Smärtdominerade funktionella mag-tarmsjukdomar hos barn och ...

Regionalt vårdprogram – Smärtdominerade funktionella mag-tarmsjukdomar hos barn och ungdomar
Rekommenderad basutredning: tillväxtkurva, IgA-transglutaminas, blodstatus, CRP/SR och
urinsticka. Vid omfattande symtom och diarréer även F-Calprotectin (framför allt hos äldre
barn). Ytterligare prover tas förstås vid klinisk misstanke om annan sjukdom men behövs
oftast inte. Alla prover bör tas så samlat som möjligt, gärna vid första besöket. Ge
förväntningar om normala resultat och förbered familjen på sannolik funktionell diagnos.
Behandling:
Vid återbesök görs en noggrann genomgång av utredning och provsvar. Den funktionella
diagnosen namnges och förklaras. Bakomliggande patofysiologi förklaras på lämpligt sätt.
Det lugnande beskedet och meddelandet om den goda prognosen verkar i sig lindrande på
många barn och föräldrar. Det finns god evidens för att bättre patient-läkarrelation ger bättre
symtomlindring.
Föräldrar och barn bör informeras om copingstrategier och kopplingen mellan
smärtupplevelse och psykiskt illabefinnande/stress. Psykosociala insatser är hittills de enda
evidensbaserade behandlingar av barn med FMT som finns. Förutom att försöka identifiera
utlösande faktorer i barnets miljö kan kognitiv beteendeterapi rekommenderas i mån av
tillgång. Placeboeffekten vid all behandling av dessa diagnoser är stor, vilket är en fördel,
utan att för den skull underminera diagnosens legitimitet. Det finns evidens för att
placeboeffekten ökar med ökad längd och kvalitet på konsultationen. Det finns viss evidens
för att probiotika är effektivare än placebo för patientgruppen och vi anser att man kan testa
det på en del barn.
Introduktion
Barn och ungdomar med återkommande besvär från mag-tarmkanalen utgör en stor grupp av
barnpopulationen (10-25 procent). De söker vård såväl inom skolhälsovården, på
vårdcentraler som hos barnläkare och vid akutmottagningar inom barn och vuxensjukvård.
När sjukvården uteslutit definierade mag-tarmsjukdomar, till exempel.
blindtarmsinflammation, inflammatorisk tarmsjukdom - IBD, och celiaki, återstår en majoritet
med kvarvarande problem. Inom barnsjukvården har vi koncentrerat oss på de klara
definierade sjukdomarna och i läromedel, utbildningar på såväl läkarprogrammet som senare i
utbildningen av allmänläkare och barnläkare ligger fokus på identifierbara sjukdomar och inte
på kvarvarande symtom. Vården är också organiserad så att barn med besvär utan påvisbar
sjukdom inte kommer till specialister. Denna patientgrupp utreds med många onödiga tester
utan säker relevans, till exempel ultraljud och datortomografi buk eller laktosintoleranstester.
Målet har varit att utesluta farliga sjukdomar. Men patienten, med kroniska besvär från magtarmkanalen,
och dess föräldrar lämnas ofta utan stöttning att hantera de besvär som kvarstår
trots ”negativa” utredningar. De senaste decennierna har det allmänt ansetts att individer som
haft återkommande besvär från mag-tarmkanalen, men där ingen organisk sjukdom kunnat
påvisas, haft psykosomatiska besvär. Inom den somatiska vården har man ofta ansett att dessa
patienter hör till psykiatrin, en åsikt som inte verkar ha delats av psykiatrin. Kort sagt har
ingen velat ha hand om denna stora och lidande patientgrupp och kunskapen om etiologi,
utredning och behandling har varit mycket låg. Detta leder till dåligt omhändertagande, hög
skolfrånvaro, risk för kroniska problem i framtiden och felanvändning av sjukvård. En stor
andel av dessa barn och ungdomar har i studier visat sig få fortsatta problem som vuxna. För
Stöd för evidensbaserad medicin, Stockholms läns landsting
- 6 -