Råd till dig som möter patienter med demenssjukdom

Råd till dig som 

möter patienter med 

demenssjukdom 

Anna sitt här och 

ta det lugnt och 

koppla av. 

Själva springer dom 

omkring som tokar. Vad är 

detta för konstigt ställe!? 

Jag blir så stressad och 

orolig av allt spring. 

Margareta Skog 

1

FÖRORD 

Ibland står man inför en uppgift som man bara 

måste göra, man har ett moraliskt ansvar som 

gör att man inte kan sova gott om natten om 

inget görs. Detta är en sådan uppgift! 

I många år har jag arbetat inom akutsjukvården 

men samtidigt haft mitt forskningsfält inom 

omvårdnad av personer med demenssjukdom. 

Jag har ofta fått ta del av vårdpersonalens 

berättelser om fina men också dråpliga episoder 

i kontakten med demenssjuka patienter. Men inte 

sällan har berättelserna varit av annan karaktär. Det har istället varit 

anekdoter där den demenssjuke har farit illa, de närstående lidit och 

där vårdpersonalen känt maktlöshet, psykisk stress och brottats med 

etiska dilemman. 

Idag finns mycket bra omvårdnadsforskning inom området som behöver 

nå ut till vården för att ge de demenssjuka en god vård under vistelsen i 

sjukvården, oberoende av orsak. De närstående måste kunna känna trygghet 

och tilltro och vi som vårdpersonal måste ha en palett med fantasifulla 

omvårdnadsåtgärder så att vi kan ge god vård men också hantera 

problematiska situationer som ibland uppstår. 

Denna skrift kan ses som första hjälpen att ta till när en patient med 

demenssjukdom kommer för vård. Tanken är att den ska finnas på varje 

avdelning eller mottagning och läggs fram eller hängs upp, väl synlig för 

alla som arbetar. 

Mitt mantra i detta arbete blev ”försök inte stoppa mig!”. Ingen har försökt 

utan istället har jag bara möts av positiva tillrop. Karolinska Universitets- 

sjukhuset har gjort detta arbete möjligt genom att ge mig tid och 

Stockholms läns landsting har möjliggjort spridningen av denna skrift 

som du nu har i din hand. 

Margareta Skog 

2010-12-30 

3

4 

Författare 

Margareta Skog Med. dr i neurovetenskap med inriktning mot omvårdnad 

av äldre, fil mag i vårdpedagogik och leg. sjuksköterska. Arbetar 

som vårdutvecklingssamordnare vid Karolinska Universitetssjukhuset, 

Huvuddivisionen och som rektor vid Stiftelsen Silviahemmet. Vård- 

sakkunnig i geriatrik för Stockholms läns landsting och medlem i SLL:s 

Omvårdnadsråd och Demensråd. margareta.skog@karolinska.se 

Medverkande 

Kajsa Båkman Distriktssköterska och Silviasjuksköterska. Har mångårig 

erfarenhet som sjuksköterska inom akut- och intensivvård samt som 

sjuksköterska och chef inom demensvården. 

Personal avd R 71 och R 73, Geriatriska kliniken, Karolinska 

Universitetssjukhuset Huddinge.

Innehåll 

Lite fakta om demens ........................................................................ 7 

Sveriges fjärde största folksjukdom ................................................. 7 

Vanlig indelning av demenssjukdomar ............................................ 8 

Viktiga symtom – Fyra A:n .............................................................. 8 

Minnet – Sist in först ut .................................................................. 9 

Skillnaden mellan demenssjukdom, konfusion och depression ... 10 

Konfusion – Akut förvirring .......................................................... 11 

Depression ................................................................................... 12 

Patienter med demenssjukdom inom sjukvården ......................... 15 

Bemötande och etik ..................................................................... 15 

Konsten att förena palliativ och kurativ vård ................................. 15 

Råd vid bemötande i vården ......................................................... 16 

Första hjälpen vid problematiska vårdsituationer ........................... 20 

Vårdmiljön på sjukhus ..................................................................... 23 

Svårigheter i en okänd vårdmiljö ................................................... 23 

Akutmottagningen ....................................................................... 24 

Mottagningar ............................................................................... 25 

Vårdavdelningar ........................................................................... 26 

Råd vid några vanliga vårdsituationer ........................................... 26 

Provtagning, omläggning, EKG och röntgen ................................ 31 

Omvårdnadsåtgärder – Råd ........................................................... 35 

Kommunikation ............................................................................ 35 

Oro och aggressivitet .................................................................... 37 

Smärta ......................................................................................... 41 

Fallrisk och gångsvårigheter ..........................................................44 

Personlig hygien och munhälsa .....................................................46 

Inkontinens .................................................................................. 49 

Måltider ....................................................................................... 52 

Sömnsvårigheter ..........................................................................54 

Närstående ....................................................................................... 57 

För dig som vill veta mer ................................................................. 59 

Utdrag ur Nationella riktlinjer för 

vård och omsorg vid demens 2010 ................................................. 61 

5

lIte Fakta Om Demens 

Det finns en föreställning om att personer med demens är fysiskt 

friska men det är en myt. Personer med demenssjukdom drabbas 

precis som alla andra ibland av skador eller sjukdomar som gör att 

de måste vårdas på sjukhus. Siffror från Stockholms läns landsting, 

SLL, visar att de demenssjuka (cirka 26 000) finns överallt i sjukvården 

och att sjukvårdkostnaderna uppgår till cirka 1 miljard 

kronor om året. 

