Hemliga klubben – Dan Eliasson
Hemliga klubben – Dan Eliasson
Hemliga klubben – Dan Eliasson
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Publicerad: 2007-05-12<br />
Det rika Sverige är männens värld.<br />
I slutna herrklubbar träffas maktens män bakom stängda dörrar.<br />
Kvinnor är inte välkomna.<br />
I dag avslöjar Aftonbladet hur <strong>klubben</strong>s medlemmar hjälper varandra att synas och höras <strong>–</strong> i medierna.<br />
Han ger ordet <strong>–</strong> till vännerna<br />
DN:s Mats Bergstrand: Det är en fördel i mitt jobb<br />
Mats Bergstrand, 46, är chef över Sveriges mäktigaste debattforum.<br />
Och medlem i den slutna makt<strong>klubben</strong> Sällskapet.<br />
Bara under våren har han låtit nio klubbvänner skriva långa artiklar på DN Debatt.<br />
MED I MAKTKLUBBEN Mats Bergstrand har flera gånger utsetts till en av Sveriges viktigaste opinionsbildare.<br />
Här är NÅGRA av BERGSTRANDS klubbkamrater som skrivit debattartiklar i dn<br />
Tommy Möller, statsvetarprofessor, 24 april 2007:<br />
”Folkpartiet är illa rustat för forcerat partiledarval.”<br />
Sven Otto Littorin, arbetsmarknadsminister (m), 16 april 2007:<br />
”Jobb för förtidspensionär ger dubblad inkomstökning.”<br />
Göran Ennerfelt, ordförande och chef Axel Johnson-koncernen, 27 mars 2007:<br />
”Svenskt Näringsliv bör inte ligga i bakhåll.”<br />
Ragnar Norrby, generaldirektör, Smittskyddsinstitutet, 26 mars 2007:<br />
”Tuberkulos kan bli lika dödlig i Sverige som i tredje världen.”<br />
Björn Rosengren, rådgivare, Stenbeckssfären, 10 mars 2007:<br />
”Jag gjorde en felbedömning vid utförsäljningen av Telia.”<br />
Anders Björck, landshövding, Uppsala, 26 februari 2007:<br />
”Länen upplöses med tvång om storregionerna dröjer.”<br />
Anders Milton, regeringens psykiatrisamordnare, 27 november 2006:<br />
”Ändra lagarna för psykiatrin så att ansvariga kan pekas ut.”
Carl Johan Bonnier, Bonniers styrelseordförande, 20 april 2006:<br />
”Tv, radio och internet bör följa pressens etiska regler.”<br />
Carl Johan Bonnier, Bonniers styrelseordförande, 20 april 2006:<br />
”Tv, radio och internet bör följa pressens etiska regler.”<br />
Mats Bergstrand har i sin roll som debattredaktör på Dagens Nyheter makten över vems åsikter som ska hamna på Sveriges mest ansedda debattplats.<br />
Han har vid flera tillfällen utsetts till en av Sveriges viktigaste opinionsbildare och trendsättare.<br />
Enligt Sällskapets medlemsmatrikel har han sedan 2000 varit medlem i herr<strong>klubben</strong>. Där finns också, som Aftonbladet avslöjade i går, flera av<br />
Sveriges absolut tyngsta domare, toppolitiker och finansmän.<br />
De senaste åren har flera av hans mäktiga klubbkamrater fått publicera sina debattartiklar på hans sida.<br />
Bara under det senaste året har minst ett 20-tal debattartiklar undertecknade av Mats Bergstrands mäktiga vänner gått i tryck.<br />
Stängda dörrar<br />
Klubbarna ska enligt stadgarna vara slutna, och avhoppade medlemmar har vittnat om förbud mot att prata om vad som händer bakom de stängda<br />
dörrarna.<br />
En bra miljö för en oberoende journalist?<br />
<strong>–</strong> Det är ett utmärkt ställe att träffa folk på och ha kontakter. Där kan man, lite avskiljt, träffa folk och diskutera debattartiklar och lite annat, säger<br />
Mats Bergstrand.<br />
Enligt yrkesreglerna ska man inte ingå förbindelser som kan misstänkliggöra ens roll som fri och självständig journalist.<br />
<strong>–</strong> Nej. Men jag tycker att det är en fördel för mig i mitt jobb att på detta sätt få tillgång till presumtiva skribenter på ett sätt som jag annars inte skulle<br />
ha.<br />
Har du rapporterat till din arbetsgivare att du är medlem?<br />
<strong>–</strong> Svar ja.<br />
Och du har inte fått några synpunkter på det?<br />
<strong>–</strong> Jo, men inga negativa.<br />
