Avh.Engström

IMPLEMENTERING OCH UTVÄRDERING 

AV ADDICTION SEVERITY INDEX (ASI) 

I SOCIALTJÄNSTEN 

Christer Engström 

Institutionen för Psykologi 

Umeå Universitet 

2005

IMPLEMENTERING OCH UTVÄRDERING 

AV ADDICTION SEVERITY INDEX (ASI) I 

SOCIALTJÄNSTEN 

DOCTORAL DISSERTATION 

to be publicly examined in bt 104, Beteendevetarhuset, 

Umeå University, on Friday September 23, 2005, at 10.15 a.m. 

for the degree of Doctor of Philosophy 


Fakultetsopponent: Professor Vera Segraeus 

Statens Institutionsstyrelse 

Stockholm

ABSTRACT 

Engström, Christer (2005). Implementation and evaluation of the Addiction 

Severity Index (ASI) in social services. Doctoral dissertation from the 

Department of Psychology, Umeå University, S-901 87 UMEÅ, Sweden: 

ISBN: 91-7305-927-7. 

The aim of this dissertation is to examine the implementation of the Addiction 

Severity Index (ASI) in social services and how it affects the encounter 

between the clients and their social workers. As structured interviews are 

unusual in social service based addiction care there is concern that they will 

have negative consequences on the relation between the social workers and 

their clients. The first study therefore investigates the clients’ acceptance of 

the ASI. The results show that 95 % of the clients accepted the ASI and that 

85% viewed it in positive terms. Approximately 8% reported feeling violated 

by one question without this having any negative effect on the relation to the 

social workers or confidence in the social services. The results did not give 

empirical support for negative effects of the ASI. In the second study a 

comparison was made between a group that had participated in an 

assessment session using the ASI and a group with which the ASI had not 

been used. The results show that there is no difference in perception of “the 

alliance” or “negative experiences” with or without the ASI, but that the 

clients’ feeling of “own competence” is lower when the ASI is employed. 

The question of whether the reduced feeling of own competence among the 

clients is an expression of greater realism and reduced denial or only the 

negative effect of increased helplessness on the clients’ self-esteem can not 

be resolved in this study. In the third study, based on the same groups 

participating in the second study, the social workers were also asked to judge 

how the clients experienced such assessment sessions. The results show 

that the social workers’ assessment of the clients’ experiences differed from 

the clients’ own experiences regarding the “alliance” and “clients’ own 

feelings of competence”. However, the social workers made a correct 

assessment of the clients’ “negative experiences” of the sessions. The two 

different forms of session, with or without the ASI, did not influence the 

social workers’ assessment of the clients’ perceptions. The fourth study 

presents the results of a national questionnaire completed by 555 members 

of staff in social services, the prison service, and addiction services. The 

results show that supervisors and bosses take an increasingly greater 

responsibility for ASI training and that opportunities for using the ASI varied 

according to the place of work. Differences can probably be explained by 

different services being in different phases of implementation at the time of 

the study. The ASI has primarily been used in direct client work and only to a 

minor extent for follow-ups and evaluation. The number of ASI interviews 

carried out is small especially for those trained prior to 1999. 

Key words: Addiction Severity Index, implementation, clients’ acceptance, 

alliance, empathy, social workers,

IMPLEMENTERING OCH UTVÄRDERING AV 

ADDICTION SEVERITY INDEX (ASI) I 

SOCIALTJÄNSTEN

Copyright © 2005 Christer Engström 

ISBN 91-7305-927-7 

Printed by 

the Printing Office of Umeå University 

Umeå 2005

ABSTRACT 

Engström, Christer (2005). Implementation and evaluation of the 

Addiction Severity Index (ASI) in social services. Doctoral 

dissertation from the Department of Psychology, Umeå 

University, S-901 87 UMEÅ, Sweden: ISBN: 91-7305-927-7. 

The aim of this dissertation is to examine the implementation of 

the Addiction Severity Index (ASI) in social services and how it 

affects the encounter between the clients and their social 

workers. As structured interviews are unusual in social service 

based addiction care there is concern that they will have 

negative consequences on the relation between the social 

workers and their clients. The first study therefore investigates 

the clients’ acceptance of the ASI. The results show that 95 % 

of the clients accepted the ASI and that 85% viewed it in 

positive terms. Approximately 8% reported feeling violated by 

one question without this having any negative effect on the 

relation to the social workers or confidence in the social 

services. The results did not give empirical support for negative 

effects of the ASI. In the second study a comparison was made 

between a group that had participated in an assessment session 

using the ASI and a group with which the ASI had not been 

used. The results show that there is no difference in perception 

of “the alliance” or “negative experiences” with or without the 

ASI, but that the clients’ feeling of “own competence” is lower 

when the ASI is employed. The question of whether the 

reduced feeling of own competence among the clients is an 

expression of greater realism and reduced denial or only the 

negative effect of increased helplessness on the clients’ selfesteem 

can not be resolved in this study. In the third study, 

based on the same groups participating in the second study, the 

social workers were also asked to judge how the clients 

experienced such assessment sessions. The results show that 

the social workers’ assessment of the clients’ experiences 

differed from the clients’ own experiences regarding the 

“alliance” and “clients’ own feelings of competence”. However, 

the social workers made a correct assessment of the clients’

“negative experiences” of the sessions. The two different forms 

of session, with or without the ASI, did not influence the social 

workers’ assessment of the clients’ perceptions. The fourth 

study presents the results of a national questionnaire completed 

by 555 members of staff in social services, the prison service, 

and addiction services. The results show that supervisors and 

bosses take an increasingly greater responsibility for ASI training 

and that opportunities for using the ASI varied according to the 

place of work. Differences can probably be explained by 

different services being in different phases of implementation at 

the time of the study. The ASI has primarily been used in direct 

client work and only to a minor extent for follow-ups and 

evaluation. The number of ASI interviews carried out is small 

especially for those trained prior to 1999. 

Key words: Addiction Severity Index, implementation, clients’ 

acceptance, alliance, empathy, social workers,

Förord 

För snart tio år sedan fick jag en möjlighet att delta i utvecklingsarbetet på 

dokumentations- och utvärderingsmetoden Addiction Severity Index 

(ASI). Vid den tiden arbetade jag i en behandlingsverksamhet i 

socialtjänsten tillsammans med Anders Forsner, Ann-Kristin Lindström, 

Gunilla Johansson, Klas Jacopson och Hans Tjerngren. Alla ni var och är 

viktiga personer för tillkomsten av denna avhandling. När jag sedan fick 

nya arbetskamrater på psykologiska institutionen blev Carina 

Henningsson, Mikael Henningsson, Per Fransson, Åke Granberg, Helene 

Östbrant-Ybrant, Stefan Söderfjäll, Camilla Hakerlind och alla ni andra 

det stöd som så väl behövdes. 

Två särskilt viktiga personer för denna avhandling är Håkan Larsson 

och professor Bengt-Åke Armelius. Håkan var den som bjöd in mig att 

delta i ASI-arbetet och som sedan hjälpt mig under vägen. Sannolikt 

hoppades han på en kvalitativ avhandling, men tyvärr. Bengt-Åke som 

varit min handledare under denna bitvis långsamma färd har en analytisk 

förmåga utöver det vanliga och en förmåga att hitta den röda tråden i ett 

virrvarr av data. Måhända förväntade sig Bengt-Åke att doktoranden 

skulle bli en mästare på statistik, men tyvärr. 

Utanför institutionen har Siv Nyström som arbetar på IMS varit en 

viktig samarbetspartner. Vi har rest land och rike runt för att samla in data 

som sedan blivit underlaget till min avhandling. Till vår hjälp har vi haft 

socialarbetare spridda över hela landet – tack alla Ni som utan egen 

vinning satsade er tid. Jag vill ge ett särskilt tack till Anneli Jäderland, 

Ann-Marie Axelsson och Erik Kangerud i Jönköping. 

Sist men inte minst så finns det viktiga personer utanför forskningen. 

Först och främst min kära hustru Åsa som har förmågan att förkorta en 

artikel till hälften utan att något väsentligt har tagits bort. Utan Dig hade 

det blivit ”värsta språket”. Och slutligen vill jag tacka de yngre i vår familj 

Linnea, Therese och Fredrik. 

Umeå 050701

IMPLEMENTERING OCH UTVÄRDERING AV 

ADDICTION SEVERITY INDEX (ASI) I 

SOCIALTJÄNSTEN 

Denna doktorsavhandling är baserat på följande rapporter: 

I Engström, C,. & Armelius, BÅ. (2002) Klienters acceptans 

av strukturerade intervjuer i socialtjänsten. Nordisk Socialt 

Arbeid, Nr 4, 210-216. 

II Engström, C., & Armelius, BÅ. (2004). Experience of the 

relationship between social workers and clients with and 

without a structured interview (ASI). Manuscript submitted 

for publication. 

III Engström, C. (2005). Socialarbetarnas förmåga att bedöma 

hur klienterna upplever utredningssamtal - med och utan 

ASI. 

IV Engström, C., & Armelius, BÅ. (2005). Implementering av 

en strukturerad intervju (ASI) i missbrukarvård och 

kriminalvård. Socialvetenskaplig tidskrift, 12, Nr. 1, 27-42.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 

Introduktion 1 

En kunskapsbaserad socialtjänst 2 

Missbrukarvård alltmer öppenvård 2 

Missbrukarvård ingen attraktiv arbetsuppgift 3 

Tillämpad social forskning 3 

En evidensbaserad socialtjänst 4 

Strukturerade metoder för dokumentation 4 

Addiction Severity Index 5 

Den svenska versionen av ASI-intervjun 6 

ASI-intervjun 7 

Problemskattningar 8 

Matematiskt sammansatta poängsummor 8 

ASI-intervjun som matchningsmetod 9 

ASI-utbildningen 10 

Två svenska versioner av ASI 10 

Dataprogram för lagring och bearbetning av ASI-intervjun 11 

Datoradministrerad ASI-intervju 11 

Personlig ASI-intervju 12 

Implementering av nya metoder 12 

Implementering av ASI-intervjun i Sverige 13 

ASI representerar en annan kunskapstradition 13 

ASI-data måste bearbetas och användas 14 

Utveckling av ASI-intervjun 14 

Avhandlingens syfte 16 

Sammanfattning av studierna 16 

Klienternas acceptans av strukturerade 

intervjuer i socialtjänsten. Studie 1 16 

Upplevelsen av relationen mellan socialarbetaren och 

klienterna med och utan en strukturerad intervju (ASI). 

Studie 2. 17

Socialarbetarnas förmåga att bedöma hur klienterna 

upplever utredningssamtal med och utan ASI. 

Studie 3. 18 

Implementering av en strukturerad intervju (ASI) i 

missbruksvård och kriminalvård. Studie 4. 20 

Diskussion 21 

Stor acceptans av ASI-intervjun 21 

Alliansen påverkas inte av ASI-intervjun 21 

Socialarbetarna underskattar alliansen 22 

Implementering av ASI-intervjun 23 

Forskning och praktik i samverkan 23 

Referenser 24 

Resultat 

Studie 1. Klienternas acceptans av strukturerade 

intervjuer i socialtjänsten. 

Studie 2. Experience of the relationship between social 

workers and clients with and without a structured 

interview (ASI). 

Studie 3. Socialarbetarnas förmåga att bedöma hur 

klienterna upplever utredningssamtal - med och utan 

ASI. 

Studie 4. Implementering av en strukturerad intervju (ASI) i 

missbruksvård och kriminalvård.

INTRODUKTION 

Den svenska missbrukarvården har sina historiska rötter inom sjukvården 

eftersom många av pionjärerna inom området var läkare (Blomqvist, 

1999, Palm & Stenius, 2002, Wallander & Blomqvist, 2005). Forskning 

och kunskapsutveckling inom sjukvården har under 1900-talet bidragit till 

en omfattande utveckling av diagnostik, vård och behandling för 

somatiskt sjuka patienter. Utveckling av nya behandlingsmetoder och 

forskning inom sjukvården sker i många fall parallellt och därför når nya 

utprövade metoder patienterna (Werkö, et al., 2002). Sjukvårdens 

utveckling har baserats på principerna om vetenskap och beprövad 

erfarenhet och att den dagliga vården och behandlingen av patienterna 

skall vara evidensbaserad (Levi, 1998). Sackett (1996, 2001) som är den 

mest kända förespåkaren för evidensbegreppet, har definierat 

evidensbaserad medicin (EBM) som ”the integration of best research 

evidence with clinical expertise and patient values” (s.1). EBM inkluderar 

dock inte all forskning utan främst sådan som är kliniskt relevant och som 

kan förbättra vård och behandling av patienterna. Levi (1998) har 

beskrivit EBM 

”som en strävan att skilja tro från vetande och nyansera allt det som finns 

däremellan. Det handlar om att spela med öppna kort och att redovisa vad 

som kan fastlås med vetenskapliga metoder och vad som inte kan det” (s. 68). 

Inom socialtjänsten finns inte samma nära koppling mellan forskning 

och praktik som inom sjukvården, vilket bland annat beror på att det 

saknas en klinisk forskning av det slag som finns i sjukvården. 

Överförandet av de evidensbaserade principerna till det sociala området 

möter istället kritik eftersom de kolliderar med den gällande synen på 

kunskap i socialt arbete (Angel, 2003, Håkansson, 2003, Marthinsen, 

2004, Månsson, 2003, Tengvald, 2003, Webb, 2001). Inom det sociala 

området diskuteras fortfarande hur värdet av insatserna skall beläggas och 

om det är möjligt i en sådan komplex verksamhet som socialt arbete. 

Socialtjänstens ställning några år in på 2000-talet påminner om 

psykoterapiforskningens situation under 1970- talet då det fanns ett 

motstånd mot empirisk forskning och att mäta effekterna av olika insatser 

(Armelius, 2002). Motståndet motiverades med att man ville skydda 

klienterna mot den kränkning och exponering som forskning innebar, 

men också med att psykoterapeutisk behandling ansågs vara alltför 

komplex för att kunna mätas och beskrivas med vetenskapliga metoder. 

Oron för att forskning av det slaget skulle störa arbetet med klienterna har 

1

nu ersatts av en större öppenhet och empirisk forskning har kunnat bidra 

med nya kunskaper på området (Barkman & Mellor-Clark, 2003, Lucock, 

et al 2003). 

En kunskapsbaserad socialtjänst 

Intresset för en kunskapsbaserad socialtjänst och det ”evidensbaserade 

tänkandet” (Stenius & Room, 2004) har ökat de senaste åren, men det är 

långt kvar innan socialtjänsten är en ”evidensbaserad verksamhet”. Det 

skulle förutsätta en mycket större aktivitet och samverkan mellan 

forskning och praktik, än vad som hittills varit fallet (Mullen, 1998, Read, 

Kahler, Stevenson, 2001, Robbins, Bachrach & Szapocznik 2002, 

Tengvald, 2003). Uppföljning och utvärdering är en viktig aspekt av en 

evidensbaserad praktik och så länge värdet av det sociala arbetets insatser 

inte prövas empiriskt ter sig möjligheterna för socialtjänsten att bli en 

evidensbaserad verksamhet som ytterst begränsade. Systematisk 

dokumentation och uppföljning är en del av det dagliga arbetet med 

klienterna, utvärdering däremot kräver speciell kompetens och samarbete 

med aktiva forskare. Kvantitativa metoder och ett väl fungerade datorstöd 

är nödvändigt för att genomföra sådana projekt med en rimlig 

arbetsinsats. Både dokumentation, uppföljning och utvärdering måste vara 

av god kvalitet eftersom resultatet kan få konsekvenser både för enskilda 

klienter och verksamheter. Med en större andel tillämpad social forskning 

skulle också socialarbetarnas beroende av tillfälliga trender och auktoriteter 

inom området minska (Gambrill, 1999). 

Missbrukarvård alltmer öppenvård 

Under 1990-talet genomfördes en drastisk policyförändring inom den 

socialtjänstbaserade missbrukarvården då den dyra institutionsvården 

ersattes med billigare öppenvård i kommunal regi (SoS, 1996, SoS, 1998). 

Nerdragningen av institutionsvården var störst för alkoholmissbrukare och 

mindre för yngre drogmissbrukare. Tvångsvården har också minskat under 

hela 1990-talet från nästan 600 personer år 1989 till 286 personer år 2002 

(SoS, 2003). Under 2002 var cirka 46 000 missbrukare över 21 år föremål 

för frivilliga insatser i socialtjänsten. Av dessa omfattades 48 % (22 000) 

olika former av öppenvårdsinsatser. Den totala kostnaden för individ- och 

familjeomsorg var cirka 24 miljarder kronor 2001 och drygt 25 miljarder 

kronor 2002, varav cirka 4 miljarder kronor var kostnader för 

missbrukarvården. Av dessa 4 miljarder kronor svarade institutionsvården 

för drygt hälften av kostnaderna och öppenvården för 48 % (SoS, 2003). 

2

Med hänsyn till missbruksproblemens omfattning kan en satsning på att 

utveckla missbrukarvården tillföra humanitära och ekonomiska mervärden 

till de insatser som redan görs i vård och behandling av alkohol- och 

drogmissbrukare. 

Missbrukarvård ingen attraktiv arbetsuppgift 

Antalet socialarbetare som arbetar med missbrukare beräknas till 0,3 

socialarbetare per tusen innevånare, vilket kan jämföras med förhållandet 

0,6 socialarbetare per tusen innevånare som arbetar med barn och 

ungdomar (Bergmark & Lundström, 2004). Erfarenheterna från en 

mindre implementeringsstudie av ASI-intervjun visar att omsättningen av 

socialarbetare som i huvudsak arbetade med klienter med 

missbruksproblem var cirka 50 % under en tvåårsperiod (Engström & 

Larsson, 1998). Bergmark & Lundström (2004) har beskrivit att 16 % av 

socialarbetare som i huvudsak arbetar med vuxna missbrukare slutar inom 

ett år. McLellan Carise & Kleber (2003) fann att mer än hälften av 

cheferna och behandlingspersonalen inom missbrukarvården i USA vid en 

uppföljning 16 månader efter att de anställdes hade slutat sin anställning. 

Gallon, Gabriel & Knudsen (2003) fann i sin studie att 25 % av 

personalen slutar inom ett år, men att verksamheter som hade erfarna 

chefer hade mindre personalomsättning. 

Den stora personalomsättningen inom missbrukarvården tyder på att 

den inte är en attraktiv arbetsplats och ett hinder för kompetensutveckling 

och kunskapsuppbyggnad. En utveckling mot en evidensbaserad 

verksamhet kan höja missbrukarvårdens status och därmed kanske minska 

personalomsättningen. Samverkan mellan forskning och praktik kan också 

skapa nya och intressanta arbetsuppgifter inom utbildning, 

metodutveckling, kvalitetsutveckling och samordning av samarbetet med 

forskare vid utvärderingar. En evidensbaserad missbrukarvård och en 

större användning av utprövade dokumentations- och 

behandlingsmetoder kan öka intresset hos nästa generation av 

socialarbetare. 

Tillämpad social forskning 

Socialstyrelsen övervägde under arbetet med förslaget till en 

kunskapsbaserad socialtjänst möjligheten att lagstifta om att kommunerna 

skall bedriva klinisk forskning. Det slutliga förslaget innehöll dock inga 

krav på lagstiftning, vilket motiverades med att ”det saknas förutsättningar i 

form av personer med forskningskompetens, strukturer, resurser och traditioner 

3

för att genomföra en sådan lagstiftning på socialtjänstens område” (SoS, 2000 

s.10). Begreppet klinisk forskning lämpar sig mindre väl för den sociala 

forskningen eftersom det har en så stark koppling till den medicinska 

praktiken. Grundformen ”klinik” avser en byggnad eller institution där 

läkare vårdar sina patienter (Egidius, 1994). Tillämpad forskning eller 

praktiknära forskning är en bättre benämning för en motsvarande social 

forskning. Allebeck (2002) använder begreppet ”pragmatiska studier” för 

forskning som fokuserar på kunskapsutveckling via uppföljningar och 

utvärderingar av sociala insatser. I pragmatiska studier ligger fokus mindre 

på teoriutveckling än på frågan om de arbetsmetoder som används 

fungerar. Hallberg (2000) använder begreppet ”inifrån-forskning” för 

denna typ av studier som både fokuserar på forskarnas och på praktikernas 

frågeställningar. Bristen på tillämpad social forskning kan bero på att 

socialt arbete bara har funnits som en akademisk disciplin i drygt 20 år 

och att området främst har fokuserat på att konsolidera socialt arbete som 

ett vetenskapligt fält (Brante, 2003) och i mindre utsträckning satsat på 

tillämpad social forskning (Bäck-Wiklund, 2003, Nygren, 2001). 

