GEM - Södertörns högskola

TILLSAMMANS I SAMBA 

MAGAZINET OM MÄNNISKA, KULTUR OCH GEMENSKAP. 

nummer 1 januari nr. 1 2013 

0101010 11100010101 

TILLSAMMANS I SAMBA 

GEMENSKAPENS HISTORIA ● JAKT ● TRYCKARKLUBB 

● KOLLEKTIVHUS GEMENSKAP ● GENOM JOGGING TIDERNA I GRUPP ● KÖRSÅNG ● FORSKNING SOM 

FÖRENAR ● ROCKBAND ● FORSKARNA ● FACEBOOK ENADE ● SUBKULTURER - VI BEHÖVER ● KÖR VARANDRA 

KOLLEKTIVET CIGARRLÅDAN ● MOT SAMMA MÅL 

GEM | 1

Nr. 1 JANUARI 2013 INNEHÅLL 

20 

20 

2 | GEM 

34 

3 Välkomna 

4 Redaktionen 

5 På gång 

6 Kultur för ett friskare liv 

7 Forskarna enade- vi behöver varandra 

8 Visste du att... 

9 Gemenskap genom tiderna 

14 Alla borde sjunga i kör 

16 Kollektivet Cigarrlådan 

18 Det blir enklare tillsammans 

20 Mer än bara samba 

26 Att jaga i flock 

30 Mot samma mål 

32 Finns du inte på Facebook 

så finns du inte alls 

34 Natten ingenting utan besökarna 

36 Klädstilen som en gemenskap 

38 Krönika 

39 Nästa nummer 

26

Välkomna 

För ett par veckor sedan insåg jag att det var dags att ta mig i kragen. Jag kände 

mig ensam efter att ha legat hemma och två veckor i sträck plöjt igenom tre säsonger 

av tonårsserien Vampire diaries. Visst är det viktigt att vara själv ibland, 

vilket även vår krönikör Jessica Nejman konstaterar på sida 38 i detta nummer. 

Men behovet av umgänge med andra människor kändes som en klump i magen 

på mig. Jag ville vara med i någonting viktigt, roligt eller större. I alla fall större 

än den dagliga diskussionen på Facebook om huruvida Vampire diaries är en bra 

serie eller inte. Fast man ibland kan hitta en bra gemenskap på Facebook är jag 

inte ensam om att känna att jag vill vara med i någonting mer i ”verkliga” livet, 

läs mer om detta på sida 32. 

I vilket fall som helst kämpade jag mig ut ur lägenheten den här dagen i början av 

november. Jag bestämde mig för att gå på ett danspass på gymmet. Kicken av att 

röra mig tillsammans med andra till tonerna av Gangnam style gav mig nog med 

inspiration för att jag samma kväll skulle skriva upp mig på min gamla kör. Jag 

minns inte ens varför jag slutade gå dit. 

Idag är jag glad att jag valde att ta mig i kragen den där mörka och trista novemberdagen. 

Som du kan läsa på sida 18 ger gruppträning otroligt mycket energi. 

Även körsång är bra för hälsan och sinnet, det säger många vetenskapsmän. Läs 

mer om detta på sidan 14. Nu känner jag mig starkare, piggare och gladare efter 

att ha gått till kör- och danspassen i ett par veckor. Just därför vet jag att tidskriften 

GEM. - Magasinet om människa, kultur och gemenskap behövs. Vi vill 

visa dig vad du kan göra för att få ut så mycket som möjligt av din vardag. 

Det här är första numret av GEM. Vi har valt namnet därför att det 

är en förkortning av ordet gemenskap. Men även för att gem är till 

för att hålla ihop papper. Vilket kan liknas med vår ambition att föra 

människor samman. Vi är en ny tidning som vill inspirera och engagera 

dig till att våga prova på nya saker, träffa nya människor och 

om det behövs, ta dig i kragen. Du kommer inte att ångra dig. 

MICHELLE MUNTAU 

CHEFREDAKTÖR 



Redaktionen 

Michelle Muntau 

Reporter & 

chefredaktör 

Louise Wachtmeister 

Reporter & 

redaktionsledning 

Emma Lundborg 

Reporter & 

layout 

Jessica Nejman 

Reporter & 

layout 

Nora Saari 

Reporter & 

layout 

Jennie Åkesson 

Reporter & 

bildansvarig 

Emelie Stenqvist 

Reporter & 

bildansvarig 

Louise Lundgren 

Reporter & 

korrektur 

Hanne-Li Lundmark 

Reporter & 

korrektur 

Madeleine Rollenhagen 

Reporter & 

korrektur 

GEM. är ett projekt av studenter på Södertörns Högskola. Vi studerar på programmet Journalistik och multimedia, detta 

är vårt bidrag till kursen Tidsskriftsproduktion.

HÄNDER I STHLM: 

Dans, glädje 

och folkmusik 

Vill du lära dig att spela, dansa eller sjunga 

folkmusik? Och bor du i Stockholm? Varje 

söndag klockan sex kan folkmusik- och dansintresserade 

träffas på Förening folkmusikhuset 

på Skeppsholmen i Stockholm. I början 

av kvällen kan nybörjare kostnadsfritt både 

lära sig att dansa gammeldans och polska. Är 

du mer intresserad av att spela musik kan du 

ta med dig ditt instrument och vara med i en 

låtstuga, där du lär dig att spela folkmusik. 

Vill du sjunga eller bara lyssna på folkvisor 

så finns det även en visstuga från och med 

klockan sju. Från och med klockan åtta så är 

det fri dans hela kvällen. Då får man pröva 

att spela, dansa eller sjunga vad man lärt sig i 

workshopen tidigare under kvällen. 

Teater utan manus 

och repetition 

Improvisationsteater är föreställningar där 

publikens fantasi bestämmer över handling 

och repliker. Historien kan snabbt vända och 

ta en helt annan väg. Teater i improvisationsform 

är både underhållning och gemenskap i 

ett som bjuder på mycket skratt. Och vill man 

stå på scenen istället för att sitta i publiken så 

finns det kurser att ta. 

Generation to heaven 

Varje fredagskväll har Södermalmskyrkans 

ungdomsgrupp, Generation to heaven, något 

event som är anpassat för ungdomar. Generation 

to heaven har kommit till för att inspirera 

ungdomar till att våga stå upp för vad de tror 

på. Dit kan man komma för att dela med sig 

av sitt liv och sin syn på sin tro med andra eller 

bara ha en härlig stund tillsammans. 

Tips! 

UTLANDSSVENSKAR 

Har du någon gång känt en inre känsla av tillhörighet när du hör ett bekant 

ord utomlands? Det är många som känner extra gemenskap med sina 

landsmän när de befinner sig i ett främmande land. 

KOLONITRÄDGÅRDAR 

Ett bra sätt att ta del av en gemenskap är att skaffa en liten kolonilott. Det 

är extra bra om man har mycket tid att göra av med. Då kan man slå två 

flugor i en smäll och kombinera sysselsättning med gemenskap. 

FÖRDOMAR 

Alla har vi fördomar. Men att försöka stå över dem och ta kontakt med 

nya människor hjälper oss att få en större umgängeskrets. Och vi lär oss 

oftast något nytt också. 

FANDOMEN 

Människor samlas kring alla möjliga olika saker. En av dem är böcker. 

Människor som gillar en bok kan enkelt via internet förenas i sitt gemensamma 

intresse. Harry Potter och Sagan om ringen är två exempel på 

böcker som fått en stadig skara förenade fans. 

TV- SPEL TILLSAMMANS 

Att spela tv-spel alldeles själv är en aning passé. Det nya är att spela många 

tillsammans. Med nya konsoller och kontroller är den sociala funktionen 

central. Det är helt enkelt meningen att spelen ska spelas i en grupp. 

Redaktionens 10 snabba tips!: 

1. Börja gympa i grupp. 

2. Tro inte att du är ointressant. 

3. Ta plats på jobbet eller skolan. 

4. Fråga vad andra ska göra i helgen. 

5. Ha ett leende på läpparna. 

6. Gör saker du tycker är kul. 

7. Ha ett öppet sinne. 

8. Ställ upp för andra. 

9. Ha överseende med andras brister. 

10. Tillåt dig själv att vara ledsen utåt ibland. 

TEXTER: REDAKTIONEN 


Kultur för ett friskare liv 

Att lyssna på musik eller titta på konst ger inte bara njutning 

för stunden, det kan också bidra till välmående på lång sikt. 

