Det kan aldrig bli som förr. En studie av äldre ... - Gestaltakademin

Masters of Science 

Gestalt in organisations 

"Det kan aldrig bli som förr" 

En studie av äldre personer med diabetes och 

deras upplevelse av vård i hemmet 

av 

Ann-Christine Wretman 018 

Januari 2007 

Handledare: Eva Henriksen 

Gestalt - Akademin University of DERBY 

- 1 -

Abstract 

Bakgrund: Vården av äldre personer i Sverige har förändrats sedan början av 1990-talet. 

Ädelreformen som då genomfördes flyttade över ansvaret från landstingets hälso- och sjukvård till 

kommunerna. I samband med reformen förvandlades långvarigt sjuka och handikappade personer 

från att ha varit patienter i vård och omsorg till boende, klienter, hjälptagare eller brukare. 

Samverkan mellan de båda huvudmännen ställer stora krav på samsyn och samarbete av alla 

inblandade parter för att vården i hemmet ska bli så optimal som möjligt. En grupp vårdtagare som 

är beroende av att samarbetet fungerar bra är personer med diabetes. Syftet med detta arbete är att 

undersöka vårdtagares upplevelser av vård i hemmet när han/hon får vård av personal från olika 

huvudmän. Metoden som använts är interpretentive phenomenological analysis, IPA. Kvalitativ 

intervjuundersökning med fenomenologisk-hermeneutisk ansats har använts i intervjuerna. 

Urvalet bestod av tre kvinnor och två män med diabetes. Deras berättelser har analyserats i olika 

steg. 

Resultatet visar att informanternas upplevelse handlar mer om hela deras livssituation och 

mindre om att de får vård från olika huvudmän eller att de har diabetes. Att inte kunna påver 

ka tider då hemtjänsten kommer eller att vara beroende av andra för sin personliga hygien 

upplevde många som ett problem. Känsla av värdelöshet i kontakt med vården upplevde några av 

informanterna som kränkande. Ensamhet och då framförallt vid måltiderna upplevde de flesta som 

svårt. En annan aspekt var att maten levererades i matlådor och blev då ofta smaklös och trist. 

Andra fynd var till exempel att kroppen sviktar och olika krämpor gör sig påminda vilket kan 

påverka de äldres sociala mönster. Många anpassar sig till detta och upplever trots dessa 

begränsningar att livet känns meningsfullt. 

En slutsats man kan dra av denna studie är att äldre människor kan känna sig utsatta och 

inskränkta i sina fält och att vården inte alltid ger respekt och utrymme för den personliga vård och 

de behov som äldre personer kan ha. 

- 2 -

Innehållsförteckning 

Abstract ......................................................................................................................................... 2 

Innehållsförteckning...................................................................................................................... 3 

Inledning........................................................................................................................................ 4 

Bakgrund ....................................................................................................................................... 5 

Beskrivning av sjukdomen diabetes.......................................................................................... 6 

Hälsa och sjukdom .................................................................................................................. 10 

Den åldrande människans psykologi....................................................................................... 11 

Kriser under livet..................................................................................................................... 15 

Teoretiska utgångspunkter .......................................................................................................... 16 

Fenomenologi...................................................................................................................... 16 

Livsvärldsbegreppet ............................................................................................................ 17 

Existentialism ...................................................................................................................... 18 

Teoribegrepp inom gestaltterapin............................................................................................ 19 

Problemformulering .................................................................................................................... 23 

Syfte............................................................................................................................................. 23 

Metod........................................................................................................................................... 23 

Interpretative Phenomenological Analysis, IPA ..................................................................... 23 

Kvalitativa intervjuundersökningar......................................................................................... 24 

Etiska övervägningar........................................................................................................... 24 

Tillvägagångssätt..................................................................................................................... 25 

Förförståelsen .......................................................................................................................... 25 

Datainsamling.............................................................................................................................. 26 

Beskrivning av intervjupersonerna...................................................................................... 27 

Intervjuundersökning............................................................................................................... 27 

Analys.......................................................................................................................................... 28 

Resultat........................................................................................................................................ 30 

Upplevelser av fält................................................................................................................... 30 

Diskussion ................................................................................................................................... 38 

Metoddiskussion...................................................................................................................... 41 

Etiska aspekter..................................................................................................................... 41 

Konklusion .................................................................................................................................. 42 

Litteraturförteckning ................................................................................................................... 43 

Bilaga 1 Intervjuguide......................................................................................................... 45 

Bilaga 2 Matris .................................................................................................................... 47 

Bilaga 3 Beskrivning av kontaktcirkel ................................................................................ 49 

Bilaga 4 Brev till informanten............................................................................................. 50 

Bilaga 5 Överenskommelse................................................................................................. 51 

- 3 -

Inledning 

Jag har som chef och arbetsledare inom offentlig sektor varit med om många omorganisationer 

och sett hur det kan påverka samarbetet och samverkan mellan vårdgivare från olika huvudmän. 

Många av dessa förändringar har handlat om vård och omsorgstagares vårdsituation. I 

gränsdragningen mellan kommunens omsorg och landstingets medicinska vård finns ett arbetsfält 

där arbetsuppgifter överlappar varandra. 

De senaste åren har mina arbetsuppgifter som verksamhetschef inneburit att indirekt försöka 

förstå och sätta mig in i den situation som både patienter och vårdgivare upplever. 

Distriktssköterskor är arbetsledare och ansvariga för hemsjukvården, till sin hjälp finns 

hemsjukvårdare till vilka hon delegerar och fördelar arbetsuppgifter, ett exempel på sådan 

arbetsuppgift är att ge insulin till patienter med diabetes i hemmet. Omsorgsinsatser organiseras 

av kommuner som har egen personal med arbetsledare. Om problem kring en vårdtagare skulle 

uppstå kan hemsjukvården och omsorgspersonalen kommunicera med varandra via mobiltelefon. 

Som distriktssköterska möter man ofta gamla och sjuka personer med varierande vårdbehov, 

många bor ensamma och har behov av hjälp både från hemsjukvård och kommunal hemtjänst, 

framförallt personer med diabetes. 

När jag frågar min personal hur de ser på sitt arbete i hemmet och då framför allt på vården av 

patienter med diabetes, så säger de att det ofta känns otryggt. De kommer till patienten för att ge 

insulin och upplever ofta att hemtjänstpersonalen inte är hos patienten när de kommer. Trots det är 

de tvungna att ge insulin och åka vidare till nästa patient. De har som rutin att ställa fram ett glas 

mjölk och en smörgås eller en banan innan de åker som patienten kan ta om han/hon skulle 

drabbas av lågt blodsocker. Det fungerar bra om patienten är vaken och går att kommunicera med, 

om patienten har stor insulindos och hemtjänsten är försenad kan vårdpersonalen uppleva 

otrygghet och oro att patienten skall drabbas av insulinkoma. 

Jag har ofta funderar över hur patienten upplever sin vardag och i min undersökning vill jag byta 

perspektiv och belysa patienternas upplevelse av den vård de får i hemmet. 

- 4 -

Bakgrund 

Ädelreformen som genomfördes i början av 1990-talet (Ädelreformen; prop.soc.dept. 1990/91:14) 

överflyttade ansvaret för äldre personers vård och omsorg från landstingens hälso- och sjukvård 

till kommunernas omsorgsorganisation, dock förblev det medicinska ansvaret kvar i landstingens 

regi. I samband med denna reform förvandlades långvarigt sjuka och handikappade från patienter 

i behov av vård och omsorg till "boende, klienter, hjälptagare, brukare", och inte enbart patienter. 

Många av dessa äldre personer har ofta en komplicerad sjukdomsbild och är i behov av medicinsk 

kompetens, motsvarande sjuksköterskekompetens. Beck-Friis skriver att ädelreformen är det mest 

oädla som hänt gamla och multihandikappade personer. Hon skriver vidare att kommunerna tog 

över sjukvårdsansvaret för äldrevården inklusive rehabilitering efter sjukhusvistelse utan att vare 

sig ha kunskap eller resurser att göra detta. Det låg pengar och politik bakom reformen anser hon 

om den största omvälvning som drabbat vården i modern tid i Sverige (Socialpolitik, nr 1 2000). 

Personal som vårdar äldre personer har således ofta olika huvudmän som arbetsgivare, dock är 

ofta arbetsuppgifter som de utför i hemmet både vård- och/eller omsorgs karaktär. Detta ställer 

stora krav på samverkan, samsyn och samarbete av alla inblandade parter. Landstingens hälsooch 

sjukvård och den kommunala vården och omsorgen präglas av olika traditioner och kulturer 

och det är viktigt att personalen från de olika organisationerna får möjlighet att lära av varandra 

och utvecklas tillsammans. Trots krav på förändrat arbetssätt och ökad samverkan mellan 

vårdnivåer och vårdpersonal visar det sig att vårdpersonal ofta saknar förståelse för 

vårdorganisationernas olika struktur, dess processer samt för utvecklingsarbete och förändrat 

arbetssätt (Henriksen 2002). Henriksen skriver vidare att en orsak till detta kan vara olika 

förståelseperspektiv av vårdarbete, förändringsarbete och dess organisation, en anledning till att 

det finns ett gap mellan teori och praktik i vården. Ett gap som hindrar samverkan mellan 

vårdnivåer, förändringsarbete och därmed utveckling av vårdkvalitet. 

En grupp vårdtagare som utsätts för olika vårdgivarorganisationer är patienter med diabetes. För 

att inte vårdtagaren skall drabbas av komplikationer av sin diabetessjukdom behövs samordning 

av insatser från både kommun och landsting. Det innebär att vårdtagaren inte kan vänta för länge 

med att få mat efter att ha fått sitt insulin. Min erfarenhet är att både personal och vårdtagare kan 

uppleva otrygghet kring vardagliga måltidssituationer. Det optimala vore om samma vårdgivare 

kunde ge både mat och medicinering - insulin − samtidigt. En undersökning som genomfördes i 

- 5 -

Stockholm 1999 visade på låg grad av samverkan och kvalitet av primärvårdens och hemtjänstens 

insatser. Genomgående saknades helhetssyn på de äldres behov av medicinsk rehabilitering och 

omsorg (Guruer & Thorslund 2003). En slutsats från den studien innebär att hela patientens 

sammanhang bör beaktas i vårdarbetet. 

Landstingets revisorer har riktat kritik mot vården och omsorgen av svårt sjuka äldre personer som 

bor kvar i hemmet. De skriver att samverkan mellan vård- och omsorgsgivare bör öka i den 

praktiska vården av äldre (Stockholms läns Landsting, 2006). Ett gemensamt beslut har tagits av 

kommunerna och landstinget i Stockholms län att med stöd från socialstyrelsen ska samarbetet 

utvecklas och gemensamma FoU enheter startas inom äldreområdet. FoU-enheterna ska vara ett 

nav i ett nätverk och verka för att inspirera, uppmuntra och stödja personal till forsknings-, 

utbildnings- eller utvecklingsprojekt och på så sätt försöka öka kvaliteten inom äldrevård och 

omsorg. 

I den Nationella utvecklingsplanen för vård och omsorg om äldre presenterar regeringen sin plan 

för utveckling av vård och omsorg av de äldre (prop.soc.dep.2005/06:115). Syftet är att skapa en 

nationell uppslutning kring denna utveckling. Det är viktigt att kommuner, landsting och staten 

har en gemensam syn på utvecklingsbehoven. Regeringen bedömer att det behövs förstärkta 

resurser till kommuner och landsting för att förbättra vården och omsorgen av de mest sjuka äldre. 

De föreslår att kommunerna och landstingen skall samverka så att den som får hemsjukvård, i 

ordinärt eller särskild boende eller som deltar i dagverksamhet också får övrig vård och 

behandling, hjälpmedel och vissa förbrukningsartiklar som hans eller hennes tillstånd fodrar. 

Beskrivning av sjukdomen diabetes 

Diabetes är en grupp av sjukdomar som innebär kroniskt förhöjt blodsocker som gemensam faktor. 

Orsaken till detta kan bero på nedsatt eller upphörd insulinsekretion i kombination med nedsatt 

perifer insulinkänslighet, s.k. insulinresistens. 

Symtomen är stora urinmängder, ökad törst och viktnedgång. På sikt leder diabetes till förändringar 

i både små och stora blodkärl. Utveckling av sådana komplikationer beror på i första hand 

blodglukosnivån, på sjukdomens duration och med sjukdomen ökar risken för att utveckla hjärtoch 

kärlsjukdomar. 

Diabetes är en kronisk sjukdom, vilket inne bär att den inte går att bota. Sjukdomen påverkar 

patientens livsvärld, vanliga beteenden och förhållningssätt till exempel arbete, kost och motion, 

graviditet, sexualitet, kostvanor, socialt liv, kan behöva omprövas. 

- 6 -

Förekomst 

I Sverige beräknas 3-4 % av befolkningen ha diabetes, risken att insjukna under sin livstid 

uppskattas till 15 %, det är framförallt äldre som drabbas. Omkring 20 % av alla äldre över 80 år 

beräknas ha diabetes. Det är ingen skillnad mellan män och kvinnor, dock är medelåldern vid 

insjuknandet lägre för män än för kvinnor. 85-90 % av all diabetes utgörs av s.k.typ 2-diabetes. 

Antalet medelålders män som insjuknar i typ 2 diabetes verkar ha ökat de senaste åren. 

På grund av en lång symtomfri period räknar man med att sjukdomen ofta är oupptäckt hos 

ungefär var tredje person i åldern 25-65 år. Bland äldre är den siffran betydligt högre. I hela 

världen beräknas antalet personer med diabetes att fördubblas under en 10 års period. I Sverige 

beräknas sjukdomen ta cirka 8 % av den totala sjukvårdskostnaden, beroende på sena 

komplikationer i njurar, ögon, nerver samt perifera och centrala cirkulationsrubbningar. (Hälso 

och sjukvårdsprogram 2002) 

Nationella riktlinjer 

Socialstyrelsen har i uppdrag att utarbeta nationella riktlinjer för god medicinsk praxis. Avsikten 

är att stärka patienternas möjlighet att få likvärdig, kunskapsbaserad vård i alla delar av landet 

(Dagmaröverenskommelserna mellan staten och landstingen för åren 1996-1999) Diabetes blev 

1996 det första sjukdomsområde där nationella riktlinjer utarbetades. Tyngdpunkten har lagts på 

förebyggande åtgärder för att förhindra utvecklingen av sena komplikationer. 

