Professionalisering i Praktiken - Lunds kommun
Professionalisering i Praktiken - Lunds kommun
Professionalisering i Praktiken - Lunds kommun
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
<strong>Professionalisering</strong> i <strong>Praktiken</strong><br />
En kvalitativ studie av professionaliseringens konsekvenser för en grupp<br />
familjebehandlare i <strong>Lunds</strong> Kommun<br />
Ingela Svensson<br />
Socialhögskolan vid <strong>Lunds</strong><br />
Universitet.<br />
SOLX63<br />
Vt - 08<br />
Handledare: Staffan<br />
Blomberg
Abstract<br />
Author: Ingela Svensson<br />
Title: Professionalization in practice – a qualitative study of the consequenses of<br />
profesionalization for a group of familytherapists in Lund municipality. (Translated title).<br />
Supervisor: Staffan Blomberg<br />
Assessor: Lars B Ohlsson<br />
This qualitative study aimed to explore the practical consequenses of the increasing demands<br />
on proffesionality in swedish social work. These demands are related to questions of<br />
evidensbased social work, research on tretment efficacy and outcome, and evaluation. The<br />
increase in professionalism in swedish socialwork has consequenses at a general as well as an<br />
individual level. The purpouse of the esseay was to examine and analyze how a swedish<br />
manualbased treatmentmodel, LIHF, affects the profession- related freedom of the<br />
familytherapists that are using the model. The researchquestions asked were: What is the<br />
development history and the containts of the treatment model? How does the therapists<br />
experience the use of LIHF when it comes to its effect on their competence and therapeutic<br />
work, as well as in relation to colleagues and other social workers? Nine qualitative<br />
interviews were conducted with familytherapists at a center for familytreatment in Lund,<br />
Sweden. The analysis was conducted by the use of theories of organization and<br />
professionalism to explain how demands on increased professionalism affect the<br />
socialworkers professional role, influence and independence.<br />
It was concluded that the creation and use of LIHF could be said to form a good example<br />
of the process of professionalizing swedish social work, as its was created with great care of<br />
evidencebased practise, possibilities of valuation and reproduction. Furthermore, it functioned<br />
as a way for the familytherapists to exercise expertise and gain sanctionized authority from<br />
other professional individuals and organizations, factors that are also sicnificant for the<br />
process of increased professionalism. The development and use of LIHF also seemed to have<br />
had professionalizing consequenses for the therapists at an individual level, in terms of<br />
increased independence, clear workrole, learning and educational opportunities, among<br />
others. The retsraints put on the therapist by the manual was not interpreted by them as an<br />
obsticle, on the contrary the structure was seen as creating order, wellfunctioning channels of<br />
feedback, security, and as having good effects in creating relations with the clients.<br />
Keywords: LIHF, Familytherapy, Professionalism, Evidensbased, Social Work<br />
2
Innehåll<br />
Förord......................................................................................................................................... 4<br />
Inledning..................................................................................................................................... 5<br />
Syfte ....................................................................................................................................... 6<br />
Frågeställningar.................................................................................................................. 6<br />
Metod ......................................................................................................................................... 7<br />
Metodval och intervjuförfarande............................................................................................ 7<br />
Rapportering och tolkning av empirin ................................................................................... 8<br />
Etiska överväganden ............................................................................................................ 10<br />
Källkritik .............................................................................................................................. 11<br />
Disposition ............................................................................................................................... 12<br />
Familjeenheten och dess metodologiska grund........................................................................ 13<br />
Familjeenheten ..................................................................................................................... 13<br />
Lösningsfokuserad intensiv hemmabaserad familjebehandling (LIHF) .......................... 14<br />
LIHF:s teoretiska grunder .................................................................................................... 14<br />
Lösningsfokuserad familjeterapi...................................................................................... 14<br />
Multisystemiskt perspektiv (MST)................................................................................... 15<br />
Bättre Föräldraskap .......................................................................................................... 15<br />
Teoretiska utgångspunkter ....................................................................................................... 17<br />
Professionsteori .................................................................................................................... 17<br />
Organisationsteori ................................................................................................................ 18<br />
<strong>Professionalisering</strong>ens konsekvenser för behandlarens yrkesroll och frihet............................ 20<br />
Modellens utveckling och innehåll ...................................................................................... 20<br />
Förhållningssätt ................................................................................................................ 20<br />
Verktyg............................................................................................................................. 23<br />
Utvärdering....................................................................................................................... 25<br />
LIHF och Evidensen............................................................................................................. 25<br />
Kunskapens ramar och yrkesmässig frihet........................................................................... 28<br />
Yrkesrollens ramar - om förhållande till omvärlden............................................................ 31<br />
Organisationens ramar och yrkesmässig frihet .................................................................... 35<br />
Berättelser om strukturens gränser och behandlarnas frihet ............................................ 35<br />
Teknologi ......................................................................................................................... 39<br />
Roller och arbetsfördelning.............................................................................................. 40<br />
<strong>Professionalisering</strong>ens konsekvenser på en individuell nivå ............................................... 41<br />
Att hålla kvar och investera i personalen ......................................................................... 42<br />
Inflytande och självständighet......................................................................................... 44<br />
Avslutande reflektioner............................................................................................................ 46<br />
Referenser................................................................................................................................. 50<br />
3
Förord<br />
Till Familjeenheten i Lund vill jag rikta ett varmt tack, för att ni lät mig husera i era lokaler<br />
och så öppenhjärtigt delade med er av era kunskaper och erfarenheter. Tack också för gott<br />
kaffe och ett trevligt bemötande!<br />
Tack Staffan Blomberg för tålamod och flexibilitet utöver det vanliga, och för att du trodde<br />
på den här uppsatsen även när jag inte gjorde det.<br />
Tack också till <strong>Lunds</strong> Kommun och Lotta Green Dahlberg, som med sin lista över<br />
uppsatsämnen styrde mina steg mot familjeenheten och inspirerade till uppsatsens huvudtema.<br />
Tobias, Helena och Katla, det är tack vare er som jag orkade ända fram. Ni är underbara.<br />
Tack.<br />
4<br />
Ingela Svensson, Malmö 20080331
Inledning<br />
Idag är kraven stora på att evidensbaserad kunskap om olika metoders effekter ska ligga till<br />
grund för det sociala arbetets praktik. Socialstyrelsen har i Sverige ett särskilt ansvar för<br />
kunskapsutveckling och integration mellan forskning, praktik och utbildning (Börjesson, M<br />
2005). Verksamheter ska utvärderas, och röster höjs för att praktiker ska kunna hänvisa till<br />
teorier och forskning för att legitimera de insatser och bedömningar som görs.<br />
Manualbaserade organisationsmodeller verkar bli allt mer populära. De ökar verksamhetens<br />
transparens och tydliggör ideologier och teoretiska grundvalar för de metoder och verktyg<br />
som används. De underlättar också mätningar av effekterna av verksamheten.<br />
Krav på genomskinlighet, vetenskaplig grund, och resultatmätningar skapar samtidigt press<br />
och begränsningar för de verksamma socialarbetarna. En del forskare anser att det sker en<br />
byråkratisering av allt fler yrkesområden som begränsar professioners självständighet<br />
(Selander 1989). Människovårdande organisationer är beroende av en kompetent personal<br />
som kan hantera den komplexa teknologi som organisationen kräver. Dessutom kräver<br />
organisationen en struktur som ger personalen svängrum att tillämpa sina kunskaper och<br />
färdigheter (Bolman & Deal 2005:93).<br />
Det verkar alltså finnas ett spänningsförhållande mellan krav på evidensbaserad<br />
verksamhet och yrkesmässig handlingsfrihet. Detta är ett aktuellt debattämne, Forsas<br />
symposium i februari 2007 hette till exempel att göra socialt arbete – mellan manual och<br />
improvisation. Konflikten mellan behovet av socialarbetares handlingsfrihet och de regler och<br />
ramar som i allt större utsträckning karaktäriserar modernt socialt arbete skapar nya<br />
förutsättningar för metoder och teorier i socialt arbete.<br />
Vetenskaplig kunskap brukar tillskrivas en central betydelse i professionaliseringen av<br />
olika yrkesområden. Strävan efter vetenskaplig kunskapsgrund kan alltså vara en del av olika<br />
yrkesgruppers strategi för att nå och upprätthålla kunnande och sociala positioner (Dellgran &<br />
Höjer 2000:26). Inom socialt arbete är strävan efter professionalisering en utbredd tendens<br />
(Selander (red) 1989). Syftet med ökad professionalisering av det sociala arbetet kan betraktas<br />
ur olika perspektiv, och innebär olika saker på aktörs – och strukturell nivå. Ur ett<br />
organisationsteoretiskt perspektiv har organisationer och anställda olika mål med<br />
verksamheten (Bolman & Deal 2005). <strong>Professionalisering</strong> kan sättas in i detta sammanhang<br />
och betraktas som ett organisatoriskt mål. På så sätt kan den organisationsteoretiska<br />
begreppsapparaten skapa ett användbart ramverk kring en analys av professionaliseringsprocesser.<br />
5
I <strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong> har familjeenheten skapat en behandlingsmodell för familjer:<br />
Lösningsfokuserad intensiv hemmabaserat familjebehandling (LIHF). Modellen är manualbaserad,<br />
och utvecklad utifrån teorier och metoder med beforskade effekter. När jag kom i<br />
kontakt med verksamheten undrade jag hur behandlarna som arbetar med LIHF hanterar<br />
spänningsförhållandet mellan de, i manualen manifesterade, strukturella kraven på förankring<br />
i vetenskaplig kunskap, mätbarhet och transparens, och behovet av svängrum för individuella<br />
kompetenser, kunskaper, erfarenhet och bedömningar.<br />
Syfte<br />
Syftet med den här uppsatsen var att undersöka och analysera hur en manualbaserad<br />
behandlingsmodell som LIHF påverkar den yrkesmässiga friheten hos de familjebehandlare<br />
som använder modellen.<br />
Frågeställningar<br />
De frågeställningar jag utgick ifrån var<br />
• Hur ser modellens utveckling och innehåll ut?<br />
• Hur upplever och hanterar behandlarna LIHF:s påverkan på den yrkesmässiga<br />
handlingsfriheten<br />
- i relation till sin egen kompetens och behandlingsarbete?<br />
- i relation till sina kollegor och andra professionella?<br />
6
Metod<br />
En forskares metod är avgörande för hur resultatet kommer att se ut. Jag kommer här att<br />
redogöra för mitt metodval, avgränsningen av mitt område, hur datainsamlingen gått till och<br />
hur materialet bearbetats, etiska överväganden, och källkritik.<br />
Detta är inte en studie av metoder i familjebehandling, eller vad olika modeller innebär.<br />
Inte om vad som gör att familjer behöver familjebehandling, eller om risk- eller<br />
skyddsfaktorer. Detta är heller ingen utvärdering eller bedömning angående om LIHF är en<br />
bra eller dålig modell för familjebehandling. Jag har inte observerat verksamheten eller talat<br />
med klienter, och undersöker inte modellens eller verksamhetens resultat eller effekter.<br />
Det finns många olika perspektiv utifrån vilka man kan studera organisationer. Jag<br />
kommer inte att applicera någon av teorierna på familjeenheten i syfte att beskriva denna<br />
organisations uppbyggnad och organisering utifrån organisationsteori. Däremot kan vissa<br />
delar av organisationsteori användas för att analysera LIHF:s funktioner i relationen mellan<br />
organisation, struktur och anställd, och begreppsliggöra konkreta aspekter av<br />
professionaliseringen.<br />
Metodval och intervjuförfarande<br />
Jag valde att arbeta efter en kvalitativ metod, eftersom det lämpar sig bäst då syftet är att öka<br />
förståelse för ett fenomen, inte beskriva eller mäta det, som man gör med en kvantitativ<br />
metod. Jag ville höra behandlarnas egna beskrivningar av hur de utför behandling, och deras<br />
upplevelser av att jobba med just LIHF. Denna information bedömde jag vara enklast och<br />
säkrats att inhämta medelst intervjuer. Jag använde en halvstrukturerad intervju, i syfte att få<br />
beskrivningar av den intervjuades livsvärld, med avsikt att tolka de beskrivna fenomenens<br />
mening (Kvale 1997:13).<br />
Intervjuerna genomfördes under hösten 2007 i Lund. Två av de intervjuade var män och<br />
sju var kvinnor. Jag ämnade intervjua samtliga sex familjebehandlare och fyra<br />
ungdomsbehandlar i LIHF, och dessutom enhetschefen. Ett bortfall skedde om en<br />
familjebehandlare, detta bortfall berodde på tidsbrist och kan inte anses ha påverkat resultatet<br />
i någon större utsträckning.<br />
Jag kom i kontakt med familjeenheten via socialförvaltningens lista över uppsatsämnen.<br />
Jag kontaktade familjenheten för att jag blev nyfiken på vad deras behandlingsmodell var för<br />
något, och de var positiva till att jag skrev en uppsats om deras verksamhet. Jag informerade<br />
7
inte om exakt vad uppsatsen skulle komma att handla om, utan presenterade i inledningsskedet<br />
ett antal alternativa frågeställningar som handlade om LIHF:s olika beståndsdelar i<br />
relation till dess helhet, hur det praktiska arbetet ser ut och behandlarnas roll i arbetet.<br />
Jag inledde mitt intervjuande med att göra två intervjuer på två timmar respektive 45<br />
minuter av mer informerande karaktär, med behandlare som varit med från start i modellen<br />
samt enhetschefen. Sedan gjorde jag två 45 minuters pilotintervjuer med behandlare. Jag hade<br />
ingen intervjuguide då, utan frågade vad modellen var, hur utvecklingen av den sett ut, och<br />
vilka olika metoder, utbildningar och dylikt som inspirerat den. För att få en tydlig bild av<br />
behandlingsarbetet bad jag behandlarna ge fallbeskrivningar: jag bad respondenterna erinra<br />
sig ett fall de arbetat med, och bad dem konkret och möte för möte beskriva<br />
behandlingskontakten, vad de gjort och varför, och hur klienten reagerat på detta. Jag frågade<br />
också vad de ansåg var positivt för dem själva som behandlare med LIHF, och om de upplevt<br />
