivt arbete? Om arbetet innebär ett lidande bör de repetitiva<br />
momenten minskas. För kvinnliga arbetstagare kan emellertid frågan om<br />
psykiska mekanismer spela en viktig roll, eftersom det finns en utbredd ovilja<br />
att ta psykiska effekter ”på allvar”. Vi vet att <strong>kvinnors</strong> problem ofta felaktigt<br />
hänförs till psykiska egenskaper. Det finns fyra orsaker till detta:<br />
• Kvinnor betraktas som mindre trovärdiga än män.<br />
• Eftersom <strong>kvinnors</strong> fysiologi inte är lika väl känd som mäns är det svårare att<br />
diagnostisera deras problem, vilket kan bidra till att uteslutningsmetoden<br />
används för att ställa en diagnos som pekar på ett psykosomatiskt ursprung<br />
till problemet (se vidare kapitel 5).<br />
• Kvinnor uttrycker mer psykisk stress än män, vilket ofta hänger ihop med<br />
deras många ansvarsområden (Messing m. fl. 1998).<br />
• Kvinnors arbetsförhållanden ger inte intryck av att vara fysiskt påfrestande,<br />
varför en förklaring som hänvisar till en psykiskt betingad faktor kan verka<br />
mer trovärdig (Reid m. fl. 1991).<br />
Denna vetenskapliga förbistring vad gäller det relativa bidraget av biologiska<br />
respektive psykiska faktorer kan alltså leda till en benägenhet att misstro<br />
yrkesrelaterade orsaker till <strong>kvinnors</strong> muskuloskeletala besvär. Detta gäller<br />
särskilt i studier där yrkesrelaterade faktorer inte är väl definierade och ”kön”<br />
betraktas som en ”confounder”. Ett sådant studieupplägg lämnar läsaren med<br />
uppfattningen att det är könet – inte <strong>kvinnors</strong> och mäns specifika arbetsförhållanden<br />
– som orsakar en viss effekt (se kapitel 1).<br />
Och sådana tendenser existerar. I Sverige godkänns mäns yrkanden om<br />
yrkesskada på grund av muskuloskeletala besvär nästan dubbelt så ofta som<br />
<strong>kvinnors</strong> – 38 procent jämfört med 22 procent (Arbetarskyddsstyrelsen 1998).<br />
Tillbakavisande av <strong>kvinnors</strong> yrkanden backas ofta upp med hänvisning till<br />
familjerelaterade eller personliga förhållanden, liksom till kvinnans relativt<br />
enkla arbetsuppgifter (Lippel 1995). När man ska undersöka i hur stor omfattning<br />
psykosociala faktorer bidrar till muskuloskeletala besvär är det alltså<br />
viktigt att noggrant definiera parametrar som beskriver arbetsorganisationen<br />
och de mekanismer som antas bli effekten av dessa parametrar.<br />
I NIOSH:s omfattande översikt ”Musculoskeletal Disorders and Workplace<br />
Factors” (Bernard, 1997) betraktas psykosociala faktorer som generella<br />
222
värk och smärta – ett kvinnoproblem?<br />
riskfaktorer vilka tycks utöva sin påverkan oberoende av fysiska faktorer. De<br />
psykosociala faktorerna är visserligen statistiskt signifikanta i vissa studier,<br />
men deras påverkan är inte särskilt stark. De mekanismer varigenom olämpliga<br />
psykosociala förhållanden kan leda till muskuloskeletala besvär – t. ex.<br />
låg kontroll över rådande arbetsförhållanden, höga krav på produktivitet<br />
och precision samt brist på stöd – har beskrivits av Theorell (1996). Även<br />
Bongers m. fl. (1993) har beskrivit sambandet mellan muskuloskeletala<br />
besvär och psykosociala faktorer, och flera studier som gjorts i de nordiska<br />
länderna har bekräftat ett sådant samband (Ekberg 1994; Estlander m. fl.<br />
1998; Leino & Magni 1993; Linton 1990; Mäkelä m. fl.1991; Theorell m. fl.<br />
1991; Toomingas m. fl.1997).<br />
Ett problem med många av de studier som genomförts är att de inte utvärderar<br />
fysiska och psykiska faktorer samtidigt. I en studie av läkarsekreterare<br />
uppgav mer än 60 procent att de hade smärtor i nacke och/eller skuldror. De<br />
fick fylla i ett formulär med frågor om både fysiska och psykiska besvär som<br />
de upplevde på arbetsplatsen. De som hade en psykiskt ”dålig” arbetsmiljö<br />
upplevde mer smärta än andra, vilket föranledde forskarna att dra den slutsatsen<br />
att smärtorna hade samband med psykosocial stress. Ingen information<br />
inhämtades om den fysiska arbetsmiljön, varför vi inte får veta om de som<br />
befann sig i en psykiskt dålig miljö även hade en fysiskt dålig arbetsmiljö.<br />
Fysiska aspekter beaktades i själva verket inte alls (Linton & Kamwendo<br />
1989). I en liknande studie av smärtor i nacke, axlar och rygg blev slutsatsen<br />
att smärtan var större när man upplevde att man inte hade någon kontroll<br />
över sina arbetsförhållanden. Men i studien tog man inte hänsyn till att en<br />
fysiskt dålig arbetsmiljö, som arbetaren inte kunde ändra, eventuellt kunde<br />
vara en orsak till smärtorna (ViikariJuntura m. fl. 1991).<br />
Av särskilt intresse är vissa långtidsstudier i de nordiska länderna, vilka<br />
identifierar ett samband mellan psykosociala faktorer och en efterföljande<br />
utveckling av muskuloskeletala besvär både i ländrygg och i axlar/nacke (Leino<br />
1989; ViikariJuntura 1991). Dessa studier använder ofta de frågeformulär<br />
som utvecklats av Karasek och Theorell (1991) för att mäta individuella<br />
arbetares möjlighet att styra sitt arbete, vilka arbetskrav som ställs på dem<br />
och vilket socialt stöd de får.<br />
I en annan undersökning fann man att anställda på en dagstidning led av<br />
muskuloskeletala smärtor som hade sitt ursprung i arbetsmiljö och arbets<br />
223
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
ställning. Smärtan var större hos dem som var utsatta för en dålig arbetsorganisation,<br />
som t. ex. liten möjlighet att styra sina egna arbetsuppgifter.<br />
Smärta och arbetsorganisation samverkade även åt andra hållet, dvs. de som<br />
gav bättre poäng för arbetsorganisationen påverkades mindre av obekväma tangentbordslägen<br />
och höjden på stolens ryggstöd (Faucett & Rempel 1994).<br />
Slutsatsen i dessa och liknande studier är att muskuloskeletala besvär påverkas<br />
av både fysiska och psykiska faktorer, även om både NIOSH:s undersökning<br />
och en av Frank nyligen genomförd undersökning stöder uppfattningen att<br />
fysisk arbetsbelastning utgör en större riskfaktor än psykiska faktorer (Frank<br />
m. fl. 1996). I den s.k. MUSICNorrtäljestudien, som är en stor fallkontrollstudie<br />
(900 fall och 1400 referenter) av ländryggsbesvär i den allmänna<br />
befolkningen, tycks de psykosociala faktorerna ha viss betydelse, men de<br />
verkar dock vara mindre uttalade än de fysiska riskfaktorerna.<br />
Eventuellt kompletterande mekanismer har också föreslagits, som t. ex. en<br />
otillräcklig ”känsla av delaktighet ”, dvs. att livssituationen är svår att förstå<br />
eller styra (Antonovsky 1987). Ännu en psykologisk riskfaktor har föreslagits,<br />
nämligen en personlighet av typ A, vilken kännetecknas av otålighet och höga<br />
krav på sig själv. Några få studier har presenterats i ämnet; två av dem talar<br />
för att det finns ett samband mellan denna personlighetstyp och muskuloskeletala<br />
besvär (Flodmark & Aase 1992; Hägg m. fl. 1990). Flodmarks<br />
studie inkluderade emellertid inte fysisk arbetsbelastning, och ett beteende<br />
av typ A kan ha varit nödvändigt för att utföra arbetet. Hypoteser som går<br />
ut på att t. ex. simulering, neuros eller hysteri skulle förklara ickespecifika<br />
muskuloskeletala besvär har vanligtvis tillbakavisats, i alla fall för akuta eller<br />
subakuta muskuloskeletala besvär (Faucett & Rempel 1994).<br />
Könsaspekter<br />
Hall m. fl. (1993) har funnit skillnader i <strong>kvinnors</strong> och mäns psykosociala arbetsförhållanden<br />
i svenska befolkningsgrupper. Även om det generellt finns<br />
ett samband mellan psykosociala faktorer och muskelspänning för båda könen<br />
kan det hända att de specifika sambanden mellan stress och arbetsorganisation<br />
ser olika ut för kvinnor och män (Johnson & Hall 1996). En forskargrupp som<br />
analyserade mäns och <strong>kvinnors</strong> muskuloskeletala besvär var för sig fann olika<br />
samband mellan smärta och psykiska symptom. Muskuloskeletala besvär var<br />
vanligare bland manliga fabriksarbetare med depression och stressymptom<br />
224
värk och smärta – ett kvinnoproblem?<br />
än bland män utan sådana symptom. Forskarna noterade att denna upptäckt<br />
inte gällde kvinnliga fabriksarbetare, men gjorde inga försök att förklara<br />
denna skillnad mellan könen (Leino & Magni 1993).<br />
I en nyligen genomförd studie undersöktes både arbetsrelaterade och icke<br />
arbetsrelaterade förhållanden som riskfaktorer för besvär i axlar/nacke och<br />
ländrygg som uppstod upp till 24 år senare. Man kom fram till att riskfaktorerna<br />
skilde sig åt mellan män och kvinnor. För ländryggsbesvär fann man<br />
en uttalad samverkan mellan arbetsrelaterade och familjerelaterade faktorer,<br />
särskilt för kvinnor, vilket sannolikt stöder betydelsen av hushållsarbete som<br />
bidragande faktor (Bildt Thorbjörnsson m. fl. 1998). Stark intellektuell<br />
anspänning i arbetet visade sig vara en ganska svag riskfaktor för både kvinnor<br />
och män. I kombination med övertidsarbete och otillfredsställande fritid<br />
orsakade dock denna faktor en ansenligt ökad risk för problem med axlar<br />
och nacke bland kvinnor.<br />
Att ha en hög belastning i hemmet var mycket vanligare hos kvinnor än<br />
hos män, men det var en riskfaktor för båda könen. I likhet med ländryggsbesvären,<br />
så var den samlade effekten av arbets, fritids och familjefaktorer<br />
starkare för kvinnor än för män när det gäller besvär i axlar och nacke<br />
(Fredriksson m. fl. 1998). Könsrelaterade skillnader i effekten av samverkan<br />
mellan arbetsrelaterade och icke arbetsrelaterade faktorer tycks alltså finnas,<br />
men behöver studeras mer.<br />
Ett problem har redan tidigare påpekats. De mått som vanligtvis används<br />
för att bedöma psykiskt krävande faktorer i arbetet inkluderar nästan alltid<br />
variabler som även kan innebära fysiskt krävande faktorer, som t. ex. repetition<br />
och arbetstakt. Det är därför inte självklart att man verkligen mäter<br />
psykiskt krävande belastningar. Det är sålunda viktigt att skilja mellan t. ex.<br />
repetitiva rörelser och monotoni vid utformandet av frågeformulär eller<br />
intervjudokument. Ett sätt är att utforma de olika frågorna i formuläret så<br />
att det framgår tydligare vad som är frågor om arbetsfakta – t. ex. genom<br />
formuleringar som ”hur många gånger/hur lång tid använder du för ...” – i<br />
stället för att fråga hur man upplever sina arbetsuppgifter med exempelvis<br />
en formulering som ”anser du att den här arbetsuppgiften är ...”.<br />
Ett annat problem är att information om psykosociala förhållanden<br />
alltid erhålls genom arbetstagarnas egna uppgifter, medan den fysiska arbetsbelastningen<br />
kan iakttas eller mätas. Det innebär att det finns ett inslag av<br />
225
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
subjektivitet i rapporterna om psykosociala förhållanden som kan vara relevant,<br />
men som gör det svårt att jämföra dessa faktorer med fysisk arbetsbelastning.<br />
Det är svårt att hitta en lösning på detta problem, eftersom både repetition<br />
och arbetstakt har både en fysisk och en psykisk komponent. Det behövs<br />
större noggrannhet vid utformningen av forskningsinstrumenten och en<br />
bättre kunskap om eventuella könsrelaterade skillnader när det gäller att<br />
beskriva arbetsförhållanden.<br />
Vårdsökande, kroniska besvär, ”coping” och rehabilitering<br />
MUSICstudien i Norrtälje visade en tendens för kvinnor att söka upp<br />
traditionella vårdgivare som läkare och sjukgymnaster i större utsträckning<br />
än män. Männen föredrar andra experter, som t. ex. kiropraktiker och osteopater<br />
(Vingård m. fl. 1998).<br />
Hittills har det inte förekommit någon uttömmande beskrivning av<br />
skillnaden mellan akuta, subakuta och kroniska muskuloskeletala besvär i<br />
den vetenskapliga litteraturen (se även kapitel 3). I takt med att de muskuloskeletala<br />
besvären utvecklas från akuta till kroniska verkar sambandet mellan<br />
arbetsplatsfaktorer och dessa besvär bli mindre tydliga; den drabbade kan få<br />
en depression och livskvaliteten blir sämre.<br />
En undersökning av Unruh (1996) visar att det finns en relativt stor<br />
könsskillnad i sättet att hantera akut smärta, men att skillnaden verkar vara<br />
mycket mindre när det gäller att hantera kronisk smärta. Den tillgängliga<br />
informationen om könsrelaterade behandlingseffekter vid behandling av kroniska<br />
muskuloskeletala besvär är emellertid motsägande; i två olika studier<br />
har kvinnor och män, var sin gång, reagerat bättre på kognitiv beteendeinriktad<br />
rehabilitering (Jensen m. fl. 1993; Lindström 1994). Det krävs alltså<br />
mycket mer kunskap innan det är möjligt att rekommendera könsspecifika<br />
behandlingar i de akuta och kroniska stadierna.<br />
Som diskuterats ovan visar ny statistik från Arbetarskyddsstyrelsen en<br />
diskriminering mot kvinnor vid rapporteringen av arbetsrelaterade muskuloskeletala<br />
skador. Liknande diskriminerande attityder har kunnat iakttas vid<br />
bedömning av rehabilitering och förtidspensionering på grund av muskuloskeletala<br />
skador. Kvinnor erbjuds vanligtvis mindre dyrbar rehabilitering, och<br />
ny statistik tyder på att de erbjuds delpension oftare än män, vilka oftare får<br />
heltidspension (Marklund 1997; Riksförsäkringsverket 1997).<br />
226
Förslag på prioriterad forskning<br />
Allmänna forskningsmål<br />
värk och smärta – ett kvinnoproblem?<br />
• Forskningen skall stödja politiskt satta mål som rör <strong>kvinnors</strong> rätt att delta<br />
på lika villkor på arbetsmarknaden utan att offra <strong>hälsa</strong> eller välfärd.<br />
• Forskningen skall inriktas på att försöka etablera sambandet mellan muskuloskeletala<br />
besvär och de mekanismer som upprätthåller könssegregering<br />
på arbetsplatsen och som innebär tilldelning av vissa arbetsuppgifter<br />
(monotona och repetitiva) till kvinnor, snarare än en jämn fördelning av<br />
dessa mellan könen.<br />
Forskningsmetodik<br />
• Fortsatt forskning bör ske för att uppnå en bättre beskrivning samt mer<br />
exakta definitioner av statisk belastning och högrepetitivt arbete – exponeringar<br />
som är kända för att vara typiska för <strong>kvinnors</strong> arbete.<br />
• Forskningsinstrument behöver utvecklas som ur semantisk synvinkel förstås<br />
på samma sätt av kvinnor och män.<br />
• Kanaler bör upprättas mellan kvinnliga arbetstagare och forskare, så att<br />
forskare kan få vetskap om problem då de uppstår. Ett alternativ är att<br />
kontakta grupper av pensionerade kvinnor och intervjua dem om deras<br />
arbetsförhållanden och hälsoproblem.<br />
Forskning om biologiska, psykiska och sociala faktorer<br />
• Uttryck för och beskrivning av smärta bland män och kvinnor: Beter sig<br />
kvinnor annorlunda när de känner smärta?<br />
• Förekomst av osteoporos bland arbetande befolkningsgrupper och eventuella<br />
samband med arbetsplatsfaktorer.<br />
• Samband mellan menstruationssmärtor, graviditet och östrogenterapi<br />
och arbetsprestation, rapportering av muskuloskeletala symptom och<br />
besvär.<br />
• Finns det vissa beteenden (motion, säkerhetsrelaterade beteenden) som<br />
kan hänföras till en ökad eller minskad risk för muskuloskeletala besvär<br />
bland kvinnor?<br />
• Hur kan livsstilsfaktorer (t. ex. träning, diet, rökavvänjning) som minskar<br />
risken för muskuloskeletala besvär stödjas bland kvinnor?<br />
227
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
• Svårigheter som kvinnor kan ha med att få gehör för sina arbetsrelaterade<br />
muskuloskeletala besvär.<br />
Fysiska och psykosociala exponeringar och muskuloskeletala besvär<br />
• Könsrelaterade skillnader i mönstren för fysiska och psykosociala riskfaktorer.<br />
Är samverkan mellan specifika riskfaktorer och dessas relativa<br />
styrka olika hos kvinnor och män?<br />
• Finns det fysiska exponeringar i arbeten som utförs av kvinnor som har<br />
samband med muskuloskeletala besvär och som ännu inte studerats?<br />
• Karaktärisering av aspekter av hushållsarbete som möjligen samverkar<br />
med arbetsplatsfaktorer och påverkar sannolikheten för att kvinnor skall<br />
drabbas av muskuloskeletala besvär.<br />
• Betydelsen av samverkan mellan muskuloskeletala riskfaktorer och andra<br />
miljöfaktorer – som t. ex. kyla, värme och kemiska substanser – för framkallandet<br />
av besvär.<br />
• Kvinnors och mäns strategier för att hantera begynnande muskuloskeletala<br />
besvär.<br />
• Är <strong>kvinnors</strong> arbeten mindre anpassningsbara när det gäller att kunna styra<br />
och bestämma över de egna arbetsuppgifterna?<br />
• Utvecklingen av <strong>kvinnors</strong> exponering för muskuloskeletala riskfaktorer<br />
med ökad ålder och senioritet.<br />
• Orsakerna till den lägre olycksfrekvensen bland kvinnor borde utforskas.<br />
Den relativa betydelsen av könsbaserad tilldelning av arbete och arbetsuppgifter<br />
samt beteenden för att undvika risker bör utvärderas.<br />
Referenser<br />
Andersson R, Kemmlert K & Kilbom Å (1990) Etiological differences between accidental<br />
and nonaccidental occupational overexertion injuries. J Occup Accidents<br />
12, 177–186.<br />
Antonovsky A (1987) Unraveling the mystery of health. San Francisco, Jossey Hall.<br />
Arbetarskyddsstyrelsen (1998) Godkända arbetssjukdomar. Korta Arbetsskadefakta,<br />
Arbetarskyddsstyrelsen, Solna.<br />
Bergqvist U, Wolgast E, Nilsson E & Voss M (1995) The influence of VDT work<br />
on musculoskeletal disorders. Ergonomics 38, 754–762.<br />
228
värk och smärta – ett kvinnoproblem?<br />
Bernard B P (red.) (1997) Musculoskeletal Disorders and Workplace Factors. Cincinnati,<br />
NIOSH, US. Department of Health and Human Services.<br />
Bildt Thorbjörnsson C, Alfredsson L, Fredriksson K, Köster M, Michélsen H,<br />
Vingård E, Torgén M & Kilbom Å (1998) Psychosocial and physical risk factors<br />
associated with low back pain: A 24 year follow up among women and men in a<br />
broad range of occupations. Occup Environm Med 55, 84–90.<br />
Billette A & Piché J (1987) Health problems of data entry clerks and related job<br />
stressors. J Occup Med 29, 942–948.<br />
Bongers P M, de Winter C R, Kompier M A J & Hildebrandt V H (1993) Psychosocial<br />
factors at work and musculoskeletal disease. Scand J Work Environ Health<br />
19, 297–312.<br />
Boucher M (1995) Analyse de l’activité des jardiniers et des jardinières cols bleus. M. Sc.<br />
thesis. Department of Biological Sciences, Université du Québec à Montréal.<br />
Brennum J, Kjeldsen M, Jensen K & Jensen T S (1989) Mesurements of human<br />
pressurepain thresholds on fingers and toes. Pain 38, 211–217.<br />
Byström S, Hall C, Welander T & Kilbom Å (1995) Clinical disorders and pressurepain<br />
thresholds of the forearmhand among automobile assembly line workers.<br />
J Hand Surg 20, 782–790.<br />
Cockburn C (1991) Brothers: Male Dominance and Technological Change. Andra upplagan.<br />
London: Pluto Press.<br />
Courville J, Vézina N & Messing K (1991) Comparison of the work activity of two<br />
mechanics: A woman and a man. Int J Ind Ergonomics 7, 163–174.<br />
Courville J, Vézina N & Messing K (1992) Analyse des facteurs ergonomiques pouvant entraîner<br />
l’exclusion des femmes du tri des colis postaux. Le travail humain 55, 119134.<br />
Ducharme R E (1973) Problem tools for women. Indust Eng Syst, 46–50.<br />
Ekberg K (1994) An epidemiologic approach to disorders in the neck and shoulders. Doktorsavhandling,<br />
Linköpings Universitet.<br />
Estlander AM, Takala EP & ViikariJuntura E (1998) Do psychological factors<br />
predict changes in musculoskeletal disorders? A prospective, twoyear followup<br />
study of a working population. J Occup Environ Med 40, 445–453.<br />
Faucett J & Rempel D (1994) VDTrelated musculoskeletal symptoms: Interactions<br />
between work posture and psychosocial work factors. Am J Ind Med 26, 597–612.<br />
Flodmark B T & Aase G (1992) Musculoskeletal symptoms and type A behaviour in<br />
blue collar workers. British J Ind Med 49, 683–687.<br />
Frank J W, Kerr M S, Brooker AS, DeMaio S E, Maetzel A, Shannon H S, Sullivan<br />
T J, Norman R W & Wells R P (1996) Disability resulting from occupational low<br />
back pain. Part 1: What do we know about primary prevention? A review of the<br />
scientific evidence on prevention before disability begins. Spine 24, 2908–2917.<br />
FranssonHall C, Byström S & Kilbom Å (1995) Selfreported physical exposure and<br />
musculoskeletal symptoms of the forearmhand among automobile assemblyline<br />
workers. J Occ Environ Med 37, 1136–1144.<br />
229
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Fredriksson K, Alfredsson L, Köster M, Bildt Thorbjörnsson C, Toomingas A, Torgén<br />
M & Kilbom Å (1998) Risk factors for neck and upper limb disorders – results<br />
from a 24 year followup. Occup Environm Med (under tryckning).<br />
Gijsbers van Wijk C M T & Kolk A M (1997) Sex differences in physical symptoms:<br />
The contribution of symptom perception theory. Soc Sci Med 45, 231–246.<br />
Guo HR, Tanaka S, Cameron L, Seligman P, Behrens V, Ger J, Wild D & Putz<br />
Anderson V (1995) Back pain among workers in the United States: National<br />
Estimates an Workers at High Risk. Am J Indust Med 28, 591–602.<br />
Hagberg M, Silverstein B, Wells R, Smith M J, Hendrick H W, Carayon P & Pérusse<br />
M (1995). Work-related musculoskeletal disorders: A reference book for prevention.<br />
London: Taylor and Francis.<br />
Hall C (1995) Hand function with special regard to work with tools. Doktorsavhandling,<br />
Karolinska Institutet, Arbete och Hälsa 1995:4, Arbetsmiljöinstitutet, Solna.<br />
Hall E H (1990) Women’s Work: An inquiry into the health effects of invisible and visible<br />
labour. Doktorsavhandling, Karolinska Institutet, Solna.<br />
Hall E H (1992) Double exposure: The combined impact of the home and work<br />
environments on psychosomatic strain in Swedish women and men. Int J Health<br />
Services 22, 239–260.<br />
Hall E H, Johnson J V & Tsou T S (1993) Women, occupation and risk of cardiovascular<br />
morbidity and mortality. Occup Med: State of the Art Reviews 8, 709–719.<br />
Heliövaara M, Mäkelä M, Knekt P, Impivaara O & Aromaa A (1991) Determinants<br />
of sciatica and lowback pain. Spine 16, 608–614.<br />
Hägg G, Suurkula J & Kilbom Å (1990) Predikatorer för belastningsbesvär i skuldra/<br />
nacke: en longitudinell studie på kvinnliga montörer. Arbete och Hälsa 1990:10.<br />
Arbetsmiljöinstitutet, Solna.<br />
Hägg G & Åström A (1997) Load pattern and pressure pain threshold in the upper<br />
trapezius muscle and psychosocial factors in medical secretaries with and without<br />
should/neck disorders. Int Arch Occup Environ Health 69, 423–432.<br />
Jensen I, Nygren Å, Gamberale F, Goldie I & Westerholm P (1993) Coping with longterm<br />
musculoskeletal pain and its consequences; is gender a factor? Pain 9, 13–20.<br />
Johnson J V & Hall E H (1996) Dialectic between conceptual and causal inquiry in<br />
psychosocial workenvironment research. J Occup Health Psychology 1, 362–374.<br />
Jonsson B, Persson J & Kilbom Å (1988) Disorders of the cervicobrachial region<br />
among female workers in the electronics industry. A twoyear followup. Int J<br />
Indust Ergon 3, 1–12.<br />
Karasek R & Theorell T (1991) Healthy Work. New York: Basic Books.<br />
Karlqvist L (1997) Assessment of physical work at visual display unit workstations. Doktorsavhandling,<br />
Karolinska Institutet, Arbete och Hälsa 1997:7, Arbetslivsinstitutet,<br />
Solna.<br />
Kilbom Å (1994) Repetitive work of the upper extremity. Part II: The scientific basis<br />
for the guide. Int J Indust Ergon 14, 59–86.<br />
230
värk och smärta – ett kvinnoproblem?<br />
Lagerlöf E (1993) Women, work and health. National report Sweden. DS 1993:98,<br />
Stockholm: Socialdepartementet.<br />
Leino P (1989) Symptoms of stress predict musculoskeletal disorders. J Epidem 43,<br />
293–300.<br />
Leino P & Magni G (1993) Depressive and distress symptoms as predictors of low back<br />
pain, neckshoulder pain and other musculoskeletal morbidity. Pain 53, 89–94.<br />
Lindström I (1994) A successful intervention program for patients with subacute low back<br />
pain. Doktorsavhandling, Göteborgs Universitet.<br />
Linton S (1990) Risk factors for neck and back pain in a working population in Sweden.<br />
Work and Stress 4, 41–49.<br />
Linton S J & Kamwendo B (1989) Risk factors in the psychosocial work environment<br />
for neck and shoulder pain in secretaries. J Occup Med 31, 609–613.<br />
Lippel K (1995) Watching the watchers: How expert witnesses and decisionmakers<br />
perceive men’s and women’s workplace stressors. I: Messing K, Neis B & Dumais<br />
L (red.) Invisible: Occupational Health Problems of Women at Work. Sid 265–291.<br />
Charlottetown PEI: Gynergy Books.<br />
Malenfant R (1993) Le droit au retrait préventif de la travailleuse enceinte ou qui<br />
allaite: à la recherche d’un consensus. Sociologie et Sociétés XXV 1, 61–75.<br />
Marklund S (red) (1997) Risk-frisk-faktorer – sjukskrivning och rehabilitering i Sverige.<br />
Riksförsäkringsverket 1997:6, Stockholm.<br />
Mergler D & Vézina N (1985) Dysmenorrhea and cold exposure. J Reproductive<br />
Med 30, 106–111.<br />
Messing K (1998) One-eyed Science: Occupational Health Science and Women Workers.<br />
Philadelphia: Temple University Press.<br />
Messing K, Chattigny C & Courville I (1998) ”Light” and ”heavy” work; An analysis<br />
of housekeeping in a hospital. Appl Ergon 29, 451–459.<br />
Messing K, Dumais L, Courville J, Seifert A M & Boucher M (1994) Evaluation of exposure<br />
data from men and women with the same job title. J Occup Med 36, 913–917.<br />
Messing K, SaurelCubizolles M J, Kaminski M & Bourgine M (1993) Factors associated<br />
with dysmenorrhea among workers in French poultry slaughterhouses<br />
and canneries. J Occup Med 35, 493–500.<br />
Messing K & Stevenson J (1996) A procrustean bed: Strength testing and the workplace.<br />
Gender, Work and Organization 3, 156–167.<br />
Messing K, Tissot F, SaurelCubizolles MJ, Kaminski M & Bourgine M (1998) Sex<br />
as a variable can be a surrogate for some working conditions: Factors associated<br />
with sickness absence. J Occup Environ Med. (Under tryckning.)<br />
Mäkelä M, Heliövaara M, Sievers K, Impivaara O, Knekt P & Aromaa A (1991) Prevalence,<br />
determinants and consequences of chronic neck pain in Finland. Am J<br />
Epid 134, 1356–1367.<br />
Nevin K (1996) Influence of sex on pain assessment and management. Ann Merg<br />
Med 27, 424–425.<br />
231
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Paul J A & Frings–Dresen M H W (1994) Standing working posture compared in<br />
pregnant and nonpregnant conditions. Ergonomics 37, 1563–1575.<br />
Pennebaker J W (1982) The psychology of physical symptoms. New York, Springer.<br />
Pheasant S (1996) Bodyspace. London, Taylor and Francis.<br />
Punnett L & Berquist U (1997) Visual display unit work and upper extremity musculoskeletal<br />
disorders. A review of epidemiological findings. Arbete och Hälsa 1997:16.<br />
Arbetslivsinstitutet, Solna.<br />
Reid J, Ewan C & Lowy E (1991) Pilgrimage of pain: The illness experiences of<br />
women with repetition strain injury and the search for credibility. Soc Sci Med<br />
32, 601–612.<br />
Riksförsäkringsverket (1997) Nybeviljade förtidspensioner/sjukbidrag 1996. Riksförsäkringsverket,<br />
Statistikinformation Isl, 1997:3.<br />
Ryan G A (1989) The prevalence of musculoskeletal symptoms in supermarket<br />
workers. Ergonomics 32, 359–371.<br />
Seifert A M, Messing K & Dumais L (1996) Les caissières dans l’oeil du cyclone: analyse<br />
de l’activité de travail des caissières de banque. Montréal: CINBIOSE.<br />
Seifert A M, Messing K & Dumais L (1997) Star wars and strategic defense initiatives:<br />
Work activity and health symptoms of unionized bank tellers during work<br />
reorganization. Int J Health Services 27, 455–477.<br />
Silverstein B A, Fine L J & Armstrong T J (1986) Hand wrist cumulative trauma<br />
disorders in industry. British J Indust Med 43, 779–784.<br />
Statistiska centralbyrån (1997) När kroppen tar stryk. Statistiska centralbyrån och<br />
Arbetarskyddsstyrelsen, Stockholm.<br />
Statistiska centralbyrån (1998) Arbetssjukdomar och arbetsolyckor 1996. Arbetarskyddsstyrelsen<br />
och Statistiska centralbyrån, Stockholm.<br />
Stevenson J, Greenhorn D R, Bryant J T, Deakin J M & Smith J T (1996) Selection<br />
test fairness and the incremental lifting machine. Applied Ergonomics 27, 45–52.<br />
Stvrtinová V, Kolesár J & Wimmer G (1991) Prevalence of varicose veins of the lower<br />
limbs in the women working at a department store. Int Angiology 10, 2–5.<br />
Sundell G, Milsom I & Anderson P (1990) Factors influencing the prevalence of<br />
dysmenorrhea in young women. Brit J Obstet Gynaecol 97, 588–594.<br />
Sundström M (1997) Arbetsskadeförsäkringen – bedömningen i domstol av belastningsskador<br />
hos kontorister och sjuksköterskor. Arbete och Hälsa 1997:17. Arbetslivsinstitutet,<br />
Solna.<br />
Tanaka S, Wild D, Seligman P, Halperin W, Behrens V & PutzAnderson V (1995)<br />
Prevalence and workrelatedness of selfreported carpal tunnel syndrome among<br />
US workers: Analysis of the occupational health supplement data of 1988 National<br />
Health Interview Survey. Am J Indust Med 27, 451–470.<br />
Teperi J & Rimpela M (1989) Menstrual pain, health and behaviour in girls. Soc Sci<br />
Med 29, 163–169.<br />
232
värk och smärta – ett kvinnoproblem?<br />
Theorell T, HarmsRingdahl K, AhlbergHulten G & Westin B (1991) Psychosocial<br />
job factors and symptoms from the locomotor system: A multicausal analysis.<br />
Scand J Rehabil Med 23, 165–173.<br />
Theorell T (1996) Possible mechanisms behind the relationship between the demandcontrolsupport<br />
model and disorders of the locomotor system. I: Monn S D &<br />
Sauter S L (red.) Beyond Biomechanics. Sid. 6574. London, Taylor och Francis.<br />
Tierney D, Romito P & Messing K (1990) She ate not the bread of idleness: Exhaustion<br />
is related to domestic and salaried work of hospital workers in Québec.<br />
Women and Health 16, 21–42.<br />
Tissot F & Messing K (1995) Perimenstrual symptoms and working conditions among<br />
hospital workers in Québec. Am J Indust Med 27, 511–522.<br />
Toomingas A, Németh G, Hagberg M & Stockholm MUSIC 1 Study Group (1991)<br />
Besvärsförekomst, kliniska fynd samt diagnoser i nacke, skuldror och axlar i<br />
Stockholmsundersökningen 1. I: Hagberg M & Hogstedt C (red.) Stockholmsundersökningen<br />
1, 175196. Spånga, MUSIC books.<br />
Toomingas A, Theorell T, Michelsen H, Nordemar R & Stockholm MUSIC 1<br />
Study Group (1997) Associations between selfrated psychosocial work conditions<br />
and musculoskeletal symptoms and signs. Scand J Work Environ Health 23,<br />
130–139.<br />
Torgén M, Alfredsson L, Köster M, Wiktorin C, Smith K & Kilbom Å (1997) Reproducibility<br />
of a questionnaire for assessment of present and past physical activities.<br />
Int Arch Occup Environ Health 70, 107–118.<br />
Torgén M & Kilbom Å (1997) The REBUS study: Physical work load between 18 and<br />
58 years of age – does it change? Sammanfattning, 13th Triennial Congress of the<br />
International Ergonomics Association, Tampere, Finland. Volume 5, 544–546.<br />
Unruh A M (1996) Gender variations in clinical pain experience. Pain 65, 123–167.<br />
Vézina N, Chatigny C & Messing K (1994) A manual materials handling job: Symptoms<br />
and working conditions among supermarket cashiers. Chronic Diseases in<br />
Canada 15, 17–22.<br />
Videman T, Nurminen T, Tola S, Kourinka I, Vanharanta J & Troup J (1984) Lowback<br />
pain in nurses and some leading factors of work. Spine 9, 400–404.<br />
ViikariJuntura E, Vuori J, Silverstein B, Kalimo R, Kuosma E & Videman T (1991)<br />
A lifelong prospective study on the role of psychosocial factors in neckshoulder<br />
and low back pain. Spine 16, 1056–1061.<br />
Vingård E, Alfredsson L, Hagberg M, Kilbom Å, Theorell T, Waldenström M,<br />
Wigeaus–Hjelm E, Victorin C, Hogstedt C & Music Norrtälje Study Group<br />
(1998) How much can occupational physical and psychosocial factors explain of low back<br />
pain in a working population? Sammanfattning, PREMUS–ISEOH conference,<br />
Helsingfors.<br />
Voitk A J, Mueller J C, Farlinger D E & Johnston R U (1983) Carpal tunnel syndrome<br />
in pregnancy. Can Med Assoc J 128, 277–281.<br />
233
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Wiktorin C, Selin K, Ekenvall L & Alfredsson L (1996) An interview technique for recording<br />
of work postures in epidemiological studies. Int J Epidem 19, 171–180.<br />
Winkel J & Westgaard R (1992) Occupational and individual risk factors for shoulderneck<br />
complaints: Part II: The scientific basis for the guide. Int J Indust Ergon<br />
10, 85–104.<br />
Wood C, Larsen L & Williams R (1979) Social and psychological factors in relation<br />
to premenstrual tension and menstrual pain. Aust N Z Obstetr Gynaecol 19,<br />
111–115.<br />
Woods N F, Most A & Dery G K (1982) Prevalence of premenstrual symptoms. Am<br />
J Public Health 72, 1257–1264.<br />
de Zwart B C H (1997) Ageing in physically demanding work. Doktorsavhandling,<br />
Amsterdams universitet.<br />
Östlin P (1989) Occupational career and health. Doktorsavhandling, Uppsala universitet.<br />
234
värk och smärta – ett kvinnoproblem?<br />
235
Kapitel 9<br />
ARBETE – RisKfAKToR<br />
EllER fRisKfAKToR?