En evidensbaserad socialtjänst 

I socialstyrelsens program för en framtida kunskapsbaserad socialtjänst 

betonas behovet av en högre grad av rationalitet i det sociala arbetet och 

att denna rationalitet måste synliggöras (SoS, 2000). Detta kan 

åstadkommas om man använder metoder som är evidensbaserade och 

systematiskt följer upp och utvärderar sina insatser. Evidensbaserade 

metoder är metoder vars positiva och negativa effekter har dokumenterats 

(SBU, 2001). FOU-enheterna inom socialtjänsten har det dubbla 

uppdraget att bedriva både forskning och verksamhetsutveckling 

(Bergström, Florén, Ternhag & Tydén, 2000, Hyvönen, Blom & 

Westerberg, 2004). Fördelen med FOU-baserad forskning är dess närhet 

till praktiken vilket underlättar implementering av de erfarenheter och 

kunskaper som olika FOU-aktiviteter skapar. Implementering av 

evidensbaserade metoder är en långsam process som kräver såväl förståelse 

för det sociala arbetets villkor som uthållighet eftersom missbrukarvården 

av tradition har haft svårt att ta till sig forskning inom området (Caldvell, 

1991, SBU, 2001, Woody, McLellan, Alterman & O’Brien, 1991). 

Strukturerade metoder för dokumentation 

Avsaknaden av enkla och användarvänliga metoder för att dokumentera 

och identifiera behovet av vård och behandling för klienter med alkohol- 

4

och drogmissbruk har hämmat både den professionella utvecklingen och 

forskningen inom området. Det har gjort det svårt att genomföra 

systematiska uppföljningar och utvärderingar baserade på användbara data 

och med rimliga arbetsinsatser. Det ökande intresset för strukturerade 

metoder som DOK, ADAD, BBIC och ASI tyder på ett ökat intresse för 

sådana metoder i socialtjänsten. DOK-systemet var den första 

dokumentations- och utvärderingsmetoden som implementerades inom 

missbrukarvården (Jenner & Segraeus, 1996). En pilotstudie som 

genomfördes 1994 visade att det fanns en positiv inställning till DOKsystemet 

men att deltagarna inte använde DOK systematiskt. Ahlberg & 

Leissner (1997) som utvärderade implementeringen konstaterar att DOK 

verkar fungera bäst i traditionella vårdkulturer med tidigare erfarenheter 

av strukturerade dokumentationssystem. DOK-systemet har främst 

implementerats inom den specialiserade missbrukarvården och i mindre 

omfattning inom den socialtjänstbaserade missbrukarvården. Aldolescent 

Drug Abuse Diagnosis (ADAD) är en metod som fokuserar på ungdomars 

psykiska problem eller problem med alkohol, droger, brottslighet, familj 

eller skola (Friedman & Utada, 1989). Den svenska versionen är översatt 

och anpassad till svenska förhållanden av Statens institutionsstyrelse (SIS) 

och används idag främst inom den svenska ungdomsvården (Söderholm & 

Carpelan, 1997). BBIC utgår från det engelska originalet som heter 

Looking After Children System-LACS (Department of Health, 2000) och 

är ett dokumentations- och bedömningsformulär som används vid 

utredningar av barns behov (Rasmusson & Hyvönen, 2005). BBIC har 

implementerats på försök i några svenska kommuner (Johansson, 2004). 

Addiction Severity Index (ASI) är en annan metod för dokumentation och 

uppföljning som implementeras både inom socialtjänsten och 

kriminalvården (Engström & Armelius, 2005) Systematisk användning av 

sådana metoder höjer standarden på dokumentationen av klienternas 

livssituation och ger samtidigt ett underlag för senare uppföljning och 

utvärderingar. 

Addiction Severity Index-ASI 

ASI utvecklades redan i slutet av 1970-talet av en grupp forskare i USA för 

att utvärdera olika behandlingsprogram för alkohol- och drogmissbruk 

(McLellan, 1979, McLellan, Luborsky, Woody, O’Brien, & Kron, 1981). 

Vid en genomgång av tillgängliga instrument för utvärdering fann 

forskargruppen att dessa fokuserade på alkohol- och droganvändning, men 

i begränsad utsträckning tog hänsyn till andra problem som kan vara 

relaterade till missbruk. Eftersom missbruk är ett komplext problem bör 

5

den dokumentation som utgör baslinjen inför senare uppföljningar och 

utvärderingar även inkludera sociala, medicinska, juridiska och 

psykiatriska problem. I samarbete med behandlingspersonal och klienter 

konstruerades ett formulär som fick namnet Addiction Severity Index-ASI 

(McLellan, Luborsky, O’Brien & Woody, 1980). Intentionen var att 

skapa ett uppföljnings och utvärderingsinstrument som inte var alltför 

tidskrävande och som dessutom kan användas om och om igen. Förutom 

alkohol- och drogproblem kom ASI-intervjun även att omfatta klienternas 

fysiska hälsa, arbete och försörjning, kriminalitet, familj och umgänge 

samt den psykiska hälsan. Syftet med denna bredare ansats var att 

dokumentera ”associerade behandlingsproblem” som måste beaktas i 

behandlingen för att stödja en minskad droganvändning och reducera 

risken för återfall i missbruk efter behandlingen. Utgångspunkten var att 

dessa associerade behandlingsproblem föregår, samverkar eller är en effekt 

av alkohol- eller droganvändning (Weisner, McLellan & Hunkeler, 2000) 

Klienternas psykiska hälsa är ett sådant associerat behandlingsproblem av 

särskild betydelse vid planering av vård- behandling (Lehman, Myers, & 

Corty, 1989, McLellan, Luborsky, Woody, O´Brien & Druley, 1983b). 

ASI-intervjun har reviderats flera gånger och den nuvarande versionen 

är ett resultat av den senaste revideringen som gjordes 1992 (McLellan et 

al., 1992). Anledningen till den revideringen var att det hade tillkommit 

nya droger och att blandmissbruket blivit allt vanligare. Nya kunskaper 

om familjens och sociala relationers betydelse för behandlingen av 

missbruksproblem behövde också integreras i ASI-intervjun (Hesselbrock, 

Stabenau, Hesselbrock, Meyer & Babor, 1982). Den femte versionen 

kompletterades därför med frågor om huruvida anhöriga haft allvarliga 

problem med alkohol, droger eller sin psykiska hälsa. Sedan några år pågår 

arbetet med att utveckla en sjätte version av ASI-intervjun (McLellan, 

Cacciola & Alterman, 2004). 

Den svenska versionen av ASI-intervjun 

För svenskt vidkommande beskrevs ASI i svensk facklitteratur redan 1986 

i Lars Lindströms avhandling ”Val av behandling för alkoholism”. 

Avhandlingen blev mycket uppmärksammad, främst för att den lanserade 

begreppet ”matchning”, ASI-intervjun väckte däremot ingen större 

uppmärksamhet. Först i mitten av 1990-talet översattes den första svenska 

versionen av ASI-intervjun på initiativ av Centrum för utvärdering av 

socialt arbete (CUS) (Andréasson et al., 1996), och den nu gällande 

versionen är från 1999 (Andréasson et al., 1999). ASI-intervjun, som 

6

ursprungligen var ett utvärderingsinstrument för forskning, används 

numera i allt större omfattning i socialtjänsten och inom kriminalvården 

för kartläggning och bedömning av klienter med alkohol- och 

drogproblem och som underlag för beslut om vård och behandling 

(Engström & Armelius, 2005, Nyström, Sallmén & Öberg, 2004, 

Sallmén, Öberg & Schlyter, 2003, Tengvald et al., 2003). ASI-intervjuns 

konstruktion, med en bred dokumentation av för socialtjänsten relevanta 

områden, är sannolikt en av de viktigaste anledningarna till att den 

används alltmer i socialtjänsten. Sedan 1996 då de första utbildningarna 

hölls har uppskattningsvis mer än tvåtusen anställda inom kriminalvården, 

socialtjänsten och den övriga missbrukarvården fått utbildning i ASI. 

ASI-intervjun 

ASI-intervjun är ett halvstrukturerat formulär med cirka 180 frågor inom 

områdena fysisk hälsa, arbete och försörjning, alkohol och droger, 

kriminalitet, familj och umgänge samt psykisk hälsa. ASI-intervjun ger en 

omfattande och systematisk dokumentation av klienternas tidigare 

förhållanden och nuvarande livssituation inom de sju områden som ingår i 

intervjun. Intervjun görs med fördel så tidigt som möjligt i vårdkedjan och 

helst innan några insatser har påbörjats så att den kan användas som 

baslinje inför senare uppföljningar. 

ASI-intervjun består egentligen av två olika formulär, ett längre som 

används vid den första intervjun och ett kortare för senare uppföljning 

(Andréasson et al., 1999). I det centrala avsnittet, som omfattar frågor om 

alkohol och droger, dokumenteras bland annat debutålder, hur länge 

klienterna har använt drogen ifråga och på vilket sätt drogen togs. 

Alkoholfrågorna dokumenterar två olika former av alkoholanvändning, 

regelbunden användning och till berusning. I manualen definieras 

debutålder för alkoholanvändning som perioder med användning två eller 

fler dagar per vecka som påverkar det dagliga livet. Debutålder avser 

således inte när klienten använde alkohol första gången vilket kan verka en 

aning förvirrande för dem som skall tolka intervjun. Till skillnad från de 

flesta andra metoder som dokumenterar alkoholanvändning utgår ASIintervjun 

från antalet dagar man använder alkohol och inte från mängden. 

Motiveringen var att klienterna har lättare att minnas antalet dagar de 

intog alkohol än den mängd alkohol som de konsumerade (McLellan, 

Kushner, Metzger, Peters & Smith, 1992). Frågorna om droganvändning 

följer samma principer som alkoholfrågorna och även i fråga om droger 

avser debutålder när man började använda droger två eller fler dagar per 

vecka. Ur svensk synvinkel kan det verka främmande att användning av 

7

droger som heroin, kokain, amfetamin etc. en dag i veckan dokumenteras 

som att man inte har debuterat som användare. Visserligen kodar 

intervjuaren sådana svar så att det framgår att klienten har använt drogen, 

men det är lätt att misstolka informationen om man inte har utbildats på 

ASI-intervjun. För att få ett mer precist mått på alkohol- och 

droganvändningen behövs andra, kompletterande metoder (Bergman, 

Bergman, Palmstierna & Schlyter, 2005). Erfarenheterna från ASIutbildningen 

är att socialarbetarna upplever alkohol- och drogfrågorna 

som den svåraste delen av intervjun (Engström & Larsson, 1998). 

Problemskattningar 

Utmärkande för ASI-intervjun är att både klienterna och intervjuaren får 

möjlighet att skatta vilket behov av hjälp som finns vid intervjutillfället 

(Alterman, Brown, Zaballero & McKay, 1994). Klienterna skattar hur 

besvärade de är av sina problem och behovet av hjälp inom vart och ett av 

de sju områden som ingår i intervjun. Dessa skattningar kan manuellt eller 

med hjälp av ett särskilt dataprogram sammanställas till en klientprofil 

som sedan kan ligga till grund för vidare diskussion med klienterna om 

lämplig vård och behandling. Intervjuarskattningarna är intervjuarens 

bedömning av klienternas hjälpbehov vid intervjutillfället utöver den hjälp 

som redan ges. Intervjuarskattningarna kan också användas som underlag 

för en diskussion med klienterna om vidare insatser. McLellan et al. 

(1992) menar att intervjuarskattningar kan användas som ett mått på 

klienternas problematik vid behandlingsplanering. förutsatt att 

intervjuaren har en tillräcklig utbildning i användandet av ASI-intervjun. 

Han avråder däremot från att använda dessa skattningar som jämförelse 

vid uppföljning och utvärdering eftersom de är subjektiva och tillfälliga till 

sin karaktär. 

Matematiskt sammansatta poängsummor 

”Composite-scores” (CS) är matematiskt sammansatta poängsummor som 

ger ett mått på klienternas problemnivå. CS-värdena, som kan variera 

mellan 0 och 1 beräknas på sådana data som kan förändras över tid och 

rekommenderas som jämförande mått vid uppföljningar och utvärderingar 

(Andréasson et al., 1999). Medan klienternas egna skattningar av 

problemnivå enligt manualen sägas vara ”subjektiva och tillfälliga mått” är 

CS ASI-intervjuns ”objektiva mått”. En styrka med ASI är denna 

kombination av subjektiva skattningar och matematiska mått på 

problemnivå (Brown, Sereganin & Shields, 1999). CS fanns redan i den 

8

första versionen av ASI-intervjun, medan intervjuarskattningarna har 

tillkommit senare. Tidigare studier (Alterman, Brown, Zaballero & 

McKay, 1994, Hodgins & El-Guebaly, 1992, McLelland, Luborsky, 

O´Brien & Wood, 1980) visade att CS var ett robust mått på 

problemnivå med bra interbedömarreliabilitet. Senare studier som 

genomförts av den forskargrupp som skapade ASI-intervjun och andra 

utanför denna grupp tyder på att det finns en del problem med CS, 

särskilt för områdena arbete och försörjning, familj och umgänge samt 

psykiska problem (Alterman, Cacciola & Koppenhaver, 2004, Brown, 

Seraganian & Shields, 1999, Melberg, 2004, Mäkälä, 2004, Rommelsjö, 

2004). Därför är det oklart vilket värde klientskattningar 

intervjuarskattningar och CS har som förändringsmått vid uppföljningar 

och utvärderingar. Eftersom ASI-intervjuns legitimitet även baseras på 

dess vetenskapliga kvaliteter kan sådana brister minska socialarbetarnas 

motivation att använda intervjun. Mycket talar för att konstruktionen av 

CS måste ändras eller att det behövs en ny form av CS som baseras på 

frågor om klienternas livssituation de senaste 30 dagarna. ASI-intervjuns 

legitimitet skulle öka om både de subjektiva och de objektiva måtten 

vidareutvecklades och att intervjun fick en starkare teoretisk förankring 

(Schippers, Broekman, Koeter & Van Den Brink, 2004). 

ASI-intervjun som matchningsmetod 

Eftersom alkohol- och drogmissbruk är ett komplext problem är det 

rimligt att anta att inget enskilt behandlingsprogram passar för alla 

missbrukare. Detta antagande kallas matchningshypotesen och utgår från 

att behandlingen blir effektivare om klienternas problemprofil matchas 

mot den behandlingsinsats som bäst kan bistå med hjälp för dessa 

specifika problem (Lindström, 1986). Ett av syftena med ASI-intervjun 

var just att den skulle användas i matchningsstudier. I en retrospektiv 

studie fann McLellan, Luborsky, Woody (1983b) att tillståndet hos 

klienter med lindriga psykiatriska problem blev signifikant förbättrat 

oberoende av behandlingsprogram, medan tillståndet hos klienter med 

stora psykiatriska problem inte förbättrades i något behandlingsprogram. 

En annan studie fann att rätt matchade klienter gav ett 

behandlingsresultat som var 19 % bättre än för en felmatchad grupp 

(McLelland, Woody, Luborsky, O´Brien & Druley, 1983a). Senare 

studier har funnit vissa positiva matchningseffekter (Hser et al., 1999) och 

att rätt matchad behandling ökar klienternas medverkan i behandling 

(Nielsen, Nielse & Wraae, 1998), medan andra studier inte har kunnat 

påvisa några matchningseffekter (Kalman, Longabaugh, Clifford, Beattie 

9

& Maisto, 2000). Inte heller projekt MATCH som var ett gigantiskt 

forskningsprojekt med syfte att pröva matchningshypotesen kunde visa på 

några tydliga matchningseffekter (Mattson & Donovan, 1994, Projekt 

match Research Group, 1993). Matchningshypotesen är ett etablerat 

begrepp inom den socialtjänstbaserade missbrukarvården, trots att det 

egentligen inte finns några förutsättningar att praktiskt tillämpa den i det 

dagliga arbetet med klienterna (Wallander & Blomqvist, 2005). 

ASI-utbildningen 

Tidigare forskning har visat att det uppstod vissa kvalitetsproblem när 

ASI-intervjun började användas utanför den grupp som ursprungligen 

skapade den (Grissom & Bragg, 1991). Kvalitetsproblemen uppstår om 

intervjuaren inte har tillräckliga kunskaper om intentionerna bakom 

frågorna eller om hur svaren på de olika frågorna skall kodas (Wertz, 

1995). Utan adekvat utbildning är risken stor att ASI-intervjun 

dokumenterar klienternas livssituation på ett felaktigt sätt (Fureman, 

McLellan & Alterman, 1994). Ett problem är om intervjuare skapar egna 

normer för skattningar av klienternas behov av behandling istället för att 

följa manualens anvisningar. Sådana avvikelser från manualen blir särskilt 

problematiska om intervjuerna skall sammanställas på gruppnivå. Man 

måste vara väl insatt i ASI-intervjun för att kunna dra nytta av den 

information som intervjun ger, eftersom det annars finns det stor risk för 

feltolkningar, på grund av att formuleringen av vissa frågor kan vara 

vilseledande. Kvaliteten på ASI-data står och faller med intervjuarens 

förmåga att skapa en förtroendefull relation till klienterna. Det är 

intervjuaren som är ansvarig för kvaliteten på den information som 

dokumenteras och för att klienten förstår intentionen bakom varje fråga. 

Svårigheten är att många av frågorna i intervjun måste omformuleras för 

att bli begripliga för klienten. Erfarenheterna från USA är att ca 10 % av 

dem som deltar i ASI-utbildningar inte får fullfölja den eftersom de inte 

lyckats etablera en bra relation till klienterna eller formulera frågorna på 

ett korrekt sätt (McLellan et al., 1992). 

Två svenska versioner av ASI 

Den första svenska versionen av ASI-intervjun, som är baserad på den 

amerikanska femte versionen (McLellan et al., 1992) och den europeiska 

versionen (Kokkevi & Hartgers, 1995), översattes på initiativ av CUS 

1996 och har sedan uppdaterats 1999 (Andréasson et al., 1999). McLellan 

Cacciola & Alterman (2004) menar att översättningarna av ASI till andra 

10

språk och kulturer kräver att frågorna anpassas till nationella förhållanden 

och rekommenderar inte att man strikt följer den amerikanska versionen. I 

den norska versionen har man gjort relativt stora ändringar i ASI-intervjun 

för att anpassa den till deras förhållanden (Lauritzen & Ravndal, 2004). 

Kriminalvården har utvecklat och implementerat en något förändrad 

version av ASI-intervjun kallad ASI-X där man har lagt till några frågor för 

att göra intervjun mer anpassad till kvinnliga klienter (Öberg, Gerdner, 

Sallmén, Jansson, & Sagraeus, 1998, Öberg, Zingmark & Sallmén, 1999). 

Arbete pågår med att skapa en gemensam version av ASI, men sådana 

ändringar måste göras utan att jämförbarheten med tidigare versioner 

påverkas annars blir redan insamlade data mer eller mindre oanvändbara. 

Dataprogram för lagring och bearbetning av ASI-intervjun 

Även mycket vana användare av ASI-intervjun har stora svårigheter att 

använda all den information som intervjun ger. Som stöd för ASIanvändare 

finns därför ett dataprogram för lagring och bearbetning av 

ASI-data, både för ASI och för ASI-X. Med hjälp av dataprogrammet kan 

man få ut diagram med klientskattningarna och intervjuarskattningarna i 

form av klientprofiler. Dataprogrammet skapar även en sammanfattande 

text av hela intervjun som kan kopieras över till ett 

ordbehandlingsprogram för vidare redigering. Textsammanställningen kan 

användas som en del av en utredning eller andra former av 

dokumentation. Datoriseringen är närmast en förutsättning för att 

dokumentationen skall kunna användas för sammanställningar på 

gruppnivå och som baslinje för senare uppföljning och utvärdering. Den 

som skall bearbeta insamlade ASI-intervjuer behöver stöd och hjälp för att 

göra sådana sammanställningar av god kvalitet. Med en central databas där 

kodade ASI-intervjuer kunde lagras och bearbetas av personer med både 

statistisk kompetens och god kännedom om ASI-intervjun skulle 

bearbetningen av data få en högre kvalitet (Frank et al., 2001, Carise et al., 

2001). Mindre kommuner som saknar egna resurser att bearbeta data, 

skulle ha nytta av ett sådant stöd och få möjlighet att jämföra sina data 

med andra kommuner. En sådan funktion finns redan för dem som 

använder DOK-systemet i Sverige (Larsson & Segraeus, 2005). 

Datoradministrerad ASI-intervju 

I USA genomförs ett par miljoner ASI-intervjuer varje år (Budman, 

2000). En del behandlingsenheter med stor personalomsättning och dålig 

ekonomi låter personalen använda ASI-intervjun utan föregående 

11

utbildning. Detta leder till data av undermålig kvalitet vilket är ett stort 

problem om de skall sammanställas på gruppnivå. Sedan några år tillbaka 

finns det därför en datoriserad självadministrerande ASI-intervju där 

klienterna själva matar in sina svar på en dataskärm (Brodey et al., 2004, 

Butler et al., 1998, 2001). Intervjuerna sparas sedan i en central databas 

som är tillgänglig för behandlaren när intervjun är avslutad. Jämförelser 

mellan en datoriserad självadministrerande ASI-intervju och en personlig 

ASI-intervju visar att klienterna föredrar en sedvanlig personlig intervju 

framför den databaserade (Brodeys et al., 2004). 