De positiva effekterna av kombinationen kultur och socialt 

umgänge testas nu i projektet Kultur på recept 2.0. 

Skriva poesi, gå på museum eller att lära sig 

spela gitarr är några av de aktiviteter som sjuka 

kan få på recept. I alla fall i Helsingborg där 

projektet Kultur på recept 2.0 pågår. De som 

kan delta är långtidssjukskrivna som lider av 

till exempel depression och smärta. Tanken 

är inte att ersätta annan behandling och rehabilitering 

utan att komplettera den. Syftet är 

helt enkelt att med hjälp av kulturaktiviteter 

i grupp förebygga och förkorta sjukfrånvaro. 

– Fördelen med att göra saker tillsammans 


är att deltagarna hittar ett sammanhang. 

Många får ett nytt mönster från att tidigare 

ha varit isolerade. De tar sig ut, får känna sig 

delaktiga och välkomna och får känna att det 

finns någon som bryr sig om att de kommer, 

säger Malin Bennborn, kulturkoordinator på 

Helsingborgs stad. 

SÅHÄR BERÄTTAR en deltagare om sina upplevelser: 

”Jag kände mig utvald, jag kände mig 

väldigt speciell och det har jag gjort under 

Illustration: Nora Saari 

hela projektet, dessa tio veckor. Jag har fått så 

mycket inspiration och nya bekantskaper genom 

gruppen där alla har sina ryggsäckar som 

vi alla kämpar på med.” 

Kultur på recept 2.0 är en förlängning av 

ett pilotprojekt som regeringen tog initiativ 

till år 2009 och sambandet mellan kultur och 

hälsa får allt mer uppmärksamhet från politikers 

håll. 

– Förut har politiken rynkat lite på näsan åt 

kultur, men nu tack vare forskningen tas det

mer på allvar. För oss handlar det om att övertyga 

beslutsfattarna, då är det viktigt att ha 

evidens, och det har vi nu. De senaste åren har 

forskningen på området verkligen blommat ut 

och idag finns det en hel del hjärnforskning 

som visar att kultur är bra för hälsan, säger 

Maria Lundqvist-Brömster (FP), vice ordförande 

i Föreningen Kultur och Hälsa i Sveriges 

riksdag. 

På Centrum för kultur och hälsa vid Göteborgs 

universitet forskar man på vad det fak- 

Forskarna enade 

VI BEHÖVER VARANDRA 

Alla människor har ett behov av att känna 

gemenskap, det är forskare inom både 

sociologi och naturvetenskap överens om. 

GEM. har pratat med forskare inom båda 

områdena för att ta reda på hur gemenskap 

påverkar oss som människor. 

Att få känna tillhörighet är en av förutsättningarna 

för att vi ska må bra enligt Annica 

Sjölander, forskare och medicine doktor i neurokemi. 

Hur social och kulturell tillhörighet 

i vardagen påverkar vår hälsa är en fråga som 

ligger henne varmt om hjärtat just för att den 

är så viktig för vårt välmående. 

– När man känner samhörighet, vilket miljarder 

saker kan få en att känna, så mår man 

bra, säger hon och berättar att det beror på att 

hjärnans belöningssystem aktiveras då. Det är 

samma funktion som gör att vi njuter av att 

till exempel ha sex eller att äta och dricka. Att 

känslan av samhörighet och gemenskap ska 

ge samma njutning beror förmodligen på ett 

nedärvt beteende som utvecklats för vår överlevnad, 

enligt Annica Sjölander. 

– Förr skulle man vara i flock för att skydda 

sig undan faror, och när man var i en flock 

kände man sig trygg. På samma sätt kan tillhörighet 

och känslan av gemenskap få oss att 

må bra idag. 

Det har dessutom visat sig att gemenskap 

tiskt är som gör att vi mår bra av kultur. 

– Många tänker nog att ”ja man blir ju glad 

av lite musik”, men vi vill ta reda på vad det 

är som ligger bakom, säger Annica Sjölander, 

forskningskoordinator på centrumet. 

HON BERÄTTAR att när vi gör något som vi gillar 

så utsöndras enzymer i hjärnan. Enzymerna 

triggar igång vårt belöningssystem och ger oss 

en känsla av tillfredsställelse. Det är vad som 

händer när vi tar del av kulturella aktiviteter. 

kan hjälpa oss att behålla minnet när vi blir 

äldre. 

– Gemenskap i sig är bra för vår hjärna. Undersökningar 

på äldre människor har visat att 

socialt umgänge minskar risken att drabbas av 

minnesproblem, berättar Annica Sjölander. 

ÄVEN INOM SOCIOLOGIN utgår man ifrån att 

gemenskap och tillhörighet är ett grundläggande 

behov hos alla människor. Kerstin Jacobsson 

är professor i sociologi på Södertörns 

högskola och hon betonar att det finns många 

olika teorier i ämnet. Inom sociologin försöker 

man bland annat att förstå människors 

sociala identiteter och relationer. Kerstin Jacobsson 

menar att det till stor del är genom 

grupper som en individ formar sin identitet. 

Men de är viktiga på andra sätt också. 

– Gruppen ger känslomässigt stöd. Det är 

svårt att peppa sig själv till exempel, säger Kerstin 

Jacobsson. 

Men en gemenskap kan också ha rakt motsatt 

effekt, när en individ motvilligt hamnar 

Och ju oftare vi gör det, desto bättre mår vi. 

– Att lyssna på musik en gång och sen tro 

att man ska må bra räcker inte, utan det gäller 

att ha en kontinuitet. Kulturella aktiviteter 

är en motion för hjärnan och en färskvara, 

precis som motion för kroppen, säger Annica 

Sjölander. 

EMELIE STENQVIST 

LOUISE LUNDGREN 

utanför den genom till exempel mobbning eller 

utfrysning. Därför är samhörighet mellan 

människor inte enbart något positivt inom sociologin. 

Kerstin Jacobsson menar att vi behöver olika 

typer av gemenskaper och att de alla har ett 

stort inflytande på oss. Inom en speciell grupp 

skapas normer och förväntningar på hur vi 

ska bete oss. Vi anpassar oss ofta efter dessa 

normer och förväntningar. Uttrycket ”man 

blir som man umgås” ligger det alltså en hel 

del sanning i enligt de sociologiska teorierna. 

MEN DE RIKTIGT täta gemenskapsbanden som 

vi som individer värdesätter allra mest behöver 

inte alltid vara de bästa – i alla fall inte för 

samhället i stort, menar Kerstin Jacobsson. 

– Det är viktigt att förstå att det finns andra 

betydelsefulla band som inte bygger så mycket 

på stark samhörighet utan på svagare länkar. 

Till exempel, berättar hon, har vi i Sverige 

stor social tillit, större än i många andra länder 

– en tillit till att samhället finns där om 

man behöver hjälp. 

– Den sociala tilliten bygger inte alls på 

stark gemenskap men jag tror att den är väldigt 

viktigt för att få ett samhälle att fungera 

i stort, säger Kerstin Jacobsson. 

Även om teorierna kring samhörighet skiljer 

sig åt inom olika områden är forskarna 

enade om en sak – på ett eller annat sätt behöver 

vi varandra. 

EMMA LUNDBORG 

LOUISE LUNDGREN 


Det finns en by som heter Gammalsvenskby 

i södra Ukraina? Befolkningens förfäder 

kom från Dagö, som ligger i nuvarande Estland. 

1781 emigrerade runt 1 000 svenskar till 

Ukraina, mer eller mindre frivilligt. Många 

dog under den långa resan dit, och när de 

som klarade sig kom fram fanns där inget av 

vad som lovats dem, som hus och odlingsbar 

mark. Trots detta stannade svenskarna kvar 

och bor där än idag. Idag bor kring drygt 150 


Visste du att... 

SVENSK BY I UKRAINA 

I Sverige finns det idag över 3 000 invandrarföreningar 

och ett hundratal riksorganisationer 

som riktar sig till människor som har invandrat. 

Tanken med dessa är att de ska bidra 

till att människor kan hålla kvar vid sina rötter 

och sin kultur. Samtidigt jobbar många av 

föreningarna också med att göra det lättare för 

invandrare att integreras i Sverige. 

En av dessa föreningar är Antawara Bolivia. 