238
Arbetsvillkor och psykisk o<strong>hälsa</strong><br />
av Carina Bildt Thorbjörnsson och Malin Lindelöw<br />
Det finns en stark koppling mellan kön och psykisk <strong>hälsa</strong>, liksom mellan vissa<br />
arbetsvillkor och psykisk <strong>hälsa</strong>. Här kommer vi att försöka ge en översikt över<br />
hur dessa två områden hänger samman. fokus i kapitlet ligger på betydelsen<br />
av belastningar i arbetet i relation till psykisk o<strong>hälsa</strong> hos kvinnor. först tar vi<br />
upp vad man vet om relationen mellan kön och psykisk o<strong>hälsa</strong>, för att sedan<br />
gå in på det som finns skrivet om relationen mellan olika arbetsvillkor och<br />
psykisk o<strong>hälsa</strong>.<br />
Kön och psykisk o<strong>hälsa</strong><br />
Relationen mellan kön och psykisk <strong>hälsa</strong> har debatterats i flera decennier<br />
– ibland med stor hetta beroende på det stigma som är förknippat med psykisk<br />
o<strong>hälsa</strong> och sjukdom. Många av de tidigare vetenskapliga studierna har i<br />
huvudsak grundats på anteckningar från sjukhusjournaler om behandling på<br />
grund av psykisk sjukdom från mentalsjukhus, vanliga sjukhus och psykiatrisk<br />
öppenvård. Dessa studier indikerade att kvinnor oftare än män hade erhållit<br />
vård på grund av psykisk sjukdom (Chester 1972).<br />
Trots att mycket av diskussionen om nämnda studier handlar om i vilken<br />
grad könsskillnader föreligger, samt under vilken tidsperiod och i vilket sammanhang<br />
dessa kan observeras, så finns det ingen större anledning att dröja<br />
sig kvar vid den litteraturen om syftet är att förstå könsskillnader i psykisk<br />
<strong>hälsa</strong>. Anledningen är de mycket allvarliga invändningar som i flera studier<br />
anförts mot att likställa behandling av psykiska sjukdomar med psykisk sjukdom;<br />
det har framhållits att många individer som får behandling för psykisk<br />
sjukdom inte har en psykisk sjukdom enligt en precis och koncis definition<br />
(Gove 1978; Gove & Tudor 1973; 1977). Andra problem förknippade med<br />
användandet av sjukhusjournaler som indikatorer på psykisk sjuklighet är att<br />
239
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
den övervägande delen av de psykiska problemen och sjukdomarna i samhället<br />
aldrig diagnostiseras. sjukhusjournalerna indikerar ett ”hjälpsökarbeteende”<br />
hos individerna och tillgången till behandling i samhället de lever i, snarare<br />
än förekomsten av psykiska sjukdomar i befolkningen. Könsskillnader i hjälpsökarbeteendet<br />
har kunnat konstateras, varför detta kan vara en förklaring<br />
till synbara skillnader i förekomst av psykisk sjuklighet mellan könen (se<br />
kapitel 3).<br />
ovanstående kan illustreras med en studie genomförd i stockholm på slutet<br />
av 1960talet, där huvudsyftet var att identifiera otillfredsställda behov<br />
av medicinsk och social service bland subgrupper i befolkningen (Bygren<br />
1974). Könen skilde sig åt vad gäller otillfredsställda psykiatriska vårdbehov,<br />
där fler män än kvinnor inte hade fått sina behov tillgodosedda. skillnaden<br />
mellan könen var större bland medelålders än bland unga personer. Även<br />
social klass påverkade graden av otillfredsställda behov; kvinnor och män ur<br />
arbetarklassen hade i högre grad än tjänstemän otillfredsställda vårdbehov.<br />
Kvinnor fick eller skaffade sig alltså vård för sina psykiska problem i högre<br />
grad än män. Hade enbart antalet vårdade bland könen studerats skulle<br />
prevalensen av psykiska besvär bland kvinnor ha förefallit vara högre än den<br />
i själva verket var.<br />
Resultatet av kritiken mot användandet av sjukhusjournaler som indikatorer<br />
på psykisk sjuklighet har blivit att större uppmärksamhet har riktats<br />
mot att undersöka förekomsten av psykiska problem och sjukdomar hos<br />
befolkningen i allmänhet. Många ansträngningar har gjorts, och i dag finns<br />
tämligen tillförlitliga data om förekomsten av de vanligaste psykiska sjukdomarna,<br />
åtminstone i Europa och Nordamerika (Hällström 1996).<br />
Det finns stora skillnader mellan vilka sjukdomar som förekommer ofta<br />
hos kvinnor respektive män. frågan om vilket kön som har den största förekomsten<br />
av psykisk sjuklighet är mindre intressant; i preventivt syfte är det av<br />
större intresse att genomföra mera detaljerade studier av specifika sjukdomar<br />
som kan ge mer information om hur genetiska och biologiska faktorer, liksom<br />
olika stressorer i livet, kan påverka kvinnor och män.<br />
En av de mer stabila observationerna är att kvinnor uppvisar mer affektiva<br />
problem och män mer utagerande och antisociala problem. skillnaden är<br />
särskilt markant i relation till klinisk unipolär depression (klinisk depression<br />
som ofta medför inläggning på psykiatrisk klinik), vilket är den allra vanli<br />
240
arbete – riskfaktor eller friskfaktor?<br />
gaste psykiska sjukdomen. livstidsrisken för klinisk unipolär depression har<br />
bedömts vara mellan tio och tjugofem procent för kvinnor och mellan fem<br />
och tolv procent för män (Boyd & Weissman 1981), medan över sex procent<br />
av kvinnorna och tre procent av männen antas lida av klinisk depression vid<br />
en given tidpunkt (Paykel 1989). skillnaden mellan könen vad gäller förekomst<br />
av depression är numera välbelagd (Boyd & Weissman 1981), även<br />
om det finns tecken på en viss utjämning beroende på att fler unga män blir<br />
deprimerade nu än tidigare (Weissman & Klerman 1989).<br />
olika studier kommer fram till olika höga livstidsrisker för depression<br />
– delvis för att man studerat depression av olika allvarlighetsgrad och med<br />
olika metoder, men också för att prevalensen varierar mellan olika geografiska<br />
platser och över tid. Även vissa andra psykiska sjukdomar förekommer<br />
i högre grad bland kvinnor än bland män, bland annat ätstörningar som<br />
anorexia nervosa och bulemia nervosa (fombonne 1995), paniksyndrom<br />
och vissa former av bipolärt syndrom (manodepressivitet). Ytterligare andra<br />
psykiska problem är ungefär lika vanliga hos båda könen, eller uppvisar<br />
endast små skillnader. Bland dessa återfinns generaliserat ångestsyndrom<br />
och tvångssyndrom. De störningar som är vanligare hos män inkluderar<br />
bland annat exhibitionism, antisocial personlighetsstörning och paranoid<br />
psykos, men mäns anpassningssvårigheter tar sig framför allt uttryck i antisocialt<br />
beteende, såsom våld, kriminalitet och missbruk – faktorer som även<br />
diskuteras i kapitel 3.<br />
Psykisk o<strong>hälsa</strong>, t. ex. depression, fastställs genom att förekomsten av symptom<br />
på social isolering, initiativlöshet, orkeslöshet, suicidtankar m.m. rapporteras.<br />
om ett tillräckligt stort antal symptom rapporteras fastställs en psykiatrisk<br />
diagnos, t. ex. klinisk unipolär depression. Bristande psykiskt välbefinnande<br />
fastställs genom rapporter om lägre initiativförmåga än vanligt, mer beslutsvånda<br />
än vanligt, större problem med sömnen än vanligt, större problem med<br />
relationen till andra osv. om många sådana problem rapporteras bedöms det<br />
psykiska välbefinnandet vara bristande. Bristande psykiskt välbefinnande är<br />
alltså något som de flesta människor kan råka ut för under livet.<br />
studeras bristande psykiskt välbefinnande i stället för psykisk o<strong>hälsa</strong> har<br />
skillnaden mellan könen i några studier varit mycket stor; mer än dubbelt<br />
så många kvinnor som män rapporterade nedsatt psykiskt välbefinnande<br />
(folkhälsorapport 1994).<br />
241
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Enligt en svensk prospektiv studie av psykisk <strong>hälsa</strong> i befolkningen var risken<br />
för att drabbas av psykiska besvär av någon sort under den yrkesverksamma<br />
delen av livet 73 procent för kvinnor och 43 procent för män (Hagnell 1970).<br />
Risken att insjukna i depression av olika allvarlighetsgrader visade sig enligt<br />
samma undersökning vara 25 procent för kvinnor och 12 procent för män.<br />
samma proportioner mellan könen kan iakttas när det gäller förekomsten av<br />
klinisk depression, dvs. en djup depression som ofta föranleder sjukhusvård<br />
(forsell m. fl. 1997). Det gäller alltså att understryka att psykisk o<strong>hälsa</strong> är ett<br />
reellt problem i befolkningen, både vad gäller kostnader för samhället och<br />
nedsatt livskvalitet för individer.<br />
Yrkesarbete och psykisk <strong>hälsa</strong><br />
De påvisade skillnaderna i psykisk <strong>hälsa</strong> mellan kvinnor och män har förmodligen<br />
flera orsaker – bland annat effekter av yrkesarbete, socialgrupp<br />
och branschtillhörighet. Den generella effekten av yrkesarbete på <strong>kvinnors</strong><br />
psykiska <strong>hälsa</strong> har undersökts i ett antal studier (Dennerstein 1995; Parry<br />
1986). i flera av dessa studier fann man att yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> psykiska<br />
<strong>hälsa</strong>, liksom den övriga <strong>hälsa</strong>n, var bättre än bland icke yrkesarbetande kvinnor<br />
(Dennerstein 1995; Parry 1986). Detta är inte, åtminstone inte enbart,<br />
en selektionseffekt. <strong>Yrkesarbetande</strong> och icke yrkesarbetande kvinnor som<br />
har en likvärdig hälsostatus vid början av en studie skiljer sig åt vid uppföljningen,<br />
så det tycks verkligen vara så att yrkesarbetet bidrar till en bättre<br />
psykisk <strong>hälsa</strong> – speciellt om inställningen till yrkesarbete är positiv (Gore &<br />
Mangione 1983; Romito 1994).<br />
orsaken till att yrkesarbetande kvinnor har en bättre psykisk <strong>hälsa</strong> har<br />
förklarats med det större antal roller som yrkesarbetande kvinnor får tillgång<br />
till (Barnett m. fl. 1992; Pietromonaco & frohartlane 1986; Puglesiesi<br />
1992). Ett stort antal roller medför många möjliga källor till tillfredsställelse<br />
med livet; känsligheten för störningar och disharmoni inom ett specifikt<br />
område mildras därigenom. Ett stort antal roller kan naturligtvis också leda<br />
till en högre total påfrestning, och man måste också beakta vilka alternativ<br />
till yrkesarbete som finns för de studerade kvinnorna.<br />
Men yrkesarbete har inte bara känslomässiga och sociala implikationer<br />
utan påverkar också den ekonomiska standarden. om alternativet är att vara<br />
arbetslös, eller att mer eller mindre ofrivilligt vara hemma med barn, och att<br />
242
arbete – riskfaktor eller friskfaktor?<br />
därmed få en väsentligt försämrad ekonomi kan detta påverka det psykiska<br />
välbefinnandet på ett mycket grundläggande sätt.<br />
Det hindrar inte att det finns avgörande element i arbetsmiljön som<br />
orsakar psykiska besvär och nedsatt psykiskt välbefinnande hos kvinnor. i<br />
några studier har man funnit skillnader mellan kvinnor i olika socialgrupper,<br />
mellan vita och svarta, mellan arbetare och tjänstemän (Dennerstein 1995;<br />
Waldron & Jacobs 1988) samt mellan olika branscher (Jenkins m. fl. 1996).<br />
Kvinnliga läkare har i flera studier visat sig ha speciellt hög förekomst av<br />
psykisk o<strong>hälsa</strong> (North & Ryall 1997). De har också visat sig mindre benägna<br />
att söka hjälp för sina besvär än andra kvinnor – kanske beroende på rädsla<br />
att bli stigmatiserade.<br />
Även bland kvinnliga sjuksköterskor på olika typer av vårdavdelningar<br />
har skillnader i förekomst av psykisk o<strong>hälsa</strong> kunnat konstaterats, där sjuksköterskor<br />
på geriatriska vårdavdelningar hade högre förekomst än övriga<br />
(Petterson m. fl. 1995).<br />
i en studie av arbetsvillkor och o<strong>hälsa</strong> i stockholm 1994 skilde sig förekomsten<br />
av nedsatt psykiskt välbefinnande åt mellan kvinnor och män inom<br />
olika branscher (Ågren m. fl. 1995). De yrken/branscher där flest kvinnor<br />
rapporterade nedsatt psykiskt välbefinnande var: journalist (43 procent),<br />
restaurangpersonal (33 procent), lärare i teoretiska ämnen (32 procent) och<br />
lokalvårdare (29 procent). Motsvarande yrken/branscher för män var buss<br />
eller taxiförare (31 procent), skötare inom psykiatrisk vård (29 procent),<br />
läkare (26 procent) och bud eller lastbilsförare (22 procent).<br />
De yrken/branscher där få kvinnor rapporterade nedsatt psykiskt välbefinnande<br />
var företagsadministration (8 procent), affärsbiträde (15 procent),<br />
förskollärare (16 procent) samt hemvårdare eller systemprogrammerare<br />
(18 procent). Motsvarande yrken/branscher för män var restaurangpersonal<br />
(5 procent), reklam (10 procent), affärsbiträde (11 procent) och journalist<br />
(12 procent).<br />
De stora skillnaderna mellan könen avspeglar troligtvis att kvinnor och<br />
män inom samma branscher tenderar att ha olika arbetsuppgifter, och därmed<br />
olika belastningar i arbetet. (Detta påtalas också i kapitel 2 och kapitel<br />
11 i denna bok).<br />
för att kartlägga kunskapsläget när det gäller vilka arbetsförhållanden<br />
som orsakar psykiska besvär hos kvinnor – och utifrån denna kartläggning<br />
243
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
peka ut områden där vidare forskning behöver genomföras för att ge bättre<br />
möjlighet att förebygga arbetsrelaterad psykisk sjuklighet hos kvinnor – har<br />
en genomgång av den publicerade litteraturen inom området gjorts. Även de<br />
riskfaktorer från familjeliv och fritid, samt från gränslandet mellan yrkesliv<br />
och familj, som har undersökts i studier av arbetsförhållanden och psykisk<br />
o<strong>hälsa</strong> hos kvinnor redovisas.<br />
Uppläggning av litteraturgenomgången<br />
En omfattande sökning av litteratur om kvinnor, arbete och psykisk <strong>hälsa</strong> har<br />
gjorts, i huvudsak i följande databaser: NiosHTiC, MEDliNE (MED94)<br />
och PsYCHliT. Många av de artiklar som fanns inom området kunde<br />
dock inte ingå i genomgången på grund av att data inte var bearbetade eller<br />
presenterade så att riskerna för kvinnor var identifierbara. i en del studier<br />
hade man både kvinnor och män i undersökningsgruppen men gjorde sambandsanalyser<br />
enbart för hela gruppen. i andra studier tog man hänsyn<br />
till kön i beräkningarna och presenterade resultaten av analyserna för hela<br />
gruppen efter att detta gjorts. Ytterligare ett problem var att utfallen inte<br />
alltid var så väldefinierade, ibland inte alls. Dessa artiklar uteslöts också ur<br />
genomgången.<br />
Utfall som studerats var depressionssymptom (subklinisk depression som<br />
inte kräver inläggning på psykiatrisk klinik), ångest och fobier, fysiologiska<br />
stressreaktioner, bristande psykiskt välbefinnande och mindre allvarlig psykisk<br />
sjuklighet. De allra vanligaste utfallen som studerats i samband med arbetslivets<br />
krav var depressionssymptom och bristande psykiskt välbefinnande.<br />
olika instrument för insamlandet av data om det psykiska hälsotillståndet<br />
har använts. i studier av depression och/eller ångest är det mest använda<br />
instrumentet Center for Epidemiologic studies – Depression scale (sEsD),<br />
men också sCl90R, Hodkins symptom Checklist, CrownCrisp Experimental<br />
index (CCEi), Beck Depression inventory (BDi), Profile of Mood<br />
states (PoMs), Composite international Diagnostic interview (CiDi) och<br />
stateTrait Anxiety inventory har använts. Nedsatt psykiskt välbefinnande<br />
har företrädesvis mätts med General Health Questionnaire (GHQ, 12 eller<br />
30 frågor), men också med Derenwendts 27frågorsformulär och 20item<br />
Guring scale. i några studier har man konstruerat egna frågeformulär för<br />
att mäta depression och ångest.<br />
244
arbete – riskfaktor eller friskfaktor?<br />
i den aktuella litteraturgenomgången kategoriserades utfallen utifrån en<br />
tänkt allvarlighetsgrad, där psykisk sjuklighet inrymde depressionssymptom,<br />
ångest och fobier, och där nedsatt psykiskt välbefinnande rymde bristande<br />
psykiskt välbefinnande, fysiologiska stressreaktioner samt mindre allvarlig<br />
psykisk sjuklighet.<br />
Bipolärt syndrom, schizofreni och psykoser har inte studerats i relation<br />
till arbetslivets krav eftersom arbetslivsfaktorer antas ha liten betydelse för<br />
uppkomsten av dessa sjukdomar, jämfört med genetiska/biologiska orsaker<br />
och familjefaktorer. Vissa av dessa patientgrupper återfinns dessutom i<br />
arbetslivet i högst begränsad utsträckning. subklinisk depression och vissa<br />
ångestsymptom kan förväntas vara biologiskt orsakade i mindre grad. Att<br />
studera effekten av belastande faktorer i arbetet och i familjelivet i relation<br />
till dessa besvär är därför angelägnare.<br />
Kategoriseringen av de ickefysiska faktorerna i arbetet är inte självklar.<br />
Uppdelningen av faktorerna i detta kapitel baseras på en vidareutveckling av<br />
den definition av psykosociala faktorer som finns i en referensbok från 1995<br />
med fokus på rörelseorganens sjukdomar, där psykosociala faktorer definieras<br />
som individens subjektiva uppfattning av organisatoriska faktorer (Hagberg<br />
m. fl. 1995). Denna vidareutveckling innebär att man skiljer på upplevda och<br />
uppfattade psykosociala faktorer; den har gjorts av en holländsk forskare och<br />
presenterades första gången i samband med en konferens i Montreal 1995<br />
(Bongers 1995). De upplevda faktorerna står för det mer subjektiva i den<br />
ickefysiska arbetsmiljön, och de uppfattade för det mera beskrivande.<br />
Det som inkluderas i den uppfattade psykosociala arbetsmiljön är väldigt<br />
snarlikt det som ofta definieras som arbetsorganisatoriska faktorer på individuell<br />
nivå. för att göra skillnaden mellan de upplevda och de uppfattade psykosociala<br />
faktorerna tydlig har vi kallat dem psykosociala respektive organisatoriska<br />
faktorer, där de psykosociala faktorerna avspeglar det mera subjektiva och<br />
de organisatoriska faktorerna det mera beskrivande i arbetsmiljön.<br />
De potentiella riskfaktorer som studerats kan summeras i sex olika sektioner,<br />
varav de tre första är fysiska, psykosociala och organisatoriska faktorer i<br />
arbetet. De är direkt fokuserade på krav och villkor i arbetet. Dessa sektioner<br />
har vi försökt att göra så heltäckande som möjligt. De tre sista sektionerna är<br />
individuella faktorer, faktorer från familjelivet och faktorer från gränslandet<br />
245
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
mellan arbete och familjeliv. De är belysta i den mån de undersökts i studier<br />
av samband mellan arbetslivets krav och villkor och <strong>kvinnors</strong> psykiska <strong>hälsa</strong>.<br />
studier som direkt undersökt personlighetsfaktorer eller stress i familjelivet i<br />
relation till <strong>kvinnors</strong> psykiska <strong>hälsa</strong> är alltså inte beaktade. Viss överlappning<br />
mellan olika faktorer inom de olika sektionerna kommer med nödvändighet<br />
att förekomma, vilket måste beaktas när slutsatser om de funna sambanden<br />
dras.<br />
Resultat av litteraturgenomgången<br />
fokus i denna genomgång ligger på riskfaktorer för psykisk sjuklighet och<br />
nedsatt psykiskt välbefinnande för kvinnor. i de fall där både kvinnor och män<br />
ingick i studiegruppen kommer eventuella skillnader och likheter i riskfaktorer<br />
mellan könen att kommenteras i texten. De tabeller som sammanfattar resultaten<br />
i de olika sektionerna presenterar endast vilka faktorer som studerats och vilka<br />
riskfaktorer som identifierats för kvinnor i de olika studierna. Tvärsnittsstudier<br />
och prospektiva studier har presenterats var för sig i tabellerna för att göra<br />
det möjligt att diskutera eventuell kausalitet i de samband som rapporterats i<br />
olika studier. Detta kan vara av särskilt stort värde just när det gäller psykisk<br />
o<strong>hälsa</strong>, eftersom det är lätt att i tvärsnittsstudier avfärda funna samband med<br />
arbetsvillkor med att dåliga arbetsvillkor och dålig arbetsmiljö bara är ett uttryck<br />
för den psykiska o<strong>hälsa</strong>n.<br />
Resultaten i varje sektion diskuteras och områden för vidare forskning<br />
identifieras och sammanfattas i slutet av kapitlet.<br />
Med något undantag (Braun & Hollander 1988) är de genomgångna studierna<br />
antingen utförda med en eller flera branscher eller med en subgrupp<br />
ur befolkningen (t. ex. kvinnliga chefer med små barn) som underlag för<br />
urvalet av studiegruppen.<br />
Fysiska arbetsvillkor<br />
fysiska krav i arbetsmiljön – t. ex. tunga lyft, tempoarbete eller olämpliga<br />
och krävande arbetsställningar – har studerats i liten omfattning i relation<br />
till psykisk o<strong>hälsa</strong> hos kvinnor. i några av de genomgångna studierna har<br />
man dock undersökt betydelsen av även sådana krav i arbetet. Dessa fynd<br />
sammanfattas i tabell 1.<br />
246
arbete – riskfaktor eller friskfaktor?<br />
Tabell 1. Samband mellan fysiska faktorer i arbetet och psykisk sjuklighet samt nedsatt<br />
psykiskt välbefinnande hos kvinnor.<br />
Psykisk sjuklighet Nedsatt psykiskt välbefinnande<br />
Fysiska Prospektiva Tvärsnitts- Prospektiva Tvärsnittsfaktorer<br />
studier studier studier studier<br />
Tungt arbete (Eskelinen (Estryn-Behar (Amick<br />
m. fl. 1991a) m. fl. 1990) m. fl. 1998)<br />
(Estryn-Behar (Makowska<br />
m. fl. 1990) 1995)<br />
Ackords- (Eskelinen<br />
arbete m. fl. 1990)<br />
Dålig hygien (Goldberg<br />
på arbetsplatsen m. fl.1996)<br />
Stora (Goldenhar<br />
olycksrisker m. fl. 1998)<br />
Exponering för (Bromet<br />
lösningsmedel m. fl. 1992)<br />
Fetstil= samband har konstaterats, Kursiv stil= samband har ej konstaterats<br />
fysiskt krävande arbete och tempoarbete var riskfaktorer för både psykisk<br />
sjuklighet och nedsatt psykiskt välbefinnande (Amick m. fl. 1998; Eskelinen<br />
m. fl. 1991a; EstrynBehar m. fl. 1990). En annan riskfaktor för psykisk sjuklighet<br />
bland män var tempoarbete (Eskelinen m. fl. 1991a). Kombinationen<br />
av fysisk belastning och små påverkansmöjligheter i arbetet ökade risken<br />
för psykisk sjuklighet (Eskelinen m. fl. 1991a), vilket indikerar att det är i<br />
samverkan med andra faktorer i arbetet som de fysiska arbetsförhållandena<br />
orsakar psykisk o<strong>hälsa</strong>.<br />
sjuksköterskor som arbetade på vårdavdelningar där både fysiskt och<br />
psykiskt krävande arbetsuppgifter förekom i högre grad än på andra avdelningar<br />
hade en högre förekomst av psykisk sjuklighet (Petterson m. fl.<br />
1995), vilket också kan vara uttryck för en interaktionseffekt mellan fysiska<br />
och psykosociala/organisatoriska arbetsförhållanden.<br />
Några fysiska faktorer har bara studerats i tvärsnittsstudier. Dålig hygien<br />
på arbetsplatsen och exponering för lösningsmedel var riskfaktorer för psykisk<br />
sjuklighet (Bromet m. fl. 1992; Goldberg m. fl. 1996). Endast i ringa<br />
247
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
omfattning har kvinnor ingått i studier om hälsoeffekter av exponering för<br />
lösningsmedel, varför kunskapen om långsiktiga effekter för kvinnor är<br />
begränsad (se även kapitel 10).<br />
Resultaten i denna sektion tyder på att den fysiska arbetsmiljön, som<br />
är den aspekt av arbetsmiljön som hittills mest har studerats i relation till<br />
rörelseorganens sjukdomar, också har betydelse för <strong>kvinnors</strong> psykiska <strong>hälsa</strong>.<br />
Vidare studier behövs av hur fysisk tyngd, tempoarbete och andra fysiska<br />
faktorer i arbetsmiljön, i samverkan med andra belastande faktorer i arbetet<br />
och i familjelivet, kan orsaka psykisk sjuklighet hos kvinnor. likaså behöver<br />
prospektiva studier av påverkan av lösningsmedel på <strong>kvinnors</strong> psykiska <strong>hälsa</strong><br />
genomföras.<br />
Psykosociala arbetsvillkor<br />
Den psykosociala delen av arbetsförhållandena är kanske den mest individoch<br />
upplevelsebaserade, av de studerade kraven och villkoren i arbetet. Det<br />
är också den oftast studerade dimensionen av arbetsförhållandens betydelse<br />
för <strong>kvinnors</strong> psykiska <strong>hälsa</strong>. stress i arbetet, som undersökts i nästan hälften<br />
av de genomgångna studierna, och olika former av socialt stöd på arbetet är<br />
upplevda psykosociala faktorer som visats särskilt intresse. Resultaten sammanfattas<br />
i tabell 2.<br />
Upplevd stress i arbetet och oklara, negativa eller obalanserade rollkrav<br />
var riskfaktorer för både psykisk sjuklighet och nedsatt psykiskt välbefinnande<br />
(Aro & Hasan 1987; Barnett & Baruch 1987; Bromet m. fl. 1992; Cooper m.<br />
fl. 1987; Cooper & Melhuish 1984; Davidson m. fl. 1995; EstrynBehar m.<br />
fl. 1990; iwata m. fl. 1988; iwata m. fl. 1989; Kandel m. fl. 1985; Kandolin<br />
1993; lam m. fl. 1985; lundberg m. fl. 1994; o’Neill & Zeichner 1985;<br />
Reifman m. fl. 1991; schonfeld 1992; schonfeld & Ruan 1991; shigemi m.<br />
fl. 1997; stansfeld m. fl. 1995).<br />
Arbetsstress har mätts på en mängd olika sätt – ibland med några få frågor,<br />
ibland med stora frågebatterier. Men trots olikheter i mätmetoder har man<br />
i de olika typerna av studier ändå lyckats fånga något av den dimension av<br />
arbetsstress som orsakar psykisk sjuklighet och nedsatt psykiskt välbefinnande<br />
hos kvinnor.<br />
Arbetsstress bland tandläkare undersöktes med 40 frågor (Cooper m. fl.<br />
1987). De undersökta fick besvara frågor om olika händelser och rangordna<br />
248
arbete – riskfaktor eller friskfaktor?<br />
dessa utifrån hur stressande de upplevde dem. Rangordningen av stressorer<br />
i den tidigare nämnda studien av psykisk sjuklighet och krav i arbetet skilde<br />
sig bland tandläkare endast något åt mellan könen. Arbetsstress är relaterad<br />
till jobbstatus (Noborisaka & Yamada 1995). Den arbetsrelaterade stressen<br />
ökar, speciellt bland kvinnor, ju lägre status arbetet har. Många ”typiska kvinnojobb”<br />
har låg status och kan därför också förväntas kännetecknas av hög<br />
arbetsstress (se kapitel 2). Även höga krav i arbetet och tidspress var riskfaktorer<br />
för psykisk sjuklighet eller nedsatt psykiskt välbefinnande (Amick m. fl. 1998;<br />
Braun & Hollander 1988; Eskelinen m. fl. 1991b; EstrynBehar m. fl. 1990;<br />
Kandolin 1993; Makowska 1995; Noor 1995; Reifman m. fl. 1991).<br />
Några psykosociala faktorer hade bara studerats i tvärsnittsstudier – låg<br />
arbetstillfredsställelse, svagt socialt stöd, tidigare svårigheter i arbete, besvärliga<br />
klienter/patienter, dålig atmosfär på arbetet, rädsla att göra fel, konflikter<br />
mellan egna värderingar och företagets, samt sexuella trakasserier och<br />
könsdiskriminering. Detta var riskfaktorer för psykisk sjuklighet och nedsatt<br />
psykiskt välbefinnande även om resultaten inte var helt entydiga (Bromet<br />
m. fl. 1992; Cooper & Melhuish 1984; Davidson m. fl. 1995; Goldberg m. fl.<br />
1996; Goldenhar m. fl. 1998; Gutek & Koss 1993; Kandolin 1993; Makowska<br />
1995; Piotrkowski 1998; Reifman m. fl. 1991; shigemi m. fl. 1997; stansfeld<br />
m. fl.1995; stansfeld m. fl. 1997). De långsiktiga konsekvenserna av dessa<br />
faktorer återstår alltså att studera.<br />
Det finns även viktiga frågor kring definitioner av begreppen, och i vilken<br />
utsträckning instrument som utvecklats för att användas på män och mäns<br />
arbetsmiljö kan appliceras på kvinnor på ett meningsfullt sätt. Det har t. ex.<br />
gjorts undersökningar av vilken betydelse kvinnor och män lägger i begreppet<br />
arbetstillfredsställelse (Barnett & Baruch 1987; Miller 1980). Det som<br />
var viktigast för kvinnor var att de fick använda sin kompetens, samt att de<br />
kunde hjälpa andra. Männen betonade sin egenkontroll över arbetet.<br />
Eftersom många frågebatterier är utformade efter mäns förutsättningar<br />
och arbetsvillkor är risken överhängande att viktig information som skulle<br />
kunna förklara o<strong>hälsa</strong> hos kvinnor inte samlas in. Definitionsproblemet<br />
återkommer i fråga om socialt stöd. ofta definieras detta som det antal<br />
sociala kontakter en individ har, snarare än kvaliteten på kontakterna. inom<br />
hjärtkärlforskningen har en hög frekvens av sociala kontakter på fritiden<br />
249
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Tabell 2. Samband mellan upplevda psykosociala arbetsfaktorer och psykisk sjuklighet samt<br />
nedsatt psykiskt välbefinnande hos kvinnor<br />
Psykisk sjuklighet Nedsatt psykiskt välbefinnande<br />
Psykosocial Prospektiva Tvärsnitts- Prospektiva Tvärsnittsfaktorer<br />
studier studier studier studier<br />
Tidspress (Eskelinen (Reifman (Kandolin 1993)<br />
m. fl. 1991a) m. fl. 1991)<br />
(Reifman<br />
m. fl. 1991)<br />
Svagt socialt (Bromet (Stansfeld (Davidson<br />