Ett mål för sjukvårdshuvudmännen är att utforma lokala vårdprogram för diabetesvården och att 

fördelningen av ansvaret mellan olika huvudmän fastställs i tydligt. 

I de nationella riktlinjerna bör det framgå patientens rätt till information om sin sjukdom samt 

vilka vårdinsatser som planeras samt när dessa ska ske. Information skall också ges om vad man 

som patient själv kan göra för att hantera sin sjukdom s.k. egenvård. Det bör också framgå hur 

olika behandlingsinsatser ska samordnas och vilken samverkan som behövs mellan vårdgivare, 

patient och av dennes anhöriga (Nationella riktlinjer. SOS, 1999). 

Kvalitet ansvar 

Världs hälsoorganisationen, WHO, Internationella Diabetesfederationen, IDF, vård professionerna 

och flera europeiska hälsovårdsorgan har genom en gemensam deklaration, S: t Vincentdeklarationen, 

1990, skapat påtryckningar för nationella ansträngningar för att minska utvecklingen 

av sena komplikationer vid diabetes genom kraftfulla insatser på förebyggande hälsooch 

sjukvård. I Sverige har S: t Vincentdeklarationen visat på stora lokala variationer när det 

gäller tillgång på diabetes vård. Deklarationen och dess målsättningar har dock haft stor 

- 7 -

genomslagskraft inom diabetes vården och har utgjort basen för ett Nationellt Diabetesregister för 

kvalitetssäkring av diabetesvården och framtagandet av de nationella riktlinjerna (Nationella 

riktlinjer, SOS 1999). 

Klassifikation och diagnos 

Klassifikationen av diabetes bygger på ett förslag av WHO-rapporten med riktlinjer för definition 

och klassifikation av diabetes 1998. 

A. Typl-diabetes, beta-cellsdestruktion som vanligen leder till absolut insulinbrist. 

B. Typ 2-diabetes, kan stäcka sig från företrädelsevis insulinresistens med relativ insulinbrist till 

en dominerande insulinsekretionsdefekt med eller utan insulinresistens. 

C. Andra specifika typer av diabetes, som kan bero på bl.a. genetiska defekter, sjukdomar i 

bukspottskörteln, diabetes orsakad av läkemedel, infektioner eller kemiska ämnen. 

D. Graviditetsdiabetes 

Diagnosen diabetes mellitus innebär ett fastande blodglukos mer eller lika med 6.1 mmol/1 % 

uppmätt vid två tillfällen eller ett slumpmässigt taget blodsocker mer än 11 mmol/1 % i 

kombination med symtom på hyperglykemi (Nationella riktlinjer, SOS, 1999). 

Målsättning och behandling 

En övergripande målsättning för behandling av all diabetes är att förhindra akuta och långsiktiga 

komplikationer, men med bibehållen hög livskvalitet för patienten, att kunna leva ett så normalt 

liv som möjligt och att uppnå en normal livslängd. Frihet från diabetessymtom som stora urin 

mängder, törst, trötthet och avsaknad av synförändringar är ett ytterligare mål. Patientutbildning i 

egenvård är viktigt och en förutsättning för att få goda behandlingsresultat, men även för att hjälpa 

patienten att få kontroll över sin livssituation och sin sjukdom. Efter klassificering av sjukdomen 

tas ställning till behandling i initialskedet. 

1. Icke farmakologisk behandling, livsstilsförändringar. 

2. Icke farmakologisk behandling i kombination med orala antidiabetika. 

3. Icke farmakologisk behandling i kombination med insulin. 

Komplikationer till diabetes 

Hypoglykemi (lågt blodsocker) 

Upprepade och djupa medvetslöshetsperioder kan ge permanenta hjärnskador och även dödsfall 

orsakade av hjärtarytmier eller trafikolyckor. Hypoglykemi sänker patientens livskvalitet och 

påverkar sociala funktioner och kan påverka både patientens och de anhörigas inställning till 

- 8 -

sjukdomen. Det kan leda till en genomgripande förändring av livssituationen med ångest 

och sänkt sinnesstämning som följd (Nationella riktlinjer. SOS. 1999). 

Diabeteskoma 

Diabeteskoma beror på allvarlig insulinbrist, det är ett allvarligt tillstånd som kräver intensivvård. 

Orsaken kan vara infektioner med feber, hjärtinfarkt, stroke, doseringsfel, graviditet och eller 

missbruk. 

Kirurgiska ingrepp vid diabetes 

För att undvika komplikationer i samband med olika kirurgiska ingrepp bör patienten ha en god 

glukoskontroll innan operationen. 

Högt blodtryck och höga kolesterolvärden (blodfetter) 

En bra blodtryckskontroll och behandling och normalisering av blodfetter är viktigt för att 

förhindra att patienten drabbas av hjärtinfarkt, stroke eller skador på njurar och ögon (Nationella 

riktlinjer. SOS, 1999). 

Sexuell problematik vid diabetes 

Sexualiteten är viktig för livskvaliteten. Vissa patienter får problem med sin sexualitet, orsaken 

kan vara flera, nerv- och/eller blodkärlskador men också psykologisk anpassning till sjukdomen, 

kan påverka självkänslan och relationen till sin partner. Mäns sexuella problem är främst 

erektionssvårigheter medan det för kvinnor är den sexuella lusten och upplevelsen som påverkas, 

kvinnor drabbas dessutom av torrhet i slidan och att det gör ont vid samlag. 

Det är sorgligt att det finns så lite information om hur kvinnor med diabetes kan förbättra sitt 

sexualliv skriver Zweigbergh (2005). En studie som hon hänvisar till omfattande 97 kvinnor med 

Typ 1 diabetes som jämfördes med 145 friska kvinnor, alla under 40 år Bland kvinnorna med 

diabetes uppgav 27 % att de hade problem så som minskad fuktighet i vagina, smärta under 

samlag och minskad lust i jämförelse mot 15 % av de friska kvinnorna. De kvinnor som hade 

sexuella problem var mer missnöjd med sin diabetesbehandling, jämfört med övriga kvinnor med 

diabetes. Hon skriver vidare att med enkla sextips och noggrann kontroll av blodsockret kan 

kvinnor med diabetes ha ett bra sexliv. 

Fotproblem 

Förändringar i fötterna, som orsakas av kärl- eller nerv påverkan eller en kombination av dessa 

som kan leda till kraftigt ökad risk för sår och infektioner, vilket kan kräva ibland olika former av 

- 9 -

amputation. 

Tandproblem 

Tandsjukdomar är vanligare hos personer med diabetes, troligen beror detta på förändringar i 

munslemhinnans mindre blodkärl, vilket kan ge infektioner, ökad glukoshalt i saliven. Förhöjt 

blodsocker kan ge intorkning och minskad salivproduktion. Tandinfektioner kan i sin tur ge 

förhöjt blodsocker (Nationella riktlinjer, SOS, 1999). 

Hälsa och sjukdom 

Den filosofiska frågan är när är en människa sjuk och när är hon/han frisk. Det är inte enkelt att 

svara på detta. Är man sjuk om man har fått en diagnos men inte har några symtom eller är man 

frisk när man har symtom men inte känner sig sjuk. Vad menas med ohälsa (Eriksson 1994). 

WHO har försökt med en definition av hälsa från 1946: 

"Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande och inte endast 

frånvaro av sjukdom eller svaghet." 

I WHO: s hälsodefinition förmedlas en helhetssyn, människan är i ett sammanhang. Ett vanligt 

sätt är att beskriva hälsa är att utgå från ovanstående definition och med hjälp av dess negation 

beskriva företeelsen, d.v.s. hälsa definieras som frånvaro av sjukdom. 

Att leva med diabetes 

Att leva med diabetes kan innebära stora påfrestningar, både psykiskt och fysikt. Ett stort ansvar 

läggs på patienten som kan behöva ändra livsstil radikalt och noggrant följa ordinerad behandling 

för att hålla blodsockernivån i balans. För det som normalt är en automatisk och osynlig process 

krävs en medveten handling för att inte drabbas av komplikationer. Den som inte klarar detta 

drabbas ofta av svåra skuldkänslor. 

En undersökning som Wredling (2006) genomförde visar hur kvinnor respektive män med 

diabetes upplever sin livskvalitet. Det visar sig att kvinnor har mer ångest och depression än män 

och upplevde sämre välbefinnande. Varför det ser ut så kan man spekulera om. Kanske har 

kvinnor lättare att tala om sin sjukdom. Kanske har kvinnor alltjämt ett större ansvar för hem och 

familj, vilket gör sjukdomen till en extra belastning. Hon noterar att när en man får diabetes följer 

i regel hustrun med till mottagningen. Det är däremot ovanligt att en kvinna som insjuknat får 

motsvarande stöd av sin man. 

Frågor som, kan jag fortsätta med mitt nuvarande arbete om risker finns att få hypoglykemi, eller 

synförändringar och hur påverkas relationer till mina arbetskamrater. Om patienten inte kan 

- 10 -

fortsätta sitt arbete, hur påverkar det försörjningen? Personer med diabetes fick förr inte ha statlig 

eller kommunal tjänst men sedan 1964 är det förbjudet att avvisa arbetssökande på grund av 

sjukdom. 

Hur blir relationen till anhöriga, de kan på samma sätt som patienten uppleva oro över att en 

familjemedlem har blivit sjuk, en känsla av osäkerhet kring vad som kan hända. Anhöriga kan 

också uppleva sorg som kan vara svår att visa för den sjuke. De kan också uppleva en otillräcklighet 

om patienten drabbas av stroke med förlamning och/eller afasi, eller annan hjärt,-kärl 

sjukdom. Hur länge kan de att orka fysiskt och psykiskt att vårda och ge omsorg? Många äldre 

patienter kan drabbas hårt av detta om man levt tillsammans i många år och på ålderns höst behöva 

skiljas och bo på olika boenden. 

Ändrade kostvanor där regelbundna måltider är viktigt för blodsocker balansen, men också att lära 

sig äta en diabetesanpassad kost, vilket i sin tur kan påverka den matkultur som finns i hemmet. 

Sexualitet där både lust och impotens kan förändras, men med nya mediciner och andra 

hjälpmedel kan man numera få hjälp med dessa problem, det är viktigt att man diskuterar detta 

öppet eftersom det fortfarande omges av tabun. 

Tidigare var det oförenligt med graviditet och diabetes. Genom att stora resurser satsas på att 

uppnå normala blodsockernivåer och med noggranna kontroller under graviditeten är resultaten i 

stort sett normala. Missfallsrisken är hos kvinnor med diabetes något högre. Risken för att barnet 

drabbas av diabetes är liten för diabetes Typ 1, Typ 2 diabetes däremot har mycket hög 

ärftlighetsfaktor. 

Den åldrande människans psykologi 

För att förstå åldrandet måste man titta på det livslopp den åldrande individen har bakom sig 

Hagberg & Rennemark (2004) skriver att när en människa har uppnått den sista livsfasen och får 

en ökad medvetenhet om att livet inte är oändligt, påkallar detta i sin tur ett behov av att göra en 

resumé över det liv som passerat. Erikson (1982) presenterar detta i en fasspecifik kvalitativ 

psykosocialutvecklings teori. 

Ålder 

(ca) 

Späd- 

barns 

ålder 

(0–1,5 år) 

Tidig 

barndom 

(1,5–3 år) 

Barn- 

dom 

(3–5 år) 

Sen 

barndom 

(5–12 år) 

- 11 - 

Tonår Tidig 

vuxen 

ålder 

Vuxen 

ålder 

Ålder- 

dom

Psyko- 

sociala- 

konflik- 

ter 

Signi- 

fikanta 

andra 

Tillit 

Misstro 

Moders- 

figur 

Tabell 1.1 Eriksons faser 

Självtillit 

Skam 

Initiativ 

Skuld 

Kompe- 

tens 

Under- 

lägsenhet 

Föräldrar Familj Grann- 

skap, 

skola 

Identitet 

Rollför- 

virring 

Intimitet 

Isolering 

Den andra konfliktfasen handlar om att acceptera den kroppsliga transcendensen. 

- 12 - 

Genera- 

tivitet 

Stagna- 

tion 

Kamrater Partner Arbete, 

familj 

Integritet 

Förtvivlan 

Mänsk- 

lighet 

Den psykosociala konflikt som enligt Eriksons teori utmärker ålderdomen utspelar sig mellan å 

ena sidan integrering av jaget å andra sidan desintegrering och förtvivlan. Han menar att det sker 

genom att man summerar sina egna erfarenheter på gott och ont och försöker utvinna någon form 

av helhet, sammanhang och meningsfullhet, å andra sidan motsatsen desintegration av jaget som 

utmärks av att man uppfattar det förflutna som osammanhängande och meningslöst och eller 

obegripligt. Han menar vidare att vi skapar vår självbild genom att bearbeta och sortera våra 

personliga erfarenheter så att de förflutna händelserna och den bild vi har av oss själva leder till 

vår uppfattning av den vi är. När vi blickar tillbaka är det ofrånkomligt att gamla oförrätter och 

tillkorta kommanden gör sig påmind och känslomässiga inslag av besvikelse, bitterhet, hat, skuld 

och skam kommer upp i vårt medvetande. Den psykosociala konfliktens lösning beror på hur vi 

har gjort upp med dessa känslomässiga inslag eller om vi har låtit bitterhet, besvikelse och 

skuldkänslor tagit över och det dominerar vår självbild och världsbild. 

Lyckas den åldrade människan utveckla jagintegritet leder detta till visdom (Hagberg & Rennemark 

2004). 

Erikson beskriver tre olika konflikter som kräver sin lösning under ålderdomen. 

Den första gäller möjlighet till differentiering av jagets funktioner. Det är när de sociala roller som 

man haft tidigare, inte längre är relevanta, som att yrkesrollen förlorats i samband med 

pensionering eller föräldrar förlorar sin relevans till sina barn när de blivit vuxna. I sådana 

situationer kan den åldrade individen, medvetet eller omedvetet bita sig fast i tidigare roller, vilket 

leder till stagnation och till vad man kallar en fixering av jagets funktioner. Man kan välja att gå 

vidare i sin utveckling och visdom genom att acceptera nya roller. Det kan vara som rådgivare 

eller mentorskap i arbetslivet, eller stödja de egna barnen och barnbarn.