Antawara är en boliviansk förening som 

framför allt riktar sig till barn och unga. Man 

svenskättlingar kvar i byn. De svenska traditionerna 

upprätthålls fortfarande, och det 

finns invånare som talar svenska där än idag. 

Byn har goda kontakter med Sverige, framför 

allt med Gotland. Med hjälp av bidrag från 

Svenska Kyrkan och andra intresseorganisationer 

pågår nu ett arbete för att främja svenska 

språkets överlevnad i Gammalsvenskby. 

Snacka om gemenskapande kultur! 

RÖTTER SOM FÖRENAR 

håller kurser i folkdans, driver projekt för att 

bygga barnhem samt att man jobbar för att 

sprida bolivianska traditioner, både inom och 

utanför föreningen. Precis som många andra 

föreningar blir Antawara en knytpunkt där 

människor kan känna av gemenskap och tillhörighet. 

På Immigrantinstitutets hemsida kan man 

hitta information om de flesta av Sveriges invandrarföreningar 

och organisationer. 

Foto: Louise Wachtmeister 

Svanar lever helst i par. Man har länge trott att de lever med samma partner livet ut. 

Men forskning visar att de ibland byter partner. På vintern lever de i flock. 

KULTURHUVUDSTAD 2014 

Umeå har tillsammans med Riga i Lettland 

utsetts till europeisk kulturhuvudstad år 2014. 

Varje år utses en eller två kulturhuvudstäder 

inom EU för att väcka intresse för kulturarvet 

på olika platser inom unionen. Första gången 

Sverige var värdnation var 1998 då Stockholm 

tilldelades titeln. Den första kulturhuvudstad 

som utsågs var Aten år 1985. 

Riktiga 

vänner är som stjärnor. 

Du ser dem inte 

alltid men du vet att 

de alltid finns där för 

dig - Henri Nouwen 

SKRATTA TILLSAMMANS 

Det sägs att den närmsta vägen mellan människor 

är skrattet. Det tog den indiske läkaren 

Madan Kataria fasta på när han 1995 grundade 

en skrattklubb i Bombay. Där utvecklades 

skrattyogan, en yogaform som bygger på 

olika fysiska övningar i skratt. Enligt många 

forskare är det bra för hälsan att skratta, det 

fungerar avstressande, smärtlindrande och 

ökar blodcirkulationen. I Indien lockar skrattyogan 

många människor till skrattklubbarna 

och yogaformen sprider sig nu även i Sverige. 

TEXTER: REDAKTIONEN

Gemenskap 

genom tiderna 

Från kaffestugor i Paris 

till chatten på Facebook. 

Människors behov 

av gemenskap är evigt 

men tar sig vitt skilda uttryck 

i olika tider. 

Text: Michelle Muntau & Emma Lundborg 

Foto: Emelie Stenqvist 

Illustrationer: Nora Sarii 


Familjen och bygden 

Människor levde med familj och släkt 

tätt inpå varandra, gamla som unga. 

Ofta bodde man litet och sov tillsammans 

i samma rum för att hålla värmen. 

Det förväntades av sönerna i familjen att 

ta efter sin fars yrke samtidigt som kvinnor 

giftes bort så fort de var gamla nog 

att bli hemmafruar. Människorna valde 

inte sin gemenskap utan föddes in i den. 

Att vara en del av familjen var nödvändig 

för att överleva. 

De flesta hade heller ingen möjlighet att 

resa utan stannade på samma ort i hela 

sitt liv. 


1500-talet 1600-talet 

Kyrkan - gemenskapens centrum 

Under detta århundrade var 

kyrkan centrum för människors 

sociala gemenskap. 

I och med reformationen var alla 

medborgare skyldiga att bekänna 

den lutherska tron. Det fanns 

alltid minst en kyrka i varje bygd 

som alla människor gick till på söndagar 

och vid högtider. 

Kyrkan var informationens centrum 

då den samarbetade tätt med staten. 

Till exempel lästes ofta de senaste 

nyheterna upp på söndagsmässan.

Kaffestugor i Paris 

I samband med upplysningen på 1700-talet 

började filosofer och intellektuella träffas på 

kaffestugor för att diskutera de nya idéerna 

som strömmade genom Europa. De samlades 

kring idén om att förnuftet och människans 

frihet var så pass viktigt att varje person 

bör få utveckla sin egen identitet. Idéerna om 

frihet och varje människors lika värde ledde 

i slutändan till franska revolutionen. 

De första kaffestugorna var nästan enbart 

till för männen, men som reaktion på detta 

startades salonger även för kvinnor. Sveriges 

överklasskvinnor anordnade salonger 

där man bland annat diskuterade litteratur. 

Människor som exkluderades skapade alltså 

sin egen gemenskap som svar. 

1700-talet 

Gemenskap 

genom tiderna 

>> 



Föreningar, politik och klubbar 

Städerna bredde ut sig och allt fler flyttade dit. Här fanns en ny sorts gemenskap, 

staden gjorde inte bara människorna anonyma utan gav dem frihet att välja en ny grupp, 

inte bara den de föddes in i. 

Olika ideologier och världsåskådningar växte fram i samband med demokratin. 

Liberalism, socialism och arbetarrörelsen gav plats för människor att skapa sina personliga 

värderingar. Många föreningar och klubbar startades. De handlade inte bara om sakfrågor 

som till exempel rösträtt utan fungerade som ett allmänt forum där människor samlades, 

diskuterade och tänkte tillsammans. 

Inom politiken fanns stora möjligheten att välja sin gemenskap. Vid den här tiden startades 

även frikyrkorörelser och nykterhetsrörelsen, stora gemenskapsplattformer för många. 

1800-talet 

1900-talet 

Intresse och kulturen i centrum 

Den tekniska utvecklingen spelar allt 

större roll för hur människor umgås. 

Medierna skapar gemenskap – radion gör 

sitt inträde på 30-talet och samlar folket 

i både krig och glädjeämnen. Tjugo år 

senare kommer tv:n och människor trängs 

tillsammans framför sändningarna. 

Tv-program som Hylands Hörna förenar 

hela svenska folket. 

Olika subkulturer, som till exempel 

punkare, hippies och hårdrockare skapas 

av ungdomarna. Människor får möjlighet 

att genom sina intressen hitta grupper och 

samhörigheter som passar en. 

Gemenskapen väljs för att spegla sin personlighet, 

människor skiljer ut sig från 

mängden genom att delta i smala sällskap. 

Via sin klädstil, musik och inredning kan 

man nu visa vilken grupp man tillhör.

Virtuell gemenskap 

Den fysiska platsen är inte längre lika 

viktig utan ersätts av en virtuell 

motsvarighet som till exempel Facebook. 

Även arbetsplatser byts i viss mån ut av en 

virtuell variant. Communitys och sociala 

medier gör det ännu lättare för människor 

att hitta grupper som delar ens intressen. 

Olika typer av spel förenar många över 

internet. Fenomen som nätdejting slår 

också igenom stort. I den virtuella världen 

kan människor vara mer anonyma och vågar 

också ta mer risker. Det blir lättare att söka 

sig till en gemenskap men samtidigt är den 

olik det fysiska umgänget med människor. 

2000-talet 

Gemenskap 

genom tiderna 

II 


”Alla borde sjunga i kör” 

En kväll i veckan fylls stora salen i Park Folkets Hus i Älvsjö i 

Stockholm av höga toner och höga ambitioner. Det är tjejkören 

Stockholm Starlight som träffas för att sjunga – och 

de blir gladare och friskare på köpet. 

TEXT & FOTO: LOUISE LUNDGREN 

David Lindgrens melodifestivalhit ”Shout it 

out” strömmar ur högtalarna och ett glatt 

gäng kvinnor i blandade åldrar följer en koreografi 

till låten för att mjuka upp sina kroppar. 

När refrängens “so put your hands up to 

the sky, I wanna see you wave them high” spelas 

så inträffar precis det som David Lindgren 

sjunger om: Alla händer åker upp i luften. Energin 

flödar, redan från start. 

– Alla borde börja sjunga i kör, det är en 

sådan boost. Även om man är trött innan så 

tänker man efteråt: tänk om jag inte åkt hit! 


Säger Anette Berggren, 39 år, och medlem i 

kören Stockholm Starlight. 

