I ljuset av EG-rätten ser det mörkt ut för offentlighetsprincipen - ADBJ

Sammanfattning
Öppenheten har alltid varit en viktig del inom den svenska förvaltningen. För att
garantera den insyn som krävs för att allmänheten skall kunna kontrollera myndigheters
verksamhet har Sverige sedan långt tillbaka en grundlagsstadgad offentlighetsprincip.
Principen innebär bland annat att allmänhet och massmedia har rätt att närvara vid
beslutande församlingars sammanträden, att samma skara har rätt att åhöra en domstolsförhandling,
att offentligt anställda kan lämna uppgifter till media utan att riskera efterforskningar
från arbetsgivarens sida men framför allt att den ger allmänheten en rätt att
ta del av allmänna handlingar hos myndigheter.
I och med Sveriges medlemskap i Europeiska unionen 1995 har vi överlåtit viss beslutanderätt
till unionen samt förbundit oss att följa EG-rätten. Synen på personuppgifter
är en helt annan inom EU än i Sverige. Det som här omfattas av offentlighetsprincipen
och är tillgängligt för alla är inom EU snarare att se som enskild egendom till
vilken den uppgiften avser har äganderätten. Ett av EU:s steg mot en öppen marknad är
att införa ett direktiv, det så kallade dataskyddsdirektivet, om behandling av just personuppgifter
som skall säkerställa ett högt integritetsskydd samtidigt som det skall
garantera fri rörlighet för personuppgifter inom unionen.
I Sverige implementerades dataskyddsdirektivet genom personuppgiftslagen, PuL, vars
bestämmelser är i stort sett identiska med direktivets. Lagstiftaren har varit noga med att
påpeka att lagen inte inskränker rätten att ta del av allmänna handlingar med stöd av
offentlighetsprincipen och genom diverse lagstiftningsåtgärder sökt säkerställa detta.
Det faktum att Sveriges öppenhetstradition och EU:s integritetsintresse är så gott som
motpoler har dock orsakat problem vid tillämpningen av den svenska lagen och offentlighetsprincipens
överensstämmelse med direktivet är ett omdiskuterat ämne. Hur långt
Sveriges skyldighet att tillämpa EG-rätt sträcker sig är en angränsande, och i sammanhanget
viktig fråga. I slutändan är det upp till EG-domstolen att avgöra offentlighetsprincipens
öde men i väntan på ett eventuellt avgörande är rättsläget oklart.
5