Det är oundvikligt att med stigande ålder förloras kroppens vitalitet och spänstighet, huden blir 

mindre elastisk, syn och hörsel försämras och olika krämpor gör sig påmind. Det är viktigt att 

acceptera dessa förändringar och inte låsa sin energi och sitt engagemang kring detta, vilket är en 

del av vårt naturliga åldrande. 

Den tredje konflikten kallas jagtranscendens och liknar differentieringen av jagets funktioner 

men handlar inte om våra sociala roller utan om en djupare insikt om oss själva. Den åldrade 

människan kan upptäcka nya sidor hos sig själv eller börja utveckla konstnärliga aktiviteter. 

Intressen och egenskaper som gått förlorat i barndomen eller ungdomstiden kan åter komma fram 

och berika livet. Motsatsen till denna utveckling kallas jagfixering och leder till stagnation av 

självet. 

Ett annat begrepp som nämns i åldrandets psykologi är en teori om geotranscendens. Man 

menar med detta att i stället för att rikta sin uppmärksamhet mot den sociala omvärlden vända sig 

mot sin inre värld. Det tar sitt uttryck genom att man får en ökad känsla för världsalltet en 

omdefiniering av tids- och rumsperspektiv, en minskad rädsla för döden, ett minskat intresse 

för ytliga social relationer och materiella värden. Förändringen kan också medföra en minskad 

självcentrering och ett ökat intresse för stillhet och eftertanke. 

Den forskning som bedrivits kring Ericsons teori om den psykosociala utvecklingen har inte 

empiriskt blivit belagd. Man menar att begrepp som tillit och identitet är svår att operationalisera 

och därmed inte så lämplig inom den empiriska forskningen. 

En studie som genomförts av Andersson och Stevens (1993) visade att ihågkomna tidiga erfarenheter 

av föräldrarelationer, i termer av kyla respektive värme, var relaterad till graden av 

välbefinnande i ålderdomen. Minnet av en kylig relation till föräldrarna under barndomen var 

förknippat med lägre självförtroende, mer ångest, lägre nivå av anknytning och social integrering 

samt sämre tillit till det egna värdet. 

En annan studie av Hagberg (1995) visade att god tillfredställelse med nuvarande livssituation var 

framförallt förknippad med positiva värderingar av relationen till signifikanta andra under 

perioden före skolåldern men också under ungdomsåren. Det visade sig också att både psykisk 

status (förekomst av depression samt förmåga att hantera stress) och förekomst av neuroticism 

hade betydelse för tillfredställelsen under pensioneringen 

- 13 -

I ytterligare en undersökning där livshistorievärderingar gällde psykosociala konfliktlösningar 

framkom det genomgående att positiva värderingar av konfliktlösningar är relaterade till en stark 

känsla av sammanhang och meningsfullhet i nuvarande liv (Rennemark & Hagberg 1997a). Det är 

framföra allt positiva värderingar av sättet att lösa de första psykosociala konflikterna (tillit och 

självtillit), sam konfliktlösningen under tidiga vuxenåren (intimiteten) som är relaterade till känsla 

av sammanhang och meningsfullhet (se figur 1). Vidare har forskningen visat att den 

konfliktlösning som är specifik för tonårstiden (identitet), är särskilt relaterad till känslan av 

hanterbarhet som är en delkomponent i känslan av sammanhang och meningsfullhet. Vid fortsatta 

analyser av livshistorievärderingarnas relation till delkomponenter i känslan av sammanhang och 

meningsfullhet visade det sig att positiva värderingar av de första psykosociala 

konfliktlösningarna är särskilt relaterade till meningsfullhet och hanterbarhet,. Positiva 

värderingar av de tidiga vuxenårens konfliktlösningar är relaterade till känslan av hanterbarhet 

och begriplighet. 

Meningsfullhet Hanterbarhet Begriplighet 

Värdering av 

intimitespeioden 

(tidig vuxen ålder) 

Värdering av 

identitesperiden 

(tonår) 

Värdering av tillit 

och självtillit 

(spädbarns och tidig 

barndom) 

Figur 1.1 sid 27 samband mellan livsloppsvärderingar och känsla av sammanhang (Hagberg & 

Rennemark 2004). 

Antonovsky (1991) har definierat begriplighet, hanterbarhet och sammanhang att "Känsla av 

sammanhang" är en global hållning som uttrycker i vilken utsträckning man har en genomgående 

och varaktig men dynamisk känsla av tillit till att: 

1. De stimuli som härrör från ens inre och yttre värld under livets gång är strukturerade, 

förutsägbar och begripliga. 

2. De resurser som krävs för att man ska kunna möta de krav som dessa stimuli ställer på en 

- 14 -

finns tillgängliga. 

3. Dessa krav är utmaningar, värda investeringar och engagemang, det vill säga begriplighet, 

hanterbarhet och meningsfullhet. Han menar att den viktigaste aspekten är meningsfullhet 

som drivande och motiverande kraft. Sedan kommer begriplighet, utan den är det svårt att 

hantera olika situationer och problem (Westlund & Sjöberg 2005). 

I en senare studie av Hagberg & Rennemark, (2004) relateras livshistorievärderingar till sociala 

närverksaspekter. De har visat att god tillfredsställelse med det sociala livet under ålderdomen för 

kvinnor, kan vara förknippat med positiva värderingar av generativitet under de tidiga vuxenåren. 

För männen kan tillfredställelse med det sociala livet starkare förknippat med positiva värderingar 

av generativitet under senaste delen av vuxenåren och med driftighet under tidigare skolåren. I en 

sammanfattning av studierna kan man säga att minnet av föräldrar som varma och 

omhändertagande är förknippat med välbefinnande och god självkänsla, i 

synnerhet då det gäller ensamma män. De menar vidare att tidig anknytningsstil till föräldrarna 

lever kvar inom individen hela livet och påverkar känsloliv och beteendemönster (Hagberg & 

Rennemark 2004). 

Kriser under livet 

Senare forskning inom ramen för socialgerontologiska perspektiv visar att kriser under 

ålderdomen ej skiljer sig nämnvärt från .kriser och stress under hela livet. En empirisk studie visar 

att yngre människor rapporterar mer stress än vad äldre gör. (Tornstam 2005). I undersökningen 

fann man att äldre människors livskriser i samband med makes eller makas sjukdom eller död 

balanseras av de yngres 1ivskriser i samband med föräldrars sjukdom och död. Varje ålder har 

sina egna livskriser. Undersökningen visade att livskriser i samband med egen sjuk dom ökade 

med ålder, medan kriser i samband med separation och skilsmässa samt "andra 

kriser" minskade. Sammantaget gör detta att krisbelastningen blir ungefär lika stor, men olika 

sammansatt, i de olika åldersgrupperna. 

Det som är mer intressant är att fokusera på hur man upplever och hanterar de kriser som man 

drabbas av. Man kan ställa sig tre frågor. För det första, vilka typer av stressfaktorer är det som 

betecknar åldrandet. För det andra, hur hanterar människor dessa stressfaktorer, och för det tredje, 

vilket genomslag har detta på individens välbefinnande (Tornstam 2005). I en undersökning som 

han hänvisar till Elders Life Stress Inventory fann man hög stressfaktor vid makes/makas 

institutionalisering och makes/makas dödsfall, men en mindre stressfaktor var att drabbas av 

- 15 -

sjukdom, ekonomi och pensionering. Andras väl och ve tycks ha mer betydelse än det egna jaget. 

Coping 

Ordet coping kommer från engelskan och används för att beskriva hur man på olika sätt kan 

bemästra större eller mindre problem och stressfaktorer i tillvaron. 

Inom gerontologin finns två uppfattningar att den generella förmågan till coping förändras 

med åldern. Det ena antagandet är att förmågan till coping försämras med åldern, det 

andra antagandet innebär att förmågan till coping förbättras med åldern ( Tornstam 2005). 

En undersökning som han hänvisar till visar att olika personer reagerar olika på olika sorters 

belastningar. Den copingstrategi de använde sig av var anpassad till den speciella typ av 

påfrestning det handlade om, och till den speciella situation i vilken påfrestningen förekom. I en 

annan studie fann han framförallt två aktiva copingstrategier. Anpassning till institutionella 

förhållanden som syftar på en rad olika åtgärder, som att få fatt på den bästa läkaren eller 

behandlingen eller att få ut så mycket som möjligt av sjukförsäkringen. Målinriktade beteenden, 

handlade om att till exempel arbeta i trädgården, eller motionera eller göra något annat som 

läkaren rekommenderat. Studien visade att personerna i undersökningen kom till rätta med den 

försämrade hälsan genom att sänka sina förväntningar på sitt eget hälsotillstånd, och på så sätt 

komma till rätta med de problem som den försämrade hälsan kunde medföra. Passiva irrationella 

copingstrategier som att hoppas på förbättring var mindre vanliga. Aktivt motstånd som att inte 

följa rekommenderade undersökningar, behandlingar och mediciner var också ovanliga i 

undersökningen. I en annan undersökning som Tornstam hänvisar till fann man att aktiv coping 

sammanföll med högre grad av livstillfredsställelse, medan passiv coping sammanhängde med 

lägre grad av livstillfresställelse. Samtidigt måste man komma ihåg att copingstategierna skiftar 

beroende på individ och typ av belastning (Tornstam 2005). 

Teoretiska utgångspunkter 

Teoretisk grund för denna undersökning är existentialismen och fenomenologin. Andra utgångspunkter 

är från gestaltpsykologiska begreppen som fält, kontaktcirkeln - kontaktzoner. 

Fenomenologi 

Fenomenologi grundades av Husserl i början av förra seklet och var först en metodinriktning inom 

filosofin (Helenius 1990). Fenomenologin har utvecklat många inriktningar. Ett av de mest 

centrala begreppen inom fenomenologin är intentionaliteten. Med det avses att varje människa har 

en förförståelse som skapar ett perspektiv för tolkning av erfarenheter. Fenomen i vår omgivning 

- 16 -

finns inom ett visst tolkningsschema och individen blir därmed bunden att utgå från en viss 

position. Ordet fenomen kommer från grekiskan och betyder "det som visar sig". 

Ett annat centralt begrepp som Husserl använde var Livsvärld. För att förstå vad han menar är det 

nödvändigt att sätta in livsvärld i en fenomenologisk kontext, att "gå tillbaka till sakerna 

själva och en följsamhet mot sakerna" han använde begreppet i sin bok Logiska undersökningar 

(1901). Vändningen mot sakerna själva är förbundet med en samtidig vändning mot ett subjekt. 

De saker som vi skall gå tillbaka till är sakerna för någon, aldrig sakerna i sig själva, subjektet är 

alltid riktat mot något annat än sig självt (Bengtsson 1999). Det betyder att det alltid finns någon 

som fenomen visar sig för. 

Husserls filosofiska utveckling inom fenomenologin kan delas in i tre faser. 

1. Förfenomenologisk fas eller deskriptiv psykologi. 

2. Deskriptiv fenomenologi 

3. Transcendental fenomenologi 

I den förfenomenologiska fasen överför Husserl till stor del sin lärares teorier. Forsk- 

ningsinriktningen är deskriptiv och psykologisk och föregår den egentliga fenomenologin. Med 

den deskriptiva fenomenologin gör han upp med psykologismen, som reducerar allt till något 

psykiskt. I den transcendentala fenomenologin menar han att all mening och giltighet som erfars 

över huvudtaget har sin yttersta grund i ett rent eller transcendentalt medvetande. Han utvecklade 

en särskild metod, epocheen som han har övertagit från antika skeptikerna. De menar att hålla 

tillbaka sitt eget omdöme tills man har täckning för det man säger. Husserl utvidgade epocheens 

funktionsfält som ett tillbakahållande av alla existensomdömen. Att sätta existensen inom 

parentes och inte använda sig av den Husserl fick mycket kritik för denna metod av 

existensfilosoferna som menar, för att göra rättvisa till sakerna själva kan man inte skilja essens 

och existens från varandra de måste hållas ihop i den ursprungliga enhet som de bildar (Bengtsson 

1999). 

Livsvärldsbegreppet 

Livsvärlden är den värld där vi människor lever våra liv, den för givet-tagna världen. Begreppet 

har utvecklats ur den fenomenologiska traditionen med utgångspunkt från Husserls 

erfarenhetsfilosofi. Enligt Husserl är en objektiv, absolut värld endast en teoretisk konstruktion. 

Livsvärlden är den värld som vi alltid redan lever i tillsammans med andra människor och som vi 

kan stå i ett kommunikativt förhållande till. Det är en social värld med mänskligt skapade föremål 

- 17 -

och mänsklig organisering av livet, traderat från människa till människa, därmed är även 

livsvärlden en historisk värld. Varje bruksföremål hänvisar till en uppkomst och en skapare. I 

livsvärlden finns det strängt taget inte enskilda föremål, varje föremål som vi erfar och hanterar är 

omgivet av andra föremål och varje föremål som vi intresserar oss för hänvisar i sin tur till andra 

föremål i omgivningen (Bengtsson 1999). 

Existentialism 

Med ordet existens menas här: Verkligheten som människan upplever den. 

Existentialismen är en filosofi som utvecklades under 1800 talet av framförallt Hegel och 

Kierkegaard som menar att om vi vill förstå vad som verkligen existerar, måste vi hitta något sätt 

att få grepp om individuella enheter. Hegel menade att den enskilde individen förverkligar sig 

endast när han går upp i den organiska statens större och abstraktare enhet. Kierkegaard menar att 

det är de beslut vi fattar som är den viktigaste mänskliga verksamheten. Att det är genom de val vi 

gör som vi skapar våra liv och blir oss själva. För Kierkegaard, som var protestant, hade allt en 

religiös konsekvens och de val som vi gör är i förhållande till Gud. Många existentialistiska 

tänkare delade inte hans tro på Gud. Därför har två parallella existentialistiska traditioner 

utvecklats, dels den som vilar på en religiös tro och dels den som vilar på humanistisk tro. 

Heidegger var starkt påverkad av Kierkegaards filosofi var också elev till Husserl, 

fenomenologins grundare. Husserl menade att det var skillnad mellan essens och existens, 

Heidegger Såg detta som ett och samma förhållande. För honom var inte det väsentligaste vad 

människan är utan hur hon är (Magee2001). 

Existensfilosoferna menar att när jag själv påminns om att livet en dag tar slut, att jag upphör att 

existera och att vi erkänner att vi ska dö, att vi är helt ensam i detta och att vi lever en begänsad tid 

så förändras vi för alltid. Detta dilemma skapar ångest, existensångest, och frågor om livets 

mening kommer till oss. Är livet värt att levas utan innehåll, utan mening, utan mål. Dödens 

realitet tvingar oss att söka efter ett svar. 