Kören har sjungit och dansat tillsammans 

i många år och leds av sångpedago- 

Intresset för 

kören har aldrig 

varit så stort. 

gen Jeanette Gellervik. Hon berättar att 

den här terminen har kören vuxit ordentligt 

och nu är de nästan 60 medlemmar. 

– Intresset för kören har aldig 

varit så stort som nu, säger hon. 

Tove Palmqvist, 43, är en av de nya medlemmarna. 

Hon ser inte sig själv som någon soloartist 

och därför passar körsång henne bra. 

– Jag tycker om att få sjunga, dansa och 

uppträda i grupp. Det är befriande att sjunga 

i kör. 

Men hon berättar också om att hon tvekade

inför hur orken skulle räcka till för körsång. 

– Jag har haft det jobbigt och varit hemma 

mycket under flera år. Innan jag började i kören 

undrade jag hur jag skulle orka, men jag 

orkar, säger hon. 

Nu har hon sjungit i kören under ett halvår. 

Hur många år Annette Berggren sjungit i 

kören minns hon inte men många är det, och 

kören ger henne mycket. 

– Man får alltid med sig lite friska baciller 

härifrån, säger hon. 

Och det har hon inte helt fel i. Forskning visar 

nämligen att körsång kan ha positiva effekter 

både fysiskt och psykiskt. Andnings- och 

röstövningar bidrar till bättre syretillförsel. 

Och när vi sjunger ökar utsöndringen av hormonet 

oxytocin. Det gör oss mer avslappnade 

och sociala samtidigt som det dämpar stress 

och ångest. Samma hormon utsöndras till exempel 

vid positiv fysisk beröring och kallas 

ibland för ”kärlekshormonet” just för att det 

påverkar vår vilja att skapa sociala relationer. 

Den sociala biten är en viktig del även för kören 

Stockholm Starlight. Anette Berggren säger 

att hon får ut både glädje och gemenskap 

av att sjunga i kör och lyfter fram att man tack 

vare körtillfällena faktiskt ses regelbundet. 

– Här träffas man ju varje vecka, det gör 

man inte med alla vänner. Även om det är 

nära vänner så kan det gå ett halvår utan att 

man ses. 

Under körens tre timmar långa repetition varvas 

goda skratt med fullkomlig fokus. Kören 

repar allt ifrån Rihannas hit ”Only Girl in the 

world” till traditionella ”Sankta Lucia”. Körmedlemmarnas 

ögon är koncentrerade och 

inlevelsen uppfriskande. Jeanette Gellervik 

är noga med att få sin kör både att se ut och 

att låta så som hon vill ha det. 

– Le! uppmanar hon sin kör i början av passet 

när rösterna värms upp. Och lite senare när 

de sjunger en låt de övat ett tag: 

Alla hjälps åt 

för att nå 

resultat. 

– Ja nu börjar det likna nåt! En gång till, ni 

måste bli mer exakta! 

Och kören ger sig på biten igen. För att bli 

mer exakta. 

– Alla hjälps åt för att nå resultat, säger 

Anette Berggren. 

Men träningen ger i slutändan något mycket 

mer än så. Något mer än exakthet. ■ 


Kollektivet 

Cigarrlådan 

Det är kväll i kollektivhuset 

Cigarrlådan i Hökarängen. 

Luciafirande och risgrynsgröt 

väntar alla medlemmar. 

För här är gemenskapen 

viktig. 

Text & Foto: Nora Sarii 


Det är Lucia. I Kollektivhusets matsal firas det, och alla som vill får 

vara med, både vuxna och barn. Taklamporna släcks och in i matsalen 

tågar fem lucior, tre tomtar, en ren, två lussebullar, tre tärnor, en 

julgran, två stjärngossar, två pepparkakor och en liten spindelman 

med stora muskler. Med starka och vackra stämmor sjunger de olika 

Luciasånger. Bredvid mig lyfter någon en liten lucia över bordet för 

att hon ska få vara med i tåget i sista stund. Det är trångt och varmt 

men alla får plats. En av de som tittar på luciatåget är Aris Björk. Han 

är 18 år och har bott i Cigarrlåden i hela sitt liv. Han har glada minnen 

från sin uppväxt. 

– Vaknade jag tidigt på morgonen kunde jag bara plinga på hos en 

kompis och leka. Det har varit en trygghet att växa upp här. Att lära 

sig att lita på andra människor. 

– Jag skulle kunna tänka mig att bo i ett kollektivhus när jag flyttar 

hemifrån men inte i en storfamilj. Det kan kännas skönt att vara 

ifred ibland också. 

Hans familj står för maten denna Lucia. Det blev risgrynsgröt. My 

Björk rör i en stor kastrull, den tredje omgången ikväll. Hon vet inte 

riktigt hur många som bor i kollektivhuset men det bästa är matlagen 

enligt henne. Hon har bott i Cigarrlådan fram och tillbaka i många år.

Det är många som vill ha mat idag. Det hänger massor med ytterkläder 

på krokarna bredvid dörren i matsalen. Småbarn springer med sina 

mammor i hälarna. Det sitter folk i soffan och pratar och vid borden 

sitter de och äter. Vid ett av borden sitter Fredrik Cerha, 50 år. Han 

har bott här jättelänge, sedan juni 1993. Han har ljust hår i en hästsvans 

och glasögon som åker av och på. Han tycker att det bästa är 

att känna sig välkommen i en gemenskap. Han trivs väldigt bra och 

känner sig trygg. Umgänget är en viktig del. 

– Jag uppskattar det. Det här är min egen idylliserade bild av kollektivboende, 

med det känns som att vi som bor här överlag inte är 

intresserade av det materiella. 

” 

Man lär 

sig bygga 

förtroende 

” 

Tidigare fick medlemmarna bestämma vilka som skulle flytta in. Då 

blev det ofta en bekant eller en vän som fick den lediga lägenheten. De 

fick gå före i stockholmshems bostadskö. För några år sedan ändrades 

reglerna. Nu är det den som har stått i kö längst som får lägenheten. 

Medlemmarna har inte längre rätten att välja. 

När reglerna ändrades ville Fredrik att de skulle fortsätta att få bestämma 

själva. Han vill vara säker på att de som flyttar in verkligen 

är intresserade av att bo kollektivt. 

– Först var vi oroliga att kollektivhuset skulle lösas upp, säger Fredrik. 

Sedan visade det sig att det inte var några problem: 

– Vi bombarderar de som kommer på lägenhetsvisningarna med 

information om hur det är att bo i kollektivhus. Då brukar de bli avskräckta 

om de inte är intresserade. 

Finns det några dåliga sidor? Fredrik tänker länge. Sen säger han 

att han inte tycker att det finns några nackdelar med att bo i en gemenskap. 

– Jag ser inga nackdelar. Konflikter? Ja, det finns, men det är inget 

som inte går att hantera. Har man flyttat hit har man valt det, precis 

som när man väljer att gifta sig, säger Fredrik. 

Först efter 20 år behövdes en stadga för uteslutning. Det var efter att 

sju personer hade flyttat på grund av en jobbig person. Sedan flyttade 

den personen också och stadgan har inte använts en enda gång. 

Anledningen till att Fredrik har bott kvar så länge är trivseln och relationerna 

han byggt med sina grannar. 

– Om jag inte hade bott här kanske jag hade hunnit flytta sju gånger 

och inte haft någon av de här relationerna alls. 

Ju senare det blir på kvällen, desto glesare blir det i matsalen. Efter ett 

tag finns bara några eftersläntrare som skyndar sig att få lite mat. Alla 

barnfamiljer har snart dragit sig hem för att natta sina små. Några 

barn är fortfarande kvar, det är Moa Anderssons småsyskon. Deras 

föräldrar är med i matlaget men bor inte i huset. Moa är 20 år. För 

henne är kollektivhuset trevligt och tryggt. Hon bodde här som 

barn och har nu flyttat hit igen. Här bor det flera som hon känner. 

– Det är som att bo med massa kompisar, säger hon. 

Moa tycker att matlaget är fantastiskt. Det mindre bra är kollektivavgiften 

och helgstädningen. Hon var med i luciatåget och är 

nu den enda som sitter och äter medan Henke Bergbjörk börjar 

sätta upp stolarna på borden. Han bor här sedan länge. Henke 

tar fram sopborsten och sopar matsalsgolvet medan han berättar 

att det här kollektivhuset är uppbyggt av en grupp privatpersoner 

som tog initiativet till kollektivhusföreningen. Fastigheten 

är från 50-talet och var från början inte tänkt att bli ett 

kollektivhus. Det är skillnaden mellan Cigarrlådan och andra 

kollektivhus där hyresvärden från början har bestämt hur boendeformen 

ska vara. 

