Kult. 2003.04 - SeKeL

Kult.
Tidskrift för SeKeL - Linköpings universitet
tema.djur
2003.04
Fototävling
Sverre Sjölander
Blandband At the Zoo
Festivalspecial
Djurens brevlåda
Vad händer sen?
Veganer

[ledare]
”Björnen sover, björnen sover…”
Hösten har anlänt och jag vet att många fruktar den, för vad kommer efter hösten? Jo, en kall vinter.
Det kan tyckas som om det inte finns något slut på eländet. Här kan man utkristallisera två människotyper.
I mångt och mycket påminner vissa människor om vårt största rovdjur björnen, som bokstavligen
vaknar upp under årets varmare månader. När våren börjar göra sig påmind vaknar dessa människor
till liv igen. Liksom hos björnen ökar nu matintaget, trädgårdsgrillarna plockas fram och hullet läggs
på kroppen. Det är också nu det plötsligt tycks bli tid över att ägna åt fortplantning men även tid till
att under semestern ta hand om de ungar man redan satt till jorden. Intrigerna ökar och allas liv tycks
förvandlas till Jackie Collinsromaner. Allt detta sker som en förberedelse inför den kommande vintern,
då vissa människor går i ide och knappt syns till förrän majeldens lågor åter lyser upp staden.
Andra människor tycks fälla, de byter sommardressen mot ett fodrat plagg och går in i en andra andning.
De tågar vidare och hämtar energin ur höstens färgspektra och tycker kanske rent av att mörkret
är betryggande. Oftast bleknar man och skaffar sig
på så vis ett kamouflage likt många andra däggdjur i
de snötäckta landskapen. Maskeringen hjälper till att
hålla de stora lurande hoten på avstånd men livet rullar ändå på; tentor står
för dörren, helgdagar kommer och går, vänner flyttar, kärlek blommar upp
och släkten får tillökning.
Så summan av kardemumman blir; all heder åt björnen, men medan björnen
sover leker livet vidare!
Temat för Kult.04 är alltså djur och numret gästas av zoologen Sverre Sjölander
men bjuder även på annat smått och gott. Trevlig läsning!
Maria Åslund, redaktör Kult.2003
Kult. 2003.04
Tidskrift för SeKeL - Sektionen för kultur vid Linköpings universitet
Redaktör & ansvarig utgivare: Maria Åslund Layout: Jenny Eriksson Korrektur: Anna Hougström
Annons: Maria Åslund Illustrationer: Anna Hougström Foto: Eric Lindvall, Jenny Eriksson och Maria Åslund
Postadress: c/o Åslund Rydsvägen 260 c.46, 584 34 Linköping Telefon: 0708-132627 E-post: kult@sekel.stuff.liu.se
Tryck: Bokakademin i Östergötland AB Omslagsbild: Foto av Jenny Eriksson Hemsida: www.stuff.liu.se/sekel/kult
Nästa utgivning: vecka 43 Manusstopp: 6 oktober ISSN: 1650-8491 Prenumerera: 60 kronor/3 nummer. Samtidigt ingår
medlemskap i SeKeL. Pg. 85 23 39-1 Vi förbehåller oss rätten att redigera inkomna bidrag. Allt arbete med Kult. sker ideellt.
När du läst klart din Kult., ge den till en vän.
Kult. görs inte av
sig själv
Vi välkommnar nya
skribenter, fotografer,
illustratörer m.m.
Intresserad?
Hör av dig till
kult@sekel.stuff.liu.se

Innehåll.
4 - Styrelsen informerar 5 - Hösten med Fes-
teriet 6 - Kollage från det Nolle-p som var
8 - Djurens brevlåda 9 - Veganer inte bara
militanta minkfarmsutsläppare 10 - Äta och ätas
om livsmedel i djurvärlden 14 - Grisarnas svek
och mössens revolution om djurens roll i den poli-
tiska allegorin 16 - Studentens bästa vän Kult.
hälsar på LUShunden 17 - Tävling vinn bland-
bandet At the Zoo 18 - Djurens värld på Natio-
nalmuseum 19 - Hultsfred 2003 same procedure
as last year 20 - Roskildefestivalen mer än bara
musik 22 - Romaner med konsten som inspira-
tion recension 23 - Tävling Kult presenterar, i
samarbete med Linslusen, årets fototävling
24 - Vad händer sen? 26 - I fokus
27 - Poesi Poesi Poesi Poesi Poesi Poesi
10
19
14

[information]
I skrivande stund håller SeKeLs höstnolle-p på för fullt och därmed
står även nollesittningen för dörren. Det är då terminens nollor får
axla sin svarta SeKeL-kavaj och därmed bli ettor - en högtidlig stund
för alla seklerister. Vi i styrelsen hoppas på att få se många av de nya
ettorna på våra aktiviteter i höst! Det finns något för varje stil, smak
och temperament…
Den första aktiviteten, att se två pjäser av Anton Tjechov, anordnas
av Kulturutskottet och detta äger rum den 17 september. SeKeLmedlemmar
har förstås rabatterat pris på biljetten!
För de som är sportiga är den 19 september ett datum att lägga på
minnet. Då startar SeKeLs idrottstimme för terminen. Vi håller till i
Rydsskolans gymnastiksal kl.16-17 på fredagar. Vilken idrott som ska
utövas bestäms av de som deltar och kan växla från gång till gång,
men innebandy brukar vara populärast.
Runt vecka 40 kommer tillfälle ges att höra vilka möjligheter som
finns för kulturvetare efter utbildningen. Denna arbetsmarknadskväll
kommer att slå hål på (den hos teknologer vanliga) fördomen om att
”man inte blir något” efter att ha läst kulturvetenskapliga ämnen!
Ett antal nu vuxna kulturvetare (om man nu någonsin kan bli det?)
kommer att berätta om sina yrkesval och vad de har arbetat med.
Exakt datum kommer så småningom.
Längre fram i oktober, den 25, blir det museibesök med Kulturutskottet
och efter det, konsert.
Dagen efter, den 26 oktober, är ett datum som bör bokas upp i almanackan
med en gång! Då är det Bokens Dag på Hg, en tillställning
där man kan sälja och köpa både begagnade och ibland nya böcker
till en (även för studenter!) mycket billig penning. Det kommer också
att bjudas på föreläsare under dagen.
Det var några av de evenemang och aktiviteter som SeKeL bjuder på
i höst. Håll utkik på anslagstavlan i Ljusgården, i föreläsningssalarna
och i studentmailen efter mer information om exakta tider, priser och
detaljer. Och glöm inte att, bara för att nolle-p snart är slut, så behöver
man inte leta alltför länge efter nästa SeKeL-aktivitet eller fest!
Som slutord vill jag säga, att ni som vill förändra, har idéer, eller vill
vara med att göra sektionen till vad den är, är varmt välkomna att
4
Styrelsen informerar
delta i något av styrelsens utskott, eller kanske i
styrelsen själv? Idrottsutskottet, Kulturutskottet,
Utbildningsbevakarutskottet, Festeriet sKVaLp
och Nolleregeringen står öppna för ditt engagemang!
Vi söker också medlemmar till ett nytt
Informationsutskott, samt någon som är haj på att
hålla på med hemsidor.
Ta kontakt med oss, styrelsen@sekel.stuff.liu.se
och berätta vad du vill göra. Vi finns här för er,
SeKeL-medlemmar!
Vi ses i höst!
Frida Höglander
Informationsansvarig SeKeL
Foto: Maria Åslund
Kult. 2003.04

Hösten med Festeriet
Välkomna tillbaka efter sommaren, speciellt ni som är nya
på Filosofi ska fakulteten och i sektionen SeKeL!
Hur segt det än känns nu inför en kall, dyster, mörk och
ruggig hösttermin hoppas vi i SkVaLp att vi kan pigga upp
er seklerister genom att anordna olika arrangemang under
hösten. Hittills har vi under sommaren arbetat med Nolle-p,
där vi har hjälpt Nolleregeringen med olika arrangemang.
Men vad kommer vi nu att ”ställa till” med? Jo, under
senare delen av höstterminen kommer att vi att anordna en
Drinkfest och efter den stundar en Julsittning.
Vad som kommer att hända innan dess är inte helt klart än
men fester kommer det att bli, i samma härliga anda som
vi hade under vårterminen. Vilka teman det kommer vara
på festerna är något vi hoppas ni, seklerister, kan hjälpa oss
med. Kom gärna med förslag! Visst kan vi bestämma helt
själva men eftersom festerna är till för er kanske det blir
Kult. 2003.04
Du missar väl inte något av höstens musik-,
underhållnings- och teaterarrangemang!
Hämta det fullmatade Kultur & Konsertprogrammet
på Universitetsbiblioteken, Stadsbiblioteket,
i Konserthuset eller Stadshuset, i skivaffären,
på hotellet... med flera platser!
Eller ring 013-20 62 24 så skickar vi hem det
till dig!
Kultur- och fritidsnämnden i Linköping
ännu roligare om även ni får vara med och bestämma på ett
litet hörn.
Vi i SkVaLp vill även göra er uppmärksamma på att vi under
hösten kommer att söka fl er festerister. Är detta något som
lockar? Eller vill du bara ha mer information om vad man
som festerist sysslar med? Tveka då inte att höra av dig till
oss, så kanske du kan bli en av de som får äran att samarbeta
med oss i höst. Mer information om datum för intervjuer
kommer senare.
Slutligen skulle vi vilja ge en ros till Alexandra Carlström
som tillsammans med sin nolleregering gjort ett kanonbra
arbete med höstens Nolle-p. Bra jobbat!
M v h
Klas Lundgren, Festerichef
klalu209@student.liu.se
[information]
5

[nolle-p]
Lekar utanför f d Skåland.
En lapp ger två
kroppsdelar mot varandra.
en klurig och
ganska intim lek!
Kollage från det
Det finns flera
olika variationer på
hur man gör om man
vill nudda så lite
mark som möjligt.
Skottkärran, en
klassiker.