stöd m. fl. 1992) m. fl. 1997) m. fl. 1995)<br />
(Goldberg (Makowska<br />
m. fl. 1996) 1995)<br />
(Goldenhar (Shigemi<br />
m. fl. 1998) m. fl. 1997)<br />
(Lennon & Rosen- (Stansfeld<br />
field 1992) m. fl. 1995)<br />
(Snapp 1992)<br />
Tidigare svårigheter (Goldberg<br />
i arbetet m. fl. 1996)<br />
Låg arbets- (Cooper & Melhuish (Davidson<br />
tillfredsställelse 1984) m. fl. 1995)<br />
(Goldberg (Lam m. fl.<br />
m. fl. 1996) 1985)<br />
(Stansfeld<br />
m. fl. 1995)<br />
Liten synlighet (Goldberg (Piotrowski<br />
på arbetet m. fl. 1996) 1998)<br />
Höga mentala (Estryn-Behar (Braun & Holl- (Estryn-Behar (Amick et al.<br />
krav m. fl. 1990) ander 1998) m. fl. 1990) 1998)<br />
(Bromer m. fl. (Noor, 1995) (Makowska<br />
1992) 1995)<br />
(Goldenhar (Noor, 1995)<br />
m. fl. 1998),<br />
(Snapp, 1992)<br />
Oklara, negativa (Reifman (Reifman (Barnett (Davidson<br />
eller obalanserade m. fl. 1991) m. fl. 1991) m. fl. 1992) m. fl. 1995)<br />
rollkrav (Stansfeld<br />
m. fl. 1995)<br />
250
arbete – riskfaktor eller friskfaktor?<br />
Psykisk sjuklighet Nedsatt psykiskt välbefinnande<br />
Psykosocial Prospektiva Tvärsnitts- Prospektiva Tvärsnittsfaktorer<br />
studier studier studier studier<br />
Hög arbetsstress (Estryn-Behar (Bromet (Estryn-Behar (Davidson<br />
m. fl. 1990) m. fl. 1992) m. fl. 1990) m. fl. 1995)<br />
(Kandolin (Cooper & Mel- (Iwata m. fl.<br />
1993) huish, 1984) 1988)<br />
(Lundberg (Cooper (Lam m. fl.<br />
m. fl. 1994) m. fl. 1987) 1985)<br />
(Schonfeld (Iwata m. fl. 1988)<br />
1992) (Kandel m. fl. 1985)<br />
(O’Neill &<br />
Zeichner 1985)<br />
Bristande (Reifman (Reifman (Davidson<br />
engagemang m. fl. 1991) m. fl. 1991) m. fl. 1995)<br />
Besvärliga (Kandolin<br />
patienter/klienter 1993)<br />
Dålig atmosfär (Kandolin<br />
på arbetet 1993)<br />
Rädsla att (Shigemi<br />
göra fel m. fl. 1997)<br />
Sexuella trakass- (Reifman (Cooper & Mel- (Davidson<br />
erier / köns- m. fl. 1991) huish 1984) m. fl. 1995)<br />
diskriminering (Goldenhar (Piotrkowski<br />
m. fl. 1998) 1998)<br />
(Reifman et al. 1991)<br />
Konflikt mellan (Chevalier (Davidson<br />
egna värderingar<br />
och företagets<br />
m. fl. 1996) m. fl. 1995)<br />
Konflikt med (Reifman (Bromet<br />
kollegor eller m. fl. 1991) m. fl. 1992)<br />
chefer (Reifman<br />
m. fl. 1991)<br />
(Snapp 1992)<br />
Fetstil= samband har konstaterats, Kursiv stil= samband har ej konstaterats<br />
251
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
visat sig vara en riskfaktor för hjärtinfarkt bland kvinnor (Jung 1984; Rook<br />
1984). Det har förklarats med att kvinnor tar stort ansvar för de individer som<br />
ingår i de sociala nätverken – att de ger mer än de tar. Att ha stora nätverk<br />
kan därför bli en belastning snarare än en avlastning.<br />
Kvinnor kan även på sina arbetsplatser ta stort ansvar för – och också<br />
förväntas – att stötta och trösta kollegor i trångmål, något som säkert delvis<br />
förklaras med socialiseringen in i vuxenvärlden där flickor uppfostras till att<br />
ta ansvar för andra, se andras behov och i möjligaste mån tillfredsställa dem<br />
(se även kapitel 3). Att undersöka kvaliteten på de sociala relationerna, snarare<br />
än antalet sociala kontakter, skulle följaktligen kunna ge mera relevant<br />
information om förhållanden som kan tänkas vara belastande för kvinnor<br />
och påverka deras psykiska <strong>hälsa</strong>.<br />
sexuella trakasserier och könsdiskriminering tycks följas åt, dvs. dessa båda<br />
faktorer förekommer oftast samtidigt på en arbetsplats. Detta är antagligen<br />
ett resultat av kulturen på företaget, snarare än resultatet av någon eller några<br />
medarbetares beteenden (Bursten 1985). Detta har också styrkts i en senare<br />
undersökning av hälsokonsekvenser hos kvinnor av sexuella trakasserier<br />
(Decker & Barling 1998). Både individ och organisationsdata samlades in,<br />
och det visade sig att företag/organisationer som hade få sanktioner mot<br />
sexuella trakasserier, och där kvinnor hade lägre status än män (t. ex. lägre<br />
lön), hade en betydligt högre förekomst av sexuella trakasserier än företag<br />
som hade klart uttalade sanktioner mot denna typ av beteende. Vid studier<br />
av hälsoeffekter av sexuella trakasserier bör därför information både på individ<br />
och organisationsnivå samlas in.<br />
i en litteraturgenomgång av studier av sexuella trakasserier framkom att<br />
det är relativt vanligt att kvinnor i UsA som blir sexuellt trakasserade lämnar<br />
sina arbeten (Gutek & Koss 1993). De som stannar kvar erfar ofta att de<br />
sociala relationerna på arbetsplatsen i sin helhet blir negativt påverkade av<br />
trakasserierna, liksom naturligtvis också arbetstillfredsställelsen och engagemanget<br />
i arbetet.<br />
i olika undersökningar har mellan 21 och 82 procent av de trakasserade<br />
kvinnorna uppgett att deras psykiska <strong>hälsa</strong> försämrats som ett resultat av<br />
trakasserierna. Det har gjorts ett antal mer eller mindre vetenskapliga undersökningar<br />
i sverige av förekomsten av sexuella trakasserier på arbetsplatser<br />
och inom skolväsendet. Beroende på att man ställt frågorna på väldigt olika sätt<br />
252
arbete – riskfaktor eller friskfaktor?<br />
har prevalensen av sexuella trakasserier skiftat högst markant. i dessa studier<br />
har som regel inte hälsoeffekterna varit i fokus. Att gå vidare med studier av<br />
effekter på <strong>kvinnors</strong> psykiska <strong>hälsa</strong> av sexuella trakasserier är angeläget för<br />
att få en uppfattning om hur stora sådana eventuella effekter är, samt vilka<br />
andra arbetsmiljö och arbetsorganisationsfaktorer de eventuellt interagerar<br />
med. försök har gjorts att definiera sexuella trakasserier, både utifrån en<br />
tänkt allvarlighetsgrad och utifrån om de förekommer vid ett specifikt tillfälle<br />
eller kontinuerligt (Bursten 1985). Möjligtvis kan kvalitativa studier behöva<br />
genomföras för att adekvata frågor skall kunna formuleras.<br />
slutsatserna som dras på grundval av resultatet i det här avsnittet är att ett<br />
antal psykosociala faktorer är starkt relaterade till psykisk o<strong>hälsa</strong> hos kvinnor.<br />
Den långsiktiga effekten är i många fall oklar, varför prospektiva studier<br />
behöver genomföras. Att samtidigt studera psykosociala och organisatoriska<br />
faktorer i relation till <strong>kvinnors</strong> psykiska <strong>hälsa</strong> vore av stort värde. Vidare bör<br />
både kvantitativa och kvalitativa aspekter av socialt stöd på arbetsplatsen<br />
undersökas i relation till kvinnor psykiska <strong>hälsa</strong>, för att både belastande och<br />
stödjande aspekter skall kunna identifieras och jämföras. slutligen är det<br />
angeläget att gå vidare med prospektiva studier av effekter av sexuella trakasserier<br />
på <strong>kvinnors</strong> psykiska <strong>hälsa</strong>, baserade på information både på individ och<br />
organisationsnivå, för att få en uppfattning om hur stora sådana eventuella<br />
effekter är samt med vilka andra arbetsmiljö och arbetsorganisationsfaktorer<br />
de eventuellt interagerar.<br />
Organisatoriska arbetsvillkor<br />
Ett annat område där man dragit värdefulla slutsatser om relationen mellan<br />
arbetslivets krav och psykisk o<strong>hälsa</strong> hos kvinnor är den organisatoriska<br />
delen av arbetsförhållandena, dvs. de uppfattade konsekvenserna av arbetets<br />
uppläggning och organisering för individen. Resultaten sammanfattas i<br />
tabell 3.<br />
få möjligheter att påverka sin arbetssituation har visat sig vara en riskfaktor<br />
för psykisk sjuklighet och nedsatt välbefinnande i tvärsnittsstudier såväl som<br />
prospektiva studier, både för kvinnor och män (Amick m. fl. 1998; Barnett<br />
m. fl. 1992; Eskelinen m. fl. 1991a; Goldenhar m. fl. 1998; Makowska 1995;<br />
Reifman m. fl. 1991; stansfeld m. fl. 1995; stansfeld m. fl. 1997) och det finns<br />
vissa indikationer att dessa variabler interagerar med familjeomständigheter<br />
253
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
(Barnett & Baruch 1987). Kombinationen av tungt arbete och få möjligheter<br />
att påverka arbetsförhållandena var t. ex., vilket tidigare nämnts, en riskfaktor<br />
för kvinnor men inte för män. Det omvända förhållandet gällde för<br />
kombinationen av få möjligheter att påverka arbetsförhållandena och krav<br />
på att arbeta snabbt. skiftarbete har också visat sig vara positivt relaterat till<br />
psykisk sjuklighet, och har ansetts mer belastande för kvinnor än män på<br />
grund av biologiska, hormonella orsaker, och på grund av kombinationen<br />
med den större belastningen för kvinnor av hem och familj (Costa 1997).<br />
Vidare har få möjligheter att påverka arbetstakten, och dålig överensstämmelse<br />
mellan egen kompetens och arbetets krav, visat sig vara en riskfaktor<br />
för nedsatt psykiskt välbefinnande och/eller psykisk sjuklighet (EstrynBehar<br />
m. fl. 1990; Goldberg m. fl. 1996; Reifman m. fl. 1991; shigemi m. fl. 1997;<br />
stansfeld m. fl. 1995), även om resultaten inte är helt entydiga (Eskelinen m.<br />
fl. 1991a; EstrynBehar m. fl. 1990). stress på grund av bundet tidsschema<br />
har också visat sig vara positivt relaterat till både psykisk sjuklighet och nedsatt<br />
välbefinnande i prospektiva studier (EstrynBehar m. fl. 1990), medan<br />
mindre konsekventa slutsatser dragits i relation till osäkerhet om den egna<br />
framtiden inom organisationen.<br />
Några organisatoriska faktorer har bara studerats i tvärsnittsstudier. Att<br />
ha en arbetsledande position, ha stort ansvar i jobbet, vara med om frekventa<br />
flyttningar och att arbeta på ett stort företag, är faktorer som visat sig<br />
vara relaterade till antingen nedsatt välbefinnande eller sjuklighet i psykisk<br />
bemärkelse (Cooper & Melhuish 1984; Goldenhar m. fl. 1998; shigemi m.<br />
fl. 1997; snapp 1992). Däremot var inte stort ansvar i arbetet och att vara i<br />
arbetsledande ställning relaterat till psykisk sjuklighet bland män (Cooper<br />
& Melhuish 1984).<br />
flera av de studerade organisatoriska faktorerna var både i prospektiva<br />
studier och i tvärsnittsstudier relaterade till psykisk sjuklighet och nedsatt<br />
psykiskt välbefinnande, vilket indikerar ett orsakssamband. De slutsatser som<br />
kan dras utifrån resultaten i detta avsnitt är att vissa arbetsorganisatoriska<br />
faktorer behöver undersökas vidare med en prospektiv design och att arbetsorganisatoriska<br />
faktorer – t. ex. information om arbetstidens förläggning,<br />
påverkansmöjligheter och rollkrav – bör ingå i studier av arbetsförhållanden<br />
och psykisk o<strong>hälsa</strong> hos kvinnor.<br />
254
arbete – riskfaktor eller friskfaktor?<br />
Tabell 3. Samband mellan arbetsorganisatoriska faktorer och psykisk sjuklighet samt nedsatt<br />
psykiskt välbefinnande hos kvinnor.<br />
Psykisk sjuklighet Nedsatt psykiskt välbefinnande<br />
Arbetsorg. Prospektiva Tvärsnitts- Prospektiva Tvärsnittsfaktorer<br />
studier studier studier studier<br />
Skiftarbete (Estryn-Behar (Goldberg (Kandolin 1993)<br />
m. fl. 1990) m. fl. 1996)<br />
Stress p.g.a. (Estryn-Behar (Estryn-Behar<br />
bundet tidsschema m. fl. 1990) m. fl. 1990)<br />
Dålig överens- (Estryn-Behar (Estryn-Behar (Shigemi<br />
stämmelse egen m. fl. 1990) m. fl. 1990) m. fl. 1997)<br />
kompetens/arbetets krav<br />
Små krav på (Goldberg (Stansfeld (Davidson<br />
skicklighet och m. fl. 1996) m.fl. 1997) m. fl. 1995)<br />
variation (Stansfeld<br />
m. fl. 1995)<br />
Få möjligheter (Eskelinen (Goldenhar (Stansfeld (Amick m. fl.<br />
att påverka m. fl. 1991) m. fl. 1998) m.fl. 1997) 1998)<br />
arbetsförhållanden (Reifman (Lennon & Rosen- (Noor, 1995) (Davidson<br />
m. fl. 1991) field 1992) m.fl. 1995)<br />
(Reifman (Makowska1995)<br />
m. fl. 1991) (Noor 1995)<br />
Arbetsledande (Cooper & Melposition<br />
huish, 1984)<br />
(Lennon & Rosenfield<br />
1992)<br />
Få möjligheter (Eskelinen (Reifman (Stansfeld<br />
att påverka m.fl. 1991a) m. fl. 1991) m. fl. 1997)<br />
arbetstakten (Reifman<br />
m.fl. 1991)<br />
Stort ansvar (Goldenhar (Shigemi<br />
i arbetet m. fl. 1998)<br />
(Snapp, 1992)<br />
m. fl. 1997)<br />
Frekventa (Cooper &<br />
förflyttningar Melhuish, 1984)<br />
Osäker framtid (Goldenhar (Noor 1995) (Amick m.fl. 1998)<br />
på företaget m. fl. 1998) (Makowska 1995)<br />
(Noor 1995)<br />
Stort företag (Cooper & Melhuish<br />
1984)<br />
(Snapp, 1992)<br />
Fetstil= samband har konstaterats, Kursiv stil= samband har ej konstaterats<br />
255
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Individuella faktorer<br />
individuella faktorer som undersökts i samband med arbetslivets krav och<br />
villkor i relation till <strong>kvinnors</strong> psykiska <strong>hälsa</strong> inkluderar både faktorer som<br />
utbildningsnivå och faktorer som är personlighetsrelaterade, t. ex. copingstrategier<br />
(problemhanteringsförmåga), negativ affektivitet (negativ<br />
livsinställning) och typ Abeteende (hetsig och otålig livsstil). Resultaten<br />
sammanfattas i tabell 4.<br />
Personlighetsfaktorer har i huvudsak undersökts i tvärsnittsstudier av<br />
psykisk sjuklighet och nedsatt psykiskt välbefinnande. svaga copingstrategier<br />
var i dessa tvärsnittsstudier relaterade både till psykisk sjuklighet och nedsatt<br />
psykiskt välbefinnande (Davidson m. fl. 1995; Kandolin 1993; o’Neill &<br />
Zeichner 1985).<br />
i en studie om nedsatt psykiskt välbefinnande skilde sig män och kvinnor<br />
åt vad gäller användandet av copingstrategier (Davidson m. fl. 1995). Kvinnor<br />
motionerade oftare än män för att reducera sin stressnivå eller talade<br />
med någon närstående; männen drack mera alkohol för att uppnå samma<br />
sak, vilket kanske reducerade stressnivån på kort sikt men kan förväntas ha<br />
negativ effekt på det psykiska välbefinnandet på längre sikt.<br />
Typ Abeteende var relaterat till nedsatt psykiskt välbefinnande men inte<br />
till psykisk sjuklighet (Cooper & Melhuish 1984; Davidson m. fl. 1995).<br />
Negativ affektivitet har undersökts både i tvärsnittsanalyser och prospektiva<br />
analyser i en studie om nedsatt psykiskt välbefinnande från 1995, men var<br />
bara en riskfaktor i tvärsnittsanalyserna, vilket indikerar att det nedsatta<br />
psykiska välbefinnandet kan ha påverkat uttrycken för affektivitet, snarare än<br />
att affektiviteten påverkat välbefinnandet (Noor 1995). i en studie var inte<br />
typ Abeteende en signifikant riskfaktor för kvinnor i relation till psykisk<br />
sjuklighet, men däremot för män (Cooper & Melhuish 1984).<br />
Av de andra studerade individuella faktorerna – etnicitet, att ha ett<br />
arbetaryrke, låg utbildningsnivå (både för kvinnor och män) eller tidigare<br />
psykiska symptom – hade inte någon identifierats som riskfaktor i de prospektiva<br />
studierna.<br />
flera av de individuella faktorer som studerats var relaterade till psykisk<br />
o<strong>hälsa</strong> hos kvinnor. Personlighetsfaktorer skulle kunna förväntas spela en<br />
roll för hur kvinnor och män uttrycker sina arbets och familjeförhållanden.<br />
för att få mera kunskap om långsiktiga effekter av personlighetsfaktorer<br />
256
arbete – riskfaktor eller friskfaktor?<br />
Tabell 4. Samband mellan individuella faktorer och psykisk sjuklighet samt nedsatt psykiskt<br />
välbefinnande hos kvinnor.<br />
Psykisk sjuklighet Nedsatt psykiskt välbefinnande<br />
Individuella Prospektiva Tvärsnitts- Prospektiva Tvärsnittsfaktorer<br />
studier studier studier studier<br />
Huvudförsörjare (Lennon & Rosen-<br />
i familjen field 1992)<br />
Låg utbildning (Goldberg (Noor 1995) (Lam m. fl.1985)<br />
m. fl. 1996) (Noor 1995)<br />
Etnicitet (Schonfeld & (Snapp 1992)<br />
Ruan 1991)<br />
(Schonfeld 1992)<br />
Arbetaryrke (Schonfeld & (Snapp 1992) (Piotrkowski<br />
Ruan 1991) 1998)<br />
Svaga coping- (O’Neill & Zeich- (Davidson<br />
strategier ner 1985) et al. 1995)<br />
(Kandolin 1993)<br />
(Lam m. fl. 1985)<br />
Typ A - (Cooper & Mel- (Davidson<br />
beteende huish 1984) m. fl. 1995)<br />
Negativ affektivitet (Noor 1995) (Noor 1995)<br />
Tidigare psykiska<br />
symptom (Schonfeld 1992)<br />
Fetstil= samband har konstaterats, Kursiv stil= samband har ej konstaterats<br />
i interaktion med olika arbetslivsfaktorer bör t. ex. copingstrategier, typ<br />
Abeteende och negativ affektivitet studeras prospektivt, tillsammans med<br />
arbetslivsfaktorer i förhållande till både psykisk sjuklighet och nedsatt psykiskt<br />
välbefinnande.<br />
Faktorer från familjelivet<br />
i studier av betydelsen av arbetslivets krav och villkor för <strong>kvinnors</strong> psykiska<br />
<strong>hälsa</strong> har även några aspekter av familjelivet varit intressanta. Det som<br />
studerats inkluderar både sociala relationer, konflikter, förekomst av barn,<br />
fördelning av hemsysslorna och allvarliga livshändelser. Resultaten sammanfattas<br />
i tabell 5.<br />
257
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Tabell 5. Samband mellan faktorer i familjelivet och psykisk sjuklighet samt nedsatt psykiskt<br />
välbefinnande.<br />
Psykisk sjuklighet Nedsatt psykiskt välbefinnande<br />
Faktorer i Prospektiva Tvärsnitts- Prospektiva Tvärsnittsfamiljelivet<br />
studier studier studier studier<br />
Ej gift/sambo (Schonfeld & (Iwata m. fl. (Noor 1995) (Davidson<br />
Ruan 1991) 1989) m. fl. 1995)<br />
(Schonfeld (Kandel m. fl. (Iwata m. fl.<br />
1992) 1985) 1988)<br />
(Snapp 1992) (Kandolin 1993)<br />
Hemmavarande (Beatty 1996) (Estryn-Behar (Kandolin 1993)<br />
småbarn (Iwata m. fl. 1989) m. fl. 1990) (Iwata 1988)<br />
(Kandel m. fl. 1985) (Noor 1995)<br />
(Lennon & Rosen-<br />
field 1992)<br />
(Snapp 1992)<br />
Svagt socialt (Schonfeld & (Bromet (Davidson<br />
stöd från släkt Ruan 1991) m. fl. 1992) m. fl. 1995)<br />
och vänner (Schonfeld (Snapp 1992) (Makowska<br />
1992) 1995)<br />
Huvudansvarig (Kandel m. fl. 1985)<br />
för hemsysslor (Lennon & Rosen-<br />
och barn field 1992)<br />
Äktenskapliga (Kandel m. fl. 1985) (Iwata m.fl. 1989)<br />
problem (Iwata m. fl. 1988)<br />
Liten tid för (Reifman (Kandel m. fl. 1985)<br />
egna intressen m. fl. 1991) (Reifman m. fl. 1991)<br />
Stress i (Iwata et al. 1989) (Iwata m.fl. 1988)<br />
familjelivet<br />
Allvarliga (Schonfeld & (Bromet (Noor 1995) (Makowska<br />
livshändelser Ruan 1991) m. fl. 1992) 1995)<br />
(Schonfeld (Cooper &<br />
1992) Melhuish 1984)<br />
Fetstil= samband har konstaterats, Kursiv stil= samband har ej konstaterats<br />
258
arbete – riskfaktor eller friskfaktor?<br />
Att leva utan en partner var en riskfaktor för psykisk sjuklighet i tvärsnittsstudierna,<br />
men inte i de prospektiva studierna, vilket borde indikera<br />
att psykiskt sjuka kvinnor tenderar att leva ensamma men att besvären inte<br />
orsakats av ensamlevandet (iwata m. fl. 1988; Kandel m. fl. 1985; snapp 1992).<br />
Ensamlevandet var alltså inte relaterat till nedsatt psykiskt välbefinnande<br />
hos kvinnor, men det finns indikationer på att det är relaterat till psykisk<br />
o<strong>hälsa</strong> hos män i större utsträckning (Davidson m. fl. 1995; iwata m. fl. 1989;<br />
Kandolin 1993; Noor 1995).<br />
Närvaron av småbarn hemma, vilket visat sig vara en viktig riskfaktor för<br />
depression hos kvinnor i den epidemiologiska litteraturen, har inte på ett<br />
övertygande sätt visat sig vara relaterat till psykisk sjuklighet eller nedsatt<br />
välbefinnande i studier som även undersökt effekten av arbetslivets villkor<br />
(Beatty 1996; Goldberg m. fl. 1996; iwata m. fl. 1988; iwata m. fl. 1989;<br />
Kandel m. fl. 1985; Kandolin 1993; lennon & Rosenfield 1992; Noor 1995;<br />
snapp 1992).<br />
Det är möjligt att interaktionen mellan arbetslivet och hemlivet, eller<br />
individens totala livsvillkor, studerats i för begränsad bemärkelse emedan<br />
forskare i alltför stor utsträckning fokuserat sig på individuella riskfaktorer<br />
eller riskfaktorer inom ett begränsat område.<br />
Även effekten av socialt stöd från släkt och vänner har studerats, återigen<br />
med föga övertygande resultat trots informativa slutsatser inom den epidemiologiska<br />
forskningen (Bromet m. fl. 1992; Davidson m. fl. 1995; Makowska<br />
1995; schonfeld 1992; schonfeld & Ruan 1991; snapp 1992). förklaringen<br />
till detta kan delvis vara att man studerat frekvensen av sociala kontakter<br />
snarare än kvaliteten på dem, enligt samma resonemang som förts ovan gällande<br />
socialt stöd på arbetet (se även kapitel 3).<br />
Andra faktorer från familjelivet har enbart, eller huvudsakligen, studerats<br />
i tvärsnittsstudier. Att vara huvudansvarig för hem och barn, ha äktenskapliga<br />
problem och lite tid för egna intressen är faktorer som visat sig vara positivt<br />
relaterade till psykisk sjuklighet i viss mån (iwata m. fl. 1988; iwata m. fl.<br />
1989; Kandel m. fl. 1985; lennon & Rosenfield 1992; Reifman m. fl. 1991).<br />
Allvarliga livshändelser har dessutom visat sig vara relaterade till utfallen i<br />
tvärsnittsstudierna, men inte i de prospektiva studierna (Bromet m. fl. 1992;<br />
Cooper & Melhuish 1984; Makowska 1995; Noor 1995; schonfeld 1992;<br />
schonfeld & Ruan 1991). När det gäller en hög nivå av stress i familjelivet har<br />
259
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
man däremot inte kunnat påvisa något samband med <strong>kvinnors</strong> psykiska o<strong>hälsa</strong>,<br />
även om det visat sig vara relaterat till mäns (iwata m. fl. 1988; 1989).<br />
Många riskfaktorer som studerats i familjelivet och på fritiden kan tänkas<br />
interagera med riskfaktorer i arbetet – både fysiska, psykosociala och organisatoriska<br />
– trots att de inte alldeles uppenbart befinner sig i gränssnittet<br />
arbete och familj/fritid. Det har t. ex. i en studie antagits att kvinnor reagerar<br />
starkare än män på monotont arbete, eftersom de inte skärmar av sig<br />
från sina problem i familjen (Roxburgh 1996). Monotont arbete ger många<br />
möjligheter att tänka på problem som behöver lösas, saker som skall uträttas<br />
osv. Det skulle medföra att kvinnor tar mera skada än män av att arbeta med<br />
monotona och enahanda arbetsuppgifter om de har problem i familjelivet.<br />
Kvinnors arbetsledande och ansvarstagande roll i familjen, snarare än antal<br />
timmar kvinnor ägnar åt hemarbete, har också påtalats i andra sammanhang<br />
som en risk för o<strong>hälsa</strong> (lundberg m. fl. 1994).<br />
följaktligen är bilden av familjelivets påverkan på <strong>kvinnors</strong> psykiska<br />
o<strong>hälsa</strong> minst sagt blandad. långsiktiga konsekvenser för psykisk sjuklighet<br />
och nedsatt psykiskt välbefinnande av interaktionseffekter mellan förhållanden<br />
och belastningar i familjelivet och i arbetslivet bör undersökas i studier<br />
med prospektiv design. Det är också viktigt att man i framtiden inkluderar<br />
indikatorer från olika subsystem såsom arbetsliv, hemliv och fritid för att öka<br />
förståelsen för vilka faktorer som är mest avgörande för psykisk <strong>hälsa</strong> och<br />
hur de interagerar. Detta har också påtalats i andra sammanhang, uttryckt<br />
som att analysen skall centreras kring individen i stället för kring enskilda<br />
faktorer (Magnusson 1998).<br />
Gränslandet arbete – familjeliv<br />
Ett annat område som i viss mån studerats är gränslandet mellan arbete,<br />
familjeliv och fritid, dock endast hos kvinnor och huvudsakligen i relation<br />
till psykisk sjuklighet. Detta sammanfattas i tabell 6.<br />
Tre faktorer – att barnen påverkas negativt av kvinnans yrkesarbete, att<br />
arbetet gör intrång på familjelivet och att familjelivet gör intrång på arbetet<br />
– har visat sig vara positivt relaterade till psykisk sjuklighet, men endast i<br />
tvärsnittsstudier (Amick m. fl. 1998; Goldenhar m. fl. 1998). inga signifikanta<br />
260
arbete – riskfaktor eller friskfaktor?<br />
Tabell 6. Samband mellan faktorer från gränslandet arbete/familj och psykisk sjuklighet samt<br />
nedsatt psykiskt välbefinnande hos kvinnor.<br />
Psykisk sjuklighet Nedsatt psykiskt välbefinnande<br />
Gränsland Prospektiva Tvärsnitts- Prospektiva Tvärsnittsarbete/familj<br />
studier studier studier studier<br />
Barnen påverkas (Reifman (Reifman<br />
negativt av et al. 1991) et al. 1991)<br />
kvinnans yrkes-<br />
arbete<br />
Arbetet gör (Reifman (Beatty 1996)<br />
intrång på<br />
familjelivet<br />
et al. 1991) (Reifman et al. 1991)<br />
Familjelivet (Reifman (Beatty 1996)<br />
gör intrång<br />
på arbetet<br />
Rollkonflikt<br />
et al. 1991) (Reifman et al. 1991)<br />
arbete — familj (Noor 1995)<br />
Fetstil= samband har konstaterats, Kursiv stil= samband har ej konstaterats<br />
resultat har kunnat påvisas i relation till rollkonflikten arbete–familj, dvs. att<br />
kraven från arbetet och familjen är motstridiga och därmed svåra att leva<br />
upp till (Noor 1995).<br />
Generellt sett vill vi mana till försiktighet i tolkningen av de här resultaten.<br />
Endast ett mycket begränsat antal studier har gjorts, och det råder tveksamhet<br />
om huruvida frågorna ställts på rätt sätt för att fånga de konflikter kvinnor<br />
själva upplever starkast i sina liv. i en kvalitativ studie har det framkommit<br />
att det är vanligt att kvinnor upplever sig som otillräckliga i förhållande till<br />
familjen och att arbetet tar för mycket tid (Thomsson 1996). Vi återkommer<br />
alltså till slutsatsen ovan: att undersökningar bör utformas så att de studerar<br />
den totala belastningen från arbete och familjeliv med individens livssituation<br />
som utgångspunkt snarare än enstaka variabler, samt att både kvantitativa<br />
och kvalitativa metoder bör användas.<br />
Preventiva insatser<br />
i några studier har förslag presenterats till preventiva åtgärder för att minska<br />
den psykiska o<strong>hälsa</strong> som beror på faktorer i arbetet (Akabas 1988; stansfeld<br />
m. fl. 1997). förslagen är för det mesta på organisatorisk nivå, såsom design<br />
261
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
av arbetet och produktionen (ökad arbetsdelning, mer flexibel arbetstid,<br />
bättre karriärmöjligheter osv.), samt förbättrade sätt för ledningen att ge de<br />
anställda ett gott socialt stöd och information på ett mera adekvat sätt.<br />
Men det finns även exempel på preventiva åtgärder som har haft individen<br />
snarare än arbetets organisering i fokus (spilman 1988). Bland annat<br />
stresshanteringsförmåga och självkännedom har tränats för att minska psykisk<br />
o<strong>hälsa</strong> hos både kvinnor och män. Men, intressant nog, var deltagandet<br />
mycket högre bland kvinnor än bland män när båda könen erbjöds delta i<br />
olika preventionsprogram.<br />
Kvinnor hade också en större kunskap om hur <strong>hälsa</strong>n påverkas av olika<br />
livsstilsfaktorer, och en betydligt större motivation än män att göra något åt<br />
det som inte var bra i den egna livsstilen. Även när det gäller sexuella trakasserier<br />
har fokus varit på den enskilda individen, inte på de strukturer som<br />
lämnar utrymme för sådant beteende (Hamilton m. fl. 1987). stödjande och<br />
självförtroendeuppbyggande samtal är en metod som rekommenderats.<br />
Även andra preventiva åtgärder skulle kunna utformas utifrån fynden i<br />
litteraturgenomgången (t. ex. för att reducera arbetsstress), även om vidare<br />
forskning behövs för att klargöra ytterligare dimensioner i betydelsen av<br />
belastningar i arbetet för <strong>kvinnors</strong> psykiska <strong>hälsa</strong>.<br />
Diskussion och slutsatser<br />
Ett stort antal psykosociala faktorer, ett något mindre antal organisatoriska<br />
faktorer, ett litet antal fysiska faktorer samt några få faktorer från familjelivet<br />
och från gränslandet mellan arbete och familjeliv har identifierats i de<br />
genomgångna studierna.<br />
skillnaderna mellan kvinnor och män är små vad gäller vilka riskfaktorer<br />
i arbetet som identifierats i de olika studierna. Vidare studier av kvalitativ<br />
natur kan dock genomföras för att närmare belysa eventuella könsskillnader<br />
i riskfaktormönster som inkluderar arbetsfaktorer. Det fanns vissa indikationer<br />
på sådana skillnader. Exempelvis var tungt arbete i kombination<br />
med få påverkansmöjligheter en riskfaktor för kvinnor men inte för män.<br />
Det motsatta visade sig för kombinationen av krav på snabbt arbete och få<br />
påverkansmöjligheter.<br />
interaktionen mellan olika arbetsfaktorer och mellan faktorer i arbets och<br />
familjeliv kan förväntas se olika ut för kvinnor och män, beroende på olika<br />
262
arbete – riskfaktor eller friskfaktor?<br />
förväntningar och krav på könen. Väldigt få studier där information både från<br />