För många äldre personer är miljön på sjukhus mycket olik den de 

är vana vid hemma i sitt ordinära eller särskilda boende. Denna 

skrift innehåller tips och råd som kan underlätta den demens- 

sjukes vistelse på sjukhuset men också underlätta mötet med 

den demenssjuke för dig som vårdpersonal. Omvårdnadstipsen 

är självklart också användbara i samband med besök på mottagningar 

eller vårdcentraler. 

sveriges fjärde största folksjukdom 

Demens är en folksjukdom och är vanligast i de högre åldrarna, 

men kan förekomma även hos yngre. Demens är ett samlingsnamn 

för nästan 100 olika sjukdomstillstånd med gemensamma 

symtom, där minnet och tankeförmågan påtagligt har försämrats. 

Andra symtom är sämre kommunikationsförmåga, svårigheter att 

orientera sig till tid, rum och person samt svårigheter med praktiska 

förmågor. Det förekommer även personlighetsförändringar 

som till exempel aggressivitet, hämningslöshet, dåligt omdöme och 

känslomässig avtrubbning. 

Begreppet demens kan bara användas vid långvarig försämring av 

minnet och andra intellektuella funktioner dvs. symtom på skador 

i hjärnan ska ha funnits minst sex månader innan en säker klinisk 

demensdiagnos kan ställas. 

7

8 

Vanlig indelning av demenssjukdomar 

Primära demenssjukdomar orsakas av en fortlöpande nedbrytningsprocess 

i hjärnan som främst drabbar neuronen och 

celler i det centrala nervsystemet med förtvining av hjärnvävnaden. 

Som exempel kan nämnas Alzheimers sjukdom som är den vanligaste 

formen av demens och frontotemporallobsdemens. 

Sekundära demenssjukdomar orsakas av sekundära hjärnskador 

till följd av somatiska sjukdomar. En mängd olika sjukdomar 

kan ge upphov till demenstillstånd till exempel vaskulära 

skador, stroke, Parkinsons sjukdom, Downs syndrom, hjärntumör, 

normaltryckshydrocephalus, sköldkörtelsjukdom, vitamin B12brist, 

alkoholskador eller Borrelia. Med andra ord sker demens- 

utvecklingen sekundärt till dessa sjukdomstillstånd. 

Viktiga symtom – Fyra a:n 

Utöver problem med minnet är följande symtom mycket vanliga. 

Anomi, ordglömska, kommer relativt tidigt i sjukdomsförloppet. 

Den demenssjuke* glömmer allt oftare namnen på vardagliga föremål. 

Den sjuke kan istället för kam säga ”den man har till håret”. 

Afasi, den sjuke får svårigheter att forma sina tankar i ord. 

Impressiv afasi innebär svårigheter att förstå vad andra människor 

säger. Expressiv afasi ger svårigheter att uttala och säga det man 

vill. 

Agnosi, innebär att den sjuke har svårigheter att känna igen föremål 

och att tolka synintryck trots god synförmåga. Den sjuke kan 

vara hungrig och titta på tallriken med mat men förstår inte att det 

är mat. 

* För att underlätta läsandet används begreppen ”den demenssjuke” och ”han”.

Apraxi, innebär nedsatt förmåga att exempelvis klä sig, äta 

eller borsta tänderna trots full rörlighet i övrigt. Den sjuke har till 

exempel inga problem att använda händerna men kan i vissa situationer 

inte sätta på sig strumporna eller föra gaffeln till munnen. 

A 

Anomi Afasi 

Agnosi Apraxi 

minnet – sist in först ut 

Det är viktigt att inte förväxla normal glömska med demens. 

Åldersbetingad glömska innebär svårigheter att minnas detaljer i 

en händelse. Glömska vid demens innebär att händelsen inte kan 

memoreras. Närminnet är ofta mycket nedsatt. Det innebär att det 

som händer eller sägs nära i tid är det som faller bort först. När 

den demenssjuke ständigt upprepar samma fråga så är det för den 

demenssjuke alltid första gången han ställer frågan. 

9

10 

skIllnaDen mellan Demens, 

kOnFusIOn Och DepRessIOn 

Ibland kan det vara svårt att skilja på demens, konfusion (akut 

förvirring) och depression. Nedan presenteras en jämförelse av 

de olika sjukdomstillstånden. 