Personlig ASI-intervju 

Det finns för närvarande inget svenskt dataprogram där klienterna själva 

kan svara på ASI-frågor direkt i en dator. Den svenska linjen har istället 

varit att satsa på personliga ASI-intervjuer och att ge alla användare 

utbildning för att kunna genomföra personliga intervjuer av god kvalitet. 

Fördelen med en personlig intervju är att man då även kan intervjua 

klienter med psykiska problem och andra som har behov av personligt 

stöd. Det behövs också en erfaren person för att bedöma när ASI-intervjun 

inte är lämplig att använda. Personer med stora minnesstörningar och 

personer som är påverkade av alkohol eller andra droger skall inte 

intervjuas (Andréasson et al., 1999). Förutsättningen för att den svenska 

linjen skall fungera är att kommunerna fortsätter att utbilda sina anställda 

och att omsättningen av personal inte blir för stora annars hamnar vi i 

samma situation som i USA där personliga intervjuer av besparingsskäl har 

ersatts av en datoriserade intervjuer. Socialtjänsten i Sverige har valt att 

utbilda hela arbetsgrupper i ASI-intervjun istället för att satsa på några få 

specialiserade intervjuare. 

Implementering av nya metoder 

Numera finns det både internationella och nationella erfarenheter av 

implementering av nya metoder i verksamheter som arbetar med vård och 

behandling av alkohol- och drogmissbrukare (Broekaert et al., 2002, 

Dennis, Pearl, Huebner & McLellan, 2000, Engström & Armelius, 2005, 

Johansson, 2004, Lehman, Green & Simpson, 2002, Liddle et al., 2002, 

Roman & Johnsson, 2002, Segraeus et al., 2004, Simpson, 2002, 

Tengvald et al., 2003, Vind & Hecksher, 2004). Erfarenheterna visar att 

sådana projekt bör vara väl förberedda och långsiktiga då implementering 

av nya arbetsmetoder tar lång tid. Eftersom forskningsbaserade metoder 

har utvecklats under mycket kontrollerade former uppstår vissa svårigheter 

12

när de skall implementeras i verksamheter som arbetar med vård och 

behandling. Implementeringen kan misslyckas om metoden inte fungerar i 

praktiken, eller om själva genomförandet av implementeringen misslyckas 

(Björkemarken, 1995). Utbildning och tydliga manualer är viktiga 

hjälpmedel för att garantera att kvaliteten på metoden bibehålls under hela 

implementeringsprocessen (Luborsky, 1994). Om metoden inte är 

färdigutvecklad bör man göra klart att det handlar om ett 

utvecklingsarbete för att inte skapa orealistiska förväntningar hos 

socialarbetarna som kanske inte kan infrias (Leshno & Ronen, 2001). 

Implementering av ASI-intervjun i Sverige 

Implementering i Sverige började i liten skala redan 1996 (Engström & 

Larsson, 1998) och har sedan ökat i omfattning främst inom socialtjänsten 

och kriminalvården. En utvärdering av implementeringen år 2000 visade 

att det i allt högre grad är chefer och arbetsledare som tar initiativet till 

utbildningarna (Engström & Armelius, 2005). ASI-intervjun användes 

främst för kartläggning och som dokumentationsmetod i utredningar både 

inom kriminalvården och inom socialtjänsten, men i mindre omfattning 

för uppföljning och utvärdering som var det egentliga syftet med ASI. 

Erfarenheterna från Sverige och de övriga nordiska länderna är att 

implementeringen går långsamt och att många verksamheter använder ASI 

osystematiskt och i begränsad omfattning (Engström & Armelius, 2005, 

Lauritzen & Ravndal, 2004, Vind & Hecksher, 2004, Wicks, 2004). Även 

i andra europeiska finns en skepsis för att inte säga ett visst motstånd mot 

implementeringen av ASI-intervjun (Broekman, Schippers, Koeter & 

Brink, 2004, Raes & Lombaert, 2004, Schmid & Vogt, 2004). 

ASI representerar en annan kunskapstradition 

Erfarenheterna både internationellt och i Sverige är att socialarbetare 

generellt har ett visst motstånd mot kvantifierande inslag i det sociala 

arbetet (Bergmark & Lundström, 2000, Qureshi, 1998). Bergmark & 

Lundström (2000) menar att socialarbetarna upplever kvantifierande 

inslag som ”en begränsning och en reduktion av komplicerade situationer och 

mångfasetterade problem” (s. 294). Socialarbetarna förknippar också sådana 

inslag med manipulering av klienterna och som ett hinder för en genuin 

kontakt med dem. Införandet av nya metoder som förväntas störa arbetet 

med klienterna möter därför ett visst motstånd (Ahlberg & Leissner, 

1997). Problemet med en sådan inställning är att kärnan i det sociala 

arbetet förblir otillgänglig för forskning och att det skapar en onödig 

13

mystifiering av mötet med klienterna (Larsson & Morén, 1988). Denna 

rädsla för insyn gör att socialarbetarnas kunskapsutveckling begränsas till 

den egna personliga erfarenheten. Socialarbetarnas skeptiska inställning 

beror på att ASI-intervjun har ett mätande och värderande inslag, men 

också på att den strider mot en rådande kultur där reflektion och intuition 

är de centrala arbetsredskapen (Hallberg, 2000, Schein, 1992, Schön, 

2002). 

ASI-data måste bearbetas och användas 

För att ASI-intervjun skall få ett varaktigt fotfäste i socialtjänsten måste 

den vara till nytta för det direkta klientarbetet. Senare användning för 

uppföljning och utvärdering är också viktig, men troligen inte avgörande 

för socialarbetarnas motivation att använda ASI-intervjun. Den 

databaserade textrapporten som är en utskrift av hela intervjun är ett 

exempel på hur datans tillgängligheten kan förbättras. Textrapporten har 

inget större värde för forskningsändamål men har haft en positiv effekt på 

implementeringen av ASI (Carise, Cornely & Gurel, 2002) och har också 

använts vid utbildning i ASI-intervjun (Cacciola, Alterman, Fureman, 

Parikh & Rutherford, 1997). En vidare utveckling av textrapporten skulle 

öka socialarbetarnas möjligheter att använda ASI-intervjun i utredningar 

inför beslut om vård och behandling. De frågor som rör Alkohol- och 

droganvändningen som är det centrala avsnittet i intervjun bör relateras 

till andra utprövade metoder för att fördjupa analysen av klienternas 

drogproblematik (Bergman, Bergman, Palmstierna & Schlyter, 2005). 

Att enbart konstatera att klienten använder droger mer än två till tre dagar 

i veckan ger inte ett tillräckligt underlag för val av behandling. 

Klientskattningarnas begränsningar är att de enbart beskriver nivån på 

klientens besvär och behov av hjälp, men ger ingen vägledning om vilket 

form av hjälp klienten skulle vilja ha (Mäkälä 2004). Utvecklingen av ASIintervjun 

och textrapporten bör göras via ett samarbete mellan de som 

använder metoden och intresserade forskare. Eftersom forskning är en 

tidskrävande verksamhet bör man räkna med att ett sådant arbete måste 

pågå i flera år för att bli meningsfullt. 

Utveckling av ASI-intervjun 

ASI-intervjun har en potential att bli den första strukturerade 

dokumentationsmetod som används rutinmässigt inom den 

socialtjänstbaserade missbrukarvården. Om implementeringen av ASIintervjun 

lyckas i socialtjänsten kommer det underlätta implementering av 

14

andra strukturerade metoder. Implementeringen av ASI-intervjun är ett 

utmärkt tillfälle för socialtjänsten och forskare att lära sig mer om hur 

sådana processer går till och vilka faktorer som underlättar respektive 

försvårar implementering. 

Implementeringen av ASI-intervjun har att brottas med svårigheter 

som beror på att metoden i fråga är 25 år gammal och att den 

ursprungligen kommer från en annan kultur. Behovet av en 

modernisering och vidare anpassning av ASI-intervjun är uppenbart 

(Melberg, 2004, Stenius & Room, 2004), men om förändringarna blir 

alltför stora blir det svårare att använda tidigare intervjuer som jämförelse 

vid uppföljning och utvärdering. Alltför genomgripande förändringar i 

själva intervjun skulle innebära att de investeringar som socialtjänsten har 

gjort i utbildning och de ansträngningar som många socialarbetare har lagt 

ner på att lära sig intervjun blir bortkastade. Att börja om från början och 

skapa en ny och modernare intervju för dokumentation, uppföljning och 

utvärdering är heller inte något alternativ eftersom det skulle ta för lång 

tid och innebära en risk att socialarbetarna helt tappar intresset och 

förtroendet för den här typen av metoder. Det förnuftigaste alternativet är 

att försöka förvalta de investeringar som redan har gjorts de senaste tio 

åren samtidigt som intervjun utvecklas och förändras, eftersom det är 

mycket bättre att socialtjänsten använder en dokumentations- och 

uppföljningsmetod som har vissa brister än ingen sådan metod alls. 

15

AVHANDLINGENS SYFTE 

Syftet med avhandlingen är att undersöka implementeringen av ASIintervjun 

och att utvärdera hur intervjun påverkar klienterna och 

socialarbetarna. Avhandlingen består av fyra studier. Den första studien 

fokuserar på klienternas acceptans av ASI-intervjun. Den andra studien på 

hur ASI-intervjun påverkar alliansen mellan klienterna och 

socialarbetarna. Den tredje studien på socialarbetarens förmåga att 

bedöma hur klienterna upplever utredningssamtal med och utan ASIintervju. 

Den fjärde undersökte implementeringen och användningen av 

ASI-intervjun inom socialtjänsten, kriminalvården och den övriga 

missbrukarvården. 

SAMMANFATTNING AV STUDIERNA 

Klienternas acceptans av strukturerade intervjuer i 

socialtjänsten 

I avhandlingens första studie låg fokus på den enkla frågan om klienterna 

accepterade ASI-intervjun eller inte. Idén till studien väcktes när en 

socialarbetare som deltog i en ASI-utbildning hävdade att klienterna skulle 

uppleva ASI-intervjun som kränkande och att den skulle skada deras 

relation till socialarbetaren och deras förtroende för socialtjänsten. 

Socialarbetarens oro för ASI-intervjuns skadliga effekter var ett exempel på 

ett hinder för implementeringen av ASI-intervjun och andra liknande 

metoder i socialtjänsten. Inom sjukvården har patienternas acceptans 

används som en del av kvalitetssäkring av vård och behandling (SoS, 

1995, SoS, 1997, Tengvald 1997). 

Studie 1. 

I den första studien genomförde 76 socialarbetare en ASI-intervju med 

varsin klient som ett led i sin utbildning på intervjun. Medelåldern på 

klienterna var 40 år och 31 % var kvinnor. Cirka 70 % av klienterna hade 

tidigare fått behandling för alkoholproblem och 36 % för andra former av 

drogproblem. Efter intervjun fick klienterna besvara en enkät med frågor 

om hur de upplevde intervjun och om sin inställning till uppföljning och 

utvärdering med utgångspunkt i ASI-intervjun. Resultatet visade att 

acceptansen för ASI-intervjun var mycket stor (95 %) och att den inte 

hade någon negativ effekt på relationen till socialarbetaren eller på 

klienternas förtroende för socialtjänsten. Det fanns också en stor acceptans 

16

för att socialtjänsten använder ASI-intervjun för uppföljning och 

utvärdering. Cirka 8 % av klienterna upplevde sig kränkta av intervjun, 

men detta hade inte någon negativ inverkan på deras relation till 

socialarbetaren eller deras förtroende för socialtjänsten. Mer än hälften 

eller 61 % av klienterna upplevde att ASI-intervjun förbättrade relationen 

till socialarbetaren och 39 % att den förbättrade deras förtroende för 

socialtjänsten. Resultatet bekräftade således inte socialarbetarens farhågor 

att ASI-intervjun skulle vara en belastning för arbetet med klienterna. Det 

framgick tvärtom att klienterna upplevde ASI-intervjun som ett positivt 

inslag. 

Upplevelsen av relationen mellan socialarbetare och klienter 

med och utan en strukturerad intervju (ASI) 

Trots att relationen till klienterna brukar framhållas som själva kärnan i 

det sociala arbetet (Howe, 1998) finns få publicerade artiklar om samtalet 

som arbetsredskap (Baer, 2001, Holland, 2000, Kullberg, 2002). Inom 

psykologi har det däremot sedan början av 1970-talet bedrivits relativt 

omfattande forskning om relationen mellan behandlare och klient 

(Luborsky, 2000). Olika begrepp som arbetsallians, terapeutisk allians, 

och hjälpande allians har använts med ungefär samma betydelse, nämligen 

”i vad mån klienterna upplever att relationen till behandlaren hjälper till att 

uppnå klienternas mål med behandlingen” (Luborsky 1984, s. 79). Tidigare 

forskning om alliansens betydelse har visat att andelen ”drop-outs” från 

vård och behandling blir större och klientens egen medverkan mindre om 

alliansen är dålig (De Weert-Van Oene et al., 2001, Nielsen, 

Sögaard/Nielsen, Wraae, 1998). Det är däremot oklart om relationens 

kvalitet har någon direkt inverkan på behandlingsresultatet för klienter 

som fullföljer en missbruksbehandling (Barber et al., 1999, Caroll, Nich 

& Raunsaville, 1997, Gillaspy, Wright, Campell, Stokes & Ardinoff, 

2002, Öjehagen, Berglund & Hansson, 1997). 

Studie 2. 

I den andra studien jämfördes två olika grupper av klienter med avseende 

på hur relationen mellan socialarbetaren och klienterna påverkades av ASIintervjun. 

Den ena gruppen (n=45) deltog i utredningssamtal där ASIintervjun 

användes och den andra gruppen (n=47) i utredningssamtal där 

ASI-intervjun inte ingick. Utredningssamtalen genomfördes av 32 

socialarbetare och kriterierna för vilka klienter som skulle delta i 

utredningssamtalen var lika för båda grupperna. Klientgruppen bestod av 

63 % män (n=58) och 12 % (n=11) kvinnor. Medelåldern var 43 år och 

17

klienternas förtroende för socialtjänsten skattades till 4,2 på en femgradig 

skala. Socialarbetarna som genomförde samtalen hade träffat klienterna i 

genomsnitt två gånger innan samtalet ägde rum. I denna studie 

utvecklades ett nytt frågeformulär (ASI-allians) baserat på frågor som 

tidigare har använts för studier av terapeutisk allians inom 

psykoterapiforskningen (Luborsky, 1984, Marsden et al., 2000). Efter 

samtalet besvarade både klienter och socialarbetare frågeformuläret, som 

innehöll samma frågor för båda grupperna så att samma företeelse skulle 

kunna belysas ur två olika perspektiv. Via faktoranalys skapades tre skalor 

av klienternas och socialarbetarnas svar på enkäten som kallades allians, 

klienternas känsla av egenkompetens och negativa upplevelser av samtalet. 

Alpha-värdena för skalorna allians och negativa upplevelser var över .80, 

vilket tyder på en god intern konsistens, medan skalan för klienternas 

egenkompetens hade ett värde på .63, vilket tyder på att den är mindre 

konsistent. 

Resultatet visade att det inte fanns några skillnader i fråga om allians 

och negativa upplevelser mellan dem som deltog i utredningssamtal där 

ASI-intervjun användes och där den inte användes. Klienternas 

egenkompetens var däremot lägre i utredningssamtal där ASI-intervjun 

användes än i utredningssamtal där den inte användes. En tolkning av 

klienternas minskade egenkompetens var att den berodde på att deras 

självkänsla och tilltro till sin egen förmåga påverkades negativt. En 

alternativ tolkning var att klienterna såg sina problem klarare och att ASIintervjun 

bidrog till att minska deras förnekande och öka deras realism. 

Det som talar för den senare tolkningen var att det enbart var klienternas 

känsla av egenkompetens och inte upplevelsen av alliansen eller de 

negativa upplevelserna som var lägre när ASI-intervjun användes. Om 

klienterna skadats av intervjun borde även alliansen ha påverkats och 

upplevelsen av intervjun varit mer negativ. Det finns heller ingen 

anledning att förvänta sig att socialarbetarna skulle ha bemött klienterna 

annorlunda när de använde ASI-intervjun än när de inte använde den. 


upplever utredningssamtal – med och utan ASI 

Begreppet empati kan definieras på flera olika sätt, men vanligtvis ingår en 

emotionell och en kognitiv komponent (Cliffordson, 2002, Duan & Hill, 

1996, 2002, Nerdrum, 1997). Duan & Hill (1996) menar att den 

emotionella och den kognitiva komponenten delvis överlappar varandra 

och att mer relevanta begrepp är ”intellektuell empati” respektive 

”empatiska känslor”, eftersom det går att förstå en annan persons 

18

upplevelser utan att man själv upplever samma känslor. Barett-Lennard 

(1981) beskriver empati som en process med tre olika faser. I den första 

fasen uppmärksammar och bearbetar man klienternas emotionella 

upplevelse, i den andra fasen uttrycker man sin empati och i den tredje 

fasen tar klienterna emot och bekräftar empatin. Nerdrum (1997) har 

visat att socialarbetarnas empatiska förmåga kan förbättras genom 

utbildning och övning. Holm (2002) har visat att socialarbetare som 

arbetar inom den institutionsbaserade missbrukarvården är mindre 

empatiska gentemot klienterna än socialarbetare som arbetar inom 

sjukvården. Klienternas försvar i form av externalisering och förnekande av 

sina problem (Cullberg, 1984) kan vara en förklaring till varför 

socialarbetarna har svårare att etablera en nära relation till denna grupp av 

klienter. Duan & Hill (1996) menar att avståndet mellan socialarbetarnas 

bedömningar av klienternas upplevelse av ett samtal och klienternas 

faktiska upplevelse kan användas som ett mått på empati. Användningen 

av strukturerade intervjuer som t.ex. ASI under ett utredningssamtal skulle 

kunna göra det svårare för socialarbetarna att uppfatta hur klienterna 

upplever samtalen eftersom de måste koncentrera sig frågeformuläret 

(Nugent & Halvorson, 1995). 

Studie 3. 

I den tredje studien jämfördes socialarbetarnas bedömningar av hur 

klienterna upplever utredningssamtal och klienternas egna upplevelser av 

samtalen. Studien baserades på samma klienter som ingick i studie 2, även 

om klientgruppen i studien var något mindre. Sammanlagt deltog 32 

socialarbetare som genomförde 40 utredningssamtal med ASI-intervju och 

43 utan ASI-intervju. Efter intervjun besvarade både klienterna och 

socialarbetaren en enkät (ASI-allians) om hur de upplevde samtalen. 

Socialarbetaren fick även bedöma hur klienterna upplevde samtalen. 

Samma frågor ställdes till socialarbetarna och klienterna för att samma 

företeelse skulle kunna belysas ur två olika perspektiv. 

Resultatet visade att socialarbetarna underskattade klienternas 

upplevelser av allians och känsla av egenkompetens, men gjorde en korrekt 

bedömning av klienternas negativa upplevelser av utredningssamtalen. 

Beträffande de negativa upplevelserna både med och utan ASI sammanföll 

däremot socialarbetarnas egna upplevelser, deras bedömningar av 

klienternas upplevelser och klienternas egna upplevelser. En rimlig 

tolkning är att socialarbetarna gjorde en korrekt bedömning av klienternas 

negativa upplevelser av samtalen. Sammanfattningsvis tyder resultaten på 

att socialarbetarna var bättre på att bedöma negativa upplevelser än allians 

och klienternas känsla av egenkompetens. De två olika formerna av 

19

samtal, med eller utan ASI-intervju påverkade inte socialarbetarnas 

förmåga att bedöma hur klienterna upplevde samtalen. 

Implementering av en strukturerad intervju (ASI) i 

missbrukarvård och kriminalvård 

Ett av de första försöken att implementera strukturerade 

dokumentationsmetoder i den svenska missbrukarvården genomfördes i 

mitten av 1980-talet i BAK/SWEDATE- projektet (Bergmark & 

Oskarsson 1997). Resultatet blev blygsamt eftersom bara några få enheter 

fortsatte att använda metoderna efter det att projektet hade avslutats. En 

annan dokumentations- och utvärderingsmetod som har implementerats i 

missbrukarvården är DOK-systemet (Jenner & Segraeus 1996). En 

pilotstudie som genomfördes 1994 visade att det fanns en positiv 

inställning till DOK-systemet, men också att deltagarna inte använde 

formulären systematiskt. Ahlberg & Leissner (1997), som utvärderade 

implementering konstaterar att DOK verkar fungera bäst i traditionella 

vårdkulturer om redan har erfarenheter av strukturerade 

dokumentationssystem. I Sverige började implementeringen av ASIintervjun 

i liten skala redan 1996 (Engström & Larsson 1998) och har 

sedan ökad i omfattning (Tengvald et al., 2003). Erfarenheterna från 

implementeringen av ASI-intervju i Holland visar att det är svårt att 

använda intervjun på alla klienter och att en 70– procentig användning är 

ett realistiskt mått på en lyckad implementering (Raes & Lombaert 2004). 

Studie 4. 