Nolle-p som var Foto:
Till snälla nollor
som fjäskar bra
delas guldstjärnor
ut.
På nollegympan
lärde Niclas oss
hur viktigt det är
att värma upp innan
man börjar med
bollsportandet.
Eric Lindvall, Jenny Eriksson & Maria Åslund
På vinbrännbollen
visade SkVaLp hur en
lyra ska slås.
Under nolleuppdragen kom
döden på besök. Om och
om igen...

[djur]
Djurens brevlåda
8
– James Hollingworth
och Karin Ljungman
I
P3:s ungdomsprogram Hammock den 24
juli i år, kl. 16:29, mittemellan Eminem och
Linkin Park, spelades något oväntat låten
”Älgarna demonstrerar” från skivan Djurens brevlåda.
Alla som har denna raring i sin skivsamling, räck upp
en hand! Även om någon skulle påstå något annat så
är detta tidernas häftigaste samling med låtar om djur.
James Hollingworths och Karin Ljungmans lilla mästerverk
från 1976 håller än, och har för länge sedan uppnått kultstatus
bland oss mellan 20 och 40 år. Själv tillhör jag de yngre i den
skaran.
Ni vet hur det är – som med tidningen Bamse ungefär. När
man börjar närma sig mellanstadiet kan man inte längre med
hedern i behåll komma dragandes med att man fortfarande
läser den. Sedan fyller man 20 och då är det plötsligt okej
igen. Med spelad distans söker man sig tillbaka till barndomens
trygghet som den nostalgiker man redan hunnit bli.
Det handlar om musik för barn, men den här skivan har, vill
jag tro, universella kvalitéer. Melodierna är starka (med ekon av
den tidens popmusik) och texterna känns trots temat (svenska
djur i skog och mark) aldrig fåniga. James och Karin undviker
att bli tråkiga i sitt berättande och beskrivande med hjälp av en
lagom dos nonsenstexter. De undviker att bli för gulliga när,
i deras värld, döden är ett faktum som ständigt lurar i buskar
och vass.
Text: Tomas Olausson
Med låtar som exempelvis ”Hur ska jag göra för att komma
över vägen?” och förut nämnda ”Älgarna demonstrerar”,
bidrar de även med ett allvarligt inlägg i miljödebatten.
Texterna behandlar däremellan större delen av vårt känsloregister:
glädje, ilska, nyfikenhet, förvirring, melankoli,
otålighet, undrande… o s v.
Att dessutom skriva en bredbent rocklåt om något
så oromantiskt som en mullvad, och komma undan
med det, är i mina ögon imponerande bara det.
Avslutningsvis skulle jag bara vilja säga: Du är inte så
gammal som du tror! Än finns det tid att vara barnslig!
Gå ut i skogen och hälsa på alla talande djur, vet jag!
Kult. 2003.04

Veganer
inte bara militanta
minkfarmsutsläppare
Text: Peter Salomonsson
Innan jag bestämde mig för att flytta till Linköping
hade jag tidigare spenderat ett par år vid Umeå universitet.
Min kunskap om veganer var knapp då jag
landade i denna svenska veganhuvustad. Vad jag kände till
var vad jag sett på TV – protester utanför McDonalds och
utsläppta minkar vid farmar.
Det är oftast den bild media ger av veganerna. Våldsamma
ungdomar som enbart är ute efter att förstöra. Den bild jag
fick av de veganer jag träffade uppe i norr var en helt annan.
Jag möttes av öppna och nyfikna människor som gärna tog
en diskusion för mycket än en för lite. Våld och förstörelse
var bland det sista jag skulle associera dem med. Givetvis
finns det de som inte håller sig inom lagens ramar; liksom
huliganer finns bland fotbollssupportrar och stenkastare
bland protestanter vid toppmöten. Det är synd bara att
[djur]
Så gott som varje dag använder de flesta av oss produkter som vi har
fått på bekostnad av djuren. Djur som sätter livet till för att vi ska få
mat, kläder och diverse annat. Vi ser detta som en naturlig del av vårt
vardagliga liv. Men det finns de som tänker annorlunda.
tidningar och TV ger dem all uppmärksamhet trots att de är
i minoritet. Så låt oss lägga McDonalds och minkfarmar åt
sidan ett tag och göra klart – vad är en vegan?
En vegan är en person som anser att djur har samma rätttigheter
som människor. Han eller hon tar därmed avstånd
från allt sådant som plågats eller dödats. Detta innebär att
förutom kött så finns inte heller mjölk, ost, yoghurt, fil eller
grädde från kor med i kosten, liksom ägg. De lever även så
att de inte stöder utnyttjande av djur på andra sätt. Inget
skinn, ull eller silke i kläder eller möbler. Rengöringsmedel,
schampo och smink används enbart om det inte testats på
djur. Genom att låta bli att köpa dessa varor försöker de
påverka företagens framställningssätt och dess produktutbud.
Tanken är att göra animaliska produkter olönsamma
vilket ska medföra att företagen tvingas byta produkter.
Kult. 2003.04 9

Liknande levnadssätt i förhållandet till djur går att spåra
tillbaka till människor som levde så tidigt som på 1400talet.
Ordet vegan myntades dock först i England år 1944
då Vegan Society bildades.
Det finns en rad anledningar till veganernas ställningstagande.
Lisa Gålmark har skrivit boken Vadå vegan? och tar
där upp fem stycken vanliga argument för veganism. Det
första gäller själva djuren. Djur kan lida, känna glädje och
sorg precis som människor. Att föda upp djur i syfte att
sälja liken som mat anser hon vara etiskt oförsvarbart. Det
andra handlar om miljön. Vegansk kost ger lägre utsläpp
av kväve, metan och ammoniak. Dessutom kräver den
mindre energi och sextio procent mindre mark att producera.
Vidare tar hon upp tredje världen och svältproblemet.
En bit mark genom odling kan ge mat åt tolv veganer
men bara åt en köttätare. Genom att skippa omvägen via
djuren räcker maten till fler personer.
Hälsan förbättras. I vegansk kost finns mindre skadliga
ämnen än i animalisk kost. Hennes sista argument handlar
[djur]
Äta ofta
10
om sanning och respekt. De flesta människor vet att djur föds
upp, utnyttjas och slaktas för pengar och bekvämlighet. Vi
känner till sanningen men vill inte släppa in och erkänna den.
Hon menar att som vegan slipper man detta självbedrägeri.
Så, med bland andra dessa argument och på ett icke-våldsamt
handlingssätt, kämpar de flesta veganer för ett samhälle som
även inkluderar djuren som likvärdiga medborgare.
Flera kända ansikten ansikten är både veganer och vegetarianer,
däribland häcklöparen Edwin Moses och komikern
Peter Wahlbeck. Under min tid i Umeå var veganismen tätt
sammankopplad med den nu nedlagda musikgruppen Refused,
särskilt frontmannen Dennis Lyxén. Veganer eller vegetarianer
är för övrigt vanligt förekommande i musikbranchen.
Morrissey, Moby, Di Leva och Michael Diamond i Beastie
Boys för att nämna några.
För den intresserade kan jag rekommendera Lisa Gålmarks
ovan nämnda bok. För den som djupare vill studera djurens
rätt ur ett etiskt perspektiv har filosofen Peter Singer skrivit
mycket om ämnet.
Äta och ätas
- om livsmedel i djurvärlden
Människan är konstruerad för att äta varje dag. För oss
faller det sig naturligt att tro att detta är ett normaltillstånd,
men så är det inte i djurvärlden. Här finns alla tänkbara
alternativ, från att äta en enda gång i livet till ett närmast
oavbrutet näringsintag
Ett omfattande, ständigt ätande är typiskt för djur som
utnyttjar en näringsfattig eller hårdsmält föda. Typexempel
här är de stora gräsätarna, som häst och ko. De kan, lika
litet som människan, smälta cellulosa, och är alltså hänvisade
till hjälp från mikroorganismer, i mage och tarm, för
Text & foto: Sverre Sjölander, professor i zoologi, Linköpings Universitet
att bryta ned växtcellernas väggar. Trots hjälpen kan gräsätarna
bara utnyttja en del av näringen i växtfödan, och gödseln
innehåller en hel del outnyttjad energi (gödsel är ett bra
bränsle!), och de kompenserar detta genom att öka intaget.
Ett ständigt ätande måste den också ägna sig åt som lever på
att samla in små näringspartiklar. Det gäller till exempel alla
de tusentals djurarter som lever på att filtrera havets plankton.
Här finner vi ofta att både levnadssätt och morfologi är
helt dominerade av planktonfiltrerandet, att djuret är en sorts
levande fångstmaskin, som bokstavligen ägnar hela sitt liv åt
att skaffa sig näring.
Kult. 2003.04

