Nr 4/2012 - Sveriges Kyrkosångsförbund

I körsvängen
Besök hos tyskspråkiga gosskörer
Svenska kyrkans Gosskörförening
ordnade i april en studieresa till
Wien och Leipzig, två städer med
varsina världskända Gosskörer:
Wiener Sängerknaben och Thomanerchor.
Wiener Sängerknaben består av fyra självständiga
körer med cirka 24 sångare mellan
10 och 14 år. Pojkarna bor på internat och
skolan anpassas efter det faktum att cirka
en fjärdedel av alla elever ständigt är borta
eftersom de turnerar sex
veckor var under skolåret.
Två timmar om dagen
är det körrepetitioner
och varje söndag under
skolåret sjunger en grupp
i högmässan i Hofburgkapelle.
På somrarna väntar ett fyra veckor
långt sommarläger. När vi fick ta del av repetitionen
övade de äldre koristerna inför söndagens
högmässa. En Schubertmässa stod på
programmet. En pojke satt i närheten av oss
och sjöng halvsittandes, halvintresserad och
till hälften utantill. Det gick inte att undgå
hans inte alltför engagerade blick. Tills – han
plötsligt reser sig och sjunger sopransolot.
Svenska gosskörledare på plats i Leipzig.
”Vi tappade alldeles
hakan när han kvittrade
upp på ett tvåstruket
bess.”
Vi svenska gosskörledare tappade alldeles
hakan när han kvittrade upp på ett tvåstruket
bess med full energi och musikalitet.
Efter en natts tågresa kom vi till Leipzig.
Vetskapen om att Bachs kör lever vidare
i traditionen är märkbar. Bachmuseet var
riktigt roligt att besöka. Staden Leipzig
finansierar det mesta av kyrka, skola, kör,
turneer och boende.
Även Thomanerchor med cirka 100
pojkar är internat, men här tillbringar man
betydligt fler år än i Wienersängerknaben.
De skolar pojkar mellan 8-19
år, och förutom två timmars
repetitioner varje dags tjänstgör
man under säsongen
även på Fredagsmotetten,
Lördagsmotetten och söndagens
högmässa. Cirka sex
veckor per år turnerar man. På repertoaren
står förstås mycket Bach och Mendelssohn
(som också var verksam här), men traditionen
att framföra musik av Thomaskantorerna
är tydlig. Vi tog del av repetitionen av
Georg Christoph Billers egna komposition.
Dagen därpå framfördes stycket tillsammans
med bland annat Bachs motett Der
Geist i en fullsatt kyrka. Thomanerchor var
en kontrast till Wienersängerknaben. En
blandad kör SATB med en renare och klarare
klang, att döma av det vi hörde.
Vi har så länge jag varit gosskörsledare
mestadels haft de engelska gosskörerna
som förebild. Det kändes rätt att få möta
även det centraleuropeiska idealet. Sammanfattningsvis:
Gossaltar i stället för coutertenorer,
mer vibrato i klangen och lite
kantigare i de musikaliska uttrycken; mer
Bach och mindre Perry; unga manskorister
i stället för äldre och mer professionella
gentlemen. Men det finns slående likheter.
Att repetera två timmar om dagen ger
resultat. Hastigheten de plöjer noter och
musik på gudstjänsterna är hög. Stoltheten
finns där inpräntat i deras raka ryggar, och
sammanhållningen genom internatformen
går inte att ta miste på. Men färre föräldrar
släpper numera iväg sina små juveler, och
medvetenheten om pojkarnas välmående
är påtaglig. Exempelvis kan föräldrarna till
Thomanerpojkarna besöka dem när de vill,
den stenhårda disciplinen håller på att mjukas
upp i takt med att samhället förändras.
Vad tar jag med mig från denna resa.
Tre saker: flit, flit och flit. Med det når man
långt!
Karin Skogberg Ankarmo
Kungsholms församling
Hallå där
Erik Widenfalk, som
utsågs till årets
gossopran vid
Gosskörfestivalen
i Rättvik i juni, här
tillsammans med sin
körledare Mats Lissdaniels
Hur kändes det att bli
årets gossopran?
– Det kändes väldigt
kul. Jag fick sjunga
solo på konserten
på slutet – Sommarpsalm
– och jag fick ett pris. Det är en
stämgaffel med ingraveringen Årets gosssopran
2012.
Hur blev du vald?
– Körledarna får anmäla max två killar från sin
kör. De får sjunga upp för en jury med fem
körledare. Jag har tävlat alla tre åren som jag
har varit med på gosskörfestivalen. På grabbarnas
afton som är en samling för alla killarna
talade de om vem som blev vald.
Vilken kör sjunger du i?
– Falu Kristine gosskör. Jag började i Lillmariorna
när jag var fem och sen har jag
fortsatt. Nu är jag tio. I vår kör är det bara
sopraner och altar, de äldsta just nu är
12–13. De flesta som sjunger i kören har varit
med hela tiden. Vi sjunger på gudstjänster
och konserter och annat. Det senaste vi
gjorde innan gosskörfestivalen var en kördag
med Georg Riedel. En gång åkte vi till
Stockholm och gick på Gröna Lund. Vi sjöng
i en kyrka också, bland annat Everything’s
alright från Jesus Christ Superstar.
Vad har du för framtidsplaner när det gäller
sången?
– Jag tänker faktiskt sjunga i OD när jag blir
stor. Jag spelar klarinett och piano också
– just nu kan jag spela Für Elise (säger Erik
och spelar Für Elise på pianot samtidigt som
vi pratar). Alltihop är lika roligt, det är musiken
jag är ute efter. I stort sett gillar jag all
sorts musik.
Hur är det att vara på gosskörfestivalen?
– Det är riktigt kul. Det tråkiga är att jag inte
kan vara med och tävla mer nu när jag redan
har vunnit. Man åker till aktiviteter också, förutom
att sjunga. I två år har vi åkt rodel.
Har du lockat några killkompisar att bli körsångare?
– Nej, de flesta har varit med länge. Andra
killar tycker att det låter som valthorn
blandat med en grammofon eller som en
stucken elefant. Många tycker att det är en
grej för tjejer, men det tycker inte jag.
Vad är nästa steg efter Falu Kristine gosskör?
– Bara att sjunga i kör.
Text: Marita Sköldberg
Foto: Mikael Widenfalk
18 Körjournalen 4/12