sig hindrade av den någon gång. Slutligen talade vi om arbetet med modellen i relation till<br />
andra professionella.<br />
Intervjuguiden skapades sedan utifrån frågeställningarna och den information jag fått i de<br />
första intervjuerna. Intervjun med enhetschefen hade snarast karaktären av ett informationsmöte<br />
varför guiden där såg något annorlunda ut. Frågorna kom, liksom syftet, i stort från min<br />
nyfikenhet i ämnet och intervjuerna var av mycket öppen karaktär, där de intervjuade styrde<br />
mycket. Intervjuguiden bestod av exempelfrågor inom olika teman, och formuleringen av<br />
frågorna varierade utifrån varje intervjus unika karaktär. Jag ville på detta sätt inte forma<br />
empirin av en förväntad utgång, utan hellre skapa ett självständigt empiriskt mönster innan<br />
jag valde teorier att förklara och analysera detta mönster med.<br />
Rapportering och tolkning av empirin<br />
Jag har beskrivit samtliga intervjuade i texten som ”behandlarna” trots att vissa utsagor<br />
kommer från enhetschefen som inte har någon behandlarroll i LIHF. Detta för att säkerställa<br />
anonymitet. De uttalande jag tagit med från enhetschefens intervju kräver ingen särskild<br />
presentation. Denna intervju innehöll främst information om själva modellens innehåll och<br />
utveckling. Jag har inte heller gjort någon åtskillnad på utsagor från kvinnor och män, också<br />
av anonymitetsskäl.<br />
Intervjuerna spelades in med en Mp3 spelare, vilket var en stor fördel jämfört med<br />
bandspelare då den är så liten och tyst att både intervjuare och intervjuperson lätt glömde att<br />
den var i rummet. Samtliga inspelningar var utan större brister i ljudkvalitet. Fördelen med<br />
8
denna registrering (att spela in) är att forskaren kan koncentrera sig på ämnet och behöver inte<br />
vara upptagen med att anteckna och pauser och tonfall finns bevarade när intervjun ska tolkas<br />
och analyseras (Kvale 1997). Intervjuerna transkriberades ordagrant av mig kort tid efter att<br />
de genomförts. Detta var tidsödande men gjorde mig väl förtrogen med intervjumaterialet,<br />
inte bara med den skrivna produkten utan också med röstläge, pauser, och erinrande av gester<br />
osv. Att intervjuer skrivs ut på samma sätt, helst av samma person, underlättar jämförelser av<br />
intervjuer (Kvale 1997).<br />
Ett intervjumaterial börjar tolkas redan under intervjun, i samspelet mellan intervjuare och<br />
intervjuad, genom återkoppling, förtydligande och så vidare (Kvale 1997). Jag är en ovan<br />
intervjuare och mina intervjuer innehåller vissa brister när det gäller klargörande frågor. Detta<br />
har jag försökt kompensera för genom att vara försiktig i mina tolkningar av vad som sagts<br />
och utelämnat områden som jag inte fått omfattande eller tydlig information om. Jag har även<br />
noga reflekterat över hur intervjupersonerna uppfattat den fråga som ställts – och över<br />
skillnaden mellan att svara på min fråga och att gå vidare in på en egen fundering. Det<br />
verkliga tolkningsarbetet skedde i den här studien i det som Kvale (1997) menar är<br />
tolkningens fjärde steg: tolkning av den utskrivna intervjun. Intervjuutskriften är en<br />
konstruktion och transkriberingen från tal till skrift påverkas av transkriberarens tolkning.<br />
Validitet är inte en fråga om absolut sanning – en sådan finns inte. Däremot kan man<br />
fundera över syftet med en utskrift när man diskuterar validitet (Kvale 1997). Jag klargjorde<br />
från början att behandlarna inte hade något som helst inflytande över syfte, frågeställningar<br />
eller innehåll i uppsatsen. Det har inte varit helt oproblematiskt att hålla fast vid detta. Jag är<br />
naturligtvis tacksam över hur villigt alla ställt upp med intervjuer och informationsmöten, att<br />
de skaffat fram dokument och gett mig tillgång till deras lokaler. Den relation som skapats<br />
mellan mig och arbetsplatsen kan göra det svårare för mig att förhålla mig kritisk till<br />
verksamheten. Detta har jag hanterat genom att hålla i åtanke att jag inte skriver för att<br />
bedöma, varken enskilda personer eller organisationen som helhet, i hur duktiga de är i sitt<br />
arbete. Det kan inte min empiri säga något om. En medvetenhet om detta har hjälpt mig att<br />
behandla empirin på ett ansvarsfullt, opartiskt och sakligt sätt. Genom att genomföra<br />
utskrivningen kort tid efter intervjun, att skriva ut tolkande kommentarer (skrattar, låter<br />
ironisk, låter osäker) lyssna upprepade gånger på intervjuerna, samt komplettera med<br />
anteckningar under själva intervjun, skapade jag en bred grund för min tolkning. Genom att<br />
vara noggrann med överensstämmelsen mellan utskrift, utsagor och tolkning i min<br />
rapportering, blir tillförlitligheten högre. Jag kontrollerade förekomsten av citat så att det i<br />
9
studien råder en bra balans mellan material från olika intervjuer: uttalanden från samtliga<br />
intervjupersoner finns med i uppsatsen.<br />
Jag har i min analys använt en ad- hoc teknik, där jag växlat mellan olika angreppssätt för<br />
att skapa mening av materialet. Jag gjorde mig väl förtrogen med materialet innan jag valde ut<br />
de teoretiska resonemang jag ville använda för att fylla mitt syfte. Jag använde mig av sax och<br />
understrykningspennor i olika färger för att separera olika teman i materialet, och få en<br />
överblick av i vad som föreföll vara viktigast för intervjupersonerna. Jag skilde på vad de<br />
själva spontant tagit upp och vad som var svar på mina frågor. Sedan gick jag över till att i<br />
datorn gruppera uttalanden under olika rubriker. Här använde jag mig av<br />
meningskoncentrering, där omfattande och innehållsrika intervjutexter delas upp i<br />
meningsenheter, och sedan omformuleras till koncentrerade stycken som avspeglar innehållet.<br />
Utifrån meningskoncentreringen kan sedan huvudteman utvecklas (Kvale 1997). Jag samlade<br />
de ordagranna citaten i motsvarande dokument, så att jag kunde välja ut rätt korrelerande citat<br />
för att illustrera mina exempel i texten.<br />
Etiska överväganden<br />
Det fanns en rad etiska dilemman att ta hänsyn till vid genomförandet av den här studien.<br />
Mest framträdande blev detta i kontakten med fältet och intervjupersonerna, och jag ställde<br />
mig många frågor inför dessa möten. Hur kan de intervjuade behandlarna komma att påverkas<br />
av det jag skriver? Hur påverkas de av de frågor jag ställer? Hur ska jag undvika att kränka<br />
någon, eller försätta dem i pressade situationer? Steinar Kvale (1997) tar upp några viktiga<br />
punkter att reflektera över för en ökad etisk korrekthet i en vetenskaplig studie, vilka jag i det<br />
kommande ska diskutera i förhållande till min studie. De är: Fördelar med undersökningen,<br />
informerat samtycke, konfidentiellitet, konsekvenser, och forskarens roll.<br />
Behandlarna och enhetschefen intervjuades enskilt i 35 – 45 minuter. Samtliga intervjuer<br />
genomfördes i ett samtalsrum på familjeenheten. Respondenterna informerades i förväg<br />
skriftligen om sin rätt till anonymitet och frivillighet, samt att de kunde säga nej till att bli<br />
inspelade. Denna information gavs också muntligen innan intervjun. Samtliga samtyckte till<br />
inspelning, vilket var positivt då jag kunde koncentrera mig på att lyssna och ställa följdfrågor<br />
och inte behövde anteckna så mycket. Intervjuerna skrevs ut och namnen kodades omgående.<br />
Utskrifter och inspelningar har behandlats konfidentiellt. Eftersom LIHF är skapat av<br />
familjenheten går det inte att skriva om LIHF och låta enheten vara anonym. Enheten har<br />
godkänt att arbetsplatsens namn är utskrivet.<br />
10
I realiteten är det problematiskt att säkerställa ett sant informerat samtycke, då för mycket<br />
information om vad studien handlar om kan påverka intervjupersonernas utsagor. Dessutom<br />
är det inte säkert att forskaren själv vet vilken riktning studien kommer att ta (Kvale 1997). Så<br />
var fallet i den här studien; fokus ändrades flera gånger, och jag var medvetet öppen inför att<br />
låta det som framkom av empirin styra studien vidare. Därför gav jag en mycket generell<br />
beskrivning av syftet; att ta reda på vad LIHF – modellen innehöll, hur behandlarna konkret<br />
arbetade med klienterna och vad de tyckte om att arbeta med modellen.<br />
Det är viktigt att en samhällsvetenskaplig studie skapar kunskap som kan förbättra<br />
människans situation eller öka hennes värde (Kvale 2997:104). Föreliggande studie möttes<br />
med entusiasm av intervjupersonerna som uttryckte att de upplevde att dess genomförande var<br />
till nytta för dem på flera sätt. Dels sa många att det var givande att få tillfälle att reflektera<br />
över och sätta ord på olika aspekter av sitt arbetssätt i intervjun. Dels var de intresserade av<br />
vad en utomstående kan se och har att säga om deras verksamhet, och såg studien som ett bra<br />
tillfälle till återkoppling av personalens ”samlade” syn på sitt arbete. Utgångspunkten var<br />
därför att studien skulle komma att vara till fördel för de deltagande intervjupersonerna, på ett<br />
individuellt plan men också i allmänhet i och med ökad kunskap om metodens påverkan på<br />
yrkesrollen.<br />
Källkritik<br />
Bolman och Deal (2005) skriver i första hand för chefer och framtida ledare och stora delar av<br />
boken fokuserar ledarskap. De kapitel som fokuserar strukturer har varit mig mycket<br />
behjälpliga i att analysera LIHF som struktur och de anställda som aktörer i en organisation,<br />
ur ett organisationsteoretiskt perspektiv. I övrigt ansträngde jag mig för att hitta ny forskning<br />
inom området, vilket var problematiskt eftersom det är ett nytt område som det inte finns så<br />
mycket om, men också viktigt då mycket förändras snabbt när ett nytt område börjar utforskas<br />
intensivt och också är samhällsaktuellt som professionaliseringen. Jag har använt<br />
avhandlingar, meataanalyser och antologier i första hand för att få en mångfacetterad men<br />
också vetenskaplig bild av de ämnen och teorier jag använder. Jag hade gärna använt fler<br />
strikt vetenskapliga källor men det var svårt att finna forskning som behandlar<br />
professionalisering på en direkt nivå genom praktiska exempel från organisationer, så som jag<br />
använder teorierna.<br />
Angående LIHF finns ingen skriftlig dokumentation utöver de rapporter jag redovisat och<br />
själva manualen, som jag fått läsa i på plats på familjeenheten. Därför måste jag förlita mig på<br />
11
de intervjuades beskrivningar av arbetet. Mycket intervjutid gick därför åt till att samla in<br />
fakta om själva modellen och dess innehåll. Jag fick riklig och väl överensstämmande<br />
information där och anser den vara tillförlitlig.<br />
Disposition<br />
Jag inleder den fortsatta framställningen med en bakgrund där läsaren får information om den<br />
undersökta arbetsplatsen - Familjeenheten i Lund - och metoden LIHF. Jag redogör också<br />
kortfattat för modellens huvudsakliga inspirationskällor vad gäller modeller för familjebehandling:<br />
Lösningsfokuserad familjebehandling, Multisystemisk terapi, och Bättre<br />
Föräldraskap. Nästa kapitel heter Teoretiska utgångspunkter och här går jag igenom forskning<br />
och teorier som ligger till grund för min fortsatta analys: teorier om professionalisering,<br />
evidensbasering, och organisationer. I det efterföljande kapitlet presenteras en integrering av<br />
empiripresentation och analys. I den första delen av analysen skriver jag om modellens<br />
utveckling och innehåll och förhållande till vetenskaplig kunskap och andra professionella.<br />
Den andra delen fokuseras organisatoriska villkor för verksamheten. Genomgående i analysen<br />
diskuteras LIHF i förhållande till professionaliseringen av socialt arbete. Det är som en del i<br />
denna process modellens begränsningar och villkor för behandlarnas frihet och hur de<br />
hanterar detta diskuteras. Uppsatsen avslutas med en sammanfattning av resultaten följt av en<br />
avslutande reflektion.<br />
12
Familjeenheten och dess metodologiska grund<br />
Den här studien utfördes i <strong>Lunds</strong> Kommun och huvudrollsinnehavaren i uppsatsen är<br />
familjeenheten inom <strong>Lunds</strong> socialförvaltning och den modell för familjebehandling som de<br />
utvecklat: LIHF. Jag kommer här att ge en översiktlig presentation av arbetsplatsen och<br />
modellen. I den här uppsatsen tar jag vid olika tillfällen upp modeller som har tjänat som<br />
inspirationskällor och teoretisk grund för utvecklingen av LIHF. Som en tjänst till läsaren ger<br />
jag en kort beskrivning av dessa.<br />
Familjeenheten 1<br />
Familjeenheten är en resurs inom <strong>Lunds</strong> socialförvaltning som bildades 1997 och behandlar<br />
familjer med barn och unga upp till 20 år. Man kommer till Familjeenheten på remiss från<br />
socialsekreterare på enheterna Barn och Familj eller Unga och Familj inom<br />
socialförvaltningen i <strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong>. Att man skulle arbeta lösningsfokuserat var det som var<br />
den övergripande, gemensamma nämnaren när enheten bildades. I övrigt hade personalen<br />
mycket olika bakgrund, erfarenheter och utbildning. I verksamheten ingår familjebehandling i<br />
enskilda ärenden, i LIHF och föräldrautbildning i grupp. I denna uppsats berörs enbart arbetet<br />
i LIHF. 2001 sökte Familjeenheten, och fick, EU- pengar. Detta möjliggjorde för fem<br />
familjebehandlare att skapa en ny modell för familjebehandling. LIHF har utvecklats av de<br />
anställda på familjeenheten, inom ett projekt som löpt parallellt med den ordinarie<br />
verksamheten och varade i tre år. På hösten 2004 startade ett nytt projekt, finansierat av<br />
socialförvaltningen, med syfte att använda och utvärdera LIHF. Resultatet av detta arbete är<br />
att LIHF har blivit en permanent insats med ett team bestående av fem behandlare på<br />
familjenheten som arbetar heltid med LIHF och fyra ungdomsbehandlare som arbetar deltid i<br />
programmet. Steget är en resurs för ungdomsbehandling inom lunds socialförvaltning som<br />
familjeenheten har samarbete med. Ungdomsbehandlarna arbetar dels inom steget med<br />
enskilda ärenden och dels i LIHF, i olika stor utsträckning.<br />
1 Informationen om familjeenheten och LIHF kommer från två olika dokument; Projektrapport LIHF 20071026<br />
Dokument från Familjeenheten, <strong>Lunds</strong> Socialförvaltning och Projektbeskrivning LIHF 20041014 Dokument från<br />
familjeenheten, <strong>Lunds</strong> Socialförvaltning. Dessutom har jag fått muntlig information om LIHF och dess innehåll<br />
på ett informationsmöte 071107 samt från de intervjuer som jag genomfört med anställda på familjeenheten.<br />
13
Lösningsfokuserad intensiv hemmabaserad familjebehandling (LIHF)<br />
Modellen bygger på ett lösningsfokuserat och multisystemiskt tänkande. Modellen har också<br />
inspirerats av en modell som heter Bättre Föräldraskap. I LIHF behandlas barn och ungdomar<br />
med tung problematik på många områden, till exempel skola, hemmet, fritiden och så vidare.<br />
Klienterna remitteras från socialsekreterare. Fokus för behandlingen är alltså barnet eller<br />
ungdomen (så kallat indexbarn) även om behandlingen här involverar hela familjen. Ungefär<br />
25 % av ärendena involverar familjer med invandrarbakgrund, vilket är representativt för<br />
<strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong>. I LIHF arbetar man utifrån ett helhetsperspektiv på familjen och olika<br />
nätverk runtomring familjen. Flera behandlare arbetar samtidigt med familjen och dess<br />
nätverk, i olika behandlingsroller där var och en har kontakt med olika familjemedlemmar.<br />
LIHF är manualbaserad, dwt vill säga att det finns manualer för vad som ska göras, varför och<br />
hur.<br />
LIHF:s teoretiska grunder<br />
Vid skapandet av LIHF har behandlarna på familjeenheten främst utgått från tre<br />
behandlingsmodeller: Bättre föräldraskap, multisystemisk terapi och lösningsfokuserad<br />
terapi. 2<br />
Lösningsfokuserad familjeterapi<br />
Det lösningsfokuserade perspektivet letar efter undantag från problem. Man söker efter sådant<br />
som fungerar i familjen och strävar efter att få familjemedlemmarna att göra mer av det. Man<br />
intresserar sig inte så mycket för att förklara hur problemet har uppstått eller vidmakthålls,<br />
utan mer för framtiden och vad som behöver göras för att problemet ska lösas. Det finns en<br />
idé om att själva problemet begränsar tankemönster och försvårar därför förmågan att pröva<br />
nya lösningar. Dåliga lösningar testas i stället om och om igen. Terapeutens roll blir att hjälpa<br />
