Hemliga klubben – Dan Eliasson

Publicerad: 2007-05-12
Det rika Sverige är männens värld.
I slutna herrklubbar träffas maktens män bakom stängda dörrar.
Kvinnor är inte välkomna.
I dag avslöjar Aftonbladet hur klubbens medlemmar hjälper varandra att synas och höras – i medierna.
Han ger ordet – till vännerna
DN:s Mats Bergstrand: Det är en fördel i mitt jobb
Mats Bergstrand, 46, är chef över Sveriges mäktigaste debattforum.
Och medlem i den slutna maktklubben Sällskapet.
Bara under våren har han låtit nio klubbvänner skriva långa artiklar på DN Debatt.
MED I MAKTKLUBBEN Mats Bergstrand har flera gånger utsetts till en av Sveriges viktigaste opinionsbildare.
Här är NÅGRA av BERGSTRANDS klubbkamrater som skrivit debattartiklar i dn
Tommy Möller, statsvetarprofessor, 24 april 2007:
”Folkpartiet är illa rustat för forcerat partiledarval.”
Sven Otto Littorin, arbetsmarknadsminister (m), 16 april 2007:
”Jobb för förtidspensionär ger dubblad inkomstökning.”
Göran Ennerfelt, ordförande och chef Axel Johnson-koncernen, 27 mars 2007:
”Svenskt Näringsliv bör inte ligga i bakhåll.”
Ragnar Norrby, generaldirektör, Smittskyddsinstitutet, 26 mars 2007:
”Tuberkulos kan bli lika dödlig i Sverige som i tredje världen.”
Björn Rosengren, rådgivare, Stenbeckssfären, 10 mars 2007:
”Jag gjorde en felbedömning vid utförsäljningen av Telia.”
Anders Björck, landshövding, Uppsala, 26 februari 2007:
”Länen upplöses med tvång om storregionerna dröjer.”
Anders Milton, regeringens psykiatrisamordnare, 27 november 2006:
”Ändra lagarna för psykiatrin så att ansvariga kan pekas ut.”

Carl Johan Bonnier, Bonniers styrelseordförande, 20 april 2006:
”Tv, radio och internet bör följa pressens etiska regler.”
Carl Johan Bonnier, Bonniers styrelseordförande, 20 april 2006:
”Tv, radio och internet bör följa pressens etiska regler.”
Mats Bergstrand har i sin roll som debattredaktör på Dagens Nyheter makten över vems åsikter som ska hamna på Sveriges mest ansedda debattplats.
Han har vid flera tillfällen utsetts till en av Sveriges viktigaste opinionsbildare och trendsättare.
Enligt Sällskapets medlemsmatrikel har han sedan 2000 varit medlem i herrklubben. Där finns också, som Aftonbladet avslöjade i går, flera av
Sveriges absolut tyngsta domare, toppolitiker och finansmän.
De senaste åren har flera av hans mäktiga klubbkamrater fått publicera sina debattartiklar på hans sida.
Bara under det senaste året har minst ett 20-tal debattartiklar undertecknade av Mats Bergstrands mäktiga vänner gått i tryck.
Stängda dörrar
Klubbarna ska enligt stadgarna vara slutna, och avhoppade medlemmar har vittnat om förbud mot att prata om vad som händer bakom de stängda
dörrarna.
En bra miljö för en oberoende journalist?
– Det är ett utmärkt ställe att träffa folk på och ha kontakter. Där kan man, lite avskiljt, träffa folk och diskutera debattartiklar och lite annat, säger
Mats Bergstrand.
Enligt yrkesreglerna ska man inte ingå förbindelser som kan misstänkliggöra ens roll som fri och självständig journalist.
– Nej. Men jag tycker att det är en fördel för mig i mitt jobb att på detta sätt få tillgång till presumtiva skribenter på ett sätt som jag annars inte skulle
ha.
Har du rapporterat till din arbetsgivare att du är medlem?
– Svar ja.
Och du har inte fått några synpunkter på det?
– Jo, men inga negativa.
Mats Bergstrand ser i själva verket inga som helst problem med sitt medlemskap.