Mats Bergstrand ser i själva verket inga som helst problem med sitt medlemskap.<br />
<strong>–</strong> Nej. Jag tycker att det är positivt. Det hjälper mig i mitt arbete som debattredaktör.<br />
Svåra vänskapsband<br />
Men Agneta Lindblom Hulthén, Svenska Journalistförbundets ordförande, är kritisk.<br />
Hon ser ”stora problem” med att ha den här typen av vänskapsband till den makt man är satt att bevaka som journalist.<br />
<strong>–</strong> Jag skulle själv aldrig sätta mig i den situationen. Det krävs en stålkvinna eller stålman för att klara det, oerhört mycket självrannsakan och<br />
integritet.<br />
<strong>–</strong> Man kan få veta saker som, om man fått veta dem på annat sätt, hade varit självklara att publicera. Men sitter man i en sådan nära vänskapssituation<br />
så blir det skitsvårt. Man tar personlig hänsyn på grund av dessa nära relationer.<br />
Lindblom Hulthén vänder sig också mot <strong>klubben</strong>s förbud mot kvinnor.<br />
<strong>–</strong> Jag tycker att både rika medieägare och journalister ska vara föredömen när det gäller jämställdhet. Jag är emot enkönade församlingar av alla slag.<br />
Aftonbladet har förgäves sökt DN:s chefredaktör Thorbjörn Larsson.
Publicerad: 2007-05-11<br />
JOBBAR FÖR JÄMSTÄLLDHET Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin är medlem i en klubb som inte tillåter kvinnliga medlemmar. Det<br />
rimmar illa med Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring när alliansen tog över i Rosenbad: “När män och kvinnor delar makt och inflytande i alla<br />
delar av samhällslivet får vi ett bättre samhälle.”<br />
Bilden är ett montage<br />
Foto: URBAN ANDERSSON/FREDRIK HOFGAARD<br />
KVINNOR, NEJ TACK<br />
STOPPAS När Aftonbladet besöker Nya Sällskapet blir vi stoppade i dörren av klubbdirektören Michael von Rosen. “Jag ska göra allt jag kan för att<br />
stoppa publiceringen. Vi har ju många jurister i huset”, säger han. Nya Sällskapet ingår i samma nätverk som Sällskapet, där arbetsmarknadsminister<br />
Sven Otto Littorin (m) är medlem.<br />
Foto: BJÖRN LINDAHL<br />
Ministern medlem i elitens maktklubb <strong>–</strong> som bara är för män<br />
Utåt kämpar han för jämställdhet i näringslivet.<br />
Men Aftonbladet kan avslöja att arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) är medlem i en sluten maktklubb för samhällets toppar. En klubb där<br />
kvinnor är förbjudna.<br />
I en intervju med Aftonbladet i mars 2003 sa Sven Otto Littorin:<br />
- Det är rackarns uselt, gamla strukturer håller sig fast. På partistämman i höst ska vi tillsätta en arbetsgrupp som tar grepp på jämställdheten.<br />
Han nämnde aldrig Sällskapet.<br />
En herrklubb som ända sedan starten 1 december 1800 haft kvinnoförbud.<br />
Vägrar prata<br />
Aftonbladet har tagit del av interna dokument <strong>–</strong> <strong>klubben</strong>s senaste medlemsmatrikel för 2006-2007 - där det framgår att Sven Otto Littorin varit<br />
medlem i nio år, sedan 1998.<br />
Ministern vägrar svara på frågor om sitt medlemskap och förbudet mot kvinnor.<br />
- Han har ingen kommentar. Han är medlem och har varit det länge. Han är medlem i många föreningar, hälsar pressekreteraren Mårten Wennberg.<br />
På klubbarna träffas mäktiga män från domstolsväsendet, näringslivet och politiken för möten, luncher och fester inom en sluten krets.<br />
Stark maktfaktor<br />
Sällskapet ingår i ett nätverk med tre samarbetande klubbar. Nya Sällskapet och Sällskapet har lokaler nära Kungsträdgården i Stockholm. Royal<br />
Bachelors Club, den tredje <strong>klubben</strong> i nätverket, har pampiga lokaler nära Götaplatsen i Göteborg.<br />
Företrädare för klubbarna medger att de är en stark maktfaktor i samhället - där kvinnor inte får vara med.<br />
- Man skulle väl kunna hävda att vi inte riktigt hängt med i tiden, säger Carl-Gustaf Mann, klubbdirektör för Royal Bachelors Club.
