Nummer 1 2009 - GilleScouterna

More documents

Recommendations

Info

Blå Hajken När jag jobbade i Gillets café på lägret Jiingijamborii 2007 träffade jag Kenny Jönsson som är ledare för Blå Hajken i Jämtland. Vi pratade en del och fann att Blå Hajken firade 60 år 2008. Jag som var med 1948 undrade om jag kunde vara med några dagar. Vi hade senare kontakt med varandra våren 2008 och jag var välkommen. Detta blev en härlig upplevelse med mycket nostalgi. Därför vill jag skriva något om min hajk med Jägarna i Jämtland. Svenska Scoutförbundet gjorde en satsning på hajker där ”Långa Lassot” Torwald Wermelin var en av eldsjälarna. Hajk = fotvandring med övernattning utomhus. På Tivedslägret 1948 fick jag besked att få åka på Blå Hajken i Jämtland. Detta var ett omtumlande besked. Några år efter världskriget och fjällresor var mycket ovanligt. Hem och fundera över packningen. Vandring åtta dagar kräver rätt grejor. Ryggsäck fanns s k ”päron”. Kängor, ja för vintern. Regnkläder dåligt. Sovsäck fick lånas, tung. Ta med bröd sa mamma. En limpa, som gav mig ett smeknamn och blev smulor av senare. Tåg Lidköping - Skövde och natt-tåg till Östersund. Samling på Frösön och senare vidare med tåg till Undersåker. Buss till Vålådalen där utrustning och patrullindelning skedde. Tält typ ryggås fick vi. Tveksam om köket 10 var typ Trangia. Maten bestod av torra varor och konserver. Komplettering senare. Mycket tung packning. Patrullvis gick vi mot Sylarna, där vi underhöll folket på Sylstationen, den gamla som brann ner sen. Långa Lassot som var en riktig underhållare höll igång oss och turisterna var glada för detta annorlunda inslag i deras fjällvistelse. Under vägen hade vi lägerbål och andra aktiviteter. Vid ett tillfälle ropade någon, en häst! Nu hade väI lappsjukan slagit till trodde vi. Men mycket riktigt kom ett ekipage med släpa efter sig och lastad med förnödenheter. De var på väg till en jaktstuga i väglöst land. Vi besökte Karolinermonumentet nära norska gräsen och byggde en bro över Enan. Vår vandring slutade sen i Enafors för tåg hem. Tiden stämde inte med Vi vet att flera av våra gillekamrater vill komma till Kopparbo, så kan det bli även i år. För en avgift av 300 kronor kan Ni vara på Kopparbo under 25 juli till 1 augusti. Ni gör en insats som syftar till att många scouter får uppleva ännu ett läger på Kopparbo. Temat för lägret kommer att vara PIRATER så ta med dej ditt träben, snusnäsduk och kom. Givetvis ska vi också ha några gillescoutaktiviteter under veckan. Vi tåget och då vi var för tidiga och hungriga kokade vi bruna bönor på banvallen. Koktiden blev för kort och sen dess gillar jag inte bruna bönor. Maten var annorlunda då. Ingen pasta, vakuumtorkad köttstuvning och soppor, samt ärtor och fläsk. Makaroner fanns ju också. Sämre näringsvärde och smak för pojkar 17–18 år gamla, alltid hungriga. Väl hemkommen med fina minnen och ett fjällintresse, som har hängt med under alla år, jobbade jag vidare som avdelningsledare några år. När min äldste son var med i scouterna på 80-talet, var jag med som ledare. Nu senare är jag lite hjälpledare i scoutkåren och är också med i Gillescouterna i Skaraborg. En gång scout. Alltid scout. Ingemar Nyberg Lidköpings scoutkår Kopparboläger med pirattema försöker lösa boendet så att de flesta ska kunna bo inomhus. Tanken är att vi gillscouter skall hjälpa till med följande uppgifter: Intendenturen, lägerboden, caféet och eventuellt ett Ledar-Spa. Du som är intresserad kontakta Calle Klärcke på telefon 023-591 32 eller på mail carl-magnus.klarcke@ comhem.se Det finns även mer information på www.dalacamp.se Gillescouten 1–<strong>2009</strong>
Vad betyder arvet från B-P för medlemsutvecklingen? För 40 år sedan genomfördes Den Stora Revisionen i Scoutsverige: Tiden för verkligt scoutpatrullarbete förkortades. Blåvinge- och vargungekulturen försvann. En ny ålders- och grenindelning med minior- och juniorscouter infördes. Klassproven ersattes med uppgifter. Specialmärkena slopades. Året var 1968. Året därpå omformulerades scoutlagen. Sedan dess har medlemsantalet i Scoutsverige i det närmaste halverats (från 167 562 till 87 968, enligt närmast tillgängliga år i SSRs medlemsstatistik, 1971 och 2007). En tillfällighet? Eller finns ett samband? Arvet från B-P B-Ps mål var att fostra pojkar och flickor till goda medborgare, som kunde klara sig själva och hjälpa andra. Redan från början beskrev han scouting som en värdefull träning även för flickor, men verksamheten kom att organiseras inom skilda förbund. Omkring 1960 förenades flick- och pojkscoutförbunden i Sverige och samscouting infördes. B-Ps idéer presenterades i en värld mycket olik dagens. Hans arbetsmetoder med patrullsystemet & learning by doing låg långt före sin tid, liksom