– Nej. Jag tycker att det är positivt. Det hjälper mig i mitt arbete som debattredaktör.
Svåra vänskapsband
Men Agneta Lindblom Hulthén, Svenska Journalistförbundets ordförande, är kritisk.
Hon ser ”stora problem” med att ha den här typen av vänskapsband till den makt man är satt att bevaka som journalist.
– Jag skulle själv aldrig sätta mig i den situationen. Det krävs en stålkvinna eller stålman för att klara det, oerhört mycket självrannsakan och
integritet.
– Man kan få veta saker som, om man fått veta dem på annat sätt, hade varit självklara att publicera. Men sitter man i en sådan nära vänskapssituation
så blir det skitsvårt. Man tar personlig hänsyn på grund av dessa nära relationer.
Lindblom Hulthén vänder sig också mot klubbens förbud mot kvinnor.
– Jag tycker att både rika medieägare och journalister ska vara föredömen när det gäller jämställdhet. Jag är emot enkönade församlingar av alla slag.
Aftonbladet har förgäves sökt DN:s chefredaktör Thorbjörn Larsson.

Publicerad: 2007-05-11
JOBBAR FÖR JÄMSTÄLLDHET Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin är medlem i en klubb som inte tillåter kvinnliga medlemmar. Det
rimmar illa med Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring när alliansen tog över i Rosenbad: “När män och kvinnor delar makt och inflytande i alla
delar av samhällslivet får vi ett bättre samhälle.”
Bilden är ett montage
Foto: URBAN ANDERSSON/FREDRIK HOFGAARD
KVINNOR, NEJ TACK
STOPPAS När Aftonbladet besöker Nya Sällskapet blir vi stoppade i dörren av klubbdirektören Michael von Rosen. “Jag ska göra allt jag kan för att
stoppa publiceringen. Vi har ju många jurister i huset”, säger han. Nya Sällskapet ingår i samma nätverk som Sällskapet, där arbetsmarknadsminister
Sven Otto Littorin (m) är medlem.
Foto: BJÖRN LINDAHL
Ministern medlem i elitens maktklubb – som bara är för män
Utåt kämpar han för jämställdhet i näringslivet.
Men Aftonbladet kan avslöja att arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (m) är medlem i en sluten maktklubb för samhällets toppar. En klubb där
kvinnor är förbjudna.
I en intervju med Aftonbladet i mars 2003 sa Sven Otto Littorin:
- Det är rackarns uselt, gamla strukturer håller sig fast. På partistämman i höst ska vi tillsätta en arbetsgrupp som tar grepp på jämställdheten.
Han nämnde aldrig Sällskapet.
En herrklubb som ända sedan starten 1 december 1800 haft kvinnoförbud.
Vägrar prata
Aftonbladet har tagit del av interna dokument – klubbens senaste medlemsmatrikel för 2006-2007 - där det framgår att Sven Otto Littorin varit
medlem i nio år, sedan 1998.
Ministern vägrar svara på frågor om sitt medlemskap och förbudet mot kvinnor.
- Han har ingen kommentar. Han är medlem och har varit det länge. Han är medlem i många föreningar, hälsar pressekreteraren Mårten Wennberg.
På klubbarna träffas mäktiga män från domstolsväsendet, näringslivet och politiken för möten, luncher och fester inom en sluten krets.
Stark maktfaktor
Sällskapet ingår i ett nätverk med tre samarbetande klubbar. Nya Sällskapet och Sällskapet har lokaler nära Kungsträdgården i Stockholm. Royal
Bachelors Club, den tredje klubben i nätverket, har pampiga lokaler nära Götaplatsen i Göteborg.
Företrädare för klubbarna medger att de är en stark maktfaktor i samhället - där kvinnor inte får vara med.
- Man skulle väl kunna hävda att vi inte riktigt hängt med i tiden, säger Carl-Gustaf Mann, klubbdirektör för Royal Bachelors Club.

- Vi älskar tjejer men gubbarna tycker att det är rätt skönt att slippa åla sig, flirta, dona och greja. Det blir mer avslappnat. Och tjejerna vill väl inte ha
med nån kille på syjuntan? Vi håller på traditionerna.