familjeliv och arbete hade undersökts inkluderade båda könen, varför sådana<br />
skillnader inte kan beläggas med befintliga studier. i studier av muskuloskeletala<br />
besvär där information från båda sfärerna undersökts, har man dock<br />
kunnat konstatera att sådana interaktionseffekter mellan arbets och familjeliv<br />
föreligger, och att de skiljer sig åt mellan könen (Bildt Thorbjörnsson m.<br />
fl.1998). Vissa interaktionseffekter var gemensamma för könen, men andra<br />
förelåg enbart för kvinnor eller enbart för män, vilket har tolkats som att<br />
det avspeglar <strong>kvinnors</strong> och mäns olika arbets och livsvillkor. Det är därför<br />
viktigt att genomföra populationsstudier där båda könen inkluderas och där<br />
information från både arbets och familjeliv studeras.<br />
Könen skilde sig i en studie åt vad gäller copingstrategier. Andra studier<br />
som fokuserat på just copingstrategier, har påvisat att kontexten har<br />
en avgörande betydelse för vilka strategier individen väljer, dvs. vad som är<br />
möjligt att välja (vilket även diskuteras i kapitel 3). Kvinnor och män i likartade<br />
arbetsmiljöer tenderade att lösa problem på samma sätt.<br />
En förklaring till den högre förekomsten i litteraturen av psykiska diagnoser<br />
bland kvinnor är att de psykiatriker som sätter diagnoserna påverkas<br />
av patientens/försökspersonens kön. En mycket väl genomförd studie publicerades<br />
1991 inom detta område (Redman m. fl. 1991). Psykiska diagnoser<br />
sattes på grundval av ifyllda frågeformulär om psykisk <strong>hälsa</strong> (GHQ), och<br />
huvudresultatet var att kvinnor oftare än män felaktigt diagnostiserades som<br />
psykiskt störda. Trots att proportionen kvinnliga och manliga försökspersoner<br />
som hade ett högt värde på GHQ (= nedsatt psykiskt välbefinnande) var lika<br />
stor, bedömdes 34 procent av kvinnorna men bara 20 procent av männen<br />
som psykiskt störda. slutsatsen som drogs var att kön hade ett väsentligt<br />
inflytande på risken att få en psykisk diagnos.<br />
i samma studie undersöktes också de kvinnliga och manliga behandlarnas<br />
benägenhet att bedöma kvinnor som psykiskt störda. De manliga behandlarna<br />
bedömde dubbelt så ofta som de kvinnliga att de studerade kvinnorna var<br />
psykiskt störda. felen i bedömningarna i studien var alltså beroende både av<br />
försökspersonernas och bedömarnas kön. sådana fel skulle kunna förklara<br />
åtminstone en del av skillnaderna i förekomst av olika psykiska sjukdomar,<br />
men däremot inte skillnader i självrapporterat psykiskt välbefinnande. finns<br />
det könsberoende fel i dessa rapporter är det nog snarare beroende på kon<br />
263
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
struktionen av frågeformulären. Det är inte särskilt långsökt att tänka sig att<br />
de roller som kvinnor och män tilldelas i samhället påverkar hur de besvarar<br />
frågor. Kvinnor är mer benägna att få låga värden på frågor om framåtanda<br />
och självförtroende, vilket kan förklaras med förväntningarna på kvinnor<br />
och hur kvinnor skall vara. framåtanda och karriärlystnad är åtminstone inte<br />
något som tidigare har premierats hos kvinnor, däremot hos män.<br />
Konstruktionen av frågeformulär som används för att konstatera nedsatt<br />
psykiskt välbefinnande och psykiska störningar kan avspegla fördomar om<br />
könen och helt enkelt vara konstruerade så att kvinnor mer eller mindre<br />
automatiskt framstår som mer störda (se även kapitel 5 där detta diskuteras<br />
mer i detalj). Det är alltså väsentligt att inse att samma instrument eller<br />
formulär kan tolkas olika av kvinnor och män.<br />
i den aktuella genomgången av studier inom området arbetsvillkor och<br />
psykisk <strong>hälsa</strong> hos kvinnor torde effekten av sådana fel ha resulterat i att<br />
man på grund av överdiagnostisering av sjuklighet i de olika studierna inte<br />
lyckats identifiera risker som faktiskt existerar i arbetsmiljön, snarare än att<br />
man överskattat risker. Utöver könsberoende effekter spelar den kulturella<br />
kontexten och etnicitet en avgörande roll för hur psykisk o<strong>hälsa</strong> upplevs och<br />
uttrycks, liksom arbetsmarknadsförutsättningar och förankring på arbetsmarknaden<br />
(Walters 1993). Det är heller inte säkert att de ohälsosymptom<br />
som efterfrågas i studierna är de som mest inskränker på <strong>kvinnors</strong> livskvalitet.<br />
Kvalitativa studier av vilka ohälsosymptom som kvinnor upplever som hämmande<br />
och/eller som påverkar livskvaliteten negativt – och hur de uttrycker<br />
dem – behöver genomföras.<br />
i en genomgång av kunskapsläget vad gäller psykosocial överbelastning<br />
och arbetsrelaterad psykisk sjukdom framkom att bara tre procent av alla<br />
rapporterade arbetsrelaterade sjukdomar hade psykiska orsaker (Westerholm<br />
1996). Detta ansågs vara lågt eftersom andelen kvinnor i högstressyrken under<br />
de senaste tio åren ökat från 15 till 21 procent, vilket är en sex gånger så stor<br />
ökning som männens under samma period. sedan 1980talet har 15 procent<br />
av den kvinnliga arbetskraften förflyttat sig från ett låg till ett högstressyrke<br />
– i huvudsak till sjukvården och skolan. Det största antalet arbetsskadeanmälningar<br />
kommer från kvinnor inom just dessa yrkesområden. Många av<br />
de riskfaktorer för psykisk sjuklighet och nedsatt psykiskt välbefinnande<br />
264
arbete – riskfaktor eller friskfaktor?<br />
som har identifierats i de genomgångna studierna förekommer i hög grad i<br />
kvinnodominerade yrken (se kapitel 2).<br />
i studier av psykisk o<strong>hälsa</strong> hos kvinnor, liksom i studier av annan o<strong>hälsa</strong><br />
hos kvinnor, måste beaktas att många av de instrument som används för att<br />
kartlägga belastningar i arbetsmiljön är utvecklade för att passa män och deras<br />
typiska arbetsförhållanden. Det kan leda till att risker för kvinnor inte fångas<br />
upp, vilket påtalades redan 1982 i en litteraturgenomgång om arbetsrelaterad<br />
stress och o<strong>hälsa</strong> hos kvinnor (Haw 1982). i denna genomgång påtalades att<br />
studierna om kvinnor inte var tillräckligt specifika för att arbetsmiljön och<br />
familjeförhållandena/attityderna skulle kunna kartläggas ordentligt.<br />
Det är anmärkningsvärt att inga arbetsmarknadsfaktorer har studerats<br />
i de genomgångna studierna. interaktion mellan arbetsmarknadsfaktorer,<br />
arbetsorganisationsfaktorer och psykosociala faktorer har högst troligt en<br />
betydande påverkan på <strong>kvinnors</strong> psykiska <strong>hälsa</strong> och bör därför studeras<br />
parallellt. Genom att förbättra <strong>kvinnors</strong> arbetsvillkor med åtgärder på olika<br />
nivåer – individ, organisations och samhällsnivå – kan <strong>kvinnors</strong> psykiska<br />
<strong>hälsa</strong> påverkas positivt.<br />
Sammanfattning av förslag till vidare forskning<br />
studier med prospektiv ansats behövs angående följande områden:<br />
• interaktionseffekter mellan fysiska och psykosociala faktorer i arbetet, i<br />
familjelivet och på fritiden.<br />
• De psykosociala och arbetsorganisatoriska faktorer i arbetsmiljön som i<br />
tvärsnittsstudier visat sig ha samband med psykisk sjuklighet och/eller<br />
nedsatt psykiskt välbefinnande.<br />
• Bristande socialt stöd i arbetet – kvalitativt och kvantitativt – i förhållande<br />
till psykisk sjuklighet, sexuella trakasserier och interaktion mellan sexuella<br />
trakasserier och andra faktorer på arbetet, samt i förhållande till psykisk<br />
sjuklighet och nedsatt psykiskt välbefinnande.<br />
• individuella copingstrategier och personlighetsdrag hos kvinnor med<br />
olika positioner och olika belastande faktorer i arbetsmiljön och i familjelivet.<br />
studier där information från alla nivåer kopplas ihop kan göras genom att<br />
i samma studie samla in och analysera information om psykosociala belast<br />
265
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
ningar i arbetet och i familjelivet på individnivå, samt organisatoriska och<br />
samhälleliga faktorer som kan tänkas påverka <strong>kvinnors</strong> psykiska <strong>hälsa</strong>.<br />
Kvalitativa studier behöver göras av vad kvinnor med olika social bakgrund<br />
och med olika positioner i arbetslivet upplever som mest krävande när det gäller<br />
kombinationen förvärvsarbete och familjeliv, t. ex. vad kvinnor respektive<br />
män lägger i begreppet ”stort ansvar på jobbet”, och vilka ohälsosymptom<br />
de upplever som hämmande och påverkande livskvaliteten negativt.<br />
Vid val av datainsamlingsmetoder skall man samla in data så att det verkligen<br />
täcker de för kvinnor relevanta aspekterna i de fall där man vet att kvinnor<br />
och män lägger in olika betydelser i begrepp (t. ex. arbetstillfredsställelse),<br />
och upplever olika aspekter av fenomen som särskilt belastande.<br />
Referenser<br />
Akabas s (1988) Women, work and mental health: Room for improvement. J Primary<br />
Prevention, 9, 130–140.<br />
Amick B, Kawachi i, Coakley E, lerner D & Colditz G (1998) Relationship of job<br />
strain and isostrain to health status in a cohort of women in the United states.<br />
Scand J Work Environ, 24, 54–61.<br />
Aro s & Hasan J (1987) occupational class, psychosocial stress and morbidity. Ann<br />
Clin Res, 19, 62–68.<br />
Barnett R & Baruch G (1987) social roles, gender and psychological distress. Ur:<br />
Barnett C, Biener l & Baruch G (red), Gender and stress. New York: The free<br />
Press, MacMillan inc.<br />
Barnett R, Marchall N & singer J (1992) Job experiences over time, mulitple roles,<br />
and womens mental health: A longitudinal study. J Pers Soc Psyc, 62, 634–644.<br />
Beatty C (1996) The stress of managerial and professional women: is the price to<br />
high. J Org Beh, 17, 233–251.<br />
Bildt Thorbjörnsson C, Alfredsson l, fredriksson K, Köster M, Michélsen H,<br />
Vingård E, Torgén M & Kilbom Å (1998) Psychosocial and physical risk factors<br />
associated with low back pain: A 24year followup among women and men in a<br />
broad range of occupations. OEM, 55, 84–90.<br />
Bonger P (1995) Psychosocial factors and musculoskeletal disease. Presentation vid<br />
”The PREMUs conference” i Montreal, 1995.<br />
266
arbete – riskfaktor eller friskfaktor?<br />
Boyd J H & Weissman M M (1981) Epidemiology of affective disorders. A reexamination<br />
and future directions. Arch Gen Psychiatry 38, 1039–1046.<br />
Braun s & Hollander R (1988) Work and depression among women in the federal<br />
republic of Germany. Women & Health, 14, 3–26.<br />
Bromet E, Dew M, Parkinson D, Cohen s & schwartz J (1992) Effects of occupational<br />
stress on the physical and psychological health of women in a microelectronics<br />
plant. Soc Sci Med 34, 1377–1383.<br />
Bursten B (1985) Psychiatric injury in the women’s workplace. Bulletin Am Academy<br />
Psychiatry Law 13, 399–406.<br />
Bygren l o (1974) Met and unmet needs for medical and social services. Scand J<br />
Soc Med, supplement 8.<br />
Chester P (1972) Women and madness. New York: Doubleday.<br />
Chevalier A, Bonenfant s, Picot M, Chastang J & luce D (1996) occupational factors<br />
of anxiety and depressive disorders in the french national electricity and gas<br />
company. The anxietydepression group. J Occup Environ Med 38, 1098–1107.<br />
Cooper C & Melhuish A (1984) Executive stress and health. Differences between<br />
men and women. JOM 26, 99–104.<br />
Cooper C, Watts J & Kelly M (1987). Job satisfaction, mental health, and job stressors<br />
among general dental practitioners in the UK. Br Dent 162, 77–81.<br />
Costa G (1997) The problem; shift work. Chronobiology Int 14, 89–98.<br />
Davidson M, Cooper G & Baldini V (1995) occupational stress in female and male<br />
graduate managers – a comparative study. Stress Med 11, 157–175.<br />
Decker i & Barling J (1998) Personal and organizational predictors of workplace sex<br />
harassment of women by men. J Occup Health Psych 3, 7–18.<br />
Dennerstein l (1995) Mental health, work and gender. Int J Health Serv 25,<br />
503–509.<br />
Eskelinen l, Toikkanen J, Tuomi K, Mauno i, Nygård C, Klockars M & illmarinen<br />
J (1991a) Workrelated stress symptoms of aging employees in municipal occupations.<br />
Scand J Work Environ Health 17, 87–93.<br />
Eskelinen l, Toikkanen J, Tuomi K, Mauno i, Nygård Cl, Klockars M & illmarinen<br />
J (1991b) Workrelated stress symptoms of Aging Empoyees in Municipal<br />
occupation. Scand J Work Environ Health 17, 87–93.<br />
EstrynBehar M, Kaminski M, Peigne E, Bonnet N, Vaichere E, Gozlan C, Azoulay s<br />
& Giorgi M (1990) stress at work and mental health status among female hospital<br />
workers. Bri J Ind Med 4, 20–28.<br />
Folkhälsorapport, om hälsoutvecklingen i Stockholms län (1994) stockholm: Yrkesmedicinska<br />
kliniken, Karolinska sjukhuset.<br />
fombonne E (1995) Anorexia nervosa. No evidence of an increase. Br J Psychiatry<br />
166, 462–471.<br />
forsell Y, Parmsund M & Wintzer R (1997) Kvinnor och psykisk o<strong>hälsa</strong> – en översikt. (stockholms<br />
läns kvinnohälsorapport, kap. 6) stockholm: Yrkesmedicinska kliniken.<br />
267
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Goldberg P, David s, landre M, Goldberg M, Dassa s & fuhrer R (1996) Work<br />
conditions and mental health among prison staff in france. Scand J Work Environ<br />
Health 22, 45–54.<br />
Goldenhar l, swanson N, Hurrel J, Ruder A & Deddens J (1998) stressors and adverse<br />
outcomes for female construction workers. J Occup Health Psychology 3, 19–32.<br />
Gore s & Mangione T (1983) social roles, sex roles and psychological distress: Additive<br />
and interactive models of sex differences. J Health Soc Beh 24, 300–312.<br />
Gove W R (1978) sex differences in mental illness among adult men and women:<br />
an evaluation of four questions raised regarding the evidence on the higher rates<br />
of women. Soc Sci Med 12, 187–198.<br />
Gove W R & Tudor J f (1973) Adult sex roles and mental illness. AJS 78, 812–<br />
835.<br />
Gove W R & Tudor J (1977) sex differences in mental illness: A comment on Dohrenwend<br />
and Dohrenwend. AJS 82, 1327–1349.<br />
Gutek B & Koss M (1993) Effects of sexual harassment on women and organizations.<br />
Occup Med 8, 807–819.<br />
Hagberg M, silverstein B, Wells R, smith M J. Hendrick H W, Carayon P & Pérusse<br />
M (1995) Work related musculoskeletal disorders (WMSDs): A reference book<br />
for prevention: london, Taylor&francis.<br />
Hagnell o (1970) The incidence and duration of episoded of mental illness in a total<br />
population. i: Hare E & Wing J (red.) Psychiatric epidemiology. london: oxford<br />
university press.<br />
Hamilton J, King l & lloyd C (1987) The emotional consequenses of genderbased<br />
abuse in the workplace: New counseling programs for sex discrimination. special<br />
issue: Women, power. Women & Therapy, 6, 155–182.<br />
Haw M (1982) Women, work and stress: A review and agenda for the future. J Health<br />
Social Behavior 26, 132–144.<br />
Hällström T (1996) Psykisk o<strong>hälsa</strong> – könsskillnader. Ur: Östlin P, Danielsson M,<br />
Diderichsen f, Härenstam A & lindberg G (red.), Kön och o<strong>hälsa</strong> – en antologi om<br />
könsskillnader ur ett folkhälsoperspektiv (Vol. 1, sid. 127–148). lund: studentlitteratur.<br />
iwata N, okuyama Y, Kawakami Y & saito K (1988) Psychiatric symptoms and related<br />
factors in a sample of Japanese workers. Psycholog Med 88, 659–663.<br />
iwata N, okumyama Y, Kawakami Y & saito K (1989) Prevalence of depressive<br />
symptoms in a Japanese occupational setting: A preliminary study. AJPH 79,<br />
1486–1489.<br />
Jenkins R, Harvey s, Butler T & Thomas R (1996) Minor psychiatric morbidity, its<br />
prevalence and outcome in a cohort of civil servants in a sevenyear followup<br />
study. Occup Med 46, 209–215.<br />
Jung J (1984) social support and Relation to Health: A Critical Evaluation. Basic and<br />
Appl Soc Psych 5, 143–169.<br />
268
arbete – riskfaktor eller friskfaktor?<br />
Kandel D, Davies M & Raveis V (1985) The stressfulness of daily social roles for<br />
women: Marital, occupational and household roles. J Health Soc Beh 26, 64–78.<br />
Kandolin i (1993) Burnout of female and male nurses in shiftwork. Ergonomics 36,<br />
141–147.<br />
lam T, ong M, Wong C, lee P & Kleevens J (1985) Mental health and work stress<br />
in office workers in Hong Kong. J Occup Med 27, 199–205.<br />
lennon M & Rosenfield s (1992) Women and mental health: The interaction of job<br />
and family conditions. J Health Soc Beh 33, 316–327.<br />
lundberg U, Mårdberg B & frankenhauser M (1994) The total workload of male<br />
and female white collar workers as related to age, occupational level, and number<br />
of children. Scand J Psych 35, 315–327.<br />
Magnusson D (1998) The person in developmental research. i: Adair J G, Belanger<br />
D & Dion K (red.) Advances in Psychological Science. Social, personal and cultural<br />
aspects (Volym 1, sid. 495–511). Hove, East sussex: Psychology Press.<br />
Makowska Z (1995) Psychosocial characteristics of work and family as determinants<br />
of stress and wellbeing of women – a preliminary study. Int J Occup Med Environ<br />
Health 8, 215–222.<br />
Miller J (1980) indivual and occupational Determinants of Job satisfaction. A focus<br />
on Gender Differences. Soc Work Occupations 7, 337–366.<br />
Noborisaka Y & Yamada Y (1995) The relationship between job status, gender and<br />
work related stress among middleaged employees in a computer manufacturing<br />
company. J Occup Health 37, 167–168.<br />
Noor N (1995) Work and family roles in relation to women’s wellbeing: A longitudinal<br />
study. Brit J Soc Psych 34, 87–106.<br />
North C & Ryall J (1997) Psychiatric illness in female physicians. Postgrad Med 101,<br />
233–242.<br />
o’Neill C & Zeichner A (1985) Working women in a study of relationship between<br />
stress, coping and health. J Psychosom Obstr Gyn 4, 105–116.<br />
Parry G (1986) Paid employment, life events, social support, and mental health in<br />
workingclass women. J Health Soc Beh 27, 193–208.<br />
Paykel E s (1989) Treatment of depression. The relevance for clinical practice. Br<br />
J Psychiatry 155, 754–763.<br />
Petterson i, Arnetz B, Arnetz J & Hörte l (1995) Work environment, skills utilization<br />
and health of swedish nurses – Results from a national questionnaire study.<br />
Psychother Psychosom 64, 20–31.<br />
Pietromonaco P & frohardt–lane K (1986) Psychological consequenses of multiple<br />
social roles. Psych Wom Quarterly 10, 373–381.<br />
Piotrkowski C (1998) Gender harassment, job satisfaction, and distress among employed<br />
white and minority women. J Occup Health Psych 3, 33–43.<br />
Puglesiesi K (1992) Women and mental health; two traditions of feminist research.<br />
Women and health 19, 43–68.<br />
269
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Redman s, Webb G, Hennrikus D, Gordon J & sanson–fisher R (1991) The effect<br />
of gender on diagnosis of psychological disturbances. J Beh Med 14, 527–540.<br />
Reifman A, Biernat M & lang E (1991) stress, social support, and health in married<br />
professional women with small children. Psych Women Quart 15, 431–445.<br />
Romito P (1994) Work and health in mothers of young children. Int J Health Services<br />
24, 607–628.<br />
Rook K s (1984) The Negative side of social interaction: impact on Psychological<br />
Wellbeing. Journal of Personality and Social Psychology 46, 1097–1108.<br />
Roxburgh s (1996) Gender differences in work and wellbeing: Effects of exposure<br />
and vulnerability. J Health Soc Beh 37, 265–277.<br />
schonfeld i & Ruan D (1991) occupational stress and preemployment measures of<br />
depressive symptoms: The case of teachers. J Soc Beh Pers 6, 95–114.<br />
schonfeld i (1992) A longitudinal study of occupational stressors and depressive<br />
symptoms in firstyear female teachers. Teach Teach Edu, 8 151–158.<br />
shigemi J, Minno Y, Tsuda T, Babazono A & Aoyama H (1997) The relationship<br />
between job stress and mental health at work. Ind Health 35, 29–35.<br />
snapp M (1992) occupational stress, social support, and depression among black and<br />
white professionalmanagerial women. Women Health 18, 41–79.<br />
spilman M (1988) Gender differences in worksite health promotion activities. special<br />
issue: Worksite health promotion. Soc Sci Med 26, 525–535.<br />
stansfeld s, North f, White i & Marmot M (1995) Work characteristics and psychiatric<br />
disorder in civil servants in london. J Epidem Comm Health, 49 48–53.<br />
stansfeld s, Rael E, Head J, shipley M & Marmot M (1997) social support and<br />
psychiatric sickness absence: a prospective study of British civil servants. Psych<br />
Med 27, 35–48.<br />
Thomsson H (1996) Women’s opportunities for well-being: Studies of women’s work, leisure<br />
and health-related behaviour patterns. stockholm University, stockholm.<br />
Waldron i & Jacobs J (1988) Effects of labor force participation on women’s health:<br />
New evidence from a longitudinal study. JOM 30, 977–983.<br />
Walters V (1993) stress, anxiety and depression: Women’s account of their health<br />
problems. Soc Sci Med 36, 393–402.<br />
Weissman M M & Klerman G l (1989) increasing rates of depression. JAMA 261,<br />
2229–2235.<br />
Westerholm P (red.) (1996) Psykisk arbetsskada – skadlig inverkan – samband med arbete.<br />
Ett vetenskapligt underlag för försäkringsmedicinska bedömningar. Arbete och <strong>hälsa</strong><br />
1996:14. solna: Arbetslivsinstitutet.<br />
Ågren G, lundberg i, Ekenvall l & Hogstedt C (1995) Arbetshälsorapport om samband<br />
mellan arbetsvillkor och o<strong>hälsa</strong> i Stockholms län. stockholms läns landsting.<br />
270
arbete – riskfaktor eller friskfaktor?<br />
271
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
272
Kapitel 10<br />
KÖNSASPEKTER<br />
PÅ GRÄNSVÄRDEN<br />
273
274
Kvinnor försummas<br />
i yrkestoxikologin<br />
av Sven Ove Hansson<br />
I många länder innebar den första fabrikslagstiftningen på 1800-talet att endast<br />
kvinnor och barn skyddades, och männens arbetsförhållanden förblev oreglerade.<br />
Man antog att män var kapabla att ta vara på sig själva. En man som<br />
tackade ja till ett arbete ingick en frivillig överenskommelse, och innehållet i<br />
sådana frivilliga överenskommelser skulle, enligt 1800-talets lagstiftare, inte<br />
stå under (den liberala) statens tillsyn. Kvinnor fick ett (låt vara otillräckligt)<br />
skydd – inte i första hand för att deras kroppar var svagare, utan för att deras<br />
förstånd ansågs vara svagare.<br />
I dag är det nästan allmänt accepterat att kvinnor och män har lika rätt<br />
till skydd av staten i sin arbetsmiljö. Det finns emellertid starka skäl att tro<br />
att kvinnor nu får ett svagare skydd än män. I jämförelse med 1800-talet har<br />
pendeln svängt över till den motsatta sidan.<br />
I detta kapitel redovisas tre skäl till varför <strong>kvinnors</strong> och mäns <strong>hälsa</strong> bör analyseras<br />
var för sig inom yrkestoxikologin och vid riskanalys. Kapitlet redogör<br />
också för en fallstudie av hur <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong> försummas vid fastställande av<br />
gränsvärden, och slutligen lämnas några förslag för framtida forskning.<br />
Tre skäl att uppmärksamma könsskillnader<br />
Det finns minst tre huvudskäl till att stor uppmärksamhet bör ägnas skillnader<br />
mellan kvinnor och män vid undersökningar av arbetsmiljörisker.<br />
För det första kan det finnas skillnader mellan könen när det gäller<br />
frekvenserna av hälsoeffekter, även om de flesta av dessa effekter drabbar<br />
både kvinnor och män. Oseparerad statistik där sådana skillnader inte uppmärksammas<br />
kan medföra att de risker som minoritetskönet – i de flesta fall<br />
kvinnorna – exponeras för allvarligt undervärderas.<br />
275
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
För det andra drabbar en del hälsoeffekter endast ett av könen. Detta<br />
gäller i första hand sjukdomar i fortplantningsorganen.<br />
För det tredje måste vi, för att upptäcka hälsoeffekter hos de exponerade<br />
personernas barn, separat behandla de olika mekanismer genom vilka exponering<br />
av män och kvinnor kan få sådana effekter.<br />
Frekvensskillnader<br />
Det första av dessa tre skäl är en tillämpning av ett mer generellt argument som<br />
även gäller för andra undergrupper av den förvärvsarbetande befolkningen:<br />
varje subpopulation som kan ha en känslighet som är högre än genomsnittet för en<br />
arbetsmiljörisk bör, så långt möjligt, behandlas separat vid en analys av den<br />
risken. Det finns många sådana subpopulationer vid sidan av kvinnor och<br />
män: äldre arbetare, arbetare med hjärt-kärlsjukdom, rökare etc. Genom att<br />
beakta sådana subpopulationer kan vi öka våra utsikter att upptäcka farliga<br />
substanser och riskfyllda processer.<br />
Dessvärre är det ofta mycket svårt att upptäcka samband mellan arbetsfaktorer<br />
(eller andra miljöfaktorer) och försämrad <strong>hälsa</strong>. Hälsoeffekter kommer<br />
typiskt som förhöjda frekvenser av sjukdomar som även förekommer hos icke<br />
exponerade individer. Av statistiska skäl måste sådana förhöjda frekvenser<br />
vara ganska stora för att kunna skiljas från slumpmässiga variationer.<br />
En grov tumregel är att den relativa risken måste vara förhöjd med minst<br />
10 procent för att en hälsoeffekt skall kunna upptäckas genom epidemiologiska<br />
undersökningar. När det gäller de mer vanligt förekommande cancertyperna,<br />
såsom leukemi och lungcancer, är livstidsriskerna mellan 1 och<br />
10 procent. Därför kan livstidsrisker som är mellan 0,1 och 1 procent inte<br />
observeras, inte ens i de mest känsliga undersökningarna (Vainio & Tomatis<br />
1985). För djurförsök gäller samma statistiska problem. I viss omfattning<br />
kan de kompenseras genom extrapolering från högdosförsök. Å andra sidan<br />
är det inte oproblematiskt att dra slutsatser från djurförsök om effekter hos<br />
människor.<br />
Detta statistiska problem förvärras allvarligt om en överkänslig subpopulation<br />
inte behandlas separat. Antag exempelvis att 10 procent av de arbetare<br />
som utsätts för en viss exponering är kvinnor. Antag vidare att denna<br />
exponering ökar livstidsincidensen för leukemi från 1,0 till 2,0 procent hos<br />
kvinnliga arbetare, medan incidensen för leukemi är 1,0 procent hos såväl<br />
276
könsaspekter på gränsvärden<br />
exponerade som icke-exponerade män. Den totala effekten av exponeringen i<br />
denna arbetargrupp kommer då att bli en ökning av livstidsincidensen från 1,0<br />
till 1,1 procent. Utsikterna att upptäcka en sådan effekt är i de flesta faktiska<br />
fall ganska små, såvida inte kvinnor och män studeras separat.<br />
Som redan har nämnts gäller samma argument för varje annan identifierbar<br />
subpopulation som i fråga om känslighet för toxiska substanser rimligtvis kan<br />
antagas avvika från resten av den exponerade populationen. Dess relevans för<br />
distinktionen man/kvinna bekräftas emellertid av de tillgängliga beläggen för<br />
systematiska skillnader mellan kvinnor och män i känslighet för toxisk påverkan.<br />
Upptaget av kadmium i mag-tarmkanalen är t.ex. högre hos kvinnor än<br />
hos män, troligtvis på grund av mindre järnreserver (Flanagan m. fl. 1978).<br />
Kvinnor som exponeras för bly har högre halter av protoporfyrin i röda<br />
blodkroppar än män – något som har tolkats som ett tecken på högre känslighet<br />
för blyexponering (Alessio m. fl. 1977; Stuik 1974). Datasimuleringar<br />
tyder på att utsöndringen från kroppen av lösningsmedel såsom trikloretylen<br />
i genomsnitt är långsammare hos kvinnor än hos män på grund av högre<br />
retention i fettvävnad (Sato m. fl. 1991).<br />
I allmänhet ger könsuppdelad statistik en bättre bedömning av individuella<br />
risker än vad ett genomsnitt för båda könen gör. Man måste emellertid varna<br />
för att såväl kvinnor som män även tillhör grupper som kan ha en högre eller<br />
lägre känslighet för kemiska substanser än vad som gäller generellt för respektive<br />
kön. I sådana fall kan även könsuppdelad statistik vara vilseledande.<br />
Detta kan illustreras med följande hypotetiska exempel. Antag att frekvensen<br />
för en viss sjukdom i en exponerad population är som följer:<br />
• Kvinnliga rökare 10 procent<br />
• Kvinnliga icke-rökare 2 procent<br />
• Samtliga kvinnor 4 procent<br />
• Manliga rökare 20 procent<br />
• Manliga icke-rökare 4 procent<br />
