Sammanfattning av Gamla testamentet

Gamla testamentet
Enligt bibeln skapades jorden av Gud och ja, han var en gud. Det enda han gjorde var att
säga saker så blev det så, men ändå tog det 6 dagar, så här gick det till:
Första dagen sade Gud: Varde ljus! så bildades ljuset. Han kallade ljuset för dag och
mörkret för natt. Andra dagen skapade Gud himlen över jorden. Tredje dagen var jorden
fortfarande täckt av vatten så Gud började ta bort lite av vattnet på vissa ställen. På de
ställena där Gud hade tagit bort vattnet blev det torrt och då skapade han träd, blommor
och andra växter. Han kallade ställena med vatten för hav och ställena utan vatten för
land. Fjärde dagen skapade Gud solen, månen och stjärnorna. Han fäste dem på himlen
så att de skulle lysa ner på jorden. Femte dagen skapade Gud fåglar, fiskar och andra
vattendjur. Sjätte dagen gav Gud liv åt kor, lejon och alla andra djur som finns. Sedan
skapade Gud människor som skulle vaka över allt som Gud hade skapat. Sjunde dagen
vilade Gud och så gick det till när Gud skapade världen enligt bibeln.
Gud skapade Adam av jord som han formade. Sen kände sig Adam ensam så Gud
skapade en kvinna som han kallade Eva. När Adam såg Eva så blev han glad och
förälskad i henne. Sen så levde dom som man och hustru. Gud skapade en trädgård med
massa frukt och blommor som kallades för Edens lustgård eller Paradiset. Adam och Eva
fick äta så mycket frukt de ville. Gud planterade ett speciellt träd som kallades
Kunskapens träd. Gud sa till Adam och Eva att de inte fick äta någon av frukterna som var
på kunskapsträdet. En dag stod Eva och tittade på kunskapsträdet och tänkte att det
skulle vara gott med att få äta en av de frukterna. Men så kom där en orm och sa till Eva
- Varför står du här och tittar? Du kan ju lika gärna smaka!
- Men det får vi inte av Gud, sa Eva.
- Men det gör inget, ta nu och smaka Eva, sa ormen.
- Ja, okej då sa Eva och smakade på en frukt. Adam kom också och smakade en av
frukterna. Sedan när de hade smakat och ätit upp dem så började de skämmas och tänka
på att de var ju nakna och det var inte kul. När det blev kväll så hörde Adam och Eva att
Gud kallade på dem. De blev väldigt rädda och försökte att gömma sig någonstans. Men
Gud hittade dem och började skälla på dem men Adam bara skyllde ifrån sig och Eva
försökte också det men hon fick säga något annat så hon sa att det var en orm som lurade
henne. Människorna Eva och Adam fick ett hårt straff av Gud. Gud sa att Eva skulle föda
barn under stor smärta. Dessutom skulle Adam i fortsättningen ha rätt att kunna bestämma
över henne. De fick även lämna Paradiset.
Gud hade bestämt att förgöra allt folk och levande för de hade börjat att bli onda och
syndiga. Det fanns en man som var väldigt snäll. Gud ville att han skulle fortsätta leva och
han hette Noa. Gud gav han en uppgift att bygga en ark. Sen skulle han samla in ett par
av alla djur, en hona och en hane. Han skulle samla mat till sig och alla djur. Sen skulle
han ta in alla djur i arken. Sen sa Gud till Noa att han och hans familj skulle gå in i arken
och Gud stängde dörren efter dem. Det började regna. Det regnade i 150 dagar. Det blev
översvämning, sen slutade att regna. Nu var det bara Noa, familj och djuren kvar på
jorden. Sakta började vattnet sjunka undan och till sist var det borta. Gud sa till Noa att en
sådan översvämning aldrig skulle hända igen. Tecknet på att det aldrig skulle hände igen
är regnbågen. Det finns även fler exempel på när Gud straffar människor när de är

syndiga. Ett folk ville bygga ett torn upp till himlen, tornet kallades Babels torn. När Gud
fick se det så blev han arg och gjorde så att alla pratade olika språk så de inte kunde
jobba tillsammans. De förstod inte varandra.
