Melinska stenografföreningen i Stockholm 100 år - Stenografi och ...
Melinska stenografföreningen i Stockholm 100 år - Stenografi och ...
Melinska stenografföreningen i Stockholm 100 år - Stenografi och ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
MELINSKA STENOGRAFFÖRENINGEN I STOCKHOLM 64<br />
ling ägde rum på v<strong>år</strong>en 1960, då tävlingshastigheten var 260<br />
stavelser per minut.<br />
Något <strong>år</strong>ligt tävlingsutbyte motsvarande v<strong>år</strong>a dagars<br />
Stadstävling förekom inte. Under 1940-talets sista <strong>år</strong><br />
utmanades föreningen av den dåvarande <strong>stenografföreningen</strong><br />
i Uppsala. Vi tävlade enligt reglerna för det ovannämnda<br />
vandringspriset med tolvminutersdiktamen. De mycket kapabla<br />
Uppsalastenograferna vann, men stockholmarna fick<br />
revansch vid en ny tävling i mitten på 1950-talet.<br />
De interna föreningstävlingarna glesnade under 1950-talet.<br />
De hade ju att konkurrera med märkesproven men också med<br />
Stenografförbundets <strong>år</strong>liga säkerhetstävling. På 1940-talet var<br />
den tävlingen ett stort evenemang här i <strong>Stockholm</strong>. Det fyllde<br />
en av Handelshögskolans stora föreläsningssalar med deltagare.<br />
Tidstypiskt nog ägde säkerhetstävlingarna alltid rum på<br />
en söndag, den dag i veckan då folk var lediga, för den var i<br />
huvudsak en tävling för yrkesverksamma stenografer. Än<br />
skulle det dröja tills tävlingen väsentligen blev en tävling för<br />
gymnasieelever.<br />
Dessutom fanns ett annat, <strong>år</strong>ligt stenografprov av kvalificerat<br />
slag, nämligen handelskammarproven. I dessa prov var<br />
lägsta hastighet 125 stavelser per minut med diktamen i två<br />
femminutersperioder. Högsta hastighet som kunde begäras<br />
var 250 stavelser per minut.<br />
Föreningsmötena<br />
Föreningens <strong>år</strong>smöten var under 1940-talet sobra tillställningar<br />
förlagda till "lokal", gärna en festvåning i hotell<br />
Carlton på Kungsgatan. Som underhållning lär det ha uppförts<br />
spex på mötena, men det var före min tid. Efter hand<br />
blev <strong>år</strong>smötena anspråkslösa tillställningar, till vilka en skara<br />
trogna medlemmar infann sig. De v<strong>år</strong>träffar jag nämnde<br />
inledningsvis dog ut av sig själva. Vid dem hade tävling i<br />
snabbläsning av eget stenogram varit en återkommande<br />
muntration.<br />
En av de trogna som kom till <strong>år</strong>smötena var Agnes<br />
Hansson, en pensionerad stenografilärare vid Påhlmans<br />
Handelsinstitut. Hon var på många sätt värd att respektera,<br />
men det jag nu minns henne för är att hon med sådan energi<br />
förfäktade att hon företrädde det "äkta" Melins system, ty hon<br />
skrev tecknet för "s" i början av ett ord på <strong>och</strong> inte under<br />
skrivlinjen. Jag har senare förstått att hennes patos var en<br />
återklang av gångna
Change language