– Jag skulle säga att är det lite mer anarkistiskt här, säger 

Henke. 

Det här kollektivhuset har funnits i ungefär 25 år. Det finns 22 

lägenheter i huset och på bottenvåningen ligger matsalen och 

köket. Var femte vecka lagar varje familj middag. Matlaget har 

också andra medlemmar som inte bor i huset. Henke tycker att 

det är bra med nya medlemmar som kommer utifrån. Han gillar 

även att de har externa matlagsmedlemmar. Han skulle vilja 

ta in varannan utifrån. Det kan bli bättre stämning om nya bekantskaper 

stiftas hela tiden. 

– Det var mer konflikter förut, tycker Henke. 

Det är som 

att bo med 

massa kompisar 

” 

” 

Det har hänt att par flyttat på grund av att relationerna i huset 

orsakat svartsjuka. Utöver det har det inte varit några större problem 

med parförhållanden. Det har ofta hänt att det byts partner, 

på ett odramatiskt sätt. 

– Man lär sig bygga förtroende, säger han. 

– Det händer att jag får kommentaren: så skulle jag aldrig 

kunna bo, jag gillar att vara ensam. Men jag vet att det är lögn. 

Vi kan också vara ensamma om vi vill. 

Henke fortsätter med att moppa golvet. De flesta har gått hem 

efter middagen och Luciafirandet. Stolarna står på borden och 

mellan dem sitter Moa, Fredrik och några till. De håller Henke 

sällskap en stund till. ■ 


Det blir enklare 

tillsammans 

Klockan är kvart i sju, det är åtta grader kallt och snön på 

trottoaren är brun och moddig. Varje steg du tar skjuter dig 

tillbaka och ger motstånd. Det känns i vaderna och när du 

andas gör kylan ont i näsan. 

FOTO & TEXT: MADELEINE ROLLENHAGEN 

Trots vädret och mörkret står det sju personer på S:t Eriksgatan för 

att springa tillsammans. De joggar i grupp för att få sällskap och för 

att peppa varandra. De pratar medan de springer och har lärt känna 

varandra, somliga så pass bra att de kramas när de ses. 

Efter en uppvärmning med löpning i takt för att väcka kroppen 

kommer intervallträning. Från noll till hundra och ge allt de har, och 

det är nu gruppen är som viktigast. Deltagarna hejar och ropar, peppar 

varandra så som de inte klarar att göra om de var ute själva. 

Erika Meier Friberg har sprungit i grupp två gånger i veckan i tio år. 

Hon säger att löpträningen blir lättare med hjälp av gruppen. 


– Du gör saker i grupp som du aldrig skulle göra själv. Som intervaller. 

I backar, säger hon och ler. 

Tomas Björklund började springa i grupp för fyra år sedan och är nu 

ledare för Friskis och Svettis gruppjogging. Han minns inte när han 

sprang själv senast för det gör han inte längre. 

– Det är mycket roligare att springa med andra. Du får en helt annan 

mängd endorfiner, säger han. 

Och det är syftet med joggingen i grupp. Alla presterar sitt bästa men 

det allra viktigaste är att ha roligt medan de rör på sig.

Gemenskapen kommer före träningsresultat. Många av deltagarna 

säger att de glömmer bort hur jobbigt det är att springa när de har 

sällskap. Så tänker i alla fall Andreas Dahlander, gruppjoggare sen 

några år tillbaka. Han säger att gruppen är en draghjälp, det blir lättare 

när man är fler och löpningen blir snabbare. Och den blir gjord 

om de springer i grupp säger ledaren Tomas Björklund. 

– Du kan inte sitta kvar i soffan och kolla på en serie till. Nu är 

klockan 17.45 och nu börjar det. Då måste du ge dig i väg. 

Flest är med och springer när våren kommer, sedan pausar de under 

semestern och ställer undan skorna för året när höstregnet piskar 

i ansiktet. Sen finns kärntruppen, de rutinerade, som springer året 

om. När det är som jävligast väder är de lättare passen tomma men 

de tuffare har fortfarande deltagare. 

Vem som helst kan vara med och springa, det finns olika nivåer 

och sträckor och det blir aldrig samma runda så att tröttna blir svårt. 

– Det som kan bli negativt med att träna i grupp är att det finns 

en chans till att bli för hetsad säger Tomas Björklund. Att det blir 

för peppat och deltagaren tar ut sig för mycket. Då blir det inte roligt 

som det ska vara. Men det beror på hur man fungerar som person 

i grupp och hur man kan hantera grupptryck. Man får lyssna på sin 

egen kropp och lära sig sina egna gränser. 

Andreas Dahlander springer två eller tre gånger i veckan. Han säger 

att det har blivit som att träffa sina kompisar efter jobbet och kommer 

fortsätta att springa i grupp. Både för träningen skull som blir mer varierad 

med fartlekar och nya rundor och för den sociala bitens skull. 

Men i kväll var det jobbigt, kompisarna lirade med men underlaget 

var emot gruppen. 

– Det var kämpigt, snön gjorde det jobbigt, säger Andreas Dahlander 

utan att se vidare ansträngd ut i mina ögon. 

Under stretchen pratas och skrattas det. Stämningen är avslappnad 

och de pratar igenom rundan och att de flesta ska åka bort över helgen. 

De ser inte så trötta ut, milen de precis sprungit verkar inte ha varit 

lika jobbig som de säger att den var. 

Det enda som skulle få en jogginggrupp inställd är om ledaren blir 

sjuk och ingen annan kan hoppa in. Eller om det inte kommer några 

deltagare. Men det händer inte. ■ 



Mer än 

bara 

samba 

En dans är inte alltid bara en dans, ibland kan den vara mycket mer. 

För grundarna till Alegría do Samba handlar det även om kultur, 

vänskap och tillhörighet. För dem är samban en livsstil. 

Text & Foto: Emelie Stenqvist


ONSDAGSKVÄLL PÅ FRYSHUSET i Stockholm och 

aktiviteterna är i full gång. I den stora idrottshallen 

spelas det basket och i skejtparken rullar brädorna. 

Två våningar ner hittar vi danssalarna. Till en början 

verkar det alldeles för tyst för att någon ska vara här 

nere, men sedan hörs röster på avstånd. Längst bort 

i korridoren står en dörr på glänt. Vi går in. Ett tiotal 

tjejer står i klungor och småpratar. 

– Det är ju lite kallt här idag. Nu får vi se till att jobba 

ordentligt tjejer, så vi värmer upp stället, säger instruktören 

Wendy och trycker på play. 

Ljudet av trummor växer fram och sambarytmerna 

strömmar ur högtalarna. Tjejerna sprider snabbt ut sig 

i salen och tar plats framför spegeln. Danspasset har 

börjat. 

Alegría do Samba är en showgrupp och sambaskola 

som har funnits i sex år, men egentligen började deras 

historia långt innan dess. Med ett gäng tonårstjejer 

och ett gemensamt intresse, dans. Systrarna Wendy 

och Gioreley Rios Alarcón, grundarna till gruppen, 

hade alltid gillat att dansa men aldrig gått någon kurs. 

När de var 16 år råkade de av en slump hamna på en 

prova-på-klass i karnevalsamba och de fastnade direkt 


>>Deltagarna 

börjar rota 

i sina väskor 

som ligger 

utspridda 

längs rummets 

väggar. 

Fram kommer 

klackarna i 

alla möjliga 

färger.

t v. Tjejerna från Alegría do 

Samba på Notting Hill Karnevalen 

2012. 

t h. Under träningspasset 

med Wendy varvas musik 

och dans med skämt och 

skratt. 

att få i sig några klunkar vatten. Temperaturen i salen 

har definitivt höjts och fönsterrutorna har börjat imma 

igen, att det är snö och minusgrader utomhus är inget 

man tänker på. Man skulle snarare kunna tro att vi befinner 

oss i sambans ursprungsland, Brasilien. 