familjen att prova andra sätt att lösa sina problem. Man bör undvika att vara normativ – det är<br />
klienten som äger rätten till sin problemformulering. De lösningsfokuserade terapeuterna har<br />
utarbetat välkända verktyg för att finna vägar till lösningen på problem. Ett är<br />
”mirakelfrågan”, som går ut på att be klienten beskriv hur livet skulle se ut om alla problem<br />
som genom ett mirakel var borta och allt var precis som klienten skulle vilja ha det.<br />
”skalfrågor” används för att hjälpa klienten skapa en mer nyanserad bild av sitt problem, en<br />
2 Den insatte läsare kommer känna igen likheter med även andra modeller och skolor inom familjeterapins<br />
komplexa fält, som till exempel Funktionell familjeterapi (FFT) och ”de otroliga åren”. Jag har valt att fokusera<br />
på de tre modeller som är mest framträdande i LIHF och som främst nämnts i intervjuerna.<br />
14
ild som inte är svart eller vit och där även små förändringar kan uppmärksammas (Hårtveit<br />
& Jensen 2005).<br />
Multisystemiskt perspektiv (MST)<br />
Multisystemiskt perspektiv, förkortat MST, är en integrerad modell som utvecklades på 1970talet<br />
och presenteras i Hansson (2004) av Henggeler (et al1998). Ett enskilt beteende ses ur ett<br />
multisystemiskt perspektiv som en del i flera sammanhängande system, så som skola, familj,<br />
kamratgrupper och så vidare. Det är viktigt att se dessa samband och att behandla i alla<br />
system som kan tänkas påverka symtomet. Varje system är en del i ett större och bör ses och<br />
förstås utifrån sitt övergripande system. Det primära syftet med behandlingen är att identifiera<br />
sambandet mellan problemet och en bredare social kontext. MST lägger stor vikt vid att bidra<br />
till empowerment för föräldrar och ungdomar. Behandlaren bör inte gå in och försöka<br />
förändra med sin egen personlighet eller skicklighet utan överlåta förändringsprocessen till de<br />
berörda själva. Detta förväntas bidra till långtidseffekter av behandlingen.<br />
Behandlingskontakten bör enligt perspektivet kännetecknas av fokus på det positiva, man bör<br />
utnyttja de styrkor som ryms i systemet och ta vara på systemets resurser. Stor vikt läggs vid<br />
att öka ansvarstagande beteende i och omkring familjen. Behandlingen är intensiv, flera<br />
tillfällen per vecka, med konkreta mål som relateras till här och nu och dagliga hemuppgifter<br />
som kräver aktiv medverkan och ansträngningar från klienterna. Behandlingsresultaten<br />
utvärderas efterhand, så att positiv förändring och eventuella hinder för dessa kan identifieras<br />
snabbt. Behandlingen bör inriktas på att förändra interaktionen mellan och inom system och<br />
anpassas till barnets utvecklingsnivå. (Henggeler et al 1998, i Hansson 2004:36f, 158ff).<br />
Bättre Föräldraskap<br />
Mellow Parenting är en amerikansk behandlingsmodell som ligger till grund för programmet<br />
Bättre Föräldraskap (BF) som Magdalena Mattsson (tidigare Graff) har utarbetat och som<br />
används av familjeenheten, och vars komponenter och grundsyn också inspirerat<br />
utformningen av LIHF. Bättre föräldraskap innehåller 7 dimensioner som ligger till grund för<br />
observationer av förälder – barn- interaktion, där olika beteenden bedöms i förhållande till<br />
dimensionerna:<br />
1. en antecipering (förkänsla) av barnets behov för att möjliggöra dagliga aktiviteter<br />
2. stärkande av barnets autonomi<br />
3. värme gentemot barnet<br />
15
4. stimulering och ömsesidig glädje<br />
5. barnets upprördhet och hur föräldern handskas med den<br />
6. ömsesidig samverkan<br />
7. omfattning av konflikter mellan föräldrar och barn och hur de handhas (Efter Graff<br />
1996:109).<br />
16
Teoretiska utgångspunkter<br />
Detta kapitel inleds med ett avsnitt om professionsteori där jag tar upp olika perspektiv på vad<br />
professionalisering egentligen är och evidensbaseringens roll i professionaliseringen av socialt<br />
arbete. Sedan följer en presentation av två organisationsteoretiska perspektiv som kommer att<br />
fungera som komplement till och kontextualisering av professionsteoretiska förklaringar i min<br />
analys. Dessa teorier kommer jag sedan tillämpa på det empiriska materialet, där jag<br />
analyserar hur de behandlare jag intervjuat påverkas av den manualbaserade<br />
behandlingsmodellen LIHF när det gäller yrkesroll och yrkesmässig frihet.<br />
Professionsteori<br />
Strävan mot professionalisering är en stark tendens inom socialt arbete. Ändå är begreppen<br />
profession, professionalitet och professionell inte entydiga eller väl avgränsade – i talspråk<br />
och allmän uppfattning såväl som i den akademiska världen är begreppen snarare mångtydiga<br />
och svårfångade (Selander (red) 1989). En av de mest centrala delarna i professionaliseringsprocessen<br />
är en vetenskaplig kunskapsgrund (Dellgran & Höjer, 2000). Denna kunskapsgrund<br />
är nämligen central i det sociala arbetes evidensbasering vilken i sin tur är viktig för<br />
professionaliseringen av det sociala arbetet. Evidensbasering är ett begrepp som avser att det<br />
finns ett underlag för de beslut som fattas. Detta underlag omfattas i det ideella tillståndet av<br />
klienters önskemål, erfarenheter, behov, de professionellas erfarenheter och kunskaper, lagar<br />
och etiska principer samt forskares olika bevis för att en given metod ger positiva resultat.<br />
Målet med beslutet är bästa möjliga resultat för klienterna. Som exempel kan resultat från<br />
metaanalyser komplettera ett beslut gällande innehåll i en behandlingsplan för en<br />
institutionsplacerad ungdom, i ett evidensbaserat praktiskt socialt arbete (Anttila 2006).<br />
Profession och professionalisering kan definieras och diskuteras på olika sätt beroende på<br />
vilka tankemässiga ramar som sätts runt begreppen. Det essensialistiska perspektivet<br />
dominerade innan 1970– talet och fokuserade de egenskaper och kriterier som kännetecknade<br />
en profession. Den centrala frågan gällde vad professioner är för något (Selander (red) 1989).<br />
När det gäller socialt arbete argumenterade forskarna för och emot om det kunde betraktas<br />
som en profession eller inte. I början av 1900- talet menade Flexner (1915, i Dellgran & Höjer<br />
2000:35) att socialt arbete bland annat var för beroende av andra professionella, och hade för<br />
osäkra uppgifter, för att kunna kallas profession - men att fältet hade tillräckligt med<br />
intellektuell karaktär för att kunna utvecklas och uppnå professionell status. Greenwood<br />
17
utformade 1957 en professionstaxonomi, med vilken han ansåg att socialt arbete överensstämde<br />
tillräckligt mycket för att betraktas som profession, om än en bit ner i<br />
professionshierarkin. Taxonomin innehåller följande fem kriterier: Systematiskt sammanhållen<br />
teoretisk grund, professionell auktoritet, samhällelig sanktion, professionell kultur och<br />
reglerande etiska koder. Greenwood menade att dessa kriterier utgör ett mål mot vilket alla<br />
socialarbetare bör sträva (Greenwood 1957, i Dellgran & Höjer 2000:35f). Greenwoods utgick<br />
alltså från ett egenskapsperspektiv på profession.<br />
Senare har de dominerande forskningsansatserna varit de som intresserar sig för<br />
professionaliseringen som process, och de strategier som används av yrkesgrupper, för att<br />
avgränsa och utveckla sitt yrkesområde samt hävda och befästa positioner i samhället<br />
gentemot andra professionella och samhällsaktörer. Man intresserar sig alltså mer för vad de<br />
professionella gör och hur de gör det (Selander (red) 1989). Utifrån ett av de mer moderna<br />
professionsperspektiven har strävan efter professionalisering definierats som en grupps<br />
ansträngningar för att få tolkningsföreträde inom sitt specifika kunskaps- eller yrkesområde<br />
samt exklusiva samhälleliga förmåner. Här handlar professionalisering till stor del om att<br />
avgränsa sitt yrkesmässiga revir. Man kan utifrån detta perspektiv hävda professionalitet på<br />
grund av en praktisk men unik och svårtillgänglig kompetens såväl som en teoretisk sådan.<br />
Man kan också kalla sig professionell i kraft av sin status och position (Selander (red) 1989).<br />
Dellgran och Höjer förespråkar i sin tur ett perspektiv som utgår från professionaliseringen<br />
som en kontinuerlig utveckling av både kollektiva och individuella strategier med syfte att<br />
upprätthålla och utveckla sociala och intellektuella resurser och positioner i en instabil och<br />
föränderlig värld (Dellgran & Höjer 2000:40).<br />
<strong>Professionalisering</strong> kan alltså betraktas ur ett kollektivt såväl som ett individuellt<br />
perspektiv. Man kan, som Repstad, se uppdelningen icke-professionell, semiprofessionell och<br />
professionell som punkter på en skala, där olika yrken befinner sig på olika ställen (Repstad<br />
1998). Jag vill klargöra att jag i den här uppsatsen behandlar professionalisering med fokus på<br />
processer, strategier, och utveckling av kompetens och kunskap.<br />
Organisationsteori<br />
I en analys av organisationer kan man anlägga ett struktur- eller aktörs- perspektiv, alltså<br />
fokusera de sammantagna mönster av regler och resurser som omger människorna i en<br />
organisation eller människorna själva. Aktörsperspektiv, som Human Resources- perspektivet<br />
18
(HR) fokuserar hur människorna i organisationen själva skapar strukturen. Strukturperspektivet<br />
fokuserar i stället hur organisationen formar individerna (Andersson 1994:55f).<br />
Organisationens struktur påverkas av flera olika aspekter som Bolman och Deal<br />
(2005:105ff) går igenom. Jag kommer i den här uppsatsen begränsa mig till att ta upp vissa av<br />
dem som jag funnit användbara för att förstå LIHF som en del av en professionaliseringsprocess<br />
och vad detta får för konsekvenser för familjebehandlarna. Differentiering och<br />
integrering är begrepp som avser hur olika ansvarsområden och arbetsuppgifter fördelas inom<br />
organisationen. Graden av tydliga direktiv påverkar personalens kreativitet, utrymme och<br />
förmåga använda sitt goda omdöme. Graden av självständighet i arbetet påverkar hur de<br />
anställda upplever att de har stöd av ledningen men också hur fria de känner sig att arbeta<br />
efter eget huvud. Balansen mellan för sträng och för löst sammanhållen struktur påverkar<br />
personalens benägenhet och kapacitet att verka inom strukturens ramar (Bolman och Deal<br />
2005).<br />
Ur ett HR- perspektiv tittar man på människan i organisationen, och arbetskraftens<br />
påverkan på organisationen. Maslows välkända behovstrappa kategoriserar mänskliga behov i<br />
en trappa med fysiologiska behov underst följt av behov av säkerhet, tillhörighet och kärlek,<br />
behov av uppskattning och självkänsla och slutligen behov av självförverkligande. Douglas<br />
McGregors teori Y tillämpar Maslows teori på organisationer och menar att ledningen i en<br />
organisation bör skapa förutsättningar för de anställda att uppfylla sina egna behov på bästa<br />
sätt. Om de anställda inte känner tillfredsställelse på arbetet kommer de inte vara aktiva,<br />
ambitiösa eller ta ansvar på arbetet, vilket framtvingar en hård och kontrollerande ledarstil hos<br />
cheferna. (Maslow 1954; McGregor 1960, i Bolman & Deal 2005).<br />
19
<strong>Professionalisering</strong>ens konsekvenser för behandlarens<br />
yrkesroll och frihet<br />
Jag kommer i det följande presentera empiri som beskriver LIHF:s strukturella uppbyggnad<br />
såväl som det konkreta behandlingsarbetet. Jag analyserar förhållningssätt och de verktyg som<br />
används i LIHF i förhållande till dess teoretiska grunder då detta är en relevant del av<br />
modellens evidensbasering. De beskrivningar som ges av MST, Lösningsfokuserad<br />
familjeterapi och Bättre föräldraskap återfinns också i det tidigare teoriavsnittet och är<br />
hämtade från Henggeler, Hårtveit och Jensen, samt Graff (Henggeler et al 1998, i Hansson<br />
2004; Graff 1996; Hårtveit & Jensen 2005). Vidare analyserar jag behandlarnas hantering av<br />
modellens teoretiska villkor och ramar, hur modellen kan användas i en strävan efter att öka<br />
professionalitet genom status, auktoritet och expertis, och vad dessa aspekter innebär för<br />
behandlarnas yrkesroll och yrkesmässiga frihet och handlingsutrymme.<br />
Modellens utveckling och innehåll<br />
En LIHF- behandling varade i sex till nio månader, och indelades i tre faser. I<br />
undersökningsfasen studerades familjens problem och information inhämtades med hjälp av<br />
standardiserade intervjuformulär och verktyg. Vidare berättades i intervjuerna att<br />
behandlingsperioden innehöll ett introduktionsmöte, fem nätverksmöten, och enskilda möten,<br />
eller mindre gruppsamtal mellan behandlare och familjen och nätverket, frekvent varje vecka.<br />
Personalen hade också teammöten där de olika behandlarna träffades och diskuterade ärendet.<br />
Behandlarna menade att man helst ville att hela familjen skulle vara med på<br />
introduktionsmötet, men att det alltid var föräldrarna som bestämde om barnen och andra<br />
människor runt familjen skulle vara med. De sa dock att på de fortsatta nätverksmötena i varje<br />
ärende skulle vissa personer runt familjen vara med, som en representant från skolan och<br />
familjens socialsekreterare. Sedan fick familjen vara med och bestämma andra medverkande;<br />
fritidsledare, släktingar, grannar; betydelsefulla personer i familjens nätverk.<br />
Förhållningssätt<br />
Det multisystemiska tänkandet med ett helhetsperspektiv på familjen och andra system<br />
utgjorde alltså grunden för hur LIHF- modellen var uppbyggd. Man utgick ifrån den<br />
multisystemiska tanken att en förändring i ett system ger förändring i alla andra. Den<br />
intensitet i behandlingskontakten som kännetecknar MST återfanns också i LIHF. Barnet eller<br />
20
den unge var fokus i behandlingen, men man behandlade bara klienter som tydligt hade<br />
problem i flera olika system: skola, fritid, kamrater, familjen... Individen var en del av<br />
familjesystemet, som i sin tur sågs som en del i flera andra, i varandra ingripande, system som<br />
påverkade varandra. Genom att skaffa ingående information om alla system försökte<br />
behandlarna identifiera sambanden mellan systemen och hur de inverkade på problemen. Så<br />
här sa en behandlare:<br />
Som att alla sitter i en båt och om alla ror samtidigt så kommer man ju fram, men om<br />
någon ror och någon vilar så kommer man ingenstans. Och det är ju det MST -tänkandet.<br />
Det finns, föga förvånande, stora likheter mellan MST och Lösningsfokuserad familjeterapi.<br />
De lägger stor vikt vid empowerment och att förändringen måste ske hos<br />
familjemedlemmarna själva, i deras liv. Både MST och Lösningsfokuserat fokuserar styrkor<br />
och resurser hos individen och familjen. Detta lyftes fram som viktigt även i LIHF.<br />
Det är bra att man jobbar med familjerna när de är hemma, för att de ska kunna fortsätta<br />
vara en familj. Träna hemma, göra hemma, inte bara i rum på socialförvaltningen. Att<br />
man jobbar med deras egna resurser.<br />
I intervjuerna talade behandlarna ofta om att klienterna själva måste få definiera vad som är<br />
problemet, och vilka mål de vill uppnå. Att tala om problemen i sig stod inte i centrum enligt<br />
behandlarna, utan det var problemets lösningar och hur man skapar förändring som var<br />
viktigt. Återkommande ämne i intervjuerna var att behandlarna i förändringsarbetet uppehöll<br />
sig mycket kring det som faktiskt redan fungerade i familjen, och letade undantag från det<br />
som inte fungerade. Så här beskrev en behandlare sin grundvärdering i behandlingsarbetet:<br />
Att klienten har sin egen lösning. Klienten känner sig själv och sina barn bäst. Och att hur<br />
vi hittar vägen dit, det gör vi tillsammans. De har sina resurser. Och att jag inte jobbar<br />
med mina hypotesbildningar. Utan jag jobbar med det som sägs. (…) Och inte vad man<br />
tror att den menar. (…) Man tror att klienten har en lösning, det är bara lösningsförsöken<br />
på vägen som misslyckats. För att komma dit måste man hitta mål om hur man vill ha det,<br />
och delmål. (…) Att man kommer tillbaka till resurser, genom att leta undantag. ”Är det<br />
någon gång den här veckan som det har varit lite lugnare.” Man får luska i det då. Man<br />
tänker mycket framåt. Det är inte i alla modeller som man tänker så. Då tänker man att<br />
det är terapeuten som har resurserna, och lösningen också.<br />
Det första mötet med familjen i ett LIHF- ärende beskrevs som ett introduktionsmöte. Det<br />
poängterades hur viktigt det var att på detta möte förklara för familjen precis vad LIHF<br />