Insjuknande 

Varaktighet 

tidpunkt 

på dygnet 

kognitivnedsättning 

Demens konfusion Depression 

Smygande Plötsligt och akut Plötsligt eller 

gradvis beroende 

på orsak 

Konstant Timmar-dagar Tillfälligt eller 

varaktigt 

Stabil, inga förändringar 

Abstrakt tänk- 

ande, omdömesförmåga, 

minne, 

tankemönster, 

agnosi, permanent 

aktivitet Samma som före 

sjukdomen i relation 

till förmågan 

tal- och 

språk- 

förmåga 

Nedsatt, 

desorienterat, 

rabblande eller 

utan sammanhang, 

söker efter 

ord 

Värst på natten Insomningssvårigheter, 

vaknar tidigt 

Minne, 

uppmärksamhet, 

medvetenhet, 

bedömnings- 

förmåga 

Sänkt eller ökad, 

tremor och spastiska 

rörelser kan 

förekomma 

Sluddrande eller 

fort, maniskt 

rabblande, osammanhängande 

Klagar över 

minnesstörningar 

och koncentrations- 

svårigheter 

Saknar motivation, 

är slö, rastlös eller 

agiterad 

Långsamt och 

trögt tal, långsam 

respons på tilltal 

Fortsätter >>

sinnesstämning 

Förvirring/ 

hallucinationer 

kan gå 

tillbaka 

Förändrad 

personlighet, 

emotionellt labil, 

kan lätt bli agiterad, 

depressiv 

Förvirrad, sällan 

hallucinationer 

Hastiga svängningar 

i sinnesstämning, 

rädsla 

och misstänksamhet 

Syn-, hörsel- 

samt känslo- 

hallucinationer, 

förvirring 

Nej, progressiv Oftast Oftast 

Skog, Vård och omsorg vid demenssjukdomar, Bonnier, utdrag 2009. 

Extremt sorgsen 

och ångestfylld, 

irritation 

Känsla av att 

vara värdelös, 

ev. paranoida 

föreställningar 

konfusion – akut förvirring 

Akut förvirring (konfusion) kan ses som akut hjärnsvikt. Förvirring 

är ett symtom på något underliggande problem och ska behandlas. 

Orsaken kan vara infektion, lågt blodsocker, sömnbrist, smärta 

eller skallskada. Efter operation och narkos kan särskilt äldre 

patienter lätt drabbas av förvirringstillstånd. Men även undernäring, 

intorkning, urinretention, förstoppning, hjärt- och kärlsjukdom 

kan orsaka konfusion. Man bör vara extra uppmärksam 

på biverkningar av läkemedel. Akut förvirring kan medföra att 

personen är mer aktiv eller mer passiv än vanligt. Störd sömn- och 

vakenhetscykel är också vanligt. Nedstämdhet, aggressivitet och 

irritabilitet, men också upprymdhet, kan förekomma. Tillståndet 

kan vara några timmar upp till veckor. 

11

12 

Råd vid akut förvirring 

• Vätske- och näringstillförsel är viktig samt kontroll av 

urin- och tarmfunktion. 

• Syn och hörsel bör kontrolleras. 

• Nattetid bör belysningen vara dämpad, inte nedsläckt. 

• Dygnsrytmen bör normaliseras, sömn- och vakenhetsmönster 

kan behöva följas under en tid. 

• En kort stunds vila efter lunchen kan förhindra eventuell 

förvirring på eftermiddagen. 

• Ett fåtal vårdare och helst de personer som den sjuke 

känner igen underlättar verklighetsförankringen. 

• Miljön bör vara hemlik och lugn. Tavlor bör ha 

lättolkade neutrala motiv. 

• Klocka och almanacka och andra verklighetsförankrande 

föremål kan eventuellt vara till hjälp. 

Depression 

Depression är ganska vanligt hos äldre personer över 70 år men är 

ofta odiagnostiserad. Äldre drabbas huvudsakligen av två orsaker, 

antingen p.g.a. att hjärnans funktion är störd eller p.g.a. en svår 

psykosocial situation. Förlust av närstående, isolering, brist på 

stimulans och beroende av andra är faktorer som kan medverka. 

Sjukdomar som leder till smärttillstånd, minskad rörlighet, försämrad 

syn och hörsel har också betydelse. Symtomen hos äldre 

personer är ofta diffusa och kan upplevas som kroppsliga symtom, 

som exempelvis från magtarmkanalen, förstoppning, viktnedgång, 

trötthet och sömnrubbningar. Olustkänsla och oföretagsamhet är 

vanligt. Vid djup depression är grundstämningen sänkt och omgivningen 

uppmärksammar det lättare. Likaså kan depression ge 

koncentrationssvårigheter och nedsatt närminne.

Råd vid depression 

• Depression och oro kan påverka de dagliga rutinerna 

och minska intresset för till exempel mat. 

• Nutritionsproblem som dehydrering, förstoppning och 

viktförlust bidrar starkt till den allmänna svaghet som 

patienten kan uppleva. 

• Ställ öppna frågor så att patienten ges en chans att 

med egna ord beskriva sina känslor och symtom. 

• Ge tillräckligt med tid så att patienten har möjlighet 

att tala om sina negativa tankar. 

• Stötta patienten i vardagen, både gällande fysiska och 

sociala aspekter. Att exempelvis inte sköta sin personliga 

hygien kan försämra självförtroendet ytterligare. 

• Det är viktigt med en lugn, trygg och avspänd miljö. 

• Syn- och hörselnedsättning kan bidra till ökad isolering. 