Den fjärde studien i avhandlingen baserades på en nationell enkät bland 

dem som deltog i en ASI-utbildning från 1996, när utbildningarna 

började, fram till första halvåret år 2002. Då hade uppskattningsvis cirka 

1000 personer i socialtjänsten, kriminalvården och annan 

behandlingspersonal utbildats i ASI-metoden. Enkäten skickades till 555 

personer, vars adresser fanns tillgängliga, och 362 (65 %) svarade på 

enkäten. Hälften av dem som svarade arbetade inom socialtjänsten, en 

fjärdedel inom kriminalvården och övriga inom olika 

behandlingsverksamheter. Bortfallet i socialtjänstgruppen var 42 % 

jämfört med 23 % i kriminalvården och 27 % i behandlingsgruppen. 

Resultatet visar att ASI-intervjun främst har används som basinformation 

vid utredningar eller som bedömningsunderlag och i ringa utsträckning 

för utvärdering och verksamhetsplanering. Resultatet visade vidare att 

intervjun användes i liten omfattning efter utbildningen. Anledningen till 

detta kan vara att många nyligen hade deltagit i en utbildning när studien 

20

genomfördes och därför inte hunnit genomföra så många intervjuer. Det 

fanns emellertid också en grupp, främst inom socialtjänsten, som hade 

utbildats mellan 1996-1998 och som hade haft större möjlighet att 

använda ASI-intervjun, men som ändå hade använt den i liten 

utsträckning. Resultatet visar att implementering är en långsam process 

och att det är viktigt med ett realistiskt tidsperspektiv för sådana projekt. 

En indikation på att användningen kan ha blivit mer planerad och 

systematisk var att det i allt större utsträckning var verksamhetsansvariga 

som tog initiativet till ASI-utbildningarna i socialtjänsten under år 2000 

jämfört med tidigare. 

Diskussion 

Stor acceptans av ASI-intervjun 

I avhandlingens första studie undersöktes klienternas acceptans av ASIintervjun 

och resultatet visade på en stor acceptans och få negativa 

reaktioner. Resultatet bör dock hanteras med viss försiktighet eftersom 

urvalet av klienter kan ha varit snedfördelat till förmån för ”positiva” 

klienter. Intervjuerna som ingår i studien genomfördes av socialarbetarna 

som en del av deras ASI-utbildning. Det går inte att utesluta ett 

snedfördelat urval eftersom det var deras första intervju. En annan svaghet 

med studien är att det saknades en jämförelsegrupp vilket begränsar 

möjligheterna att dra vidare slutsatser. Inom sjukvården används 

patienternas acceptans för att kvalitetssäkra olika vård- och 

behandlingsinsatser. Den vanligaste metoden att samla in sådan 

information är att använda patientenkäter med frågor om vårdens innehåll 

och personalens bemötande (SoS, 1997, SoS 1995). Resultaten av sådana 

enkäter blir ofta likartade med cirka 80 % nöjda patienter och få kritiska 

synpunkter (SPRI 1998). Acceptansen av ASI-intervjun visar på samma 

tendens med en hög andel positiva klienter. Cirka 8 % (6 klienter) av 

klienterna kände sig dock kränkta av någon fråga i intervjun men utan att 

det hade någon negativ inverkan på relationen till socialarbetaren eller 

deras förtroende för socialtjänsten. Två av klienterna pekade ut vilken 

fråga som de upplevde som kränkande, vilket är för litet underlag för att 

dra slutsatsen om att dessa frågor fortsättningsvis inte bör användas. 

Alliansen påverkas inte av ASI-intervjun 

I den andra studien ingick två grupper av klienter som deltog i 

utredningssamtal, en grupp där ASI-intervjun användes och en annan där 

21

den inte användes. Syftet var att undersöka om det var någon skillnad med 

avseende på relationen mellan socialarbetaren och klienterna mellan 

grupperna. Socialarbetarna gjorde urvalet av klienter men till skillnad mot 

den första studien utifrån tydliga urvalskriterier. Urvalet var dock inte 

slumpvis och det saknas information om hur många som avböjde att delta 

i studien. I stället för acceptansen som användes i den första studien 

användes i denna studie ”alliansen” som är ett mer utprövat begrepp 

(Luborsky, 1984, Marsden et al., 2000). 

Resultatet visar att det inte fanns någon skillnad mellan grupperna för 

allians eller för de negativa upplevelserna, däremot fanns det en skillnad 

för klienternas känsla av egenkompetens. Skillnaden var att klienternas 

känsla av egenkompetens var lägre i samtal där ASI-intervjun användes. 

Detta resultat bör dock hanteras med en viss försiktighet eftersom den 

skalan hade betydligt lägre intern konsistens än alliansen och de negativa 

upplevelserna. Resultatet är dock ett intressant uppslag för vidare 

forskning om hur ASI-intervjun påverkar klienterna. 

Socialarbetarna underskattar alliansen 

Den tredje studien var en uppföljning av den första studien som inte 

kunde bekräfta den kritik som en socialarbetare riktade mot ASIintervjun. 

Resultatet väckte frågan om hur träffsäkra socialarbetare är att 

bedöma hur klienterna upplever utredningssamtal och om deras 

bedömning påverkades av ASI-intervjun. I denna studie fick därför 

socialarbetarna bedöma hur klinterna upplevde ASI-intervjun både i 

utredningssamtal med och utan ASI. Studien baserades på samma 

intervjuer och samma klienter som ingick i studie två. Svagheten i studien 

är att urvalet av klienter kan ha varit snedfördelat eftersom de inte var 

slumpvis utvalda och att skalan som mäter klienternas känsla av 

egenkompetens hade en relativt låg intern konsistens. 

Resultatet visade att socialarbetarna underskattade klienternas 

upplevelse av allians och känsla av egenkompetens men gjorde en korrekt 

bedömning av de negativa upplevelserna av samtalen. I studien användes 

socialarbetarnas förmåga att bedöma hur klienterna upplever samtalen 

som ett mått på empati. Socialarbetarnas förmåga i det avseendet var 

således sämre för allians och för klienternas känsla av egenkompetens 

jämfört med de negativa upplevelserna. Däremot har ASI-intervjun ingen 

påverkan på socialarbetarnas förmåga att bedöma hur klienterna upplever 

samtalen. Resultatet i denna studie bekräftar resultaten i de två första 

studierna att ASI-intervjun hade liten inverkan på socialarbetarnas arbete. 

22

Implementering av ASI-intervjun 

I den fjärde studien som avsåg implementeringen av ASI-intervjun i 

socialtjänsten, kriminalvården och övriga missbrukarvården visade 

resultatet att intervjun använts osystematiskt och i liten omfattning efter 

att den implementerats. Studien baserades på 555 personer som deltagit i 

någon ASI-utbildning fram till och med första halvåret år 2000. Dessa 

555 personer motsvarar uppskattningsvis drygt hälften av alla som deltagit 

i någon utbildning mellan åren 1996-2000. Anledningen till att alla som 

utbildats inte ingår i studien var att det saknades deltagarlistor från vissa av 

de tidigaste ASI-utbildningarna. Eftersom studien fokuserar på dem som 

utbildats mellan 1996 och 2000 har den ett begränsat värde år 2005 när 

uppskattningsvis två tusen personer har utbildats på ASI-intervjun. När 

studien genomfördes användes inte heller något dataprogram som stöd för 

lagring och bearbetning av ASI-intervjun. Förutsättningarna för att 

använda ASI-intervjun och att bearbeta informationen har sannolikt 

förändrats vilket även kan ha påverkat implementeringen och 

användningen av ASI-intervjun under senare år. Studien kan dock 

användas som jämförelse vid en ny uppföljande undersökning av 

implementeringen efter år 2000. 

Forskning och praktik i samverkan 

Huvudresultat i denna avhandling är att ASI-intervjun hade en liten 

påverkan på klienterna och socialarbetarna. Farhågorna om att ASIintervjun 

skulle vara en belastning i arbetet med klienterna kunde inte 

bekräftas. Ingen av studierna stöder antagandet att ASI-intervjun har 

några större negativa effekter utan snarare att den har ett potentiellt 

mervärde för det sociala arbetet. Avhandlingen är ett exempel på hur nya 

arbetsmetoder kan prövas med avseende på deras inverkan på det sociala 

arbetet. Antagandet att det sociala arbetet är för komplext och 

mångfasetterat för att kunna prövas med kvantitativa metoder kan således 

inte bekräftas. Samma frågeställningar som ingår i denna avhandling 

skulle även kunna prövas med kvalitativa metoder. En samverkan mellan 

forskning och praktik kan utveckla socialtjänsten mot en verksamhet 

baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet och öka acceptansen för 

sådan forskning hos socialarbetarna. Om socialarbetare upplever att 

forskningen även prövar sådana frågor som de själva har varit med och 

formulerat skulle det underlätta senare implementering av 

forskningsresultat till det sociala arbetet. 

23

Referenser 

Ahlberg K. & Leissner T. (1997) Dokumentation inom missbrukarvården: 

en processtudie av DOK-systemet i Göteborg. Göteborgs universitet: 

Institutionen för socialt arbete nr 1997:2. 

Allebeck, P. (2002) Mer pragmatiska studier och mer 

implementeringsforskning. Alkohol & Narkotika, Nr 1, 19-20. 

Alterman, A. I., Brown, L. S., Zaballero, A., & McKay, J. R. (1994). 

Interviewer severity ratings and composite scores of the ASI: a further 

look. Drug and Alcohol Dependence. 34. 210-209. 

Alterman, A. I., Cacciola, J. S., & Koppenhaver, J. M. (2004). Addiction 

Severity Index composite scores: Contribution of objective vs. 

subjective items to post-treatment change. Journal of Substance Use, 

October, 9(5), 214-223. 

Andréasson, S., Lindström, U., Armelius, B-Å., Larsson, H., Berglund, 

M., Rydberg, U., Zingmark, D., & Tengvald, K. (1996). ASI- ett sätt 

att intervjua klienter i missbrukarvården. Socialstyrelsen, CUS-skrift 

1996:1 

Andréasson, S., Lindström, U., Armelius, B-Å., Larsson, H., Berglund, 

M., Frank, A., Bergman, H., Rydberg, U., Zingmark, D., & Tengvald, 

K. (1999) En strukturerad intervjumetod för bedömning av alkohol- och 

narkotikarelaterade problem. Socialstyrelsen, Stockholm. 

Angel, B, Ö. (2003). Evidensbaserte programmer – kunnskapsformer og 

menneskesyn i sosialt arbeid. Nordisk Sosialt Arbeid, Nr. 2, 23, 66-71. 

Armelius, B-Å. (2002). Diskussionen om en evidensbaserad socialtjänst – 

en deja vu- upplevelse. Socialvetenskaplig Tidskrift, Årgång 9, Nr. 2-3, 

261-265. 

Baer, J. (2001). Evaluating practice: assessment of the therapeutic Process. 

Journal of Social Work Education Vol. 37, No. 1, 127-136. 

24

Barber, J. P., Luborsky, L., Crits-Christoph, P., Thase, M. E., Weiss, R., 

Frank, A., Onken, L., & Gallop, R. (1999). Therapeutic alliance as a 

predictor of outcome in treatment of cocaine dependence. 

Psychotherapy Research, 9, (1), 54-73. 

Barett-Lennard, G. T. (1981). The empathy cycle: refinement of a nuclear 

concept. Journal of Counseling Psychology. Vol. 28, (2), 91-100 

Barkman, M., & Mellor-Clark, J. (2003). Bridging evidence-based 

practice and practice– based evidence: developing a rigorous and 

relevant knowledge for the psychological therapies. Clinical Psychology 

and Psychotherapy, 10, 319-327. 

Bergman, A. H., Bergman, H., Palmstierna, T., & Schlyter. (2005). 

Evaluation of the drug use disorders identification test (DUDIT) in 

criminal justice and detoxifications settings and in Swedish population 

sample. European Addiction Research, 11, 22-31 

Bergmark A. & Oskarsson L. (1996) “Basdokumentation för 

socialtjänstens missbrukarvård. ” I Berglund M, Andréasson S, 

Bergmark A, Oscarsson L, Tengvald K & Öjehagen A. Dokumentation 

inom missbrukarvården. Behandlingsarbetet, Metodutveckling, 

Utvärdering. Centrum för socialt arbete, Stockholm: Liber. 

Bergmark, Å., & Lundström, T. (2000). Metoder i socialt arbete – vad är 

det? I (red), A. Meeuwisse, S. Sunesson, & H. Swärd (Red.). Socialt 

arbete en grundbok. Natur och Kultur, Stockholm. 

Bergmark, Å., & Lundström, T. (2004). Det sociala arbetets viktigaste 

resurs? Om omfattningen av personal inom socialtjänstens individ- och 

familjeomsorg. Socialvetenskaplig tidskrift, Årg. 11, Nr. 2. 119-135. 

Bergström, E., Florén, A., Ternhag, G., & Tydén, T. (2000). Det dolda 

universitetet. Framväxt av nya FOU-miljöer utanför universitet och 

högskolor. Dalarnas Forskningsråd, Falun. 

Björkemarken. M. (1995) Implementeringsanalys som komplement vid 

utvärdering – en fråga om perspektiv och förklaring. Akademisk 

avhandling vid Institutionen för sociologi, Göteborgs universitet nr 56. 

25

Blomqvist, J. (1999). Inte bara behandling: Vägar ur alkoholmissbruket. 

Bjurner & Bruno, Stockholm 

Brante, T. (2003) Konsolidering av nya vetenskapliga fält – exemplet 

forskning i socialt arbete. Socialt arbete: En nationell genomlysning av 

ämnet. Högskoleverkets rapportserie, nr 16 R, Stockholm. 

Brodey, B. B., Rosen, C. S., Brodey, I. S., Sheetz, B. M., Stenifield, R. R., 

& Gastfriend, D. R. (2004). Validation of the Addiction Severity 

Index (ASI) for internet and automated telephone self-report 

administration. Journal of Substance Abuse Treatment, 26, 253-259. 

Broekaert, E., Haack, M-J., Kaplan, C., Öberg, D., Sallmén, B., Segraeus, 

V., Soyez, V., & Wilson, J. (2002). The Biomed II IPTRP Project: 

Implementation of Diagnostic Instruments. European Addiction 

Research, No. 8, 210-203. 

Broekman, T. G., Schippers, G. M., Koeter, M., & Van den Brink, W. 

(2004). Standardized assessment in substance abuse treatment in the 

Netherlands: the case of the ASI and new developments. Journal of 

Substance Use, June, 9(3-4), 147-55. 

Brown, T. G., Sereganian, P., & Shields, N. (1999). Subjective appraisal 

of problem severity and the ASI: secondary data or second opinion. 

Journal of Psychoactive Drugs, Vol. 31 (4), 445-449. 

Budman, S. H. (2000). Behavioural health care dot-com and beyond: 

computer-mediated communications in mental and substance abuse 

treatment. American Psychologist, 55, 1290-1300. 

Butler, S. F., Budman, S. H., Goldman, R. J. Newman, F. L., Beckley, K. 

E., Trottier, D., & Cacciola, J. (2001). Initial validation of a 

computer-administered Addiction Severity Index: the ASI-MV. 

Psychology of Addictive Behaviours, 15, 4-12. 

Butler, S. F., Newman, F. L., Cacciola, J. S., Frank, A., Budman, S. H., 

McLellan, A. T., Ford, S., Blaine, J., Gastfriend, D., Moras, K., 

Salloum, I. M. & Barber, J. P. (1998). Predicting Addiction Severity 

Index (ASI) interviewer severity ratings for a computer-administered 

ASI. Psychological Assessment, Vol. 10, No. 4, 399-407. 

26

Bäck-Wiklund, M. (2003). Kunskapens värde och samhällets behov. 

Socialvetenskaplig Tidskrift, Nr. 2-3, 267-286. 

Cacciola, J. S., Alterman, A. I, Fureman, I., Parikh, G. A., Rutherford, M. 

J. (1997). The use of case vignettes for Addiction Severity Index 

training. Journal of Substance Abuse Treatment, Vol. 14, No. 5, 439- 

443. 

Caldwell, F. (1991). Refining the link between research and practice. 

Alcohol Health & Research World, Vol. 15, No. 3. 

Carise, D., Cornely, W., & Gurel, O., (2002). A successful researcherpractitioner 

collaboration in substance abuse treatment. Journal of 

Substance Abuse Treatment. No.23, 157-162. 

Carise, D., McLellan, T. A. Cacciola,J., Love, M., Cook, T., Bovasso, G., 

& Lam, V. (2001). Suggested specifications for a standardized 

Addiction Severity Index database. Journal of Abuse Treatment. 20, 

239-244. 

Caroll, K. M., Nich C. C., & Rounsaville, B. J. (1997). Contribution of 

the therapeutic alliance to outcome in active versus control 

psychotherapies. Journal of Consulting and Clinical Psychology, Vol. 65, 

No. 3, 510-514. 

Cliffortson, C. (2002). The hierarchical structure of empathy: 

dimensional organization and relation to social function. Scandinavian 

Journal of Psychology, 43, 49-59. 

Cullberg, J. (1984). Dynamisk psykiatri, Natur och Kultur, Arlöv. 

De Weert-Van Oene, Schippers, G. N., De Jong, C. AJ., & Schrijvers, G. 

JP. (2001). Retention in substance dependent treatment: the relevance 

of in-treatment factors. Journal of Substance Abuse Treatment, 20, 253- 

261. 

Dennis, M. L., Perl, H. I., Huebner, R. B., & McLellan, A. T. (2000). 

Methodological challenges in study design and Implementation. 

Addiction, 95, Supplement 3, 281-308. 

27

Department of Health. (2000). Framework for the assessment of children in 

need and their families. London, HMSO. 

Duan, C., & Hill, C. E. (1996). The current state of empathy research. 

Journal of Counseling Psychology, July, Vol. 43, No. 3, 261-274. 

Egidius, H. (1994). Psykologilexikon. Natur & Kultur, Stockholm. 

Engström, C., & Armelius. B. Å. (2002). Klienters acceptans av 

strukturerade intervjuer i socialtjänsten. Nordiskt Socialt Arbete, Nr.4. 

210-216. 

Engström, C., & Armelius, BÅ. (2005). Implementering av en 

strukturerad intervju (ASI) i missbruksvård och kriminalvård. 

Socialvetenskaplig tidskrift, Nr.1, 27-42. 

Engström, C., & Larsson, H. (1998). Implementering av Addiction Severity 

Index i den socialtjänstbaserade missbrukarvården. Opublicerad rapport, 

Tillämpad psykologi Umeå universitet. 

Frank, O., Jansson, I., Larsson, J., Reichmann, S., Soyez, V., & Vielva, I. 

(2001). Addiction severity predictions using client networks properties. 

International Journal of Social Welfare, 10, 215-223. 

Friedman, A: S., & Utada, A. (1989). A method for diagnosing and 

planning the treatment of adolescent drug abusers (The adolescent 

drug abuse diagnosis (ADAD) instrument). Journal of Drug Education, 

Vol. 19 (4), 285-312. 

Fureman I., McLellan T., & Alterman A. (1994). Training for 

maintaining interviewer consistency with the ASI. Journal of Substance 

Abuse Treatment, Vol. 11, No. 3, 233-237. 

Gallon, S. L. Gabriel, R. M., & Knudsen, J. R. W. (2003). The toughest 

job you’ll ever love: A Pacific Northwest Treatment Workforce Survey. 

Journal of Substance Abuse Treatment, 24, 183-196. 

Gambrill, E. (1999). Evidence-Based Practice: An Alternative to Authority 

Based Practice. Families in Society, Vol. 80, No. 4, 

28

Gillaspy, J. A., Wright, A. R., Campell, C., Stokes, S., & Ardinoff, B. 

(2002). Group alliance and cohesion as predictors of drug and alcohol 

abuse treatment outcomes. Psychotherapy Research, 12(2), 213-.229. 

Grissom G. R. & Bragg A. (1991). Addiction Severity Index: experience 

in the field . The International Journal of the Addictions vol. 26, nr 1, s. 

55- 64. 

Hallberg. M. (2000). Teori och praktik som forskningsobjekt. I (red), A. 

Meeuwisse, S. Sunesson, & H. Swärd (Red.). Socialt arbete- en 

grundbok. Natur och Kultur. 

Hesselbrock, V. M., Stabenau, J. R., Hesselbrock, M. N., Meyer, R. E., & 

Barbor, T. F. (1982). The nature of alcoholism in patients with 

different family histories of alcoholism. Progress in 

Neuropsychopharmacological and Biological Psychiatry, 6, 607-614. 

Hodgins, D. C., & El-Guebaly, N. (1992). More data on the Addiction 

Severity Index: reliability and validity with the mentally ill substance 

abuser. Journal of Nervous and Mental Disease, 180, 197-201. 

Holland, S. (2000). The assessment relationship: interaction between 

social workers and parents in child protection assessment. British 

Journal of Social Work, 30, 219-163. 

Holm, U. (2002). Empathy and professional attitude in social workers 

and non-trained aides. International Journal of Social Welfare, 11, 66- 

75. 