innebär, och att ett ja till behandling innebar hårt arbete och täta kontakter med<br />
21
familjeenheten. Detta kan också ses som empowerment: det är viktigt att familjen vet vad de<br />
tackar ja till, och är beredda att vara delaktiga i och ta ansvar för behandlingen.<br />
Dessutom står konkreta mål som relateras till här och nu i centrum i alla tre metoder,<br />
liksom i LIHF. Ett citat:<br />
Jag hade den äldre dottern. Då gick jag igenom med henne (…) väldigt konkreta<br />
strategier kring: när de här situationerna uppstår, vad kan hon göra istället? Akutplan<br />
liksom. Så att hon direkt får väldigt konkreta verktyg vad hon kan göra. Så pratar vi om<br />
det, och om vad hon har svårt med, och vem kan du be om hjälp, vem kan hjälpa dig med<br />
det här. Både vad hon själv kan göra och vad andra kan göra.<br />
Som i MST jobbar man alltså mycket med att öka ansvarstagandet i systemen runt familjen,<br />
och att förändra interaktionen mellan medlemmar av system. Så här lät det i en intervju:<br />
Jag skulle vilja säga så här, att vill man jobba med en familj så måste man jobba med hela<br />
familjen tillsammans. Om man jobbar med bara ungdomen, eller bara föräldrarna, så<br />
innebär det att man indirekt säger: det är ditt fel att det här problemet finns. Om jag<br />
plockar ut en ungdom ur familjen och ska förändra den, så innebär ju det att den<br />
ungdomen bär ansvaret för problemet i familjen. Vill man dela ett ansvar för ett problem,<br />
och lösningen på ett problem, så måste man jobba tillsammans. Och man måste också<br />
jobba samtidigt och mot samma riktning.<br />
Och så här i en annan:<br />
Det är ett väldigt heltäckande arbete. Jag har ju fokus på ungdomen, jag arbetar med hela<br />
familjen men med ungdomen framförallt. Men man märker att det blir en gedigenhet, en<br />
helhet som lyfter hela nätverket, som gör att man känner en trygghet, att man har koll på<br />
det stödet som finns runt omkring också. Man har lite mer koll på vad det finns för<br />
resurser runt omkring ungdomen. Inte bara dennes personliga resurser, utan mycket,<br />
mycket, mycket mer koll på de resurser som finns runt omkring.<br />
Behandlarnas sätt att tala om vad som är problemet i familjen, och hur det bör lösas, visar<br />
också integreringen av ett ”BF- tänkande”. Ett citat angående ”vad barn behöver” som<br />
spontant togs upp i en intervju:<br />
Vad barn behöver. Att de behöver värme, och att få tid med den vuxne. Att bli sedda,<br />
hörda hela vägen. Den finns ju med i hela verksamheten tänker jag. Beröm är liksom<br />
vägen. Och när de väl börjar… för de är ju i den här negativa spiralen där det bara är skit<br />
hela tiden. Och kan man då komma ner till den punkten (…) ”kan du kanske intressera<br />
dig lite, kan du slå dig ner vid datorn och ta 5 minuter och göra nånting annat än att bara<br />
säga att du ska dra ut kontakten?” Att vara intresserad. Det funkar ju. De kommer tillbaka<br />
och det funkar.<br />
22
När jag frågade vilken typ av problem som finns i familjerna gavs exempel så som våld i<br />
familjen, problem i skolan, mobbing, kriminalitet, missbruk och psykisk ohälsa. Många<br />
behandlare ansåg att det största problemet i familjerna var att föräldrar gränssatte för mycket<br />
och berömde för lite. Ofta beskrevs målen som att få till stånd en bättre <strong>kommun</strong>ikation<br />
hemma, och ett bra umgänge och samvaro i familjen. Det fanns en avspegling av de sju<br />
dimensionerna av BF. En viktig faktor i dessa dimensioner är beröm, som framlyftes av<br />
samtliga som en viktig del av behandlingskontakten, jämte att visa förståelse för familjens<br />
problem och bekräfta dem. En behandlare kommenterar:<br />
Man är för mycket där. Det är för galet. Man har tappat varandra, man bara gränsar,<br />
gränsar, gränsar och ungen flyr, sticker hemifrån, dricker, eller vad det nu kan vara. Går<br />
inte i skolan, har ingen fritid. Skolkar, och det är bråk hela tiden hemma. Och då vet ju<br />
jag som behandlare, att (…) ofta har det ju slutat i en lusing eller nåt annat, eller<br />
fasthållning eller inlåsning på rum eller nåt. Då vet jag att det jag måste gör är att få<br />
klienten att vara med sitt barn. Små korta stunder. Göra nånting tillsammans. Uppmärk-<br />
samma. Berömma. Och det är inte lätt. ”De ska för fan inte ha nåt beröm, när de beter<br />
sig på det sättet.” Och då får man visa, rita på tavlan, säga du får lita på mig, jag vet som<br />
behandlare, jag har varit med om det här många gånger förr, kan du försöka?<br />
Verktyg<br />
När personalen beskrev sitt behandlingsarbete tog de också upp konkreta verktyg som hör<br />
hemma i MST och lösningsfokuserad familjeterapi men också som grundar sig i BF:s syn på<br />
gott föräldraskap.<br />
Undersökningsfasen var den del av arbetet då man med hjälp av problemorienterade<br />
verktyg samlade in och sammanställde information om familjen och försökte skapa sig en bild<br />
av problemet. Det var den fas då man ställde upp mål för behandlingen. Varje familjemedlem<br />
gick igenom undersökningsfasen med sin behandlare. Behandlarna tog upp en rad olika<br />
verktyg som användes i behandlingen och beskrev dem. Dessa var Nätverkskarta, där klienten<br />
fick identifiera vilka mänskliga resurser som finns runt omkring. Skalfrågor, till exempel<br />
orosskalan från 1 – 10 som klienten fick använda för att beskriva hur mycket oro de kände i<br />
olika situationer. Utifrån detta kunde klienten lära sig känna igen situationer där han/hon kom<br />
att bli orolig, och prata kring att hantera sin oro. Multisystemisk analys hjälpte klienten<br />
identifiera vad människor runt familjen, och familjemedlemmarna inklusive de själva, gjorde<br />
för att upprätthålla problemet - och prata om vad de kunde göra annorlunda. Dagliga<br />
rapporter användes också, ofta i skolkontakten, där läraren dagligen måste skriva ner positiva<br />
beteenden som uppmärksammats hos eleven.<br />
23
Vidare tog intervjupersonerna upp och beskrev verktyg de använde i förändringsfasen. En<br />
behandlare nämnde att hon ofta försökte lära föräldrarna att ”välja sina krig”. Hon menade att<br />
hon stött på många föräldrar som bråkade med sina barn om småsaker, när det egentligen<br />
fanns mycket allvarliga frågor att ta itu med. Liknande tankegångar ligger bakom verktyget<br />
korgarna, som väldigt många av behandlarna beskrev att de ofta använde. Verktyget beskrevs<br />
som en tankefigur med tre korgar, som hjälpte familjer att tänka kring och diskutera vilka<br />
frågor föräldrar måste bestämma själva i och vad barnen kan bestämma själva. Också här<br />
menade behandlarna att det ofta var fel fokus i familjerna. En behandlare berättade om en<br />
familj där ungdomen hade stränga regler om var skorna skulle stå i hallen men inte om hans<br />
alkoholkonsumtion. Bankboken och pyramiden är ytterligare verktyg som behandlarna<br />
berättade att de ofta använde, och som handlade om att föräldrarna måste sätta gränser för<br />
sina barn men att de också måste berömma och uppmuntra dem, och att ömhet och<br />
uppskattning var en förutsättning för att kunna förvänta sig barnet/ungdomens respekt för<br />
regler.<br />
Av dessa verktyg kommer Dagliga rapporter, liksom Multisystemisk analys och<br />
nätverkskartor, från MST liksom de familjesamtal som behandlarna beskrev att det var viktigt<br />
att komma igång med i slutet av förändringsfasen, så att familjen kunde börja fungera<br />
tillsammans. Samtalen kunde bestå av olika delar av familjen och börja i olika faser beroende<br />
på ärendet. Skalfrågor och mirakelfrågan är exempel på lösningsfokuserade verktyg, som<br />
komplement till det lösningsfokuserade förhållningssätt som jag tidigare förklarat<br />
karaktäriserade LIHF. När det gäller Bättre föräldraskap lyser grundtankarna igenom i<br />
verktyg som korgarna, bankboken och pyramiden, i enlighet med dimensionerna av att stärka<br />
barnets autonomi, visa värme, och ge stimulering och ömsesidig glädje.<br />
Ungdomsbehandlarna berättade att de, förutom en del av de ovanstående verktygen, i<br />
förändringsfasen arbetade med av strategier för att öva sociala färdigheter och<br />
moralutveckling, ilskekontrollträning, att prata om val och konsekvenser, och att identifiera<br />
tankefel och tankefällor. Detta är verktyg som härstammar från en annan behandlingstradition<br />
än de övrigt nämnda. Detta avspeglar behandlarnas frihet att själva välja behandlingsmetod i<br />
det konkreta förändringsarbetet. Att just ungdomsbehandlarna använder dessa berodde<br />
troligen på behovet av anpassning för deras målgrupp, och behandlarnas gemensamma<br />
erfarenhetsbakgrund från Steget. Ungdomsbehandlarna använde alltså metoder som inte ryms<br />
inom LF, MST eller BF.<br />
24
Utvärdering<br />
I Intervjuerna framkom att det förekom kontinuerligt utvärderings – och utvecklingsarbete<br />
med modellen. Manualen utvärderades enligt en behandlare med fyra kvantitativa<br />
standardiserade utvärderingsverktyg och ett kvalitativt som heter familjeklimat. Det framkom<br />
att nya utvecklingsarbeten var på gång: en grupp hade tillsatts med uppgift att vidareutveckla<br />
undersökningsfasen i skolkontakten och en annan för att förtydliga barnperspektivet och<br />
ytterligare försäkra att barnets välmående kommer i första hand. Arbete skulle också initieras<br />
för att eventuellt förändra insatsens slutskede, att lägga till en eller ett par träffar som<br />
eftervård. Detta för att i fler fall kunna hålla behandlingstiden till sex månader. En behandlare<br />
menade också att det behövs en översyn av de tankar som ligger till grund för modellen:<br />
Vad var det som gjorde att vi tänkte så? Och tänker vi nåt annat idag som är bättre. (…)<br />
Eller har vi tappat någonting från det gamla som vi måste ta tillbaka?<br />
En annan behandlare sa att<br />
Det är viktigt att vi gör det vi säger att vi gör. Och när vi upptäcker att vi inte gör det så<br />
försöker vi ha ögonen på det, och ändra.<br />
LIHF och Evidensen<br />
Frågan om behovet av forskning som bas för det sociala arbetets praktik har varit aktuell<br />
sedan 1960 – talet. På senare år har den dock stått allt mer på agendan. 1993 inrättades<br />
centrum för utvärdering av socialt arbete (CUS) 3 och under 1990-talet utvecklades så kallade<br />
FoU- miljöer (Forskning och Utveckling), idag finns 40 sådana inom socialtjänstområdet.<br />
Mellan 2002 och 2005 avsattes 35 miljoner till stöd för programmet Nationellt stöd för<br />
kunskapsutveckling inom socialtjänsten (Börjesson, M. 2005).<br />
Familjebehandling i sig, alltså att utgå från ett hela familjen vid problemformulering och<br />
behandling av problemet, har i upprepade studier visat sig vara effektivt (Hansson 2004). När<br />
det gäller behandling av barn med beteendestörning, vissa symtom i kombination med ADHD<br />
och autism, samt ungdomar med beteendestörning, missbruk och Aneroxia nervosa, har<br />
familjebehandling i flertalet studier visat sig vara bättre än vanlig behandling eller<br />
individualterapi 4 (Hansson 2004). Det finns en rad olika modeller för familjebehandling.<br />
Blueprint –programmet har beskrivits av Hansson (2004:18ff) och är ett projekt i USA som<br />
3 CUS uppgick 2004 i Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (IMS) (Börjesson, M 2005).<br />
4 Detta betyder naturligtvis inte att man kan bota till exempel autism med familjeterapi – det betyder att<br />
familjeterapi gett ett ”bättre fungerande” (Hansson 2004).<br />
25
har startats för att identifiera fungerande preventionsprogram för att motverka våld och<br />
kriminalitet. Man valde ut 10 program som kallades ”Blueprints” då tanken var att de skulle<br />
kunna användas som förlagor eller kartor och dupliceras på andra ställen, eftersom de visat sig<br />
ha effekt. Kriterierna som urvalet grundade sig på var att varje program skulle vara<br />
- utvärderat i en experimentell design med randomiserade grupper<br />
- ha en klar signifikant skillnad mellan kontroll och experimentgrupp<br />
- ha replikerats på flera orter<br />
- ha varaktig effekt.<br />
Både MST och Mellow Parenting (Bättre Föräldraskap) har visats ha positiva effekter enligt<br />
Blueprint-programmet och även i andra utvärderingar. Lösningsfokuserad familjebehandling<br />
hade 2004 inte beforskats särskilt ingående och de få studier som gjorts då visade inte positiva<br />
resultat i den utsträckning man kunnat vänta sig med tanke på dess stora popularitet. Hansson<br />
påpekade att metoden inte nödvändigtvis var dålig, men att det inte fanns så mycket kunskap<br />
om dess faktiska effekt (Hansson 2004). År 2007 publicerades en metaanalys av effektiviteten<br />
av lösningsfokuserad korttidsterapi, som visade att metoden gav statistiskt signifikant bättre<br />
resultat jämfört med en kontrollgrupp, vid behandling av problem som depression och ångest,<br />
men att sådan skillnad inte gick att påvisa gällande beteendestörningar eller familje– och<br />
parproblem. Gällande de sistnämnda problemgrupperna framgick att behandlingen gav varken<br />
bättre eller sämre resultat än någon annan typ av behandling (Treatment As Usual) (Kim<br />
2007). I denna studie ingick endast forskning på verksamheter där den lösningsfokuserade<br />
behandlingen genomförts strikt i enlighet med kriterier för metoden. Verksamheter med<br />
liknande metoder och/eller ett lösningsfokuserat förhållningssätt ingick alltså inte 5 . På<br />
familjeenheten är det tydligt att man arbetar just efter ett lösningsfokuserat perspektiv, utan att<br />
för den sakens skull enbart hålla sig inom den ursprungliga modellens ramar. Ett citat från en<br />
av de intervjuade behandlarna får illustrera:<br />
Här på familjeenheten har vi en medarbetare som är väldigt duktig på lösningsfokuserat,<br />
som utbildar och så. Så det finns fortfarande levande, och möjligheter att hålla det<br />
levande. Men man är ju långt, långt förbi att bara arbeta med det. Men däremot att ha det<br />
förhållningssättet. Och det var ju det som vi hade, när vi kom från alla olika håll: Att man<br />
är noga med målen, vad är det vi ska uppnå. Vad ska vi samarbeta kring, så att säga. Och<br />
att fokusera på det som fungerar, att ta vara på det.<br />
5<br />
Förklaring av och kommentarer till denna studie fick jag av Ove Östling, föreläsning 080205, Socialhögskolan,<br />
<strong>Lunds</strong> Universitet.<br />
26
Uppdelningen icke- professionell, semiprofessionell och professionell ses som sagt här<br />
som punkter på en skala, där olika yrken befinner sig på olika ställen (Repstad 1998:156).<br />
<strong>Professionalisering</strong> inbegriper utifrån ett sådant perspektiv strategier för att förflytta sig åt det<br />
ena hållet på denna skala. Detta är en ständigt pågående process som måste förhålla sig till<br />
övergripande ideologier i samhälle och forskning. Liksom Dellgran och Höjer (2000)<br />
betraktar jag professionellt socialt arbete, inte som ett statiskt tillstånd, utan en dynamisk<br />
verksamhet som måste underhållas genom ständig utveckling i relation till omvärld, kunskap<br />
och klientbehov. Evidensbasering handlar som jag tidigare sagt om att skapa ett<br />
beslutsunderlag för insatser, bestående av klienters behov, praktisk kompetens, lagar och<br />
etiska principer, samt vetenskaplig forskning, i syfte att skapa bästa möjliga insats för<br />
klienterna (Anttila 2006). Utifrån denna beskrivning hade LIHF goda förutsättningar för, och<br />
var på god väg att bli just evidensbaserad, vilket är en central del av professionaliseringen av<br />
socialt arbete. En aspekt (som framstår som starkast betonad i professionaliseringsdiskursen)<br />
av evidensbasering är att den grundar sig på forskning om vad som faktiskt fungerar, i det här<br />
fallet när det gäller familjebehandling. LIHF grundade sig på en rad olika modeller och<br />
metoder som i sin tur är beforskade. Så länge LIHF i sig inte är noggrannare utvärderad, är det<br />
i alla fall positivt att det finns resultat bakom konstruktionen av modellen, som är det. Om<br />
familjeenheten ska kunna hänvisa till denna forskning är det ett villkor att de också följer de<br />
metoder som denna forskning visat vara effektiv.<br />
Vad gäller hur behandlarna talade om sitt arbete med LIHF verkade de ganska tydligt<br />
återspegla modellens teoretiska grundvalar. Trots att den var en hybrid med inspiration från<br />
många olika håll, åtminstone om man ser till manualen och behandlarnas beskrivning av<br />
modellen, verkade det finnas en tydlig ambition att behålla de olika byggstenarnas särart.<br />
Olika moment fanns med av en anledning. Man hade kunnat tänka sig att modellen lätt kunnat<br />