• Samtliga män 8 procent<br />
• Hela den exponerade populationen 6 procent<br />
277
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Till att börja med vet vi bara frekvensen i den totala populationen. På det<br />
stadiet skulle vi kunna säga till en exponerad kvinna att risken för henne att<br />
få sjukdomen är sex procent. Sedan får vi den ytterligare informationen att<br />
sjukdomsfrekvensen är åtta procent hos män och fyra procent hos kvinnor.<br />
Detta föranleder oss att säga henne att den verkliga risken är lägre än vad vi<br />
hade sagt tidigare, nämligen bara fyra procent.<br />
Detta skulle emellertid vara vilseledande om hon är rökare. I så fall<br />
skulle det ha varit mera exakt att uppvärdera vår bedömning från sex till<br />
tio procent. Om det inte finns någon information tillgänglig om riskerna<br />
för rökare respektive icke-rökare, har vi inget sätt att veta att vår justering<br />
av riskbedömningen från sex till fyra procent gick i fel riktning. (Rökning<br />
brukar beaktas i epidemiologiska studier, men andra, okända faktorer kan<br />
påverka risken på samma sätt.)<br />
Den bästa tillgängliga bedömningen av risken för en individ är vanligtvis lika<br />
med den bästa tillgängliga bedömningen av risken för den minsta subpopulation<br />
som individen tillhör och för vilken en rimligt exakt bedömning kan göras.<br />
En sådan bästa bedömning är emellertid provisorisk, och kan behöva justeras<br />
så snart som information om en mer specifik subpopulation blir tillgänglig.<br />
Eftersom vi aldrig i praktiken vet vilka de relevanta subpopulationerna är kan<br />
tillförlitliga riskbedömningar endast erhållas för grupper, inte för individer.<br />
Könsuppdelad statistik behöver alltså inte vara ”sista ordet” vid en bedömning<br />
av individuella risker, utan kan behöva kompletteras med ytterligare<br />
underuppdelningar av den exponerade populationen.<br />
Uteslutande kvinnliga eller manliga sjukdomar<br />
Det andra argumentet avser mer specifikt skillnader mellan könen: en del<br />
sjukdomar drabbar enbart kvinnor eller enbart män. Detta gäller i första<br />
hand sjukdomar i fortplantningsorganen. Hos män ger t.ex. 1,2-dibrom-<br />
3-klorpropan (DBCP) upphov till testikelskada och sterilitet. Det finns<br />
indikationer på att vissa industrikemikalier, däribland koldisulfid, borsyra<br />
och bly, kan påverka potens och libido. Hos kvinnor uppges flera substanser<br />
ge upphov till sterilitet eller subfertilitet, däribland etylenoxid, arsenik, bly,<br />
anilin, formaldehyd och bensen.<br />
Det har även kommit rapporter om gynekologiska förändringar såsom<br />
oregelbunden menstruation i samband med exponering för substanser som<br />
278
könsaspekter på gränsvärden<br />
formaldehyd, toluen och oorganiskt kvicksilver. (För detaljer och ytterligare<br />
referenser se Barlow & Sullivan 1982 samt Ratcliffe m. fl. 1993.)<br />
Mot bakgrund av de känsliga mekanismer som ingår i menstruationscykeln<br />
är det en rimlig hypotes att gynekologiska störningar ofta kan vara en av de<br />
skadliga effekter som kan upptäckas vid lägst exponeringsnivå. Av det skälet<br />
skulle man kunna förvänta sig att många epidemiologiska undersökningar<br />
skulle ha gjorts med inriktning på denna typ av hälsoeffekter. Som visas av<br />
Messing och Kilbom (se kapitel 1) förefaller emellertid endast ett fåtal epidemiologer<br />
eller yrkesmedicinare ha letat systematiskt efter gynekologiska<br />
sjukdomar. Ett möjligt skäl till detta kan vara att bilden av arbetare som män<br />
är förhärskande inom yrkesmedicinen.<br />
Den vetenskapliga kriteriegrupp som utarbetar underlaget för svenska<br />
gränsvärden har angett kritiska effekter för 165 substanser. Den kritiska<br />
effekten för en substans är den skadliga effekt som uppträder vid den lägsta<br />
exponeringsnivån. Inte för någon av dessa substanser var den kritiska effekten<br />
en gynekologisk rubbning (Hansson 1997). Detta torde bero på att exponeringsrelaterad<br />
information om gynekologiska effekter är ytterst sällsynt i den<br />
toxikologiska litteraturen.<br />
Effekter på barn<br />
Det tredje skälet till att ägna uppmärksamhet åt skillnader mellan kvinnor<br />
och män är att detta ofta är nödvändigt för att man skall kunna upptäcka<br />
effekter hos barn till dem som har exponerats. Det är ytterst svårt att upptäcka<br />
sådana effekter, och det krävs att de olika mekanismerna genom vilka<br />
en exponering av män och kvinnor kan drabba barnen behandlas var för sig.<br />
Av uppenbara biologiska skäl finns det fler sådana mekanismer för mödrar<br />
än för fäder. Hunt (1979, sid. 118) har konstaterat:<br />
”Effekter på de yrkesexponerade personernas barn är redan av rent<br />
statistiska skäl mycket svårare att upptäcka än effekter på de exponerade<br />
personerna själva. Om en förväntad incidens för en händelse är 1 på 1 000,<br />
och risken höjs till 2 på 1 000, vilket innebär att risken är fördubblad hos<br />
exponerade individer, behövs det 10100 exponerade individer för att få<br />
en sannolikhet på 75 procent för att uppvisa en skillnad som är signifikant<br />
på femprocentsnivån med användande av ett tvåsidigt test. Det finns få,<br />
279
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
om överhuvudtaget några, industrimiljöer där ett sådant antal graviditeter<br />
skulle kunna observeras för att fastställa förekomst av teratogena effekter<br />
på grund av ett ämne som misstänks vara skadligt.” (Jfr även Ratcliffe m.<br />
fl. 1993, sid. 995–996.)<br />
Om effekten på foster förmedlas av toxiska effekter på arbetares sperma,<br />
försvåras upptäckten av att hustrurnas graviditeter inte typiskt inkluderas i<br />
arbetsrelaterade hälsoundersökningar. Om effekterna i stället beror på en<br />
toxisk effekt på modern, försvåras upptäckten av att andelen kvinnor i de<br />
mest exponerade populationerna är låg.<br />
Flera substanser har rapporterats förorsaka försämrad spermakvalitet,<br />
däribland koldisulfid (WHO 1979), etylendibromid (Ratcliffe m. fl. 1987),<br />
2-etoxyetanol (Ratcliffe m. fl.1989) och kloropren (Sanotskii 1976). Substanser<br />
som, enligt vad som har rapporterats, ger upphov till missfall efter exponering<br />
av modern är bl.a. koldisulfid, dimetylformamid och etylenoxid.<br />
En fallstudie: tyska gränsvärden<br />
I en nyligen genomförd granskning av underlaget för de officiella tyska gränsvärdena<br />
(MAK, Maximale Arbeitsplatz-konzentration) fann jag ett överraskande<br />
exempel på hur <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong> flagrant försummades (Hansson 1998).<br />
I sin rapport om bly (1977) hänvisade MAK-kommissionen till en tysk<br />
lag från 1976, enligt vilken kvinnor som är yngre än 45 år inte tillåts utföra<br />
arbete som medför ”en ökning av blyhalten i blod till värden överstigande<br />
40 mg/100 ml”. Enligt kommissionen ”gäller denna restriktion inte enbart<br />
skyddet av de ofödda barnen utan även kvinnorna själva, eftersom deras känslighet<br />
för bly är större än mäns”. Detaljerade biokemiska argument gavs<br />
för kvinnornas större känslighet för bly. För arbetare som inte omfattas av<br />
lagen från 1976 (dvs. dels kvinnor som är minst 45 år, dels samtliga män)<br />
fastställdes ett gränsvärde i syfte att undvika en blykoncentration i blod på<br />
över 60 mg/100 ml. Kommissionen resonerade enligt följande:<br />
”Eftersom det inte finns någon tillräckligt välgrundad misstanke om att<br />
långtidsexponering av manliga anställda försämrar <strong>hälsa</strong>n vid halter i<br />
blodet lägre än denna, ser kommissionen för närvarande inget skäl till<br />
att överväga ett lägre värde.”<br />
280
könsaspekter på gränsvärden<br />
Följaktligen sades kvinnor i alla åldrar vara i medicinskt behov av ett starkare<br />
skydd mot bly än män, men genom de antagna föreskrifterna ges detta<br />
starkare skydd enbart till kvinnor som inte har fyllt 45 år. Denna diskrepans<br />
förklaras inte i rapporten; det finns i själva verket ingenting som tyder på att<br />
kommissionen ägnade den någon uppmärksamhet. Inte heller har det gjorts<br />
någon rättelse vid någon senare tidpunkt.<br />
Officiellt görs det gällande att MAK-värdena inte är resultatet av en<br />
kompromiss mellan hälsoskyddet och ekonomiska överväganden; dessa<br />
värden sägs uttryckligen basera sig uteslutande på vetenskaplig information<br />
om hälsoeffekter, och således vara opåverkade av ekonomiska, politiska eller<br />
teknologiska överväganden (se Hansson 1998, s. 35–39). Dessa principuttalanden<br />
stämmer emellertid inte överens med kommissionens angreppssätt<br />
när det gäller effekter på ofödda barn till gravida arbetare.<br />
I synnerhet under de senaste åren har kommissionen lagt ned stor möda<br />
på att dokumentera effekter på foster. För att reglera dessa risker har man<br />
emellertid inte valt den mest direkta metoden, som självfallet är att sänka<br />
gränsvärdet närhelst det är nödvändigt för att skydda de ofödda barnen. I<br />
stället har man fört in speciella varningstexter om fosterskador i gränsvärdeslistan.<br />
I förordet till listan varnar man för att ”ett iakttagande [av dessa värden]<br />
innebär inte, i varje fall, en garanti för att det ofödda barnet på ett tillförlitligt<br />
sätt skyddas från den prenatala toxiciteten hos dessa substanser” (Senatskommission<br />
1996a, sid. 16; Senatskommissionen 1996b, sid. 16).<br />
För metylkvicksilver anges en varning (”Grupp A”), som innebär följande:<br />
”Exponering av gravida kvinnor kan medföra skada på en organism som<br />
utvecklas, även när värdena för MAK och BAT [biologiska gränsvärden]<br />
iakttas.” (Senatskommission 1996a, sid. 16 och 74; Senatskommissionen<br />
1996b, sid. 16 och 69). För sexton substanser anges en något svagare varning<br />
(”Grupp B”), som innebär att: ”Skada på en organism som utvecklas kan inte<br />
uteslutas när gravida kvinnor exponeras, även när MAK- och BAT-värdena<br />
iakttas.” (Senatskommission 1996a, sid. 16 och 20–100; Senatskommissionen<br />
1996b, sid. 16 och 20–95).<br />
En av de sexton ”grupp B”-substanserna är dimetylformamid (DMF).<br />
I sin rapport om detta ämne (1992) angav kommissionen att 150 ppm ger<br />
upphov till embryotoxiska effekter hos kaniner. Den ”icke-toxiska dosen”<br />
281
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
(”no effect level”) angavs i rapporten vara 50 ppm. MAK-värdet sattes till<br />
10 ppm, med följande kommentar:<br />
”Säkerhetsmarginalen till MAK-värdet är alltför liten för att göra det<br />
möjligt att, i praktiken, utesluta embryotoxiska effekter, även när MAKvärdet<br />
iakttas. Av det skälet inkluderas DMF i Grupp B.”<br />
Följaktligen har kommissionen valt att utfärda varningar med den innebörden<br />
att vissa MAK-värden inte skyddar de ofödda barnen, hellre än att<br />
sänka dessa värde till nivåer som ger ett sådant skydd. Inga risker som följer<br />
av exponering av manliga arbetare behandlas på samma sätt. Det är svårt att<br />
se hur detta val av normgivningsstrategi skulle kunna basera sig enbart på<br />
hälsoöverväganden. Ekonomiska och/eller politiska överväganden förefaller<br />
ha spelat en roll, trots kommissionens försäkran om motsatsen. Att avlägsna<br />
gravida kvinnor från exponeringar som kan vara farliga för fostret möter<br />
förmodligen mindre motstånd än att minska all exponering till nivåer där<br />
dessa faror har eliminerats.<br />
På grund av tidsförskjutningen mellan befruktning och den tidpunkt då<br />
en graviditet blir känd skyddar dessvärre den valda metoden inte mot effekter<br />
under den känsliga tidiga delen av graviditeten. Medfödda skador som<br />
beror på rubbningar i organbildningen uppträder mellan fjärde och nionde<br />
veckan, när graviditeten ofta är okänd. (Peters & Garbis-Berkvens 1996, sid.<br />
935–936; Weeks m. fl. 1991, sid. 489–501).<br />
Skilda gränsvärden?<br />
En annan möjlig strategi för att hantera skillnader mellan könen i känslighet<br />
för giftverkan är att fastställa olika gränsvärden för kvinnor och män. Enligt<br />
min mening är detta inte en rimlig metod, och detta av två skäl.<br />
För det första kan metoden leda till diskriminering på arbetsmarknaden.<br />
Om gränsvärdet för en viss substans t.ex. är lägre för kvinnor än för män,<br />
och det är kostsamt för arbetsgivaren att klara av det lägre värdet, blir detta<br />
en effektiv ekonomisk barriär mot att anställa kvinnor.<br />
Det andra skälet grundas på försiktighetsprincipen. För att vara konkreta<br />
kan vi anta att en viss substans skadar spermabildningen vid 10 ppm, medan<br />
den lägsta halt som visats vara skadlig för kvinnor är 100 ppm. Detta betyder<br />
inte att expositioner lägre än 100 ppm är bevisat ofarliga för kvinnor. Tvärtom<br />
282
könsaspekter på gränsvärden<br />
visar den effekt som påvisades vid 10 ppm att substansen interfererar i den<br />
mänskliga kroppen vid denna halt. Detta kan tas som en varningssignal om att<br />
andra mänskliga organ, hos både kvinnor och män, kan påverkas vid samma<br />
nivå. Enligt försiktighetsprincipen bör därför ett gränsvärde fastställas som<br />
skyddar båda könen – och det bör omfatta båda könen.<br />
Slutsatser<br />
Vi har funnit två försummelsemekanismer, dvs. mekanismer som medför att<br />
<strong>kvinnors</strong> hälsoproblem försummas inom yrkestoxikologin. Den första försummelsemekanismen<br />
hänger samman med att kvinnor i många fall utgör<br />
en ganska liten minoritet i de exponerade grupperna. Om då kvinnor är<br />
känsligare än män för en viss exponering, kommer detta ofta av rent statistiska<br />
skäl inte att upptäckas – grupperna av exponerade kvinnor är alltför små.<br />
Den andra försummelsemekanismen är att hälsoproblem som enbart drabbar<br />
kvinnor, såsom gynekologiska sjukdomar, sällan har undersökts över huvud<br />
taget. Den sammanlagda effekten av de två försummelsemekanismerna är<br />
att alltför lite är känt om toxiska effekter på kvinnokroppen. Som en följd av<br />
detta kan man befara att kvinnor får ett sämre skydd än män av gränsvärden<br />
och föreskrifter.<br />
Att rätta till denna ensidighet inom yrkestoxikologin är ingen lätt sak.<br />
Kompletterande undersökningar av <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong> kan – realistiskt sett<br />
– bara omfatta en bråkdel av de tusentals exponeringar som har undersökts<br />
i det förgångna med otillräcklig uppmärksamhet på <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong>. Följande<br />
typer av undersökningar skulle ändå kunna bidra till att denna ensidighet<br />
delvis rättas till:<br />
1. Undersökningar av <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong> i högexponerade yrken (såsom<br />
kvinnliga svetsare, kvinnor som arbetar i den kemiska industrin etc.). På grund<br />
av den låga andelen kvinnor i de flesta sådana yrken kommer kombinerade<br />
urval från många arbetsplatser, ofta från flera länder, att krävas för att man<br />
skall få tillräckligt stora grupper för statistisk utvärdering.<br />
2. Epidemiologiska undersökningar av förhållandet mellan kvinnosjukdomar<br />
och yrkesmässig exponering.<br />
3. Utveckling av standardiserade laboratorietester för att identifiera<br />
substanser som kan ge upphov till gynekologiska rubbningar. Utvecklingen<br />
på senare tid inom endokrin toxikologi öppnar nya möjligheter på detta<br />
område.<br />
283
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Referenser<br />
Alessio L, Castoldi M, Buratti M, Maroni M & Bertazzi P (1977) Behaviour of some<br />
indicators of biological effect in female lead workers. Int Archives Occup Environ<br />
Health 40, 283–292.<br />
Barlow S M & Sullivan F M (1982) Reproductive Hazards of Industrial Chemicals,<br />
Academic Press, London.<br />
Flanagan PR, McLennan J, Haist J, Cherian G, Vhamberlain M & Valberg L (1978)<br />
Increased dietary cadmium absorpion in mice and human subjects with iron<br />
deficiency. Gastroenterology 74, 841–846.<br />
Hansson S O (1997) Critical Effects and Exposure Limits. Risk Analysis 17, 227–236.<br />
Hansson S O (1998) Setting the Limit. Occupational Health Standards and the Limits of<br />
Science. Oxford University Press.<br />
Hunt V R (1979) Work and the Health of Women. CRC Press.<br />
Peters P W J & Garbis-Berkvens J M (1996) General Reproductive Toxicology. I:<br />
Niesink R J, de Vries J & Hollinger M A: Toxicology. Principles and Applications,<br />
sid. 929-946. Boca Raton, CRC Press.<br />
Ratcliffe J M, Schrader S, Steenland K, Clapp D, Turner T & Hornung R (1987)<br />
Semen quality in papaya workers with long term exposure to ethylene dibromide.<br />
British J Indust Med 44, 317–326.<br />
Ratcliffe J M, Schrader S, Clapp, D, Halperin W, Turner T & Hornung R (1989) Semen<br />
quality in workers exposed to 2-ethoxyethanol. British J Indust Med 46, 399–406.<br />
Ratcliffe J M, McElhatton P R & Sullivan F M (1993) Reproductive Toxicology.<br />
I: Ballantyne B, Marrs T & Turner P: General and Applied Toxicology. Vol 2, sid.<br />
989-1020. Stockton Press.<br />
Sanotskii I (1976) Aspects of the toxicology of chloroprene: Immediate and long term<br />
effects. Environ Health Perspectives 17, 85–93.<br />
Sato A, Endoh K, Kaneko T & Johanson G (1991) A simulation study of physiological<br />
factors affecting pharmacokinetic behaviour of organic solvent vapours. British<br />
J Indust Med 48, 342–347.<br />
Senatskommission zur Prüfung gesundheitsschädlicher Arbeitsstoffe (1996a) MAK-<br />
und BAT-Werte-Liste 1996, Weinheim, Deutsche Forschungsgemeinschaft.<br />
Senatskommission zur Prüfung gesundheitsschädlicher Arbeitsstoffe (1996b) List of<br />
MAK and BAT Values 1996, Weinheim, Deutsche Forschungsgemeinschaft.<br />
Stuik E J (1974) Biological response of male and female volunteers to inorganic lead.<br />
Internationales Archiv für Arbeitsmedizin 33, 83–97.<br />
Vainio H & Tomatis L (1985) Exposure to carcinogens: scientific and regulatory<br />
aspects. Annals of the American Conference of Governmental Industrial Hygienists<br />
12, 135–143.<br />
Weeks J L, Levy B S & Wagner G R (1991) Preventing Occupational Disease and Injury.<br />
Washington DC, American Public Health Association.<br />
WHO (1979) Carbon Disulfide, Environmental Health Criteria 10.<br />
284
könsaspekter på gränsvärden<br />
285
Kapitel 11<br />
ETT GENUSPERSPEKTIV<br />
PÅ MÄN
288
Män, arbete och <strong>hälsa</strong><br />
av Anders Kjellberg<br />
Utifrån tidigare kapitel står det klart att könssegregeringen på den svenska<br />
arbetsmarknaden är stark och mycket motståndskraftig mot förändringar.<br />
Lika uppenbart är det att denna segregering på många sätt har missgynnat<br />
kvinnorna.<br />
De könssorteringsprocesser som är verksamma på arbetsmarknaden har<br />
medfört en överrepresentation av kvinnor i positioner som ekonomiskt och<br />
ur maktsynpunkt är ogynnsamma. Det är dock inte rimligt att påstå att kvinnorna<br />
har varit ”förfördelade på alla områden” i arbetslivet (Robertsson 1993),<br />
och att det därför skulle vara naturligt att man nästan helt har koncentrerat<br />
sig på kvinnornas situation när man analyserat arbetslivsförhållanden ur ett<br />
köns- och jämställdhetsperspektiv. En sådan koncentration på kvinnornas<br />
situation blir särskilt olycklig då arbetsmiljöns hälsokonsekvenser diskuteras.<br />
Fler män än kvinnor arbetar i yrken som är i det närmaste enkönade, och<br />
många av dessa yrken innebär hälsorisker som är mycket mindre vanliga i<br />
de yrken som domineras av kvinnor.<br />
Syftet med detta kapitel är att belysa detta och att peka på några andra<br />
frågor som skulle kunna vara viktiga att behandla i arbetsmiljöstudier med<br />
utgångspunkt från ett manligt könsperspektiv. Kapitlet är inte skrivet med<br />
ambitionen att ge en täckande översikt över den forskning som har bedrivits<br />
inom området, utan ska snarare ses som en belysning med empiriska data av<br />
utvalda frågor som aktualiserats under läsning av litteratur inom området,<br />
och några reflexioner kring dessa frågor.<br />
Arbetsmiljöstudier ur manligt könsperspektiv är ovanliga<br />
Både beteendevetenskaplig och biologisk forskning har med rätta kritiserats<br />
för att en oproportionerligt stor del av kunskapen bygger på studier av män.<br />
289
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Detta gäller arbetsmiljöforskningen likväl som andra forskningsgrenar. Denna<br />
könsmässiga obalans betyder dock inte nödvändigtvis att det fenomen man<br />
har studerat har behandlats ur ett manligt könsperspektiv. Att man så ofta<br />
valt att använda manliga försökspersoner har inte berott på ett intresse av<br />
vad det betyder att vara man i det aktuella sammanhanget. Tvärtom förefaller<br />
männen oftast ha betraktats som företrädare för mänskligheten. Deras<br />
kön har heller inte behandlats som en viktig faktor då resultaten har tolkats,<br />
så trots alla studier av mansgrupper är fortfarande arbetsmiljöstudier ur ett<br />
manligt könsperspektiv sällsynta.<br />
Den starkt ökade betoningen av könsperspektivet i arbetslivsforskningen<br />
under senare år har alltså i praktiken betytt en växande forskning ur ett kvinnoperspektiv.<br />
Kvinnornas situation har analyserats, medan eventuella manliga<br />
studiegrupper endast behandlats som jämförelsegrupper, vilka använts för<br />
att demonstrera kvinnornas missgynnade ställning; mera sällan har männens<br />
förhållanden varit utgångspunkten för denna typ av analyser.<br />
Bakgrund och kapitlets disposition<br />
Traditionella manliga värderingar och livsstilar innebär hälsorisker, vilket har<br />
studerats i många sammanhang (Helgeson 1995; Levant & Kopecky 1995;<br />
Sabo & Gordon 1995), men fokus har sällan varit inriktat på arbetets roll.<br />
Denna diskussion har i stället främst gällt våld, olycksfall, alkohol, tobak och<br />
annat missbruk, sexuella vanor, doping och andra idrottsliga avarter – allt<br />
med en betoning på livet utanför arbetet. Och sådana faktorer är åtminstone<br />
en del av förklaringen till att vissa sjukdomar och dödsorsaker är vanligare<br />
bland män än bland kvinnor, t. ex. lungcancer, HIV, ischemiska hjärtsjukdomar<br />
och skrumplever.<br />
Skillnader i värderingar och livsstil skulle också kunna leda till att arbetet<br />
får olika hälsokonsekvenser för män och kvinnor. Arbetet har traditionellt<br />
en annan plats i männens liv än i kvinnornas, och Morgan (1992) ser det<br />
t.o.m. som basen för den maskulina identiteten. Detta tillsammans med en<br />
manlig livsstil präglad av aggressivitet, tävlingsinriktning och strävan efter<br />
oberoende och emotionell kontroll innebär troligen att män och kvinnor<br />
både ser på sitt arbete och genomför det på olika sätt, vilket skulle kunna<br />
vara av betydelse för arbetets hälsokonsekvenser. Dessa frågor berörs något<br />
i flera av kapitlets avsnitt.<br />
290
ett genusperspektiv på män<br />
De arbetsrelaterade könsskillnaderna i <strong>hälsa</strong> förefaller dock till större delen<br />
vara en selektionseffekt, som bl. a. leder till att män i större utsträckning återfinns<br />
i, och söker sig till, arbetsmiljöer där man är särskilt mycket exponerad för<br />
vissa allvarliga hälsorisker, inklusive olycksfallsrisker; detta tas upp i avsnittet<br />
”Det är män som dör i arbetet”. En tänkbar rationell grund för denna könssegregering<br />
skulle kunna vara att mäns och <strong>kvinnors</strong> fysiska och intellektuella<br />
förmågor skiljer sig i kritiska avseenden; i detta kapitel argumenteras dock för<br />
att detta förklarar en mycket liten del av segregationen.<br />
Könssegregeringen till olika yrkesområden är dock inte den enda tänkbara<br />
orsaken till arbetsrelaterade hälsoskillnader mellan män och kvinnor. Inom<br />
yrkesområdena återfinns fler män än kvinnor i högre tjänsteställningar, och<br />
ofta sker även på andra sätt en könsbunden fördelning av arbetsuppgifterna.<br />
Mäns och <strong>kvinnors</strong> psykosociala situation i arbetet skiljer sig av dessa skäl<br />
från varandra på sätt som skulle kunna ha betydelse för deras <strong>hälsa</strong>, i vissa<br />
fall till kvinnans och i andra fall till mannens nackdel.<br />
Arbete, karriär, sociala relationer, hem och familj har traditionellt inte<br />
samma platser i mäns och <strong>kvinnors</strong> liv. Avsnittet ”Förvärvsarbete och hemarbete<br />
– den dubbla bördan” tar upp konsekvenserna av det ojämnt fördelade<br />
ansvaret för hem och familj på mannens och kvinnans totala arbetsbörda.<br />
Det är en fråga som oftast diskuteras ur jämställdhets- och rättvisesynpunkt,<br />
då med utgångspunkten att kvinnan är den missgynnade parten. Sett ur ett<br />
hälso- och livskvalitetsperspektiv är det inte alltid lika klart om det är mannen<br />
eller kvinnan som är förfördelad.<br />
Vår bild av skillnader i mäns och <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong> styrs delvis av att män och<br />
kvinnor inte förefaller uppleva, beskriva och reagera på samma sätt på ohälsosymptom.<br />
Sådana skillnader och skillnader i synen på <strong>hälsa</strong> behandlas i ett<br />
särskilt avsnitt – ”Män och kvinnor uttrycker inte o<strong>hälsa</strong> på samma sätt”.<br />
Avsnittet ”Män i kvinnodominerade yrken”, slutligen, tar upp en aspekt<br />
av den extremt könssegregerade arbetsmarknaden: Vilka är konsekvenserna<br />
av att tillhöra majoritets- eller minoritetskönet på arbetsplatser som är i det<br />
närmaste enkönade?<br />
Speciella hälsoproblem för män i arbetet skulle också kunna vara följden av<br />
att män är biologiskt känsligare än kvinnorna för vissa belastningar i arbetet.<br />
Kvinnliga könshormoner har t. ex. påståtts ha en skyddande funktion för<br />
vissa sjukdomar (Hemström 1996a). Dessa frågor tas inte alls upp här, men<br />
291
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
i kapitel 6 i denna bok diskuterar Peter Westerholm denna fråga i relation<br />
till hjärt-kärlsjukdomar.<br />
Mäns och <strong>kvinnors</strong> fysiska samt kognitiva förmågor<br />
En möjlig grund för en könsbaserad selektion till olika yrken skulle kunna<br />
vara att män och kvinnor skiljer sig i kritiska fysiska och kognitiva förmågor.<br />
Den enda förmågevariabel som skulle kunna vara viktig ur denna synpunkt är<br />
förmodligen fysisk styrka, även om det finns anledning att ifrågasätta vilken<br />
relevans de traditionella måtten på fysisk styrka har för de fysiska krav man<br />
möter i arbetet (Messing & Stevenson 1996). I ett begränsat antal yrken med<br />
extremt höga fysiska krav skulle denna skillnad ändå kunna motivera att antalet<br />
kvinnor är litet, och kraven kan också ha skapat problem för de kvinnor som<br />
ändå finns i dessa yrken. Observera att detta gäller givet arbetets nuvarande<br />
utformning, och den bygger oftast på att män ska utföra arbetet; verktyg och<br />
arbetsmetoder skulle säkerligen i många fall kunna utformas på ett sätt som<br />
gjorde det mer realistiskt för kvinnor att utföra uppgifterna.<br />
Oavsett argumentets bärkraft har skillnader i styrka säkerligen använts som<br />
förevändning för manlig dominans också i sammanhang där de fysiska kraven<br />
inte borde utesluta kvinnor. Det är också klart att kvinnor är i överväldigande<br />
majoritet i vissa fysiskt krävande arbeten, framför allt inom vårdsektorn.<br />
Kvinnor är inte mer intelligenta än män, och män inte mer intelligenta<br />
än kvinnor. Däremot har man kunnat påvisa könsskillnader i vissa specifika<br />
kognitiva förmågor; kvinnor tenderar att vara något bättre än män i vissa<br />
minnesfunktioner och verbala förmågor, medan den genomsnittliga prestationen<br />
i vissa spatiala och matematiska uppgifter är något bättre bland män<br />
(för referenser, se kapitel 3 av Lindelöw & Bildt Thorbjörnsson). I alla dessa<br />
avseenden är emellertid skillnaden mellan könen liten i jämförelse med variationen<br />
inom mans- och kvinnogruppen. En persons kön har därför inget<br />
egentligt informationsvärde i bedömningen av den enskilde personen, och<br />
könsskillnaden borde heller inte kunna ha annat än en marginell effekt på<br />
könsfördelningen inom ett yrke.<br />
Även om medelvärdesskillnaderna mellan mäns och <strong>kvinnors</strong> kognitiva<br />
förmågor är små, skulle män eller kvinnor kunna vara överrepresenterade<br />
bland dem med extremt svag förmåga i något kritiskt avseende. Inte heller<br />
detta torde vara särskilt vanligt. Ett möjligt undantag är att kvinnornas något<br />
292
ett genusperspektiv på män<br />
bättre genomsnittliga verbala förmåga också visar sig i att frekvensen dyslexi<br />
och andra former av lässvaghet är åtminstone tre gånger högre bland pojkar<br />