Howe, D. (1998). Relationship-based Thinking and Practice in Social 

Work. Journal of Social Work Practice, Vol. 12, No. 1. 

Hser, Y-I., Polinsky, M. L., Maglione, M., Anglin, M. D. (1999). 

Matching clients’ needs with drug treatment services. Journal of 

Substance Abuse Treatment. Vol. 16, No. 4, 299-305. 

Hyvönen, U., Blom, B., & Westerberg, K. (1994). FoU i det sociala 

arbetets tjänst - en reflekterande antologi om forsknings- och 

utvecklingsarbete i socialtjänsten. Utvecklings- och 

fältforskningsenheten, UFFE, Umeå kommun. 

29

Håkansson, J. H. (2003). Om en kunskapsbaserad socialtjänst. Nordisk 

Sosialt Arbeid, Nr. 4, 23, 194-200. 

Jenner, H., & Segraeus, V. (1997). Documentation as a useful tool in the 

care and treatment of drug abusers - a presentation of the DOK-project, 

Stockholm: Statens institutionsstyrelses rapport serie. 

Johansson, S. (2004). Implementering av BBIC i socialtjänstens 

organisationer. En studie av den lokala organiseringen av projektet Barns 

behov i centrum. Stockholm, Socialstyrelsen. 

Kalman, D., Longabaugh, R., Clifford, P. R., Beattie, M., & Maisto, S. A. 

(2000). Matching alcoholics to treatment. Failure to replicate finding 

of an earlier study. Journal of Substance Abuse Treatment. 19, 193-187. 

Kokkevi, A., & Hartgers, C. (1995). EuropASI: European adaptation of a 

multidimensional assessment instrument for drug and alcohol 

dependence. European Addiction Research, 1, 208-210. 

Kullberg, C. (2002). Samtal som yrkesredskap. Hur bemöter vi 

socialtjänstens klienter? Fattigdom i Välfärdsstaten. In Swedish. 

(Interviewing as a professional tool. How do we treat social service 

clients?) Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap, Göteborg. 

Larsson, H., & Morén. S. (1988). Organisationens mänskliga ansikte. Om 

det sociala arbetets utvecklingsmöjligheter.Akademisk avhandling. 

Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet. 

Larsson, J., & Segraeus, V. (2005). Uppföljning av SiS Missbrukarvård. 

Från tvång till frihet. Statens institutionsstyrelse – SiS, Nr. 1/05. 

Lauritsen, G., & Ravndal, E. (2004). Introduction of the EuropASI in 

Norway: Clinical and research experiences from a cost-effectiveness 

study. Journal of Substance Use, June, 9(3-4), 141-146. 

Lehman, A. F., Myers, P. C., & Corty, E. (1989). Assessment and 

classification of patients with psychiatric and substance abuse 

syndromes. Hospital and Community Service, Nr. 40, 1019-1025. 

30

Lehman, W. E. K., Greener, J. M., & Simpson, D. D. (2002). Assessing 

organizational readiness for change. Journal of Substance Abuse 

Treatment, 22, 197-209. 

Leshno, M., & Ronen, B. (2001). The complete kit concept – 

Implementation in the health care system. Human Systems 

Management, 20, 313-318. 

Levi, R. (1998). Evidensbaserad sjukvård. Vård på säkrare grunder. 

Studentlitteratur, Lund. 

Liddle, H. A., Rowe, C. L., Quille, T. J., Dakof, G. A., Mills, D. S., 

Sakran, E., Biaggi, H. (2002). Transporting a research-based adolescent 

drug treatment into practice. Journal of Substance Abuse Treatment, 22, 

231-243. 

Lindström, L. (1986) Val av behandling för alkoholism. Liber, Malmö. 

Luborsky, L. (1984) Principles of Psychoanalytic Psychotherapy. A 

Manual for Supportive Expressive Treatment. Basic Books 1984. 

Luborsky, L. (2000). A pattern-setting: therapeutic alliance study 

revisited. (2000). Psychotherapy Research, 10, (1), 17-29. 

Lucock, M., Leach, C., Iveson, S., Lynch, K., Horsefield, C., & Hall, P. 

(2003). A systematic approach to practice-based evidence in a 

psychological therapies service. Clinical Psychology and Psychotherapy, 

10, 389-399. 

Marsden, J., Steward, D., Gossop, M., Rolfe, A., Baccus, L., Griffiths, P., 

Clarke, K., & Strang, J. (2000). Assessing client satisfaction with 

treatment for substance use problems and the development of the 

Treatment Perceptions Questionnaire (TPQ). Addiction Research, Vol. 

8, No. 5, pp 455-470. 

Marthinsen, E. (2004). Evidensbasert praksis og ideologi. Nordisk Sosialt 

Arbeid. Nr. 4, Vol. 24, 290-302. 

Mattson, M., & Donovan, D. M. (1994). Clinical applications: The 

transition from research to practice. Journal of Studies on Alcohol - 

supplement, No. 12, 163-166. 

31

McLellan, A. T. (1979). The Addiction Severity Index. Paper presented at 

the meeting of the Committee for Problem of Drug Dependence. 

Philadelphia. 

McLellan, A. T., Cacciola J. S., & Alterman. (2004). The ASI as a still 

developing instrument: Response to Mäkelä. Addiction. 99, 411-418. 

McLellan, A. T., Carise, D., & Kleber, H. D. (2003). Can the national 

addiction treatment infrastructure support the public’s demand for 

quality care? Journal of Substance Abuse Treatment, 25, 117-121. 

McLellan, A. T., Kushner, H., Metzger, D., Peters, R., Smith, I., 

Grissom, G., Pettinati, H., & Argeriou, M. (1992). The Fifth Edition 

of the Addiction Severity Index. Journal of Substance Abuse Treatment, 

Vol. 9, 199-213. 

McLellan, A. T., Luborski. L., O´Brien. C. P., & Woody, G. (1980). An 

improved diagnostic evaluation instrument for substance abuse 

patients: the Addiction Severity Index. ” The Journal of Nervous and 

Mental Disease, vol. 168, 26- 33. 

McLellan, A. T., Luborsky, L., Woody, G. E., O´Brien, C. P., & Druley, 

K. A. (1983b). Predicting response to alcohol and drug abuse 

treatment. Arch Gen Psychiatry, Vol. 40, 620-625. 

McLellan, A. T., Woody, G. E., Luborsky, L., O´Brien, C. P., & Druley, 

K. A. (1983a). Increased effectiveness of substance abuse treatment: A 

prospective study of patient-treatment matching. The Journal of 

Nervous and Mental Disease. Vol. 171, No. 10, 597-605. 

McLellan. A, T., Luborsky, L., Woody, G. E., O´Brien, C. P., & Kron, 

R. (1981). Are the “addiction-related” problems of substance abusers 

really related? The Journal of Nervous and Mental Disease. Vol. 169, No. 

4, 232-239. 

McLellan. A, T., O´Brien, C. P., & Kron, R. (1980). Matching substance 

abuse patients to appropriate treatments: a conceptual and 

methodological approach. Drug and Alcohol Dependence, 5, 189-195. 

32

Melberg, H. O. (2004). Three problems with the ASI composite scores. 

Journal of Substance Use, June, 9 (3-4), 120-126. 

Mullen, E. J. (1998). Linking the university and the social agency in 

collaborative evaluation research: principles and examples. 

Scandinavian Journal of Social Welfare, 7, 152-158. 

Månsson, S-A. (2003). Att förstå sociala insatsers värde. Nordisk Sosialt 

Arbeid, Nr. 2, 23, 73-80. 

Mäkelä, K. (2004). Studies of the reability and validity of the Addiction 

Severity Index. Addiction. 99, 398-410. 

Nerdrum, P. (1997). Maintenance of the effect of training in 

communication skills: a controlled follow-up study of level of 

communicated empathy. British Journal of Social Work, 27, 705-722. 

Nielsen, B., Sögaard/Nielsen, A., & Wraae, O. (1998). Patient-treatment 

matching improves compliance of alcoholics in outpatient treatment. 

The Journal of Nervous and Mental Disease. Vol. 186, No. 12 1998. 

Nugent, W. R., & Halvorson, H. (1995) Testing the effects of active 

listening. Research on Social Work Practice, Vol. 5, Issue 2, 152-177. 

Nygren, L. (2001). Har socialt arbete en teoretisk kärna. I (red), A. 

Meeuwisse, S. Sunesson, & H. Swärd (Red.). Socialt arbete en 

grundbok. Natur och Kultur. 

Nyström, S., Sallmén, B., & Öberg, D. (2004). I klientarbete och 

verksamhet – en handbok för ASI-användare. Socialstyrelsen, Stockholm. 

Palm, J; & Stenius, K. (2002). Sweden: Integrated Compulsory 

Treatment. European Addiction Research, 8, 69-77. 

Projekt MATCH Research Group. (1993). Project MATCH: rationale 

and methods for a multisided clinical trial matching patients to 

alcoholism treatment. Alcoholism: Clinical and Experimental Research. 

Vol. 17, No. 6, 1130-1145. 

Qureshi, H. (1998) Internal and external evaluation of social work. 

Scandinavian Journal of Social Welfare, No. 7, 137-144. 

33

Raes, V., & Lombaert, G. (2004) EuropASI: A standard in de Sleutel, 

Belgium. Journal of Substance Use, June, 9(3-4), 196-204. 

Rasmusson, B., & Hyvönen, U. (2004). BBIC stärker barnens ställning. 

Socionomen. Nr. 4, 30-35. 

Read, J. P., Kahler, C. W., & Stevenson, J. F. (2001). Bridging the gap 

between alcoholism treatment research and practice: identifying what 

works and why. Professional Psychology: Research and Practice, Vol. 32, 

No. 3, 227-238. 

Robbins, M. S., Bachrach, K., & Szapocznik, J. (2002), Bridging the 

research-practice gap in adolescent substance abuse treatment: The case 

of brief strategic family therapy. Journal of Substance Abuse Treatment, 

23, 123-132. 

Roman, P. M., & Johnson, J. A. (2002). Adoption and implementation of 

new technologies in substance abuse treatment. Journal of Substance 

Abuse Treatment, 22, 211-218. 

Rommelsjö, A. (2004). The Addiction Severity Index (ASI) and the 

severity of dependence: how large are the associations? Journal of 

Substance Use, June, 9, 127-131. 

Sackett, D L., Rosenberg, E., Gray. J., Haynes, B., & Richardson, W. 

(1996). Evidence-Based Medicine: What it is and what it is not. British 

Medical Journal. 312, 71-71. 

Sackett, D. L., Straus, S. E., Ricardson, W. S., Rosenberg, W., & Haynes, 

R. B. (2001). Evidence-based medicine. How to practice and teach EBM, 

Churchill Livingstone, London. 

Sallmén, B., Öberg, D., & Schlyter, F. (2003). ASI/MAPS-projektet. 

Forskningsresultat, slutsatser och framtida riktlinjer. Delrapport oktober 

2003, Statens kriminalvårdsstyrelse, Norrköping. 

SBU-rapport. (2001) Behandling av alkohol- och narkotikaproblem. Volym 

I och II. Stockholm. Statens beredning för medicinsk utvärdering. 

34

Schein, E. H. (1992) Organization Culture and Leadership. Second 

edition, John Wiley & Sons. 

Schippers, G. M., Broekman, T. G., Koeter, M. W., Van Den Brink, W. 

(2004). The Addiction Severity Index as a first-generation instrument: 

commentary on ‘Studies of the reliability and validity of the ASI’ By K. 

Mäkelä. Addiction. 99. 416-417. 

Schmid, M., & Vogt, I. (2004). Drug counsellors and documentations 

systems: a love–hate relationship. Journal of Substance Use, June, 9(3- 

4), 176-184. 

Schön, D. (2002). The Reflective Practitioner - How Professionals Think in 

Action, Asgate Arena, Cornwall. 

Segraeus, V., Broekaert, E., Öberg, D., Sallmén, B., Soyez, V., Haack, M- 

J., & Wilson, J. (2004). Implementing ASI and other instruments to 

professionalize treatment across national borders: Experiences from the 

IPTPRP project. Journal of Substance Use, June, 3-4, 132-140. 

Simpson, D. D. (2002). A conceptual framework for transferring research 

to practice. Journal of Substance Abuse Treatment, 22, 171-182. 

SoS –rapport. (1995). Att utveckla kvalitet i socialtjänsten: en introduktion. 

Socialstyrelsen, rapport, 1995:19, Stockholm. 

SoS-rapport. (1996). Kursändring inom missbrukarvården - mot öppna 

former. Socialstyrelsen rapport 1996:3, Stockholm. 

SoS-rapport. (1997). Kvalitetsutveckling inom individ- och familjeomsorgen. 

Socialstyrelsens rapport, 1997:3, Stockholm. 

SoS-rapport. (1998). Balans i missbrukarvården? Resurser och insatser i 

öppenvård och institutionsvård. Socialstyrelsens rapport 1998:3, 

Stockholm. 

SoS rapport. (2000). Nationellt stöd för kunskapsutvecklingen inom 

socialtjänsten. Socialstyrelsens rapport, 2000:12, Stockholm. 

SoS rapport. (2003). Missbrukare och övriga vuxna - insatser 2002. 

Socialstyrelsen rapport, 2003:6, Stockholm. 

35

SPRI. (1998). Vad tycker patienten om vården? Hälso- och sjukvårdens 

utvecklingsinstitut, SPRI-rapport, 470. 

Stenius, K., & Room, R. (2004). Measuring ”addiction” in Europe: The 

diffusion of the Addiction Severity Index, and its purposes and 

functions. Journal of Substance Use, June, 9(3-4), 105-119. 

Söderholm, K., Carpelan, K., Hermodsson, A & Öberg, D. (1997). 

ADAD – användningen av en strukturerad intervju på 

ungdomsinstitutioner. Erfarenheter från ett utvecklingsprojekt inom 

Statens institutionsstyrelse. Rapport 1997:5, Stockholm: Statens 

institutionsstyrelse. 

Tengvald, K. (1997). Perspektiv på kvalitetssäkring, uppföljning, 

utvärdering och dokumentation av socialt arbete. Nordiskt Socialt 

Arbeid, Nr. 1, 17. 

Tengvald, K. (2003). Evidensbaserad praktik – om strävan att öka 

kunskaperna om verkningsfulla insatser. I ”Perspektiv på 

kunskapsutveckling inom socialtjänsten: En antologi. Socialstyrelsen, 

Lindesberg. 

Tengvald, K., Andrén, A., Bergman, H., Engström, C., Nyström, S., 

Sallmén, B., & Öberg, D. (2003) Implementing the Addiction Severity 

Index (ASI) in Swedish human services sectors: Experiences, problems 

and prospects. Journal of Substance Use, 9(3-4), 163-171. 

Vind, L., & Hecksher, D. (2004). The diffusion of the ASI in Denmark: 

Implementation of a national monitoring system based on the 

EuropASI. Journal of Substance Use, 9(3-4); 156-162. 

Wallander, L., & Blomqvist, J. (2005). Vad styr vårdvalen? En faktoriell 

survey av faktorer som predicerar val av insats inom socialtjänstens 

missbruksvård. Socialtjänstens FOU-rapport, 2005:3, Stockholm. 

Webb, S. A., (2001). Some considerations on the validity of evidencebased 

practice in social work. British Journal of Social Work, 31. 57-79. 

36

Weisner, C., McLellan A. T., & Hunkeler, E. M. (2000). Addiction 

Severity Index data from general membership and treatment samples of 

HMO members. One case of norming the ASI. Journal of Substance 


Werkö, L., Asplund, K., Aspelin, P., Brittom, M., Eliasson, M., 

Geijerstam, J-L., & Thelander, S. (2002). Klinisk forskning och 

rutinsjukvård har närmat sig varandra. Läkartidningen, nr. 36, Vol. 9, 

3478-3482. 

Wertz, J. S., Cleaveland, B. L. & Stephens, R. S. (1995). Problem in the 

application of the Addiction Severity Index (ASI) in rural substance 

abuse services. ” Journal of Substance Abuse vol. 7 nr 2, s. 175- 188. 

Wicks, S. J. (2004). Perspectives on staff resistance to using the ASI. 

Journal of Substance Use, June, 9(3-4), 172-175. 

Woody, G. E., McLellan, A. T. Alterman, A. A., & O’Brien, C. P. 

(1991). Encouraging collaboration between research and clinical 

practice in alcohol and other drug abuse treatment. Alcohol Health & 

Research World, Vol. 15, No. 3, 221-227. 

Öberg, D., Gerdner, A., Sallmén, B., Jansson, I., & Segraeus, V. (1998). 

The Map System (MAP) as a clinical tool in treatment planning and 

relapse prevention. ITPR Newsletter, 4, 16-18. 

Öberg, D., Zingmark, D., & Sallmén, B. (1999). ASI-X. Norrköping: 

Kriminalvårdsstyrelsen. 

Öjehagen, A., Berglund, M., & Hansson, L. (1997). The relationship 

between helping alliance and outcome in outpatient treatment of 

alcoholics: a comparative study of psychiatric treatment and 

multimodal behavior. Alcohol & Alcoholism, Vol. 32. 241-249. 

37








3478-3482. 



















37








3478-3482. 



















37








3478-3482. 



















37








3478-3482. 



















37








3478-3482. 



















37








3478-3482. 



















37








3478-3482. 



















37

Experience of the Relationship between Social…. 1 

Experience of the Relationship between 

Social Workers and Clients With and 

Without a Structured Interview (ASI) 

Department of Psycholog 

Umeå University 

S-901 87 Umeå 

Sweden 

christer.engstrom@psy.umu.se 

+46(0)90-7869745 

Fax: +46(0)90-7866695 

Christer Engström & Bengt-Åke Armelius Ph.D. 

1


ABSTRACT: 

Two groups of social workers and clients participated in an assessment session: one group used the 

Addiction Severity Index (ASI) and the other group did not. The aim was to investigate whether 

there are differences between these two conditions regarding the experience of the relationship 

between the clients and the interviewers. The relationship is measured with a newly-constructed 

questionnaire (ASI-relation) consisting of sub-scales: alliance, client’s own competence and negative 

experiences. A total of 32 social workers and 92 clients participated. There where no difference in the 

perception of the working alliance or in the number of negative experiences with or without the ASI, 

but the clients’ perceptions of competence are lower when the ASI is used. The question as to 

whether the feeling of diminished own competence amongst the clients is an expression of greater 

realism and reduced denial or merely an increased helplessness negatively affecting the clients’ self- 

esteem can not be answered in this study. 

Key words: Social work, alliance, client’s own competence, negative experiences, Addiction 

Severity Index (ASI), 

As early as 1899 Mary Richmond advised social workers to behave like a ”friendly visitor” in 

order to create a good relationship with the clients (in Petr, 1988). More than a hundred years 

later the relationship to the clients and the interview as a method are still regarded as the core 

of social workers’ work. Social services’ interviews are characterised by a difficult balancing of 

the demands made on the social workers by bureaucracy, case management, regulations and 

control (Meeuwisse, et al., 2000). Ranger (1995) describes two different forms of session: 

client-oriented and administration-oriented. The client-oriented interview belongs to the 

therapeutic tradition and differs from the administration-oriented interview. The latter takes 

2


the form of exercising of authority and its primary purpose is to collect information for an 

investigation of the client’s need for help, e.g. for alcohol problems. It is characterised by the 

social worker doing most of the talking and being the one to provide the session with structure 

(Hydén, 1999, Kullberg, 2002). In this respect it can be said that the introduction of 

structured interviews based on questions constructed in advance means that a more 

administration-oriented method will be present even in client-oriented sessions. That social 

workers who are client-oriented in their work are doubtful about structured methods (Love, 

1998, Qureshi, 1998) can easily be understood against the background of the similarity to the 

administration-oriented session. One is simply afraid that the relationship with the client will 

deteriorate if one is not permitted to be flexible and sensitive when listening to the client’s 

narrative. However, it has emerged that the clients’ experiences do not correspond with social 

workers’ worst fears. Rather, clients can experience a structured interview as an expression of a 

professional attitude and an aid in seeing their problems in a new light (Engström & Armelius, 

2002). 