lanseringen av friluftslivet och att låta naturen vara en inspirerande miljö för verksamheten. Riddaridealen, den moraliska värdegrunden som han formade i scoutlag & löfte, kan sägas vara en tredje beståndsdel i det som snabbt blev scoutrörelsen. Hur har arvet efter B-P förvaltats? Låt oss se. Arbetsmetoderna Patrullsystemet är det som skiljer scoutrörelsen från andra organisationers sätt att fostra, har B-P påpekat. Han ville lära scouterna att samarbeta och hjälpas åt, och genom patrullsystemet fick alla ta ansvar, det bästa sättet att fostra. Genom den förändrade ålders- och grenindelning som infördes 1968, där man är patrullscout i endast tre år, blev ålderskillnaden inom patrullen för liten, Gillescouten 1–<strong>2009</strong> för att en patrulledare och patrullsystemet ska kunna fungera som tänkt. ”En gång i tiden var det skolan som tog efter scouting och införde grupparbete, nu är det vi som tar efter skolans form av grupp. En form utan den stabilitet och fostrande funktion som scoutpatrullen var avsedd att ha och också hade” (Ek 1999 s 21). Learning by doing (att lära genom att göra) var sättet att leda scouterna genom olika prov till III-, II-, och I-klass scout, där förmågan tränades i spårning, orientering, simning, matlagning, naturkännedom, sjömanskap, sjukvård och andra scoutfärdigheter. Ett system med märken, som erövrades efter genomgångna prov, var ett tävlingssätt där man enbart tävlade mot sig själv. Genom 60-talets revision försvann klassproven. ”Risken är att scouting hamnar i samma något flummiga fack som enhetsskolans läroplan förmedlade på 1950-talet och den rädsla för personlig duktighet som präglade 68-rörelsen. […] Det är synd att vi inte lyckats hålla takten som föregångare och t ex mer högljutt hävdat den glädje och utveckling som ligger i att skaffa sig kunskaper. Vi har inte ens behållit specialmärkena som gav scouten glädjen att fördjupa sig i något ämne och omspände både teoretiska och praktiska ämnen” (Ek 1996 s31f). Friluftslivet & naturen En föregångare till scoutrörelsen var Woodcraft Indians, en ungdomsrörelse som Ernest Thompson Seton hade utvecklat i USA inspirerad av de nordamerikanska indianerna, och som starkt påverkade B-P. Underrubriken i Scouting for Boys fick tillägget ”through woodcraft”, i översättning: ”genom förtrogenhet med naturen”. Kärleken till naturen var viktig för B-P, som var övertygad om att när man vistas nära naturen, så börjar man tycka om den så mycket, att man till exempel inte vill döda ett djur för nöjes skull. ”En scout är djurvän” löd den sjätte punkten i den första scoutlagen. År 1935 breddades begreppet till ”en scout är djurvän och skyddar naturen”. Två citat från B-P belyser patrullsystemets och patrulledarens betydelse: ”The Patrol system is the key to success in Scout training.” & ”The best progress is made in those Troops where power and responsibility are really put into the hands of the patrol Leaders.” Efter 60 års framgångsrikt arbete ändrades förutsättningarna för svensk scouting 1968. Teckning B-P. Klas Sandell har gjort gällande att B-P dock såg friluftslivet och naturen mest som ett medel ”som tjänade samhällets behov av ökad medborgaranda, händighet och social enhet”, ett uppifrån-perspektiv, medan det för Seton var ”ett mål i sig, inspirerat av indiankultur och sett utifrån pojkens personliga behov av spänning, upplevelser, kamratskap och mognad.” (Sandell 1990 s 11). ”Spänningen mellan friluftslivets roll som metod för andra syften, respektive som mål i sig själv, är något som sedan följt scoutrörelsen. Sin mest konkreta illustration får detta i de två huvudtyperna av friluftsliv som scouter praktiserar nämligen lägret med kanske många tusen deltagare där naturen mest är kuliss för diverse aktiviteter, och hajken där man med medhavd utrustning och i små grupper färdas på naturens villkor” (Sandell 1990 s 12). År 1969 ändrades innehållet i naturpunkten till ”en scout lär känna och vårdar naturen”. Skiftningen från djur- och naturskydd till studium och naturvård kan tolkas som en förändring från naturanpassning till naturutnyttjande. Scoutlagen & löftet ”Scoutlagen har en speciell ställning eftersom den är både mål och medel i scoutarbetet. Dels uttrycker den B-Ps vision av den ’färdige’ scouten, dels ger den oss vägledning för vandringen forts nästa sida 11
Page 1 and 2: GILLESCOUTEN Medlemsblad för S:t G
Page 3 and 4: European Fellowship Workshop Vid m
Page 5 and 6: Välkomna till Landsgilleting 16-17
Page 7 and 8: Föredragningslista för det ordina
Page 9: Regionting i Västerås Anna-Stina
Page 13 and 14: Nya grenar, nya namn - finns det pl
Page 15 and 16: Bildstafetten I början av år 1978

Nummer 1 2009 - GilleScouterna

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?