Sven Otto Littorins medlemskap stämmer inte överens med statsminister Fredrik Reinfeldts ord i regeringsförklaringen i höstas:
“Kvinnor och män skall ha lika möjligheter att utvecklas. Regeringen kommer att motverka och förändra system som konserverar fördelningen av
makt och resurser ur ett könsperspektiv. När män och kvinnor delar makt och inflytande i alla delar av samhällslivet får vi ett bättre samhälle.”
Träffas i politiken
Sven Otto Littorin kommer i sin ministerroll ofta i kontakt med klubbkamrater som är chefer i organisationer, företag eller inom politiken.
Ett exempel är ett lunchmöte han höll den 27 februari på Stockholms handelskammare.
De flesta på mötet kände sannolikt inte till att Sven Otto Littorin indirekt är klubbkamrat med Handelskammarens chef Peter Egardt, medlem i
Sällskapets syskonklubb Nya Sällskapet.
Efteråt, på Handelskammarens hemsida, stod att läsa: “Det går liksom inte att ogilla honom. Regeringens största PR-tillgång, utan tvivel.”
Claes Petersson
Ronnie Sandahl
- HAN MÅSTE LÄMNA KLUBBEN
ÅKLAGAREN
- Jag skulle aldrig bli medlem i en sådan här klubb, säger överåklagare Sven-Erik Alhem. Klubbarna kan skapa jävsituationer när domare, politiker
och näringslivschefer möts. Alhem, med flera kollegor som medlemmar, säger dock att han inte vill fördöma de som är med.
– Men det viktiga för att undvika att bli misstänkliggjord är öppenhet.
JÄMO
Sven Otto Littorins maktklubb stoppar kvinnor från toppjobb i samhället. Det anser jämställdhetsombudsmannen Claes Borgström.
– Det finns inte ett enda argument för att ha en sådan klubb bara för män.
Jämo kan inte agera mot klubbarna eftersom det inte finns några rättsliga hinder mot kvinnoförbudet.
– Men det här gör att man konserverar mönster som näringslivet säger sig vilja bli av med. Vi vet att ett av skälen till att kvinnor har svårt att få
ledande befattningar är för att de inte har dessa nätverk som män har.
FEMINISTEN
Gudrun Schyman (Fi) tycker att Sven Otto Littorin omedelbart ska säga upp sitt medlemskap.
– En minister måste vara så transparent som möjligt. Vi måste ha möjlighet att kontrollera regeringsmakten och då är det inte lämpligt att han
befinner sig i slutna klubbar.
Hon vänder sig starkt mot maktklubbarnas kvinnoförbud.
– Vid rekryteringar så letar man i sina egna nätverk och vidgar inte sina vyer.
FORSKAREN
Herrklubbarna är en fara för demokratin. Det tycker kulturhistorikern Charles Petruson. Han har i studier av herrklubbarna intervjuat flera
medlemmar som har hoppat av rörelsen.
– De har bland annat vittnat om att man riskerar uteslutning om man pratar om klubben utanför den innersta kretsen. Det är bara personer med
framskjutna positioner i klubbarna. De träffas och utbyter information. Så länge det inte finns insyn är det en fara för demokratin.

"Gubbdagis." Slutna herrsällskap som Frimurarorden är en tillflykt och nätverk för samhällets elit. Foto: Jan Wiriden
Herrklubbar och hemliga riter lockar mäktiga män
Män med medaljer och frack. Totalt kvinnoförbud. Flera hundra år gamla ritualer som involverar likkistor och antika dryckesbägare.
De hemliga brödraskapen har länge betraktats som mystiska klubbar för makteliten.
Men nyligen gläntade Timmermansorden på dörren för medierna - och visade upp ett "gubbdagis".
Vad försiggår egentligen i dessa slutna rum? Läs om herrklubbarna - ett Facebook för farbröder utan dator.
Varje torsdagskväll samlas en grupp män i en brunmurrig lokal på Smålandsgatan i Stockholm. De äter husmanskost, sjunger snapsvisor från 20talet
och ritar porträtt av varandra direkt på bordsduken.