Sartre, filosof och författare, mest känd för sitt författarskap, han menar att i en värld utan Gud har 

vi inget annat alternativ än att välja och genom våra val skapa våra egna värden. Och när vi gör det, 

bestämmer vi hur vår personlighet ska utvecklas, vi skapar oss själva. Människan är ingenting 

annat än vad hon själv gör sig till. När vi erkänner detta kan vi skapa ett engagerat liv 

(Hostrup2002). 

Filosofen Buber menar att ett engagerat liv uppstår i ett verkligt möte mellan Jag och Du. Han 

menar att allt är dialog, allt är relation. I denna relation uppstår det något mellan parterna som är 

mer än parterna själva, en upplevelse av liv och kraft som Buber menar har andlig karaktär. 

- 18 -

Människan kan genom dialogen skapa ett livsinnehåll och mening med livet. Han menar vidare att 

Jag blir till genom Du, att allt liv är verkligt möte och genom mitt förhållande till andra visar jag 

både till andra och inte minst mig själv att jag är (Hostrup 2002). 

Teoribegrepp inom gestaltterapin 

Historik 

Gestaltpsykologin är ursprungligen en perceptionsteori som allt eftersom utvecklades till en teori 

om inlärning och problemlösning och personlighetsutveckling. Överordnad teori var holism, 

fenomenologi och existentialism. Man menar att människan fungerar som en helhet och inte som 

olika delar och egenskaper, ting eller psykiska fenomen beskrivs inte som åtskilda delar utan står i 

ett ömsesidigt förhållande till den helhet de ingår i. 

Gestaltpsykologin uppstod omkring 1912 som en utveckling från elementpsykologins uppfattning 

om strukturering och gestaltningsprocesser och som ett alternativ till behaviorismen. Forskarna 

inom detta område undersökte hur det går till när människor upplever. Det var främst 

Gestaltpsykologen Lewin som förde ut gestaltpsykologin till ett kliniskt arbetsfält. De studerade 

fysiologiska processer som svarade mot en bestämd påverkan, men det var inte möjligt att studera 

medvetandet direkt och man kunde inte följa sambandet mellan stimuli, de fysiologiska 

processerna och individens upplevelse. Man antog därför att något "hände" och studerade detta 

något genom att beskriva och systematisera det som händer när människan utsätts för en bestämd 

sinnespåverkan. Man upptäckte att dessa processer följde vissa bestämda mönster och kallade 

dessa för gestaltningsprinciper. De formulerade dessa principer fenomenologiskt, utan att förklara 

dem fysiologiskt eller som inre psykiska strukturer. Frits Pearl är den psykoanalytiker som är mest 

förknippad med gestaltterapi. Han arbetade som neuropsykiatriker i Berlin under 20 talet och 

lärde där känna Kurt Goldstein, gestaltpsykolog. Genom honom träffade han sin blivande hustru, 

Laura Posner, som studerade hos Martin Buber och genom kontakten med dem stötte han på 

existentialismen och perceptionsteorin Detta fick sedan stort inflytande på grundide´n bakom 

gestaltterapin. De lämnade Tyskland på grund av det politiska klimatet 1933 och bosatte sig i 

Sydafrika, där han arbetade som psykiatriker med stor framgång. Tillsammans arbetade de med 

nya ideer som föregick gestaltterapin. I Sydafrika skrev han boken Ego, Hunger and Aggression 

som blev den första teoretiska texten om gestaltterapi, den utkom 1947. 

- 19 -

Så småningom flyttade de till New York där de tillsammans med en krets av dynamiska personer 

utvecklade gestaltterapin. Det första gestaltterapeutiska institutet bildades 1952 (Hostrup 2002). 

Holism(helhet) 

Ett av de viktigaste teoretiska begreppen inom gestalt terapin är helhet, vilket också är innebörden 

i ordet gestalt. Pearls var mest intresserad av att undersöka människan som helhet och hennes 

förhållande till omgivningen (Clarkson & Mackewn 1993). Han tror att människan är en odelbar 

enhet av kroppsliga, emotionella och mentala erfarenheter. Om man drabbas av sorg, känslor av 

ledsenhet eller ångest drabbas man också av kroppsliga fenomen som t.ex. hjärtklappning, 

förändrad andning, snabbare puls. En känsla av sorg utan påverkan i kroppen är omöjlig. Han 

menar att vi alltid är i relation till vår omgivning och definierar oss själva till den, till andra 

människor, andra idéer och kulturer. 

Självreglering 

Människan organiserar sina behov utifrån det mest dominerande behovet. Perls kallar detta för 

självreglering (Clarksson-Mackewn1993). Om det finns en konflikt mellan olika behov tar det 

mest dominanta behovet över. Som exempel visar han genom en berättelse om en korpral som 

återvänder från kriget utmattad och uttorkad, hans vänner gratulerade honom och berättade att han 

blivit befordrad, korpralen lyssnade inte på det han fick höra, han hade bara en tanke i 

huvudet det var att få vatten. Innan han kom in i lägret attackerades de av ett fiendeplan, korpralen 

glömde sin törst och sökte skydd från angreppet. Det här exemplet visar på hur vi organiserar 

olika behov, självreglering. 

Fältteorin 

Gestaltpsykologen Kurt Lewin var den som först utvidgade gestaltpsykologin till att också vara 

en teori om personlighetsutveckling. Han menar att sociala, kulturella och psykologiska fenomen 

är dynamiska krafter som arbetar tillsammans i organiserade helheter och att vi påverkas och 

påverkar varandra, individen och dennes beteende kan ej ses isolerat från andra. Lewin 

undersökte och beskrev hur totaliteten av data bildar ett dynamiskt fält där alla fakta är ömsesidigt 

beroende av varandra. Denna teori kallade han fältteorin. 

Enligt fältteorin är våra upplevelser en funktion av en oavbruten dialog mellan människan och 

omvärlden − med behov, erfarenheter, värderingar, möjligheter. Vi upplever oss alltid i relation 

till några/någon. Därför kan ensamheten, även när vi fysiskt är ensamma, endast förstås i samband 

med en upplevd frånvaro (Hostrup 2002). 

- 20 -

Förgrund-bakgrund 

Det som ger gestalten mening är på det sätt vi organiserar den och när gestalten får mening blir 

den en upplevelse, vi upplever inte tingen, ljuden, ljuset etc var för sig utan fenomenen i deras 

inbördes relation. Vi ordnar dessa sinnesintryck i en struktur där något är i förgrund och något i 

bakgrund. Det bildas ett mönster där en del av gestalten framstår som något väsentligt mot en 

bakgrund som vi inte lägger särskilt märke till. Så länge vi kan gestalta ett fenomen så blir det 

balans inom oss, men om vi inte kan reda ut och tolka dessa spänningstillstånd uppstår en obalans 

som skapar energi och sätter igång processen att organisera intrycken. Bakom varje obalans finns 

därför ett ouppfyllt behov av att finna mening (Hostrup 2002). 

Kontakt-kontaktzoner 

Gestaltterapin använder en modell för att beskriva kontaktens olika faser som kallas 

kontaktcirkeln dessa kontakter delas in i fyra orienteringspunkter, ingen kontakt − förkontakt − 

full-kontakt - efterkontakt. 

Kontakten med omgivningen är en ständig pågående process, vi upplever den både känslomässigt 

och mentalt, dessa upplevelser kan beskrivas som: 

• sinnespåverkan in i från kroppen — innerzon. Det kan handla om känslor, spänningar, 

smärtor, obehag, temperaturförändringar osv. 

• mentala processer — mellanzon, inriktar sig på mentalt arbete, dvs tolkningar förståelse, 

föreställningar, fantasier, planer. I mellanzonen granskas verkligheten. 

• sinnespåverkan som kommer utifrån omvärlden — ytterzon, fångar upp förnimmelser från 

omgivningen genom våra sinnen hörsel, syn, lukt, känsel (Hostrup 2002). 

Kontaktcirkeln 

Kontakten med vår omgivning går i olika faser och tillsammans skapar dessa faser en process där 

gestalter bildas, görs färdiga och upplöses. Processen uppstår när ett behov finns och slutar när 

behovet är tillfredställt. Inom gestalt kallar man denna process för kontaktcirkel. Hostrup (2002) 

delar in denna process i åtta olika faser som hon beskriver på följande sätt: 

1. Vila. Det finns inget behov som pressar på, inget speciellt i förgrunden 

2. Ett behov uppstår t ex av social kontakt. Behovet skapar en spänning/energi. Allt eftersom 

behovet ökar och blir starkare, organiseras det i förgrunden av medvetandet. 

3. När figuren har blivit väldefinierad, dvs det som är viktigt och oviktigt är sorterat och 

individen är klar över vad hon saknar och går mot behovstillfredställelse. Denna rörelse är 

oftast mentalt organiserad, mellanzonsaktivitet, Därefter går vi på spaning, och 

- 21 -

undersöker vår omvärld. I gestaltspråk kallas detta att scanna fältet. 

4. Vi väljer riktning, vi bestämmer till vem och hur vi ska få kontakt. 

5. Nu handlar vi mer målinriktat, rör oss emot omgivningen och får fysisk kontakt. 

6. Det egentliga mötet börjar med det som gestaltterapin kallar förkontakt. Det består oftast i 

sociala gester, hälsningsfraser, väder och vind. En kontakt som vi lätt kan dra oss ur utan 

att skapa konflikt. 

7. Om förkontakten gått bra, förändras den, vi lägger bort de sociala gesterna och visar mer 

öppet vilka vi är genom att närma oss varandra känslomässigt, om den andre också gör det 

går vi in i fullkontakt. Detta möte kan var mer eller mindre intimt beroende på vilka tankar, 

känslor och handlingar vi visar för varandra, om behovet ska kunna tillfredsställas och 

sedan upplösas, måste mötet innehålla det utbyte av rektioner som är målet för bådas 

behov. 

8. Här upplöses all aktivitet som försiggått. Vi går in i efterkontakt, tackar varandra med att 

Awareness 

säga "Det var trevligt att träffas", "Nu måste jag gå vidare", "Ring mig när du har tid" osv. 

Vi drar oss tillbaka och är redo att börja en ny kontaktprocess när ett nytt behov visar sig. 

Awareness (medveten kontakt) är ett annat begrepp inom gestaltpsykologin. Man menar att vi 

alltid är kontakt med omgivningen och organiserar vår kontakt utifrån figur — grund. Det som vi 

urskiljer från bakgrunden bildar en gestalt (figur) och bakgrunden blir mindre medveten för oss. I 

kontakten med omgivningen upplever vi att vi har kontakt, men också vad och hur vi upplever denna 

kontakt, processen kallar gestaltterapin för awarenessprocessen (Hostrup 2002). 

Kontaktstörningar 

Under vår uppväxt utvecklar vi vårt kontaktmönster i förhållande till den omgivning som vi växer 

upp i. Vi lär oss att det är livsviktigt i vissa bestämda situationer, ett bestämt beteende eller 

utstrålning hos en person att avbryta kontakten med omvärlden. Kontakten kan avbrytas 

automatiskt, utan awereness, i olika faser i kontaktcirkeln, dessa kontaktavbrott kallas även 

försvarsmekanismer. Dessa störningar träder automatiskt in och hindra oss från att uppleva vissa 

aspekter av mötet med världen och följer oss även som vuxen (Hostrup 2002). 

- 22 -

Problemformulering 

Min hypotes är att äldre personer med diabetes som är beroende av vård i hemmet kan uppleva 

inskränkningar i den egna autonomin, dels på grund av fysiska inskränkningar i form av 

handikapp och ålderdomssvaghet och dels på att vardagens rutiner styrs av att man är beroende av 

vårdpersonal. Denna hypotes, samt de facto att vården är uppdelad på två olika huvudmän, kan 

skapa störningar i patientens livsvärld. 

Syfte 

Syftet med denna studie är att beskriva upplevelser av vård i hemmet utifrån en existentiellt och 

gestaltteoretisk ansats och utifrån åldrandets psykologi som det beskrivs av Ericson samt 

Tonstam. 

Metod. 

• Interpretative Phenomenological Analysis, IPA 

• Kvalitativ intervjuundersökning. 

Interpretative Phenomenological Analysis, IPA 

IPA utgår från fenomenologisk hermeneutik. Metoden har använts speciellt inom psykologin och 

används numera också av forskare inom socialpsykologin och hälso och sjukvården. Analysen 

försöker förstå erfarenheter och upplevelser av en persons personliga och sociala värld och den 

mening personen själv ger sin upplevelse. Samtidigt som forskaren har en aktiv roll i processen så 

försöker han komma så närma som möjligt personens livsvärld. Detta kan ej göras fullständigt 

utan kompliceras av forskarens egen uppfattning och tidigare erfarenhet. Smith (2003) beskriver 

detta som en tvåstegs process eller dubbel hermeneutik. En kombination av betonande 

hermeneutik och frågande hermeneutik. Samtidigt som forskaren gör en detaljerad analys av 

texten kan han/hon också ställa kritiska frågor till texten - vad är det som personen försöker säga – 

det är något som kommer fram här som inte var meningen – är det något som jag blir medveten 

om som personen inte själv är medveten om. Han skriver vidare att tillåta dessa två aspekter i 

- 23 -

analysen kan ge en djupare och rikare tolkning till intervjupersonens livsvärld. 

Kvalitativa intervjuundersökningar. 

Kvalitativa forskningsmetoder fokuserar på art och beskaffenheten av det studerade fenomenet 

och har fokus på det unika. I en kvalitativ metod kan man enbart uttala vad som händer i 

intervjusituationen man kan inte dra några generella slutsatser. Kvantitativa forskningsmetoder 

tar fasta på hur stort, hur mycket och mängden egenskaper hos forskningsobjektet, fokus är på det 

generella. 

Etiska övervägningar 

Etiken bör tas upp redan på planeringsstadiet och följas under hela forskningsprocessen. En 

skriftlig överenskommelse är en trygghet för båda parter. Den kan innehålla syfte, hur intervjun 

kommer att genomförs, plats, användandet av bandspelare, konfidentialitet samt presentation av 

det färdiga materialet och hur det kommer att användas. 

Övriga aspekter att tänka på är att intervjun görs i patientens hem. Som forskare behöver jag visa 

lyhördhet och respekt för deras behov. Det kan vara om anhöriga finns hemma, kan de vara med 

och lyssna. Om informanten inte vill använda bandspelare eller om de vill avbryta intervjun utan 

att ange anledning. 