börja ”leva sitt eget liv” vid användandet av modellen i det dagliga arbetet. Så verkar inte vara<br />
fallet, då referenser till grundtankarna i MST, lösningsfokuserad behandling och BF ofta<br />
återfinns som utsagor i intervjumaterialet. Behandlarna verkade hålla sig väl ”innanför<br />
ramarna”. Vi har sett att LIHF är en modell som är skapad utifrån modeller med stöd i<br />
forskningen för sin effektivitet, och har levande kopplingar till sina källor av inspiration. Två<br />
av LIHF:s ”byggstenar” (MST och BF) är evidensbaserade medan en (Lösningsfokuserad<br />
Familjebehandling) ännu inte är så väl beforskad, men väldigt populär i Sverige idag.<br />
Familjebehandling i sig, alltså att utgå från ett helhetsperspektiv på familjen vid<br />
problemformulering och behandling av problemet, har som sagt i upprepade studier visat sig<br />
27
vara effektivt. Dessa tre modeller var närvarande i utvecklingen av modellen via de konsulter<br />
som togs in, och via behandlarna som redan från början hade vissa preferenser och perspektiv<br />
de av erfarenhet och utbildning arbetade efter. De hade professionell handledning av dessa<br />
konsulter i utvecklingsskedet och de hade handledning i det fortsatta arbetet. Dessutom tog de<br />
hjälp av varandra i teamet och utvecklade kunskapen därigenom.<br />
Något som slog mig som motsägelsefullt vad gäller LIHF är att både MST och kanske<br />
framförallt det lösningsfokuserade förhållningssättet är starkt icke- normativt. Inställningen är<br />
att det finns lika många sanningar som människor, och terapeuten har inte mer rätt än familjen<br />
om vad som är bäst för dem (Hårtveit & Jensen 2005). BF däremot har kraftigt normativa<br />
inslag. Mattson menar att vi har ganska god kunskap om vad barn behöver och att vi bör<br />
utbilda föräldrar i att använda dessa kunskaper (Graff 1996). Frågan om hur normativ<br />
behandlaren bör vara lämnas alltså åt individuell bedömning.<br />
Kunskapens ramar och yrkesmässig frihet<br />
Genom FoU kan socialarbetare på fältet en chans att vara med i forsknings- och<br />
utvecklingsarbetet, då ambitionen är att bygga samverkansformer där praktikerna formulerar<br />
problemen och FoU- enheten stödjer kunskapsprocesser och utvärderingar (Tilander 2005). På<br />
så sätt kan vetenskaplig och erfarenhetsbaserad kunskap förhoppningsvis närma sig varandra.<br />
Många forskare kräver att en profession ska vila på en enhetlig vetenskap. Ofta har också<br />
professionella ett självständigt inflytande över vad som räknas som god yrkesutövning<br />
(Repstad 1998:155). Det sker på det akademiska området en specialiseringsprocess inom<br />
socialt arbete vilket innebär att vissa områden har en tydligare forskningsfront och kumulativ<br />
forskningsutveckling. Detta innebär att vissa områden, däribland social barnavård, börjar bli<br />
mer försörjda med vetenskaplig kunskap och forskning än andra. Detta verkar gynnsamt för<br />
professionaliseringsprocessen på sådana områden. Denna specialiseringsprocess har också<br />
satts igång på fältet, där praktiker utvecklar arbetsmetoder och systematiserar sin kunskap<br />
(Dellgran & Höjer 2000). LIHF kan ses som ett exempel på detta, där forskningsförsörjningen<br />
sipprat ner och fångats upp av praktiker på fältet. Manualen är ett sätt att systematisera<br />
kunskapen och gör den mätbar och reproducerbar.<br />
Bengt Börjesson skriver:<br />
Att förneka värdet av det evidensbaserade vetandet vore att försvåra en professionell<br />
utveckling av det sociala arbetet och placera det sociala arbetets aktörer, socialarbetarna, i<br />
en professionell strykklass (Börjesson, B. 2005:214).<br />
28
Samtidigt framhåller Börjesson att det inte är självklart att det sociala arbetets praktik<br />
automatiskt blir bättre av att den tillförs kunskap: det finns idag betydande svårigheter att<br />
producera användbar kunskap. Han riktar stark kritik mot att metaanalyser idag ofta saknar en<br />
teoristyrd analys och därmed inte kan ligga till grund för rekommendationer gentemot fältet.<br />
De mest fruktsamma försöken att kunskapsberika praktikfältet utgår från att upphäva<br />
gränsdragningen mellan forskning och praktik (Börjesson, B. 2005). Det finns idag en allt<br />
tydligare växelverkan mellan den akademiska och den praktiska produktionen av vetenskaplig<br />
och erfarenhetsbaserad kunskap (Dellgran & Höjer 2000). Det viktiga är enligt Börjesson inte<br />
att forskaren skapar kunskap som praktikern kan tillämpa. Forskaren bör snarare vara<br />
praktikern behjälplig i att fånga den erfarenhetsbaserade kunskap denne skapar utifrån det<br />
praktiska klientarbetet. Ett problem är att socialarbetare på fältet länge har betraktats som<br />
mottagare av vetenskaplig kunskap, och dessutom ofta betraktar sig själva som sådana<br />
(Börjesson, B. 2005). LIHF kan ses som ett uttryck för denna tidens anda, ett gott exempel på<br />
hur det akademiska fältet genom verksamma forskare som Kjell Hansson och Magdalena<br />
Mattson inte bara tillför kunskap för praktikerna att använda, utan projekten framväxer i ett<br />
samspel. Familjeenheten har också vidareutvecklat BF till en ungdomsfokuserad modell;<br />
Bättre Föräldraskap Tonår (BFT). Det fanns alltså redan innan LIHF- projektet ett utbyte och<br />
en kunskapsproducerande process som praktikerna aktivt medverkade i. Detta kan vara ett<br />
incitament för behandlarna att följa modellen: den är inte något uppifrån implementerat utan<br />
något ”på golvet” utvecklat.<br />
LIHF:s evidensbasering skulle till stor del kunna hävdas utifrån att den vilar på bevisat<br />
effektiva modeller – eller åtminstone modeller som är lika goda som andra behandlingar och<br />
som inte gör skada. Denna hänvisning är dock inte helt oproblematisk – det är inte självklart<br />
att många fina ”råvaror” ger en god ”huvudrätt”. De utvärderingar som familjeenheten själva<br />
gjort av LIHF visar emellertid att även denna behandling är ”lika god som någon annan”<br />
(TAU). Frågan är om man egentligen kan påvisa vad som faktiskt ger effekt när så många<br />
olika verktyg och metoder är inblandade. Det framstår för mig som att mycket är avhängigt av<br />
ett väl sammanhållet team och behandlarnas egen yrkeskompetens och skicklighet. Detta är en<br />
mycket viktig del av evidensbasering, men i professionalitetsdiskursen och med den<br />
samhälleliga förkärlek för akademisk och vetenskaplig kunskap som råder, räcker kanske inte<br />
detta hela vägen. Om reproducerbarhet, mätbarhet och genomskinlighet eftersträvas behövs<br />
noggrannare utvärderingar av de olika momenten och metoderna som är inbegripna i LIHF -<br />
modellen. Detta kan dock utgöra ett hot mot den stora frihet i behandlingsarbetet som<br />
behandlarna säger att de har, och som förmodligen kommer sig av att det finns så många olika<br />
29
inspirationskällor för modellen – det finns så att säga något för alla. En mer homogen modell<br />
kan vara lättare att mäta resultat av, men den blir också snävare att följa.<br />
Vetenskaplig kunskap har stor betydelse för den fortlöpande professionaliseringen, såväl<br />
för kollektivet som för den enskilde yrkesutövaren. Familjeenhetens utvecklande av LIHF kan<br />
ses som en potentiell del i den process, där praktiker tagit del av forskning om vad som<br />
fungerar samtidigt som man framhåller vikten av sin egen kompetens. Behandlarna talade om<br />
att de ville göra det de redan kunde och att kvalitetssäkra arbetet gentemot forskningen och<br />
göra det de säger att de gör. Samtidigt framhöll de personalens breda kompetens och vikten av<br />
att använda sig själv och sin egen samlade kompetens i behandlingsarbete i förändringsfasen.<br />
Veteskaplig kunskap från grund- och vidareutbildningar och praktisk erfarenhet går här inte<br />
att skilja åt. Men den tillgång som behandlare fått till vetenskaplig kunskap och evidens har<br />
de inte känt sig främmande för att använda. Tvärtom är begreppsapparaten från de modeller<br />
LIHF är utvecklat ifrån en väl integrerad del av deras diskurs. De har också haft<br />
självförtroende nog att inte bara tillämpa beforskade modeller, utan att dessutom välja delar<br />
av flera olika och skapa något man utifrån upplevda klientbehov och egen erfarenhet anser<br />
vara effektivt. LIHF har alltså potential att hävda evidensbasering även utifrån praktisk<br />
erfarenhet och klientbehov.<br />
Just beaktandet av mer än vetenskaplig kunskap som beslutsgrund i en evidensbaserad<br />
modell tar sig också uttryck i behandlarnas erfarenhetsbaserade frihet. De uttryckte att själva<br />
behandlingsarbetet främst skedde i förändringsfasen och denna är inte särskilt styrd av<br />
manualen. Behandlarna fokuserade här sin bredd och erfarenhet. Ändå tyckte de inte det fanns<br />
så mycket utrymme för ”rena samtal”. Arbetet verkade alltså vara ganska verktygsstyrt, och<br />
även om behandlarna tyckte sig vara fria att välja sina verktyg var verktygspärmens innehåll<br />
väl närvarande. Dessutom verkar man inom teamet ha bra koll på hur kollegorna arbetar i<br />
varje enskilt ärende. Det torde inte finnas stort utrymme att ”gå mot strömmen” och i<br />
intervjuerna märktes en stor samsyn kring användbara verktyg och också kring<br />
problemformuleringar. Min slutsats är att de har utvecklat modellen utifrån metoder som<br />
redan stämde väl överens med deras erfarenhetsbaserade kompetens och deras syn på<br />
klientbehov. De är medvetna om att de har skapat ramar som man måste hålla sig inom, man<br />
måste arbeta enligt LIHF även om man ibland tänker andra saker. Vidareutbildningar och<br />
skapandet av en gemensam lösningsfokuserade grund lade redan sedan tidigare grunden för<br />
en stark gemensam nämnare i gruppen. Därmed skapas goda förutsättningar för att kunna<br />
samlas kring en modell och vara ”nöjd” med det. Jag ska i ett senare kapitel diskutera hur<br />
30
LIHF skapar en balans mellan styrning och frihet som hjälper behandlarna att hantera<br />
modellens villkor i förhållande till deras handlingsutrymme.<br />
Yrkesrollens ramar - om förhållande till omvärlden<br />
LIHF- modellens innehåll och utveckling påverkades av omgivningens krav och relationer till<br />
organisationen. Detta skapar särskilda villkor för behandlarnas yrkesroll utifrån ett professionaliseringsperspektiv.<br />
Enligt en relationell definition på professionalisering ges professionell status till dem som<br />
har en expertrelation till sin omgivning, och där expertisen på olika sätt är utifrån<br />
sanktionerad. Beckman använder i sin framställning auktoritet och socialt sanktionerad<br />
expertis för att definiera professionell status. Auktoritet är besläktat med begreppet makt.<br />
Maktbegreppet används för att förklara varför människor anpassar sitt handlande till externa<br />
instruktioner, framförallt ofrivillig anpassning till någon annans vilja. Auktoritet i sin tur<br />
förklarar frivillig anpassning till sådana externa handlingsregler (Beckman 1989).<br />
Expertis är en förutsättning för auktoritet. Expertis förutsätter vidare andras okunnighet; på<br />
områden där kunskapen som krävs för att bemästra verksamheten är lättåtkomlig och<br />
kontrollerbar förekommer ingen expertis! Beckman beskriver det hela mycket elegant:<br />
Expertisen exploaterar osäkerhetens marginaler och förmedlar till hemlighetsfulla<br />
verkligheter (Beckman 1989:72).<br />
Behandlarna framhöll i intervjuerna vikten av att man i ett ärende gav tydlig information till<br />
socialsekreteraren och andra professionella om vad LIHF som insats innebar.<br />
Socialsekreteraren roll i LIHF beskrevs i intervjuerna som ”inte så aktiv”, alla kontakter med<br />
olika nätverk lämnas över till teamet. LIHF beskrevs som en övergripande struktur i<br />
förhållande till andra insatser och skola. Någon uttryckte så här:<br />
LIHF går ju ovanpå det andra.<br />
LIHF har den inbäddade egenskapen, i och med det multisystemiska förhållningssättet, att alla<br />
system måste var med. Har LIHF satts in är det är förutsättning att andra insatser följer med i<br />
arbetet. En behandlare poängterade att LIHF- teamet måste samarbeta med andra<br />
professionella, som håller i övriga insatser kring familjen eller den unge. Det kunde till<br />
exempel vara en resursskola, där den unge redan hade en behandlare och en planerad insats.<br />
Teamets samarbete med andra professionella beskrevs som inte helt lätt alla gånger. Vissa<br />
31
skolor har tydligt avvisat familjeenheten och menat att de vill arbeta vidare på sitt eget sätt<br />
med eleven. Det är inte alltid representanter från skolan vill medverka på nätverksmöten. Men<br />
de flesta verkade tycka att LIHF är bra, enligt behandlarna. Det har hänt att skolor har haft<br />
förfrågningar om handledning från LIHF- teamet. Flera sa i intervjuerna att det var positivt att<br />
olika aktörer och system arbetar åt samma håll.<br />
Vi jobbar med många system och alla system är viktiga. Din del är jätteviktig, men gör<br />
den i samförstånd med oss andra!<br />
En intervjuad poängterade att samordnarrollen ofta kräver mycket auktoritet, för att hålla<br />
strukturen på plats och se till att alla följer den. Andra tog upp förmåga att sätta gränser och<br />
vara tydlig som viktiga aspekter av samordnarrollen.<br />
Manualen kunde användas som konfliktlösare, både inom teamet och gentemot andra<br />
professionella, berättade två behandlare. Så att olika professionella inte går in och trampar<br />
varandra på tårna, som en beskrev det. Enligt behandlarna hände det att man gick in och<br />
tittade i manualen vad som skulle göras och av vem och varför; man såg hur det var tänkt från<br />
början. I relation till skola, socialsekreterare och andra insatser var det flera som sa att det var<br />
positivt att ha LIHF:s manual att luta sig emot. Det kändes bra att kunna gå tillbaka och läsa i<br />
den och få klarhet i vad man skulle göra. Manualen underlättade i att lösa konflikter med<br />
professionella i andra uppdrag som arbetade med klienten. Den underlättade också<br />
socialsekreterarens roll, till exempel när hon behöver informera andra insatser om vad som<br />
ingår i LIHF:s uppdrag, och vilka kompromisser och avvägningar som behöver göras.<br />
Att familjeenheten själva utarbetat LIHF - modellen, och att den som vi har sett är grundad<br />
i och korrelerar väl med beforskade modeller, gör att behandlarna kan hävda expertkunskaper<br />
som ger auktoritet när det gäller just den klientgrupp som faller inom ramarna för LIHF:s<br />
kriterier, och gällande det specifika arbetssätt som LIHF omfattar och som man hävdar<br />
effektivitet och lämplighet av. Dessutom fanns ett antal konsulter med auktoritet på sitt<br />
område närvarande i utvecklandet av modellen, vilket ytterligare förstärker möjligheten till att<br />
hävda expertis och tolkningsföreträde. Det verkar också som att LIHF och familjeenheten har<br />
auktoritet gentemot andra insatser och sanktionerad expertis från socialsekreteraren. Med<br />
andra ord kan LIHF fungera som en professionalitetsmarkör i sammanhanget.<br />
Expertisauktoritet handlar om bedömning och omdöme, att överta någon annans<br />
32
eslutsfunktioner 6 (Beckman 1989:72). Innan LIHF modellen är utvärderad i större<br />
utsträckning vilar dess evidensbasering till stor del på auktoriteten hos de modeller de vilar<br />
på. Skriftliga (manualen) och språkliga kopplingar till de teoretiska grundvalarna möjliggör<br />
att hävda viss evidens och kan vara ett led i professionaliseringsprocessen.<br />
Det fanns en begreppsmässig medvetenhet hos de intervjuarna, som de var bekväma med<br />
och gärna använde när de talar om sitt arbete. Denna diskurs skulle kunna vara ett sätt att för<br />
enkelhetens skull hålla samtalet på en generell nivå. Detta teoretiskt förankrade språk<br />
bibehölls ändå väl även när jag bad dem ge konkreta exempel från sitt dagliga arbete. Det har<br />
hävdats att semiprofessionerna i större utsträckning förlitar sig på erfarenhet och ”tyst<br />
kunskap” och mindre på vetenskap än professionerna (Repstad 1998). Att tillägna sig ett<br />
vetenskapligt förankrat språk kan vara ett steg mot ökad professionalisering. Manualen verkar<br />
fungera som ett ankare i de teorier och den vetenskapliga diskurs som ligger till grund för<br />
modellen.<br />
Strävan efter professionalisering kan omfatta en grupps ansträngningar för att få<br />
tolkningsföreträde inom sitt specifika kunskaps- eller yrkesområde samt exklusiva<br />
samhälleliga förmåner. Man kan hävda professionalitet på grund av en praktisk såväl som<br />
teoretisk kompetens som är unik och svårtillgänglig, och utifrån sin status och position. På en<br />
kollektiv nivå handlar professionaliseringens processer om relationer på ett övergripande plan,<br />