”Äta bör man annars dör man” ett
talesätt som är svårt att argumentera
emot. För vissa djur räcker det dock
med ett mål under en livstid. Låter
det underligt? Professor Sverre Sjölander
berättar hur det ligger till.
Äta sällan
Å andra sidan har vi de djur som är anpassade till att då
och då få tag på ett rejält skrovmål av högvärdig föda. Här
finns det många exempel i insektsvärlden, där blodsugare
som myggor och andra ibland bara behöver ett enda mål
mat för att kunna slutföra sin livscykel. För en orm kan ett
enda stort byte innebära skillnaden mellan att kunna övervintra
med livet i behåll eller att svälta ihjäl.
Hos ormarna tillkommer dessutom en intressant specialanpassning.
Bytet sväljs ju helt, och det innebär att det tar
lång tid för matsmältningsvätskan att tränga in kroppen.
Problemet har lösts, hos många arter, genom att ormen
har långa tänder bak i svalget som punkterar bytets hud
och dessutom, i många fall, direkt injicerar enzymhaltig
saliv. Senare, under evolutionen, har denna injektionsmekanism
kommit att förändras, till exempel hos huggormarna,
så att de ihåliga tänderna flyttats fram i munnen,
och inte bara injicerar nedbrytande enzym utan också
nervgifter. Matsmältningsapparaten blir ett jaktvapen (och
försvarsvapen).
Äta under en kort tid
Till slut har vi de fall där en viss ekologi erbjuder stora
mängder näring, under kort tid. En sådan tillgång kan
utnyttjas på flera olika sätt. Man kan till exempel vandra
till den näringsrika platsen, och vistas där under perioden
av näringstillgång. I de nordliga trakterna av världen finns
exempelvis under sommaren en oerhörd tillgång på insekter,
rika på fett och äggvita. Alltså kommer hundratals
miljoner fåglar hit upp för att förlägga sin häckning till en
plats som bjuder på en stor tillgång på högvärdig näring.
Samma sak gäller polarhaven, men där är det inte insekter
Kult. 2003.04
utan små kräftdjur som är resursen. Valar, pingviner och
många andra är specialiserade på att utnyttja den kortvariga
rikedomen, till priset av att de måste svälta i många månader
och - i pingvinernas fall - häcka under extrema klimatbetingelser.
Fettförrådet
Att ha nästan obegränsad tillgång på föda under kort tid,
för att sedan inte ha någon föda alls under resten av året, är
naturligtvis ett svårt problem. Men det klaras av genom att
djuren under den goda tiden lägger upp ett späckförråd, som
bär dem över svältperioden. Valarna äter alltså bara under
tre-fyra månader på året, och svälter sedan, liksom många
sälar, sjöbjörnar och andra djur. Intressant nog utnyttjar sälar
och valar svältperioden för att föda upp sina ungar, så att
späcklagret inte bara skall räcka till att föda djuret självt utan
också att producera mjölk åt en unge.
Pingvinerna häckar likaså under svältperioden, och lever
i månader bara på kroppsfettet, stående på isen. Björnen
och flera andra nordliga arter löser svältproblemet inte bara
genom att lägga upp ett späcklager (och föda upp ungarna i
idet!) utan också genom att dra ned på energiförbrukningen i
form av vintersömn eller dvala.
Människans anpassningar - en tropisk apa
Sverre Sjölander
Om vi betraktar vår egen art ur en sådan ekologisk synpunkt
är det klart att vi är anpassade till en tropisk ekologi, med
en ganska jämn tillförsel av näring under hela året, dag för
dag. Den tropiska härstamningen bekräftas inte bara av
arkeologiska data utan också till exempel av vår oförmåga
att syntetisera askorbinsyra, något som en djurart bara kan
11

kosta på sig om det i födan fi nns en jämn tillgång
på detta ämne under större delen av året. Vitamin C
är som bekant inte något vitamin för de fl esta andra
däggdjur, särskilt i norr. Vitamin D är ett liknande
problem här uppe.
Att vi alltid varit allätare visas också av att vi har
behov av ett stort antal ämnen som måste tillföras
via födan, ämnen som vi inte själva kan syntetisera.
Det är ju fullt ut möjligt att till exempel få fram en
komplett skalbagge uteslutande med hjälp av torrt
trämjöl. Eftersom det i den biologiska världen fi nns
sådana syntesmekanismer, är det klart att när en art
saknar förmågan att själv framställa ett viktigt ämne
beror detta i allmänhet på att något behov inte funnits,
alltså att ämnet ifråga redan fi nns i födan. Vårt
behov av vitaminer, mineral, fi brer och till exempel
essentiella aminosyror säger alltså en hel del om den
ekologi som vi under miljontals år måste ha levt i.
Fett och socker
Ett problem som vi delar med de fl esta arter är
att olika föda är olika energirik, och att man bör
koncentrera sig på sådan föda som ger mest energi.
Fett och socker är de ämnen som ger mest energi,
och ett djur bör alltså inte bara vara konstruerat
så att det kan upptäcka fett och socker (i form av
”smak”) utan också så att fett och socker ger en
positiv återkoppling (”smakar gott”). Det är inte så
gott om fett i naturen, och det fi nns ofta bara under
en kort tid på året (nötter, frön, feta djur). Socker är
det också ont om (honung, mogna frukter och bär),
så där gäller det likaså att hålla sig framme så länge
det går. Den av våra förfäder som tyckte att nötter,
söta frukter, fet fi sk och feta biffar var delikatesser,
han eller hon fi ck i sig högvärdig näring, klarade sig
bra och fi ck många barn. Den som däremot koncentrerade
sig på en lågenergidiet av kruska, kli och
nyttiga frön, och avstod från det feta och söta, hade
inte stor chans att bli förfader till oss, i en hård och
energikrävande omgivning.
Att sätta stopp - varför vi äter fel
Bara i det fall ett djur riskerar att få i sig för mycket
av ett ämne, för länge, bör en mekanism byggas in
som säger stopp. I vårt fall har ett sådant behov
knappast funnits när det gäller socker och fett,
annat än som ett stopp för alltför stora mängder fett
i en enda måltid. Men en varningsmekanism för ett
långvarigt överintag av fett eller socker kan knappast ha uppkommit,
eftersom situationen var okänd i vår förhistoria.
Biologiskt är det därför precis vad man kan vänta sig att vi föräter
oss, om man erbjuder oss en utfodring där socker och fett presenteras
ad libitum, på samma sätt som djur i en zoologisk trädgård
föräter sig på det som är ”godast” för dem. (Som bekant måste djur
i djurparker hållas under noggrann diet av denna anledning). Det är
alltså lätt att förklara varför vi - och de fl esta andra djur - reagerar
positivt på socker, och det är likaså, biologiskt sett, lätt att förklara
att vi reagerar positivt på just de ämnen som lätt löses i fett, att de
har blivit ”smakämnen” för oss, eftersom de är bra indikatorer på
vilka delar av födan som innehåller mest fett.
Att undvika gifter
Sist men inte minst har alla djur problemet att undvika att få i sig
skadliga ämnen och parasiter via födan. Gifter av olika slag, som
ofta förekommer i en arts föda, kommer antingen att leda till att en
neutraliseringsmekanism utvecklas, eller till att djuret utvecklar förmågan
att detektera ämnet och undvika det (det smakar eller luktar
”illa”). Vi skall undvika födoämnen där en bakteriell nedbrytning
satt igång, för det innebär ofta att födan förgiftats av bakterierna
(som vill ha den i fred!). Att reagera på surströmmingslukt är alltså
biologiskt sett helt vettigt, trots att just denna speciella nedbrytning
inte innebär någon fara för oss (men det kan det gamla biologiska
varningssystemet inte ”veta”).
Man kan därför förutsätta att gifter som normalt förekommer i den
naturliga födan undviks genom medfödda försvarsmekanismer, det
vill säga det som kan skada ett djur undviker det av sig självt. Tyvärr
gäller detta - givetvis - inte alla nya, skadliga ämnen som industrisamhället
skapat och som djur och människor inte har hunnit
utveckla något försvar mot. Sådana nya ämnen kan alltså upplevas
Foto: Jenny Eriksson
12 Kult. 2003.04