Man bör ställa sig några etiska frågor som kan komma upp under intervjuundersökningen (Kvale 

1997). 

Syftet med intervjun. Bör inte bara gälla det vetenskapliga värdet utan också vara att förbättra den 

undersökta mänskliga situationen. 

Planering: Att få undersökningspersonernas samtycke till att delta i undersökningen, att säkra 

sekretessen och överväga de konsekvenser som kan följa av undersökningen för intervjupersonens 

del. 

Intervjusituationen. Vad händer i mötet, är fenomenologin den bästa metoden? 

Hur förändras uppfattningen för den som intervjuas under tiden som intervjun pågår, vad blir 

konsekvensen om den intervjuade upplever stress eller får en förändrad självuppfattning 

Utskrift. Stämmer utskriften med de intervjuades muntliga uttalanden, även här måste sekretessen 

säkras. 

- 24 -

Analys. Hur djupt och hur kritiskt kan intervjuerna analyseras och skall den intervjuade ha 

inflytande över hur deras uttalanden tolkas. 

Verifiering. Det är forskarens etiska ansvar att så långt det är möjligt verifiera den kunskap han 

förmedlar i sina rapporter. 

Rapportering. Även här tänka på sekretessen, samt funderar över vilka konsekvenser som den 

publicerade rapporten kan ha för den intervjuade personen och för den grupp eller institution som 

han representerar. 

Tillvägagångssätt 

För att hitta intervjupersonerna kontaktades verksamhetschef eller föreståndare för fyra 

vårdcentraler i två kommuner. Föreståndare och chefer gav mig positiv respons kring att 

genomföra undersökningen och mitt nästa steg blev att via telefon kontakta en distriktssköterska 

för varje enhet. De flesta patienter med diabetes som distriktssköterskorna kände till var kost och 

tablettbehandlad och uppfyllde ej kriterierna för min undersökning men de lovad att kontakta mig 

så fort de hittat lämpliga patienter. Sex patienter som uppfyllde urvalskriterierna, två män och fyra 

kvinnor i ålder 78-86 år valdes. 

De patienter som valdes ut, fick ett brev med en fråga om de kunde tänka sig att medverka i 

studien. Jag berättade kort om vem jag var och syftet med uppsatsen samt att de kommer att bli 

kontaktad med en fråga om de ville delta i undersökningen samt bestämma plats, datum och 

tidpunkt för intervju. 

En till två veckor senare kontaktades informanterna. Alla var positiv till att delta i undersökningen 

och vi kom överens om tid och plats för intervju inom de närmaste veckorna. 

Förförståelsen 

Vi påverkar och påverkas ständigt av vår omgivning och det är omöjligt att möta världen förutsättningslöst. 

Språk, begrepp, socialt sammanhang, kultur och personliga erfarenheter påverkar 

vår tolkning av omvärlden. 

I forskningssammanhang är detta både en fördel och nackdel. Fördelen med förförståelse är att 

forskaren har en god inblick i studieområdet och därmed skulle teoretiskt det minska feltolkning 

samt att det ofta går fortare att nå resultat. Faran med en för hög grad av förförståelse kan vara att 

forskningen inte blir en process där vad som helst kan inträffa utan mer karakteriseras av 

- 25 -

standardisering (Rönnerman 2004). 

Min egen förförståelse grundas i min erfarenhet av att i många år arbetat som chef i offentlig 

sektor vilket gett mig en god inblick i problematiken kring vården av äldre personer som har 

diabetes. Jag arbetar själv inom området vilket medför att jag har viss kännedom om vilka 

vårdtagare som får vård från båda kommun och landstinget. Min egen personal samarbetar på 

helger med personal från övriga vårdcentralen inom området, urvalet av vårdtagare underlättas 

genom detta, en nackdel kan vara att jag påverkar urvalet med min egen förförståelse av 

vårdgivaren. Det är viktigt att jag i urvalet och i intervjusituationen är medveten om detta. 

Datainsamling 

Informanterna har diabetes, är insulinberoende och får vård i hemmet av vårdgivare från både 

landsting och kommun 

Kriterier 

• Diabetes och insulinberoende 

• 65 år eller äldre från två kommuner 

• Har behov av insatser i hemmet med vårdgivare från kommun och landsting 

• Tala och förstå svenska 

• Inte lida av demenssjukdom eller någon kognitiv störning 

Metoden var att intervjua 5 personer, män och kvinnor, med diabetes, som får vård i hemmet av 

både hemtjänst och hemsjukvård. 

Antalet intervjupersonen beror på undersökningens syfte. I kvalitativa undersökningar tenderar 

antalet individer att var antingen för lite eller för stort. Om antalet är för litet är det omöjligt att 

göra statistiska generaliseringar eller testa hypoteser om antalet är för stort går det inte att göra 

några mer ingående tolkningar av intervjuerna. Genom att koncentrera sig på enskilda individer är 

det möjligt att undersöka ett specifikt fenomen i förhållande till omgivningen (Kvale 1997). 

IPA forskaren försöker vanligtvis hitta en homogen grupp, om man till exempel intervjuar sex 

informanter kan man inte använda slump eller stickprovsundersökningar, IPA går i motsatt 

riktning och bygger på en liten och målinriktad urvalsgrupp (Smith 2003). Den detaljerade 

analysen och individuella transkriptionen kräver lång tid att bearbeta, en intervju på en timma, 

- 26 -

ukar ofta ta 6-8 timmar att skriva, intervjuerna skrivs ofta ner ordagrant och med pauser, 

hummanden, skratt och andra uttryck som är vanliga i samtal. 

Jag valde att intervjua 5 personer för att gruppen skulle bli mer hanterbar för mig i 

bearbetningsfaserna och antalet är ofta tillräckligt för en mastersuppsats. Genom gående i min 

analys och diskussion använder jag ordet informant för att beskriva den person som intervjuas. 

Beskrivning av intervjupersonerna 

K 1 kvinna 78 år med diabetes, insulinbehandlad, synskadad, går med rullator. 

K 2 kvinna 84 år med diabetes, insulin behandlad, svårt att gå, hjärtsjukdom. 

K 3 kvinna 86 år med diabetes, insulinbehandlad, stroke, synskadad. 

K 4 kvinna 77 år med diabetes, insulinbehandlad, svårt att gå. 

M 1 man 82 år med diabetes, insulinbehandlad, njurproblem, har svårt att gå och balansproblem. 

M 2 man 84 år med diabetes, insulinbehandlad, rullstolsbunden, hjärtsjukdom. 

Intervjuundersökning 

Jag vill förstå värden ur din synvinkel. 

Jag vill veta vad du vet på det sätt som du vet. 

Jag vill förstå meningen i din upplevelse, gå i dina skor uppleva tingen som du upplever dem, 

förklara tingen som du förklarar dem. 

Vill du bli min lärare och hjälpa mig att förstå (Kvale 1997). 

Det här citatet beskriver det fenomenologiska förhållningssättet i intervjusituationen, för att lära 

sig av den intervjuade och sätt sig in i deras livsvärld. Forskningsintervjun är en mellanmänsklig 

situation, ett samtal mellan två parter kring ett gemensamt tema. 

Intervjuerna var halvt strukturerade och genomfördes med stöd av en intervjuguide. De varade i 

en timme och bandades. Frågorna rörde sig kring deras upplevelse av sin livsvärld och den vård 

och omsorg de fick i hemmet. Intervjuerna genomfördes hemma hos informanterna. Genom att 

vara i den miljö där undersökningen ska genomföras kommer man in i den lokala jargongen, de 

dagliga rutinerna och maktstrukturerna och får därmed en känsla av vad de intervjuade talar om. 

- 27 -

(Kvale 1997) skriver vidare att intervjuaren måste bygga en atmosfär där den intervjuade känner 

sig trygg nog för att tala fritt tala om sina upplevelser och känslor, samtidigt se till att intervjun ej 

blir en terapeutisk situation som han/hon ej förmår att hantera. De flesta av informanterna var 

ensamstående, förutom en som var gift och bodde tillsammans med sin make. Innan den intervjun 

genomfördes tillfrågades både patienten och maken om de hade några synpunkter kring intervjun, 

om maken ville var med och lyssna eller delta samt var i hemmet de ville att intervjun skulle äga 

rum. De samtyckte båda till att genomföra intervjun. Maken skulle vara i ett angränsande rum och 

vi skulle sitta i köket. Han var välkommen in till oss om han några frågor. 

En överenskommelse med informanterna skrevs innan intervjun där den intervjuade fick 

information om syftet med intervjun, hur den kommer att publiceras och hur vårdtagarens sek- 

retess beaktas. Vi skrev båda under överenskommelsen och informanterna fick behålla den. 

Den första intervjun blev en pilotintervju. Under intervjun krånglade bandspelaren och jag fick 

avbryta för att köpa nya batterier, bandet blev svårt att avlyssna. Jag valde att inte använda mig av 

denna intervju. Informanten hade mycket att berätta om hur hon uppfattade vården och omsorgen 

från vårdgivarna, men också den ensamhet som hon beskrev. Det hade varit värdefull information 

att ha med i materialet. 

Som forskare kommer jag in i hemmet med auktoritet och med den medvetenheten är det viktigt 

att skapa bra kontakt innan intervjuerna börjar, det kan man göra genom att fråga hur de har det, 

att vara lugn och inte forcera fram en kontakt. Det är värdefullt att skapa denna trygghet för att 

kunna fördjupa samtalet. 

Intervjuerna började med att säga informantens förnamn och vart vi befinner oss. Min första fråga 

var ofta "Vill du berätta om en vanlig dag". Informanterna kunde lätt berätta om sin 

vardagssituation och det blev naturligt att fråga vidare om det var någon speciell händelse de vill 

berätta mer om. När jag la märkte till någon sinnesförändring eller kroppsrörelse hos informanten 

stannade jag, gjorde en paus och för att fördjupa samtalet genom att säga "jag märker att du blir 

ledsen" eller "hur känner du dig just nu" eller "vill berätta mer om detta". Intervjuguiden användes 

som stöd om kontakten med informanten förändrades eller att jag blev okoncentrerad och tappade 

fokus på samtalet. 

Analys 

En reflexiv studie innebär en ständigt pågående tolkande analys. Just på grund av att den är 

- 28 -

eflexiv så är den osystematisk och systematisk om vartannat. Osytematisk därför att vi tillåter oss 

att reflektera över det som dyker upp under intervjuernas gång, oavsett om vi kommer att göra 

något av det eller ej. Systematisk därför att vi kan bestämma oss för att vid varje intervju 

reflektera över vissa saker, till exempel platsens betydelse för intervjuns innehåll eller kanske den 

intervjuades position i samhället. Så länge vi intervjuar så sker analysen och varje intervju blir 

annorlunda likaväl som frågeställningen hela tiden förändras och vässas (Thomsson 2002). 

Intervjuerna transkriberades i fyra steg. 

Första analysfasen inleddes med att ordagrant skriva ner hela intervjusamtalet. Det är viktigt i 

första steget i analysen att läsa och åter läsa transskripten för att bli så bekant som möjligt med 

texten, varje gång texten läses igen kommer nya insikter upp (Kvale 1997). Kursiverad stil har 

använts genomgående i materialet för att återge vad informanterna säger. 

I andra analysfasen valdes nyckelord och meningar ut från texten. Efter detta moment lästes hela 

intervjumaterialet åter igenom. 

I den tredje analysfasen sorterades de olika nyckelord/meningar i teman och listades på ett papper. 

Dessa meningsbyggnader sammanfördes sedan med liknande teman, till exempel: 

"Jag för en kamp att få sova så länge som möjligt." (M 2) 

"Jag tycker det är rätt så bra." (Kl) 

"Jag är orolig för detta." (K2) 

"Det är en sån oro så det går inte att beskriva." (K2) 

"Jag har lite ont i knäna." (K2 "Jag lite svårt att andas" 

"Jag vet inte om jag törs tala om vad jag gör en gång. "(K2) "Jag har undra om det har någon betydelse. 

"(K2) 

I fjärde analysfasen kategoriserades de meningsskapande enheterna i tre olika gestaltbegrepp: 

1. Fältet: informantens upplevelse och beskrivning av påverkan av vården, psykiskt, soocialt 

och medicinskt. 

2. Kontaktzoner: informantens upplevelser i sin kropp, sina sinnen och förställningar om sin 

livsvärld 

3. Existentiella begrepp: informantens upplevelse av livsfrågor och frågor kring liv och död 

samt sin egen existens i världen. 

De meningsskapade enheterna sammanställdes i en matris. (Bilaga 2) En av informanternas 

- 29 -

upplevelser illustreras med hjälp av kontaktcirkel. ( Bilaga 3) 

Resultat 

Upplevelser av fält 

Informanten (Kl) bor tillsammans med sin make i en handikappvänlig lägenhet. Hon har 

synnedsättning på båda ögonen och svårt att gå efter en höftoperation. Använder rullator, även 

inom hus. Hon berättar att hon upplever det svårt att inte få sova ut på morgonen. Varje morgon 

måste hon stiga upp och göra sig i ordning innan hemsjukvården kommer och ger henne 

insulinsprutan. 

"Man får inte sova om morgnarna." 

"Jag vill helst vara klädd." 

På vardagarna kommer de ofta samma tid men på helgerna kan det variera. Hon berättar att hon 

ofta får vänta på frukosten men upplever inte det som något stort problem. 

Informanten (K2) bor högt upp i ett flervåningshus och säger att där känner hon sig lugn. Hon 

vaknar ofta tidigt på morgonen, stiger upp och tar medicin för andningsbesvär och smörjer sina 

ben. Frukosten gör hon själv, kokar lite gröt med svarta vinbär. Efter frukosten går hon runt i 

lägenheten och väntar på att hemsjukvården ska komma och hjälpa henne med insulin. De 

kommer på olika tider och hon undrar om det har någon betydelse att hon tar insulin på olika tider. 

Informanten (K3) är ensamstående och bor i egen lägenhet. För nio år sedan fick hon en stroke, ett 

år efter sin makes bortgång. Hon berättar att hon vaknar oftast klockan sju och ligger och drar sig 

till halvåtta. Stiger upp, duschar och klär på sig och tar sina mediciner och insulin. Den 

synnedsättning hon har gör det svårt att räkna antalet enheter på insulinpennan, ibland hämtar hon 

förstoringsglaset för att se bättre. 