Abraham var en rik man som växte upp i Ur i Mesopotamien. En dag sade Gud till honom
att han skulle gå ut ur sitt land och bort från sin släkt och från sin faders hus, bort till det
land som Gud skulle visa honom. Abraham gjorde som Gud sa. Han samlade ihop sin
familj. Efter en lång resa kom de fram till Kanaan. Resan var lika lång, som från
nordligaste Sverige till Malmö. När de kom fram, berättade Gud att landet tillhörde
Abraham. Gud lovade även att Abraham och hans fru skulle få en son och hans fru fick
sonen Isak. Abraham var väldigt förtjust i Isak och Gud blev orolig att Abraham älskade
Isak mer än Gud själv. Han bestämde sig för att testa Abrahams tro. En dag gav Gud
Abraham en befallning. Han sa att Abraham skulle ta med hans son till ett berg, bygga ett
altare och offra sin son. Abraham gjorde som Gud sa även denna gången och tog med sig
sin son till ett berg. Abraham och Isak hjälptes åt att bygga ett altare. Sedan staplade de
upp ved på altaret. När de hade gjort det tog Abraham tag i Isak och band honom och lyfte
upp honom på altaret. Abraham tog upp sin kniv för att döda sin son men just som han
tänkte göra det så ropade Guds ängel till honom att han inte skulle röra pojken. Gud hade,
på så sätt, fått bevis på att Abraham trodde på Gud.
Josef var en pojke som hade tolv bröder. Josef var annorlunda än sina bröder. De tyckte
inte om Josef. En natt drömde Josef om att han skulle bli kung och bestämma över dom.
På morgonen berättade han detta till sina bröder, då tyckte de sämre om honom.
En dag skänkte deras far, Jakob en dyrbar och vacker klädnad till Josef.
Ingen av de andra bröderna hade fått en så vacker klädnad så då blev de avundsjuka på
Josef. En dag när de var ute och vallade får, var bröderna långt hemifrån och då fick de
idéen att de skulle kasta Josef i en brunn. När Josef kom, så grep de han genast. De slet
av honom de fina kläderna och kastade honom i brunnen, som inte hade något vatten i
sig. Bröderna sålde sedan Josef till en handelsman och berättade för sin pappa Jakob att
Josef blivit uppäten av ett vilt djur. Jakob började gråta och önskade att han var död i
stället för Josef... Josef blev slav i Egypten. Hans framtid såg ut att bli tråkigt, fast det blev
den inte. Egyptens kung kallades farao. Faraon tyckte att Josef var klok för att han kunde
tyda drömmar, så Josef fick ett helt palats med många tjänare, och han ägde stora
rikedomar av guld och silver. Josef tydde en dröm som farao hade haft som var att alla
länder skulle svälta. Så Egypten sparade mat så att de skulle överleva. Efter ett tag kom
folk och ville ha mat av egypterna och till sist kom även Josefs bröder. Först var Josef
väldigt sträng men sen berättade han vem han var och förlät sina bröder. Då blev alla
glada. På så sätt så var ju Josefs dröm sann.
Josef hade släktingar som flyttade till Egypten. Så småningom så blev de en stor flock
med människor. De kallades israeliter. När Josef hade dött så började egypterna tycka illa
om israeliterna. De tyckte att de började ta över deras land. En farao bestämde att
israeliterna skulle bli slavar. Israeliterna fick göra tegel, bygga hus, tempel, palats och
vägar. De fick ingen lön, bara mat och vatten så att de inte skulle dö. De fortsatte ändå att
föröka sig och bli fler och farao blev rädd att de skulle bli för många och gav sina män en
befallning. Alla barn som föddes ska kastas i floden. Det hände också. Faraos dotter
räddade en pojke i smyg. Han fick heta Mose. När han hade vuxit upp fick han komma in i
faraos hov. En dag såg Mose att en egyptier slå en israelit med en piska. Mose blev arg
och dödade egyptiern. Mose flydde från Egypten. En dag när Mose var i öknen så såg han

en låga i en buske. Sen hörde han Guds röst. Gud sa till honom att hans skulle befria sina
kompisar. Mose tvekade men Gud lovade att hjälpa honom. Till slut återvände han till
Egypten. Mose gick till farao och sa att israeliterna var Guds folk och att Gud hade
bestämt att de skulle få återvända till sitt hemland. Farao lyssnade inte på Mose. Istället
skulle israeliterna plågas hårdare. Då gjorde Gud så att allt vatten i Nilen blev till blod, alla
fiskarna dog och människorna kunde inte dricka vattnet. Men farao släppte inte Moses
folk. Nu dödade Gud alla boskapen, det regnade eld och hagel och det kom stora svärmar
med gräshoppor. Det sista plågan var att Gud dödade de förstfödda sönerna. Då lät farao
folket gå. De reste till Röda havet. Det fanns inga båtar så hur skulle de komma över?