- Det motsvarar väl en tjejmiddag, säger Ingvar Jörpeland.
Han är ordförande i Konstnärsklubben, ett sällskap för manliga konstnärer som funnits sedan 1856. Carl Larsson och Isaac Grünewald är några namn
ur det dammiga medlemsregistret. I dag har man 430 ledamöter - konstfacksprofessorer, arkitekter och konstnärer som Peter Dahl och Dan Wolgers.
Precis som många andra slutna brödraskap håller klubben stenhårt på traditionerna.
På årsdagen i oktober samlas man på Norra begravningsplatsen för dricka whisky vid graven där 23 döda medlemmar vilar.
Efteråt äter man alltid samma måltid: stekt strömming med potatismos.
För att bli invald måste man rekommenderas av två andra medlemmar och genomgå en ritual - bland annat dricka en häxblandning av sprit ur en
speciell träpokal från 1800-talet.
- Sen får klubbmästaren själv dricka upp slatten. Det kanske är det roligaste med hela ceremonin, säger Ingvar Jörpeland.
Ritualer och klädkoder. Herrklubbar har ofta inslag av hemliga ritualer, fester och uråldriga traditioner som i filmen "Eyes wide shut".
För alla som är bekanta med sociala medier, twittrar och nätverkar via Facebook är frågan vad som låter mossigast - kvinnoförbudet eller den
antika dryckespokalen.
Men ålderdomliga sammanslutningar som Frimurarna eller Royal Bachelors Club har länge betraktats som mötes-platser för samhällets yttersta elit.
Inte minst eftersom medlemmarna är tunga finansmän, riksdagspolitiker och medie-chefer.
Enligt forskaren Niklas Stenlås på Institutet för Framtidsstudier bygger de informella nätverkens status på exklusivitet.
Ju hårdare intagningskriterier, desto mäktigare nätverk.
- Det handlar om ett bytessystem av tjänster och gentjänster, att man har något att erbjuda varandra. Om personer utan makt får vara med så
försvinner den funktionen, säger han.
För många börjar det redan med studentordnar på universitetet. Juvenalorden i Uppsala eller Cedant Curae i Lund är också till för utvalda, manliga
medlemmar. Studenter har berättat om pennalistiska inträdesprov, stränga hierarkier och extrema supafester.
En manlig student beskriver den grabbiga miljön som en befrielse från etikettsreglerna - man behöver inte dra ut stolen för bordsdamen:
- Man slipper spelet mellan könen och man behöver inte göra sig till, säger han till studenttidningen Lundagård.
De flesta lämnar denna studentikosa värld bakom sig.
Men för vissa blir herrklubben en tillflykt livet ut.
I de tjusiga lokalerna på Arsenalsgatan på Östermalm i Stockholm huserar en av Sveriges mest prestigefyllda mansföreningar - Sällskapet.
Här kryper idel mäktiga män upp i bruna chesterfieldfåtöljer under de tunga kristallkronorna.
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin, H&M-chefen Stefan Persson, expolitikern Björn Rosengren och kungavännen Noppe Lewenhaupt är
några av de drygt 3000 medlemmarna.
Hans Christner, 68, före detta KD-politiker från Lidingö, är här par gånger i månaden för att äta lunch eller läsa tidningar i biblioteket.
- Speciellt efter att jag blev pensionerad var det värdefullt att ha ett hem "away from home", säger han.
- Det är alltid någon man känner här, det är en fin sak att man inte behöver bestämma träff.
Han berättar att det finns en oskriven klädkod: man måste ha en viss stil.
- Det är slips som gäller. Annars vet man inte var det hamnar, plötsligt kommer någon i bermudashorts, säger han.
En av grundreglerna på Sällskapet är det är förbjudet att prata politik eller göra affärer när man besöker klubben.
- Det finns ju ingen polis som springer runt och kontrollerar. Men om man tar fram en kalender på borden eller pratar i mobil så blir man tillsagd,
säger Hans Christner.