- Vi älskar tjejer men gubbarna tycker att det är rätt skönt att slippa åla sig, flirta, dona och greja. Det blir mer avslappnat. Och tjejerna vill väl inte ha<br />
med nån kille på syjuntan? Vi håller på traditionerna.<br />
Sven Otto Littorins medlemskap stämmer inte överens med statsminister Fredrik Reinfeldts ord i regeringsförklaringen i höstas:<br />
“Kvinnor och män skall ha lika möjligheter att utvecklas. Regeringen kommer att motverka och förändra system som konserverar fördelningen av<br />
makt och resurser ur ett könsperspektiv. När män och kvinnor delar makt och inflytande i alla delar av samhällslivet får vi ett bättre samhälle.”<br />
Träffas i politiken<br />
Sven Otto Littorin kommer i sin ministerroll ofta i kontakt med klubbkamrater som är chefer i organisationer, företag eller inom politiken.<br />
Ett exempel är ett lunchmöte han höll den 27 februari på Stockholms handelskammare.<br />
De flesta på mötet kände sannolikt inte till att Sven Otto Littorin indirekt är klubbkamrat med Handelskammarens chef Peter Egardt, medlem i<br />
Sällskapets syskonklubb Nya Sällskapet.<br />
Efteråt, på Handelskammarens hemsida, stod att läsa: “Det går liksom inte att ogilla honom. Regeringens största PR-tillgång, utan tvivel.”<br />
Claes Petersson<br />
Ronnie Sandahl<br />
- HAN MÅSTE LÄMNA KLUBBEN<br />
ÅKLAGAREN<br />
- Jag skulle aldrig bli medlem i en sådan här klubb, säger överåklagare Sven-Erik Alhem. Klubbarna kan skapa jävsituationer när domare, politiker<br />
och näringslivschefer möts. Alhem, med flera kollegor som medlemmar, säger dock att han inte vill fördöma de som är med.<br />
<strong>–</strong> Men det viktiga för att undvika att bli misstänkliggjord är öppenhet.<br />
JÄMO<br />
Sven Otto Littorins maktklubb stoppar kvinnor från toppjobb i samhället. Det anser jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström.<br />
<strong>–</strong> Det finns inte ett enda argument för att ha en sådan klubb bara för män.<br />
Jämo kan inte agera mot klubbarna eftersom det inte finns några rättsliga hinder mot kvinnoförbudet.<br />
<strong>–</strong> Men det här gör att man konserverar mönster som näringslivet säger sig vilja bli av med. Vi vet att ett av skälen till att kvinnor har svårt att få<br />
ledande befattningar är för att de inte har dessa nätverk som män har.<br />
FEMINISTEN<br />
Gudrun Schyman (Fi) tycker att Sven Otto Littorin omedelbart ska säga upp sitt medlemskap.<br />
<strong>–</strong> En minister måste vara så transparent som möjligt. Vi måste ha möjlighet att kontrollera regeringsmakten och då är det inte lämpligt att han<br />
befinner sig i slutna klubbar.<br />
Hon vänder sig starkt mot maktklubbarnas kvinnoförbud.<br />
<strong>–</strong> Vid rekryteringar så letar man i sina egna nätverk och vidgar inte sina vyer.<br />
FORSKAREN<br />
Herrklubbarna är en fara för demokratin. Det tycker kulturhistorikern Charles Petruson. Han har i studier av herrklubbarna intervjuat flera<br />
medlemmar som har hoppat av rörelsen.<br />
<strong>–</strong> De har bland annat vittnat om att man riskerar uteslutning om man pratar om <strong>klubben</strong> utanför den innersta kretsen. Det är bara personer med<br />
framskjutna positioner i klubbarna. De träffas och utbyter information. Så länge det inte finns insyn är det en fara för demokratin.