som smak- och luktfria, utlöser inte kräkning eller annat försvar,
och det gör dem naturligtvis till en stor fara.
Prägling på föda
I naturtillståndets årmiljoner hade man ätit allt som gick att
äta när man var litet barn, kanske 4-5 år. Om någon kom
dragande med en ny sak och påstod att den gick att äta var
det vettigt att vara misstänksam. Om det är ätbart, varför
har jag inte fått det förut? Och riktigt misstänksam skall
man förstås vara om någon kommer till en i vuxen ålder och
säger att gräshoppor, larver eller ormkött faktiskt inte bara
är ätbart, utan gott. Varför pröva? Om det går att äta hade
det funnits på min barndoms matsedel. Räkor är visserligen
lika insektslika som en gräshoppa, men räkor fi ck jag som
barn. De är mat - men gräshoppor är det inte.
Vi kan dra en intressant slutsats av detta: barn skall så tidigt
som möjligt presenteras för så många rätter som möjligt, så
att de tidigt blir präglade på dem. Man kan bara beklaga att
ett av världens på sin tid bästa matintroduktionssystem, de
svenska skolbespisningarna, drabbats så hårt av besparingarna
i skolvärlden.
I det här sammanhanget fi nns det en intressant präglingsreaktion
som vi ärvt från stenåldern. Den säger: ”om Du blir
illamående av en viss föda, ät den aldrig mer! Var den giftig
en gång är den det i fortsättningen också!” En vettig och bra
reaktion, som fungerat under miljoner år. Men den kan slå
fel. Om man drabbas av en magsjukdom, eller av sjösjuka,
så kan mekanismen slå till och förbinda sjukan med det som
man nyss åt - trots att det kanske var en fullkomligt harmlös
maträtt. Det är inte så få människor som har någon sådan
här typ av mat som de inte kan få ned - för den har blivit
felpräglad.
En ny situation med nya problem
Hittills har vi väl ofta tenderat att så att säga ta för givet att
vår egen art är som den är när det gäller vår näring, utan att
närmare tänka på detta ”naturgivna”. Men det kan faktiskt
löna sig att fundera över vad det är som lett till att vi har just
de preferenser som vi har, att vår matsmältning fungerar
som den gör, vad vi tål och inte tål och - inte minst - varför
vi gör de misstag som vi gör. Vi har tagit vår egen art från
en ekologi som under miljontals år bjudit på en relativt
stabil diet, och placerat oss själva i en zoologisk trädgård,
där andra födoämnen (och andra gifter) erbjuds, i mängder
och under tidsperioder som aldrig tidigare förekommit, och
där det dessutom är individens sak att bestämma vad man
vill ta till sig av det nya och rika utbudet. Egentligen är det
förvånande att vi inte har större problem än vi har.
Kult. 2003.04
SeKeL presenterar
BOKENS
DAG
på HG
26 oktober
Håll utkik efter anslag, eller läs mer på
www.stuff.liu.se/sekel
13

[djur]
Grisarnas svek
och mössens revolution
Om djurens roll i den politiska allegorin
Monarkin i Musitanien avskaffas med våld under hurrarop och jubel.
Den rättfärdige uppviglaren Bamse följer förtjust händelseförloppet.
Text: Andreas Hedberg
Varför får djur spela människornas roll i politiska allegorier?
Finns det någon mening med att låta diktatorer, upprorsmän
och ekonomiska makthavare liknas vid grisar, björnar och lejon?
Kult. har kikat närmre på några välkända fabler.
”Det finns ingen marknad för barnböcker”. Det
var vad George Orwell fick höra från en av de
många förlagsredaktörer som nekade honom
utgivning av boken Animal Farm. A Fairy Story. Att
betrakta fabler och allegoriska berättelser som barnlitteratur
är inget ovanligt i litteraturhistorien. Till och
med Jonathan Swifts Travels into several remote nations of
the world. In four parts. By Lemuel Gulliver. First a surgeon,
and then a captain of several ships (på svenska kort och
gott känd som Gullivers resor) har försetts med färgglada
omslag och sålts som barnbok i bokhandlar och köpcentra
över hela världen. Att Swifts politiska, religiösa och
sociala satir fått en sådan status är något av ett mirakel.
Djurens revolution
Riktigt så illa gick det inte för Orwell. Hans bok blev
slutligen utgiven och känd som en av den politiska 1900talslitteraturens
klassiker. Själv beskrev han Animal Farm
som “the history of a revolution that went wrong – and
of the excellent excuses that were forthcoming at every
step for the perversion of the original doctrine”. Till
ytan handlar berättelsen om en bondgård i England, där
14 Kult. 2003.04

djuren tröttnat på den försupne ägarens tyranni och med
våld driver iväg honom och hans anställda. Som ensamma
herrar över gården skall de skapa en ny ordning där allt
sköts rättvist. “All animals are equal”, heter det i den grundlag
som formuleras. Grisarna, som tagit en ledande ställning
i revolutionen, blir emellertid alltmer maktfullkomliga, tar
till slut efter de förhatliga människorna och bildar en ny
styrande elit som de andra djuren måste underkasta sig. Den
nya devisen lyder: ”All animals are equal, but some animals
are more equal than others”.
Stalinporträttet
Orwell var socialist men erkände öppet att hans bok var
en satir över Sovjetunionen och den misslyckade ryska
revolutionen. Ledargrisen Napoleon representerar Stalin,
andregrisen Snowball, som drivs på flykten, spelar Trotskijs
roll, och så vidare. När Orwell av en överlevare från de sovjetiska
fånglägren fick höra att det var Stalins storhet, hans
beslut att stanna i Moskva även när tyskarna stod vid stadsgränsen,
som räddat Ryssland under Andra världskriget, bad
han sin förläggare att ändra en formulering i bokens åttonde
kapitel. Istället för “all the animals, including Napoleon,
fell to the ground” (under människornas anfall) ville han
nu att det skulle stå “all the animals, except Napoleon”.
Denna förändring, skrev Orwell, ”would be fair to Stalin,
as he did stay in Moscow during the German advance”.
Joakim von Anka och kapitalismen
Också i den litteratur som verkligen skrivits för barn och
ungdomar kan man märka att sagodjuren agerar på ett
mycket mänskligt och politiskt illustrativt sätt. Hos Carl
Barks, den främste av Disneykoncernens serietecknare, är
sådana mönster mycket vanliga. Flera av Barks ankäventyr
förklarar på ett nästan skolboksaktigt vis de mekanismer
som styr kapitalismens ekonomiska system. “Tralla la”
är ett sådant äventyr. Driven till vansinne av ansvaret
för sina omåttliga rikedomar tar farbror Joakim med sig
Kalle och knattarna till sagolandet Tralla la i Himalaya.
Invånarna har inga begrepp om vare sig pengar eller
rikedom och Joakim stortrivs. Allt är lugnt och fridfullt
ända tills han begår misstaget att ge bort en flaskkapsyl
till en bonde. Den skinande kapsylen förhäxar Tralla las
invånare som genast bjuder över varandra för att få det
åtråvärda föremålet i sin ägo. Ett monetärt system med
kapitalistiska principer tar snabbt form. Farbror Joakim
skaffar fler kapsyler åt Tralla las invånare och vips är
inflationen igång. Besvikna över att paradiset gått förlorat
framför deras ögon återvänder ankorna till Ankeborg.
Bamse och folkupproret
Ett annat politiskt mönster finner man i “Bamse och lemonadkällan”
(Bamse nr 9/78). Mössen i det avlägsna landet
Musitanien har upptäckt en underjordisk källa full av lemonad.
De gräver genast en brunn och betraktar källan som
folkets egendom. Men deras land ockuperas snart av större
och starkare djur. Lejon och krokodiler börjar bråka med
varandra över mössens huvud. Lejonen segrar, driver iväg
både krokodilerna och de små mössen och bygger en hög
mur runt källan. Mössen får inte ens smaka av den goda
lemonaden. Men Bamse inspirerar mössen till uppror och
i kraft av sitt överlägsna antal driver de lejonen på flykten.
Lemonadkällan tillfaller åter det folk som funnit den och
den rättfärdige uppviglaren Bamse kan lugnt fara tillbaka
hem. Berättelsen är en tydlig markering mot diskriminerande
lagar och de starkares tyranni. I den fristående
fortsättningen ”Bamse och kung Krokosmil” (Bamse nr
5/96) utbrister Bamse: ”Usch, jag blir så arg! Jämt ska stora
dumma sej. Och har de vapen tror de att de kan göra som
de vill. Vi måste stoppa dem.”
Fabeln och varseblivningens varaktighet
Exemplen hopar sig. Men varför skapar man alla dessa
historier med möss som gör revolution och grisar som
förråder den socialistiska ideologin? Varför inte bara skriva
som det är, att det egentligen handlar om människan och
samhället? Är inte allegorin ett slags eufemism som leder
läsarens tanke bort från författarens verkliga intentioner?
”Inte då”, skulle den ryske formalisten och litteraturvetaren
Viktor Sklovskij bestämt svara, ”främmandegöringen
och den medvetet försvårade formen syftar båda till att
stegra varseblivningens varaktighet”. Om huvudpersonen i
Animal Farm hetat Josef Stalin hade Orwells ”fairy story”
bara varit ännu en historiebok om Sovjetunionen. Men om
Stalin är en gris och bär ett annat namn, om kapitalisten
är en anka med glasögon och damasker, då tvingas läsaren
anstränga sig och upplever därmed berättelsen på ett djupare
och mer varaktigt vis. Det som är bekant men ändå
främmande väcker oss ur vardagens automatiserade varseblivning
och får oss att tänka vidare. Det finns en anledning
till att jag minns ”Bamse och lemonadkällan”, medan jag
totalt glömt bort den lärobok i samhällskunskap som jag
tvingades läsa på gymnasiet.
Kult. 2003.04 15