The relationship as alliance 

Although the relationship to the clients is emphasised as being the actual kernel in social work 

(Howe, 1998) there are only a few published articles about the interview as a tool in this field 

(Petr, 1988, Coady, 1993, Poulin & Young, 1997, Holland, 2000, Baer, 2001, Kullberg, 

2002). Within psychology, however, there has been relatively extensive research since the 

beginning of the 1970s aimed at operationalising and quantifying the relationship between 

treatment staff and client (Horvath & Luborsky, 1993, Luborsky, 2000). Various terms such as 

working alliance, therapeutic alliance and helping alliance have been used with approximately 

the same meaning, namely, ” the degree to which the clients experience that the relationship to the 

treatment staff helps to attain the clients’ goal with the treatment” (Luborsky, 1984, p.79). Many 

different instruments have been developed to measure the working alliance within 

3


psychotherapy research (see meta-analysis Martin et al., 2000). The client’s, therapist’s or an 

independent observer’s perspective are chosen as the point of departure in such measurements 

(Horvath & Symonds, 1991). The correlation between the treatment staff’s and client’s 

experience of the alliance is relatively weak initially but increases the longer the contact 

continues (Poulin & Young, 1997). A meta-analysis of 79 studies (Martin et al., 2000) showed 

that the correlation between the working alliance and treatment results is moderate but 

consistent for client, treatment staff and external observer. Fenton et al. (2001) compared the 

most commonly used methods for measuring the working alliance and they found that the 

scales were consistent, relatively similar with regard to content and had comparable predictive 

capabilities. Poulin & Young (1997) have developed an instrument for measuring the alliance 

in social services:”The Helping Relationship Inventory-HRI”. The HRI differs from other 

instruments in that it has both a version adapted to the clients (HRI:C) and one for the social 

workers’ experience of the alliance (HRI:W). Poulin & Young (1997) found support for their 

hypothesis that the alliance comprises two components which partly overlap one another: a 

structural component and a relationship component. The structural component includes the 

routines social workers have developed to facilitate defining the clients’ problems, which 

interventions that should be used and the goal of the interventions. The relationship 

component primarily concerns the emotional bond that arises between the clients and social 

workers. Both these components contribute to the alliance and to the solution of the client’s 

problems. The structural component corresponds to what Ranger (1995) suggests is 

characteristic for the administration-oriented session and the relationship component to that 

which is characteristic for the client-oriented session. 

The significance of the alliance for the treatment of alcohol and drug problems 

The therapeutic alliance has been identified as the factor best able to predict the results of 

various forms of psychotherapeutic treatment (Horvath & Symonds, 1991, Gibbons, 2003). 

4


However, most of the studies have not concerned clients with substance abuse problems 

(Barber et al., 2001), although there are a number of studies in which problems with substance 

abuse have been central and which have given a mixed impression. Luborsky, McLellan, 

Woody, O’Brien & Auerbach (1985) found that the quality of the alliance at the third session 

was positively correlated to reduced use of drugs, employment patterns, and psychiatric status 

at the follow-up seven months after completed treatment for a group of cocaine abusers. On 

the other hand, a Swedish study found no correlation between the alliance in the third session 

and changes in alcohol abuse at follow-ups up to three years after completed treatment 

(Öjehagen et al., 1997). Caroll et al., (1997) were also unable to predict the outcome of 

cognitive behavioural therapy from the alliance in the treatment group, only in the control 

group. Gillaspy et al. (2002) found that the alliance was not related to reduced alcohol or drug 

problems but only to improvements in psychological functioning for a group of clients who 

participated in group therapy. With the help of the alliance Barber et al. (1999) were able to 

predict the amount of alcohol or drug problems one month after treatment but not at the six- 

month follow-up. De Weert-Van Oene et al. (2001) found that the alliance was an important 

factor in the treatment of inpatient alcohol and drug abusers and that it contributed with 8 % 

of the explained variance for how long the clients remained in treatment. 

Structured sessions 

One advantage of structured interviews is that the questions, if they are tried and tested for a 

particular problem area, can pick up information of significance for the clients’ problems or 

needs which might otherwise not have been identified for fear of awakening unpleasant feelings 

in the clients. Structured interviews also facilitate the compilation and comparison of 

information at both client and group level which is valuable for follow-ups. The disadvantage 

with structured interviews is that they reduce the clients’ space for bringing up such things that 

are not addressed in the actual instrument (Kullberg, 2002). Another disadvantage may be that 

5


structured interviews reduce the social workers’ possibility to adopt a supportive and empathic 

attitude, when he or she is concentrating on the questionnaire (Nugent & Halvorson, 1995, 

Suchman et al., 1997). Structured interviews usually demand a certain amount of training and 

in certain cases also special qualifications. If the information is to be reliable it is essential for 

the interviewer to adhere to the manual and that the interview is used with the group of clients 

for whom it is intended. 

Addiction Severity Index (ASI) 

The Addiction Severity Index (ASI) is a structured interview that is used for client assessment 

and follow-up. It has achieved a wide distribution both in Sweden and internationally 

(Grissom & Bragg, 1991, Tengvald et al., 2003). Apart from questions about alcohol and 

drugs the ASI interview includes questions about medical status, employment /support, legal 

problems, family/social and psychiatric status. The ASI interview was developed in the 1970s 

in order to evaluate different treatment programmes for alcohol and drug problems (McLellan, 

Luborsky, Woody & O'Brien, 1980) and has since become a standard instrument within 

substance abuse research. The fifth version of the ASI interview from 1992 (McLellan, et al., 

1992) has been translated into many languages and since 1996 there has been a Swedish 

version (Andréasson, et al., 1996). It is primarily social services and the probation and prison 

service that use the ASI in Sweden (Engström & Armelius, 2003, Sallmén, Öberg & Schlyter, 

2003). The ASI interview is useful for assessing individual clients’ problem picture and need 

for treatment. It can also be used in the development of care organisations by providing 

systematic evaluations of interventions for alcohol and drug abusers (Leonard et al., 2000). 

Within social services it has so far mainly been used in investigations and treatment planning 

(Engström & Armelius, 2003). The ASI interview should preferably be conducted before one 

knows the client all too well as one then avoids burdening the client with questions that he/she 

has already answered. It is therefore often used during the second or third session for the 

6


purpose of documenting the client’s situation prior to an intervention and to be able to 

subsequently follow-up the clients and evaluate the intervention. This means that the ASI 

interview is carried out at a point of time that coincides with the establishment of the early 

alliance. 

AIM 

In an earlier study (Engström & Armelius, 2002) we found that 6 % of the clients experienced 

the ASI interview as violating but despite this none reported that the ASI interview had 

negatively affected their relationship to the social workers or their confidence in social services. 

The aim of the present study is to examine how both the social workers and the clients 

experience the relationship to one another with and without an ASI interview. In the previous 

study no comparison data were available from corresponding sessions without the ASI 

interview. Therefore, in this study, two groups are compared of which one has participated in 

an assessment session with an ASI interview and the other in an assessment session without an 

ASI interview. We shall also examine both the social workers’ and the clients’ perceptions of 

the interview. 

Comparison groups 

METHOD 

The study was carried out in two municipalities during the period 2002/2003 with the help of 

social workers in contact with clients with alcohol or drug problems. In one of the 

municipalities (Ö) 13 social workers participated with data from assessment sessions without 

an ASI. None of these social workers had experience or knowledge of the ASI. In the other 

municipality (J) 19 social workers participated, all of whom had received ASI training at the 

start of the study, and their data were collected both from assessment sessions with and without 

the ASI. The aim of the sessions in both cases was to collect information for an assessment. In 

7


municipality (J) all the first sessions were conducted without the ASI. When this part of the 

data collection was complete data were collected using the ASI. The social workers in 

municipality (J) had actually participated in ASI training prior to the study but had not used it 

in their work. Therefore, it is our view that the ASI training did not affect the sessions in 

which the ASI was not used. The data collection was carried out in connection with the 

municipality beginning to use the ASI interview as a method of documentation in assessments 

and decisions about treatment. Common to both forms of session was that the participating 

clients had alcohol or drug problems. Furthermore, the social workers were to have met the 

clients a maximum of three times prior to the session in question. In order to be included in 

the study the session was required to be longer than 45 minutes, which corresponds to the time 

it takes to conduct an ASI interview. 

Participating clients and social workers 

A total of 92 clients are included in the study of which 45 were interviewed using the ASI and 

47 without the ASI. A total of 32 social workers participated in the study with an average of 

three sessions each. Due to a technical problem there is an internal drop-out of a total of 25% 

regarding questions about how many times one had met the social workers and other social 

workers, number of months the clients had been in contact with social services, confidence in 

social services, as well as age and gender. This loss of data was in municipality J and concerned 

all clients who had participated in assessment sessions with the ASI. The client group 

comprised 63 % men (n=58) and 12 % (n=11) women. The mean age was 43 years (med. 44) 

with a range of 19 to 69 years. The clients’ confidence in social services was rated as 4.2 on a 5- 

point scale. The social workers and the clients had met twice on average prior to the session 

and the clients had previously had contact with two social workers. The total amount of time 

they had had contact with social services was an average of three months. There was no 

difference between the two municipalities regarding any of these variables. The results show 

8


that the social workers carefully adhered to the instructions regarding which clients should be 

included in the study. Unfortunately, we do not know how many clients who fulfilled the 

inclusion criteria but declined to participate in the study. We are therefore unable to generalise 

the results to substance abuse clients in general but only to those who agree to participate in 

this type of investigation. The same limitation concerns the social workers. However, 

considering that assessment sessions are a part of the normal job of social workers in substance 

abuse care and that we have not received any indications of problems with data collection, we 

have no reason to believe that our sample of clients and social workers should be in any way 

special. 

Procedure 

Prior to the session the clients were given information about the aim of the study and were 

asked whether they wanted to participate. Those who were to be interviewed with the ASI were 

also given brief information about the ASI interview. Those clients who agreed to participate in 

the study completed two questionnaires after the session. Their anonymity was maintained. 

One of the questionnaires comprised 32 questions about how the client experienced the 

session. The other questionnaire asked about: how many times they had met the social workers; 

how many times they had met other social workers; how long they had been in contact with, 

and how much confidence they had for, social services; as well as age and gender. The clients 

themselves put the completed questionnaires in an envelope that they then sealed. After the 

session the social workers also completed a questionnaire about how they had experienced the 

session with the clients. 

ASI-relation 

We constructed a new questionnaire (ASI-relation) in order to measure how the relationship 

between the social workers and the clients was experienced by both parties. It comprised 33 

9


statements to which one was to indicate the degree of agreement expressed on a scale of 0 to 5. 

The questionnaire was based on a selection of questions that Luborsky (1984) and Marsden et 

al. (2000) had developed to measure the therapeutic alliance as well as some questions that we 

formulated ourselves. The criteria used for selection and construction of questions were that 

they should be relevant after an assessment session both with and without an ASI interview. 

Questions as to whether the clients had received help with their problems could not be used as 

the session was carried out before the clients had participated in any treatment or received help 

for their problems. Furthermore, we wanted the same basic formulation to be used in the 

questions both to the clients and the social workers. It was therefore important that they could 

be reformulated without changing the original intention. The same questions were put to the 

social workers and the clients in order to illuminate the same phenomenon from two different 

perspectives. 

ASI-relation’s sub-scales 

RESULTS 

In order to create a simple structure for our data we first carried out a separate factor analysis of 

the clients’ and the social workers’ responses to the questionnaire’s 33 items about the 

relationship. With the factor weightings as a point of departure these two different perspectives 

were then brought together into joint scales. The criterion for a question to be included in the 

joint scale was that one should have a factor weighting greater than 0.5 and the other a 

weighting greater than 0.4. From those questions that fulfilled these criteria three new scales 

were created. These we called: alliance, client’s own competence and negative experiences. The 

outcome of the factor analyses is presented in Table 1. 

Insert table 1 here 

10


Of the original 33 questions, 28 fulfilled the inclusion criteria for one of the three scales. 

Alliance includes 19 questions that chiefly concern various aspects of the encounter and 

confidence. Client’s own competence includes four questions about various aspects of the client’s 

ability to do something about his/her problems him/herself. Negative experiences include five 

questions about negative experiences of the session. Cronbach’s coefficient alpha, which shows 

to what extent those questions included in each scale measure the same thing, was calculated in 

order to examine the internal consistency of the three scales. The alpha values for the three sub- 

scales are presented in Table 2. 


With one exception the alpha values are over .80 which indicates a good internal consistency 

for the sub-scales. The exception is clients’ own competence that has a value of .63 which 

indicates that the scale is somewhat heterogeneous despite similarity of content. This scale 

should perhaps be expanded with more questions. A closer analysis of the factor weightings 

shows that this scale also has relatively high weightings on the alliance scale for the clients. The 

correlations between the three sub-scales are presented in Table 3. Here one can see that the 

correlation between alliance and client’s own competence is relatively high both for the social 

workers and the clients. The correlations are weakly negative between these two sub-scales and 

negative experiences. 


The main question addressed in this study is whether the experience of the relationship 

between the social worker and the client is different if the ASI is used. Table 4 shows the means 

of the clients’ and the social workers’ values on the three sub-scales with and without the ASI. 

11



Calculations with a one-way ANOVA show that there is no difference with regard to alliance 

or negative experiences between the groups with and without the ASI. On the other hand, there 

is a difference (F (17, 05), Df=1, p=.001) in client’s own competence between the groups both 

for clients and social workers. The difference is that the clients and the social workers rate the 

client’s own competence lower when the ASI is used compared to sessions in which it is not 

used. Although not significant the mean values are somewhat lower also for alliance and 

negative experiences when the ASI is used compared to when it is not used. 

DISCUSSION 

The main result of the study is that the relationship between the social worker and the client is 

not affected to any great degree by the social worker’s use of the ASI interview as an aid in 

his/her assessment. Neither the clients’ nor the social workers’ experience of the working 

alliance is affected if one uses the ASI or not. This result does not support the suspicion that 

the ASI undermines the early working alliance between clients and social workers; at least not if 

the interview is introduced after a few introductory sessions. 

It is interesting to note that the amount of negative experiences does not differ dependent on 

whether or not the ASI interview is used. In our previous study we focused upon the clients’ 

experience of being violated, which is a powerful negative experience (Engström & Armelius, 

2002). That a few per cent of substance abuse clients have negative experiences of an 

assessment session is perhaps a reasonable estimate of the prevalence of such a reaction; 

12


independent of whether it occurs in a structured interview or during a normal assessment 

session. 

The only significant effect of the ASI interview is that the clients and the social workers 

perceive a lower degree of own competence in the clients when the ASI is used, compared to 

when it is not used. As two of the four questions included in the client’s own competence 

concern the clients’ own ability to identify and deal with his problems there may be a 

connection between a feeling of reduced own competence in the clients and motivation to 

work with one’s problems. Earlier research has shown that the clients’ motivation is correlated 

with their commitment to therapy (Marmar, Weiss & Gaston, 1989). However, there is reason 

for caution in evaluating the effect of the interview on the client’s own competence as the 

consistency of this scale is considerably lower than that of the scales for alliance and negative 

experiences. Further research is essential in order to investigate whether the feeling of the client’s 

reduced own competence also correspondingly affects the clients’ motivation to work with 

their problems. 

There are at least two diametrically different interpretations of the feeling of reduced own 

competence among the clients when the ASI is used. One interpretation is that the clients’ self- 

esteem and self-efficacy diminish and that this thus constitutes some form of negative effect, 

whereas the other interpretation is that the clients see their problems with more clarity and that 

this contributes to less denial and increased realism. As the interview not only includes 

questions about alcohol and drugs but also ones concerning physical health, relations, work, 

legal problems and the clients’ mental health, they may be confronted with problems that they 

were not earlier aware of or had repressed. The ASI contains questions about childhood 

conditions, earlier relations, physical and mental abuse, and being requested to talk about these 

things can elicit anxiety or sadness in the clients. The ASI can therefore contribute to the 

13


clients experiencing their life situation as more problematic after the interview compared to 

before; something that can create a feeling of increased helplessness. In a normal interview the 

clients can govern which subjects are taken up and it is more likely that one can bring up 

sensitive subjects when it is suitable and in so doing maintain the client’s feeling of own 

competence. 

The other interpretation is that reduced client competence does not constitute any sort of 

negative effect but is actually positive for both the clients and the continued assessment. Two 

of the results support such an interpretation. Firstly, it was only the clients’ feeling of own 

competence and not the experience of the alliance or negative experiences that was significantly 

lower when the ASI was used. If the clients are distressed by the interview the alliance should 

also be affected and the experience of the interview should have been more negative. Secondly, 

there is a stronger correlation between the clients’ experience of the alliance and feeling of own 

competence than the correlation with negative experiences. This indicates that the clients’ 

feeling of own competence is more associated with a good alliance than with negative 

experiences. According to this interpretation it should thus follow that the feeling of 

diminished own competence should be an indicator of an enhanced, but painful, realism rather 

than an expression of damaged self-esteem. 

One explanation as to why the experience of the client’s own competence but not the alliance is 

influenced by the ASI interview is that it concerns two different components in the session; an 

interpersonal component that affects the alliance and a structural component that affects the 

client’s own competence (Poulin & Young, 1997). It is unlikely that the actual interaction with 

the clients is different when the ASI is included in the session and it is therefore a logical result 

that there is no difference between the groups with regard to the alliance. However, assessment 

sessions in which the ASI is used do have a different structure and contain different and 

14


probably many more questions compared to investigative sessions without the interview. The 

earlier study that showed that 6 % of the clients interviewed with the ASI experienced certain 

questions as violating without the relation to the social workers being negatively affected 

(Engström & Armelius, 2002) supports the interpretation that the alliance is primarily affected 

by the interaction and not by the structure and content of the session. This is also in 

accordance with Luborsky’s (1984) description of Type 1 alliance as an effect of attitude and 

interest on the part of treatment staff. The effect on the client’s own competence can thus be 

regarded as a specific to the ASI interview itself as opposed to the alliance which is a general 

effect active in most types of session (Sauer, Lopz & Gormley, 2003). 

In summary, the results of the present study show that the ASI does not affect the alliance 

between the client and the social worker but that there is a certain negative effect on the client’s 

experience of his/her own competence. How this effect is to be understood is, however, more 

uncertain. The result is in accord with earlier research that shows that the attitude adopted 

towards the clients and the structure of the session are two different factors (Poulin & Young, 

1997). The early alliance is affected initially by the interaction and less by the content and 

structure of the session. An early alliance of good quality is important as it increases the 

probability that the clients remain for the period of assessment and therewith have the 

possibility of participating in subsequent treatment. A good alliance is an essential but not 

sufficient factor for the interventions to help the clients. When the early alliance has been 

established it becomes more important that the social worker is competent and that the clients 

experience the interventions or treatment as actually helpful. It is here that the ASI can 

contribute to better assessments and treatment planning. 

15


Acknowledgments 

This study have been supported by the Centre for Evaluation of Social Service (CUS) and in 

cooperation with Siv Nyström from the Institute for Evidence Based Social Work, (IMS), 

Stockholm Sweden. 

16


REFERENCES 

Andréasson, S., Lindström, U., Armelius, B-Å., Larsson, H., Berglund, M., Rydberg, U., 

Zingmark, D., & Tengvald, K. (1996). ASI ett sätt att intervjua klienter i missbrukarvården, 

In Swedish. (ASI a way of interviewing clients in substance abuse care) Socialstyrelsen, CUS- 

skrift, 1996:1. 

Baer, J. (2001). Evaluating practice: assessment of the therapeutic Process. Journal of Social 

Work Education Vol. 37, No. 1, 127-136. 

Barber, J. P., Luborsky, L., Crits-Christoph, P., Frank, A., Weiss, R., Thase, M. B., Connoly, 

Gladis, M., Foltz, C., & Siqueland, L. (2001). Therapeutic alliance as a predictor of 

outcome and retention in the National Institute on Drug Abuse Collaborative Treatment 

Study. Journal of Consulting and Clinical Psychology, Vol. 69, No. 1, 119-124. 

Barber, J. P., Luborsky, L., Crits-Christoph, P., Thase, M. E., Weiss, R., Frank, A., Onken, L., 

& Gallop, R. (1999). Therapeutic alliance as a predictor of outcome in treatment of cocaine 

dependence. Psychotherapy Research, 9, (1), 54-73. 

Caroll, K. M., Nich C. C., & Rounsaville, B. J. (1997). Contribution of the therapeutic 

alliance to outcome in active versus control psychotherapies. Journal of Consulting and 

Clinical Psychology, Vol. 65, No. 3, 510-514. 

Coady, N. F. (1993). The Worker-client relationship revised. The Journal of Contemporary 

Human Services, No 32, 291-299. 

De Weert-Van Oene, Schippers, G. N., De Jong, C. AJ., & Schrijvers, G. JP. (2001). 

Retention in substance dependent treatment: the relevance of in-treatment factors. Journal 

of Substance Abuse Treatment, 20, 253-261. 

Engström, C., & Armelius. B. Å. (2002). Klienters acceptans av strukturerade intervjuer i 

socialtjänsten. In Swedish. (Client's Acceptance of a Structured Interview in social services.) 

Nordiskt Socialt Arbete, Nr.4. 210-216. 

17


Engström, C., & Armelius. B. Å. (2005). Implementering av en strukturerad intervju (ASI) i 

missbruksvård och kriminalvård. In Swedish. (Implementation of a Structured Interview 

(ASI) in Substance Abuse Care and the Prison and Probation Service.) Socialvetenskaplig 

Tidskrift, 12. Nr. 1, 27-42. 

Fenton, L. R., Cecero, J. J., Nich, C., Frankforter, T. L. & Caroll, K. M. (2001). Perspective 

is everything: the predictive validity of six working alliance instruments. Journal of Practical 

Research, 10:4, 262-268. 

Gibbons, M. B. C., Crits-Christoph, P., Cruz, C., Barber, J. P., Siqueland, L., & Gladis, M. 