Det var på 1800-talet som dansen grundades i delstaten 

Bahia. Karnevalsamban i sin tur, kom till i Rio de 

Janeiro på 1920-talet, samtidigt som de första sambaskolorna 

bildades i Rios förorter. Sambaskolorna 

har sedan dess haft en viktig roll, både för dansen 

och för samhället. De är nämligen ofta politiskt engagerade 

och arrangerar aktiviteter för de boende i 

området. Något som enligt Gioreley bidrar till en viss 

mentalitet som genomsyrar hela sambakulturen. 

– Skolorna skapar en gemenskap och får folk att känna 

en tillhörighet. Man representerar sin skola och 

sitt område, säger hon. 

– Det är också en del av vår filosofi, vi vill att de som 

dansar med oss ska känna att de tillhör Alegría do 

Samba. Att de är Alegría, säger Wendy. 

En viktig händelse inom karnevalsamban är, som man 

nog kan lista ut på namnet, karnevalen. För flera av tjejerna 

i gruppen är målet med deras dans att få komma 

till Rio de Janeiro och dansa i karnevaltåget. Wendy och 

Gioreley berättar att de tillfällen då de har deltagit i en 

karneval har haft en speciell effekt på gruppen. 

– Gemenskapen har blivit mycket bättre, det har nog 

att göra med att man har kämpat tillsammans, säger 

Gioreley. 

De tror också att det faktum att man reser iväg tillsammans 

och upplever något ihop bidrar till den förstärkta 

gruppsamhörigheten. 

– Karnevalen gör att man binder relationer till varandra, 

det handlar helt enkelt om vänskap, säger 

Wendy. 

Karolina 

fastnade för samban 

För några år sedan åkte Karolina Finskas med familjen till Brasilien. 

Där fick hon upp ögonen för något nytt, samba. 

– En kväll gick vi på ett uppträdande och det enda jag kunde tänka 

när jag såg dem dansa var ”shit, det här måste jag lära mig”, säger 

hon. 

Nu har Karolina dansat karnevalsamba i två terminer. Hon har 

också testat dancehall, reggaeton och bachata. Oavsett vilken dans 

hon har gått på tycker hon att de har bidragit till en känsla av tillhörighet. 

– Det är många som börjar på danskurser själva, och då skapar intresset 

en gemenskap med de andra. 

Precis som Wendy och Gioreley tycker hon att samban blir en livsstil. 

– Det är så mycket runt omkring. Samba är inte bara en dans. 


ATT JAGA I FLOCK 

Vinter betyder inte bara snö och minusgrader, utan även jaktsäsong. Jakt 

ses traditionellt sett som en sport som utövas i grupp, där gemenskapen 

inom gänget ofta är stark. På passet står man ensam och väntar på djuren, 

men i kaffepauserna och under luncher snackas det friskt och humöret är 

på topp. Vår reporter följde med på jakt i ett decembervitt Sörmland. 

TEXT OCH FOTO: LOUISE WACHTMEISTER 

24 | GEM

Ovan till höger: Johan står redo med laddad 

bössa. Nu är det bara att vänta på att djuren 

ska dyka upp. 

Till höger: Klockan är tio och det är dags för 

dagens första kaffepaus. Karin och Calle tar för 

sig av den värmande drycken. De orangea detaljerna 

är obligatoriska i skogen under jakten, 

säkerheten går alltid först. 



Vänster: Nöjda miner 

hos dagens jaktvärd 

Johan. 

Motsatt sida: Johan 

släpar på en nyskjuten 

hjort. 

Motsatt sida, nedan: 

Det sista som sker på 

dagen är jaktparaden. 

Där hedras djuren som 

fällts under dagen och 

jägare och hundförare 

tackar varandra.

Jakt handlar inte bara 

om att stå och skjuta 

djur. Det handlar om 

gemenskapen, om att 

dela ett intresse och att 

få utöva det tillsammans 

med sina kompisar. 

Och middagarna är 

ju väldigt roliga också. 

- Claes 

” 

” 


Hur kommer några killar från åttan in på niornas fest? De 

bildar såklart ett band och spelar på festen! Så började allt 

för killarna i Håll Käften. Sångaren Fredrik Du Reitz berättar 

med värme i rösten om bandet som har spelat tillsammans 

sedan 2004, men också om sitt hemliga intresse. 

TEXT OCH FOTO : LOUISE WACHTMEISTERR 

Bara namnet Håll Käften gör att nyfikenheten ökar och många undrar 

vad det egentligen är för band. Svaret är enkelt, fem killar som alla älskar 

musik så mycket att de spelar tillsammans. Namnet Håll Käften? 

Det är så dåligt så alla minns det, och därför perfekt, menar Fredrik. 

Fredrik du Rietz, Eric Lillieforss, Jacob Douglas samt bröderna Hugo 

Johansson och Anton Johansson, har Håll Käften som hobbyprojekt. 

De spelar när de känner för det, helt enkelt. Själva grejen med bandet, 

berättar Fredrik, är att det är så avslappnat och otvunget. 

– Vi spelar aldrig efter tvång eller när vi inte har lust. Det är ett fritidsintresse 

på samma sätt som fotboll eller schack, menar han. 

Från den där första spelningen i åttan har de haft så roligt att allt bara 

har rullat på. Nu har de lyckats bli så etablerade som coverband att de 

kan välja mellan vilka spelningar de vill göra och inte. 

– Vi är ganska mycket rockstar för att vara ett coverband. Vi står 

inte och bara plinkar och sjunger mesigt, vi ger publiken lite mer, säger 

Fredrik. 


MOT SAMMA MÅL 

Innan spelningarna försöker killarna träffas en eller två gånger för att 

se till att allt fortfarande stämmer i spelandet. De låtar som bandet spelar 

är allt från gamla Abba- låtar till den senaste från Rihanna eller U2. 

Ett brett utbud som tilltalar den mest blandade publik. Högsäsong för 

Håll Käften är sommaren, då spelar de ofta ute i Stockholms skärgård. 

– Vi är väl ett lyckat skärgårdscoverband, skrattar Fredrik. 

Eftersom alla killarna jobbar eller pluggar på olika håll, ses de mest i 

musikens spår. 

– Alla fem har lika starka viljor, och ingen av oss fungerar som given 

ledare. Enkla beslut kan ta väldigt lång tid att fatta när vi alla vill vara 

med och bestämma. Ses vi på fest är det lätt att vi står tillsammans 

hela kvällen och snackar. Det kan ju ibland bli trist för andra däremot. 

Att det finns fördelar och nackdelar att spela i band är självklart, menar 

Fredrik. Bland nackdelarna finns att man alltid måste övertyga resten 

av gänget om att just sin idé är den bästa idén. Och att andra vän-

ner ibland hamnar utanför den självklara gemenskapen som killarna 

i bandet delar. Fördelarna är däremot fler, de kan alltid bolla idéer med 

varandra. Och gemenskapen i bandet får man inte solo, menar Fredrik. 

– Gemenskap för mig är känslan av att ha ett gemensamt mål men 

någon eller några, att vi tillsammans strävar mot samma sak. Vi brinner 

för samma saker, säger han med eftertryck. 

En annan favorithobby, som han delar med bandmedlemmen Jacob 

Douglas, är kyrkor. Favoriterna är domkyrkorna i Lund och Uppsala, 

men även ”hemmakyrkan” i Saltsjöbaden. En rockstjärna med intresse 

för kyrkor alltså. 

FREDRIK DU REITZ UNDER EN HÅLL KÄFTEN-SPELNING FÖR STUDENTER I UPPSALA 

– De är så otroligt mäktiga. Främst är det väl arkitekturen, men 

också intrycket de ger. 

När Fredrik ska ge tips på hur man skapar gemenskap med andra är 

just det gemensamma målet och syftet som är det viktiga. Andra tips 

för att skaffa kompisar och en delad gemenskap är att vara snäll, öppen, 

inte prata hål i den andres öron. Men det viktigaste av allt är att 

lyssna, det är folk för dåliga på, tycker han. ■ 


MER ÄN HÄLFTEN av alla svenskar har idag 

ett Facebook-konto och antalet användare 

växer ständigt. De människor som väljer 

att ställa sig utanför Facebook tvingas ofta 

förklara varför de inte finns på hemsidan. 

Anna Lindberg, 22 år, har aldrig varit inne 

på Facebook och hon får gång på gång höra 

av vänner och bekanta att hon borde skaffa 

ett konto. 