Tjusiga middagar och hundraåriga ritualer i all ära.
Men hur länge kan medaljprydda farbröder i frack betraktas som en maktfaktor?
Ordförande Ingvar Jörpeland tror inte att Konstnärsklubben har särskilt stort inflytande längre.
- Så var det ju på 1800-talet. Fast i dag finns andra, mycket snabbare nätverk i konstlivet, säger han.
Enligt forskaren Niklas Stenlås har de traditionella manssällskapen knappast någon verklig betydelse:
- Visst kan det underlätta att känna rätt personer ibland, säger han.
- Men jag tror att de här gamla sammanslutningarna är för knepiga. Stora företagsledare har inte tid med utdragna ceremonier. De fixar kontakterna
de behöver och bygger upp flexibla nätverk på egen hand, säger han.

Fascinationen inför de slutna herrklubbarna handlar med andra ord kanske främst om att de är just - hemliga.
När Timmermansorden nyligen släppte in Dagens Industris helgbilaga Weekend bakom kulisserna, hoppades förmodligen många på kittlande
inblickar i en förbjuden värld.
Blodsriter, orgier, medeltidskult.
Lite som i "da Vinci-Koden" och "Eyes Wide Shut".
I stället möttes vi av en frackklädd bankprofil som beskrev klubben som "ett gubbdagis i fantastisk miljö".
Enligt medeltidsprofessor Göran Dahlbäck, en av Timmermansordens sju högsta ämbetsmän, ska hemlighetsmakeriet mest göra det lite skojigare för
medlemmarna:
- Det blir ju ingen överraskning annars. Man ska uppleva något nytt varje gång man får en ny grad, säger han.
Fracken är ett "demokratiskt plagg", enligt professorn, eftersom man till skillnad mot kostymen inte ser om den är billig eller dyr. Att vara
medlem i Timmermansorden handlar i grund och botten om att få inre ro, bedyrar han.
- Det är en plats i tillvaron som visar att allt i samhället inte är modernt.
Faktum är att hålla på traditionerna verkar vara det främsta - och ofta det enda - syftet med herrklubbarna.
Att kvinnorna fortfarande är portade från Timmermansorden ser professor Göran Dahlbäck inte som något problem:
- Så har det alltid varit. Det finns ingen anledning att ändra på det.
Dan Eliasson
Från Wikipedia
Dan Tore Eliasson, född 14 augusti 1961 i Skön i Medelpad, är en svensk jurist och politisk tjänsteman (socialdemokrat).
Eliasson har en jur.kand. från Uppsala universitet. Han arbetade 1991-1995 som kansliråd vid Utrikesdepartementet och 1995-1998 var han politiskt
sakkunnig hos justitieminister Laila Freivalds. Åren 1999-2001 var han ambassadör och internationell chefsförhandlare vid Justitiedepartementet,
och 1 juni 2001 till oktober 2006 var han statssekreterare åt justitieminister Thomas Bodström.
Efter socialdemokratiska valförlusten 2006 tjänstgjorde Eliasson som tillförordnad biträdande chef på Säkerhetspolisen (SÄPO) där han ansvarade
för analys och underrättelseverksamhet. I maj 2007 utsågs han, plötsligt och oväntat, till Janna Valiks efterträdare som generaldirektör för
Migrationsverket. [1] Om sin egen migrationspolitiska ståndpunkt har han 2007 berättat att skulle det vara han "som personligen bestämde skulle
säkert nästan alla få stanna." [2] .
Enligt förre justitiekanslern Göran Lambertz försökte Dan Eliasson på uppdrag av Tomas Bodström få Lambertz att sluta kritisera rättsväsendet:
"Framför allt vid en träff med Bodströms statssekreterare Dan Eliasson i maj 2006. Där gjorde Eliasson klart att jag riskerade att justitieministern
offentligt skulle ta avstånd ifrån mig om jag inte slutade att vara så hård i min kritik. Jag uppfattade det som en påtryckning, säger Lambertz till
DN".{5}
Eliasson spelade även i punkbandet Bad Boo Band som hade en hit med låten Knulla i Bangkok [3][4] .