[djur]
Studentens bästa vän
I årets SOF-kortege uppmärksammade säkert många besökare
ett nytt inslag. Mellan studentorkestrar och fyndiga kortegekonstruktioner
gick LUShunden, ett något mer ludet och
djuriskt inslag. Kult. fick genast upp vittringen på denna spännande
förening och bestämde därför träff med dem så fort
höstterminen dragit igång.
Text: Maria Åslund - Foto: Jenny Eriksson
Solen tittar lite motvilligt fram över Vallamassivet när vi en eftermiddag
möter tre glada och entusiastiska hundägare och kring
våra ben springer två minst lika glada fyrbenta medlemmar av
LUShunden. Vi står och tittar på när hundarna leker på gräsplanen och
det blir snabbt klart att det inte alltid är störst som bestämmer. Här är det
istället den äldsta, nämligen lilla dvärgschnauzern Signe som bossar med
den betydligt större Russin som är en brun storpudel. I en liten bärbar
bur sitter LUShundens absolut minsta medlem, den elva veckor gamla
papillonhunden Lovis. Eftersom hon ännu inte vaccinerats får hon vänta
med att leka med de andra hundarna.
När LUShunden har sina söndagsträffar brukar antalet deltagare variera
beroende på väder och vind men på pappret har föreningen ca 30 medlemmar.
Ibland delar de upp sig i grupper med stora och små hundar
så att leken blir lite mer jämlik, förklarar Russins matte Maria Brenner
som även är ordförande i föreningen. Tillsammans med Åsa Wrede och
Daniel Wransjö, matte och husse till de två mindre hundarna, berättar
hon om LUShundens andra aktiviteter under förra terminen. Hittills har
hundägarna hunnit med att baka hundgodis till sina små vänner men
det har även arrangerats en minikurs i lydnad tillsammans med Östra
hundskolan.
Inför hösten finns planer för liknande aktiviteter förklarar Åsa Wrede.
Eftersom många hundägare har kontakt med Linköpings brukshundklubb
är tanken att de skall anordna några introduktionskurser tillsammans
med dem. Dessutom förklarar hon leende att de ser fram emot
ett besök på Kolmården där vargarna är den största attraktionen. Vi
fortsätter att prata medan hundarna, utan att de visar minsta tecken på
att förlora någon energi, fortfarande jagar varandra. Man kan undra hur
ett sådant energiknippe, som en hund oftast är, klarar av att bo i en liten
studentlya. Genast får jag förklarat för mig att det är en vanlig missuppfattning.
Tanken är ju att hunden skall vara ute så mycket som möjligt
och springa av sig att den tid man spenderar inomhus behöver hunden
bara för att vila och återhämta sig. Åsa fortsätter att förklara att hon bara
har sett det som en fördel att vara student när de skaffade hund eftersom
möjligheten att vara hemma med valpen är betydligt större än om man
skulle ha ett arbete.
Åsa Wrede med hundarna Russin och Lovis
Tanken med LUShunden är framför allt att
hundägande studenter lättare skall komma i
kontakt med varandra. Föreningen gör det
möjligt att byta erfarenheter, att få sällskap
ut på skogspromenader och inte minst skapar
föreningen ett värdefullt kontaktnät när man
är i behov av hundvakt. Men man behöver
inte vara hundägare för att gå med i föreningen,
det räcker med nyfikenhet och ett äkta
hundintresse eftersom det dessutom planeras
aktiviteter utan de fyrbenta vännerna under
terminerna.
Till slut kopplas storpudeln Russin, och buren
till lilla Lovis öppnas och ut på den stora väldiga
mattan staplar den lilla papillonhunden
som med stora runda ögon märker hur hon
har hela världen för sina tassar. Hon sätter av
mellan våra ben, fram mot en liten sandhög.
Som en evig beskyddare vakar Signe över
henne, ingen får komma för nära. Det lilla
skådespelet ger en förkänsla av att höstens
söndagsträffar med LUShunden kan bli riktigt
underhållande.
16 Kult. 2003.04

TÄVLING
vinn Olas & Annas djurband:
At the Zoo
Tag chansen att vinna ett blandband
med äkta kvalitetsmusik!
Temat är självklart djur. Svara
bara på våra frågor och skicka ditt
svar (eller lämna en lapp nästa
gång du ser någon av oss) till
kult@sekel.stuff.liu.se innan den
12 oktober.
Frågor:
1. Mark Kozeleks album What’s next to the moon
består enbart av covers. Vilket band gjorde
låtarna från början?
1. Thin Lizzy
X. AC/DC
2. Led Zeppelin
2. Kathleen Hannah var sångerska i Bikini Kill.
Vilket av följande namn förknippas inte med
henne?
1. Chicks on Speed
X. Le Tigre
2. Julie Ruin
3. Stefan Sundström ses ofta som den svenska
vistraditionens räddare. Han har ägnat en hel
skiva åt att tolka en av sina föregångare. Vem?
1. Allan Edwall
X. Fred Åkerström
2. Cornelis Vreeswijk
4. Oi-punkarna i Dropkick Murphys är stolta över
att vara wild rovers som kan allt om att supa och
slåss. Var har de sina rötter?
1. Wales
X. Skottland
2. Irland
Kult. 2003.04
Olas sida:
1. Pearl Jam: Animal
2. Peps: Vilddjurets tecken
3, Daniel Johnston: Walking
the cow
4. Pluxus: Boa
5. Modest Mouse: Doing the
cockroach
6. Cat Stevens: I love my dog
7. Beatles: I am the walrus
8. Charta 77: Lilla björn och
lilla tiger
9. Dropkick Murphys: Good rats
10. Songs: Ohia: Lioness
11. Stefan Sundström: Fisk i
en skål
12. Ride: Polar bear
Annas sida:
1. Nick Drake: Black eyed dog
2. Belle & Sebastian: Fox in
the snow
3. Ani DiFranco: Born a lion
5. Vilken film är låten ”Dead duck“ med i?
1. Fever Pitch
X. Om en pojke
2. High Fidelity
6. Vad betyder Vreeswijk på holländska?
1. Fruktans plats
X. Fredens plats
2. Vredens plats
[djur]
4. Pixies: Monkey gone to
heaven
5. Tori Amos: Mr Zebra
6. Eels: Ant farm
7. Bikini Kill: Star fi sh
8. Mark Kozelek: Dragonfl ies
9. Kathryn Williams: Toocan
10. bob hund: Plankton
11. The Magnetic Fields: Boa
constrictor
12. Stereo Total: Crazy horse
13. Cornelis Vreeswijk: Fåglar
14. Stina Nordenstam: Bird on
a wire
15. The Cure: The Caterpillar
16. P J Harvey: Snake
17. Phoebe Buffay & The Hairballs
feat. The Pretenders:
Smelly cat medley
18. Badly Drawn Boy: Dead
duck
19. Fem myror är fl er än fyra
elefanter
7. Få artister har fått reggae att låta så svensk
som Peps Persson. Vilken av följande sånger är
en skånsk variant av en sån Bob Marley gjorde
först?
1. Styr den opp
X. Liden vid kanin
2. Oh boy!
8. Pearl Jam var bara ett i raden av band som
gjorde flanellskjortor, trasiga jeans och ångest
trendigt i 90-talets början. Alla banden kom från
samma stad, grungens och svårmodets Mecka. Vilken
är staden?
1. Detroit
X. Seattle
2. Austin
17