• Läkemedelsbehandling kan behövas. 

• Tänk på risken för självmord. 

13

patIenteR meD Demens- 

sjukDOm InOm sjukVåRDen 

Bemötande och etik 

Att bemöta en patient med demenssjukdom på ett bra sätt innebär 

att vara smidig, visa respekt, samtala som vanligt, tänka på att 

personen har ett helt livs erfarenhet, aldrig försöka tvinga någon 

att komma ihåg händelser, undvika att utsätta den sjuke för 

situationer som han inte klarar av, ta reda på vad den sjuke tycker 

om och kan göra samt att visa tolerans och tålamod vid oro och 

aggressivitet. 

I vården av demenssjuka ställs vi ofta inför olika etiska dilemman 

som måste lösas på något sätt. Ett etiskt dilemma är en frågeställning 

där det inte finns något givet och ”rätt” svar utan det är en 

situation där vi som vårdpersonal måste välja det alternativ som är 

minst ”fel”. De tips som ges i denna skrift måste därför anpassas 

till situationen. Att bekräfta den sjukes känslor kan ibland rätt- 

färdiga en liten ”vit lögn” – aldrig för att ljuga utan för att ge god 

vård som ger den demenssjuke sinnesfrid och ro. Det handlar om 

att möta den demenssjuke där han är. Inom palliativ vård är det ett 

sätt att lindra symtom som oro och ångest. Det är viktigt att i personalgruppen 

hålla diskussionen om etiska dilemman levande. 

konsten att förena palliativ och kurativ vård 

Demens är en palliativ sjukdom, dvs. den går inte att bota utan 

lindrande vård är i fokus. Livsglädje karakteriserar den palliativa 

vården. Målet är bästa möjliga livskvalitet och välbefinnande för 

den demenssjuke. 

Den kurativa vården har målet att kurera dvs. bota. Den har som 

syfte att uppnå bästa möjliga hälsa. Patienter kan utsättas för visst 

obehag eftersom vinsterna är stora om sjukdomen kan botas. För 

dig som vårdpersonal innebär det en stor utmaning att dels se 

demenssjukdomen som en del av patientens personlighet och som 

15

16 

kräver ett palliativt arbetssätt, dels att kunna behandla den 

åkomma som den demenssjuke nu har utöver sin grundsjukdom. 

Råd vid bemötande i vården 

Samtala om det som intresserar den demenssjuke. Om 

personen ”lever” i gamla tider, prata om gamla tider. Glöm inte att 

det är en vuxen människa du talar med och att den demenssjuke 

kan vara ”här och nu” och ”där och då” samtidigt. Pressa inte heller 

den sjuke att minnas. Säg inte ”Minns du att din dotter var på besök?” 

Säg istället ”Vad roligt att din dotter var här på besök idag”. 

Är det dom eller jag som är förvirrad? 

Jag har ju problem med minnet ändå 

frågar dom om jag vet vilken dag det 

är, vilken månad det är, eller om 

jag vet var jag är någonstans. 

Det borde väl dom veta!* 

Den demenssjukes känslor är alltid sanna. Bekräfta den 

demenssjukes känslor även om du tycker att sakfrågan inte är 

korrekt. Om patienten säger att hans klocka är stulen. Så säg inte 

emot utan bekräfta känslan. ”Är det en fin klocka?”, ”Fick du den 

när du var ung?”, ”Berätta hur den ser ut?”, ”Jag förstår din oro, jag 

ska höra med de andra och försöka hjälpa dig.” Eller om den 

demenssjuke säger ”Jag känner igen dig!”, trots att du vet att ni 

aldrig setts förut så svara istället ”Ja, jag heter Margareta”. 

* Vi kan aldrig riktigt förstå den demenssjukes situation men med ökad kunskap, 

vilja att försöka förstå, kreativitet och empati kommer vi långt. Tankebubblorna är 

tänkta att öka förståelsen för hur den demenssjuke kan uppleva olika vårdsituationer.

Dela känslan och dela problemet. Ett sätt att lugna patienten 

och också visa att du bryr dig är att sympatisera med den sjukes 

uppfattning. Bli ett mot omvärlden istället för att den demenssjuke 

ska känna sig mindrevärdig när han inte klarar av saker och ting 

som att ”Det är hissens fel”, ”Det är strumpornas fel” eller ”Vilken 

krånglig sänglampa”. Om du ser att patienten inte klarar av situationen. 

Försök att underlätta och säg till exempel ”Vi kan hjälpas åt 

att göra det”. 

Ta inte strid utan stärk självkänslan. Ge den demenssjuke 

rätt. Undvik frågan ”Kommer du ihåg?”. Det är inte etiskt försvarbart 

att ställa frågor som man redan vet att den demenssjuke p.g.a. 

sin sjukdom inte kan besvara. Den demenssjukes självkänsla får 

sig lätt en törn om du säger ”Kommer du ihåg när du såg klockan 

sist?”, ”Kommer du ihåg när dina symtom började?”, ”Vad är det 

för fel på dig?” eller liknande. Försök inte heller att rätta den 

demenssjuke. Säg aldrig ”Du kan inte göra så där, det blir ju fel 

förstår du väl”. Påpeka inte heller hans brister inför andra. Ingen 

vill göra bort sig inför andra. Negativa känslor sitter kvar längre 

hos demenssjuka. 

