Konjunktioner - genomgang 2.pdf

Samordnande konjunktioner
(binder samman satser och satsdelar)
och
både…och
eller
antingen…eller
varken…eller
vare sig…eller
för
men
utan
Konjunktioner
Underordnande konjunktioner
(binder samman huvudsats och bisats)
att
när
medan
innan
tills
förrän
sedan
därför att, eftersom
trots att, fastän
för att
så att
om
ju…desto
©écile

att efter verben säga, påstår, berätta…
Konjunktioner II
underordnande konjunktioner
tidskonjunktion
när: När hon fick brevet blev hon väldigt glad.
då: Många utvandrade från Sverige på 1860-talet, då det hade varit missväxt länge.
medan: Han läser tidningen medan han äter frukost.
innan: Han åt innan han gick.
förrän: Jag lärde mig inte svenska förrän jag kom till Sverige.
Jag lärde mig svenska innan jag kom till Sverige.
tills: jag väntar på dig tills du kommer.
sedan (efter det att)
De gick på bio sedan (efter det att ) de hade ätit maten (konjunktion)
De åt middag (först) sedan gick de på bio (adverb)
Han har inte träffat henne sedan påsk (preposition)
därför att/eftersom (orsak)
Erik kunde inte komma därför att han var sjuk.
Eftersom han var sjuk kom han inte till jobbet.
trots att/fastän (motsats)
Trots att det regnade gick hon ut.
för att (avsikt: det man vill göra, mål)
Karin arbetade mycket för att hon skulle få råd att köpa sig en klänning.
så att (följd, resultat)
Hon skrek så högt att hon blev hes.
om (villkor ifall i talspråk)
Om jag vann pengar skulle jag köpa ett hus.
även om (även = också)
Jag måste gå ut med hunden, även om det regnar.
som (jämförelse)
Han är lika lång som jag (är).
än (jämförelse, efter adjektiv i komparativ)
Du springer snabbare än jag (gör).
ju – desto (jämförelse)
Ju större desto bättre.
Ju mer han drack desto fullare blev han.
©écile