I ljuset av EG-rätten ser det mörkt ut för offentlighetsprincipen - ADBJ

EG-rättslig inverkan, vilket kan leda till att regler sätts åt sidan utan att vara uppenbart
motstridiga.
4.2.2.1. Var står EG-rätten i den svenska normhierarkin?
Vad EG-rätten skall ses som i förhållande till svensk rätt är en fråga som diskuteras lite
nu och då men aldrig verkar få något egentligt och slutgiltigt svar. Som framgått ovan
har EG-rätten företräde framför all nationell rätt, såväl vanlig lag som grundlag och
borde således ses som något som står över grundlagen i normhierarkin. Detta är, precis
som det faktum att förhållandet mellan EG-rätt och nationell rätt inte är slutligt klarlagt,
något som konstateras på många håll i litteratur och förarbeten. 140 Nergelius menar att
ovan diskuterade ändring i 10 kap 5 § regeringsformen lämnat frågan om EG-rättens
ställning i svensk rätt obesvarad. Han framhåller att EG-rätten i utgångsläget torde ha
företräde framför den nationella rätten vid eventuella konflikter men att hänsyn måste
tas till ”såväl allmänna rättsprinciper och det etablerade rättsläget i övriga EU som
motivuttalanden från 1994, kritik mot dessa i doktrinen, annan doktrin på området och
slutligen till den rättspraxis som [utvecklats sedan Sveriges anslutning 1995]”. 141
Men hur skulle problemet då gestalta sig vid en tillämpning av den rena rättsläran som
kommenterats ovan, d.v.s. var befinner sig EG-fördragen i den svenska normhierarkin?
142 Fördragen är internationella konventioner och har alltså en folkrättslig karaktär,
vilket, som nämnts ovan i avsnitt 4.1.5.1., framhölls av regeringen inför medlemskapet.
Det är regeringen som har den fördragsslutande kompetensen. Regeringens kompetens
härleds ur grundlagen som i sin tur, vilket framkommit ovan, härleds ur grundnormen.
Sett ur den synvinkeln skulle fördragen således stå under grundlagen i hierarkin. 143 Det
faktum att medlemsländerna kan ingå en ny konvention som upphäver all EG-rätts
verkan tyder också på att det är de nationella grundlagarna som står högst. Det är så att
säga staterna som är förutsättningen för att det mellanstatliga samarbetet ska existera
och omvänt kan sägas att EG och EU inte skulle existera om medlemsländerna inte med
grund i sina högst stående normer ingått konventioner därom. Att sedan EG-rätten
140
Se t ex Prop. 1997/98:44, bilaga 7 (Lagrådets yttrande), s. 232; Nergelius, Joakim, Förvaltningsprocess,
normprövning och europarätt, Institutet för rättsvetenskaplig forskning. Stockholm: Norstedts
juridik, 2000, s. 59 samt Andersson, s. 59.
141
Nergelius, s. 44 f.
142
Resonemanget i föreliggande stycke är i sin helhet inspirerat av Carlborg, s. 592 ff, där även relevanta
fakta återfinns.
143
Carlborg, s. 595.
53