Avled uppmärksamheten mot något annat. Om den 

demenssjuke inte känner igen sig och prompt vill gå in på en 

annan patients rum, avled uppmärksamheten med att till exempel 

säga ”Vill du hjälpa mig med …”, ”Ska vi ta en kopp kaffe innan vi 

går in till Anna, jag tror 

hon vill sova en stund 

till” eller ”Titta där 

borta ser jag din 

käpp, ska vi hämta 

den först”. Försök 

inte leda eller 

dra i den demenssjuke 

utan styra 

hans uppmärksamhet 

i annan riktning. 

Hon säger: ”Res dig upp, 

Anders! Nu försöker vi resa 

oss”. Oss? Hon står ju redan. 

Jag kan nog resa mig upp 

även om det gör jätteont. Men 

jag vill visa att här är det jag 

som bestämmer. 

17

18 

Varje möte är ett nytt möte. Tänk på att sjukdomen kan göra 

att patienten inte känner igen dig trots att ni pratades vid för tre 

minuter sedan. Därför är det viktigt att du säger vem du är och har 

en namnskylt som går att läsa. Säg aldrig ”Kommer du ihåg mig?”. 

Det är svårt för den demenssjuke att hitta på ett bra svar när han 

inte minns vem du är. Även information är ny varje gång. Informera 

om varför den demenssjuke är på avdelningen, ”Du ramlade 

igår” eller ”Dina blodvärden är låga”. 

När den demenssjuke frågar om, och om, och om igen. 

När den demenssjuke ställer samma fråga gång på gång så är 

frågan ny för personen själv varje gång. Problem med närminnet 

gör att patienten inte kommer ihåg att han frågat och ännu mindre 

ditt svar. Besvara därför frågan som om den också för dig är helt ny. 

Det är inte ovanligt att den demenssjuke trots det svarar ”Det vet 

jag väl”. Bjud på det; att det är du som är glömsk och inte patienten. 

Undvik ordet Nej! ”Nej, du ska inte hem idag”, ”Nej, det är inte 

tisdag utan fredag idag”. Säg i stället till exempel ”Är du orolig för 

någonting?”, ”Ska du göra något speciellt hemma?”. Om den demenssjuke 

är orolig för sina barn som måste hämtas från skolan 

(även om du vet att de är 45 år och inte går i skolan utan numera är 

lärare) så bekräfta känslan och tänk på att den sjuke kanske p.g.a. 

sin sjukdom tror sig vara 40 år och därmed helt korrekt är orolig 

för sina barn. Säg då istället något som ”Din man har nog tagit 

hand om barnen”, eller ”De är lediga idag när det är söndag” (förutsatt 

att det är söndag). 

Stressa inte och låt inte den demenssjuke vänta på hjälp. 

Den demenssjuke är mycket känslig för stress och smittas lätt 

om du är stressad eller det är stressigt på avdelningen. Om den 

demenssjuke behöver hjälp med något eller börjar oroligt vandra 

runt, prioritera att hjälpa den demenssjuke på en gång. Du vinner 

tid, eftersom ju oroligare den demenssjuke blir desto längre tid får 

du lägga ner på att lugna. Om du känner att irritationen börja växa 

inom dig, visa det inte. Gå istället ifrån och låt det rinna av dig 

eller be någon annan ta över.

Dom säger: ”Anna sitt här 

och ta det lugnt och koppla av”. 

Själva springer dom omkring 

som tokar. Vad är detta för 

konstigt ställe!? Jag blir så 

stressad och orolig 

av allt spring. 

Ha fantasi och inlevelse. Att använda fantasi och kreativitet 

och möjliggöra självbestämmande stärker den demenssjukes 

självkänsla. Ett exempel: Hugo säger absolut nej till att äta lunch, 

han är inte hungrig. Eva frågar om han inte kan tänka sig en liten 

portion. Lite skämtsamt säger hon ”bara en köttbulle och en ärta”. 

Hugo accepterar. När Eva verkligen kommer med en tallrik med 

en köttbulle och en ärta, skrattar Hugo hjärtligt, äter upp, och vill 

sedan ha mer. 

19

20 

Första hjälpen vid 

problematiska vårdsituationer 

När problem uppstår i vårdsituationer kan någon eller några av 

följande enkla råd tillämpas. 

Första hjälpen i mötet med 

patienter med demenssjukdom 

Visa tålamod och tolerans. Vänta in (1–2 minuter om 

det behövs) och ha tolerans när den demenssjuke gör att 

det blir lite tokigt ibland. 

Bekräfta den demenssjukes känslor. 

Avled uppmärksamheten från det som oroar eller väcker 

ilska. 

Fördröj om den demenssjuke vill lämna avdelningen eller 

göra något olämpligt. 

Återkom om den demenssjuke inte vill, återkom några 

minuter senare eller be någon annan ta vid. 