till andra professionella, staten, omvärlden. Kunskapsförmedling genom forskning,<br />
vetenskaplig kunskap, utbildning, handledning och andra utbyten med professionella är i<br />
fokus (Selander (red) 1989). Denna typ av kunskapsförmedling har i hög grad förekommit i<br />
LIHF- arbetet. Det framkom i intervjuerna att det var viktigt att grunda verksamheten i<br />
forskning om vad som faktiskt fungerar. Behandlarna tog hjälp av forskare och sakkunniga i<br />
utvecklingen av modellen och de har haft stor till gång till handledning och<br />
vidareutbildningar.<br />
En del av professionaliseringen är alltså att befästa sociala positioner i en föränderlig värld<br />
(Dellgran & Höjer 2000). I intervjuerna talade behandlarna om kunskap om olika metoder och<br />
verktyg för familjebehandling som ”färskvara”. De byggde sin egen behandlingsmodell<br />
utifrån teorier och metoder som är förhållandevis nya inom fältet. Man kan se det som en<br />
ansträngning att ligga i framkant inom sitt område, att ta hjälp av nya forskningsresultat om<br />
vad som faktiskt fungerar för klienterna och ger positiva resultat. Att arbeta för länge enligt<br />
6 Beckman reserverar expertisbegreppet för detta och lägger ingen teknisk eller handlingsexpertis i sin<br />
begreppsapparat. Som exempel menar han att kirurgen utövar expertauktoritet när han bedömer vilket<br />
kirurgiskt ingrepp som skall utföras, men inte när han faktiskt skär i sin patient. (Beckman 1989:72).<br />
33
samma metoder kan försvaga den professionella positionen inom ett område vars idéer och<br />
ideologier så väl som kunskap måste anpassas i takt med samhällsförändringar och den<br />
alltjämt föränderliga synen på socialt arbete.<br />
Manualen användes också för att befästa tolkningsföreträde och expertis. Detta främjar<br />
professionaliseringsprocessen då det underlättar för yttre aktörer att sanktionera expertis<br />
baserat på att LIHF kan redovisa en tydlig teknologi och vetenskaplig bas.<br />
Utvärderingsarbetet är naturligtvis ett försök att bevisa och säkerställa effekterna av modellen,<br />
för att ytterligare legitimera insatsen och förstärka evidensbaseringen. I <strong>Lunds</strong> <strong>kommun</strong> är det<br />
lösningsfokuserade ett etablerat förhållningssätt vilket antagligen tjänar som substitut för de<br />
brister som trots allt finns när det gäller evidensbasering i forskning, genom att användandet<br />
av en populär metod bidrar till sanktionerad auktoritet.<br />
Evidensbaserad grund för det sociala arbetets praktik kan motiveras med att det legitimerar<br />
insatser: det är en förutsättning för en samhällelig och en politisk vilja att tillföra resurser till<br />
välfärdsbygget. Man kan också hänvisa till grundläggande etiska förhållningssätt; vi bör<br />
säkerställa kunskap om att det vi gör är till individens bästa, och inte till skada (Börjesson, B.<br />
2005). Evidensbasering och sanktionerad expertis är intimt förknippade. Det sades i<br />
intervjuerna att det från politiskt håll har indikerats att LIHF är uppskattat eftersom det är en<br />
insats som ofta förhindrar placering av barn och ungdomar med svåra problem; Många barn<br />
som förr måst placeras kan nu behandlas i öppenvård istället tack vare den kontroll som ändå<br />
kan upprätthållas i LIHF, i och med många behandlare och intensiv behandlingskontakt. Detta<br />
sparar pengar för <strong>kommun</strong>en. LIHF uppgavs av en intervjuad vara populärt, många<br />
socialsekreterare remitterar klienter till insatsen. LIHF uppgavs ha en ambition att ha tolv<br />
ärenden igång per år och det fanns press ”uppifrån” att ta ännu fler. De ekonomiska fördelarna<br />
som LIHF innebär är alltså ytterligare en grund för sanktionerad auktoritet, från politiskt håll.<br />
Det verkade vara viktigt för personalen att återkoppla till sin egen delaktighet i skapandet<br />
av modellen, att de skapat modellen inte bara utifrån vetenskaplig kunskap utan även utifrån<br />
egen erfarenhet. Manualen lämnas inte ut utan att behandlare från familjeenheten kommer och<br />
utbildar i den. Därmed stärks det egna tolkningsföreträdet och specialistkompetensen<br />
framhävs – expertisen bygger på andras okunskap om det specifika området.<br />
Professionssträvan betraktas av vissa som en kamp för yrkesmonopol, ekonomiska resurser<br />
och tolkningsföreträde inom sitt område. <strong>Professionalisering</strong>sprocessen blir här att skapa en<br />
bild av professionen som en unik yrkeskompetens grundad på vetenskapsbaserade<br />
expertkunskaper och med ett etiskt korrekt samhällsansvar (Dellgran & Höjer 2000). Man kan<br />
alltså se professionalisering som en grupps ansträngningar för att få tolkningsföreträde inom<br />
34
sitt specifika kunskaps – eller yrkesområde samt exklusiva samhälleliga förmåner. LIHF kan<br />
ur detta perspektiv ses som ett verktyg som tydligt avgränsar ett yrkesmässigt revir mot andra<br />
aktörer på samma område.<br />
Organisationens ramar och yrkesmässig frihet<br />
En viktig del av professionalisering är att upprätthålla och utveckla sociala och individuella<br />
resurser och kompetenser. Samtidigt ställer organisationers professionssträvan upp<br />
strukturella ramar för verksamheten. Dessa områden skall avhandlas i denna del av uppsatsen,<br />
med hjälp av olika organisationsteoretiska perspektiv.<br />
Mycket i intervjuerna kretsade kring hur behandlarnas yrkesroll påverkades i fråga om<br />
självständighet, frihet och begränsningar i förhållande till den strukturella styrning som LIHF,<br />
utifrån den information jag fått, verkade innebära. Jag kommer nedan att presentera ett ganska<br />
digert empiriavsnitt som på ett eller annat sätt berör detta område. Jag kommer utifrån<br />
behandlarnas berättelser diskutera förhållandet mellan LIHF:s begränsningar och<br />
behandlarnas behov av utrymme och frihet i behandlingsarbetet.<br />
Ökad professionalisering och evidensbasering av socialt arbete kräver en rad strukturella<br />
förutsättningar inom organisationen. LIHF som professionaliseringsprocess på kollektiv nivå<br />
kan i vissa avseenden förklaras och analyseras med hjälp av begrepp från ett strukturellt<br />
organisationsperspektiv. Från ett strukturellt perspektiv studerar man hur organisationer bäst<br />
når uppställda mål genom tydlig arbetsfördelning och specialisering för att nå effektivitet.<br />
Fokus ligger på rationalitet och formella samordnings- och kontrollformer, och hur<br />
organisationens struktur bör anpassas och utformas i relation till faktorer som mål, teknologi<br />
och omgivning. Organisationens struktur måste anpassas efter olika grader av självständighet<br />
hos personalen, styrning av arbetsfördelning och uppgifter med mera. Strukturen påverkas<br />
också av personalens egenskaper, erfarenheter och kompetens (Bolman & Deal 2005).<br />
Organisationens struktur påverkas alltså av flera olika aspekter. I LIHF:s struktur framträder<br />
ett spänningsförhållande mellan ett antal strukturella faktorer. LIHF är uppbyggt på ett sätt<br />
som skapar balans mellan olika ytterligheter, mellan rationell målinriktad struktur och<br />
individuella behov av både frihet och organisatoriska ramar.<br />
Berättelser om strukturens gränser och behandlarnas frihet<br />
Under alla intervjuer med behandlarna i den här studien framgick att behandlarna upplevde<br />
sig vara väldigt fria i att sitta arbete och de sa att de själva valde vilka verktyg och metoder de<br />
ville använda i behandlingskontakten med varje klient. LIHF beskrevs som en modell och en<br />
35
struktur, men inte som sättandes regler för hur ett samtal med klienten skulle gå till. Flera<br />
behandlare talade om vikten av att använda sig själv och sin samlade erfarenhet som verktyg i<br />
behandlingen. De påpekade att man jobbade olika beroende på vilken erfarenhet man har.<br />
Skickligheten att föra ett samtal, att möta människor, behovet av och kraven på det är ju<br />
lika stort om du jobbar med LIHF eller något annat. Manualen är ju ramen, allt annat är ju<br />
ens behandlingserfarenhet, de flesta har mycket med sig.<br />
Behandlarna sa också att det inte fanns särskilt mycket utrymme för ”rena samtal”. De<br />
återkom till att förändringsarbetet styrdes av målen; man tog inte in nya mål, eller mål som<br />
inte var direkt relaterade till familjen – sådana fick vid behov tillgodoses av en annan insats. I<br />
förändringsfasen fanns det alltså inte så mycket utrymme för vad man skulle kunna kalla ett<br />
behandlande samtal, där klienten kan prata av sig om saker som hänt, och hur man upplevt<br />
och känt för saker och ting. Om det verkligen förelåg behov för ett sådant samtal sa<br />
behandlarna att de kunde komma överens med klienten om att avsätta en viss tid för det. Det<br />
skedde i undantagsfall och i strukturerade former. Flera sa att det var svårt att finna tid till den<br />
typen av samtal. Fokus i behandlingen låg alltså på förändring framåt, att handla mot sitt mål.<br />
Ändå menade behandlarna att de hade utrymme för att bygga den för behandling så viktiga<br />
relationen till sina klienter. Ungdomsbehandlarna verbaliserade tydligare än familjebehandlarna<br />
vikten av att skapa en relation och en allians med klienten. Ungdomsbehandlarna<br />
pratar om relationsbyggande träffar, att gå och fika, lära känna, mer än familjebehandlarna.<br />
Familjebehandlare och skolkontakt beskrev i grunden samma fenomen, vikten av att skapa en<br />
relation med klienten, men de använde ord som ”att lyssna”, ”att bekräfta” och ”att<br />
respektera” klienten. Många sa också att det underlättade när det gällde att bygga en relation<br />
till klienten att man varje klient hade sin behandlare; att man slapp finnas till för flera olika.<br />
Det kunde hjälpa behandlaren att undvika konflikter. En gav det här exemplet:<br />
Om jag sitter i ett möte med skolan och föräldrar, och lyfter skolans perspektiv, då är ju<br />
jag körd i familjen sedan. Nu har jag skolkontakten som gör det istället.<br />
Undersökningsfasen var, till skillnad frånförändrings – och självgåendefasen, tydligt styrd av<br />
manualen angående vilka intervjuformulär som skulle användas i varje möte. I<br />
undersökningsfasen utredde man, som jag tidigare beskrivit, vilka problem familjen ville ha<br />
hjälp med och hur situationen såg ut i och omkring familjen. Denna fas beskrevs som väldigt<br />
viktig just för att det är där som föräldrarna, som en behandlare beskrev det, fick sätta ord på<br />
sin oro.<br />
36
Modellen ger tillfälle för ungdomarna att prata om sina problem redan vid första träffen.<br />
Innan (vid arbete utan LIHF, min anmärkning) upplevde jag att ungdomarna var<br />
upptagna av att hela tiden visa för mig att ”det här är ju jättejobbigt för mig, jag har ju ett<br />
problem med detta”, så när jag försökte prata förändring, och vad kan du göra<br />
annorlunda, så var de upptagna av att berätta att detta är skitsvårt för mig. Det skedde inte<br />
stegvis på samma sätt. Att man gick från att formulera sitt problem till att vilja förändra<br />
sig. Det var någon som sa att ”man kan inte börja operera förrän man har bedövat”. Och<br />
hela undersökningsfasen, och att skapa relationer är ju att bedöva innan man börjar<br />
förändra.<br />
Just när det gällde att skapa relationer och bygga upp en allians med klienten beskrevs<br />
undersökningsfasen som särskilt för alla behandlare som talade om ämnet. Genom att mycket<br />
information om klienten och om problemet samlades in, var det här som klienterna verkligen<br />
kände att de blev lyssnade på, att någon vågade möta deras problem och att de blev<br />
respekterade och bekräftade.<br />
Det fanns en verktygspärm som innehöll en rad olika verktyg och metoder, men de<br />
intervjuade menade att de inte var bundna till den. Ingen av de intervjuade upplevde manualen<br />
som ett hinder för dem. De uttryckte att manualen skapade trygghet och arbetsro, att det var<br />
bra med tydliga instruktioner. Många sa att saker i stil med detta uttalande, som en behandlare<br />
svarade på en fråga angående hur det var att arbeta manualbaserat:<br />
Strukturen ger mig frihet. Där står ju precis hur jag ska göra!<br />
Behandlarna sa att det var bra med en struktur att luta sig emot och trygga ramar hur man ska<br />
arbeta, och verktyg att tillgå. Det kunde låta så här:<br />
Det är väldigt tydligt som behandlare vad jag ska göra. Man kan luta sig tillbaka på<br />
manualen. Samtidigt som jag tycker jag är oerhört fri i min roll att arbeta med ungdomen.<br />
Man har ett stöd.<br />
Och så här:<br />
Jag behöver inte uppfinna hjulet varje gång. Jag kan fokusera på förändringsarbetet<br />
istället för att fokusera på att finna struktur och hitta nya modeller.<br />
Behandlarna uttryckte tydligt att alla måste följa målen och att man måste använda ett<br />
lösningsfokuserat förhållningssätt för att nå målen. Detta beskrevs dock inte som hindrande,<br />
snarare som en självklar avgränsning. Ett exempel:<br />
37
Så länge jag jobbar mot familjens gemensamma mål så kan jag använda vilka verktyg jag<br />
vill.<br />
Den ovanstående beskrivningen av LIHF är en sammanställning av de intervjuades<br />
beskrivning av sitt arbete med LIHF- modellen. Samtliga ovanstående aspekter återfanns<br />
också nedtecknade i LIHF - manualen. Där fanns kriterier för antagningar av klienter, färdiga<br />
dagordningar för möten, tidslinjen i detalj beskriven, de olika rollerna och deras funktioner<br />
och annan ingående information om hur behandlingen skall genomföras steg för steg. Särskilt<br />
tydligt reglerad var undersökningsfasen. Behandlarna beskrev att det var främst i<br />
förändringsfasen som själva behandlingsarbetet skedde. Där fanns inte lika tydliga direktiv<br />
från manualen. En behandlare berättade att med manualbaseringen ville man, förutom de<br />
behandlingsmässiga fördelar det gav, uppnå en likadan behandling för alla och en väl<br />
sammanhållen behandlingsprocess. Det handlade om ett visst mått av mätbarhet,<br />
reproducerbarhet och standardisering.<br />
En behandlare beskrev hur LIHF innebar en tydlig avgränsning för arbetet:<br />
Sen försöker jag tänka mer att: jobbar man LIHF så jobbar man så här. (Här illustrerar<br />
intervjupersonen vad den menar genom att låta händerna visa ett avskiljt rum i luften).<br />
(…) Sen behöver jag ju inte alltid hålla med om vad som finns i LIHF, jag kan ju tänka<br />
andra saker. Men det är viktigt att anpassa sig och göra det som ändå ska göras. Där får<br />
man foga in sig i ledet. Samtidigt finns det en stor utmaning för att alla familjer passar ju<br />
inte in i en modell. Och där gäller det att titta: hur långt kan vi töja på den här ramen, till<br />
satt det inte är LIHF längre? Och där är det mycket teamarbete, och det är spännande.<br />
Ibland går det inte, och ibland går det, utan att man liksom spräcker hål på ramen.<br />
Balansen mellan för sträng och för löst sammanhållen struktur i en organisation påverkar<br />
personalens benägenhet och kapacitet att verka inom strukturens ramar. Graden av<br />
självständighet i arbetet påverkar hur de anställda upplever att de har stöd av ledningen, men<br />
också hur fria de känner sig att arbeta efter eget huvud (Bolman & Deal 2005). Strukturen i<br />
LIHF verkade vara tillräckligt stram för att de anställda inte skulle känna att de drev vind för<br />
våg i sitt arbete. Ramarna för hur man skulle arbeta anpassades inte i särskilt stor<br />
utsträckning. Det gick inte att ändra på behandlingen och fortfarande kalla det LIHF.<br />
Dessutom var alla på det klara med de teoretiska grundvalarna i arbetet, främst det<br />
lösningsfokuserade förhållningssättet. Även när de uppmärksammade att det fanns många<br />
villkor för behandlingsarbetet upplevde de det som ett stöd snarare än ett hinder. Det fanns<br />
förvisso tydliga direktiv som angav ramar inom vilka personalen måste hålla sig. Det togs<br />
dock inte upp några negativa aspekter av dessa begränsningar eller att någon kände sig<br />
38
hindrad eller för styrd av LIHF:s struktur och manual. Det fanns en medvetenhet om att man<br />
ibland måste anpassa sitt tänkande efter modellen och lämna andra tankar och åsikter utanför,<br />
men det verkade inte utgöra något problem för behandlarna i from av en vilja att så att säga<br />
hoppa över skalmarna. Att LIHF har utvecklats på initiativ av behandlarna och att de känt att<br />
de har haft makt att påverka och utforma modellen tyder på en balanserad nivå av<br />
självständighet. De tyckte också att de hade utrymme att använda sin egen erfarenhet och<br />
kompetens i behandlingsarbetet med klienten.<br />
Teknologi<br />
Vissa aspekter av direktiv och struktur manifesteras i organisationen genom dess teknologi.<br />