– Jag fick en gång höra att om du inte finns 

på Facebook så är det ju som att du inte finns 

alls, säger Anna Lindberg. 


Finns du inte på Facebo 

Att inte finnas på Facebook kan vara tufft i dagens digitala samhälle. 

Du blir inte bjuden på festen du inte visste existerade. Du kanske 

missar att en av dina vänner förlovat sig eller svaret på den där 

svåra tentafrågan du slitit med hela helgen. 

JENNIE ÅKESSON 

ILLUATRATION: JESSICA NEJMAN 

TYSKA TIDNINGEN Der Tagesspiegel har till 

och med gått så långt att tidningen publicerat 

en artikel om att man kan vara psykopat 

om man inte finns på Facebook. Eftersom 

massmördare som Anders Behring Breivik 

inte hade ett konto så menar forskare i artikeln 

att de människorna har något att dölja. 

Men att anses som massmördare om man 

inte finns på Facebook är inget Anna Lindberg 

tänker på. Hon känner dock ibland att 

hon borde skaffa ett Facebook-konto, av anledningen 

att inte hamna utanför. 

– De gånger jag har känt att jag borde skaffa 

det är när vänner i skolan haft diskussioner på 

Facebook om tentafrågor som jag då har missat, 

eller de gånger när jag inte blivit bjuden 

på fest på grund av att jag inte har ett konto, 

säger Anna Lindberg. 

ANNA LINDBERG har aldrig känt att Facebook 

är något för henne. Hon tycker att många 

målar upp en falsk fasad om hur bra och 

roliga liv de har. Hon anser även att många 

lever sitt liv genom Facebook och att det har 

blivit en hets att hela tiden uppdatera och att 

man då glömmer bort att leva på riktigt.

ok så finns du inte alls 

NINA JANSDOTTER, beteendevetare och författare 

till boken Framgång med Facebook tror 

att det är aktiviteten på Facebook som folk 

dras till och kontakten med andra. 

– Säg att du går förbi en bar som är tom och 

bredvid ligger en annan bar som är full av folk. 

Du går in på den med folk för där inne finns 

möjligheterna, säger Nina Jansdotter. 

Hon ser Facebook som en möjlighet till nätverkande 

i och med att man kan få kontakt 

med människor över hela världen utan att 

behöva röra sig fysiskt. Hon anser att det är 

en fördel när man exempelvis söker jobb. 

– Har man inte Facebook så tycker jag att 

man missar en del av sin samtid och jag tror 

absolut att det kan leda till utanförskap. Ett 

exempel är om någon på jobbet har lagt upp 

en bild som kollegorna diskuterar och man 

själv inte är delaktig i samtalet eftersom man 

inte vet vad de pratar om, säger hon. 

EFTER TRE ÅR på Facebook tog Daniel Keränen, 

22 år, tog bort sitt konto. Han kände att 

han inte hade någon nytta av det längre och 

om han vill nå sina vänner så använder han 

telefonen. 

– Facebook är inte som det brukade vara. 

Det var enklare förut och nu vill folk bara ha 

”likes” och kommentarer på sina uppdateringar, 

säger Daniel Keränen. 

Han känner idag ingen press på att aktivera 

sitt konto igen och han säger att han inte 

känner sig utstött. Men han erkänner ändå att 

han inte blivit bjuden på fest på grund av att 

han inte är aktiv på sidan längre. Dessutom 

får han reda på händelser senare än de som 

har ett konto. 

– Till exempel om någon har förlovat sig så 

får jag reda på det senare, men jag hänger ändå 

med eftersom att andra som har Facebook säger 

det till mig, säger han. 

ÄVEN FAST Anna Lindberg inte har Facebook 

själv så förstår hon varför mer än hälften av 

Sveriges befolkning skaffat ett konto. Hon 

tror att den lätta kontakten med vänner 

och familj som bor i andra städer är en stor 

anledning till varför så många väljer att gå 

med. 

– Men man borde inte bli ifrågasatt eller 

diskriminerad bara för att man inte har Facebook, 

säger hon. ■ 

ILLUSTRATION: JESSICA NEJMAN 

FACEBOOK-GRUPP 

SOM STÖD 

ATT SÖKA STÖD på Facebook är inte ovanligt. Det finns någon grupp för alla. En 

av många grupper är ”Föräldrar till barn med diabetes typ 1” som är en stödgrupp 

till familjer som har barn med diabetes. Gruppen startades för tre år 

sedan och har idag närmare 720 medlemmar som dagligen byter information 

och delar erfarenheter med andra i samma situation. Det kan vara diskussioner 

och frågor som har att göra med insulinbehandlingar eller helt enkelt hur 

det är att ha barn som tvingas leva med diabetes. Genom evenemang och träffar 

med korvgrillning och brännboll så får även barnen med insulinpumpar 

och insulinpennor träffas. I gruppens kommentarsfält finns frågor som ”Ni 

som inte har pump hur många gånger tar ert barn insulin?” och ” Hur reagerar 

era barn när dem har högt blodsocker?”. Ingen fråga är dum för att ställas. ■ 

JENNIE ÅKESSON 


Natten 

ingenting 

utan 

besökarna 

32 | GEM

Kön ringlar sig lång längs grusgången ner till Färgfabriken 

och tryckarklubben Natten. Trots en bitande kyla är de, 

som väntar på att bli insläppta, lättklädda utan att frysa. 

Linnea Hermansson är en av de lyckliga som köpt förköpsbiljett. 

– Förra gången stod vi i kö ganska länge. Så den här 

gången har vi köpt biljetter i god tid, säger hon. 

Inne är det däremot varmt och svettigt. Ett lila sken 

lyser upp dansgolvet. Det är tonårsdisco utan tonåringar, 

folk mellan tjugo och fyrtio dricker öl, dansar 

tryckare och hånglar. Och sjunger allsång. 

– Jag älskar Prince och måste höra Purple Rain innan 

jag går hem i kväll, säger Andreas Eriksson som hänger 

i baren och beställer skumpa och fyra glas. 

Stämningen når sin kulmen när rökmaskinen gör sitt 

karaktäristiska puttrande ljud och blåser ut dammig 

rök på det euforiska dansgolvet. Vid dj-båset står Göran 

Lagerberg tillsammans med Jens Sjögren. De ser lyckliga 

ut, sträcker ut armarna i luften och kramar om sina 

kompisar som kommit fram för att hälsa. 

När jag träffar Göran Lagerberg på hans kontor på 

Kungsholmen är han fortfarande lika glad. Till vardags 

är han producent på produktionsbolaget Team Tony och 

en van arrangör. Han berättar, utan att jag frågat, att 

han älskar Excel. 

Jens var nybliven singel efter ett ungefär femton år 

långt förhållande och Göran var bara allmänt ensam, 

när de upptäckte att de båda gillade ballader och klubben 

Natten föddes. 

– Vi åkte en del bil och upptäckte att vi båda två var 

på radion och snurrade fram Lugna Favoriter. 

Efter en del snack om hur melankoliska, tidlösa och 

fantastiska ballader är tog de beslutet att testa att spela 

den typen av musik ute. 

– Vilket var lite konstigt. Vi kunde inte bara behålla 

det för oss själva och tycka det var lite mysigt, utan vi 

ville genast göra det till något allmänt. 

Redan vid den första spelningen på restaurangen Landet, 

för fyra år sedan, förstod de att det fanns en efterfrågan. 

Besökarna flockades vid rökrutan på gården 

där de riggat upp sitt bås under ett tält. Efter det har 

det rullat på. 

– Jag tror att det saknades något som får vara lite 

pretentiöst och på allvar. Och att alla som kommer dit 

känner att de bidrar med något. Natten är ingenting 

utan besökarna. En orsak till framgångssagan är att det 

aldrig har funnits någon ironi i Natten. 

Allt är baserat på kärleken till ballader och stämningen 

som musiken ger, fortsätter Göran. Chansen att träffa 

någon att vara nära på dansgolvet är stor. Annars kan 

det ju vara lite konstigt att stå och hångla. Men på Natten 

har det blivit okej. 

Det finns många historier om par som träffats på Natten. 

Göran träffade sin flickvän på Natten, i förrgår firade 

de 28 månader och det ryktas även om ett Nattenbarn. 

– Jag gillar historien om vaktmästaren på Färgfabriken 

bäst. Han hjälpte oss att sätta upp några ljus första 

gången och hängde kvar, det var inte ens tänkt att han 

skulle gå, men träffade en kvinna och nu är de gifta. 