Säg vad som ska göras, dela upp steg för steg. Säg 

inte vad den demenssjuke inte ska göra utan dela upp steg 

för steg vad han ska göra. 

Använd ”fingertoppskänsla”. Hur kan den demenssjuke 

tänkas reagera på det du säger eller vill att han ska göra? 

Ha fantasi och inlevelse. Med kreativitet och empati 

löser man många svåra vårdsituationer.

För att kunna ge god omvårdnad krävs en god analys av orsaken 

till det problematiska beteendet som skapar bekymmer. Ofta finns 

en rimlig förklaring. Störande beteende hos en demenssjuk måste 

ses som en kommunikation om hur individen upplever sin situation. 

Även aggressivitet, skrikande och vandrande är ett meningsfullt 

budskap om hur den demenssjuke upplever sin situation. 

Tolkningen av problemen får stor betydelse för vilka åtgärder man 

kommer att välja. Är tolkningen att orsaken är medicinsk, brister i 

omvårdnaden eller en dåligt fungerande vårdmiljö? 

Identifiera inte bara när den sjuke har ett störande beteende 

utan kartlägg också när den demenssjuke är nöjd och upplever 

välbefinnande. 

21

VåRDmIljÖn på sjukhus 

svårigheter i en okänd vårdmiljö 

För de demenssjuka är miljön på sjukhus mycket olik den de är 

vana vid och därmed skapas hinder i att vara självständig. Det kan 

även uppstå intressekonflikter mellan olika patientgruppers behov. 

Demenssjukdom ställer vissa krav på miljön, medan till exempel 

Parkinsons sjukdom ställer andra. 

Vanliga svårigheter i sjukhusmiljön 

• Mörka fält i golven 

• Bristande kontraster i färgsättning 

• Dålig belysning 

• ”Konstiga” handtag och toalettlås 

• Engreppsblandare 

• Tvålbehållare 

• Ljud som skrämmer och oroar 

Det är inte ovanligt med mörka fält i golven längs med väggarna 

i korridorer vilket kan göra det svårt för den demenssjuke att ta 

sig in eller ut från sitt rum. De mörka fälten kan misstolkas som 

en nivåsänkning. För den demenssjuke kan det leda till att han 

blir mer inaktiv och beroende av hjälp. Andra svårtolkade saker i 

sjukhusmiljön kan vara dörrhandtag som inte ser ut som vanliga 

handtag, toalettlås där handtaget ska skjutas uppåt för att låsas 

(och instruktionen står kanske på tyska eller engelska), engreppsblandare 

för vatten och tvålbehållare av plast. Dålig belysning och 

bristande kontrast i färgsättning gör det svårt att se sådant som 

dörrar, ljusknappen på väggen, spolknappen på toaletten. Ljud av 

olika slag kan också göra miljön orolig och skrämmande som till 

exempel TV- och radioapparater, ring- och larmsystem och pip 

från medicinteknisk utrustning. 

23

24 

akutmottagningen 

Många demenssjuka passerar akutmottagningen innan de skrivs 

in på en vårdavdelning. Miljön på en akutmottagning kan många 

gånger vara bullrig, visuellt störande, opersonlig och skrämmande 

för den demenssjuke. Den saknar ofta en hemlik atmosfär som är 

ett viktigt inslag för denna patientgrupp. Miljön på akutmottagningen 

kan lätt utlösa förvirringstillstånd eller en allmän försämring. 

Många äldre patienter upplever också miljön stressande, med 

lång väntan utan mat. 

En snabb bedömning bör göras. Enligt prioriteringsutredningen 

tillhör personer med nedsatt autonomi prioriteringsgrupp 1. Det 

får inte vara så att den demenssjuke skickas in ensam till akuten 

för att man vet att den demenssjuke på detta sätt får ett snabbare 

omhändertagande. Det får heller inte vara så att patienten prioriteras 

ner när det finns närstående som håller ett vakande öga över 

tillsynen av den demenssjuke. Både bedömning och omhänder- 

tagande försvåras när den demenssjuke p.g.a. väntan blir trött, 

förvirrad, orolig och i värsta fall aggressiv. Den demenssjukes oro 

kan också ”smitta” till andra patienter eller väcka onödig irritation 

på akutmottagningen. 

Råd 

• Låt inte den demenssjuke vänta längre än nödvändigt. 

• Ställ inte direkta faktafrågor i stil med ”Vad brukar du 

ha i blodtryck?” eller ”Var gör det ont?” 

• Det är extra viktigt att läsa igenom den dokumentation eller 

de handlingar som den sjuke har med sig eftersom personen 

inte kan föra sin egen talan. Likaså är de närståendes kunskap 

om patienten ovärderlig. 

• Berätta på ett enkelt sätt vad som ska göras. Upprepa gång 

på gång om det behövs. 

• Ge information som lugnar och i små portioner som 

den demenssjuke kan förstå. >>

• Tavlor med föreställande motiv, veckotidningar och 

bilderböcker kan skingra oro. 

• Undvik att lägga in den demenssjuke som ”satellit-patient”. 