än bland flickor (DeFries 1989). Männen skulle därigenom kunna vara särskilt<br />
drabbade av de alltmer spridda och stärkta kraven på läs-, skriv- och<br />
språkförmåga, som är en följd av bland annat datoriseringen.<br />
Andra påstådda könsskillnader, t. ex. männens bättre förmåga att koncentrera<br />
sina ansträngningar på en uppgift i taget, och kvinnornas motsatta överlägsna<br />
simultankapacitet, förefaller ha föga eller inget empiriskt stöd. Slutsatser om<br />
sådana skillnader tycks vara grundade på det möjligen riktiga antagandet att<br />
kraven på män och kvinnor i och utanför arbetet skiljer sig på motsvarande<br />
sätt. Man antar då att kvinnor har större erfarenhet av att parallellt sköta flera<br />
uppgifter, och att detta skulle ha lett till en generellt bättre förmåga att hantera<br />
sådana arbetssituationer. Detta är i och för sig inte en orimlig hypotes, men den<br />
har alltså knappast något empiriskt stöd. Dessutom skulle en sådan könsskillnad<br />
vara en effekt av den könssegregerade arbetsmarknaden och inte av något som<br />
skulle kunna motivera en fortsatt segregering.<br />
Skillnader i fysisk eller kognitiv förmåga ger alltså inte någon rationell<br />
grund för att många yrkesgrupper i stort sett bara består av män. Vissa idéer<br />
om könsskillnader i kognitiv förmåga förefaller dock seglivade trots avsaknaden<br />
av empiriskt stöd, och kan därför ändå styra människors handlande<br />
och bidra till en könsdifferentiering på arbetsmarknaden.<br />
Könssegregeringen tycks snarare bero på skillnader mellan manliga och<br />
kvinnliga värderingar, livsmål och prioriteringar än på skillnader i förmåga.<br />
Framför allt skulle den kunna avspegla de sociala relationernas mindre centrala<br />
roll i männens liv och deras starkare prioritering av yrkesrollen. Att vissa<br />
yrkesområden är i det närmaste enkönade avspeglar alltså förmodligen i viss<br />
utsträckning männens och kvinnornas egna värderingar.<br />
Att könssegregeringen har en viss grund i värderingsskillnader innebär<br />
naturligtvis inte att den är oproblematisk, vare sig för män eller för kvinnor.<br />
För det första finns segregeringen även inom varje yrkesområde och på den<br />
enskilda arbetsplatsen. Män sitter i mycket större utsträckning än kvinnor i<br />
chefspositioner, och detta beror naturligtvis inte bara på att kvinnorna inte<br />
prioriterar karriären lika högt som männen. Man finner också ofta en könssegregering<br />
av arbetsuppgifterna även inom snävt definierade yrkesgrupper,<br />
på ett sätt som inte beror på mäns och <strong>kvinnors</strong> skilda intressen utan t. ex.<br />
293
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
på könsrollsstereotyp arbetsfördelning (se t. ex. Messings m. fl. , studie av<br />
tågstädare, 1993).<br />
För det andra är värderingsskillnaderna inte heller så stora att de skulle<br />
kunna förklara den extrema könsfördelningen i yrken som sjuksköterskor<br />
och mekaniker. Hagström (1998) fann t. ex. i en jämförelse mellan sjuksköterskor<br />
och ingenjörer att kvinnliga sjuksköterskor visserligen betraktade<br />
sociala relationer som en något viktigare aspekt av ett arbete än vad manliga<br />
ingenjörer gjorde, men också att båda grupperna bedömde dessa relationer<br />
som viktigare än materiella förmåner. Samma bild gav en parallell studie<br />
av svenska ungdomar (Gamberale m. fl. 1996). I dessa båda studier var den<br />
enda påtagliga skillnaden mellan männens och kvinnornas rangordning av<br />
olika värden att kvinnorna bedömde möjligheten att vara till nytta för andra<br />
människor genom arbetet som viktigare än arbetets materiella fördelar,<br />
medan männen gjorde motsatt bedömning. Tolbert och Moen (1998) fann i<br />
en amerikansk longitudinell undersökning mycket likartade, små men stabila<br />
könsskillnader. Man fann där också att könsskillnaden i dessa värderingar<br />
minskade med ökad ålder.<br />
Den nuvarande extrema könssegregeringen kan alltså snarare ses som en<br />
karikatyr än som en avbild av de värderingsskillnader som faktiskt föreligger<br />
mellan män och kvinnor. Detta är ett problem eftersom könssegregeringen<br />
i sig troligen hindrar stora grupper, vars värderingar inte överensstämmer<br />
med könsstereotypens, att realisera sina yrkesdrömmar.<br />
För det tredje skapar de i det närmaste enkönade miljöerna också problem<br />
för dem som trots hindren bryter könsbarriären, och det är också möjligt att<br />
en mer balanserad könsfördelning skulle leda till en bättre social arbetsmiljö<br />
för båda könen. Vidare kan en mer könsbalanserad yrkesgrupp ibland på<br />
ett mer direkt sätt tänkas gynna verksamhetsmålen. Mest uppenbart gäller<br />
detta i barnomsorg och skola, där frånvaron av män skulle kunna tänkas få<br />
oönskade följder.<br />
I detta sammanhang blir då den viktiga frågan huruvida könssegregeringen<br />
medfört särskilda risker för männens <strong>hälsa</strong>, välbefinnande och livskvalitet.<br />
Det är män som dör i arbetet<br />
Det är nästan enbart män som dödas i arbetet, och olyckorna sker framför allt<br />
i yrken där män är i stor majoritet; bara sex procent av dödsolyckorna under<br />
294
ett genusperspektiv på män<br />
perioden 1987–1995 drabbade kvinnor. Könsskillnaden när det gäller mindre<br />
allvarliga olyckor i arbetet är inte lika uttalad som för dödsolyckorna; 1995<br />
rapporterade män in ungefär dubbelt så många olyckor som kvinnor till det<br />
centrala arbetsolycksfallsregistret ISA (Arbetarskyddsstyrelsen och Statistiska<br />
centralbyrån 1997). Skillnaden i olycksfallsfrekvens mellan män och kvinnor<br />
har minskat dramatiskt sedan 1980-talet, främst som en följd av det minskade<br />
antalet arbetsolycksfall bland män. Detta i sin tur torde framför allt bero på<br />
den omstrukturering som skett av näringslivet och arbetsmarknaden.<br />
Män drabbas av fler dödsolyckor än kvinnor även utanför arbetet, men<br />
könsskillnaden är där mycket mindre än för arbetsolyckorna; under perioden<br />
1991–1995 stod t. ex. kvinnorna för 42 procent av det totala antalet dödsolyckor<br />
i landet (Statistiska centralbyrån 1998).<br />
Statistiken talar alltså för att skillnaden i olycksfallsfrekvens bland män<br />
och kvinnor nästan helt beror på att männen arbetar i miljöer där riskexponeringen<br />
är större; män utsätts för fler och större risker i sitt arbete. Män<br />
är dessutom exponerade för dessa risker under en längre tid än kvinnorna<br />
(kvinnorna arbetar mycket oftare deltid), men skillnaden i exponeringstid<br />
skulle bara kunna förklara en mindre del av könsskillnaden i olycksfallsfrekvens.<br />
Dessutom är det naturligtvis möjligt att männen genom sitt sätt att<br />
arbeta utsätter sig för större risker än kvinnor med samma arbetsuppgifter.<br />
En högre olycksfallsfrekvens bland männen än bland kvinnorna i samma<br />
yrkesgrupp kan dock inte utan vidare tas som stöd för detta, eftersom det<br />
visat sig att män och kvinnor ofta har olika arbetsuppgifter även inom ganska<br />
snävt definierade yrkesgrupper (Messing m. fl. 1994a, 1994b).<br />
Fler män än kvinnor exponeras också i sitt arbete för buller, vibrationer,<br />
ogynnsamt klimat, organiska lösningsmedel och för de flesta andra traditionella<br />
fysiska och kemiska arbetsmiljöbelastningar. Fysiskt tunga arbeten är<br />
också något vanligare bland män, men även stora kvinnogrupper har sådana<br />
arbetsuppgifter, och ogynnsamma arbetsställningar förefaller vara ungefär<br />
lika vanliga bland män och kvinnor.<br />
Kvinnor har i större utsträckning än män repetitiva arbetsuppgifter, och<br />
i vissa kvinnodominerade grupper har en stor majoritet av kvinnorna sådana<br />
arbetsuppgifter (Järvholm 1996; Statistiska centralbyrån 1991b). Även bland<br />
männen är dock sådana arbeten förfärande vanliga: 32 procent av männen (39<br />
295
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
procent bland kvinnorna) säger sig upprepa enkla rörelser många gånger per<br />
timme, och 37 procent säger sig bara kunna bestämma arbetstakten under<br />
högst halva arbetstiden (51 procent bland kvinnorna) (Järvholm 1996).<br />
Kvinnorna stod för en något större del (ca 55 procent) av de anmälda<br />
arbetssjukdomarna under 1995. Könsskillnaderna vad gäller fördelningen<br />
mellan olika sjukdomstyper visar att de belastningsrelaterade sjukdomarna<br />
bildar den överlägset största sjukdomsgruppen både för män och kvinnor,<br />
men också att dessa sjukdomar är vanligare bland kvinnorna (Arbetarskyddsstyrelsen<br />
och Statistiska centralbyrån 1997). För kvinnor utgjorde de 68<br />
procent av de arbetssjukdomar som anmäldes under 1995, medan motsvarande<br />
siffra för männen var 60 procent. Sammanlagt anmäldes 9 995 fall av<br />
belastningssjukdomar, och av dessa gällde 42 procent män. Könsskillnaden<br />
är till stor del en konsekvens av att belastningssjukdomar i nacke och skuldror<br />
är mycket vanligare bland kvinnor än bland män. Skillnaden är liten när<br />
det gäller ryggskador och höftleds- och benskador är t.o.m. vanligare bland<br />
män. Statistiken visar också att sjukskrivningstiden är något längre för män<br />
än för kvinnor.<br />
Ungefär samma förhållande mellan män och kvinnor gäller också för besvärsfrekvenser;<br />
enligt SCB:s undersökning av levnadsförhållanden besvärades 20<br />
procent av kvinnorna och 15 procent av männen av symptom i rörelseorganen<br />
1988–1989 (Statistiska centralbyrån 1991b). Könsskillnaden är betydligt<br />
större för vissa besvärstyper och är störst för nack- och skulderbesvär, som är<br />
betydligt vanligare bland kvinnor än bland män. Bland män är besvär i ryggen<br />
vanligast, men även de besvären är något vanligare bland kvinnor.<br />
Sjukdomar som är en följd av exponering för kemiska och fysiska miljöfaktorer<br />
– exempelvis lösningsmedels-, hörsel- och vibrationsskador – är vanligare<br />
bland män. Ett viktigt undantag är dock hudsjukdomar (se kapitel 7).<br />
De könssegregerande processerna på arbetsmarknaden leder alltså till att<br />
män i större utsträckning än kvinnor utsätts för de flesta av de traditionella<br />
arbetsmiljöriskerna. Män drabbas därför oftare av de arbetssjukdomar som är<br />
relaterade till dessa belastningar. Det stora och viktiga undantaget är belastningssjukdomar,<br />
men det är också i det fallet klart missvisande att beteckna<br />
dem som ett kvinnoproblem; även om de är vanligare bland kvinnor är de<br />
också den överlägset vanligaste arbetssjukdomen bland män.<br />
296
ett genusperspektiv på män<br />
Männens överrepresentation i yrken som medför dessa hälsorisker ska ses<br />
mot bakgrund av att könssegregeringen bara till en mycket liten del förklaras<br />
av deras bättre förutsättningar att klara arbetsuppgifterna.<br />
Psykosocial arbetsmiljö, stress och <strong>hälsa</strong><br />
Krav, kontroll och socialt stöd<br />
En mycket större andel bland kvinnorna än bland männen anser sig ha okvalificerade<br />
arbetsuppgifter. Även bland kvinnor med eftergymnasial utbildning<br />
bedömer enligt en SCB-studie (Statistiska centralbyrån 1991) två tredjedelar<br />
av kvinnorna att deras arbetsuppgifter kräver högst några månaders lärotid<br />
utöver grundskola, medan en hälften så stor andel bland männen på samma<br />
utbildningsnivå gör denna bedömning. I hela kvinnogruppen var det 78<br />
procent som ansåg sig ha sådana arbeten, medan detta bara gällde för 47<br />
procent av männen. Denna skillnad förstärktes av att kvinnorna i några<br />
helt kvinnodominerade yrkesområden som städare och förskollärare gjorde<br />
denna bedömning av sina arbeten, men skillnaden fanns inom nästan alla<br />
yrkesgrupper. Denna bedömning av kvalifikationsnivån kan kanske till någon<br />
del vara resultatet av en större blygsamhet bland kvinnorna, men avspeglar<br />
också med säkerhet verkliga skillnader.<br />
Samma SCB-studie visade att män oftare angav att de hade inflytande<br />
över det egna arbetets uppläggning. Könsskillnaden var dock inte alls lika<br />
markerad i detta avseende som när det gällde kvalifikationsnivå. Även i de<br />
arbeten som bedömdes som okvalificerade fanns alltså ofta möjligheter att<br />
bestämma arbetstakt, uppläggning av arbetet och pauser.<br />
När det gällde krav på ständig uppmärksamhet och koncentration var<br />
skillnaden liten och i motsatt riktning. Männen sade sig oftare än kvinnorna<br />
vara tvungna att klara sig själva i kritiska situationer i arbetet, vilket förmodligen<br />
är en effekt av skillnaden i tjänsteställning. Samma skillnad förklarar<br />
troligen också att männen i alla yrkesgrupper oftare måste arbeta utanför<br />
ordinarie arbetstid.<br />
I en bok redigerad av Bengt Järvholm (1996) presenteras vidarebearbetningar<br />
av SCB-data från 1992–1993 genom en analys av arbetena utifrån<br />
krav–kontroll-modellen. Detta görs för att identifiera hur vanliga arbeten<br />
med negativ stress (höga krav–låg kontroll) och aktiva arbeten (höga krav–hög<br />
kontroll) är inom olika yrkesområden och för män och kvinnor. Av dessa ana-<br />
297
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
lyser framkom att tolv procent av kvinnorna och åtta procent av männen hade<br />
arbeten som karakteriserades av negativ stress. Denna könsskillnad i negativ<br />
stress förefaller främst bero på att färre kvinnor har goda kontrollmöjligheter<br />
(stort beslutsutrymme) i sitt arbete, inte på att fler kvinnor har höga arbetskrav.<br />
Vidare förklarades den i huvudsak av männens och kvinnornas fördelning<br />
på yrkesgrupper, och kunde alltså inte observeras inom yrkesgrupperna (en<br />
uppdelning gjordes i detta fall mellan okvalificerade och kvalificerade arbetare<br />
samt lägre och högre tjänstemän). Andelen aktiva arbeten (höga krav–stort<br />
beslutsutrymme) var nästan densamma bland män och kvinnor.<br />
En jämförelse gjordes även med motsvarande mätningar från 1979, vilken<br />
visade att andelen anställda som beskrev sitt arbete som både jäktigt och psykiskt<br />
ansträngande hade ökat något och detta speciellt i kvinnodominerade<br />
branscher som vård, omsorg och utbildning.<br />
I ett viktigt avseende förefaller dock fler män ha en ogynnsam arbetssituation;<br />
det är vanligare att kvinnorna känner sig kunna få stöd och hjälp i<br />
arbetet, medan männen oftare säger sig vara hänvisade till att klara uppgifterna<br />
själva (Statistiska centralbyrån 1991b).<br />
Män har visat sig ha sämre socialt stöd även utanför arbetet. För män är<br />
hustrun ofta det helt avgörande sociala stödet, medan kvinnor i allmänhet<br />
har ett vidare socialt nätverk (Antonucci 1990). Hustruns kritiska betydelse<br />
visar sig också i att det för män är positivt ur hälsosynpunkt att vara gift<br />
eller sammanboende, medan detta samband är mycket svagare för kvinnor<br />
(Umberson & Chen 1996).<br />
Bland nyblivna änklingar kan man också se en något högre ökning av<br />
dödligheten än bland nyblivna änkor. De högre dödstalen bland ogifta och<br />
skilda män än bland ogifta och skilda kvinnor förefaller däremot i stort sett<br />
vara ett selektionsfenomen (Hemström 1996b).<br />
Med en grov generalisering tycks man alltså kunna säga att inga systematiska<br />
könsskillnader föreligger vad gäller kravnivån i arbetet. Däremot har<br />
männen i större utsträckning än kvinnorna arbeten som ger dem god kontroll<br />
(stort beslutsutrymme), medan kvinnorna ofta har ett bättre socialt stöd både<br />
i och utanför arbetet. Den här typen av jämförelser mellan män och kvinnor<br />
riskerar dock att bli mycket missvisande som en följd av att arbetsmarknaden<br />
är så könssegregerad. Denna segregering gör att kontroll, krav och socialt<br />
stöd kan stå för mycket olika förhållanden för män och kvinnor, och det<br />
298
ett genusperspektiv på män<br />
på sätt som skulle kunna vara kritiska för hälsokonsekvenserna. Att ha litet<br />
beslutsutrymme betyder t. ex. inte samma sak vid det löpande bandet som i<br />
akutsjukvården, och skillnaden i arten av kontrollerbarhet skulle kunna vara<br />
av betydelse för ohälsorisken. Detta har framförts som en möjlig orsak till<br />
att sambanden mellan dessa förhållanden och hjärtinfarktrisken inte är lika<br />
entydigt bland kvinnor som bland män (Theorell 1996).<br />
Reaktioner på arbetslöshet<br />
Könsskillnader i effekterna av arbetslöshet skulle kunna uppstå av flera skäl.<br />
Om förvärvsarbetet är mer centralt för männens identitet skulle effekten av<br />
att mista arbetet kunna bli större för män än för kvinnor. De ekonomiska<br />
konsekvenser skulle också kunna vara olika för män och kvinnor, och skillnader<br />
i socialt stöd skulle kunna göra män mer sårbara än kvinnor. Omgivningen<br />
kan också tänkas reagera olika på en mans respektive en kvinnas arbetslöshet;<br />
mannens arbetslöshet skulle t. ex. kunna vara mer skambelagd, och mannens<br />
reaktioner på hustruns arbetslöshet kan skilja sig från hustruns reaktioner<br />
på mannens arbetslöshet.<br />
Könsskillnader skulle också kunna uppstå som en följd av att män och<br />
kvinnor inte hanterar arbetslöshetssituationen på samma sätt, dvs. att de<br />
använder olika coping-strategier. Jämförelser mellan mäns och <strong>kvinnors</strong><br />
reaktioner på arbetslöshet kompliceras naturligtvis av att arbetsmarknaden<br />
är så könssegregerad; det är ju ganska troligt att effekterna skiljer sig mellan<br />
olika områden och positioner på arbetsmarknaden.<br />
Många förhållanden kan alltså leda till att män och kvinnor reagerar olika<br />
på arbetslöshet, och det är därför uppenbart att man kan vänta sig olika resultat<br />
beroende på var, när och i vilka yrkesgrupper könsskillnaderna studeras. Bara<br />
begränsade möjligheter torde därför finnas att generalisera mellan länder,<br />
yrkesgrupper eller vitt skilda tidpunkter.<br />
Det är dessutom metodologiskt mycket svårt att belägga att arbetslöshet<br />
leder till o<strong>hälsa</strong>, och att denna effekt skiljer sig mellan män och kvinnor<br />
(Hallsten 1998). Om arbetslösa visar sig ha sämre <strong>hälsa</strong> än de som har arbete,<br />
kan detta både bero på att arbetslöshet försämrar <strong>hälsa</strong>n, och på att<br />
dålig <strong>hälsa</strong> ökar risken för arbetslöshet. Om kvinnliga arbetslösa visar sig må<br />
sämre än manliga behöver detta inte betyda att kvinnor reagerar starkare på<br />
arbetslöshet; kvinnor rapporterar ju oftast fler besvär än män, och man kanske<br />
299
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
därför skulle ha funnit samma skillnad mellan grupperna om de hade kunnat<br />
undersökas då alla hade arbete. Det är också möjligt att hälsotillståndet<br />
inte har samma betydelse för risken att bli arbetslös i typiska manliga och<br />
kvinnliga yrken.<br />
Mot denna bakgrund är det inte förvånande att arbetslöshetsforskningen<br />
inte ger en särskilt samstämmig bild av könsskillnaderna i effekterna av<br />
arbetslöshet. Av översiktsartiklar inom området (Perrucci & Perrucci 1990;<br />
Winefield 1995) framgår dock att man i de flesta undersökningar inte har<br />
funnit några könsskillnader. Hallsten (1998) kunde i sin metaanalys av<br />
arbetslöshetsstudier inte heller belägga någon könsskillnader i effekterna<br />
på psykiskt välbefinnande.<br />
En svensk undersökning (Hammarström 1994) har haft fokus på könsskillnaderna<br />
i reaktionerna på arbetslöshet. Författaren följde en stor grupp<br />
ungdomar från sista året i grundskolan och fem år framåt. Den enda riktigt<br />
klara könsskillnaden som framkom i denna studie var att pojkarna som varit<br />
arbetslösa ökade sin alkoholkonsumtion mer än de arbetslösa flickorna under<br />
femårsperioden. Hammarström fann också en motsvarande tendens till<br />
större försämring bland pojkar i psykologiska symptom. Det går dock inte<br />
att utesluta att dessa skillnader åtminstone delvis avspeglar selektionseffekter;<br />
redan under skoltiden var t. ex. alkoholkonsumtionen bland de pojkar som<br />
senare blev arbetslösa mycket högre än i övriga grupper.<br />
Om <strong>kvinnors</strong> identitet inte i samma utsträckning som mäns vilar på yrkesrollen<br />
skulle man kunna vänta sig att arbetslösa kvinnor skulle vara mer<br />
öppna än de arbetslösa männen för att ta nya typer av arbeten och gå kurser<br />
inom nya områden. Detta stöds t. ex. av Gonäs (1991) studie av mäns och<br />
<strong>kvinnors</strong> villkor på arbetsmarknaden i samband med strukturomvandling av<br />
industrier. Däremot förefaller det inte finnas något klart stöd för att arbetslösa<br />
kvinnor allmänt skulle vara mer aktiva än män.<br />
En generell slutsats som ofta dras i diskussioner om forskningen om<br />
arbetslöshet och <strong>hälsa</strong> är att den alltför sällan har styrts av teorier om hur<br />
hälsoeffekterna uppstår. I alltför liten utsträckning har valet av grupper som<br />
jämförts styrts av teoretiskt baserade hypoteser om vad som avgör arbetslöshetens<br />
hälsoeffekter. Detta gäller också jämförelserna mellan män och<br />
kvinnor. Det är mycket möjligt att kön är en viktig variabel i sammanhanget.<br />
300
ett genusperspektiv på män<br />
Män eller kvinnor är säkerligen överrepresenterade i några av de grupper där<br />
risken är särskilt stor att arbetslösheten leder till o<strong>hälsa</strong>. Det är också tänkbart,<br />
och t.o.m. troligt, att effekterna av arbetslösheten i vissa grupper skiljer sig<br />
mellan män och kvinnor. Forskningen förefaller dock sällan ge underlag för<br />
sådana slutsatser. Som en följd av den könsdifferentierade arbetsmarknaden<br />
har grupperna arbetslösa män och kvinnor i de flesta fall skilt sig i så många<br />
avseenden att eventuella hälsoskillnader blir mycket svårtolkade.<br />
Män är oftare chefer<br />
Ett skäl till att vissa arbetsmiljö- och hälsoproblem drabbar kvinnor i speciellt<br />
hög utsträckning är att kvinnorna i nästan alla branscher är överrepresenterade<br />
i lägre tjänsteställningar och bland dem med mindre kvalificerade arbetsuppgifter;<br />
1992 var t. ex. 91 procent av tjänstemännen i ledande ställning inom den<br />
privata sektorn män, medan 75 procent av tjänstemännen med rutinuppgifter<br />
var kvinnor (Statistiska centralbyrån 1992).<br />
Högre tjänsteställning torde från de flesta synpunkter vara fördelaktigt,<br />
men chefskapet kan också vara förbundet med arbetsförhållanden som innebär<br />
risker för <strong>hälsa</strong> och välbefinnande. Att fler män än kvinnor är chefer<br />
torde t. ex. vara en av förklaringarna till att män inte lika ofta upplever sig<br />
ha socialt stöd på arbetsplatsen (Statistiska centralbyrån 1991b).<br />
En annan fråga är om chefskapet kan förväntas vara mer eller mindre<br />
betungande för män än för kvinnor. Flera förhållanden som skulle kunna<br />
göra chefskapet mer påfrestande för kvinnor än för män framkom i en<br />
studie av Frankenhauser och medarbetare (1988) av manliga och kvinnliga<br />
tjänstemän i olika positioner. Kvinnliga chefer upplever ofta att de måste<br />
prestera bättre än sina manliga kollegor för att betraktas som deras jämlikar.<br />
Frankenhauser (1996) såg detta som en förklaring av att kvinnorna bland<br />
chefer inom tandvården visade en mer manlig uppgiftscentrerad ledarstil<br />
än de manliga cheferna. De tyckte sig också ha mycket större problem än<br />
sina manliga kollegor med att kommunicera med högre chefer. Kvinnor i<br />
chefspositioner tog på sig ett större ansvar för hem och familj och upplevde<br />
en starkare konflikt mellan detta ansvar och kraven i yrkesarbetet (se vidare<br />
nästa avsnitt – ”Mäns och <strong>kvinnors</strong> stressreaktioner”). Troligen som en konsekvens<br />
av detta visade mätningar av de fysiologiska stressreaktionerna att de<br />
301
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
kvinnliga chefernas stressnivå snarast ökade då de lämnade arbetet, medan<br />
de manliga chefernas nivåer kraftigt sänktes. Ett likartat mönster har också<br />
iakttagits i andra studier.<br />
Chefskapet innebär alltså ofta en större börda för kvinnor än för män.<br />
Finns det då något som talar för att det skulle kunna innebära några speciella<br />
problem för män? Ett förhållande som skulle kunna få en sådan följd är det<br />
rådande maskulina idealet som innebär att starkare förväntningar ställs på<br />
män att sträva efter chefspositioner. Detta leder troligen till att män oftare<br />
når sådana positioner utan att ha de nödvändiga kvalifikationerna, och kanske<br />
t.o.m. utan att egentligen vilja ha sådana arbetsuppgifter. Det kan också tänkas<br />
vara svårare för en man som inte finner sig till rätta i chefsrollen att lämna den<br />
för att gå in i en mer underordnad position. En annan sida av förväntningarna<br />
på män att eftersträva chefsroller är att de skapar problem också för dem som<br />
inte lyckas bli chefer. Att en man inte når en sådan position kan ses som ett<br />
misslyckande, och om en man inte försöker nå dit är risken förmodligen större<br />
för honom än för en kvinna att bli kritiserad för att vara oambitiös.<br />
Mäns och <strong>kvinnors</strong> stressreaktioner<br />
Marianne Frankenhauser (1996) har i en översiktsartikel sammanfattat<br />
sin långa serie studier av mäns och <strong>kvinnors</strong> fysiologiska stressreaktioner i<br />
laboratorier och på arbetsplatser. Den rimligaste slutsatsen av dessa studier<br />
är att engagemanget i en uppgift har ett pris, och att de könsskillnader man<br />
iakttagit snarare avspeglar att män och kvinnor tenderar att engageras av<br />
olika arbetsuppgifter – inte en generell skillnad mellan mäns och <strong>kvinnors</strong><br />
reaktioner i stressituationer. Detta skulle också innebära att det knappast<br />
går att dra slutsatsen att stressreaktionerna generellt skulle ha olika hälsokonsekvenser<br />
för män och kvinnor, såvida man inte antar att det finns en<br />
generell könsskillnad i graden av engagemang i arbetet.<br />
Förvärvsarbete och hemarbete – den dubbla bördan<br />
Total arbetstid<br />
Traditionella könsrollsmönster när det gäller ansvar för hem och familj kvarstår<br />
i stor utsträckning. Könsskillnaderna i den tid som läggs ner på obetalt<br />
arbete i hemmet har visserligen minskat något i Sverige (Nermo 1994),<br />
men fortfarande lägger männen ner betydligt mindre tid på sådant arbete.<br />
302
ett genusperspektiv på män<br />
Eftersom en mycket stor majoritet av kvinnorna även har förvärvsarbete<br />
förefaller det därför inte osannolikt att kvinnorna har en mycket större total<br />
arbetsbelastning än männen.<br />
Data som tolkats som stöd för detta har t. ex. presenterats av Lundberg<br />
m. fl. (1994). De fann att könsskillnaden ökade till kvinnornas nackdel med<br />
antalet barn i familjen. Tolkningen av dessa resultat kompliceras dock av urvalet<br />
av undersökningsgrupperna som i denna studie hade valts ut för att vara<br />
så jämförbara som möjligt vad gäller arbetstid och yrkesnivå. Detta innebar<br />
att alla deltagare arbetade minst 35 timmar i veckan, och att en osedvanligt<br />
stor del av kvinnorna satt i chefspositioner. Det är också sannolikt att andelen<br />
ensamstående föräldrar var större i kvinnogruppen, vilket skulle leda till<br />
en förstärkning av könsskillnaden.<br />
Vad dessa resultat visar är att heltidsanställda kvinnliga tjänstemän i<br />
genomsnitt har en större total arbetsbelastning än heltidsanställda manliga<br />
tjänstemän. Det är också ytterst sannolikt att de studerade kvinnorna hade<br />
större total arbetsbelastning än de män de eventuellt sammanbodde med.<br />
(Strikt tolkade medger resultaten dock inte denna slutsats, eftersom vi inte<br />
vet hur representativ mansgruppen var för dessa män.) Däremot är det inte<br />
alls lika klart att de studerade männens totala arbetsbelastning skulle vara<br />
mindre än deras eventuella sammanboendes. Urvalsprinciperna innebar ju<br />
att man hade uteslutit dem som arbetade deltid, och därmed att effekten av<br />
det kanske viktigaste sättet att reglera den totala arbetsbelastningen i stort<br />
sett hade eliminerats.<br />
Betydelsen av detta framgår av SCB:s tidsanvändningsstatistik från<br />
1990–1991, som visade att kvinnorna lade ner mycket mer tid än männen<br />
på hemarbete, men också att detta helt kompenserades av deras reducerade<br />
förvärvsarbetstid (Rydenstam 1992). Männens totala arbetstid visade sig i<br />
denna dagboksstudie i genomsnitt vara drygt 61 timmar, och kvinnornas 60<br />
timmar och 40 minuter. Inte ens de ensamstående kvinnorna med småbarn<br />
rapporterade i denna undersökning en nämnvärt längre total arbetstid än<br />