"Gubbdagis." Slutna herrsällskap som Frimurarorden är en tillflykt och nätverk för samhällets elit. Foto: Jan Wiriden<br />
Herrklubbar och hemliga riter lockar mäktiga män<br />
Män med medaljer och frack. Totalt kvinnoförbud. Flera hundra år gamla ritualer som involverar likkistor och antika dryckesbägare.<br />
De hemliga brödraskapen har länge betraktats som mystiska klubbar för makteliten.<br />
Men nyligen gläntade Timmermansorden på dörren för medierna - och visade upp ett "gubbdagis".<br />
Vad försiggår egentligen i dessa slutna rum? Läs om herrklubbarna - ett Facebook för farbröder utan dator.<br />
Varje torsdagskväll samlas en grupp män i en brunmurrig lokal på Smålandsgatan i Stockholm. De äter husmanskost, sjunger snapsvisor från 20talet<br />
och ritar porträtt av varandra direkt på bordsduken.<br />
- Det motsvarar väl en tjejmiddag, säger Ingvar Jörpeland.<br />
Han är ordförande i Konstnärs<strong>klubben</strong>, ett sällskap för manliga konstnärer som funnits sedan 1856. Carl Larsson och Isaac Grünewald är några namn<br />
ur det dammiga medlemsregistret. I dag har man 430 ledamöter - konstfacksprofessorer, arkitekter och konstnärer som Peter Dahl och <strong>Dan</strong> Wolgers.<br />
Precis som många andra slutna brödraskap håller <strong>klubben</strong> stenhårt på traditionerna.<br />
På årsdagen i oktober samlas man på Norra begravningsplatsen för dricka whisky vid graven där 23 döda medlemmar vilar.<br />
Efteråt äter man alltid samma måltid: stekt strömming med potatismos.<br />
För att bli invald måste man rekommenderas av två andra medlemmar och genomgå en ritual - bland annat dricka en häxblandning av sprit ur en<br />
speciell träpokal från 1800-talet.<br />
- Sen får klubbmästaren själv dricka upp slatten. Det kanske är det roligaste med hela ceremonin, säger Ingvar Jörpeland.<br />
Ritualer och klädkoder. Herrklubbar har ofta inslag av hemliga ritualer, fester och uråldriga traditioner som i filmen "Eyes wide shut".<br />
För alla som är bekanta med sociala medier, twittrar och nätverkar via Facebook är frågan vad som låter mossigast - kvinnoförbudet eller den<br />
antika dryckespokalen.<br />
Men ålderdomliga sammanslutningar som Frimurarna eller Royal Bachelors Club har länge betraktats som mötes-platser för samhällets yttersta elit.<br />
Inte minst eftersom medlemmarna är tunga finansmän, riksdagspolitiker och medie-chefer.<br />
Enligt forskaren Niklas Stenlås på Institutet för Framtidsstudier bygger de informella nätverkens status på exklusivitet.<br />
Ju hårdare intagningskriterier, desto mäktigare nätverk.<br />
- Det handlar om ett bytessystem av tjänster och gentjänster, att man har något att erbjuda varandra. Om personer utan makt får vara med så<br />
försvinner den funktionen, säger han.<br />
För många börjar det redan med studentordnar på universitetet. Juvenalorden i Uppsala eller Cedant Curae i Lund är också till för utvalda, manliga<br />
medlemmar. Studenter har berättat om pennalistiska inträdesprov, stränga hierarkier och extrema supafester.<br />
En manlig student beskriver den grabbiga miljön som en befrielse från etikettsreglerna - man behöver inte dra ut stolen för bordsdamen:<br />
- Man slipper spelet mellan könen och man behöver inte göra sig till, säger han till studenttidningen Lundagård.<br />
De flesta lämnar denna studentikosa värld bakom sig.<br />
Men för vissa blir herr<strong>klubben</strong> en tillflykt livet ut.<br />
I de tjusiga lokalerna på Arsenalsgatan på Östermalm i Stockholm huserar en av Sveriges mest prestigefyllda mansföreningar - Sällskapet.<br />
Här kryper idel mäktiga män upp i bruna chesterfieldfåtöljer under de tunga kristallkronorna.<br />
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, H&M-chefen Stefan Persson, expolitikern Björn Rosengren och kungavännen Noppe Lewenhaupt är<br />
några av de drygt 3000 medlemmarna.<br />
Hans Christner, 68, före detta KD-politiker från Lidingö, är här par gånger i månaden för att äta lunch eller läsa tidningar i biblioteket.<br />
- Speciellt efter att jag blev pensionerad var det värdefullt att ha ett hem "away from home", säger han.<br />
- Det är alltid någon man känner här, det är en fin sak att man inte behöver bestämma träff.<br />
Han berättar att det finns en oskriven klädkod: man måste ha en viss stil.<br />
- Det är slips som gäller. Annars vet man inte var det hamnar, plötsligt kommer någon i bermudashorts, säger han.<br />
En av grundreglerna på Sällskapet är det är förbjudet att prata politik eller göra affärer när man besöker <strong>klubben</strong>.<br />
- Det finns ju ingen polis som springer runt och kontrollerar. Men om man tar fram en kalender på borden eller pratar i mobil så blir man tillsagd,<br />
säger Hans Christner.<br />
Tjusiga middagar och hundraåriga ritualer i all ära.<br />
Men hur länge kan medaljprydda farbröder i frack betraktas som en maktfaktor?<br />
Ordförande Ingvar Jörpeland tror inte att Konstnärs<strong>klubben</strong> har särskilt stort inflytande längre.<br />
- Så var det ju på 1800-talet. Fast i dag finns andra, mycket snabbare nätverk i konstlivet, säger han.<br />
Enligt forskaren Niklas Stenlås har de traditionella manssällskapen knappast någon verklig betydelse:<br />
- Visst kan det underlätta att känna rätt personer ibland, säger han.<br />
- Men jag tror att de här gamla sammanslutningarna är för knepiga. Stora företagsledare har inte tid med utdragna ceremonier. De fixar kontakterna<br />
de behöver och bygger upp flexibla nätverk på egen hand, säger han.