På frågan hur hon upplever omsorgen hon får så säger hon att hon är nöjd. Det känns skönt att få 

rent och snyggt. Hon berättar att omsorgen fungerade bättre förr. Det fanns inga köer till något 

boende. Ville man komma till ett ålderdomshem så fick man det. Om man bodde i en stor familj 

fick man ofta bo kvar i ett eget rum. Hon tycker att det är bra att ålderdomshemmen har renoverats, 

men man behöver inte har spis och fyra plattor, det borde räcka med ett pentry och rum. Hon säger 

också att äkta makar skulle få bo tillsammans om de vill. "Så försvann omsorgen. " 

"Jag tycker det är skräp att bygga så att två inte får bo ihop om de vill." 

Hon upplever ensamheten kring måltiderna som jobbig. Det vore roligt om man kunde få äta ihop 

- 30 -

med andra, att kunna gå ut och träffa andra på ett ålderdomshem. Den personliga kontakten är så 

viktig. Istället så skickar hemtjänsten matlådor och så sitter många kvinnor och äter ensam. 

"Att sitta med andra och äta det saknar jag." 

Informanten (Ml) bor i ett eget boende i ett handikappvänligt flervåningshus. Det finns hem- 

tjänstlokal och restaurang i bottenplanet. Många som bor där har hemtjänst. 

Han berättar hur viktigt det är för honom att kunna gå ner till restaurangen för att träffa folk. Han 

går runt och pratar med nästan alla, det är framförallt rullstolsbundna personer som han tar 

kontakt med. Han tror att dom blir glad att han kommer. Han säger: 

"Jag vill ha luft och prata med andra människor. Det känns bra att det finns en och annan som 

behöver prata också, dom flesta sitter ju ensam i rullstol, man kan ju inte gå runt då, men jag 

kan." 

Informanten (M2) är rullstolsbunden och bor i eget boende. Han lever ensam sen hans fru gick 

bort för tre år sedan. Hemtjänst kommer flera gånger varje dag och hjälper honom med 

omvårdnad. Han beskriver sin vardag som tråkig och trist. Har svårt att påverka sin vardag utan 

måste anpassa sig till tider och rutiner som hemtjänsten har. 

"Det är ett visst mönster man lever i hemtjänsten, dom är så inrutad på sin dag. " 

Upplevelser i kroppen - Innerzon 

Informanten (Kl) berättar om sin upplevelse av insulinkänning hon hade i natt. 

"Det var konstigt i natt, sängen bar iväg den liksom vek sig, jag gick upp sen i alla fall och sedan 

jag ätit så blev det bättre och somnade sen om igen." 

Hon har haft diabetes i många år och är van. Tycker att hon klarar det bra. Normalt brukar hon ta 

en banan innan hon lägger sig men hade glömt det den här kvällen. 

Informanten (K2) beskriver sin oro för att hennes medicin ska vara feldelad. 

"Hjärtat var ju så oroligt för mig, det var oro i hela kroppen på mig, och det var därför jag fick 

kramper och fick gå upp om nätterna. " 

En distriktssköter som vikarierade, delade hennes medicin på vårdcentralen i stället för hemma 

hos informanten. Hon märkte att det var andra mediciner i dosetten och frågade 

distriktssköterskan vad de berodde på. Det svar hon fick var att hennes medicin var slut och att 

hon måste låna av andra patienter. 

"Jag får aldrig samma tabletter, jag är orolig för detta. " 

- 31 -

Hon får nu apoteksdispenserad (apo-dos) medicin och en ny ordinarie disriktsköterska och känner 

sig lugnare av detta. 

En annan upplevelse som hon berättar om. Hon satt vid köksbordet och delade sin dosett när hon 

ramlade ihop på golvet och blev medvetslös. Ambulansen hämtade henne och hon fick ligga kvar 

på sjukhus en tid. När hon blev lite bättre blev hon flyttad till en geriatrisk klinik. Hon säger: 

"Mig klädde de på och satte i en rullstol." 

Hon vaknade av att hon satt i en bil för transporter mellan olika vårdgivare. Föraren ryckte och 

slet i hennes rullstol han var arg och irriterad. Hon frågade honom om han var arg. Ja, sa han, men 

det är inte dig jag är arg på utan på J- kommun. Du ska inte sitta i en rullstol utan ligga på en bår. 

"Vad skall jag göra åt det, jag visste ju ingenting. " 

Informanten (K3) beskriver hur svårt det är för henne att gå ut. Efter stroken hon fick för några år 

sedan har hon ofta ont i benet och svårt att gå. Blodproppen sitter kvar i huvudet och läkarna säger 

till henne att de inte ge henne medicin för att lösa upp den, av rädsla för biverkningar som skulle 

kunna ge hjärnblödning. Hon försöker hålla sig igång med sjukgymnastik och bad. Om hon inte 

tränar tror hon att hon kommer att bli rullstolsbunden. 

"Det är inte förlamningen, det känns som att benet är som ett stort tjockt träben." 

Informanten (Ml) beskriver sin upplevelse av att kroppen inte längre fungerar som han vill. Den 

sista tiden har han fått mycket problem. Han har bara en njure som fungerar till 40 % och är orolig 

för att han kommer att behöva dialys. Hans fru som inte lever längre, hade också problem med 

sina njurar, hon fick dialys så han vet hur jobbigt det är. Ofta känner han sig trött och utsliten, trots 

det tar han långa promenader med sin rullator varje dag. "Jag känner mig sliten av alla sjukdomar. 

" 

På frågan om han vill berätta om någon upplevelse som han särkilt kommer ihåg så berättar han 

om några händelser när det snurrat i huvudet på honom. Den första gången var innan han fick 

diabetes, han ramlade och slog bakhuvudet. Efter den händelsen fick han hjälp med medicin varje 

dag av hemsjukvården från vårdcentralen. Ett annat tillfälle då det snurrade för honom var då han 

fick ett blodsockerfall. Han hann larma hemtjänsten innan han blev medvetslös. När de kom fick 

han något att dricka och en smörgås så han vaknade. 

"Då kände jag hur det snurrade på riktigt allvar så jag höll på att säcka ihop. " 

Informanten nämner vid flera tillfällen under intervjun om sin oro för att det skall snurra till i 

huvudet på honom igen och att han ska bli liggande ensam. 

Informanten (M2) berättar som sina svårigheter att skriva och läsa, han har opererat två fingrar, 

- 32 -

men säger att det inte är därför som han har svårt att skriva. Det är någonting i huvudet som inte 

fungerar. Han tror inte att det går att göra något åt problemet. 

Han har en gammal dröm att kunna översätta en anteckningsbok från sin farfar och skicka till sina 

kusiner i Chicago, det är bara att acceptera att jag inte kan skriva längre, säger han. 

"Det beror nog på här upp (och pekar på huvudet) såsom jag tror, jag vet, jag ser ju själv på min 

handstil, jag borde ju klara det, jag är ju gammal byråkrat. "Jag har inte kunnat göra något åt 

det finns bara i skallen." 

Upplevelser av livsvärld — mellanzon 

Informanten (Kl) berättar hur hon upplever det att leva med diabetes. Det är jobbigt det är det 

säger hon, men det är någonting man måste lära sig att leva med. Hon är van och klarar det rätt så 

bra, hennes mamma hade diabetes och var synskadad, mot slutet av sitt liv såg hon ingenting. 

Genom hennes sjukdom fick hon tidigt lära sig hur det är att leva med diabetes. 

"Man får finna sig i. " 

"Det går det gör det. " 

Patientens synskada gör att hon isolerar sig, hon skulle vilja vara ute mer, gå till centrum och 

träffa vänner och bekanta, men hon upplever att det är jobbigt eftersom hon inte ser så bra och har 

då svårt att känna igen vänner och bekanta. 

"När jag går i centrum så kan jag inte känna igen folk, dom tror att jag är stram, dom tror att jag 

inte vill hälsa på dom." 

Både hon själv och hennes make tycker att maten inte smakar så bra. Hon berättar att en dag fick 

de saltsill med betoning på salt. 

"Det tycker jag är fel när det vet att det är gammal som ska hat, dom tycker visst om att salta 

maten. " 

Hon skulle vilja följa med hemtjänsten och handla mat någon gång, för att få omväxling, men 

tycker att det är för långt att gå. 

"Det är inte skojigt med maten, det är ju inte samma sak som att man lagar den själv." "Jag vet 

egentligen inte hur man vill ha det man orkar inte hålla på och handla allt." 

På frågan om hon har någon särskild upplevelse som hon kommer ihåg, berättar hon när ramlade 

på golvet hemma och fick åka till sjukhuset. Hon tror att hon fick en hjärtinfarkt men vet inte 

riktigt. Efter en permission kom hon tillbaka till avdelningen, hon kände sig trött och svag och 

sjuksköterska hjälpte henne till hennes rum. Där ramlade hon ihop på sängen och fick 

hjärtstillestånd. Ibland tänker hon att det vore skönt att få dö på det viset, man märkte ingenting 

utan allt bara försvann. Det var väl meningen att jag skulle leva lite till säger hon. 

- 33 -

"Skönt att dö på det viset. " 

När vi pratar om olika intressen som hon haft i sitt liv som att handarbeta och att hon inte kan det 

längre, säger hon. 

"Det går ju, man är ju så pass gammal att man får räkna med att det tar slut." 

Informant (K2) 

På frågan hon upplever vården i hemmet säger hon att hon har det bra och har inget att klaga på. 

Hon får den medicin hon behöver och allt är ordnat. Det är viktigt för henne att det är samma 

vårdpersonal som kommer och hjälper henne. 

"Jag tycker att det går riktigt bra, jag har inget att klaga på." 

Hon berättar om en vårdsituation som har gjort henne orolig. Innan hon fick den kontaktperson 

hon har nu, var det olika vårdgivare som hjälpte henne. Vid ett av dessa tillfällen fick hon hjälp av 

två vårdgivare. Hon berättade att de ringde på dörren och var så hurtiga och sa, nu ska vi duscha 

dig och dammsuga hos dig. Trots hon hade duschat i går, kunde hon inte säga nej. Den ena tog in 

henne i duschen och den andra började dammsuga. Efter en timme tyckte hon att de skulle gå. 

Samma dag skulle hon åka till sjukhuset för att prova synen, hon hade tidigare förberett detta och 

beställt taxi i god tid. Färdtjänstbiljetterna förvarade hon i ett fack tillsammans med sin 

legitimation, när hon tog fram facket fanns det inga biljetter kvar, hon saknade dessutom en 

prydnadssak som var ett kärt minne för henne. Hon tror att det var vårdgivarna som var hos henne 

på förmiddagen som tagit detta. 

"Det var fruktansvärt att skicka hit såna människor, det kom olika, jag visste inte någonting." 

Händelsen påverkade informanten så att hon avstod från hemtjänst en tid framöver tills hon fick 

löfte om att få samma vårdgivare. 

"Jag tänkte usch så vill jag inte ha det. " 

Hon har nu samma kontaktperson som hon är mycket nöjd med. 

"Det går så lugnt och då blir jag så att jag tycker om henne." 

Informanten (K3) berättar om sitt engagemang i föreningsliv och arbete under sitt liv, även efter 

pensioneringen. Hon säger att med åldrandet tryter hennes krafter, hon orkar inte med så mycket 

längre, men att hon kan acceptera detta. 

"Jag känner det inte som något dålig att jag kan mindre. " 

Informanten (Ml) berättat hur svårt han har det på morgonen att stiga upp och klä på sig innan 

hemtjänsten kommer. Han har problem yrsel och måste ställa sig mot väggen för att hålla 

balansen och kunna klä på sig. Han vill inte ha mer hjälp, han tycker att han har så att det räcker. 

- 34 -

"Jag vill göra allting själv, men det är jobbigt att inte kunna göra det själv. 

"Men det är skönt att veta att de bryr sig." 

På min fråga hur han upplever det när han inte kan klara sig utan hjälp säger han: "Man känner sig 

oduglig, det går bra att bli gammal, men man ska vara frisk. " 

Han berättar om sin rädsla att ramla och bli liggande ensam. Han tog hand om sin fru tills hon dog 

och han vet hur viktigt det var för henne att han tog hand om henne. Vid ett besök på Thorax när 

han fick sin pacemaker, frågade han doktorn hur det var med honom, hur länge han hade kvar, 

doktorn svarade ja inte blir du 80 inte. 

"Men jag har ju fyllt 82 och här är jag." 

Vid ett annat besök på urologen berättade han om sin hans rädsla att ramla och bli liggande ensam, 

men han fick inget svar. 

"Men dom tyckte väl inte det var så märkvärdigt med en gammal gubbe, vad ska vi bry oss om 

det." 

Han säger i slutet av intervjun han är jätte nöjd med allting, man vet vad man har, men inte vad 

man får. 

Informanten (M2) berättar hur han upplever matsituationen. Han längtar att någon gång få annan 

mat än djupfrysta lådor, han säger att det kan aldrig bli som förr när han arbetade och åt på 

restaurang. 

"Det kan aldrig bli som förr." 

Ett annat behov han har är att få hjälp att handla kläder eller köpa någon bok från bokhandeln. Han 

har svårt att fråga sina anhöriga trots att de bor i samma kommun. 

"Det är mer att de ska köpa kläder till mig, det är ju klart att det vill jag inte hemtjänsten skall 

göra och då blir det inte gjort." 

Han upplever sin dag som ganska dyster, han kan inte läsa som förr, det finns inget roligt och det 

borde jag ha, säger han. Åtminstone glädja mig åt mina barnbarn. Han tycker det är jobbigt, 

skönast är att ta sina sömntabletter och sova, ofta han vaknar flera gånger på natten. Det roligaste 

som händer är när han vaknar klockan ett eller två på natten och vet att han sova flera timmar till, 

det är inget vidare att vakna klockan fem på morgon säger han. 

"Det är inte mycket att berätta om det är ganska enformigt." 

"Jag kan inte ha det annorlunda, det är skönast att bara gå och lägga sig på kvällen." 

- 35 -

Upplevelser av omvärld — Ytterzon 

Informanten (Kl) har inte mycket att göra på kvällen, lägger sig ofta tidigt på kvällen. "Det 

händer inte så mycket, jag kan ju titta på TV eller nånting kanske. " 

På frågan om vad informanten (K2) äter till middag, berättar hon att hon en dag handlade kan- 

tareller på torget. De var lika fina som de hon brukade plocka som barn. Hon köpte en påse, med 

sig hem, rensade dem, stekte med grädde och åt tillsammans med stekt potatis. "Sånt där längtar 

jag efter, det är gott, jag vill inte ha fläsk och den bruna såsen." Hon säger samtidigt att 

"Vet inte om hon törs tala om vad jag gör en gång." 