Farao hade, under tiden, ändrat sig och han följde deras spår med sina män för att döda
dem. Vid Röda havet såg de att farao och hans män närmade sig. På Guds befallning gick
Mose till vattnet och tog sin stav och höll den över vattnet. Då gjorde Gud så att havet
delade sig och blev en torr och bred gata. Vattnet blev som murar på båda sidorna. När de
hade kommit över såg de att farao och hans män kom genom havet. Då lät Gud vattnet
rasa. Alla faraos krigare drunknade. Mose tog israeliterna till ett berg där de slog läger. På
morgonen hördes det ett stort buller i berget och det började blixtra. Gud gick själv ner till
berget och kallade Mose till sig. Mose gick upp till honom och stannade där i 40 dagar. När
Mose kom ner så hade han med sig två stentavlor. Där hade Gud skrivit 10 budord. Gud
ville ha en överenskommelse med israeliterna. De skulle lova att följa budorden. Om de
följde orden så skulle Gud beskydda de. Israeliterna lovade att de skulle följa orden. De
firade med att ge Gud kor och andra djur. Efter upplevelsen i berget vandrade dem vidare.
Flera gånger blev dem anfallna av fiender. De höll på att svälta ihjäl. Då skickade Gud ner
mjöl så att dem kunde baka bröd. Gud hjälpte dem att klara sig igenom alla svårigheter.
Efter 40 års vandring var de framme i Kanaan. Men då hade Mose precis dött.
Efter en tid så delades Kanaan i olika länderna och då skapade israeliterna ett eget
kungarike, Israel. Saul var den första kungen. I början gick allting bra, krigen var
lyckosamma. Men med tiden blev Saul högmodig och brydde sig inte alltid om att följa
Guds vilja. Olyckor hände i Israel, det såg mörkt ut för det unga riket. I en strid blev Sauls
svårt slagen. Saul höll på bli tagen men han dödade sig själv. Då blev David kung och han
enade hela landet. David var väldigt omtyckt men ibland gjorde han väldigt taskiga saker.
En dag såg han en kvinna, som hette Bat-Seba. Han ville ha henne som hustru. Men det
visade sig att Bat-Seba var gift, med Uria. Han var en soldat i kung Davids egen krigshär.
Hären var ute och krigade mot fiender. David befallde nu att Uria skulle placeras där
striden var som värst. Uria dog. Sedan förstod David att han hade gjort fel. För att visa sin
sorg så varken åt eller drack han på sju dygn. Men han behöll Bat-Seba som sin fru, de
fick en son som hette Salomo. Efter några år så blev Salomo kung och börjande styra över
riket. David hade levt ett enkelt liv men Salomo levde ett lyxliv. Enligt bibeln så hade han
1000 hustrur. Salomo byggde det stora templet i Jerusalem och det blev den viktigaste
byggnaden i Israel.
I det norra Israel fanns som hette Ahab. Han gifte sig med en prinsessa från ett
främmande folk, hon trodde på en gud som kallades Baal. Många sa att Baal var den
riktiga guden som bestämde över skördar och att han hade makt över regnet. Många
började tro på Baal, det tyckte inte Gud om. Profeten Elia sa till folket att om de inte skulle
sluta tro på Baal så skulle det aldrig regna igen. Men folket slutade inte tro på Baal så det
slutade regna. Men sen efter tre år utan regn så möttes kungen och Elia igen. De kom
överens att de som trodde på Baal skulle bygga ett altare och de som trodde på Gud
skulle bygga ett altare på ett annat ställe. Det altare som började brinna var den riktiga
gudens altare. De som trodde Baal satt och bad att Baal skulle tända elden men ingenting

hände. Samtidigt hällde Elia vatten över altaret och bad att Gud skulle tända altaret och
det gjorde han och det sprutade eld över hela stället. Alla förstod att Gud var den riktiga
guden och att Baal inte fanns. Alla som inte trodde på Gud blev gripna och dödades. Sen
efter det, gjorde Gud så att det regnade och så hade alla en fest.
Israeliterna blev ofta attackerade av andra folk. Jerusalems tempel blev förstört och arken
med budorden fördes bort. Allt som finns kvar av templet idag, är klagomuren.