Fascinationen inför de slutna herrklubbarna handlar med andra ord kanske främst om att de är just - hemliga.<br />
När Timmermansorden nyligen släppte in Dagens Industris helgbilaga Weekend bakom kulisserna, hoppades förmodligen många på kittlande<br />
inblickar i en förbjuden värld.<br />
Blodsriter, orgier, medeltidskult.<br />
Lite som i "da Vinci-Koden" och "Eyes Wide Shut".<br />
I stället möttes vi av en frackklädd bankprofil som beskrev <strong>klubben</strong> som "ett gubbdagis i fantastisk miljö".<br />
Enligt medeltidsprofessor Göran Dahlbäck, en av Timmermansordens sju högsta ämbetsmän, ska hemlighetsmakeriet mest göra det lite skojigare för<br />
medlemmarna:<br />
- Det blir ju ingen överraskning annars. Man ska uppleva något nytt varje gång man får en ny grad, säger han.<br />
Fracken är ett "demokratiskt plagg", enligt professorn, eftersom man till skillnad mot kostymen inte ser om den är billig eller dyr. Att vara<br />
medlem i Timmermansorden handlar i grund och botten om att få inre ro, bedyrar han.<br />
- Det är en plats i tillvaron som visar att allt i samhället inte är modernt.<br />
Faktum är att hålla på traditionerna verkar vara det främsta - och ofta det enda - syftet med herrklubbarna.<br />
Att kvinnorna fortfarande är portade från Timmermansorden ser professor Göran Dahlbäck inte som något problem:<br />
- Så har det alltid varit. Det finns ingen anledning att ändra på det.<br />
<strong>Dan</strong> <strong>Eliasson</strong><br />
Från Wikipedia<br />
<strong>Dan</strong> Tore <strong>Eliasson</strong>, född 14 augusti 1961 i Skön i Medelpad, är en svensk jurist och politisk tjänsteman (socialdemokrat).<br />
<strong>Eliasson</strong> har en jur.kand. från Uppsala universitet. Han arbetade 1991-1995 som kansliråd vid Utrikesdepartementet och 1995-1998 var han politiskt<br />
sakkunnig hos justitieminister Laila Freivalds. Åren 1999-2001 var han ambassadör och internationell chefsförhandlare vid Justitiedepartementet,<br />
och 1 juni 2001 till oktober 2006 var han statssekreterare åt justitieminister Thomas Bodström.<br />
Efter socialdemokratiska valförlusten 2006 tjänstgjorde <strong>Eliasson</strong> som tillförordnad biträdande chef på Säkerhetspolisen (SÄPO) där han ansvarade<br />
för analys och underrättelseverksamhet. I maj 2007 utsågs han, plötsligt och oväntat, till Janna Valiks efterträdare som generaldirektör för<br />
Migrationsverket. [1] Om sin egen migrationspolitiska ståndpunkt har han 2007 berättat att skulle det vara han "som personligen bestämde skulle<br />
säkert nästan alla få stanna." [2] .<br />
Enligt förre justitiekanslern Göran Lambertz försökte <strong>Dan</strong> <strong>Eliasson</strong> på uppdrag av Tomas Bodström få Lambertz att sluta kritisera rättsväsendet:<br />
"Framför allt vid en träff med Bodströms statssekreterare <strong>Dan</strong> <strong>Eliasson</strong> i maj 2006. Där gjorde <strong>Eliasson</strong> klart att jag riskerade att justitieministern<br />
offentligt skulle ta avstånd ifrån mig om jag inte slutade att vara så hård i min kritik. Jag uppfattade det som en påtryckning, säger Lambertz till<br />
DN".{5}<br />
<strong>Eliasson</strong> spelade även i punkbandet Bad Boo Band som hade en hit med låten Knulla i Bangkok [3][4] .