Hon berättar detta när vi samtalar om hennes blodsockerkontroller och kosten, jag gör inte såna 

där rätter säger hon. 

Informanten (K3) tycker det är roligt med teater. Förr gick hon ofta på olika föreställningar. Det 

har inte blivit så mycket av det den sista tiden vilket beror på att hon inte ser vad de gör på scenen 

även om hon sitter långt fram, det är likadant på bio. 

"Det går förbi mig då. " 

På frågan om informanten (Ml) kommer ihåg någon speciell upplevelse, berättar han då han blev 

anklagad och attackerad av grannar. Han säger det var värst när kärringarna kom och slog sönder 

hans fönster. Fortfarande efter flera år upplever han händelsen som väldigt svår och tänker ofta 

på vad som hände. Han säger att han sitter och maler hela tiden. "Varför skulle det bli på det 

viset." 

Informanten (M2) berättar att han inte trivs hemma. Det är han som ska säga till vårdgivaren var 

saker och ting skall ligga och det han svårt att göra. Han är rullstolsbunden och kan själv inte 

plocka bort eller slänga det som ligger framme. 

"Det var prydligare förr. " 

"Det tycker jag känns svårt. " 

Upplevelser av existens 

Informanten (Kl) berättar om sin upplevelse av hemtjänsten. 

"Jag tycker det är väldigt bra när dom hjälper oss men det jag inte gillar är färgade som kommer 

och tassar på mig, de har inte heller kommit sen dess, det är ju klart de också är människor, det 

är så olika på dom när dom kommer, en del flinar upp sig, nu var det länge sen. 

- 36 -

På frågan vad hon gör på eftermiddagarna säger hon att hon gör inte så mycket. Om det är fint 

väder så sitter hon på balkongen. Egentligen är man väl lat men man orkar inte så mycket. Från 

att ha varit väldigt aktiv så längtar hon inte efter det hon höll på med förr. Hon berättar att hennes 

minne har försämrats och glömmer väldigt mycket. Ibland går det bra men ibland tycker hon att 

det känns svårt. Det är lättare att komma ihåg gamla saker, men det som har hänt den senaste 

tiden är det svårare att komma ihåg: 

"Man är ju så pass gammal att man får räkna med att allt tar slut." 

Informanten (K2) berättar om en vårdsituation, hon har legat inne på sjukhus för en misstänkt 

propp och vaknat upp ur medvetslöshet. Inför utskrivningen på sjukhuset var det många som 

samlats för att förbereda hemgången. Patienten upplevde att de pratade om henne och hon tänkte: 

"Det berör inte mig, jag vet ju hur det är." 

På frågan om hon vill ha mer hemhjälp säger hon att hon tror att hon kan få mer hemtjänst om 

hon frågar men säger: 

"Att jag trivs med ensamheten. " 

En annan upplevelse som hon berättar om var när hon blev bestulen i hemmet och hur förtvivlad 

hon var över detta. 

"Vad gör man inte när man är nere, jag grät och allt." 

Polisen var där och frågade om hon ville anmäla händelsen, hon avstod från det, för att det inte 

skulle bli problem för den person som hon tror hade bestulit henne. 

"Hon vill inte ge någon en prick, det kan stå så när de söker jobb." 

Informanten (K2) upplevde en känsla av värdelöshet när hon inte blev trodd att hennes medicin 

var feldelad. 

"Jag var inget värt, inget att räkna med. 

När vi samtalar om att kunna få stöd från kommunen med ledsagare eller någon från pensionärsföreningen 

för att kunna gå ut på teater eller liknande, säger informanten (K3) "Jag vill inte 

binda mig vid någon särskild, jag vill känna frihetsbehovet." 

En önskan som informanten (K3) har är att inte behöva sitta ensam och äta varje dag. 

"Vi är ju många kvinnor som blir änkor och som är ensamma och sitter och äter." 

Hon har även ett behov av att få komma ut och promenera, men att det inte blir av. 

"Men bara promenera när man är själv och så är balansen dålig, sista åren har den blivit sämre, 

man får inte samma möjlighet att gå ut, försöker att hitta ett mål att gå till någon så där ibland. 

Jag går ensam, vart ska jag gå. " 

Hon berättar om ett gift par, som var hennes vänner, de blev tvungen att flytta ifrån varandra när 

maken blev så sjuk att den hjälp de fick i hemma inte räckte. Han fick plats på ett äldre boende. 

- 37 -

Hans fru som inte hade så stort vårdbehov fick inte flytta med honom. De han ville inget hellre än 

att få bo tillsammans. Efter en tid blev han sämre och hans fru hade svårt att vara hos honom så 

ofta som hon önskade. Han försämrades ytterligare och dog ensam. "Det är ju inte klokt att 

begära att de inte får bo ihop, det måste de ju ordna, det kan ju inte vara så himla svårt." 

Informanten (Ml) säger att han har stort behov att få komma ut, få luft och träffa folk. Han har 

många bekanta i området där han bor som det går att prata med. Om han inte gör det så säger han: 

"Då deppar jag och då sitter jag och tänker på eländet, nu är det bara neråt. " Han säger att han 

har jobbat mycket under sitt liv men nu är det slut. 

"Jag har arbetat hela livet, har bara varit arbetslös en vecka." 

"Jag har avslutat mitt liv." 

Informanten (M2) har en längtan få bestämma när han ska stiga upp på morgonen. "Jag för en 

kamp att får sova så länge som möjligt. " 

Han säger att det vore bättre och låta dagen komma som den är istället för att tro att man skulle 

kunna göra någonting. Det är inte ofta han kommer ut från sin lägenhet, den sista gången var för 

en månad sen då han besökte hörcentralen. Innan dess var det tre månader och han firade då sitt 

barnbarn som gick ut skolan. 

"Det vore bättre om jag lärde mig att inte ha några ambitioner. " 

Tidigare när han mådde bättre promenerade han ofta och då gärna med ett mål för sina pro- 

menader som att gå till bokhandeln och köpa en bok. Han har försökt några gånger tillsammans 

med hemtjänsten, men kan inte det längre. Det är ganska dystert egentligen, säger han, det finns 

inget roligt, det skönaste är bara att gå och lägga sig. 

"Det har gått så att det är bara ett slags uppehållstillstånd." 

Diskussion 

Inom gestaltteorin finns begreppet kontaktzoner. Teorin urskiljer tre olika kontaktzoner som 

benämns inner-, ytter- och mellanzon. Begreppet används för att synliggöra hur erfarenheter 

omvandlas till upplevelser. Jag vill i min diskussion inte särskilja de tre olika zonerna utan mer 

översiktligt behandla några av mina informanters utsagor om sina erfarenheter och om hur de 

upplever sina livsvärldar. Speciellt vill jag uppehålla mig kring erfarenheter som kan leda till 

upplevelse av stress och i dessa resonemang anknyta till hur Tornstam menar att individer kan 

hantera kriser i sina liv. 

Det är lätt att när man är mitt uppe i livet se ålderdomen som en dyster förgård till döden där 

förtvivlans stress växer i takt med att kroppen sviktar. Alla informanterna i min undersökning har 

- 38 -

i olika grad fysiska handikapp som leder till fysiska och sociala begränsningar. Trots detta 

uppger några av dem att de ändå upplever livet meningsfullt medan andra inte gör det. Det är inte 

graden av handikapp som utgör kriteriet för hur livet upplevs. 

Tornstam menar att när man kan sänka sina förväntningar på sitt hälsotillstånd kan man komma 

tillrätta med de problem som den försämrade hälsan medför. Därför menar han kan man, trots de 

inskränkningar som den sviktande hälsan leder till, fortfarande uppleva livstillfresställelse. 

Kierkegaard menar att det är genom att göra val som vi skapar våra liv och blir oss själva. Trots 

att det utrymme som står till informanternas förfogande är begränsat gör flera av dem aktiva val 

som de omsätter i handling. Det kan vara att regelbundet gå ut och träffa andra trots att den 

fysiska ansträngning som det innebär ligger på gränsen till det som är möjligt. Det kan också vara 

att gå och köpa kantareller på torget och tillreda med grädde trots att det inte är den bästa 

diabeteskosten. Informanterna menar att dessa val ger deras vardag innehåll och mening. Att inte 

fatta val och också ett val. En av informanterna gör ett "icke val" genom att fly en meningslös 

tillvaro genom att sova och drömma sig tillbaka. 

Erikson skriver i sin psykosocialutvecklingsteori om ålderdomen att människan har nått den sista 

fasen i sitt liv och påminns om att livet tar slut. När jaget integreras genom att erfarenheter på gott 

och ont summeras och någon form av helhet och sammanhang utvinns, kan meningsfullhet 

skapas även i ålderdomen. Den kroppsliga transcendensen leder till sviktande hälsa, nedsatta 

kroppsfunktion. Om individen inte kan acceptera dessa förändringar kan de enligt Ericson leda 

till kriser under ålderdomen. Har man diabetes ökar risken för att drabbas av komplikationer som 

synnedsättning, hjärt- och kärlsjukdomar. Många av informanterna berättar om sina upplevelser 

av detta. En av informanterna som haft diabetes i många år och drabbats av hjärtinfarkt, 

hjärtstillestånd. Hon har opererat höften och går med rullator och förutom detta har hon 

synnedsättning på båda ögonen. Sin sjukdom kan hon acceptera och leva med, men det hon 

upplever som svårt är att hennes minne sviktar. 

Alla informanter berör erfarenheter kring mat och måltider. Äta tillsammans med någon annan är 

ett mänskligt behov. Detta behov blir inte mindre för att man blir gammal. De flesta informanterna 

i min undersökning är ensamstående. Informanternas erfarenheter av måltiderna 

gestaltar upplevelser av ensamhet. Denna upplevda ensamhet tas upp av alla informanter och min 

tolkning av detta är att denna utgör en betydande stressfaktor för dem. Men det är inte bara den 

sociala situationen kring matbordet som lyfts fram i negativa termer av informanterna utan även 

kvaliteten på den mat som hemtjänsten levererar. Man längtar efter de smaker som den mat man 

- 39 -

åt förr hade. 

Två av informanterna var änklingar och uppgav att de upplevde sin tillvaro som meningslös och 

deprimerande. Uppleva sin tillvaro som meningslös beskrivs som en stor stressfaktor hos äldre, 

enligt Tornstam. Tornstam menar vidare att man kan fokusera på tre frågor hur man kan hantera 

kriser i sitt liv. För det första vilken typ av stress är det som betecknar åldrandet, för det andra hur 

människor hanterar dessa stressfaktorer och för det tredje vilket genomslag har det på individens 

välbefinnande. I min undersökning urskiljer jag härvidlag en skillnad mellan män och kvinnor. 

De av informanterna som var änkor ger inte uttryck för samma känsla av meningslöshet som 

änklingarna gör. En orsak till detta kan vara att kvinnor har av tradition större socialt kontaktnät 

och tar ofta ett större ansvar för kontakt med familj och vänner och kanske känner större 

meningsfullhet med sitt liv av detta. 

En annan stressfaktor är att vara beroende av vårdgivare för sin dagliga omvårdnad. Att inte 

kunna påverka sin egen vardag, som att få bestämma vilken tid man vill stiga upp på morgonen, 

nämner många som ett problem. De flesta av informanterna vill nämligen vara färdig-klädda 

innan vårdgivaren kommer. Vara beroende av andra för att sköta sin personliga hygien upplevs 

av några av informanterna som kränkande av den personliga integriteten. En av informanterna 

upplevt symtom av stress för att hon periodvis inte har haft tilltro till sina vårdgivare. Under en 

tid hjälpte en vikarierande distriktssköterska henne med medicindelning. Informanten var van att 

hennes medicin delades hemma hos henne. Den nya distriktssköterskan utförde emellertid detta 

arbete på vårdcentralen. När informanten återfick dosetten märkte hon att det var nya okända 

mediciner i den. Hon påpekade detta till sjuksköterskan men blev bara avvisad. Informanten 

berättar också om andra händelser där hon misstänkt att hon inom vården inte fått rätta mediciner. 

Den stress som dessa misstankar skapade ledde till att hon fick ont i hjärtat och tungt att andas (se 

bilaga 3). 

Ädelreformen har förändrat organisationen för omsorgen för de äldre. Tidigare var olika former 

av institutionsvård vanlig. Idag bor de flesta kvar i hemmet och får hemtjänst. En konsekvens av 

den förändrade vården är att makar som levt tillsammans kan få svårt att fortsätta och bo 

tillsammans om den enes vårdbehov ökar så att den vård de får i hemmet inte räcker. Andra 

vårdformer kan då bli aktuellt för den maka/make som försämrats. Den ene flyttar till en 

institution och den andre blir kvar ensam hemma. I en undersökning som Tronstam hänvisar till 

är en av de största stressfaktorer för äldre människor makes/makas institutionalisering. Detta 

påverkar individen mer än personens egen sjukdom. 

- 40 -

Metoddiskussion. 

När jag sammanfogat de meningsskapande enheterna till gemensamma teman har jag gått 

tillbaka till transskripten för att se om de stämmer med det primära materialet. Jag kan säga att 

jag har utvecklat en nära interaktion mellan mig som forskare och texten Å ena sidan måste jag 

försöka skapa mening av det informanten uppger, å andra sidan försöka att kontinuerligt ha 

kontroll av min egen tolkning och förståelse av informantens livsvärld och förståelse. Eftersom 

jag endast intervjuat fem personer kan slutsatser inte sägas vara representativa för alla äldre i 

liknande situation. Mitt eget nätverk och kontakter inom mitt yrke samt min egen förförståelse 

underlättade kontakt med personerna som intervjuades. 

Efter intervjuerna frågade jag mig själv vilken eventuell påverkan intervjuerna hade på informanternas 

upplevelser eller utsagor. Var de glada att ha fått en stunds extra uppmärksamhet? 