Teknologi i organisationsteori syftar på alla de metoder och medel, även utöver datorer och<br />
maskiner, som organisationen använder för att nå sina mål. (Repstad 1989) För att man ska<br />
kunna tala om teknologi har föreslagits stränga kriterier (i verkligheten rör det sig enligt<br />
Repstad om olika grader av uppfyllande av dessa): att de som arbetar med metoden får<br />
feedback om den så att de kan utvärdera arbetet; att man har kunskap om förhållandet orsak -<br />
verkan; att metoden bevisligen ger effekt upprepade gånger, och att man kan redogöra för<br />
metoden så att andra kan utbildas i den och återskapa arbetet (Perrow 1965, i Repstad<br />
1998:132). En av LIHF- manualens funktioner kan vara en tydlig teknologi. Genom sin<br />
tydliga teknologi skulle LIHF alltså ge tydliga direktiv till de anställda. Balansen mellan<br />
övertydliga och otydliga direktiv påverkar personalens kreativitet och att använda sitt goda<br />
omdöme (Bolman & Deal 2005). Att inte ha tydlig teknologi i en organisation kan skapa<br />
allmän förvirring och orsaka målförskjutning. De anställda fokuserar helt enkelt det som är<br />
metodologiskt tydligt och resten kommer i skymundan (Repstad 1998). I människovårdande<br />
organisationer med britsfällig teknologi kan det vara svårt att mäta resultat. Dessutom är det<br />
svårt att få feedback om bra resultat eftersom personalen ofta tappar kontakten med de<br />
klienter som det går bra för. Detta kan leda till en negativ inställning till arbetet från de<br />
anställdas sida (Feldmann, 1969, i Repstad 1998).<br />
LIHF var ännu inte utvärderar upprepade gånger, men framledes kommer man att kunna<br />
uttala sig om dess effekter efter upprepade mätningar. Manualen redogjorde detaljerat för<br />
modellens innehåll och grundtankar och fungerade som plattform för reproduktion på andra<br />
ställen. Behandlarna fick genom utvärderingar och genom kontinuerliga feedback- processer i<br />
teammöten, nätverksmöten och handledning kunskap om orsak och verkan i arbetet.<br />
Manualen förstärktes ytterligare av verktygspärmen. Den tydliga teknologin gav ett stöd och<br />
behandlarna upplevde som vi sett att manualen skapade trygghet.<br />
39
Roller och arbetsfördelning<br />
Differentiering och integrering är begrepp som avser hur olika ansvarsområden och<br />
arbetsuppgifter fördelas inom organisationen. För hög grad av differentiering i en organisation<br />
gör att saker riskerar att hamna mellan stolarna. För hög grad av integrering gör en<br />
organisation ineffektiv då många personer riskerar att göra samma saker (Bolman & Deal<br />
2005). I LIHF var arbetsuppgifter och ansvar mycket tydligt fördelade på olika rollfunktioner.<br />
En viktig aspekt var att det var själva rollen – inte enskilda individer – som bar funktionen.<br />
Jag fick i intervjuerna veta att varje klient hade sin behandlare. Vissa intervjuade turades<br />
om att vara samordnare, den rollfunktion som höll i möten och skötte kontakter med<br />
socialtjänsten och uppdaterade dem under behandlingstiden. Den som i ett ärende var<br />
familjebehandlare höll i föräldrarnas behandling och fokuserade vad de (föräldrarna) kunde<br />
gör föra att förändra familjen situation. Jag intervjuade också de fyra ungdomsbehandlarna<br />
som hade alla behandlingskontakter med ungdomen/ungdomarna i respektive familj. Barn<br />
under 12 år fick en barnbehandlare. Fanns flera barn och/eller ungdomar i familjen fick de<br />
varsin behandlare. Slutligen framkom att det i varje ärende fanns en skolkontakt, som samlade<br />
in information om barnets/den unges skolsituation och fungerade som länk mellan skolans<br />
representanter, familjen och behandlingsteamet. Personalen roterade alltså på olika positioner<br />
i ett ärende. Vissa var familjebehandlare i ett ärende och barnbehandlare i nästa. Behandlarna<br />
sa i intervjuerna att de hade ett väl avgränsat uppdrag, och det var bra för då kunde de<br />
fokusera på det just deras klient behövde göra. Detta förfarande, att var och en hade till<br />
uppgift att arbeta med sin ”egen” klient och hjälpa den identifiera och nå målen, lyftes i<br />
många intervjuer som en av de stora fördelarna med LIHF. De tyckte det var bra att ha<br />
huvudansvaret för just en klient, samtidigt som de utgick från ett helhetsperspektiv på<br />
familjen. Manualen sades vara en hjälp som användes vid oklarheter i rollernas ansvarsområden<br />
och innehåll. Behandlarna sa att det var befriande att de inte behöva vara ”på alla<br />
ställen”. De sa också att det var bra att ha ett väl avgränsat uppdrag, De tyckte att de fick<br />
arbetsro och kunde lita på att kollegor skötte kontakter runt omkring klienten. Alla intervjuade<br />
tog upp att det var mycket befriande att slippa lägga tid på samordning, att det fanns en<br />
samordnare som tog hand om det. De jämförde med enskilda ärenden, där behandlaren<br />
förutom själva behandlingskontakten med klienten också sköta kontakter med skola, familj<br />
och kanske även andra områden.<br />
40
I LIHF är det ju samordnaren som gör allt det där. Och jag kan fokusera på<br />
förändringsarbetet.<br />
- sa en av behandlarna.<br />
Samtliga intervjuade lyfte fram att det är en mycket bra kombination att alla får sin<br />
behandlare, med de fördelar det innebär som jag gått igenom och att man samtidigt arbetar<br />
tillsammans, genom att sy ihop arbetet på teammöten och nätverksträffar. Arbetet sker<br />
parallellt i enskilda behandlingskontakter och i hela systemet. Att man samkör inte bara<br />
familjen och det privata nätverket utan också det externa nätverket med skola, andra insatser<br />
och så vidare. En sa att<br />
Det är skönt för jag vet att de andra jobbar på de andra planen hela tiden. Tillsammans<br />
jobbar vi brett.<br />
LIHF verkar alltså skapa en bra balans mellan differentierande och integrerande moment i<br />
behandlingsarbetet. Varje behandlares arbetsuppgifter är väl avgränsade samtidigt som<br />
teammöten och samordnarens överblick och sammanlänkande funktion fungerar integrerande.<br />
Även manualen bidrar till att bibehålla en röd tråd i ärendet och användandet av den såg till<br />
att arbetet blev heltäckande men stannade innanför ramarna för LIHF.<br />
<strong>Professionalisering</strong>ens konsekvenser på en individuell nivå<br />
Om man betraktar organisationen ur ett Human Resource perspektiv är det viktigt att skapa<br />
goda förutsättningar för personalen att utveckla sina kompetenser och uppfylla sina behov.<br />
Jag har sagt att det som Dellgran & Höjer (2000) kallar professionalisering på en individuell<br />
nivå omfattar processer som är gynnsamma för de anställda och därmed för organisationen ur<br />
ett Human Resource- perspektiv. Jag ska här fördjupa mig i detta.<br />
Ur Human Resource- perspektivet tittar man på människan i organisationen och hur man<br />
kan förändra arbetskraften för att förändra organisationen (Bolman & Deal 2005). Enligt teori<br />
Y bör ledningen i en organisation skapa förutsättningar för de anställda att uppfylla sina egna<br />
behov på bästa sätt. Om de anställda inte känner tillfredsställelse på arbetet kommer de inte<br />
vara aktiva, ambitiösa eller ta ansvar på arbetet vilket framtvingar en hård och kontrollerande<br />
ledarstil hos cheferna (McGregor 1960, i Bolman & Deal 2005:155). Grundläggande<br />
förutsättningar ur ett HR perspektiv är att organisationer är till för att fylla människors behov<br />
och inte tvärtom. Människor och organisationer behöver varandra, men om systemet och<br />
41
individen passar dåligt ihop missgynnar det minst en av parterna. Om system och individ<br />
passar bra ihop gynnar det däremot båda parterna (Bolman & Deal 2005).<br />
Det finns grundläggande strategier för att enligt ett HR - perspektiv skapa en organisation<br />
som gynnar människors möjligheter att uppfylla sina behov och därmed gynnar företaget då<br />
de anställda ger tillbaka i form av energi, engagemang och kunskap. De är 1. Utforma och<br />
implementera en HR- strategi, alltså en filosofi om att ta hand om sin personal. 2. Rekrytera<br />
rätt anställda. 3. Håll kvar de anställda. 4. Investera i personalen. 5. Ge de anställda inflytande<br />
(Bolman & Deal 2005:175).<br />
Att hålla kvar och investera i personalen<br />
De strategier ur ett HR- perspektiv som presenteras i Bolman & Deal är svåra att separera. Att<br />
hålla kvar de anställda kan till exempel göras genom att investera i personalen. Jag ska ändå<br />
göra ett försök att belysa hur LIHF kan vara till gagn för organisationen just genom att det är<br />
en modell som kan verka gynnsam för personalen. LIHF kan ses som en del av en HRstrategi<br />
(även om den troligen inte uttalat är det) i ljuset av de positiva aspekter på det<br />
individuella planet som modellen verkar innebära. Rekryteringen av anställda har inte<br />
behandlats i denna uppsats. En av de faktorer som håller de anställda kvar kan dock vara just<br />
LIHF. Fördelarna med HR- strategier är att de ger en kompetent, lojal och motiverad personal<br />
som är produktiv och innovativ och löper mindre risk att begå misstag. De intervjuade ansåg<br />
sig ha roligt och fick ut något personligen av sitt arbete, vilket är ett incitament att stanna på<br />
arbetsplatsen (Bolman & Deal 2005). Modellen är en del av en investering i personalen och i<br />
att ge de anställda inflytande. Att investera i personalen kan innebära att skapa förutsättningar<br />
för inlärningssituationer, genom en förekomst av goda mentorer, att ledningen låter de<br />
anställda pröva nya saker och det finns ett väl fungerande utbyte med omgivningen (Aubrey<br />
& Tilliette, 1990, i Bolman & Deal 2005:183). Detta stämmer väl överens med förutsättningar<br />
för en individuell professionaliseringsprocess, som är en kontinuerlig utveckling som kan<br />
understödjas genom ”specialisering på mer avgränsade arbetsuppgifter, handledning av<br />
erfarna och välutbildande kollegor eller andra professionella, och genom återkommande<br />
vidare- utbildningar” (Dellgran & Höjer 2000).<br />
Utvecklingen av LIHF började med ett antal olika kontakter och inspirationskällor, som<br />
långsamt fick idén att växa fram hos familjebehandlarna. De berättade att de i november 1998<br />
tog kontakt med Magdalena Mattsson, som hade utarbetat ett program för att arbeta med<br />
relationen mellan förälder och barn; Bättre Föräldraskap (BF). Familjeenheten fick<br />
utbildning i BF och vidareutvecklade också modellen, både i arbetet med barn men också<br />
42
genom att man skapade ett eget program för ungdomar; Bättre Föräldraskap Tonår, eller<br />
BFT. Hösten 1999 hade familjeenheten föreläsningar av Kjell Hansson, som informerade om<br />
alternativa sätt att arbeta med familjer och om det amerikanska Blueprintprogrammet. Detta<br />
inspirerade två familjebehandlare till att prova att arbeta multisystemiskt i en familj. Detta<br />
gjorde de med hjälp av Per Schüller och Tryggve Balldin på Familjeforum i Lund. De tog<br />
också hjälp av leg. psykolog och psykoterapeut Aviva Suskin-Holmqvist som sedan tidigare<br />
handledde i det lösningsfokuserade familjearbetet. Leg. psykolog Magdalena Mattson<br />
medverkade med kunskaper om vad barn behöver, framförallt i samspel/relation. Det fanns<br />
alltså en god förekomst av mentorer, handledning, och ett utbyte med omgivningen.<br />
Det sades i en intervju att när arbetet med att utveckla en egen behandlingsmodell startade<br />
så sa man att man skulle göra det man redan kunde. Manualen förmedlades till stor del från<br />
mer erfarna kollegor till nyare förmågor. Teamet hade en viktig funktion i att stämma av att<br />
man arbetade i enlighet med manualen; en sa att<br />
Teamet är min manualcheck.<br />
Arbetet med att utbilda nya kollegor beskrev som roligt men tidvis ganska tufft, i och med att<br />
det innebar att modellen och grundläggande tankar hela tiden blev ifrågasatta. Behandlarna sa<br />
att det på deras arbetsplats gavs många tillfällen till vidareutbildning och att det tacksamt togs<br />
emot, då teorier och metoder enligt dem var ”färskvara”. De fick också professionell<br />
handledning av de konsulter som kopplades in. LIHF- projektet kan alltså ses som en<br />
investering i personalen. Projektet har inneburit och innebär möjligheter till<br />
inlärningsprocesser. Det har getts goda tillfällen till inhämtning och tillämpning av<br />
vetenskaplig kunskap såväl som praktisk erfarenhet, genom kontakter med andra<br />
professionella och genom den uttalade kopplingen till den existerande kompetensen i<br />
personalgruppen. Det fanns en god tillgång till vidareutbildningar och en vilja i<br />
personalgruppen att ta vara på dessa möjligheter. Det skapades också genom teamets<br />
uppbyggnad och teammöten, med manualen som bas och styrning, ett bra grund för utbyte av<br />
kunskaper kollegor emellan. I och med att var och en självständigt byggde upp sin behandling<br />
med en klient och sedan utifrån familjen som helhet diskuterade ärendet och bästa möjliga<br />
behandlingsalternativ främjades ett kontinuerligt utbyte mellan olika synsätt och erfarenheter<br />
inom personalgruppen.<br />
43
Inflytande och självständighet<br />
Jag har tidigare beskrivit att varje behandlare arbetade med ”sin” klient i ett LIHF- ärende.<br />
Det existerade alltså inom strukturen en tydlig ansvarsfördelning och ett visst mått av<br />
specialisering – dels inom familjeenheten där det fanns möjlighet att specialisera sig på vissa<br />
klientgrupper (som ungdomsbehandlarna gör) men också utifrån ett övergripande<br />
organisationsperspektiv där familjeenheten ju specialiserade sig på familjebehandling.<br />
Behandlarna tyckte i intervjuerna att de hade ganska fria händer i utvecklingsarbetet med<br />
modellen. Läsaren med gott minne erinrar sig kanske också att de upplevde en stor frihet i<br />
själva behandlingsarbetet i förändringsfasen. De talade om vikten att använda sin egen<br />
samlande erfarenhet och kompetens i sina bedömningar, i mötet med klienten, och frihet att<br />
välja verktyg att arbeta mot mål och förändring med. Även om de inte hade så mycket tid till<br />
det som kallades ”rena samtal”, ett begrepp som jag förövrigt tokar som refererande till den<br />
psykodynamiska traditionen, framhöll de vikten av relationsbyggande och alliansskapande<br />
med klienterna. Detta yrkesmässiga svängrum är ett uttryck för inflytande över sin<br />
arbetssituation och arbetes innehåll.<br />
Ur ett HR– perspektiv är det som sagt viktigt att ge de anställda inflytande. Detta innebär<br />
till exempel att skapa arbetsteam, uppmuntra självständighet och delaktighet, ge arbetet en ny<br />
design, ge arbetet mening och att främja jämlikhet (Bolman & Deal 2005). Jag har tidigare<br />
presenterat empiri från intervjuerna som visar hur man arbetar i team kring ett ärende, där<br />
varje behandlare har tydliga roller. Teamet uppgavs i intervjuerna vara en mycket viktig del<br />
av LIHF. Genomgående talades det i intervjuerna ofta om att man använde sig av sina<br />
kollegor i teamet mycket. På teammöten bollade man olika metoder och arbetssätt, vilka<br />
verktyg man skulle använda och att var och en gjorde det de skulle och arbetade mot målen.<br />
En sa att teamet håller samman ärendet till en röd tråd som man måste förhålla sig till. Denne<br />
menade att behandlarna kunde ta hjälp av varandra och bli mindre sårbar än om man är<br />
behandlare i ett enskilt ärende. Jag tolkar det som att den tydliga rollfördelningen främjade<br />
både jämlikhet och delaktighet. Att varje behandlare hade sin uppgift i ett ärende kan bidra till<br />
att risken minskar att en anställd hamnar ”utanför” eller inte får tillfredställande<br />
arbetsuppgifter – både i fråga om arbetsbörda och inflytande över familjens behandling ur ett<br />
helhetsperspektiv.<br />
Att skapa LIHF som projekt är just ett sätt att ge arbetet en ny design, arbetet har inneburit<br />
en ny värld för de anställda att upptäcka inom familjebehandlingen och en möjlighet att<br />
vidareutveckla och tillämpa sina kunskaper, kompetenser och erfarenheter på området. Med<br />
tanke på de intervjuades positiva inställning till arbetet torde det uppfattas som meningsfullt.<br />
44
Här spelar också utvärdering och feedbackprocesser en viktig roll, vilket avhandlats tidigare i<br />
texten. Meningsfullhet har en koppling till att man som behandlare faktiskt upplever att ens<br />
arbete ger resultat. Min bild av personalgruppen, efter den tid jag tillbringat i intervjuer med<br />
dem, är att de var stolta över sitt arbete och den modell de skapat. De målande beskrivningar<br />