Ovanför dj-båset hänger discokulor i grupper, när de 

sakta cirkulerar, glittrar deras speglande ljus av sig på 

en grupp skäggbevuxna män. De sjunger alla med till 

Orups ”Som isarna när det blir vår”. Det syns att man 

får vara den man är, utan några kompromisser. 

– Jag slappnar av här. Det är en helt annan upplevelse, 

än jag får när jag går ut på andra klubbar i Stockholm, 

det är en sådan jävla stämning, säger Linnea Hermansson. 

TEXT & FOTO: HANNE-LI LUNDMARK 


Utan att vi ens vet 

om det, kan vi ibland 

klä oss liknande de 

som vi umgås med. 

Gemenskapen finns 

där, en underliggande 

orsak som gör 

att vi dras till människor 

som tycker, 

tänker och ser lika ut 

som vi gör, eller helt 

enkelt de som är helt 

olik oss själva. 

GEM. gick ut på 

stan för att fråga 

människor om det 

finns andra bakomliggande 

orsaker än 

personlig smak till 

varför de klär sig 

som de gör. 

Text: Jessica Nejman 

Foto: Nora Saari 


Klädstilen som 

Oliver 

19 år 

– Jag tar på mig kläder som jag trivs i, 

lite bohemiskt. Jag är säkert med i någon 

subkultur, men det associerar jag 

mig inte med. Jag inspireras av Indien. 

Byxorna är från Nepal. Palestinasjalen 

har jag inte tänkt så mycket på. Den passar 

till det mesta. Jag känner mig som en 

mysfarbror. 

– Jag skiljer mig nog i min klädstil 

från mina vänner. Men man kan beskriva 

vår stil som mer alternativ. Så, 

det klart att jag känner gemenskap med 

dem som jag umgås med. Vi har samma 

värderingar, och det syns nog genom 

vår gemensamma stil. 

Karin 

50 år 

– Jag följer med i trenderna och klär mig 

för det mesta i nya stilar. Jag gillar starka 

färger och mönster. Jag tror nog att 

de jag umgås med har samma klädintresse 

som jag. 

– Jag är psykolog och ur den synvinkeln 

tycker jag att det är viktigt att man 

klär sig fint, umgås och går ut och träffar 

människor. Man ska ta vara på livet. 

– Det är viktigt med snygga kläder. 

Man uttrycker sig genom dem. Jag och 

min son har ett gemensamt intresse för 

mode. Han är en stor stilvägledare för 

mig.

en gemenskap 

Robin 

26 år 

– Det är faktiskt mina jobbyxor som jag 

har på mig. Jag tyckte att de var lite juliga 

och passade nu. Skjortan har jag köpt 

i en second handbutik Det finns inte så 

mycket tanke bakom det, mest att det 

är vackert. 

– De flesta kläder som jag har är kläder 

som mina vänner har rensat ut ur 

sina garderober. Det är onödigt att köpa 

nya kläder. Det är inte heller miljövänligt. 

– Om jag tänker efter så är vi nog 

ganska lika, de som jag umgås med. Vi 

tänker nog alla på ett miljövänligt sett, 

men annars är vi nog ändå rätt olika, 

även om stilarna i sig har ett miljötänk 

bakom sig. 

Sara 27 år & 

Lina 25 år 

– Det är vår mamma som har virkat 

våra vantar, jag har själv stickat min 

mössa, säger Sara. Jag köper inte kläder 

så ofta, det gör inte någon av oss, men 

jag kan lägga mer pengar på något som 

jag vet kommer att hålla ett tag. 

– Kappan är det största köpet som 

jag gjort för vintern. Annars köper jag 

mycket second hand, det känns onödigt 

att köpa nya kläder ibland, säger Lina. 

De som vi umgås med har också ett slags 

miljötänk bakom sin stil. Kläder är inte 

så viktigt. 

– Jag tror att man vill skapa sig en 

egen stil, och tro att man är unik, men å 

andra sidan är det nog svårt att inte följa 

trenderna, det gör man nog omedvetet, 

säger Lina. 

Sten 

55 år 

– Jag har på mig en studentoverall från 

Tekniska högskolan. Den orangea färgen 

står för teknisk fysik. Mössan är en 

KTH mössa. Det används som en identifikationsgrej. 

Man ser på en gång vem 

personen är genom att kolla på studentoverallen. 

Och visst, det är en gemenskap 

i sig, studentkulturen. 

– Jag har på mig det här för att jag säljer 

kårtidningen Blandaren idag. Så att 

folk tydligt ska se vad det är jag gör. Jag 

är en förtidspensionerad student, så det 

ligger mycket mening i den här overallen 

för mig. Den är också väldigt praktisk, 

lätt att tvätta. 



Krönika 

Det där med 

gemenskap 

Vi vill hålla ihop, vi människor. Visst har 

man hört det åtminstone en gång någonstans? 

Att vi är flockdjur. Vi mår bättre när 

vi känner att vi hör hemma någonstans. Gemenskap. 

Men vill vi alltid hålla ihop? 

Idag finns det alla sorters botemedel för 

den som tror sig ha något fel, är udda. Man 

kan träna tillsammans, eller kanske hänga 

med mormor och hennes vänner när den 

kvällsliga stickningen kör igång. Det spelar 

egentligen inte så stor roll vad det är vi gör, 

bara vi gör det med någon. 

DET ÄR JÄKLIGT kul ändå, att göra något 

med andra. Till exempel att träna i grupp, 

höra musiken fylla upp rummet, adrenalinet 

pumpa, kämpa tillsammans. Jo, det gillar 

jag. 

Men ibland när jag sitter där, hopkurad i 

sängen en fredagskväll kan jag undra: ”Jag 

måste ha något fel, nu är det fredag, här sitter 

jag, själv, med glass och repriser av tonnårsserien 

Gossip Girl, och är faktiskt ganska 

nöjd.” 

Något som ska ha en positiv effekt, kan 

få en negativ. Stressen, stressen av att inte 

vara med, ha koll, bli inbjuden till den där 

parmiddagen, eller justja, du är ju singel, 

minns du? 

INSTAGRAM, Facebook, Twitter. Nä, ibland 

kan jag vara nöjd, men ibland känner 

jag det lilla svarta komma krypande, det 

lilla svarta stressmolnet. Varför är jag inte 

med och sjunger i kör? Varför är inte jag 

också med i bokcirkeln? Och varför satt den 

där snubben på bussen och kollade på mig 

sådär konstigt? Vet han? Vet han att jag inte 

alltid är värsta partypinglan som är med på 

allt, hela tiden? Tråkig. 

KULTUR. JO, det är en hel gemenskap bara 

i sig. Man kanske klär sig lika, ber till samma 

gud, går på samma teaterföreställningar 

och älskar samma författare. Här i Sverige 

äter vi köttbullar, för det är svenskt och vi 

är svenskar. Eller vänta lite...? 

Men vad händer om man inte gör det? 

Diggar samma gud? Inget såklart. Jorden 

finns fortfarande kvar imorgon. Men vad är 

det då som lockar? Varför blir vissa skejtare, 

medan andra kör rockabilly? Ingen vet. Vi 

bara dras till varandra. 

NEJ, BITTER är jag inte. Jag är bara nöjd. 

Tillfreds med mitt eget sällskap. Vilket alla 

borde vara. Pröva att vara ensam hemma 

först, orka med dig själv, sen, sen kan du rivstarta 

dagen med poweryoga, körgruppen 

eller kanske lite stickning efter lunch. Mys. 

Visst kan jag verkligen njuta av samhörighet, 

glädjen av gemenskap och hemliga 

medlemsgrupper på Facebook. Men vissa 

fredagar vill jag bara sitta där i sängen, själv, 

med glass och repriser av Gossip Girl. Det 

är också ok. 

JESSICA NEJMAN

i nästa GEM. 

Stor intervju med 

KEN RING 

om gemenskapens 

onda och goda 

Kvalitet 

eller 

Kvantitet? 

Hur spenderar vi vår tid tillsammans på bästa sätt? 

KONSTEN 

ATT 

VARA 

TVÅ 

Foto: Louise Lundgren 

REDAKTIONEN 

TESTAR SÄLLSKAPSSPEL 





Foto: Jennie Åkesson

GEM - Södertörns högskola

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?