Väckte mina frågor upplevelser eller minnen som de helst inte ville komma ihåg och har jag i så 

fall kunnat visa respekt eller ta tillvara deras känslor på ett etisk och adekvat sätt? Frågor 

som man alltid kan ställa sig efter intervjuer av sårbara individer. Eller, en annan aspekt kan vara 

om de fått energi av att få prata om sina upplevelser och hjälp till att bearbeta dessa? En av 

informanterna hade hörselnedsättning och använde hörapparat som när jag gjorde intervjun 

inte fungerade blev då min första tanke att komma tillbaka vid ett senare tillfälle, men eftersom 

informanten hade förberett sig och väntade på mig så jag valde att stanna kvar. Det blev en 

intervju som påverkade mig starkt, där känslor som ensamhet, förtvivlan, meningslöshet blev så 

konkreta att de överfördes till mig själv. 

Etiska aspekter 

En av aspekterna i intervjusituationen är maktperspektivet förhållandet forskare och informant. 

Som forskare kommer jag in i informantens hem med auktoritet både som chef för en vårdcentral, 

som distriktssköterska och som forskare. Hur upplever de det? Som forskare bestämmer jag 

frågorna och ämnet som vi ska samtala om och jag använder mig av den tillit 

som kan skapas i kontakten för att få svar på sina frågor, i sådana situationer är det inte lätt för en 

informant att säga nej. Att intervjusituationen blev ett viktigt inslag i informanternas ofta 

monotona vardag kan ses i ljuset av att en av informanterna hade varit till frisören dagen innan 

intervjun, han hade klätt upp sig och tagit på sig fluga och hängslen och väntade förväntansfullt 

på att jag skulle komma. 

- 41 -

Vårdgivares fält påverkas av den organisation de tillhör. Tider, scheman, raster, kultur inom 

gruppen påverkar deras arbetssituation. Frågor som hur arbetar man i den här gruppen för att bli 

accepterad, är det legitimt att komma för sent till ett besök för man så gärna ville hjälpa en 

vårdtagare som kanske är orolig eller har ångest. Hur upplever arbetskamraterna det om hon/han 

på sin lunchrast och köper kläder till en patient. Hur ser kontaktmönstret ut i gruppen, hur blir 

man accepterad i gruppen och vad händer med samarbetet om man bryter det kulturella mönstret 

och hur påverkar det vårdtagaren. 

Informanterna nämner inte vårdgivarens fält i intervjuerna, deras livsvärld utgår från sina egna 

behov, men de påverkas indirekt av vårdgivarens organisation. Att ge stöd och hjälp varje dag till 

vårdtagaren kan ibland vara påfrestande och du kan som vårdgivare ej säga nej till att ge den vård 

han eller hon är berättigad till även om det är både fysikt och psykiskt känns tungt. 

En etisk aspekt kan vara, om vårdgivare ges möjlighet till stöd och hjälp att få reflektera över sina 

känslor och upplevelser i kontakten med vårdtagaren, kan det positivt påverka vårdgivarnas 

arbete när det känns tungt. Det skulle kunna vara ett intressant uppslag till en framtida studie. 

Konklusion 

Avsikten med min undersökning var att undersöka hur äldre personer med diabetes som vårdas i 

hemmet upplever vården utifrån olika perspektiv samt det faktum att vården bedrivs av olika 

huvudmän. I mina undersökningar framkommer att vårdtagarna inte, i motsatts till vårdgivarna, 

upplever detta som ett problem. De faktorer som vårdtagarna i min undersökning påverkas av är 

ensamhet, då framförallt kring måltider och att de är beroende av andra för sin personliga hygien 

samt att de har svårigheter att påverka sin vardag. Den kroppsliga trancendensen som leder till 

sviktande hälsa upplevs mindre stressande än anhörigs sjukdom eller institutionalisering. 

Kontakten med vården kan upplevas kränkande om respekten för individen inte tas på allvar även 

om man är gammal. 

Många upplever trots dessa faktorer en meningsfull tillvaro och accepterar sitt åldrande. 

- 42 -

Litteraturförteckning 

Antonovsky, A. (1991). Hälsans Mysterium. Natur och kultur, 

Stockholm Bengtsson, J. (1999). Med Livsvärlden som grund. 

Studentlitteratur, Lund Beck-Friis, B. Tema äldre nr 1 2000. http://www.socialpolitik.com 

Clarkson P. & Mackew. J (1993). Fritz Pearls ( Key figures in counselling and psychother- 

apy). Sage publications, London 

Erikson, B. S. (1994). Ett år med Diabetes. Akademitryck AB, Edsbruk. 

Garner, U. & Thorslund,.M. (2003). Dirigent saknas i vård och omsorg för äldre. Natur och 

kultur Stockholm 

Hagberg, B & Rennmark, M.(2004). Den åldrande människans psykologi. Studentlitteratur, 

Lund. 

Hostrup, H. (2002). Gestaltterapi. En introduktion till grundbegreppen. Mareld, 

Köpenhamn 

Henriksen, E. (2002). Understanding in Health organisations - a Prerequisite for 

Development. ACTA universitatis Upsaliensis, Uppsala 

Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur, Lund 

Magee, B. (1999). Filosofi. Från antikens naturfilosofer till dagens moderna tänkare. Albert 

Bonniers förlag AB. Stockholm 

Rönnerman, K. (2004). Aktionsforskning i praktiken. Studentlitteratur.Lund 

Socialdepartementet. (2005/06). Nationell utvecklingsplan för vård och omsorg av äldre. 

http://www.regeringen.se 

Smith, J.A. (2003). Qualitative Psychology. A practical Guide to Research methods. SAGE 

publications. 

Socialstyrelsen (1999). Nationella riktlinjer för vård och behandling vid diabetes mellitusversion 

för hälso och sjukvårdspersonal. SOS, MARS 

Thomsson, A.(2002). Reflexiva intervjuer. Studentlitteratur, Lund 

Tornstam, L. (2005). Åldrandets socialpsykologi. Norstedt Akademiska Förlag. 

- 43 -

Westlund, P & Sjöberg, A. (2005). Antonovsky inte Maslow - för en salutogen omsorg 

och vård. Fortbildningsförlaget. Solna 

Vredling, R. (2006). Diabetes — utmaning för vården. http://ki.se 

Zweigbergh, von, C. (2005). Sex livet problem för kvinnor. Roche Diagnostics. 

http://www.newdesk.se 

SLL stiftelsen för Stockholms läns Äldrecentrum (2001). Äldres hälsa och välbefinnande 

Tryckeri AB Småland, Quebecor, Jönköping. 

- 44 -

Bilaga 1 Intervjuguide 

Kvale(1997) ger ett förslag på några viktiga frågor som kan vara användbar i den halvstruktu- 

rerade intervjuform som jag har valt som metod, jag har valt några av de intervjufrågor som han 

ger exempel på i min intervjuguide.. 

Inledande frågor. 

Kan du berätta för mig om din upplevelse av den vård du får i hemmet. 

Är det någon speciell händelse som du vill berätta om. 

Uppföljningsfrågor. 

Direkta frågor om vad som sagts, en nick med huvudet, ett instämmande "mm" eller bara en paus. 

Här kan intervjuaren träna sig att i svaren iaktta signaler. Det viktiga är intervjuarens förmåga att 

lyssna och på samma gång ha forskningsfrågorna i minnet 

Sonderade frågor. 

Kan du säga mer om det? Kan du ge en detaljerad beskrivning av vad som hände? Har du fler 

exempel. 

Specificerade frågor. 

Vad tänkte du då? Hur reagerade din kropp? Vad gjorde du då du kände ångesten stiga? 

Direkta frågor. 

Här introducerar intervjuaren ämnen och dimensioner direkt. Man bör helst vänta med det till 

slutet av intervjun sedan den intervjuade har givit sin egen spontana beskrivning och markerat 

vilka fenomen som är centrala för henne. 

Strukturerade frågor. 

Intervjuaren är ansvarig för intervjuns förlopp och bör markera när ämnet är uttömt. Kan till 

exempelvis säga. "Jag skulle vilja ta upp ett annat ämne." 

Tystnad. 

I stället för att göra intervjun till ett kors förhör genom att ställa för mycket frågor kan intervjuaren 

utnyttja tystnaden. Intervjupersonen rar då mer tid att reflektera för att sedan bryta tystnaden med 

betydelsefull information. 

- 45 -

Tolkande frågor. 

Du menar alltså att ...? Är det så att du upplever att...? 

- 46 -

Bilaga 2 Matris 

Gestaltbegrepp Eriksons psykosociala utvecklingsterori 

Informant Fält Innerzon Mellanzon Ytterzon Integritet Förtvivlan Mänsklighet 

Kl Man får inte sova på 

morgnarna 

Jag vill helst vara 

klädd 

Hon tar hand om oss 

K2 Då får jag sprutan av 

henne, och så hjälper 

hon mig med att ta 

på stödstrumpor 

Jag får aldrig samma 

tabletter, jag är orolig 

för detta 

Mig klädde de på och 

satte i en rullstol 

K3 De handlar åt mig 

Att kunna träffas och 

prata på kvällen 

Så försvann 

omsorgen 

I natt fick jag 

insulinkänning 

Man kan ju inte läsa 

Jag känner mig så 

lugn där 

Svårt att andas 

Hjärtat var så oroligt 

på mig 

Diabetesen är dålig 

då får man vara nöjd 

med höga värden 

- 47 - 

Jag tycker det är rätt 

så bra 

När de vet att det är 

en gammal som ska 

hat 

Man får finna sig i 

Jag tycker att det går 

riktigt bra, jag har 

inget att klaga på 

Det går så lugnt och 

då blir jag så att jag 

tycker om henne 

De tycker jag är för 

gammal 

Jag känner det inte 

som något dåligt att 

jag kan mindre 

Det är ett sådant 

problem när man är 

ensam och det är 

motigt att gå ut själv 

Det händer inte så 

mycket 

Jag kan ju titta på tv 

När jag var på torget 

så hade träd- 

gårdsmästaren 

kantareller 

Jag ser inte vad de 

gör även om jag 

sitter långt fram 

Det går förbi mig 

då. 

Man får finna sig i. 

Maten kommer för 

tidigt 

Inget annat val 

En del kommer och 

flinar upp sig 

Så pratade om Vad gör man inte 

när man är nere, jag 

mig, det berörde inte grät och allt 

mig, jag vet ju hur 

det är 

Jag vill vara ensam 

också jag trivs med 

ensamheten 

Jag vill känna 

frihetsbehovet 

Det är ju helt borta Man får räkna med 

att allt tar slut, skönt 

att dö 

Jag var inget värt, 

inget att räkna med 

Sitta ensam och äta Man har ju sina 

behov att bo och äta 

Jag försöker hitta 

ett mål 

Äkta makar ska 

naturligtvis få bo 

ihop

Ml Jag vill ha luft och 

prata med andra 

människor 

Jag vill ha kontakt 

och dom sitter i 

rullstol, vill ju ha 

kontakt 

Det är M. som tar 

hand om allting 

M2 Det är ett visst 

mönster man lever i 

hemtjänsten 

Dom är så inrutad på 

sin dag 

Få någon annan mat 

än såna där 

djupfrysta lådor 

Jag känner mig sliten 

av alla sjukdomar 

Då höll jag på att 

säcka ihop 

Det beror nog på här 

uppe 

Jag ser ju själv på min 

egen handstil, jag är 

ju gammal byråkrat 

jag borde klara det 

- 48 - 

Det är jobbigt men 

det är skönt att veta 

att de bryr sig 

Dom tycker väl inte 

det är så 

märkvärdigt med en 

gammal gubbe 

Jag är jätte nöjd med 

allting 

Det kan aldrig bli 

som förr 

Ibland kan jag 

undra vart dagen 

tagit vägen 

Det är skönast att 

bara gå och lägga 

sig på kvällen 

Men sen kom 

kärringarna 

Dom kommer 

klockan åtta, lördag 

och söndag klockan 

nio 

Jag kan och jag vill 

göra det 

Jag för en kamp att 

få sova så länge som 

möjligt 

Då deppar jag När 

jag går och grubblar 

Det vore bättre om 

jag lärde mig att inte 

ha några ambitioner 

Jag har avslutat mitt 

liv 

Jag har inga 

framtidsplaner 

Det har gått så att 

det bara är ett slags 

uppehållstillstånd

Bilaga 3 Beskrivning av kontaktcirkel 

Ett exempel. Informantens K2:s upplevelse av att inte blev trodd av distriktssköterskan när 

hennes medicin var delad fel i dosetten. 

Energi/riktning 

Jag vill inte ha 

det så här 

Action 

Pratar med 

distriktssköterska 

och läkare 

Awereness 

Fel medicin i 

dosetten 

Figur 5.2 Clarkson/Mackewn (2002) 

Sensation 

Obehag i 

kroppen 

hjärtklappning 

Kontakt 

Blir trodd av 

läkaren och 

får apo-dos 

- 49 - 

Satisfaction 

Nu får jag samma 

tabletter varje dag 

Withdrawal 

Vila, patienten 

upplever ej oro

Bilaga 4 Brev till informanten 

Bäste ..................................................................... 

Mitt namn är Ann-Christine Wretman, Distriktssköterska och verksamhetschef på Viksjö 

Vårdcentral. Jag går mitt sista år på en 4 årig utbildning på Gestaltakademin i Skandinavien och 

en av uppgifterna under detta år är att skriva en Masters uppsats. 

Det jag kommit att intressera mig för är vården i hemmet av de äldre och då framför allt om man 

har insulinbehandlad diabetes och behöver hjälp i hemmet av både hemtjänst och hemsjukvård. 

Min fråga till dig är om du är intresserad att berätta för mig om din upplevelse av den vård och 

omsorg du får i hemmet. 

Jag kontakta dig nästa vecka för att höra om du är intresserad att delta och i så fall berätta mer 

om vad det innebär. 

Vänligen 

Ann-Christine Wretman 

- 50 -

Bilaga 5. Överenskommelse. 

Jag går en 4 årig utbildning på Gestaltakademin, under det sista året ingår det att skriva en uppsats. 

Jag har valt att skriva om patienter med diabetes och deras upplevelse av vård i hemmet. 

Jag har valt som metod att intervjua patienten i hemmet. Intervjun bandas och skrivas sedan ut 

ordagrant. 

Patientens integritet kommer inte att röjas, intervjun kodas med nummer och kön (man eller 

kvinna). 

Uppsatsen kommer att publiceras på Gestaltakademins hemsida. 

Datum 

Namn Namn 

Forskaren Patient som intervjuas 

- 51 -

Det kan aldrig bli som förr. En studie av äldre ... - Gestaltakademin

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?