[djur]
18
Vi är vana vid att se människan och hennes värld som
huvudföremål för konstnärens verksamhet. Men det
finns förstås undantag, undantag som visas på Nationalmuseums
utställning ”Från svans till snabel”. Följ
med Kult. och Nattmusen på äventyr.
Text: Andreas Hedberg
Djurens värld på
Nationalmuseum
Nattmusen har fått sitt namn för att hon bor på
Nationalmuseum och syns mest om natten. Hon
är museets husmus, och guidar barnen (och de
vuxna också för den delen) runt utställningen ”Från svans
till snabel”, en samling målningar och andra konstverk
med djur som gemensamt motiv. Nattmusen dyker upp
med jämna mellanrum i museets informationsmaterial och
berättar vem som har målat vilka tavlor, och ibland kommenterar
hon de som hon tycker är särskilt roliga.
Kuratorerna har försökt göra utställningen till ”ett konstäventyr
för hela familjen”. Man har ansträngt sig för att
skapa en särskilt fantasieggande stämning. Ljuset i lokalerna
är svagare än vanligt. Tak och väggar pryds av bredbladiga
växter och arméns kamouflagenät. Luften är varm
och fuktig som i en regnskog. Ur högtalarna hörs kor som
råmar, fåglar som sjunger och hästar som gnäggar.
Utställningen har fem olika avdelningar. I det första
rummet kan man se ”vilda exotiska djur”. Här finns målningar
från en tid då djur från andra kontinenter var så pass
okända att konstnärerna tvingades göra kvalificerade gissningar
i sitt arbete. Ett välkänt exempel är Dürers träsnitt
av en noshörning från 1515, där det arma djuret ser ut att
bära något slags riddarrustning av medeltida modell. David
Klöcker Ehrenstrahl, det svenska måleriets fader, finns
representerad med en målning föreställande en ”neger med
papegojor och markattor” – det exotiska Afrika fångat i ett
lätthanterat nötskal till den nyfikne åskådarens behag.
Den stackars Ehrenstrahl tycks ha varit rejält hunsad av sin
patron, kungen. Konstnären skickades land och rike runt
för att måla av hitresta kameler, missbildade hundar, vita
ekorrar och förnäma damers sällskapsdjur. Att hovmålare
tvingades måla kungens husdjur var för övrigt ingen ovan-
Fransisco Goya y Luciente, 1746-1828
Fotograf: Hans Thorwid
lighet på 1700-talet. Med på utställningen finns bland annat
oljemålningen ”Fredrik I:s mopsar, Ulrika Eleonora d.y:
s lilla hund samt en papegoja”, vars upphovsman valt att
inför eftervärlden förbli anonym.
Utställningens sista avdelning, ”underliga djur”, är nästan
roligast. Här får vi stifta bekantskap med Goyas teckning
av en åsna sittande vid ett skrivbord, begåvad med underskriften
”Och sådan var hans farfar”. Danilovs serie ”Mina
vänner hundarna” är snarare en samling personligheter
och konstnärliga stilar, åskådliggjorda med hunden som
enda motiv, en begränsning som resulterat i en blixtrande
skaparlust.
Det är lunchtid och en käck kvinna i ungdomligt orange
tröja guidar ett gäng sexåringar runt utställningen. Hon
pekar på tavlorna och frågar barnen vad de tänker när de ser
motiven, om de förstår vad korna sysslar med när den ena
liksom sitter på den andra. Sedan förklarar hon en installation
med snurrande leksaksapor i plast genom att berätta
om Marcel Duchamp, ”en gubbe i Frankrike som ställde en
pissoar på ett museum och sa att det var konst”. Efter visningen
kan barnen bygga sitt eget djur vid datorterminalen,
eller läsa om småflodhästarnas äventyr i myshörnan. Bara de
gör som nattmusen, som varken gnager eller sätter tassarna
på några konstverk.
för övrigt
Utställningen ”Från svans till snabel” pågår
på Nationalmuseum t o m 11/1 2004
Kult. 2003.04

[festival]
Howlin’ Pelle Almqvist sade till publiken att tacka
sin lyckliga stjärna för att Linkin Park hade ställt
in så att hans The Hives fick komma till undsättning
i sista stund. Och visst gladde vi oss mycket över att
de amerikanska nu-metallarna ställde in, kanske mer än
vad vi gladde oss över The Hives. De gjorde sin konsert
så gott det går på festivalens största scen, en scen som
blivit om möjligt ännu tråkigare med det nya säkerhetstänkandet.
Det har skett förändringar både på gott och
ont sedan den tragiska Pearl Jam-konserten i Roskilde. De
enda som lyckats göra riktigt bra konserter på Hultsfreds
stora Hawaiiscen genom åren är Pantera, bob hund, Håkan
Hellström, Monster Magnet och Black Sabbath. Men de
var inte där i år. Här stod istället bland annat Radiohead,
Audioslave, Massive Attack, Queens Of The Stoneage och
som ett ganska snöpligt festivalslut The Ark. Bäst lyckades
nog Timbuktu med Damn! som sprider lite hopp om den
svenska hip-hopen.
För kidsen som var på sin första festival såg säkert årets
line-up av kända band väldigt stark ut. Men av det som
kunde ha blivit riktigt bra blev det mest pannkaka. Det
var ont om riktigt lyckade konserter. Givetvis beror det på
vilken smak man har, men festivalen övergår mer och mer
från rockfestival till popfestival. Och sedan den blev etablerad
har fokus flyttats från att visa upp det nya fräsha till det
stora, dyra och förutsägbara. En rätt tråkig ZTV-fiering har
numera infunnit sig.
Ändå får alla små subkulturer fortfarande sin del av kakan,
Kult. 2003.04
Hultsfred 2003
same procedure
as last year
Inget nytt under solen denna den artonde Hultsfredsfestivalen. Regnmoln, lera,
läckande tält och en lukt av svett och bajamajor som blir mer kväljande för varje
dag. Mat, hälsovårdsinspektörer, poliser, rödakorsare och ett par stockholmsungdomar
som spelar fulla. Böljande folkhav som faktiskt lyckas få marken att gunga och
så ett par obligatoriska konserter.
Text: Ola Lindblom & Oskar Lodin
även om den blivit torrare och magrare. Träskpunkare, JCrockare,
balkanstompare, fuzzrockare, bleka indiekids, hiphopare
som jiddrar blatteskånska och medelklassföräldrar
från orten. De flesta av de 25 000 betalande fick säkert lite
valuta för pengarna. Även om biljettpriset stiger snabbare
än inflationen i Moldavien. Bäst var nog de svenska akterna.
Moneybrother, Marit Bergman, Randy och Union Carbide
Productions vet hur en slipsten ska dras.
Vid sidan av banden bjöds det på filmvisning, estradpoesi
och en teaterföreställning av Lars Norén. Men vem blir
ölsugen av att titta på hans pjäser, speciellt när det pissas på
scen? Men pissa måste man göra och många gånger träffar
man nya vänner där vid det illaluktande pisstängslet. Och
det är ju det allting handlar om på Hultsfredfestivalen, träffa
nya och gamla vänner och ha kul. Dricka sig lagom berusad
och äta god mat om pengarna mot förmodan räcker.
Och sedan slutar det ju alltid som det sig bör. I år blev
hundra personer gripna för anstiftan till upplopp när de
lekte sambatåg med tältpinnar och soptunnor. Ändå sade
polisen att det var lugnare än någonsin och civilarna beslagtog
droger så det stod härliga till.
Se upp, för nästa år vill festivalens arrangörer Rockparty dra
dit Lars Berghagen med teddybjörn och blå kostym. När
Lasse goes rock lägger vi av och finner oss i att vi är för
gamla. Eller kanske för unga. Om vi nu inte hamnar framför
ZTV:s repriseringar av årets konserter och börjar tänka att
vafan, det är väl klart vi ska dit nästa sommar.
19

[festival]
20
Roskildefestivalen
Sandskulptur
– Mer än bara musik
Text & foto: Klas Kronberg & Andreas Mentell
Kult.s reportageteam anlände till festivalens campingområde
fem timmar efter öppnandet av portarna.
Med flera års erfarenhet av festivalen och med vetskap
om svårigheten att hitta en hygglig plats att slå läger
på, valde vi att anlända tidigare än vanligt för att kunna uppleva
så mycket som möjligt. Otroligt nog myllrade området
av tält redan vid den tidpunkten och det var nästan omöjligt
att få en tältplats inom de närmaste kilometrarna. Med vår
kämpaglöd och rutin lyckades vi ändå till slut slå oss ner på
en ypperligt läglig plats i campingens centrum.
Området kokade av förväntan och rysningarna for genom
kroppen när vi såg alla underbara medmänniskor. Först när
vi satt innanför stora entrén och iakttog glädjerusen från
besökarna som köat i timtal för att komma in till festen
och plötsligt fann sig stående inne på campingens mark,
förstod vi vilken glädje och vilka upplevelser som väntade
oss besökare. Tankarna förde oss till Bröderna Lejonhjärta,
till Nangiala, lägereldarnas och sagornas värld. Här skulle
man kanske snarare prata om konstnärernas och artisternas
hemvist.
En första inblick på backstageområdet gav svar på tal. Där
stod flera av världens främsta graffittikonstnärer och filade
på sina alster inför festivalområdets öppnande. Att många
av dem såg ut att vara närmare fyrtio än tjugo år var något
som fångade vår uppmärksamhet. Den belgiske ”gubben”
som stod framför oss var magisk att iaktta. Med sin stadiga
Kult. 2003.04