Patienten utsätts för dubbel stress när vårdpersonalen inte 

känner sig trygg med varken demenssjukdomen eller orsaken 

till inläggningen. Likaså är denna patientgrupp extra känslig 

för eventuellt ytterligare byte av avdelning. 

mottagningar 

Besöket på mottagning kan antingen vara den första kontakten 

eller som uppföljning på tidigare kontakter. Men för den demenssjuke 

upplevs besöket ofta som helt nytt och skrämmande. 

Råd 

• Utsmyckningen i väntrummet bör så lite som möjligt 

påminna om sjukhus och vård. 

• Förströelse som tidningar, böcker och akvarium kan lugna 

den demenssjuke. 

• Upprepa varför den demenssjuke kommit till mottagningen 

genom att ”tänka högt”. Du kan säga något i stil med, 

”Nu är du ju här för att du hade ont i magen”. 

• Tala till patienten i första hand. Informationen ska riktas 

till den demenssjuke även om den också ges till närstående. 

Använd muntlig och skriftlig information, bilder och 

kroppsspråk (Socialstyrelsen, 2010). 

• Den demenssjuke kan vara duktig på att dölja sin glömska 

och besvarar ofta frågor på ett generellt och trevligt sätt. 

Han kan också förneka att han har några direkta problem. 

• Bjud in närstående eller följeslagaren i samtalet. 

• Närstående kan behöva enskilt samtal. Någon måste då 

hålla den demenssjuke sällskap annars är det svårt för 

den närstående att koppla av. 

25

26 

Vårdavdelningar 

Även planerade intagningar på sjukhus är påfrestande för den 

demenssjuke. Bilder, förströelse, fin utsikt och att ”ta in” natur- 

inslag i vårdmiljön, kan göra vistelsen lättare. Sängbordet blir ofta 

en symbol för den egna privata zonen och bör helst inte belamras 

med rondskålar och sjukvårdsmaterial. Några privata ägodelar kan 

göra att den demenssjuke känner sig mer hemmastadd och bättre 

hittar till sin plats. Be till exempel den närstående att ta med ett 

foto eller älsklingskudden till sängen. 

Råd vid några vanliga vårdsituationer 

Tala alltid om vem du är och vad du ska göra. Utgå alltid 

från att den demenssjuke inte kommer ihåg vem du är. Berätta vad 

du ska göra, dra till exempel aldrig ut stolen som den demenssjuke 

sitter på utan att säga till innan. Om den demenssjuke plötsligt 

griper tag i något eller gripreflexen utlöses kan du försöka att 

avleda så att en annan del av hjärnan aktiveras. 

Vandring. Om den demenssjuke vandrar i korridoren bör man 

först ställa sig frågorna: ”Är det störande?”, ”För vem är det 

störande?” och ”Lider den demenssjuke av vandrandet eller mår 

han bra av det?”. Ett sätt att begränsa sträckan (om det stör andra) 

kan vara att markera med en tejpremsa på golvet eller med en säng 

i korridoren (upplevs som någon annans revir som inte ska beträdas). 

Det kan bli den naturliga vändpunkten för vandringen fram 

och åter. Vandring nattetid kan bero på att den demenssjuke i sitt 

yrkesverksamma liv haft nattarbete. Patienten vill ofta sitta tillsammans 

med nattpersonalen vilket kan hindra att den demenssjuke 

vandrar runt och stör medpatienter. Erbjud den demenssjuke 

att sitta kvar och vila benen när ni måste gå ifrån och arbeta. 

Enkelrum eller dela rum. Om patienten ska ha enkelrum eller 

kan dela rum måste bedömas utifrån medicinska behov men också 

utifrån om det ger lugn åt den demenssjuke och medpatienter. 

Kommer den demenssjuke att störa medpatienterna eller är det 

tvärt om så att han blir lugnare av att se och höra andra?

Vill inte ha identitetsarmband. Avled uppmärksamheten, 

prata om något trevligt medan armbandet sätts på. Ett tips kan 

vara att också skriva avdelningens telefonnummer på bandet och 

säga: 

På det här bandet står telefonnumret 

till oss så att du alltid har 

det till hands om du vill ringa oss. 

Vill packa och åka hem. Det är viktigt att bekräfta den 

demenssjukes känsla av att vilja åka hem. Försök att avleda eller 

fördröja och undvik ordet ”Nej”. Till exempel kan du säga: ”Jag vill 

bara visa dig en sak innan du går” eller ”Vill du inte ha en kopp 

kaffe innan du går?”. Är det på kvällen så föreslå att det är kanske 

bättre att vänta till i morgon. Det kan också lugna den demenssjuke 

att faktiskt få sysselsätta sig med att packa. 

Tror att någon stulit pengar eller saker. Det är på samma 

sätt här viktigt att bekräfta den demenssjukes känsla. Känslorna 

är alltid sanna. Säg inte: ”Det är självklart ingen som tagit dina 

saker”. Genom att lyssna på den demenssjukes oro och visa förståelse 

men också försöka överta ansvaret för det som oroar kan 

patienten kanske släppa frågan. Ett sätt kan vara att säga till den 

demenssjuke något i stil med: ”Jag har nu skrivit upp det här och 

tar tag i det. Vad saknar du?”. På detta sätt kan den demenssjuke 

uppleva att dennes oro tas på allvar och kan lugna sig när någon 

annan tar över ansvaret. 