(2003). Pre-treatment expectations, interpersonal functions, and symptoms in the 

prediction of the therapeutic alliance across supportive-expressive psychotherapy and 

cognitive therapy. Psychotherapy Research, 13(1), 59-76. 

Gillaspy, J. A., Wright, A. R., Campell, C., Stokes, S., & Ardinoff, B. (2002). Group alliance 

and cohesion as predictors of drug and alcohol abuse treatment outcomes. Psychotherapy 

Research, 12(2), 213-.229. 

Grissom, G. R., & Bragg, A. (1991). Addiction Severity Index: experience in the field. The 

International Journal of the Addictions, 26(1), 55-64, 1991. 

Holland, S. (2000). The assessment relationship: interaction between social workers and 

parents in child protection assessment. British Journal of Social Work, 30, 219-163. 

Horvath, A. O. (2000). The therapeutic relationship: from transference to alliance. Journal of 

Clinical Psychology, 56: 163-173. 

Horvath, A. O., & Luborsky, L. (1993). The role of the therapeutic alliance in psychotherapy. 

Journal of Consulting and Clinical Psychology, Vol. 61, No. 4, 561-573. 

Horvath, A. O., & Symonds, B. D. (1991). Relation between working alliance and outcome in 

psychotherapy: a meta-analysis. Journal of Counseling Psychology, Vol. 38, No. 2, 139-149. 

Howe, D. (1998). Relationship-based thinking and practice in social work. Journal of Social 

Work Practice, Vol. 12, No. 1. 

18


Hydén, L. C. (1999). Talk about money: studying the interaction between social worker and 

client’s. International Journal of Social Welfare, 8: 143-154. 

Kullberg, C. (2002). Samtal som yrkesredskap. Hur bemöter vi socialtjänstens klienter? Fattigdom 

i Välfärdsstaten. In Swedish. (Interviewing as a professional tool. How do we treat social 

service clients?) Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap, Göteborg. 

Leonhard, C., Mulvey, K., Gastfriend, D.R., & Shwartz, M. (2000). The Addiction Severity 

Index: a field study of internal consistency and validity. Journal of Substance Abuse 

Treatment, 18, 129-135. 

Love, A. J. (1998) Internal evaluation: integrating evaluation and social work practice. 

Scandinavian Journal of Social Welfare. 1998 No. 7 pp 145 – 141. 

Luborsky, L. (1984). Principles of psychoanalytic psychotherapy: a manual for Supportive expressive 

treatment. Basic Books. USA. 

Luborsky, L. (2000). A pattern-setting: therapeutic alliance study revisited. (2000). 

Psychotherapy Research, 10, (1), 17-29. 

Luborsky, L., McLelland, A. T., Woody, G. E., O’Brien, C. P., & Auerbach, A. (1985). 

Therapist success and its determinants. Archives of General Psychiatry, 42, 602-611. 

Marmar, C. R., Weiss, D. S., & Gaston, L. (1989). Toward the validation of the California 

Therapeutic Alliance Rating System: psychological assessment: A Journal of Consulting and 

Clinical Psychology, Vol. 1, No. 1, 46-52. 

Marsden, J., Steward, D., Gossop, M., Rolfe, A., Baccus, L., Griffiths, P., Clarke, K., & 

Strang, J. (2000) Assessing client satisfaction with treatment for substance use problems and 

the development of the treatment perceptions questionnaire (TPQ). Addiction Research, Vol. 

8, No. 5, pp 455-470. 

Martin, D. J., Garske, J. P., & Davis, M. K. (2000). Relation of the therapeutic alliance with 

outcome and other variables: a meta-analytic review. Journal of Consulting and Clinical 

Psychology, Vol. 68, No. 3, 438-450. 

19


McLellan, A. T., Luborski. L., O´Brien. C. P., & Woody, G. (1980). An improved diagnostic 

evaluation instrument for substance abuse patients: The Addiction Severity Index. The 

Journal of Nervous and Mental Disease, 168: 26-33, 1980. 

McLellan, T. M., Kushner, H., Metzger, D., Peters, R., Smith, I., Grissom, G., Pettinati, H., 

& Argeriou, M. (1992). The fifth edition of the Addiction Severity Index, Journal of 

Substance Abuse Treatment, Vol. 9, 199-213. 

Meeuwisse, A., Sunesson, S., & Swärd, H. (red), (2000). Socialt arbete: en grundbok. In 

Swedish. (Social Work. A Foundation.) Natur & Kultur. 

Nugent, W. R., & Halvorson, H. (1995) Testing the effects of active listening. Research on 

Social Work Practice, Vol. 5, Issue 2, 152-177. 

Öjehagen, A., Berglund, M., & Hansson, L. (1997). The relationship between helping alliance 

and outcome in outpatient treatment of alcoholics: a comparative study of psychiatric 

treatment and multimodal behavior. Alcohol & Alcoholism, Vol. 32. 241-249. 

Petr, C. G. (1988). The Worker-Client Relationship: A general systems perspective. The 

Journal of Contemporary Social Work, December, 1988, 620-626. 

Poulin, J. & Young, T. (1997). Development of a helping relationship inventory for social 

work practice. Research on Social Work Practice, Vol. 7, Issue 4, 463-490. 

Qureshi, H. (1998) Internal and external evaluation of social work. Scandinavian Journal of 

Social Welfare 1998, No. 7, 137-144. 

Ranger, M. (1995). “Er det bare meg som roter sånn?” Klientsamtaler på et sosialkontor. in 

Norwegian. (”Is it only me that asks such things?” Client interviews at a social service office.) 

Oslo: Universitetsförlaget. 

Sallmén, B., Öberg, D., & Schlyter, F. (2003). ASI/MAPS-projektet. Forskningsresultat, slutsatser 

och framtida riktlinjer. In Swedish. (The ASI/MAPS project. Research results and future 

guidelines.) Delrapport oktober 2003. Statens kriminalvårdsstyrelse, Norrköping. 

20


Sauer, E. M., Lopez, F. G., & Gormley, B. (2003). Respective contributions of therapist and 

client adult attachment orientations to the development of the early working alliance: a 

preliminary growth modeling study. Psychotherapy Research, 13(3), 371-382. 

Suchman, A. L., Markakis, K., Beckman, H, B., & Frankel, R. (1997). A model of emphatic 

communication in the medical interview; JAMA: 277, 678-682. 

Tengvald, K., Andrén, A., Bergman, H., Engström, C., Nyström, S., Sallmén, B., & Öberg, D. 

(2003). Implementing the Addiction Severity Index (ASI) in Swedish human services 

sectors - experiences, problems and prospects. Journal of Substance Use, 9(3-4), 163-171. 

21


Table 1 

Factor weightings distributed among tree scales: alliance, clients' own competence, and negative experiences. Coolum A - the 

clients' ratings and column C - the social workers', ratings. The clients' questions is written without parenthesis and the text 

within parenthesis and in italics the corresponding question to the social workers. 

The client felt that: (The social workers felt that:) 

Component 

1 2 3 

Alliance A C A C A C 

The social worker (I ) was cordial and understanding .71 .50 -.11 -.38 .26 .13 

I (the client ) felt great confidence in the social worker (in me ) .79 .77 -.2 -.25 .00 .00 

The social worker (I ) conveyed that things would go well for me (the client) .65 .65 .21 .37 .15 .00 

We reached agreement about what my (his/her ) problems were .69 .65 .00 .00 .00 .00 

I (the client ) received a clearer picture of what is demanded of me (him/her) .7 .75 .43 .20 .00 .00 

I (I conveyed that the client ) was able to trust the social worker (me ) .77 .69 -.17 -.23 .15 .00 

I (I was able ) co-operate (to co-operate) well with the social worker (the client ) .69 .71 .00 -.25 .00 -.25 

The social worker (I ) understood my (the client's ) problems .72 .67 -.24 -.44 .00 .00 

The social worker was (I felt myself to be a ) very competent (social worker ) .64 .52 .00 -.55 .36 .00 

I got (the session gave the client ) a feeling of hope for the future .74 .75 .11 .19 .24 .13 

The social worker (I) cared about me and my (the client's) situation .81 .54 .00 -.31 .20 .00 

I (the session contributed to the client ) received (receiving ) help to better understand my (his/her ) problems .63 .68 .26 .48 .00 .12 

I received (I gave the client ) a great deal of support from the social worker .72 .71 .00 -.2 .33 .13 

The sessions were very valuable to me (the client ) .75 .72 .00 .00 .16 .00 

I was (I) respected (the client ) as a person .68 .58 -.22 -.48 .23 -.14 

My (the session contributed to the client's ) self-esteem was enhanced (being enhanced) .56 .43 .38 .48 -.33 .00 

I (the session contributed to the client taking) took my (his ) problems seriously .54 .65 -.26 .15 .13 .16 

I (the sessions contributed to the client) felt my self to be (feeling himself ) seen as a person .73 .72 .00 -.11 .21 .00 

I became more motivated (the sessions enhanced the client's motivation ) to do something 

about my (his ) problem 

.53 .73 -.12 .19 .29 .16 

Client competence A B A B A B 

My (the sessions contributed to the client increasing his/her ) knowledge about my (his/her ) problem increas .19 .58 .52 .52 .00 .00 

I (I conveyed that the client ) could continue working on my (his/her ) problems on my (his/her ) own .14 .39 .47 .56 -.43 -.2 

I (the sessions contributed to the client ) received (receiving ) help in sorting out my (his/her ) problem .59 .46 .44 .69 -.25 .00 

I (the sessions ) increased my (the client's ) ability to take care of my (his/her ) problems .47 .60 .54 .59 -.15 .15 

Negative experiences A B A B A B 

Certain questions were (became ) too personal -.33 -.36 .16 .00 .55 .66 

I was given (had ) too little time for my (the client's ) problem .29 .76 .00 .00 .4 .50 

I did not bring up (I should have brought up ) certain questions that were important to me (the client ) -.52 .00 .00 .00 .53 .69 

Certain questions (certain questions) gave me an unpleasant feeling (were unpleasant for the client) -.4 -.11 .44 .00 .57 .85 

I felt pressured by certain (certain questions ) questions (were pressurising for the client ) -.36 .00 .48 .00 .61 .85 

22


Table 2. 

Values for Cronbach’s coefficient alpha for the clients’ and the social workers’ ratings on 

the three scales: alliance, client’s own competence, and negative experiences 

Alfa-values 

Scale Clients Socialworker 

Alliance .94 .93 

Client's own competence .63 .83 

Negative experiences .81 .80 

23


Table 3 

Correlations between the client's ratings (C) and the social workers' ratings (S) för the tree sub-scales: 

alliance, client's own competence and negative experiences. 

C S C S C 

Client's own Client's own Negative 

Alliance Alliance Competence Competence experiences 

S-alliance .47** 

C-Client's own competence .62** .38** 

S-Client's own competence .40** .66** .45** 

C-negative experiences -.38 -.21 -.26* -.29** 

S-negative experiences -.14 -.2 -.08 -.09** .31** 

** p< ,01 

* p< ,05 

24


Table 4 

Mean of client's and social workers' ratings for alliance, clients own competence and negative experiences, 

without and with ASI . 

Scales Client Social Worker 

N M SD N M SD 

Alliance Without ASI 47 4,21 .50 45 3,92 .43 

With ASI 44 4,05 .66 42 3,77 .53 

Client's own competence Without ASI 47 3,61** .55 45 3,44** .55 

With ASI 44 3,08** .65 42 2,91** .64 

Negative experiences Utan ASI 47 1,88 .82 42 1,97 .69 

Med ASI 44 1,97 .95 42 1,97 .75 

** The client's and the client's own competence, F=17,36, (Df=1), p=,001 

** The social workers' and the client's own competence, F=17,05, (Df=1), p=,001 

25

III


upplever utredningssamtal - med och utan ASI. 


Två grupper av socialarbetare genomförde två olika former av utredningssamtal varav den ena var 

med en ASI-intervju (n=40) och den andra utan ASI-intervju (n=43). Efter samtalen fick de bedöma 

klienternas upplevelser av samtalet men även skatta den egna upplevelsen av samtalen. Även klienterna 

skattade den egna upplevelsen av samtalen. Resultatet visade att socialarbetarnas bedömning av 

klienternas upplevelser skiljde sig från klienternas egna skattningar för skalorna allians och deras känsla 

av egenkompetens. Däremot var det ingen skillnad mellan socialarbetarnas bedömning och klienternas 

negativa upplevelser av samtalen. De två olika formerna av samtal, med eller utan ASI-intervjun 

påverkade inte socialarbetarnas bedömning av klienternas upplevelser av samtalen. Resultatet visar på 

vikten att tillfråga klienterna vid utprövning av nya arbetsmetoder för att får en rättvis uppfattning 

om dess värde eftersom socialarbetarna främst uppfattar de negativa upplevelserna och missbedömer 

andra upplevelser. 

Sökord: Socialarbetare, utredningssamtal, Addiction Severity Index-ASI, alkohol- och drogproblem, 

empati 

Innan socialtjänsten beslutar om vård eller behandling för klienter som har alkohol- eller 

drogproblem görs vanligtvis en utredning. Varje utredning skall enligt socialtjänstlagen 

dokumentera ”tillräcklig, väsentlig och korrekt information” (Nordström & Thunved 1998, 

sid.149) om klienter som underlag för beslut om bistånd, samtidigt som den skall genomföras 

med respekt för den enskildes personliga integritet. Utredningen kan vara klienternas första 

kontakt med socialtjänsten och får därför stor betydelse för deras fortsatta förtroende för 

socialtjänsten och relationen till socialarbetarna (Engström & Armelius, 2002, Carlsson, 2003). 

Utredningen är ett underlag inför den fortsatta handläggningen av ärendet men kan också 

användas som en baslinje för senare uppföljning och utvärdering. Dokumentationen i 

utredningar skall begränsas till personuppgifter av värde för bedömningen och handläggningen av 

ärendet och uppgifter utöver detta skall inte dokumenteras enligt socialtjänstlagen (Nordström & 

Thunved, 1998). Vad som är väsentlig och tillräcklig information kan variera beroende på hur 

klientens livssituation ter sig och vad som är syftet med utredningen. Det är viktigt att 

1

utredningen genomförs på ett metodiskt och genomtänkt sätt eftersom britsfälliga sådana kan 

leda till felaktiga eller olämpliga beslut (Edvardsson, 2003). En alltför stor variation mellan olika 

utredningar gör det svårt att använda dokumentationen som underlag för senare uppföljning och 

utvärdering. 

Addiction Severity Index (ASI) 

Addiction Severity Index-ASI är en strukturerad intervju och klientbedömningsmetod som 

alltmer används både i socialtjänsten och i kriminalvården (Engström & Armelius, 2005, 

Sallmén, Öberg & Schlyter, 2003, Tengvald, et al., 2003). ASI består av ett längre formulär som 

används vid något av de första samtalen med klienten och ett kortare formulär för senare 

uppföljning. I ASI ingår förutom alkohol- och drogfrågor även frågor om fysisk hälsa, 

arbete/försörjning, kriminalitet, familj/umgänge och den psykiska hälsan. ASI-intervjun kan 

användas för att dokumentera klienternas behov av vård och behandling samt som en baslinje 

inför senare uppföljningar och utvärderingar. Intervjun utvecklades redan på 70-talet för att 

utvärdera olika behandlingsprogram för alkohol- och drog problem (McLellan, O'Brien & Kron, 

1980) och har sedan blivit ett standardinstrument inom missbruksforskningen. Den femte och 

fortfarande gällande versionen av ASI-intervjun från 1992 (McLellan et al., 1992) har fått stor 

spridning och 1996 översattes den första svenska versionen (Andréasson, et al., 1996), som sedan 

har reviderats 1999 (Andréasson, et al., 1999). ASI-intervjun bör genomföras innan 

socialarbetarna känner klienterna alltför väl för att undvika att belasta dem med frågor som de 

tidigare har besvarat. Andra eller tredje samtalet är därför ett lämpligt tillfälle att använda sig av 

intervjun. Tidigare forskning har visat att ASI-intervjun inte har någon negativ effekt på 

relationen till klienterna (Engström & Armelius, 2002). Däremot saknas forskning om det är 

svårare för socialarbetare att bedöma hur klienter upplever utredningssamtal när ASI-intervjun 

använts jämfört med motsvarande samtal när intervjun inte använts. 

2

Empati 

En viktig del av socialarbetarnas professionella kompetens är deras förmåga till inlevelse och 

empati gentemot sina klienter. Begreppet empati kan definieras på flera olika sätt men vanligtvis 

ingår en emotionell och en kognitiv komponent (Cliffordson, 2002, Duan & Hill, 1996, 

Nerdrum, 1997). Duan & Hill (1996) menar att den emotionella och kognitiva komponenten 

delvis överlappar varandra och att mer relevanta begrepp är ”intellektuell empati” respektive 

”empatiska känslor” eftersom det går att förstå en annan persons upplevelser utan att man själv 

upplever samma känslor. Duan & Kivlighan (2002) har visat att korrelationen är svag mellan 

intellektuell empati och empatiska känslor vilket talar för att det är två olika aspekter av empati. 

Barett-Lennard (1981) beskriver empati som en process med tre olika faser där man i den första 

fasen uppmärksammar och bearbetar klientens emotionella upplevelse, i den andra utrycker man 

sin empati och den tredje fasen när klienten upplever en känsla av förståelse. Suchman et al. 

(1997) har i en kvalitativ studie inom sjukvården visat att patienter sällan uttrycker sina känslor 

under ett utredningssamtal utan mer indirekt inviterar läkaren till ett fördjupat samtal inom ett 

visst område. Om läkaren uppfattar inviten och avstår från att gå vidare med sina egna frågor så 

öppnas ett ”empatiskt tillfälle” med utrymme för en empatisk kommunikation. Om intervjuaren 

däremot inte uppfattar invitationen utan fortsätter med sina frågor går det potentiella empatiska 

tillfället förlorat. Cliffordson (2002) menar att empati består av fyra olika hierarkiskt organiserade 

strukturer, empatisk omsorg (EC), perspektivtagande (PT), fantasi (FS) och personlig problem 

(PD). EC står för förmågan att förstå den andres emotionella upplevelse. PT avser den kognitiva 

förmågan att uppmärksamma och bedöma hur andra upplever en viss situation och FS den fantasi 

som man har tillgång till för att sätta sig in i den andres livssituation. PD slutligen avser hur egna 

känslomässiga problem påverkar ens möjligheter och förmåga att uppmärksamma andras 

upplevelser. Nerdrum (1997) har visat att socialarbetares empatiska förmåga kan förbättras via 

utbildning och övning. 

3

Empati i missbrukarvården 

Holm (2002) har visat att socialarbetare som arbetar inom den institutionsbaserade 

missbrukarvården var mindre empatiska mot klienterna jämfört med socialarbetare som arbetar 

inom sjukvården. Skillnaden kan bero på att det är lättare att identifiera sig med somatiskt sjuka 

patienter jämfört med klienter som har missbruksproblem och att det påverkar personalens 

motivation till empati. I missbrukarvården är också det psykologiska klimatet hårdare och klienter 

mer manipulativa vilket kan göra det svårare att vara empatiska gentemot dem. Klienternas 

försvar i form av externalisering och förnekande av sina problem kan också bidra till att 

socialarbetare får svårare att etablera en nära relation till denna grupp av klienter (Cullberg, 

1984). 

Strukturerade intervjuer och empati 

Duan & Hill (1996) menar att avståndet mellan socialarbetarnas bedömningar av klienternas 

upplevelser av ett samtal och klienternas faktiska upplevelse kan användas som ett mått på empati. 

En intressant fråga är huruvida socialarbetarens empatiska bedömningar skiljer sig åt mellan olika 

former av samtal. Användningen av strukturerade intervjuer som t ex ASI under ett 

utredningssamtal skulle kunna försvåra för socialarbetare att uppfatta hur klienter upplever 

samtalen eftersom de måste koncentrera sig frågeformuläret (Nugent & Halvorson, 1995, 

Suchman et al., 1997). 

SYFTE 

Syftet med denna studie var att undersöka hur socialarbetarna bedömer att klienter upplever två 

olika former av utredningssamtal, med eller utan ASI-intervjun. Bedömningen används i denna 

studie som ett mått på empati och definieras som skillnaden mellan klienternas egna upplevelser 

av samtalet och socialarbetarnas bedömning av klienternas upplevelse av samtalen, samt 

skillnaden mellan socialarbetarens egna upplevelser och deras bedömning av klientens upplevelse. 

