Industrin bromsar - ATL

DEBATT
I det här debattinlägget ger
Ingemar Ahlström en bakgrund
till allemansrätten. Han
förordar samråd och hårdare
krav på turistnäringen.
öretag
eller organisationer har ingen
egen allemansrätt, men kan bedriva
verksamhet på annans mark tack
vare att allemansrätten finns och att det
inte är förbjudet.
Allemansrätten är en rätt för den enskilde,
vilket Högsta domstolen slagit fast
i en dom från 1996.
RÄTTEN KAN utnyttjas av många tillsammans,
men om det medför påtagliga
olägenheter för markägaren får allemansrätten
inte användas på det sättet, konstaterade
Högsta domstolen.
I det aktuella målet dömdes en företagare
att vid vite kraftigt begränsa sin verksamhet.
Från markägarhåll hade man hoppats
att domen skulle visa att det var
förbjudet att bedriva kommersiell verksamhet
på annans mark.
ÄVEN OM allemansrätten är densamma
har det skett dramatiska förändringar
under åren.
På 1940-talet handlade naturturism i
huvudsak om enkelt friluftsliv som vandring,
tältning, paddling och cyklande.
Cyklade gjorde man på vägarna. Fyrtio
år senare var terrängcykling den snabbast
växande friluftsaktiviteten, liksom ridning.
För 30 år sedan fanns 800 islandshästar i
Sverige. Nu är de över 30 000 och används
mest för ridning i naturen. Utvecklingen
inom naturturismen har varit likadan över
hela linjen; allt ökar och nya aktiviteter
tillkommer för att utveckla ”upplevelseindustrin”.
Men allemansrätten är densamma.
OM MAN INTE inser innebörden av den
här utvecklingen blir det problem.
Naturvårdsverket hissade varningsflagg
redan 1980, men Turistrådet tittade åt annat
håll. Om inte annat borde utredning
Allemansrätten och kommersen 15 år senare
ha fungerat som en väckarklocka.
Men turist näringens intresse centralt för
kompetensutveckling på allemansrättens
område har varit måttligt. Allemansrätten
har mest betraktats som produkt och säljargument.
LRF HAR föreslagit att Miljöbalkens kapitel
om skydd av naturen kompletteras
med en mening om att kommersiell verksamhet
inte ingår i allemansrätten. Men
det är ju redan klart att allemansrätten
gäller för den enskilde, så förslaget innebär
egentligen inga inskränkningar i allemansrätten.
Däremot påverkar det naturligtvis
möjligheterna att dra nytta av allemansrätten
i samband med turism och organiserat
friluftsliv. Jag tror inte att
lagstiftning och avtalskrav är rätt väg. Det
blir svårigheter med definitioner och
gränsdragningar. Det blir också problem
för den småskaliga glesbygdsturismen.
REDAN I SLUTET av 1970-talet tog Naturvårdsverket
fram rekommendationer
för organiserad friluftsverksamhet.
En utveckling av rekommendationerna
med anpassning till dagens förutsättningar
och med bredare markägarperspektiv kan
Lagen är visserligen densamma, men
förutsättningarna har förändrats
genom kommersiell turistverksamhet
i form av allt från ridning till
kanotläger och terrängcykling.
Foto: Ingemar Ahlström
Ingemar Ahlström är författare till boken
Allt om allemansrätten – ett svenskt
kulturarv.
vara en mer tilltalande lösning. Sådana
rekommendationer bör kombineras med
skärpta krav på kunskap i organisationer
och turistnäring om allemansrättens förutsättningar.
Ansvaret för kunskapsutveckling
inom naturturismen ligger på den
centrala turistmyndigheten, som nu är Tillväxtverket.
EN TURISTNÄRING som inte utvecklas
i harmoni med lokalbefolkning och
markägare har ingen framtid. Och en småskalig
naturturism har ingen framtid utan
trygg tillgång till allemansrättslig mark.
Tips för surfaren
www.friluftsplanering.se
Ingemar Ahlström
42 VI SKOGSÄGARE 5/11