hand och underbara kreationer blev han och alla andra som
skapade förgängliga mästerverk festivalens verkliga hjältar.
Artister och band i all ära, visst var det dem vi alla åkt dit
för att se. Just därför framkallade all denna konst en häftig
upplevelse och förskönade vårt helhetsintryck.
I ett av festivalområdets hörn befann sig en konstutställning
av ett lite udda slag. Några danska folkhögskolestudenter
visade där upp tio statyer med temat demokrati. Ett av
verken bestod av blå och gula masker placerade i genomskinliga
boxar och skulle symbolisera demokratins otillräcklighet,
närmare bestämt samhällets förtryckta röster, vilket
visade sig genom maskernas rädda och frustrerade ansiktsuttryck.
Om natten var konstverken belysta och fungerade
ofta som mötesplats. I lampornas sken fick verken en annan
framtoning och en ytterligare dimension.
Tältet Ballroom där artister inom reggae och världsmusik
uppträdde, var dekorerat med en 52 meter lång väggmålning.
Den bestod av separata verk målade på trä som sedan
var hopsatta till en lång målning som prydde tältets utsida.
Målningarna bestod av starka färger och abstrakta figurer
som för tankarna till afrikansk konst eller som konstnären
själv, Frédéric Voisin, vill uttrycka det: Modern Tribal Art.
Hans första stora målning och genombrott gjordes åt den
jamaicanska reggaeartisten Burning Spear. Därefter har han
gjort illustrationer och albumomslag till flera andra artister.
Dansen är också ett vanligt inslag i festivallivet, allt från
spontana lyckodanser till professionella utövare som står
och lär den okunniga massan. Det kulturella utbytet får en
Graffittimålning
djupare dimension när man kan röra sig direkt från ett tält
med musik från någon av världens främsta världsmusikartister,
för att ställa sig och prova ett par afrikanska danssteg
i ett annat. Det ska väl tilläggas att alla bleka västerlänningar
inte har samma rytm i blodet som mästarna men
det stoppar ingen från att bjuda på sig själv i detta klimat.
Andra uttryck av konst visade sig ute på campingområdet
där till exempel en kvinna under festivalens lopp skulpterade
fram en staty av sand ur ett stort sandblock. En liten
bit varje dag tills den äntligen trädde fram i sin fulla skepnad
mot veckans slut. När festivalen led mot sitt slut och
statyn var färdig avlägsnades det skyddande staket som var
placerat runt sanden. Som väntat kunde ingen hålla fingrarna
borta och inom loppet av en timme återstod bara en
sandhög vilket tydligt visar konstartens förgänglighet.
Besökarna själva kan i vissa fall nästan betecknas som rena
konstverk i sig. Alla fantastiska kreationer av både kläder
och hår för tankarna till fåglarnas häckningsperiod och vi
slår vad om att det säkert var ett par stycken som parade
sig här också.
Nåja, folkfest och stim och en stor dos glädje är vad som
lämnats kvar i våra minnesbanker nu när detta års festival
förflutit. Men när festivalen nått sitt slut och vi utpumpade
lämnade området utbrast vi som vanligt unisont: ”Det här
var sista året på Roskilde.” Nu är det trots allt ett helt år
till nästa festival och svaga aningar finns om att vi sitter
där även nästa sommar med varsin pissljummen Tuborg
i näven.
Kult. 2003.04 21

[recension]
Text: Ellinor Blomberg
M
ed huvudet före av den engelske författaren Michael
Frayn handlar om filosofen Martin som tillsammans
med sin fru, Kate, och deras bebis ska
tillbringa sommaren i sin stuga på landet. Martin är filosof,
men har på senaste tiden börjat intressera sig för konst,
närmare bestämt nederländsk 1400-talskonst. Kate är den
”riktiga” konstvetaren av dem båda, och hon är inte helt
nöjd med att Martin inkräktar på hennes område.
Paret blir inbjudna av den lokale lorden till en middag på
hans slitna, men anrika, gods. Det visar sig snart att han har
en baktanke med sin inbjudan, han vill att de ska titta på
några tavlor han hoppas kan vara värdefulla. De har inga
större förväntningar på att finna något intressant, men när
Martin får se tavlan värdparet har använt för att täppa till
draget i öppna spisen med så förändras allt med en gång.
Härefter trissas handlingen upp allt mer och Martin spenderar
allt mindre tid med sin fru och dotter och allt mer
tid med att fördjupa sig i en viss konstnärs arbete utan att
avslöja vad han tror sig ha funnit.
Det som är särskilt intressant i denna bok är att följa Martins
efterforskningar kring konstnären och hans budskap.
Han tror att hans upptäckt kan ge ett helt nytt perspektiv
på den kände konstnärens verk. Frayn bygger upp teorierna
kring detta så väl att jag inte kan låta bli att undra om det
ligger något i hans resonemang, trots att detta är en skönlitterär
bok och mycket av omständigheterna kring hans
teorier är påhittade.
Flicka med pärlörhänge handlar om en ung flicka, Griet, som
lever i Holland under 1600-talet. Familjen har det svårt och
hon blir tvungen att ta arbete som tjänsteflicka hos konstnären
Vermeer och hans stora familj. Griet fascineras av
konstnären och hans arbete och hon får efterhand möjlig-
Romaner med konsten
som inspiration
När studenter ska läsa något utöver sin kurslitteratur tar många tillfället
i akt och flyr den akademiska litteraturen till fördel för mer lättsam
läsning. Det behöver dock inte vara antingen eller.
Här följer ett par boktips för dig som vill ha ett lättsamt avbrott från
studierna utan att helt lämna den akademiska världen. Två böcker som
på helt olika sätt utgår från konstverk av kända konstnärer, det ena
existerande och det andra påhittat.
het att på nära håll studera hans arbete. Trots att handlingen
är uppbyggd kring vardagliga händelser skapas en stämning
som gör boken mer än läsvärd. Konstverken och arbetet
kring dem skildras som något nästan lite övernaturligt trots
att konstnärens tillvägagångssätt samtidigt beskrivs som det
omständliga hantverk det är.
Chevaliers beskrivningar av dem är så målande att bilderna
jag får av dem när jag läser stämmer väl överens med hur
de verkligen ser ut. På författarens hemsida läser jag att
hon fick idén till att skriva boken när hon betraktade den
affisch med Vermeers konstverk (vilket också gav boken
dess namn) som länge hängt på hennes vägg. Kunskaperna
kring Vermeers liv och de människor han avbildade är
mycket begränsade, därför har Chevalier haft möjlighet att
själv hitta på en historia om vem den avbildade flickan med
pärlörhänget kunde ha varit.
flera ”konstromaner”
Arturo Pérez-Reverte Vem dödade riddaren?
Sigrid Heuck Mäster Joachims hemlighet
Deborah Moggach Tulpanfeber
Susan Vreeland Flicka i hyacintblått
Marta Morazzoni Flicka i turban
22 Kult. 2003.04

Kult. presenterar
i sammarbete med Linslusen
Tema: Yta
2003 års fototävling
Mellan gravitation
och tyngdlöshet
Monica Sand
23.8 - 4.10
Martin Wickström
11.10 - 29.11
Centrum för samtidskonst
Fri entré
Öppet tis-sön kl 11-16
Stora Torget 2, Linköping
www.linkoping.se/passagen
Kultur- och fritidsnämnden
[tävling]
Under temat: yta, kommer Kult. tillsammans med Linslusen att under hösten ta emot era bidrag till
tävlingen. Vinnaren och hedersomnämnanden kommer att presenteras i årets sista nummer, Kult.06.
Tävlingens tema sammanfaller med temat för Kult.06, vilket gör det möjligt att publicera vinnarbilden
på omslaget av årets sista Kult. Så drömmer du om att det är din bild som pryder
Kult.s omslag är detta din chans! Fina priser kommer även att delas ut till fi nalisterna.
Kanske har du redan framkallade bilder som går under temat
yta. Eller varför inte med ny inspiration hitta det motiv du
tycker passar. Bonniers ordbok ger defi nitionen: Yta- tvådimensionell
storhet (längd och bredd); areal, utrymme; det
yttre, det som syns utåt, utsida, ovansida. Men temat kan
självklart tolkas fritt.
Håll utkik efter mer information på Kult.s respektive Linslusens
hemsidor. Ditt bidrag skickar du till Kult. c/o Åslund,
Rydsvägen 260 c 46, 584 34 Linköping, eller lämnar det personligen
till redaktören.
Hur gör jag då?
• Dina bilder får vara upp till 30 x 21 cm och till tävlingen får du
skicka in max 5 bilder.
• Bidragen kan vara i färg eller svartvitt, manipulerade bilder samt
bilder som är bearbetade med dator tillåts. Vi vill dock att ni anger
hur bilden är manipulerad.
• Kom ihåg att märka bilden med namn adress och telefonnummer
på baksidan. För att få bidraget tillbaka efter det att tävlingen
avgjorts ber vi att ni skickar med porto som täcker återsändningen
av bidraget (d v s skicka med lika mycket som du frankerar försändelsen
till oss med). Det går även bra att kontakta redaktören för
att komma och hämta dem personligen.
• Vi tar väl hand om bilderna men kan inte ansvara för bilder som
förkommit eller skadats.
• Senast den 5:e november vill vi ha era bidrag.
• Juryns beslut kan inte överklagas.
• Redaktionen står gärna till tjänst för ytterligare information och
önskar er alla lycka till!
Kult. 2003.04 23