de gav av sina klienter och sitt arbete vittnar om att de kände att de fick mycket tillbaka av sitt<br />
arbete. Ett exempel är detta spontana tillägg som en behandlare avslutade sin intervju med:<br />
Fantastiskt roligt arbete (…) Och spännande när människor vill ha oss. Det har varit så<br />
positivt. Att socialsekreterare skickar remisser till oss, att de tror på oss. Och att det<br />
sprider sig som ringar på vattnet bland klienter att där får man hjälp. Det är det jag hör<br />
och få veta och det är jag jättestolt över, den här arbetsplatsen. Här är kreativa människor<br />
som vill mycket och engagerar sig mycket. Här är högt i tak, och vi tycker olika men det<br />
kan vi prata om. Det är jättebra. Och jag tycker att det är bra att vi finns för människor.<br />
Jag tror att många får hjälp här. Och det är gott att få vara på en sådan arbetsplats, där<br />
människor får hjälp.<br />
LIHF som projekt verkar sammantaget utifrån ett HR- perspektiv, både under uppbyggnaden<br />
och i det nu pågående arbetet, ha skapat och fortfarande skapa goda förutsättningar för ökad<br />
professionalisering på en individuell nivå. När man utgår från professionalisering som en<br />
individuell process brukar yrkespraktisk erfarenhet vara den främsta källan till professionellt<br />
kunnande, kompetens och skicklighet. Processen kan understödjas med hjälp av specialisering<br />
på avgränsade uppdrag och uppgifter, handledning av mer erfarna kollegor eller andra<br />
professionella, och genom vidareutbildningar. Kontakter med andra professionella och olika<br />
kurser och utbildningar är kanalen till inhämtning av vetenskaplig kunskap. På ett individuellt<br />
plan handlar professionaliseringen om fler typer av kunskap en den vetenskapliga, men<br />
förmåga att inhämta och tillämpa vetenskaplig kunskap är en viktig aspekt av individuell<br />
professionalitet (Dellgran & Höjer 2000). Utifrån de här perspektiven kan man se att LIHF<br />
verkar skapa bra förutsättningar för en aktiv och ansvarstagande personalstyrka som ger<br />
mycket tillbaka till organisationen.<br />
45
Avslutande reflektioner<br />
Jag har försökt visa hur LIHF är en del av professionaliseringen av socialt arbete utifrån flera<br />
olika perspektiv. Modellen fungerar som en länk mellan forskning och praktik och kan i viss<br />
mån hävda evidensbasering utifrån vetenskaplig kunskap, klientbehov och praktisk erfarenhet.<br />
Denna evidensbasering innebär dock att det skapats en struktur som drar upp skarpa gränser<br />
för behandlingsarbetet. Modellen skapar ändå förutsättningar för professionalisering på en<br />
individuell nivå genom att erbjuda en god balans mellan strukturella gränser och individuell<br />
frihet, genom investeringar i personalen och genom att personalen har ganska stor makt och<br />
inflytande över sitt arbete. Dessa individuella aspekter av modellen blir en motvikt till<br />
strukturella ramar; med hjälp av dessa funktioner kan personalen hantera modellens<br />
begränsningar utan att uppleva att de är låsta i strukturella bojor. Dessutom utgör LIHF ett<br />
expertområde och fungerar som ett medel för behandlarna att hävda makt och<br />
tolkningsföreträde inom sitt område. Detta bidrar till ökad professionalisering för den enskilde<br />
behandlaren gentemot andra socialarbetare, men framförallt sker en ökad professionalisering<br />
inom området familjebehandling i och med tydliga och väl avgränsade behandlingsmodeller<br />
med evidensbasering i forskning, klientbehov och beprövad erfarenhet.<br />
LIHF rymmer exempel på hur professionaliseringens processer verkar på flera olika nivåer.<br />
Denna strävan innebär för socialarbetaren att<br />
- genom sin unika och svårtillgängliga kompetens hävda expertis och skapa<br />
tolkningsföreträde inom området,<br />
- öka sin samhälleliga status och position,<br />
- upprätthålla och utveckla sociala och individuella resurser och kompetenser,<br />
- utforma insatser efter bevis för effekter och resultat av behandlingen.<br />
LIHF kan ses som ett exempel på den pågående professionaliseringen av socialt arbete, ett<br />
utryck för en liten etapp på socialarbetares rörelse från semiprofession mot profession. Denna<br />
process verkar i fallet LIHF genom modellens förankring i vetenskaplig grund, dess<br />
avgränsande och statushöjande funktion gentemot andra professionella och den sanktionerade<br />
expertis och auktoritet som förlänas behandlarna på grund av modellen samt de<br />
förutsättningar för professionalisering på individuell nivå som arbetet med modellen erbjuder.<br />
Den är också ett exempel på en växelverkan mellan forskning och praktik och främjar<br />
evidensbasering både på veteskaplig grund och utifrån praktisk kompetens och klientbehov.<br />
46
Behandlarna är mycket positiva till behandlingsmodell och verkar hantera de strukturella<br />
ramarna på et konstruktivt sätt. Ingen av dem upplevde manualen eller modellen som ett<br />
hinder utan istället som en hjälp och ett stöd. Genom att bygga upp sin egen modell kunde de<br />
hänvisa till evidens utifrån forskning, samtidigt som de inte behövde hålla sig till en av de<br />
grundläggande metoderna utan kunde plocka ut de delar de själva tilltalats av och som<br />
passade ihop med deras egen bakgrund och kompetens och klienternas behov. LIHF var också<br />
ett sätt för familjebehandlarna att få utlopp för sin kreativitet och energi, att få större<br />
ansvarsområde och omväxling i sitt arbete. Arbetet med att skapa och utveckla modellen kan<br />
ha ökat deras upplevelse av professionalitet då de fått användning av sin speciella kompetens,<br />
bättre yrkesmässigt självförtroende och så vidare. Organisationsformen verkar skapa<br />
förutsättningar för god arbetsmiljö ur ett organisationsteoretiskt perspektiv, vilket hänger ihop<br />
med professionalisering på en individuell nivå.<br />
Ett problem som kan uppstå när en modell bygger på så många olika delar är att man<br />
riskerar att tappa fokus. Den behandlingsmässiga heterogeniteten kan underminera modellens<br />
trovärdighet i sammanhanget. Det finns en risk att modellen förlorar sin röda tråd för den<br />
utomstående betraktaren. Här är man beroende av manualen för att bibehålla en väl<br />
sammanhållen behandlingsprocess. Samtidigt måste behandlaren ha frihet att använda sitt<br />
omdöme, sin erfarenhet och sin kreativitet i förändringsarbetet. Det är anmärkningsvärt att<br />
man i LIHF lyckades bibehålla en så stark samsyn, att man arbetade efter så starkt<br />
överensstämmande riktlinjer, och ändå uttryckte att man kände sig helt fri i att välja<br />
behandlingsmetod. En förklaring kan vara att man haft stort inflytande över utformningen av<br />
modellen, samt att det lösningsfokuserade förhållningssättet, den av BF influerade synen på<br />
vad barn behöver och MST- tänkandet redan sedan tidigare var något man hade kunnat<br />
komma överens som. En ideologi om ökad professionalisering fungerade sannolikt också<br />
sammanhållande här, liksom den tydliga teknologin (i form av manualen) som man upplevde<br />
som ett medel som på ett effektivt sätt ledde mot målet: professionalitet. Dessutom fanns de<br />
HR- relaterade faktorerna som verkade gynnsamma för den enskilde individen.<br />
Det verkade som vi har sett finnas ett paradoxalt förhållande mellan modellen och de<br />
anställda; de upplevde att de hade mycket frihet, samtidigt som de gav flera olika exempel på<br />
begränsningar. Manualen var en tydlig teknologi som gav tydliga direktiv, men personalen<br />
gav uttryck för autonomi och självständighet och att de hade utrymme att använda sin<br />
kompetens och kreativitet och göra egna bedömningar i behandlingsarbetet. I<br />
undersökningsfasen visades tydligt hur behandlarna upplevde de tydliga direktiven som en<br />
hjälp för att skapa relationer och lära känna klienten. För att en behandlare ska kunna ha ett<br />
47
underlag att göra professionella bedömningar baserade på erfarenhet så väl som vetenskaplig<br />
kunskap, är denna kännedom om problemet och klienten en förutsättning. Vi såg här hur ett<br />
visst mått av tydlig struktur skapade större manövreringsutrymme i nästa steg<br />
(förändringsfasen) i och med att behandlarna fått en så uttömmande bild av enskilda klienter,<br />
familjen, nätverket, situationen och olika problemformuleringar. LIHF var alltså en modell<br />
som på ett ganska elegant sätt löst dilemmat mellan snäva strukturella ramar och yrkesmässig<br />
individuell frihet. I och med att det skapats en lucka för själva behandlingen, upplevde<br />
behandlarna att de hade handlingsutrymme och kunde använda sin personliga kompetens och<br />
erfarenhet i bedömningar. LIHF gav ramar för samarbete och samverkan som klargjorde alla<br />
aktörers positioner och ansvar, vilket skapade trygghet. Samtidigt användes manualen som ett<br />
maktmedel för att legitimera arbetssättet och avgränsa området gentemot andra professionella.<br />
Den stora utmaningen för behandlarna i LIHF i framtiden är att fundera över för- och<br />
nackdelar med att ha en väldigt tydlig samsyn gällande vilka verktyg som ska användas. Man<br />
bör ge akt på vem som egentligen har makt på teammöten att påverka hur man ska jobba och<br />
hur lätt det egentligen är att tänka utanför ramarna när man har en verktygspärm. Jag ser<br />
också en risk med att när så mycket är standardiserat och strukturerat, är det troligt att man<br />
börjar göra precis samma sak vid varje behandlingskontakt också. Då förlorar man hänsynen<br />
till varje klients unika personlighet, situation och livshistoria. En annan risk är att manualen<br />
börjar leva sitt eget liv som en social konstruktion som <strong>kommun</strong>iceras mellan behandlarna<br />
utan att så stor vikt fästs vid att verkligen återkoppla till vad som står där. Detta blir påtagligt<br />
när behandlarna talar om att det är viktigt att vara öppen för revidering av manualen så att<br />
man gör det som faktiskt står där och annars ändra. Det känns angeläget att ge modellen en<br />
chans att arbetas in i en hyfsat oförändrad form nu när man lagt mycket tid och energi på att<br />
arbeta fram den och också utvärdera den. Nya djup kan upptäckas endast om medarbetare ges<br />
tillfälle att göra manualen till något välintegrerat i det dagliga arbetet, samtidigt som man inte<br />
förlitar sig på att den stannar i människors medvetande av sig själv. Detta underlättas om man<br />
på ett mycket tydligt sätt formulerar arbetssätt i manualen, men också genom att löpande<br />
kommentera manualen: hur tänkte vi när vi bestämde att vi skulle arbeta så här? Modellens<br />
grundläggande förhållningssätt och ideologier riskerar annars att hemfalla åt muntlig tradition<br />
på arbetsplatsen, och behandlingsmodellens implementering riskerar då att bli sårbar för<br />
enskilda individers tolkning.<br />
Ur ett strukturellt perspektiv kan LIHF betraktas som ett organisatoriskt verktyg på väg<br />
mot det mål som ökad professionalisering utgör. På en individuell nivå kan man med hjälp av<br />
HR- perspektivet se vilka positiva konsekvenser den ökade professionaliseringen som LIHF<br />
48
innebär utgör för den enskilde anställde. I relation till LIHF kan vi se hur den konflikt som är<br />
central i den här uppsatsen – att de i manualen manifesterade strukturella kraven begränsar<br />
behandlarnas yrkesmässiga handlingsfrihet - kan betraktas som ett utfall av konflikten mellan<br />
organisatoriska mål ur ett strukturellt respektive ett HR- perspektiv. Det ökade kravet på att<br />
det sociala arbetet är evidensbaserat främjar ofrånkomligen en strukturalistisk syn på<br />
verksamhetens utformning. Jag anser att det finns en risk att en strävan efter ökad<br />
professionalisering samtidigt blir en ökad strukturalism. Man har god användning av HRperspektivet<br />
som motvikt för att skilja på de olika processer som verkar samtidigt inom en<br />
organisation. Kärnproblemet är fortfarande balansen mellan begränsning och autonomi, behov<br />
av trygghet och struktur kontra kreativitet och professionella bedömningar. Samtidigt kan<br />
man inte betrakta professionaliseringssträvan som en ensam kamp om makt för personlig<br />
vinning. Utifrån en föreställning om vad som är - i fallet med den verksamhet som beskrivs<br />
här - en bra och effektiv familjebehandling, är strävan efter professionalitet genom att<br />
utveckla expertis och skapa tolkningsföreträde på många sätt till högsta gagn för klienterna,<br />
då de professionella utvecklar kompetenser som på bästa sätt kan tillgodose klientens behov.<br />
Status och positioner i förhållande till samhället och andra professionella är en förutsättning<br />
för att kunna etablera sin verksamhet och skapa legitimitet för sina insatser.<br />
Denna uppsats är också i sig en del i det sociala arbetets professionaliseringsprocess. Den<br />
kopplar ihop <strong>kommun</strong>, arbetsplats och universitet. Den öppnar för utbyte mellan praktisk<br />
erfarenhet och akademisk kunskap, och förmedlar kunskap, om hur praktiker fångar upp<br />
forskningsresultat och tillämpar den i praktiken och om hur forskare och socialarbetare kan<br />
samverka i utvecklingen av nya metoder och återkoppla kunskapen till den akademiska<br />
världen. Denna typ av kunskapsutbyte framstår för mig som själva kärnan i<br />
professionaliseringen, ett utbyte som spelar en central roll i att fortsätta föra denna så viktiga<br />
process framåt. Inte minst för klienternas tillgång till bästa möjliga behandling är detta viktigt.<br />
49
Referenser<br />
Andersson, Curt (1994) Organisationsteori. Lund: Författaren och studentlitteratur.<br />
Anttila, Sten (2006) ”Metaanalyser för socialt arbete”. I Blom, Björn, Morén, Stefan och<br />
Nygren, Lennart (red) Kunskap om socialt arbete. Stockholm: Natur och Kultur.<br />
Beckman, Svante (1989) ”Professionerna och kampen om auktoritet”. I Selander, Staffan<br />
(red) Kampen om yrkesutövning, status och kunskap. Lund: Studentlitteratur.<br />
Bolman, Lee G & E. Deal, Terrence E (2005) Nya Perspektiv på organisation och ledarskap.<br />
Lund: Studentlitteratur.<br />
Brante, Thomas (1989) ”Professioners identitet och samhälleliga villkor”. I Selander, Staffan<br />
(red) Kampen om yrkesutövning, status och kunskap. Lund: Studentlitteratur.<br />
Börjesson, Bengt (2005) ”Kunskapens språk eller språket om kunskapen”. I Ljunggren,<br />
Synnöve (red) Empiri Evidens Empati Nordiska röster om kunskaps -utveckling i socialt<br />
arbete. Århus: Aka – print A/S.<br />
Börjeson, Martin (2005) ”Försök att systematiskt koppla socialtjänst, högre utbildning och<br />
forskning i Sverige”. I Ljunggren, Synnöve (red) Empiri Evidens Empati Nordiska röster om<br />
kunskaps -utveckling i socialt arbete. Århus: Aka – print A/S.<br />
Dellgran, Peter och Höjer, Staffan (2000) Kunskapsbildning, akademisering och<br />
professionalisering i socialt arbete. Doktorsavhandling, Göteborgs universitet. Göteborg:<br />
Kompendiet.<br />
Eriksson, Bengt och Karlsson, Per – Åke (1998) Utvärdera bättre. Växjö: Grafiska punkten.<br />
Graff, Magdalena (1996) Bättre föräldraskap. Falun: Scandbook.<br />
Hansson, Kjell (2004) Familjebehandling på goda grunder. Växjö: Förlagshuset Gothia.<br />
Helletz, Pia (2005) ”Vad behöver socialarbetare kunna? Reflexioner utifrån ett köns – och<br />
lärandeperspektiv.” I Ljunggren, Synnöve (red) Empiri Evidens Empati Nordiska röster om<br />
kunskapsutveckling i socialt arbete. Århus: Aka – print A/S.<br />
Hårtveit, Håkon och Jensen, Per (2005) Familjen plus en. Falun: Scandbook.<br />
Kim, Johnny S (2007) Examining the effectiveness of solution – focused brief therapy: a<br />
meta-analysis. University of Kansas. Publicerad 9 oktober 2007 i Research on Social Work<br />
Practise OnlineFirst.<br />
Kvale, Steinar (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.<br />
”Projektbeskrivning LIHF” (20041014) Dokument från familjeenheten, <strong>Lunds</strong><br />
Socialförvaltning.<br />
”Projektrapport LIHF” (20071026) Dokument från Familjeenheten, <strong>Lunds</strong> Socialförvaltning,<br />
50
Repstad, Pål (1998) Sociologiskt perspektiv i vård, omsorg och socialt arbete. Lund:<br />
Studentlitteratur.<br />
Selander, Staffan (1989) ”Förvetenskapligande av yrken och professionaliserings - strategier”.<br />
I Selander, Staffan (red) Kampen om yrkesutövning, status och kunskap. Lund:<br />
Studentlitteratur.<br />
Tilander, Kristian (2005) ”Feedbackprojektet”. I Empiri Evidens Empati Nordiska röster om<br />
kunskapsutveckling i socialt arbete. Århus: Aka – print A/S.<br />
Muntliga källor<br />
Informationsmöte 071107, familjeenheten, Lund<br />
Östling, Ove 080205, Föreläsning om familjebehandling, Socialhögskolan, <strong>Lunds</strong> Universitet<br />
51