sammanboende småbarnspappor. Liknande resultat presenteras av Nermo<br />
(1994) som också visade att skillnaden i den totala veckoarbetstiden mellan<br />
män och kvinnor minskade med sex timmar mellan 1974 och 1991. Förändringen<br />
berodde främst på att kvinnorna lade ner allt mindre tid på hushållsarbetet,<br />
men i någon mån också på att männen ägnade mer tid åt sådant<br />
303
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
arbete. Möjligheten att arbeta deltid utnyttjas oftare av kvinnor än av män på<br />
alla tjänstenivåer. Även bland kvinnor med självständigt kvalificerat arbete i<br />
den privata sektorn arbetade en så stor andel som 24 procent deltid, medan<br />
motsvarande siffra bland männen var tre procent (Rydenstam 1992).<br />
Frågan om den ojämlika fördelningen av arbetstiden är naturligtvis inte<br />
avklarad med ett konstaterande att den totala arbetstiden i genomsnitt inte<br />
tycks skilja sig så mycket mellan män och kvinnor. För det första är det viktigt<br />
att identifiera de grupper där arbetsbördan är mycket ojämnt fördelad. Frankenhauser<br />
(1996) rapporterar t. ex. att kvinnan har en åtta timmar längre total<br />
arbetstid i veckan än mannen i familjer där båda satsar på yrkeskarriären.<br />
En annan fråga är i vilken utsträckning den ojämlika fördelningen av<br />
arbetstiden mellan män och kvinnor är påtvingad, och i vilken utsträckning<br />
den överensstämmer med parternas skilda önskemål. Statistiken visar här<br />
att den stora majoriteten av dem som har deltidsarbete tycks föredra detta<br />
framför heltidsarbete, men att ungefär en fjärdedel av dem hellre skulle<br />
heltidsarbeta (Persson 1997); denna andel är ungefär lika stor bland män<br />
som bland kvinnor. Undersökningarna om vilka män som utnyttjar rätten till<br />
föräldraledighet (Statistiska centralbyrån 1996) kan tolkas som stöd för att<br />
kvinnan har ett avgörande inflytande på om mannen tar ut föräldraledighet.<br />
Sannolikheten för detta ökar nämligen ju högre inkomst och tjänsteställning<br />
kvinnan har, och minskar ju mindre utbyte kvinnan anser sig ha av<br />
förvärvsarbetet. Mannens lön förklarar ingenting av ledighetsuttaget utöver<br />
vad kvinnans lön gör, och inget samband finns mellan mannens utbyte av<br />
arbetet och hans ledighetsuttag.<br />
Lundberg m. fl. (1994) fann också att kvinnor upplevde en starkare konflikt<br />
än männen mellan arbete och andra plikter, oavsett hur mycket de arbetade (i<br />
den begränsade variation av arbetstid som fanns i materialet). Det är uppenbart<br />
att män i allmänhet ställer lägre krav på sig själva när det gäller bidraget<br />
till arbetet med hem och familj. Könsskillnaden i den upplevda konflikten<br />
avspeglar kanske därför framför allt en värderingsskillnad, och skulle då inte<br />
självklart elimineras även om mannen och kvinnan ägnade lika mycket tid åt<br />
förvärvsarbetet och även delade hemarbetet lika.<br />
De nuvarande skillnaderna mellan männens och kvinnornas fördelning<br />
av tiden på förvärvs- och hemarbete skulle därmed delvis kunna ses som ett<br />
resultat av en strävan att likställa mannens och kvinnans subjektiva konflikt<br />
304
ett genusperspektiv på män<br />
mellan hem och arbete. I familjer där båda parter arbetar heltid och vill satsa<br />
på en yrkeskarriär är det dock troligt att kvinnan måste ägna fler timmar än<br />
mannen åt hemarbete för att nå en tolerabel konfliktnivå.<br />
Föräldraledighet<br />
I Sverige har stora resurser lagts ner på kampanjer att få män att i större<br />
utsträckning ta på sig större ansvar som fäder. Det är visserligen fortfarande<br />
bara en liten minoritet som utnyttjar sin lagstadgade rätt till föräldraledighet,<br />
men det ökande antalet män som gör det pekar på att en attitydförändring<br />
sker bland svenska män (Bekkengen 1996). Det finns därför anledning att tro<br />
att den subjektiva konflikten mellan arbete och familj kommer att förstärkas<br />
bland män. Kvinnorna har försökt lösa denna konflikt framför allt på två sätt:<br />
dels genom att reducera arbetstiden, dels genom att avstå från att söka sig<br />
till högre befattningar. Dessa sätt att reducera konflikten har betraktats som<br />
mindre legitima för män, och det är inte på något sätt självklart att legitimiteten<br />
ökar i takt med att kraven på insatser i hemmet ökar. Den fråga som<br />
Gunnela Westlander ställde 1979 är därför fortfarande aktuell:<br />
”Jämställdhetsproblem som däremot inte diskuteras är de reella konsekvenserna<br />
för männen av att ta ökat praktiskt familjeansvar – hur ska deras<br />
yrkes- och samhällsinsatser kunna avlastas – eller hur ska de kunna ge avkall<br />
på dem utan att känna sin värdighet gå förlorad?” (Westlander 1979.)<br />
Hälsokonsekvenser<br />
Den ojämna fördelningen mellan män och kvinnor av föräldraledigheten<br />
och av arbetstiden på förvärvsarbete och obetalt hemarbete kan behandlas,<br />
och har oftast behandlats, som en jämställdhets- och rättvisefråga (men den<br />
kan naturligtvis också ses som en fråga om barnets rätt till båda föräldrarnas<br />
omsorg). Vilken part som ska betraktas som förfördelad är dock inte självklart.<br />
Att betrakta kvinnan som den missgynnade parten innebär att man understryker<br />
föräldraledighetens karaktär av uppoffring för barnet – en uppoffring<br />
som man gör trots möjliga negativa effekter på yrkeskarriären. Men man kan<br />
naturligtvis på minst lika goda grunder argumentera för att mannen är den<br />
missgynnade. Den nära kontakten med barnet under ledigheten är i sig något<br />
305
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
eftersträvansvärt, och något som kan tänkas ha positiva konsekvenser även<br />
efter ledigheten. Det är också kontakten med barnet som de föräldralediga<br />
männen anger som huvudmotiv för sin föräldraledighet (Idégruppen för<br />
mansrollsfrågor 1992).<br />
De kort- och långsiktiga hälsokonsekvenserna av föräldraledighet, av den<br />
totala arbetstiden och av fördelningen mellan hemarbete och förvärvsarbete<br />
förefaller inte vara utredda och är långt ifrån självklara. Man kan t. ex. mycket<br />
väl tänka sig att kvinnornas längre avbrott i yrkesarbetet i form av föräldraledighet<br />
kan ha gynnsamma hälsoeffekter. Avbrotten kanske heller inte<br />
bara har negativa långsiktiga konsekvenser på yrkeskarriären; de kan t. ex.<br />
tänkas minska risken för utbrändhet. Det är också möjligt att deltidsarbete<br />
kan ge en balans mellan den privata sfären och yrkesarbetet som är bättre<br />
från hälso- och livskvalitetssynpunkt.<br />
Kvinnans starkare förankring i hem och familj kan också tänkas fungera<br />
som ett stöd i krissituationer i och utanför arbetet. Det är alltså långt ifrån<br />
självklart vilken part som från hälsosynpunkt på längre och kortare sikt<br />
gynnas av den nuvarande fördelningen mellan hem- och förvärvsarbete.<br />
Den fortsatta forskningen inom detta område borde närmare analysera konsekvenserna<br />
av den totala arbetsbelastningen och dess fördelning mellan<br />
hem- och förvärvsarbete avseende t. ex. <strong>hälsa</strong>, livskvalitet och upplevd konflikt<br />
mellan familjeplikter och förvärvsarbete, och hur dessa konsekvenser skiljer<br />
sig mellan män och kvinnor.<br />
Män och kvinnor uttrycker inte o<strong>hälsa</strong> på samma sätt<br />
Kvinnor lever längre än män, men rapporterar nästan alltid fler och<br />
allvarligare symptom i hälsoundersökningar, konsulterar oftare läkare och<br />
visar även i andra avseenden fler tecken på o<strong>hälsa</strong> än män. Denna synbara<br />
motsättning kan tolkas på flera sätt. En manschauvinistisk tolkning skulle<br />
vara att män inte upplever färre och mindre allvarliga symptom än kvinnor,<br />
men att kvinnorna klagar över och uppsöker läkare även för bagatellproblem<br />
som inte skulle bekymra en man. Könsskillnaden skulle då alltså<br />
kunna sägas bero på en överrapportering av symptom från kvinnornas<br />
sida. En annan tolkning är att kvinnor verkligen har fler och allvarligare<br />
besvär än mannen. Skillnaden i livslängd skulle då bero på att kvinnor har<br />
bättre biologiska förutsättningar för ett långt liv, eller på att de besvär och<br />
306
ett genusperspektiv på män<br />
sjukdomar som drabbar dem inte är livshotande i lika stor utsträckning<br />
som för män.<br />
En tredje möjlighet som bör övervägas är att mannens symptomrapportering<br />
är otillförlitlig – alltså att män underrapporterar symptom. En<br />
forskningsöversikt av Verbrugge (1985) visar att denna hypotes har empiriskt<br />
stöd. Underrapporteringen kan ses som en aspekt av ett mansideal som bl. a.<br />
innebär att män inte ska visa sin sårbarhet och ska klara sig själva. Det är också<br />
möjligt att män som en följd av detta ideal inte heller har utvecklat samma<br />
kroppsmedvetenhet och förmåga som kvinnor att avläsa ohälsosignaler från<br />
kroppen. (För en genomgång av förhållanden som skulle kunna bidra till<br />
denna könsskillnad, se Gijbers van Wink & Kolk 1997.) Oavsett orsak skulle<br />
en konsekvens av denna könsskillnad kunna vara att jämförelser mellan mäns<br />
och <strong>kvinnors</strong> symptomfrekvenser i enkätstudier kan vara missvisande, och<br />
att den oftast leder till en underskattning av männens besvär.<br />
Underrapporteringen bland män är dock inte ett generellt fenomen.<br />
Skillnaden visar sig främst i allmänna kartläggningar av symptomfrekvens; i<br />
studier av grupper som definierat sig själva som sjuka har man funnit att män<br />
rapporterar lika många eller fler och allvarligare symptom. Sådana resultat<br />
finns t. ex. rapporterade både från en studie av vanlig förkylning (Macintyre<br />
1993) och i en undersökning av patienter med ändtarmscancer (Marshall &<br />
Funch 1986). I sjukrollen kan män kanske bejaka symptomen utan att det<br />
på samma sätt som annars hotar deras maskulinitet.<br />
Den högre frekvensen symptom bland kvinnor visade sig dessutom i en<br />
studie (Pennebaker 1982) bara vid retrospektiva bedömningar; inga könsskillnader<br />
framkom i beskrivningen av de symptom som förelåg i ögonblicket.<br />
Denna effekt tycks dock inte ha följts upp i några senare studier.<br />
Den viktigaste lärdomen av dessa studier av symptomrapportering är kanske<br />
inte männens underrapportering. Viktigare är insikten att man måste vara<br />
mycket försiktig i tolkningen av gruppskillnader i subjektiva beskrivningar<br />
av besvär och arbetsmiljö. Ju större skillnaderna är i språkvanor och alla anda<br />
avseenden som skulle kunna påverka anspråksnivåer, kriterier och definitioner<br />
av de fenomen man frågar efter, desto större är risken att direkta jämförelser<br />
blir missvisande. Ju mer avgörande man anser att könskategoriseringen är,<br />
desto mer skeptisk borde man alltså vara till sådana enkla jämförelser mellan<br />
män och kvinnor.<br />
307
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
För att vi bättre ska förstå mäns och <strong>kvinnors</strong> skilda villkor i arbetslivet<br />
behöver vi veta mer om hur män och kvinnor beskriver arbetsmiljön, symptom<br />
och andra tänkbara effekter. Språkliga skillnader skulle både kunna skymma<br />
reella könsskillnader och skapa skenskillnader i enkät- och intervjustudier.<br />
Män i kvinnodominerade yrken<br />
Män har mindre att vinna ekonomiskt på att gå in i kvinnoyrken, än kvinnor<br />
har på att söka sig till mansyrken. Detta är förmodligen bakgrunden till att<br />
strävan att bryta könsgränserna i arbetslivet varit tydligare bland kvinnor<br />
än bland män, vars inbrytningar i kvinnliga yrken ökar långsamt och i vissa<br />
fall t.o.m. minskar. Betydligt färre studier förefaller också finnas om män i<br />
kvinnoyrken än om kvinnor i mansdominerade yrken.<br />
Män i kvinnoyrken skiljer sig som grupp i flera avseenden från sina<br />
kvinnliga kollegor, och de finner ofta manliga nischer inom kvinnoyrket. I<br />
Sverige finner man t. ex. oproportionerligt många manliga sköterskor inom<br />
psykiatrin och bland dem med administrativa uppgifter och undervisningsuppgifter<br />
(Carlsson & Bergknut 1988). Manliga sjuksköterskor är också i<br />
större utsträckning engagerade i fackligt arbete, forskning och i arbete med<br />
tekniskt avancerad utrustning. Även inom barnomsorgen har man kunnat<br />
observera en strävan mot ökad professionalisering av yrkesrollen och en större<br />
betoning av den pedagogiska uppgiften bland de manliga förskollärarna än<br />
bland de kvinnliga (Lantz & Pingel 1988). Männen tycks utnyttja möjligheten<br />
att omdefiniera yrkesrollen så att den bättre överensstämmer med<br />
den maskulina rollen och skapar därmed en möjlighet att göra en ”manlig”<br />
karriär inom kvinnoyrket. Männen uppmuntras också ofta på olika sätt att<br />
söka nya arbeten och vidareutbilda sig.<br />
En angelägen fråga att studera är om dessa manliga nischer och karriärer<br />
bara uppstår som en följd av männens strävan, eller om också utstötningsmekanismer<br />
bidrar till en sådan utveckling. Att fler män kommer in i ett<br />
kvinnoyrke innebär inte nödvändigtvis att segregeringen försvagats; segregeringen<br />
kan upprätthållas genom att männen finner manliga enklaver<br />
inom kvinnoyrket.<br />
Kanter (1977) diskuterar de problem som följer av att kvinnan i mansyrket<br />
drar till sig uppmärksamheten, och antar att motsvarande problem möter<br />
308
ett genusperspektiv på män<br />
mannen i kvinnoyrket. Andra har pekat på att dessa situationer inte är helt<br />
jämförbara och att män ofta får en mer positiv uppmärksamhet i kvinnogrupper<br />
än kvinnor i mansgrupper (Kvande 1998). Mannen uppmuntras och<br />
stöds ofta av sina kvinnliga kollegor och möts av positiva förväntningar. En<br />
ökad rekrytering av män till ett kvinnodominerat yrke kan också tänkas ha<br />
positiva effekter på yrkets status, medan effekten kan bli den motsatta av att<br />
kvinnornas andel i yrkeskåren ökar väsentligt. Detta hindrar inte att männen<br />
ofta ändå känner sig främmande för den kvinnliga arbetsplatskulturen och<br />
inte känner sig som en integrerad del av arbetsgruppen på samma sätt som<br />
kvinnorna (Kauppinen m. fl. 1993). Erngren, Birath och Lindberg, refererade<br />
av Kauppinen m. fl. (1993), fann t. ex. att svårigheterna att samarbeta<br />
med de kvinnliga sköterskorna var ett viktigt skäl till att männen funderade<br />
på att byta arbete.<br />
Förväntningarna på mannen att fylla de könsstereotypa funktionerna på<br />
den kvinnliga arbetsplatsen kan också upplevas som ett problem. På den<br />
manliga förskolläraren kan t. ex. ställas krav att vara en manlig rollmodell<br />
och ta initiativ till manliga lekar och aktiviteter, medan de kvinnliga kollegorna<br />
behåller uppgifter som vården av de minsta barnen (se översikt av<br />
Kauppinnen m. fl. 1993). Ett skäl till att kvinnorna är tveksamma till att låta<br />
männen utföra de traditionellt kvinnliga sysslorna kan vara en fördomsfull<br />
syn på vad män klarar av (Westerståhl 1998).<br />
Den uppmärksamhet männen i de kvinnliga yrkena får, och den förmånliga<br />
behandling de kan upplevas få, skulle naturligtvis också kunna skapa<br />
konflikter på arbetsplatsen. En finsk studie (Kauppinen m. fl. 1993) visade<br />
att många manliga förskollärare rapporterade sådana problem, medan de<br />
manliga sjuksköterskor mera sällan gjorde det. Kvinnor som verkar i manligt<br />
dominerade sammanhang vittnar ofta om att de upplever krav på att klara<br />
arbetsuppgifterna bättre än de manliga kollegorna – detta på grund av en<br />
troligen välgrundad rädsla för att den manliga omgivningen kommer att<br />
tolka hennes problem och misslyckanden i arbetet som en följd av hennes<br />
kön. Det förefaller troligt att motsvarande problem kan uppstå för män som<br />
arbetar i kvinnodominerade yrken.<br />
Mäns ovan nämnda strävan att styra yrkesrollen i omsorgsyrken i en professionell<br />
riktning kan också tänkas skapa konflikter med kvinnliga kollegor<br />
som i detta kan se ett hot.<br />
309
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Ett kanske nästan lika viktigt problem skulle kunna vara hur andra män<br />
betraktar de män som valt ett kvinnligt yrke. I en studie av manliga förskollärare<br />
i Norge angav 40 procent att detta var ett problem (Kauppinen m. fl.<br />
1993).<br />
I en studie av sjukskrivningsfrekvensen bland män och kvinnor i olika yrken<br />
(Alexanderson m. fl. 1994) fann man den högsta frekvensen bland kvinnor i<br />
mansyrken (mindre än 10 procent kvinnor). En senare studie (Hensing m. fl.<br />
1995), vilken endast behandlade sjukskrivning som följd av mindre allvarliga<br />
psykiatriska åkommor, bekräftade detta, men visade att också männen i dessa<br />
mansdominerade yrken sjukskrev sig oftare än männen i yrken med en jämn<br />
könsfördelning. Vidare fann man att männen i de kvinnodominerade yrkena<br />
också sjukskrev sig oftare än män i yrken med en jämn fördelning mellan<br />
könen. I de kvinnodominerade yrkena var frekvensen t.o.m. högre för männen<br />
än för kvinnorna. Analogt med resultatet i de mansdominerade yrkena<br />
sjukskrev sig även kvinnorna oftare i dessa yrkesgrupper än i grupper med<br />
en jämn könsfördelning.<br />
Dessa studier belyser inte vad dessa skillnader beror på, och mekanismerna<br />
bakom dem skulle behöva utredas närmare. En del av förklaringen kan vara<br />
att arbetsförhållandena i yrken med ojämn könsfördelning är allmänt ogynnsamma,<br />
och att de är särskilt illa anpassade till minoritetskönet. De kan också<br />
till en del spegla selektionsprocesser. Men det är inte helt osannolikt att den<br />
enkönade miljön i sig kan vara en påfrestning, i synnerhet naturligtvis för<br />
minoritetskönet.<br />
Slutkommentarer<br />
Könsskillnaderna i arbetsrelaterad <strong>hälsa</strong> tycks i första hand vara en följd av att<br />
män och kvinnor söker sig till olika yrkesområden. Men det kan också bero<br />
på att män och kvinnor finns på olika positioner inom yrkesområdena, inte<br />
blir kvar lika länge på samma position, och att de även inom en yrkesgrupp<br />
ofta tilldelas olika arbetsuppgifter. De hälsomässiga konsekvenserna av att<br />
vissa yrken helt domineras av män är uppenbara, men följderna för männen<br />
av segregeringen inom yrkesområden är betydligt mindre klara och borde<br />
studeras närmare.<br />
Likartade värderingar om manligt och kvinnligt tycks styra segregeringen<br />
på alla nivåer, men mekanismerna bakom segregeringen är uppenbarligen<br />
310
ett genusperspektiv på män<br />
olika. Därmed krävs också olika typer av åtgärder om man vill förändra<br />
nuvarande förhållanden. Könssegregering på en arbetsplats eller inom en<br />
yrkesgrupp kan bero på ett aktivt gynnande av det ena könet och en utstötning<br />
av det andra. Sådana processer förklarar däremot inte att vissa yrken är helt<br />
kvinnodominerade, vilket ju nästan helt torde bero på att få män söker sig<br />
till dessa yrken. Den närmast till hands liggande åtgärden är då naturligtvis<br />
att förbättra lön, karriärmöjligheter och andra arbetsvillkor för att locka fler<br />
män. Detta förutsätter dock att sådana förhållanden är mycket viktigare för<br />
män än för kvinnor, eftersom ju kvinnorna uppenbarligen inte i någon större<br />
utsträckning har kunnat lockas med sådana förmåner till de mansdominerade<br />
jobben. Mot bakgrund av detta menar Bradley (1993) att män inte kommer<br />
att välja kvinnoyrken förrän dessa förändrats radikalt i en riktning som gör<br />
dem mer acceptabla för män.<br />
Att kvinnorna inte söker sig till de mer välbetalda mansjobben i större<br />
utsträckning kan ha flera orsaker. Mäns och <strong>kvinnors</strong> värderingar och intressen<br />
skiljer sig på sätt som gör att man kan förvänta sig att kvinnorna ska<br />
vara i majoritet i vissa yrken. Eftersom det inte finns någon rimlig anledning<br />
att sträva efter att utplåna alla värderingsskillnader mellan män och kvinnor,<br />
skulle en sådan värderingsbaserad snedfördelning i sig inte vara något<br />
problem, givet att de segregerade yrkesgrupperna inte är speciellt gynnade<br />
eller missgynnade i olika avseenden. Värderingsskillnaderna förklarar dock<br />
inte att vissa yrken nu är i det närmaste enkönade, och där skulle det av<br />
flera skäl vara eftersträvansvärt att skapa en könsutjämning. Det vore därför<br />
viktigt att utveckla och pröva förändringsstrategier för att minska sådan<br />
extrem könsselektion.<br />
I kvinnoforskningen har man inom många områden ofta pekat på konsekvenserna<br />
av den hierarkiska könsordning som ger mannen dominans<br />
över kvinnan. I en sådan analys förefaller man alltför ofta glömma bort att<br />
denna hierarkiska struktur, som ses som ett uttryck för patriarkatet, också<br />
innebär att en mindre grupp män dominerar över den stora majoriteten av<br />
män. Hälsoimplikationerna av detta torde vara minst lika stora som av könsordningen.<br />
Det ligger alltså en fara i att låta könsperspektivet skymma klassperspektivet<br />
i analyser av <strong>hälsa</strong> och av förhållandet mellan arbete och <strong>hälsa</strong>.<br />
Klassperspektivet är inte bara i sig viktigt; det förefaller dessutom troligt<br />
att könsordningen kan ta sig olika uttryck och ha olika hälsokonsekvenser i<br />
311
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
olika klasser. Av det skälet kan också andra perspektiv, t. ex. generationsperspektivet,<br />
vara lika viktiga.<br />
Det faktum att en struktur låter sig beskrivas som en manifestation av<br />
manliga värderingar och intressen betyder alltså inte nödvändigtvis att männen<br />
i systemet kontrollerar det. Det är oftast rimligt att även betrakta männen<br />
som kontrollerade av systemet. Detta kan även gälla männen som sitter i<br />
maktposition, vilka i många situationer också kan ses som systemets fångar.<br />
Om man baserar sin analys på att kvinnor är systemets offer, bör man därför<br />
i första hand överväga om även männens förhållningssätt kan förstås som en<br />
följd av samma system, och inte utan vidare analys övergå till förklaringar på<br />
en annan nivå, t. ex. i termer av personegenskaper. Detta är intellektuellt lika<br />
otillfredsställande som motsvarande tolkningar av <strong>kvinnors</strong> beteende.<br />
När männens villkor i arbetslivet behandlats ur ett könsperspektiv har<br />
det nästan alltid varit mot bakgrund av de problem och hinder som möter<br />
kvinnorna. Att vara man kommer ur detta perspektiv därmed alltid att vara<br />
förbundet med privilegier, otillbörligt gynnande etc. En konsekvens av detta<br />
är att termen mansproblem knappast aldrig förs fram i diskussioner om<br />
arbetsmiljö och <strong>hälsa</strong>. Mycket få eller inga har t. ex. kallat dödsolyckorna<br />
eller lösningsmedelsskadorna för mansproblem. Däremot betecknas belastningsskador<br />
närmast självklart som ett kvinnoproblem, och detta trots att<br />
männens andel av belastningsskadorna är oerhört mycket större än kvinnornas<br />
andel av dödsolyckorna.<br />
Det är också osannolikt att någon skulle komma med protester om mansdiskriminering<br />
om resurserna till det olycksfallspreventiva arbetet skars ned,<br />
medan en motsvarande minskning på belastningsskadesidan utan tvivel skulle<br />
beskrivas som ett slag mot kvinnorna.<br />
Att man så sällan talar om mansproblem i arbetsmiljösammanhang betyder<br />
inte att männen har varit missgynnade. Det är kanske snarare ett utslag av<br />
att männen har bestämt dagordningen för arbetsmiljödiskussionen, och att<br />
männens perspektiv därmed blivit det allenarådande. Männens problem har<br />
därmed ofta prioriterats utan att identifieras som mansproblem. Resultatet<br />
har blivit att könet inte har bedömts ha någon relevans i en analys av de<br />
hälsorisker i arbetet som i första hand drabbar män, medan det är en huvudförklaring<br />
av kvinnornas problem.<br />
312
ett genusperspektiv på män<br />
Detta är naturligtvis en orimlig ståndpunkt, och det är därför nödvändigt<br />
att forskningen blir mer öppen för att pröva alternativa hypoteser och teorier<br />
om hur arbetslivets villkor drabbar män och kvinnor och undergrupper bland<br />
dessa. Som könsperspektivet i arbetsmiljöforskningen nu praktiseras riskerar<br />
det att i alltför stor utsträckning begränsa målsättningen till att belägga<br />
de orättvisor som a priori, och ofta med rätta, antas drabba kvinnorna. De<br />
arbetshälsoproblem som är förbundna med att vara man är naturligtvis lika<br />
viktiga att belysa som kvinnornas problem.<br />
Referenser<br />
Alexanderson K, Leijon M, Åkerlind I, Rydh H & Bjurulf P (1994) Epidemiology<br />
of sickness absence in a Swedish county in 1985, 1986 and 1987. Scandinavian<br />
Journal of Social Medicine, 1, 27–34.<br />
Antonucci T (1990) Social supports and social relationships. I: Binstock R & George<br />
L (red.), Handbook of Aging and Social Sciences, (s. 205–226). San Diego: Academic<br />
Press.<br />
Arbetarskyddsstyrelsen & Statistiska centralbyrån (1997) Arbetssjukdomar och arbetsolyckor<br />
1995. Stockholm: Arbetarskyddsstyrelsen, Statistiska centralbyrån.<br />
Bekkengen L (1996) Mäns föräldraledighet – en kunskapsöversikt. Arbetsrapport samhällsvetenskap<br />
96:12, Högskolan i Karlstad.<br />
Bradley H (1993) Across the great divide: the entry of men in to ”women’s jobs”.<br />
Ur: Williams C (red.), Doing ”women’s work”. Men in nontraditional occupations,<br />
(s. 10–27). London: Sage.<br />
Carlsson M & Bergknut E (1988) Manliga sjuksköterskors syn på sitt yrke. FoU-rapport<br />
Nr 2/1988, Vårdhögskolan, Uppsala.<br />
DeFries J C (1989) Gender ratios in children with reading disability and their affected<br />
relatives: a commentary. Journal of Learning Disabilities, 22, 544–545.<br />
Frankenhauser M (1996) Stress and gender. European Review, 4, 313–327.<br />
Frankenhauser M, Lundberg U, Fredrikson M, Melin B, Tuomisto M, Myrsten<br />
A-L, Hedman M, Bergman-Losman B & Wallin L (1988) Stress on and off the<br />
job as related to sex and occupational status in white-collar workers. Journal of<br />
Organizational Behavior, 10, 321–346.<br />
Gamberale F, Sconfienza C & Hagström T (1996) Värderingar och förhållningssätt till<br />
arbete bland ungdomar i Sverige. En kartläggning av ett representativt urval. Arbete<br />
och Hälsa 1996:19, Arbetslivsinstitutet, Solna.<br />
313
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Gijbers van Wink C M T & Kolk A (1997) Sex differences in physical symptoms:<br />
The contribution of symptom perception theory. Social Science and Medicine, 45,<br />
231–246.<br />
Gonäs L (1991) Industriomvandling i välfärdsstaten. Forskningsrapport 62, Arbetslivscentrum,<br />
Stockholm.<br />
Hagström T (1998) The transition from school to work among nurses and engineers. Paper<br />
presented at the conference Restructuring work and life-course: An international<br />
symposium, University of Toronto, May 7–9, 1998.<br />
Hallsten L (1998) Psykiskt välbefinnande och arbetslöshet. Om hälsorelaterad selektion till<br />
arbete. Arbete och Hälsa 1998:17, Arbetslivsinstitutet, Solna.<br />
Hammarström A (1994) Health consequences of youth unemployment. Public Health,<br />
108, 403–412.<br />
Helgeson V S (1995) Masculinity, men’s roles and coronary heart disease. I: Sabo<br />
D & Gordon D F (red.) Men’s health and illness. Gender, power and the body, (s.<br />
68–104). London: Sage.<br />
Hemström Ö (1996a) Biologiska förutsättningar och sociala förhållanden. Hypoteser<br />
om könsskillnader i dödlighet. I: Östlin P, Danielsson M, Diderichsen F,<br />
Härenstam A & Lindberg G (red.) Kön och o<strong>hälsa</strong> – en antologi om könsskillnader<br />
ur ett folkhälsoperspektiv, (s. 206–234). Lund: Studentlitteratur.<br />
Hemström Ö (1996b). Is marriage dissolution linked to differences in mortality risks<br />
for men and women? Journal of Marriage and Family, 58, 366–378.<br />
Hensing G, Alexanderson K, Åkerlind I & Bjurulf P (1995) Sick-leave due to minor<br />
psychiatric morbidity: Role of sex integration. Social Psychiatry and Psychiatric<br />
Epidemiology, 30, 39–43.<br />
Idégruppen för mansrollsfrågor (1992) Föräldralediga män – om arbetstid och erfarenheter.<br />
Kulturdepartementet, Stockholm.<br />
Järvholm B (red.) (1996) Arbetsliv och <strong>hälsa</strong> – en kartläggning. Stockholm: Arbetarskyddsstyrelsen,<br />
Arbetslivsinstitutet, Rådet för arbetslivsforskning.<br />
Kanter R M (1977) Men and women of the corporation. New York: Basic books.<br />
Kauppinen T, Toropainen K & Lammi J (1993) Men in female-dominated occupations.<br />