4

METOD 

Studien genomfördes i två kommuner under 2002/2003 med hjälp av socialarbetare som arbetar 

med klienter som har alkohol- eller drogproblem. I den ena kommunen (Ö) samlades data in från 

utredningssamtal i vilka ASI-intervjun inte användes och där socialarbetarna inte hade någon 

erfarenhet av eller kunskap om ASI-intervjun. I den andra kommunen (J) insamlades data både 

från utredningssamtal där ASI-intervjun inte användes och i utredningssamtal i vilka ASI- 

intervjun användes. I studien ingår enbart samtal med klienter som har alkohol- eller 

drogproblem och som socialarbetaren har träffat högst tre gånger tidigare. Syftet med samtalen 

var att samla in information för en utredning både när ASI-intervjun användes och när den inte 

användes. För att ingå i studien skulle samtalen ha varat mer än 45 minuter för att motsvara den 

tid det tar att genomföra en ASI-intervju. Innan samtalet genomfördes fick klienterna 

information om ASI-intervjun samt syftet med studien. Efter samtalen fick alla klienter som 

accepterade att delta i studien besvara ett frågeformulär om hur de upplevde intervjun. Vi har 

inga data på hur många av klienterna som uppfyllde villkoren för att ingå i studien men som 

avböjde att delta. Eftersom alla klienter som deltog i studien var aktuella ärenden där en 

utredning skulle påbörjas så bedömer vi att urvalet avspeglar en naturlig variation av 

socialtjänstens klienter. Vi fick heller inga signaler om att det fanns problem med att få klienter 

att delta i studien. 

Deltagare 

I studien ingick 40 utredningssamtal med ASI-intervju och 43 utan ASI-intervju. Sammanlagt 

deltog 32 socialarbetare i studien med i medeltal tre samtal var och antalet klienter var totalt 83. 

Det finns ett internt bortfall när det gäller kön och ålder för 18 klienter av gruppen som deltagit i 

utredningssamtal med ASI-intervjun. För de 65 klienter som vi hade fullständiga data på var 83 

% män (n=54) och 17 % (n=11) kvinnor. Medelåldern var 41 år med en spridning mellan 19 och 

5

69 år. Socialarbetarna och klienterna hade träffats i medeltal två gånger före samtalet och 

klienterna hade tidigare haft kontakt med två socialarbetare. Den sammanlagda tiden som 

klienterna haft kontakt med socialtjänsten var i medeltal tre månader. Det fanns ingen skillnad 

mellan kommunerna (Ö) och (J) på någon av dessa bakgrundsvariabler. 

Frågeformulär 

De frågeformulär som vi använde (ASI-relation) har beskrivits i en tidigare studie (Engström & 

Armelius, 2004). Frågeformuläret består av 28 påståenden med en femgradig skala där värdet noll 

innebar att man inte alls instämmer och värdet fem att man instämmer helt. Formuläret är 

konstruerat så att samma grundformulering kan användas både till klienterna och till 

socialarbetarna utan att den ursprungliga intentionen i påståendet förändras när det 

omformuleras. Formuläret baseras på ett urval av påståenden som Luborsky (1984) och Marsden 

et al. (2000) tidigare använt för mätning av den terapeutiska alliansen samt några som vi själva 

formulerat. Med hjälp av en faktoranalys skapades tre gemensamma skalor, allians, klientens 

känsla av egenkompetens samt negativa upplevelser. Beräkningar av skalornas interna konsistens 

med Cronbach’s ciefficient alpha gav värden över .80 för allians och negativa upplevelser vilket 

antyder god konsistens medan skalan klientens känsla av egenkompetens hade ett värde på .63. I 

denna studie används frågeformuläret för att undersöka tre olika perspektiv, klienternas upplevelse, 

socialarbetarnas skattning av den egna upplevelsen och socialarbetarnas bedömning av klientens 

upplevelse av utredningssamtal med och utan ASI-intervju. 

RESULTAT 

Som ett första steg i databearbetningen beräknades medelvärdena för de tre skalorna allians, 

klienternas känsla av egenkompetens och de negativa upplevelserna, för de två intervjutyperna 

med och utan ASI-intervju, samt för de tre perspektiven, klienternas egna skattningar, 

6

socialarbetarnas bedömningar av klienternas upplevelser och socialarbetarnas egna skattningar 

(tabell 1). 

Tabell 1. 

Medelvärden, antal och standardavikelsen för de tre Perspektiven klienternas egen skattning av samtalen (K), socialarbetarens 

bedömning av klienternas upplevelse av samtalen (SK) och socialarbetarens egen skattning av samtalet (S) för skalorna allians, 

klienternas känsla av egenkompetens och negativa upplevelser, samt för det två Intervjutyperna med och utan ASI 

Perspektiv 

K SK S 

Intervjutyp Klienternas egna Socialarbetarnas bedömning av Socialarbetarnas 

skattningar klienternas upplevelse egna skattningar 

m n sd m n sd m n sd 

Allians Utan ASI 4,21 43 0,49 3,91 43 0,44 3,91 43 0,43 

Med ASI 4,01 40 0,67 3,81 40 0,54 3,79 40 0,54 

Klienternas känsla Utan ASI 3,64 43 0,52 3,2 43 0,65 3,42 43 0,56 

av egenkompetens Med ASI 3,09 40 0,67 2,68 40 0,8 2,95 40 0,62 

Negativa Utan ASI 1,88 43 0,81 1,97 43 0,7 1,98 43 0,7 

upplevelser Med ASI 1,94 40 0,87 1,84 40 0,61 1,87 40 0,77 

Allians 

Som nästa steg i databearbetningen genomfördes en tvåvägs ANOVA med upprepad mätning 

(SPSS 11,0). Resultatet visade att det inte fanns någon signifikant huvudeffekt av skillnaden 

mellan intervjutyp för allians (F(2.07), df=1, p=.15). Däremot fanns det en skillnad mellan de tre 

perspektiven (F(15,31), df=2, P=.001) och en eftertest men LSD visade att det var skillnaden 

mellan K och SK som var signifikant medan skillnaden mellan S och SK inte var signifikant. 

Klienterna skattar alliansen högre än socialarbetarnas egen upplevelse av allians och även högre än 

socialarbetarnas bedömning av hur klienterna upplever alliansen. Socialarbetarna underskattar 

därmed klienternas upplevelse av alliansen. Interaktionen mellan intervjutyp och de tre 

perspektiven var inte signifikant (F(0,53), df=2, p=.59) vilket betyder att skillnaden mellan 

perspektiven var lika oavsett intervjutyp. Resultaten illustreras i figur 1 där man kan se att linjerna 

för de tre perspektiven ligger parallellt mellan de två intervjutyperna och att K ligger högre än SK 

och S medan SK och S sammanfaller. 

7

Medelvärde 

5 

4,8 

4,6 

4,4 

4,2 

4 

3,8 

3,6 

3,4 

3,2 

3 

K- klienternas egna upplevelser 

SK- socialarbetarnas bedömning av 

klienternas upplevelse 

S- socialarbetarnas egna upplevelse 

Allians utan ASI Allians med ASI 

Figur 1. Medelvärden för alliansen. K- klienternas egna upplevelser, SK- socialarbetarnas bedömningar av 

klienternas upplevelser och S- socialarbetarnas egna upplevelser av samtalen med och utan ASI 

Klienternas känsla egenkompetens 

Resultatet för ANOVAN visade att det finns en signifikant huvudeffekt av skillnaden mellan 

intervjutyp för klienternas känsla av egenkompetens (F(19.57), df=1, p=.001). Det finns också en 

skillnad mellan de tre perspektiven (F(19.22), df=2, p=.001) och en eftertest med LSD visade att 

det var skillnaden mellan K och SK som var signifikant medan skillnaden mellan S och SK inte 

var signifikant. Klienterna skattade den egna känslan av egenkompetens högre än socialarbetarnas 

bedömning av klienternas känsla av egenkompetens. Socialarbetarna underskattade därmed 

klienternas känsla av egenkompetens. Interaktionen mellan intervjutyperna och de tre perspektiven 

var inte signifikant (F(.17), df=2, p=.84) vilket betyder att skillnaden mellan perspektiven var lika 

oavsett intervjutyp. Resultatet illustreras i figur 2 där man ser att linjerna för de tre perspektiven 

ligger parallellt mellan de två intervjutyperna och att K ligger högre än SK samt att alla tre 

perspektiven ligger högre för klienternas egenkompetens utan ASI jämfört med ASI. 

8

Medelvärde 

4,5 

4,3 

4,1 

3,9 

3,7 

3,5 

3,3 

3,1 

2,9 

2,7 

2,5 


SK- socialarbetarnas bedömning av 

klienternas upplevelse 

S- socialarbetarnas egen upplevelse 

Klienternas egenkompetens utan ASI Klienternas egenkompetens med ASI 

Figur 2. Medelvärden för klienternas egenkompetens. K- klienternas egna upplevelser, SK- socialarbetarnas 

bedömningar av klienternas upplevelser och S- socialarbetarnas egna upplevelser av samtalen med och utan ASI 

De negativa upplevelserna 

Resultatet för ANOVAN visade att det inte finns någon signifikant huvudeffekt av skillnaden 

mellan intervjutyp för de negativa upplevelserna (F(.26), df=1, p=.614). Det finns inte heller 

någon skillnad mellan de tre perspektiven (F(.02), df=2, p=.981). Klienterna skattade de egna 

negativa upplevelserna lika som socialarbetarnas egen upplevelse av de negativa upplevelserna och 

även lika som socialarbetarens bedömning av klienternas negativa upplevelser. Socialarbetarna gör 

därmed en korrekt bedömning av klienternas negativa upplevelser. Interaktionen mellan 

intervjutyperna och de tre perspektiven var inte heller signifikant (F(.68), df=2, p=.51) vilket 

betyder att skillnaden mellan perspektiven var lika oavsett intervjutyp. Resultatet illustreras i figur 3 

där man ser att linjerna för de tre perspektiven ligger parallellt mellan de två intervjutyperna och att 

linjerna för K, S samt SK sammanfaller med varandra. 

9

Medelvärden 

3,5 

3,3 

3,1 

2,9 

2,7 

2,5 

2,3 

2,1 

1,9 

1,7 

1,5 


SK- socialarbetarnas bedömning av klienternas 

upplevelse 

S- socialarbetarnas egen upplevelse 

Negativa upplevelser utan ASI Negativa upplevelser med ASI 

Figur 3. Medelvärden för de negativa upplevelserna av samtalen. K- klienternas egna upplevelser, SK- 

socialarbetarnas bedömningar av klienternas upplevelser och S- socialarbetarnas egna upplevelser av samtalen 

med och utan ASI 

DISKUSSION 

Studies huvudresultat är att socialarbetarna underskattar klienternas upplevelser av allians och 

deras känsla av egenkompetens men gör en korrekt bedömning av klienternas negativa upplevelser 

av utredningssamtalen. Den egna skattningen av alliansen som socialarbetarna gör sammanfaller 

med deras bedömning av klienternas upplevelse av alliansen. Socialarbetarna kan således inte 

skilja ut bedömningen av klienternas upplevelse av alliansen från den egna upplevelsen. När det 

gäller socialarbetarnas bedömning av klienternas känsla av egenkompetens är resultatet svårare att 

tolka eftersom de missbedömer klienternas upplevelser samtidigt som bedömningen inte 

sammanfaller med den egna upplevelsen av samtalen eller klienternas upplevelse. För de negativa 

upplevelserna sammanfaller socialarbetarnas egna upplevelser, deras bedömningar av klienternas 

upplevelser och klienternas egna upplevelser. En rimlig tolkning är att socialarbetarna gör en 

korrekt bedömning av klienternas negativa upplevelser av samtalen. Resultaten visar att 

10

socialarbetarna är bättre på att bedöma klienternas negativa upplevelser än deras upplevelser av 

allians och känsla av egenkompetens. 

Varför underskattar socialarbetarna klienternas upplevelse? 

Det finns tre möjliga förklaringar till varför socialarbetarna missbedömer alliansen och klienternas 

känsla av egenkompetens. En förklaring kan vara att det är svårt att göra sådana bedömningar 

eftersom de själva deltar i samtalet. Tidigare forskning har visat att terapeuter har svårt att 

bedöma klienternas upplever av allians eftersom deras bedömningar skiljer sig från både 

klienternas och externa bedömares (Horvath, 2000, Horvath & Symonds, 1991, Martin, Garske 

& Davis, 2000, Poulin & Young, 1997). En annan förklaring till socialarbetarnas underskattning 

kan vara att utredningssamtal försvårar för dem att uppfatta hur klienterna upplever samtalen 

eftersom det primära syftet är att samla information och inte att etablera en nära relation (Ranger, 

1995). En tredje förklaring till underskattningen kan vara svårigheter att göra sådana 

bedömningar för klienter som har alkohol- och drogproblem. Det som stöder en sådan förklaring 

är tidigare forskning som visat att socialarbetare är mindre empatiska med klienter som har 

alkohol- och drogproblem jämfört med somatiskt sjuka patienter (Holm, 2002). Klienternas 

försvar i form av förnekande och externaliseringar av sina problem kan också ha försvårat för 

socialarbetarna att bedöma hur de upplever de upplever samtalen (Cullberg, 1984). Det finns 

sålunda stöd för att både eget deltagande i samtalet, utredningssituationen som sådan och 

klienternas problematik kan påverka bedömningen av klienternas upplevelser av samtalen. Det 

som kvarstår att förklara är varför socialarbetarna missbedömer allians och klienternas 

egenkompetens men gör korrekta bedömningar av de negativa upplevelserna. En möjlig 

förklaring kan vara att den negativa upplevelsen av samtalen är särskilt viktig att uppmärksamma, 

eftersom det gör klienterna mindre samarbetsvilliga och därmed försvårar utredningen. 

11

ASI-intervjun har liten påverkan på bedömningen 

Resultatet visar vidare att de två intervjutyperna med eller utan ASI-intervju inte bidrar till någon 

skillnad mellan de olika perspektiven eftersom avståndet mellan dem inte skiljer sig åt mellan de 

två formerna av intervjuer. Däremot är klienternas känsla av egenkompetens lägre i samtal när 

ASI används jämfört när den inte används vilket beskrivits i en tidigare studie (Engström 

Armelius, 2004). Resultatet stöder därmed inte Nugent & Halvarssons (1995) hypotes att 

strukturerade intervjuer skulle försämra socialarbetarnas förmåga att bedöma hur klienterna 

upplever samtalen. Snarare stöder resultatet tidigare forskning som visar att ASI-intervjun har 

mycket liten påverkan på socialarbetare och klienter (Engström & Armelius, 2002). 

Urval, bortfall och kön 

Urvalskriterierna för de klienter som erbjöds delta i studien var att de skulle ha aktuella alkohol- 

eller drogproblem och vara föremål för en utredning samt att de skulle vara relativt okända för 

socialarbetarna. Alla klienter som ingår i studien uppfyllde dessa kriterier men däremot saknas 

information om hur många som avböjde att delta. Majoriteten av klienterna var män (83 %) och 

ingen jämförelse mellan kön har gjorts på grund av bortfallet på bakgrundsdata. Det saknas också 

information om de två olika formerna av utredningssamtal skiljer sig åt i något annat avseende än 

användningen av ASI-intervjun. 

Utprövning av nya metoder och arbetssätt 

Användningen av strukturerade former av dokumentation har ökat under senare år vilket 

aktualiserar frågor om sådana inslag har några negativa effekter på socialarbetarnas dagliga arbete. 

Ett evidensbaserat socialt arbete förutsätter att både nya och gamla arbetsmetoder prövas både 

med avseende på positiva och negativa effekter för att kunna bedöma dess värde för socialarbetare 

och för klienter. Resultatet av denna studie tyder på att ASI-intervjun inte har några negativa 

effekter på socialarbetarnas möjligheter att bedöma hur klienterna upplever samtalet. Däremot 

12

visar resultaten att klientperspektivet bör beaktas när nya metoder prövas i socialtjänsten, för att 

få en rättvis bild av dess värde, eftersom socialarbetarna främst uppfattar de negativa effekterna 

och missbedömer andra effekter. 

13

REFERENSER 

Andréasson, S., Lindström, U., Armelius, B-Å., Larsson, H., Berglund, M., Rydberg, U., 

Zingmark, D., & Tengvald, K. (1996). ASI ett sätt att intervjua klienter i missbrukarvården, 

Socialstyrelsen, CUS-skrift 1996:1. 

Andréasson, S., Lindström, U., Armelius, B-Å., Larsson, H., Berglund, M., Frank, A., Bergman, 

H., Rydberg, U., Zingmark, D., & Tengvald, K. (1999) En strukturerad intervjumetod för 

bedömning av alkohol- och narkotikarelaterade problem. Socialstyrelsen, Stockholm. 

Barett-Lennard, G. T. (1981). The empathy cycle: refinement of a nuclear concept. Journal of 

Counseling Psychology. Vol. 28, (2), 91-100. 

Carlsson, B. (2003). Så blir det hjälp – Om hjälpprocessen i socialt arbete. Akademisk avhandling, 

Göteborgs universitet. 

Cliffortson, C. (2002). The hierarchical structure of empathy: dimensional organization and 

relation to social function. Scandinavian Journal of Psychology, 43, 49-59. 

Cullberg, J. (1984). Dynamisk psykiatri, Natur och Kultur, Arlöv. 

Duan, C., & Kivlighan, D. M. (2002). Relationship among therapist precession mood, therapist 

empathy, and session evaluation. Psychotherapy Research, 12(1), 23-37. 

Duan, C., & Hill, C. E. (1996). The current state of empathy research. Journal of Counseling 

Psychology, July, Vol. 43, No. 3, 261-274. 

Edvardsson, B. (2003). Kritisk utredningsmetodik – begrepp principer och felkällor, Liber förlag 

Stockholm. 

Engström, C., & Armelius. B. Å. (2002). Klienters acceptans av strukturerade intervjuer i 

socialtjänsten. Nordiskt Socialt Arbete, Nr.4. 210-216. 

Engström, C., & Armelius, BÅ. (2004). Experience of the relationship between social workers 

and clients with and without a structured interview (ASI). Submitted. 

Engström, C., & Armelius. B. Å. (2005). Implementering av en strukturerad intervju (ASI) i 

missbruksvård och kriminalvård. Socialvetenskaplig Tidskrift, 12, Nr. 1, 27-42. 

14

Holm, U. (2002). Empathy and professional attitude in social workers and non-trained aides. 

International Journal of Social Welfare, 11, 66-75. 

Horvath, A. O. (2000). The therapeutic relationship: from transference to alliance. Journal of 

Clinical Psychology, 56: 163-173. 

Horvath, A. O., & Symonds, B. D. (1991). Relation between working alliance and outcome in 

psychotherapy: a meta-analysis. Journal of Counselling Psychology, Vol. 38, No. 2, 139-149. 

Luborsky, L. (1984). Principles of psychoanalytic psychotherapy. A manual for Supportive Expressive 

Treatment. Basic Books. USA. 

Marsden, J., Steward, D., Gossop, M., Rolfe, A., Baccus, L., Griffiths, P., Clarke, K., & Strang, 

J. (2000). Assessing client satisfaction with treatment for substance use problems and the 

development of the Treatment Perceptions Questionnaire (TPQ). Addiction Research, Vol. 8, 

No. 5, pp 455-470. 

Martin, D. J., Garske, J. P., & Davis, M. K. (2000). Relation of the therapeutic alliance with 

outcome and other variables: a meta-analytic review. Journal of Consulting and Clinical 

Psychology, Vol. 68, No. 3, 438-450. 

McLellan, A. T., O´Brien. C. P., & Kron, R. (1980). Matching substance abuse patients to 

appropriate treatments: a conceptual and methodological approach. Drug and Alcohol 

Dependence, 5, 189-195. 

McLellan, T. M., Kushner, H., Metzger, D., Peters, R., Smith, I., Grissom, G., Pettinati, H., & 

Argeriou, M. (1992). The Fifth Edition of the Addiction Severity Index, Journal of Substance 

Abuse Treatment, Vol. 9, 199-213. 

Nerdrum, P. (1997). Maintenance of the effect of training in communication skills: a controlled 

follow-up study of level of communicated empathy. British Journal of Social Work, 27, 705- 

722. 

Nordström, C., & Thunved, A. (1998) Nya sociallagarna med kommentarer, lagar och författningar 

som de lyder den 1 januari 1998, Elfte upplagan Norstedts, 1998. 

15

Nugent, W. R., & Halvorson, H. (1995) Testing the effects of active listening. Research on Social 

Work Practice, Vol. 5, Issue 2, 152-177. 

Poulin, J. & Young, T. (1997). Development of a helping relationship inventory for social work 

practice. Research on Social Work Practice, Vol. 7, Issue 4, 463-490. 

Ranger, M. (1995). “Er det bare meg som roter sånn?” Klientsamtaler på et sosialkontor. Oslo: 

Universitetsförlaget. 

Sallmén, B., Öberg, D., & Schlyter, F. (2003). ASI/MAPS-projektet. Forskningsresultat, slutsatser 

och framtida riktlinjer. Delrapport oktober 2003. Statens kriminalvårdsstyrelse, Norrköping. 

Suchman, A. L. Markakis, K., Beck man, H. B., & Frankel, R. (1997). A model of empathic 

communication in the medical interview. JAMA, Februari 26, Vol. 277, No. 8, 678-682. 

Tengvald, K., Andrén, A., Bergman, H., Engström, C., Nyström, S., Sallmén, B., & Öberg, D. 

(2004) Implementing the Addiction Severity Index (ASI) in Swedish human services sectors: 

experiences, problems and prospects. Journal of Substance Use, 9(3-4), 163-171. 

16

Avh.Engström

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?