[vad händer sen?]
Kulturvetare på
Flygvapenmuseum
Text: Anna Hougström
Kult. fortsätter sin intervjuserie med kulturvetare genom att besöka
Flygvapenmuseum. Där jobbar Marika Russberg som intendent.
Som kulturvetare kan jag ibland skämmas när det
finns museer som jag inte har besökt här i Linköping.
Känslan av att man borde ha koll på stadens
kultur infinner sig då och då. Flygvapenmuseum har dock
i ärlighetens namn inte varit det museum som lockat mest.
De typiska besökarna möter jag i entrén. Två medelålders
män som vill titta på ett speciellt plan som de minns från
sin tid i lumpen. Men efter en snabb rundvandring är även
jag fascinerad av dessa stora farkoster som faktiskt står
inne i museet. Marika berättar att det är en väldigt speciell
arbetsplats. Det går nämligen inte att flytta runt museiföremålen
hur som helst på grund av deras storlek. Men de
försöker trots detta att ha tillfälliga utställningar i mindre
format också.
Marika har läst en treårig kulturvetarlinje i Göteborg (en
linje som inte finns idag). Man fördjupade sig redan i ett
ämne efter en termin och Marika valde att studera arkeologi.
Hon läste även etnologi parallellt. Senare flyttade hon
till Stockholm, där hon läste C-kursen i etnologi, men även
kulturmiljövård. Därefter följde en tid med många olika
arbeten, inte sällan flera samtidigt. Marika var värd och
senare museilärare på Nordiska museet. Hon hade även
guidejobb på bland annat Tyresö slott, Tekniska museet och
Skokloster slott, och hon arbetade även med en forntidsby
dit skolklasser kom för att leva järnåldersliv.
Tillsammans med två andra tjejer startade hon företaget
Kulturmakare. De arbetade med att göra trycksaker i form
av till exempel broschyrer till kommunen. De gjorde allting
själva. De åkte också runt till slott och uppträdde på konferenser
i tidstypiska kläder. Slutligen var de också engagerade
i skolprogram, där elever fick spela rollspel och dylikt. Det
låter som de hade väldigt roligt tillsammans, men efter drygt
två år hoppade en tjej av och då slutade även de andra.
Efter det sökte Marika en tjänst på Flygvapenmuseum,
fick den och har sedan ett år fast jobb. Det är en helt ny
tjänst och hon jobbar med många olika saker, mycket med
den pedagogiska verksamheten. Arbetet består dels av att
arrangera visningar. Marika talar om att hon vill att man
skall kunna ”uppleva med alla sinnen”. Hon har kontakt
24 Kult. 2003.04

Flygvapenmuseum ligger i Malmslätt
och är just nu öppet tis-sön
12-16, men kommer ha stängt
6 okt-8 nov för ombyggnad så
skynda dig dit för ett besök!
Buss 213 stannar precis utanför
och för dig som student
kostar det 30 kr. Läs mer på
www.flygvapenmuseum.nu
med lärare och när barn kommer på museibesök brukar
de till exempel få bygga saker som raketer (inne på museet
finns en byggverkstad för pysselglada barn). Hon har även
aktörvisningar, där hon till exempel spelar den svenska
flygaren Elsa Andersson. Det finns också en del som hon
kallar programverksamhet, där man arbetar med att arrangera
olika temadagar. Det kan vara en byggdag eller som i
våras den 8 mars då man uppmärksammade Internationella
kvinnodagen. Slutligen tillkommer även utställningsjobb
och projektledning. Det låter som det är mycket att göra,
men Marika säger att det är kul med variation. Dessutom är
arbetet fritt och hon har möjlighet att påverka mycket själv.
När hon arbetade som museilärare var det tvärtom. Det var
bundet och det ledde aldrig vidare till något. Marika talar
mycket om vikten av pedagogik i yrken som museilärare,
något som ofta saknas. Just nu läser hon kulturpedagogik i
Norrköping för att få lite extra kunskaper. Eftersom tjänsten
var ny, har hon fått vara med att bygga upp allt från
början, vilket skulle kunna kännas tungt. Till sin hjälp har
hon bland annat kontakt med ett nätverk av andra pedagoger
och tillsammans kan de samarbeta.
Kult. 2003.04
Marika Russberg svävar i en flygskärmssele på en temadag på flygvapenmuseet
Marika har aldrig varit arbetslös. Därför har hon aldrig funderat
så mycket på vad hon håller på med, om hon borde
ha sysslat med något annat – en tanke som kanske lätt dyker
upp ifall man står med sin kulturvetarexamen och inte får
några jobb. Hon tror att det i sådana lägen också kan vara
lätt att falla tillbaka på något som man kanske höll på med
innan, och även att det är lätt att fastna där. När jag frågar
vad hennes gamla klasskompisar gör idag, skiljer sig yrkesvalen
vitt och brett. Av de två hon har närmast kontakt
med, arbetar den ena i databranschen, medan den andra
utbildar sig till bibliotekarie.
för övrigt
Kulturpedagogik 1a och 1b om vardera
5p kan du läsa i Norrköping. Läs mer på
www.liu.se
25

[i fokus]
I kvarteret Ekorren reser sig ett av Linköpings högsta byggnadsverk.
För många är det gamla vattentornet tillsammans
med domkyrkans tornspira bra riktmärken att använda sig
av för att lokalisera sig i stan. Men vattentornet säger också
mycket om Linköpings 1900-talshistoria.
Kult. 26 2003.04
Ett torn att
bosätta sig i
Text & foto: Maria Åslund
Vattentornet färdigställdes i början av 1900-talet och blev en
symbol för det moderna Linköping som växte fram under
industrialiseringsrushen. Effektiviteten hos dåtidens vattenledningssystem
var dålig vilket ofta berodde på att man i städerna
inte hade ett tillräckligt högt vattentorn. Därför började det växa upp
flera ståtliga torn runt om i landet.
Trots storleken på Linköpings gamla vattentorn tycks byggnaden
smälta in i omgivningen, vilket var ett krav som ställdes på arkitekten
Axel Brunskog. Närmar man sig byggnaden från Drottninggatan
är det till och med lätt att missa att svänga av till höger om man
inte uppmärksammar den lite makligt stigande grustrappan upp på
Kanberget där tornet är beläget. Berget omges på sommaren av
en lummig växtlighet, vilket gör att byggnaden är kamouflerad för
förbipasserande på gatan. Arkitekten gav byggnaden prägel av sekelskiftets
jugendstil vilket märks tydligast i fasadens böljande former
och den lite grönaktiga växtornamentiken. Klart är att det gamla vattentornet
karakteriserades av sin annars sparsamma dekor med stora
rena tegelytor, vilket gjorde att det även fick ett funktionalistiskt utseende.
Kring sekelskiftet var det annars vanligt att de tekniska verken
kläddes i medeltidsdräkter.
Vattentornet togs ur bruk 1958 men återinvigdes trettio år senare.
Nu var det inte längre vattenförsörjningen som var stadens problem
utan istället var det bostadsmarknaden som började bli pressad. Efter
mycket kulturhistoriskt och ekonomiskt övervägande
beslöt man att realisera idén om ett torn
med tio lägenheter fördelade på 14 våningsplan
där den högsta lägenheten är en etagevåning på
tre plan. De utbuktande partierna som utgjorde
den gamla cisternvåningen ger idag utrymme för
två av tornets lägenheter. Tre av tornets teglade
väggar har öppnats upp med hjälp av fönstergluggar
för att släppa in ljus, medan fasaden
mot Kaserngatan har fått behålla mycket av det
ursprungliga utseendet. Man ville få in mesta
möjliga ljus genom minsta möjliga öppningar för
att bevara vattentornskänslan.
I flera av landets städer har möjligheten att bygga
om gamla vattentorn blivit populära lösningar på
hur man skall minska bostadsköerna, speciellt för
studenter. I Göteborg, men även i vår närmaste
grannstad Norrköping, finns det redan sådana lite
mer okonventionella lösningar. Tyvärr finns det
inte fler gamla vattentorn i Linköping utan staden
har i stället tagit tillvara på militärens gamla lokaler
som har rustats om till bostäder. Man kan ju lite
nyfiket undra vilka lokaler det månne vara som
står på tur nu?
Kult. 2003.0413

Poesi
Skicka din dikt till
kult@sekel.stuff.liu.se
Jag betraktar er från första parkett
Erat lustspel som har en smak av galla
Det börjar lyckligt, fortsätter lyckligt
och det vidrigaste av allt:
Det slutar lyckligt
Jag placerar mig i din roll
läser tyst dina repliker
En gång kunde rollen ha varit min
en gång kunde jag ha fått spela mot henne
om det inte vore för dig
Vi hade möts bland virvlande färger
hon och jag, i en het storm
Vi var en helig svettig tvåenighet
Men sen klev du ut i manegen
och dina ögon fördärvade allt
Med ens var jag utbytt
Du fick spela huvudrollen i sagan
Du fick leda den heta dansen
Och jag förpassades från scenen
ut i det dammiga mörkret
Och även om jag ler och ser föreställningen till slutet
så väntar jag bara på att du ska snubbla så jag får skratta
du får inte tycka så illa om dig själv.
sade han till mig.
men det är svårt att låta bli
när man lever i ett samhälle
inom vars ramar
man inte passar in.
Tommy Törnsten
Annan