I: Williams C L (red), Doing ”women’s work”. Men in nontraditional occupations, (s.<br />
91–112). London: Sage.<br />
Kvande E (1998) Doing masculinities in organizational restructuring. Sosiologi idag.<br />
Under tryckning.<br />
Lantz A & Pingel B (1988) Att gestalta en organisation – Perspektiv på offentlig barnomsorg.<br />
Doktorsavhandling, Psykologiska institutionen, Stockholms universitet.<br />
Levant R L & Kopecky G (1995) Masculinity reconstructed. Changing the rules of manhood<br />
– at work, in relationships, and in family life. New York: Dutton.<br />
314
ett genusperspektiv på män<br />
Lundberg U, Mårdberg B & Frankenhauser M (1994) The total workload of male<br />
and female white collar workers as related to age, occupational level, and number<br />
of children. Scandinavian Journal of Psychology, 35, 315–327.<br />
Macintyre S (1993) Gender differences in the perception of common cold symptoms.<br />
Social Science and Medicine, 36, 15–20.<br />
Marshall J R & Funch D P (1986) Gender and illness behavior among colorectal<br />
patients. Women and Health, 11, 67–82.<br />
Messing K, Courville J, Boucher M, Dumais L & Seifert A M (1994a) Can accident<br />
rates be compared by gender? Safety Science, 18, 95–112.<br />
Messing K, Doniol–Shaw G & Haentjens C (1993) Sugar and spice and everything<br />
nice: Health effects of the sexual division of labor among train cleaners. International<br />
Journal of Health Services, 23, 133–146.<br />
Messing K, Dumais L, Courville J, Seifert A M & Boucher M (1994b). Evaluation<br />
of exposure data from men and women with the same job title. Journal of Occupational<br />
Medicine, 36, 913–917.<br />
Messing K & Stevenson J (1996) Women in Procrustean beds: strength testing and<br />
the work place. Gender, Work and Organization, 3, 156–167.<br />
Morgan D (1992) Discovering men. London: Routledge.<br />
Nermo M (1994) Den ofullbordade jämställdheten. I: Fritzell J & Lundberg O (red.),<br />
Vardagens villkor. Levnadsförhållanden i Sverige under tre decennier, (s. 161–183).<br />
Stockholm: Brombergs.<br />
Pennebaker J W (1982) The psychology of physical symptoms. New York: Springer.<br />
Perrucci R & Perrucci C C (1990) Unemployment and mental health: Research and<br />
policy implications. Research in Community and Mental Health, 6, 237–264.<br />
Persson I (1997) Atypiska jobb och atypisk arbetslöshet. I: Persson I & Wadensjö<br />
E (red.), Glastak och glasväggar. Den könssegregerade arbetsmarknaden. Rapport till<br />
utredningen om fördelningen av ekonomisk makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor<br />
och män. SOU 1997:13, (s. 251–280). Stockholm: Statens offentliga utredningar,<br />
Arbetsmarknadsdepartementet.<br />
Robertsson H (1993) Män i vård- och omsorgsyrken – ett steg mot jämställdhet.<br />
Nordisk Psykologi, 45, 255–273.<br />
Rydenstam K (1992) I tid och otid. En undersökning om <strong>kvinnors</strong> och mäns tidsanvändning<br />
1990/91. Levnadsförhållanden Rapport 79. Statistiska centralbyrån, Stockholm.<br />
Sabo D & Gordon D F (red.) (1995) Men’s health and illness. Gender, power and the<br />
body. London: Sage.<br />
Statistiska centralbyrån (1991a) Hälsan i Sverige. Hälsostatistisk årsbok 1991/92. Statistiska<br />
centralbyrån, Stockholm.<br />
Statistiska centralbyrån (1991b) Kvinnors och mäns arbetsmiljö. Information om arbetsmarknaden<br />
1991:1, Statistiska centralbyrån, Stockholm.<br />
Statistiska centralbyrån (1992) Man är chef. Studier av kvinnor och män i ledande ställning<br />
i privat och offentlig sektor. Stockholm: Statistiska centralbyrån.<br />
315
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Statistiska centralbyrån (1996) Kvinnors och mäns liv. En rapport från SCB:s undersökning<br />
om familj och arbete. Del 4. Sammanfattning. Demografiska rapporter 1995:2.4:<br />
Statistiska centralbyrån, Stockholm.<br />
Statistiska centralbyrån (1998) Statistisk årsbok ’98. Stockholm: Statistiska centralbyrån.<br />
Theorell T (1996) Arbete och hjärtkärlsjukdomar hos män och kvinnor. I: Östlin<br />
P, Danielsson M, Diderichsen F, Härenstam A & Lindberg G (red.) Kön och<br />
o<strong>hälsa</strong> – en antologi om könsskillnader ur ett folkhälsoperspektiv, 186–205. Lund:<br />
Studentlitteratur.<br />
Tolbert P S & Moen P (1998) Men’s and women’s definitions of ”good” jobs. Work<br />
and Occupations, 25, 168–194.<br />
Umberson D & Chen M D (1996) Effect of social relationships on psychological<br />
well-being: Are men and women really so different? American Sociological Review,<br />
61, 837–857.<br />
Verbrugge L M (1985) Gender and health: An update on hypotheses and evidence.<br />
Journal of Health and Social Behavior, 26, 156–182.<br />
Westerståhl A (1998) Läkarstudenter fick inblick i könsperspektiv. Läkartidningen,<br />
95, 1817–1819.<br />
Westlander G (1979) Forskning för jämställdhet – några framtida utvecklingslinjer.<br />
I: Johansson G (red.), Forskning för jämställdhet, 47–61. Stockholm: Riksbankens<br />
jubileumsfond.<br />
Winefield A H (1995) Unemployment: Its psychological costs. I: Cooper C L &<br />
Robertson I T (red.), International review of industrial and organizational psychology<br />
1995. Volume 10, 169–212. Chichester: Wiey.<br />
316
ett genusperspektiv på män<br />
317
Kapitel 12<br />
FRÅGOR INFÖR<br />
FRAMTIDEN<br />
319
320
Könsrelaterad o<strong>hälsa</strong> i arbetslivet<br />
– slutsatser<br />
av Åsa Kilbom, Karen Messing<br />
och Carina Bildt Thorbjörnsson<br />
Föregående kapitel i denna bok har redogjort för de främsta källorna till<br />
könsrelaterad o<strong>hälsa</strong> i arbetslivet med fokus på o<strong>hälsa</strong> bland kvinnor. Fysiska<br />
och psykiska egenskaper hos kvinnor och män som kan ha betydelse för hur<br />
arbetet påverkar <strong>hälsa</strong>n har också beskrivits.<br />
Men en analys av könsrelaterad o<strong>hälsa</strong> måste av naturliga skäl också ta<br />
hänsyn till mäns och <strong>kvinnors</strong> livsvillkor – på arbetet, i familjen och på fritiden.<br />
De fysiska och psykologiska skillnaderna mellan könen är små till måttliga,<br />
med stora överlappningar mellan kvinno- och mansgrupper (se kapitlen 3<br />
och 4), medan skillnaderna i livs- och arbetsvillkor mellan könen är större<br />
med relativt liten överlappning.<br />
När det gäller arbetsvillkor är skillnaderna mellan kvinnor och män<br />
betydande, och i kapitel 2 diskuteras <strong>kvinnors</strong> situation på dagens svenska<br />
arbetsmarknad, inklusive såväl vertikal och horisontell segregering som<br />
könsuppdelning av jobb och arbetsuppgifter. Efterföljande kapitel beskriver<br />
specifika riskfaktorer för de vanligaste arbetsrelaterade hälsoeffekterna<br />
bland kvinnor. I alla dessa aspekter är skillnaderna mellan <strong>kvinnors</strong> och mäns<br />
arbetsvillkor betydande, och även vad gäller andra delar av människors liv<br />
– dvs. fritid och familjeliv – finns statistiska källor som visar skillnader mellan<br />
könen (Lagerlöf 1993; Vogel m. fl. 1992).<br />
De tre främsta faktorerna som anses orsaka könsrelaterade hälsoeffekter<br />
är livsvillkor, biologiska/fysiologiska egenskaper samt psykologiska egenskaper<br />
(se figur 1), varav de två sistnämnda kan vara antingen medfödda<br />
eller förvärvade. Observera att dessa tre faktorer interagerar med varandra:<br />
en kvinnas fysiska styrka och kroppsbyggnad kan påverka hennes yrkesval,<br />
medan fysisk träning på fritiden kommer att påverka hennes fysiska kapacitet.<br />
321
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Figur 1. Faktorer som interagerar med könsrelaterad o<strong>hälsa</strong>.<br />
Biologiska/fysiologiska<br />
egenskaper, medfödda<br />
eller förvärvade:<br />
Anatomi<br />
Antropometri (kroppsmått)<br />
Fysisk kapacitet<br />
Ämnesomsättning<br />
Hormoner<br />
Personliga egenskaper, som t. ex. motivation och kognitiv kapacitet, kommer<br />
på liknande sätt att påverka hennes val av yrke, vilket i sin tur kommer att<br />
påverka hennes förmåga att utveckla coping-strategier. Det är alltså möjligt<br />
att små, var för sig oväsentliga, skillnader mellan könen accentueras av samverkan<br />
mellan faktorerna.<br />
Varken <strong>kvinnors</strong> eller mäns livsvillkor eller deras biologiska och psykologiska<br />
egenskaper är oföränderliga. De utvecklas i samverkan, och de<br />
är till stor del beroende av de förhållanden som råder i vårt samhälle. Om<br />
könsspecifika, stereotypa beteenden innebär förväntningar att män skall<br />
vara konkurrensinriktade och sträva efter ekonomiska och tekniska mål,<br />
medan kvinnor förväntas ha intresse av vård och omsorg och vara mindre<br />
konkurrensinriktade, skapar detta ett starkt tryck att anpassa sig efter dessa<br />
förväntningar. Om lagstiftning, barnomsorg och hälsovård utgör ett dåligt<br />
stöd för <strong>kvinnors</strong> deltagande i arbetslivet, kommer arbetande kvinnor i högre<br />
grad att utsättas för såväl fysiska som psykiska stressfaktorer. Vårt samhälle<br />
– som det formats genom lagar och bestämmelser på nationell och lokal<br />
322<br />
Samhällsförhållanden:<br />
Lagstiftning, arbetsmarknad, utbildningsväsen,<br />
barnomsorg, rehabiliteringspraxis, kulturella normer,<br />
stereotypa förväntningar, segregering, könsmärkning av<br />
yrken och arbetsuppgifter.<br />
Levnadsvillkor:<br />
Yrken<br />
Inkomst<br />
Arbetsuppgifter<br />
Kvinnor i mansyrken<br />
Män i kvinnoyrken<br />
Hemarbete, föräldraskap<br />
Fritidsaktiviteter<br />
Könsberoende hälsoutfall:<br />
Incidens, förlopp, behandling<br />
Psykologiska<br />
egenskaper, medfödda<br />
eller förvärvade:<br />
Motivation<br />
Risktagande<br />
Kroppsmedvetenhet<br />
Coping-strategier<br />
Kognitiv kapacitet
frågor inför framtiden<br />
nivå, av media och av allmänhetens förväntningar – påverkar alltså i hög<br />
grad riskfaktorer för o<strong>hälsa</strong>.<br />
Detta kapitel har hittills behandlat faktorer som kan leda till könsrelaterad<br />
hälsopåverkan, särskilt o<strong>hälsa</strong> bland kvinnor. Det finns inte så mycket kunskap<br />
om den relativa betydelsen av dessa faktorer, omfattningen av deras inbördes<br />
samverkan eller huruvida små skillnader mellan könen förstärks genom interaktion.<br />
Vi är dessutom inte säkra på om alla potentiella riskfaktorer (och<br />
kombinationer av dessa) för könsrelaterad hälsopåverkan har beskrivits på<br />
rätt sätt; en del kanske inte ens har identifierats.<br />
När vi valde de hälsofrågor som skulle diskuteras i denna bok beslöt vi att<br />
inte bara inkludera ”arbetsrelaterade” besvär som de definieras enligt WHO,<br />
dvs. besvär som delvis orsakats eller förvärrats av arbete. Vi valde i stället<br />
att sätta o<strong>hälsa</strong> på arbetsplatsen i fokus, oavsett om denna o<strong>hälsa</strong> orsakats av<br />
faktorer i arbetet eller ej. Till exempel kan graviditet och hjärt-kärlsjukdomar<br />
få allvarliga återverkningar på arbetet och göra det nödvändigt att modifiera<br />
arbetsförhållandena. Inte heller trötthet är nödvändigtvis ett arbetsrelaterat<br />
tillstånd utan kan helt ha orsakats av faktorer utan något som helst samband<br />
med arbetet; det återverkar emellertid på arbetet och kräver förändringar i<br />
arbets- och levnadsförhållanden.<br />
O<strong>hälsa</strong> (”morbiditet”), som diskuterats tidigare i denna bok är ett komplicerat<br />
tillstånd som kan uttryckas som ”illness”, ”disease” eller ”sickness”<br />
(se kapitel 5 för en närmare diskussion kring dessa begrepp). Som tidigare<br />
påpekades måste man vara försiktig vid val av uttryck, eftersom deras inbördes<br />
relation skiljer sig åt mellan kvinnor och män. I de kapitel som behandlar<br />
påverkan på vissa vävnader och organ (särskilt hjärta-kärl och hud) har o<strong>hälsa</strong><br />
vanligtvis mätts som sjukdomsincidens och/eller prevalens, medan en blandning<br />
av mått som uttrycker ”illness”, ”disease” och ”sickness” har använts<br />
för andra hälsoeffekter. Kvinnor upplever oftare än män att deras symptom<br />
inte ges en diagnos, och därmed inte erkänns som sjukdom. Detta beror<br />
dels på den manliga dominansen inom traditionell medicin, dels på mindre<br />
dramatiska och väldefinierade symptom bland kvinnor, dels på kvinnornas<br />
relativt nyliga inträde på arbetsmarknaden.<br />
Dessa brister bör inte accepteras. Det behövs omfattande forskning för att<br />
definiera och utveckla begrepp för o<strong>hälsa</strong> som är relevanta för både kvinnor<br />
och män. Det kan innebära att man utvecklar och utökar begreppet o<strong>hälsa</strong><br />
323
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
att även innefatta s.k. ”vaga” symptom som är vanliga bland kvinnor – t. ex.<br />
trötthet, minskad vitalitet, känsla av otillräcklighet, vaga svårlokaliserade<br />
smärtkänslor, obehag, etc. Riskfaktorerna bakom dessa tillstånd är föga<br />
kända. De kan ses som varningssignaler som gör det möjligt för kvinnor att<br />
undvika riskfyllda exponeringar och som därigenom kan vara viktiga kvinnliga<br />
coping-strategier till vilka män inte tycks ha tillgång. De kan också ses som<br />
reaktioner på överansträngning i arbets- eller familjelivet, och de har även<br />
tolkats som uttryck för existentiell oro.<br />
Dessutom är osäkerheten stor när det gäller konsekvenserna av dessa<br />
symptom. Det är tänkbart att de leder till försämrad livskvalitet och minskad<br />
förmåga för kvinnan att påverka sin närmiljö och sina livsvillkor.<br />
Inom detta område finns också behov av neurofysiologisk och psykologisk<br />
forskning om skillnader mellan <strong>kvinnors</strong> och mäns reaktioner på obehag<br />
och smärta. Neurofysiologiska könsskillnader i reaktioner på experimentellt<br />
tillfogad smärta har påvisats, men deras betydelse för obehag som upplevs<br />
i vardagslivet är oklar. Könsrelaterade skillnader i semantiska uttryck för<br />
smärta har diskuterats (Gijsber van der Wijk & Kolk 1997) men det krävs<br />
ytterligare forskning för att belägga dessa.<br />
Könsrelaterade skillnader i o<strong>hälsa</strong> har hittills diskuterats som en sluteffekt<br />
av många olika faktorer. O<strong>hälsa</strong> kan emellertid få konsekvenser som i sin<br />
tur påverkar dessa faktorer och förändrar dem. Exempelvis kommer kronisk<br />
smärta och trötthet antagligen att minska produktiviteten och dämpa<br />
önskemål om befordran och strävan efter mer intressanta och utmanande<br />
arbetsuppgifter. Degenerativ hjärt-kärlsjukdom tar sig till viss del olika uttryck<br />
bland kvinnor och män, och delvis som en följd av detta har mycket mindre<br />
uppmärksamhet ägnats åt medicinsk vård och rehabilitering av kvinnor. Som<br />
nämns i flera kapitel erkänns symptom som oftare upplevs av kvinnor inte<br />
i samma utsträckning som mäns symptom, och samhället syns reagera mer<br />
beredvilligt på mäns symptom än på <strong>kvinnors</strong>.<br />
Jämförelser av o<strong>hälsa</strong> bland kvinnor och bland män, samt tolkningen av<br />
påvisade könsskillnader i <strong>hälsa</strong> måste göras med största försiktighet. Hänsyn<br />
måste inte endast tas till det faktum att kvinnor och män tycks uttrycka symptom<br />
på olika sätt; det kan även finnas könsrelaterade skillnader i den betydelse<br />
som tillskrivs vissa riskfaktorer. Problemen med att utveckla könsspecifika<br />
mätmetoder är stora och har diskuterats i tidigare kapitel. För att göra det<br />
324
frågor inför framtiden<br />
möjligt att identifiera situationer som är särskilt riskfyllda för kvinnor bör<br />
jämförelser mellan kvinnor i olika miljöer tillmätas större vikt – åtminstone<br />
till dess att bättre metoder för jämförelser mellan könen utvecklats.<br />
Könsrelaterad o<strong>hälsa</strong> i framtiden<br />
I ett av inledningskapitlen gjordes ett försök att förutsäga <strong>kvinnors</strong> framtida<br />
villkor på arbetsmarknaden. Sammanfattningsvis kan sägas att de senaste<br />
decenniernas utveckling i Sverige, vilken inneburit förbättringar av <strong>kvinnors</strong><br />
arbetsvillkor, kanske inte kommer att fortsätta utan i stället stagnera. Vi<br />
kanske till och med får se försämringar. Dessa farhågor kan särskilt kopplas<br />
till den ökning av tillfälliga anställningar som särskilt drabbar grupper av<br />
unga kvinnor. I Sverige rapporterar kvinnor i arbetslivet mer psykisk stress<br />
än män, och det finns tecken som tyder på ett ”brist-på-tillit”-syndrom, som<br />
kommer till uttryck i minskad tilltro till samhällets och arbetsgivares förmåga<br />
att tillhandahålla rimliga arbetsförhållanden.<br />
Kvinnor sägs vara ”flexiblare” än män när det gäller att anpassa sig till<br />
snabba förändringar av den typ som vi ser på dagens arbetsmarknad (SOU<br />
1996). Huruvida denna eventuella egenskap hos kvinnor – som ännu bara<br />
är en hypotes som inte har studerats i tillräcklig omfattning – är en positiv<br />
eller en negativ faktor för <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong> och livssituation återstår att se.<br />
Flexibilitet kan vara en fördel som innebär bättre anpasslighet till förändrade<br />
arbetsvillkor, men också en nackdel som tvingar kvinnor in i dåliga arbetssituationer.<br />
Trots de problem som är förknippade med internationalisering<br />
och en ny global ekonomi är det troligen lättare att påverka förhållandena i<br />
arbetslivet under en period av förändring än under en period av stagnation.<br />
Med dagens snabba förändringar kan det sålunda finnas både positiva och<br />
negativa framtidsutsikter för kvinnor i arbetslivet, men det behövs en noggrann<br />
uppföljning av framtidens arbetsförhållanden och hälsotillstånd, både<br />
för kvinnor och män.<br />
Ytterligare en faktor motiverar en noggrann uppföljning av <strong>kvinnors</strong><br />
<strong>hälsa</strong> under kommande år. Det är endast 30–40 år sedan som en stor andel<br />
av Sveriges kvinnor gjorde sitt inträde på arbetsmarknaden. Det finns inget<br />
annat land i västvärlden som kan utforska konsekvenserna av en så djupgående<br />
förändring av samhällsstrukturen. Trots tillgången på barnomsorg<br />
325
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
har kvinnorna även under denna tidsperiod tagit på sig den största delen av<br />
familjeansvaret. Hur kommer dessa förändringar att påverka sjuklighet och<br />
dödlighet för kvinnor i framtiden? Den ökning av långtidssjukskrivningar<br />
som ägde rum i slutet av 1980-talet kunde t. ex. nästan helt tillskrivas en<br />
ökad sjuklighet bland medelålders och äldre kvinnor (Diderichsen m. fl.<br />
1993; Socialstyrelsen 1994).<br />
Konsekvenserna av dessa förändringar kan, tillsammans med <strong>kvinnors</strong><br />
förändrade livsstil (ett ökat intag av tobak och alkohol), komma att bli synliga<br />
både i sjuklighets- och dödlighetsstatistiken under de kommande 10–20<br />
åren. Det är sant att vissa studier visar en längre livslängd bland yrkesaktiva<br />
kvinnor, men vi vet också att flera kvinnliga yrkesgrupper har nedsatt <strong>hälsa</strong>.<br />
Denna fråga anknyter till en pågående diskussion om orsakerna till <strong>kvinnors</strong><br />
o<strong>hälsa</strong>. Är det positivt för <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong> att ha tillgång till flera olika roller<br />
i livet, t. ex. genom yrkesarbete? Eller är risken för överansträngning för<br />
hög (Härenstam m. fl.1996)? Det rätta svaret är sannolikt både ja och nej<br />
på båda frågorna, men för olika grupper av kvinnor, i olika arbetsmiljöer,<br />
familjeförhållanden och sociala klasser.<br />
Det finns inget som talar för att <strong>kvinnors</strong> yrkesarbete kommer att minska<br />
i framtiden. Tvärtom, när traditionella familjestrukturer med ekonomiska<br />
beroendeförhållanden försvagas kommer kraven på en oberoende inkomst<br />
att öka. Särskilt bland unga kvinnor är yrkesarbete en självklarhet; valet står i<br />
stället mellan olika utbildningsvägar och yrken. Bortsett från att yrkesarbete<br />
innebär ett ekonomiskt oberoende är en egen rimlig inkomst också en viktig<br />
hälsofrämjande faktor. Därför måste <strong>kvinnors</strong> tillgång till arbetsmarknaden<br />
tryggas, men samtidigt måste det finnas tillräckligt skydd för deras <strong>hälsa</strong>.<br />
För att möjliggöra effektiv prevention av o<strong>hälsa</strong> i arbetet är det viktigt att<br />
klargöra de mekanismer i arbetet och i skärningspunkten mellan familj och<br />
arbete som påverkar <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong>.<br />
Sammanfattningsvis kan sägas att könsrelaterade skillnader i o<strong>hälsa</strong> i<br />
arbetslivet kräver nya forskningsmetoder och forskningskoncept samt en noggrann<br />
uppföljning av riskfaktorer – både deras inbördes samverkan och deras<br />
konsekvenser för <strong>hälsa</strong>n. Denna forskning måste utföras tvärvetenskapligt,<br />
så att förebyggande åtgärder kan sättas in där de får de störst verkan.<br />
326
Referenser<br />
frågor inför framtiden<br />
Diderichsen F, Kindlund H & Vogel J (1993) Kvinnans sjukfrånvaro, Läkartidningen<br />
90, 289–292.<br />
Gijsberg van Wijk C M T & Kolk A M (1997) Sex differences in physical symptoms:<br />
The contribution of symptom perception theory. Soc Sci Med 45, 231–246.<br />
Härenstam A, Aronsson G & Hammarström A (1996) Kön och o<strong>hälsa</strong> i ett framtidsperspektiv.<br />
I: Östlin P, Danielsson M, Diderichsen G, Härenstam A & Lindberg<br />
G: Kön och o<strong>hälsa</strong>. Kapitel 12, sid 281–310. Lund: Studentlitteratur.<br />
Lagerlöf E (1993) Women, work and health. National report Sweden, DS 1993:98, sid<br />
53, Stockholm: Socialdepartementet.<br />
Socialstyrelsen (1994) Folkhälsorapport 1994. Stockholm: Socialstyrelsen.<br />
SOU (1996) Hälften vore nog. Statens offentliga utredningar 1996:56. Stockholm:<br />
Regeringskansliet.<br />
Vogel J, Kindlund H & Diderichsen F (1992) Arbetsförhållanden, o<strong>hälsa</strong> och sjukfrånvaro<br />
1975–1989. Stockholm: Statistiska Centralbyrån.<br />
327
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
328
Författarpresentation<br />
frågor inför framtiden<br />
Kristina Alexanderson är universitetslektor på Avdelningen för socialmedicin<br />
och folkhälsovetenskap, Institutionen för miljö och <strong>hälsa</strong>, Hälsouniversitetet<br />
vid Linköpings universitet. Kristina Alexanderson är socionom och undervisar<br />
på läkarutbildningen. Hon disputerade 1995 med en avhandling i medicinsk<br />
vetenskap om variationer i sjukfrånvaro beroende på kön, yrke, föräldraskap<br />
och graviditet. I sin forskning kompletterar hon det socialmedicinska perspektivet<br />
med ett genusperspektiv och ett salutogenetiskt perspektiv, och hon<br />
använder sig av både kvantitativa och kvalitativa metoder. Fokus i forskningen<br />
har varit genusaspekter på sjukfrånvaro, <strong>hälsa</strong> och livsvillkor.<br />
Carina Bildt Thorbjörnsson är legitimerad psykolog med examen i psykologi<br />
från Institutionen för tillämpad psykologi vid Uppsala universitet. Hon har<br />
arbetat med forskning vid Arbetslivsinstitutet sedan 1993, och kommer att<br />
disputera i början av 1999 med en avhandling om psykosociala riskfaktorer<br />
för ländryggsbesvär hos kvinnor och män. Hon studerar också mekanismerna<br />
vid uppkomsten av o<strong>hälsa</strong> i allmänhet. Inom sitt doktorandarbete har hon<br />
arbetat med att utveckla metoder för att samla in information om psykosociala<br />
arbetsförhållanden, liksom förhållanden i livet utanför arbetet. Sedan något<br />
år är hon involverad i utvecklandet av forskningsprogrammet ”Kön, arbete<br />
och <strong>hälsa</strong>” vid Arbetslivsinstitutet.<br />
Sven Ove Hansson, filosofie doktor, är docent i teoretisk filosofi vid Uppsala<br />
universitet. Hans forskning har varit fokuserad på kunskapsteori, värderingsteori,<br />
handlingsteori och riskfilosofi. Hans senaste bok heter ”Setting the<br />
Limit. Occupational Health Standards and the Limits of Science”, vilken<br />
publicerades av Oxford University Press 1998.<br />
329
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
Anders Kjellberg är professor i arbetspsykologi vid Arbetslivsinstitutet.<br />
Hans forskning har till stor del handlat om psykologiska konsekvenser av<br />
buller och andra aspekter av den fysiska arbetsmiljön.<br />
Åsa Kilbom är professor i arbetsfysiologi vid Arbetslivsinstitutet. Under<br />
många år har hennes forskning koncentrerats på arbetsrelaterad muskuloskeletal<br />
sjuklighet, särskilt hos kvinnliga arbetare, och på prevention med hjälp<br />
av ergonomiska insatser. Hon har också koordinerat ett multidisciplinärt<br />
forskningsprogram som fokuserat på den äldre arbetskraften. Hon undervisar<br />
mycket, speciellt på den nya magisterutbildningen i ergonomi som organiseras<br />
i samarbete med universitet i Linköping och Lund. Tillsammans med docent<br />
Lena Gonäs har hon planerat ett nytt multidisciplinärt forskningsprogram<br />
– ”Kön, arbete och <strong>hälsa</strong>”.<br />
Malin Lindelöw är filosofie kandidat i socialpsykologi från ”London School<br />
of Economics and Political Science”. Hon disputerade i psykologi vid ”Institute<br />
of Psychiatry”. Sedan sin disputation har hon varit verksam som forskare<br />
– först vid ”The MRX National Survey of Health and Development” vid<br />
University College Medical School, och numera vid Sektionen för Rättspsykiatri<br />
vid Karolinska institutet. Hon är också verksam som föreläsare vid<br />
Uppsala universitet. Hennes forskning fokuserar på könsskillnader i psykisk<br />
<strong>hälsa</strong> och o<strong>hälsa</strong>, både i fråga om etiologi och implikationerna för andra funktionsområden.<br />
Dessa frågor studeras i ett livstidsperspektiv, där vikten av ett<br />
holistiskt synsätt betonas. Hon studerar också metodologi.<br />
Birgitta Meding är docent, medicine doktor, filosofie doktor, och verksam<br />
vid Arbetslivsinstitutet samt vid Enheten för yrkesdermatologi vid Yrkesmedicinska<br />
kliniken i Stockholm. Birgitta Meding är hudläkare med erfarenhet<br />
av både kliniskt arbete och forskning inom yrkesdermatologi. Hon disputerade<br />
1995, och hennes avhandling baserades på en epidemiologisk studie av<br />
handeksem, där hon studerade prevalensen av handeksem bland invånarna<br />
i Göteborg, riskfaktorer för handeksem och konsekvenserna av handeksem.<br />
Hennes senare forskning har fokuserat på epidemiologin för yrkesrelaterade<br />
hudsjukdomar, med särskild tonvikt vid riskfyllda exponeringar, riskfyllda<br />
yrken, prognos och prevention.<br />
330
frågor författarpresentation<br />
inför framtiden<br />
Karen Messing är professor i biologi på Québecs universitet i Montreal<br />
och arbetar som forskare på CINBIOSE (Center för studier av biologiska<br />
interaktioner med miljörelaterad <strong>hälsa</strong>). Hon har skrivit ett flertal artiklar om<br />
olika aspekter av arbetsmiljön i arbeten som domineras av kvinnor och om<br />
forskning som utförts i samarbete med fackföreningarna i Québec. Hennes<br />
senaste bok heter ”One Eyed Science: Occupational Health and Women<br />
Workers”, vilken publicerades av Temple University Press 1998. Hon har<br />
nyligen arbetat med en rapport om jämställdhet och arbetsrelaterad <strong>hälsa</strong><br />
för European Union Trades Union Technical Bureau.<br />
Hanna Westberg är filosofie doktor och forskare vid Arbetslivsinstitutet.<br />
Under de två senaste decennierna har hon deltagit i och lett forskningsprojekt<br />
som handlar om att skapa nya möjligheter för kvinnor i arbetslivet. Målet har<br />
varit att öka kunskaperna om olika mekanismer som lägger hinder i vägen<br />
för reell jämställdhet mellan könen på arbetsmarknaden. Hanna Westbergs<br />
forskning är speciellt inriktad på hur föreställningar om kön, könsmärkta<br />
yrken och egenskaper överförs genom dolda budskap och omedvetet lärande,<br />
och hur detta i sin tur kan relateras till arbetsorganisation och arbetsmiljö.<br />
Peter Westerholm är läkare och professor i arbetsmedicinsk epidemiologi<br />
vid Arbetslivsinstitutet. Tidigare har han varit medicinsk rådgivare åt LO.<br />
Hans forskningsområden är arbetsrelaterade epidemiologiska frågeställningar<br />
när det gäller cancer, reproduktionsstörningar och hjärt- och kärlsjukdomar.<br />
Peter Westerholm håller i utbildningen av företagsläkare i Sverige. Bland<br />
hans internationella engagemang kan nämnas ordförandeskapet i den internationella<br />
arbetsmedicinska organisationen ICOH:s vetenskapliga kommitté<br />
för arbetsrelaterad hälsovårdsforskning och utvärdering.<br />
331
yrkesarbetande <strong>kvinnors</strong> <strong>hälsa</strong><br />
332