Förvaring av värdesaker. Ett vanligt symtom vid demens är 

misstänksamhet och att tro att man blivit bestulen. När värde- 

saker måste låsas in kan ett tips vara att formulera sig på följande 

sätt: ”Vi har rutinen här att låsa in värdesaker”. När den demenssjuke 

vill ha dem kan man säga något i stil med ”Det är bara en 

enda person som har nyckel. Hon är inte här just nu” eller 

27

28 

”Du får dina saker när du behöver dem”. På detta sätt fördröjer man 

oron. Det handlar inte om att lura den demenssjuke utan att dämpa 

oro och se till att värdesakerna inte kommer bort eller blir stulna på 

riktigt. 

Rotar och plockar i köket. Istället för att förbjuda eller till- 

rättavisa är det bättre att fråga: ”Är du hungrig?”, ”Letar du efter 

något särskilt?” eller ”Ska jag hjälpa dig?”. 

Det är mörkt ute. 

Personalen är på väg hem. Maria sa just 

”Hejdå, nu går jag hem!”. Oh, herre Gud. 

Hur är det hemma? Har lilla Britta kommit 

hem från skolan? Maten är inte klar och här 

sitter jag! Jag måste också skynda mig hem. 

Om jag gör som Maria, så blir det 

nog rätt. Jag tar samma 

hiss som hon. 

Avviker från avdelningen. Det är inte ovanligt att den 

demenssjuke vill hem. Det är inte så konstigt om man inte kommer 

ihåg varför man är på en plats man dessutom inte känner igen. Om 

man också uppfattar sig själv som 45 år och tror sig ha barn hemma 

så är det naturligt att vilja hem. Likaså kan oro och längtan 

efter make/maka skapa hemlängtan. Demenssjukdomen gör självklart 

också att patienten kan förirra sig bort och inte hitta tillbaka 

till avdelningen. Börja därför leta i närmiljön. Den demenssjuke 

kan också ”följa med mängden” eftersom det är ett socialt mönster 

vi människor har. Det är därför inte ovanligt att den demenssjuke 

går samma väg som personalen som lämnar sjukhuset. Därför kan 

det vara bra att också titta utefter vägen till bussar, T-bana eller 

pendeltåg.

Ronden, samtal och vårdplanering. Det är viktigt att alla 

presenterar sig. Alla ansikten kan vara nya för den demenssjuke 

och inte fler personer än nödvändigt bör vara närvarande i rummet. 

Upprepa orsaken till att den demenssjuke är där genom att 

exempelvis säga: ”Du kom till avdelningen för att du hade ont i 

magen..., Vi gjorde…, Nu ska vi…”. Ett annat sätt är att, inför 

patienten, rikta informationen till sjuksköterskan (som om hon 

vore oinsatt). På det sättet kan den demenssjuke förstå sammanhanget. 

Tänk på att ju fler som pratar desto svårare blir det för 

den demenssjuke att följa med i samtalet. 

Ändrade rutiner jämfört med hemma. Ändrade tider för 

till exempel läkemedel jämfört med hemma kan skapa oro eftersom 

demenssjukdomen gör det svårare att vara flexibel. Detsamma 

gäller självklart också morgon- och måltidsrutiner. 

Den demenssjuke gör sexuella anspelningar. Sexuella 

inviter ses ofta vid frontotemporallobsdemens. I dessa situationer 

bör du lugnt och vänligt markera gränserna för ditt revir, utan att 

förebrå den demenssjuke. Vid frontallobsdemens kan det även vara 

bra att undvika för mycket kroppskontakt som annars kan miss- 

tolkas som sexuella inviter. Det kan också vara så att den demenssjuke 

missuppfattar ditt kroppsspråk. Sugreflexen kan också 

utlösas vid beröring av kinden eller munnen. När man torkar 

någon kring munnen kan reflexen utlösas och personen trutar 

med läpparna som till en kyss. 

Att använda lift och bälte. Säg gärna att liften används ”För 

att vi inte ska slita och dra i dig”. Håll en hand bakom ryggen 

eller nacken under hela förflyttningen. Det minskar känslan av att 

hänga fritt i luften. Om bälte ska användas vid förflyttning så kan 

du säga något i stil med ”Det är en trygghet för oss, vi får lite handtag 

om dig”. Eftersom bältet måste sitta ganska hårt kring midjan 

kan ett skämt liknande detta hjälpa. ”Nu ska vi se om du kan få 

getingmidja till sommaren så att du inte behöver stå i vassen i 

sommar”. Skratta är ofta förlösande men skratta tillsammans med 

den demenssjuke – aldrig åt honom. 

29

30 

Transporter till undersökningar. Det går ofta lättast om 

vårdpersonalen sköter transporterna istället för vaktmästare. Den 

demenssjuke kan heller inte lämnas ensam i väntan på undersökningen. 

Om säng används kan det vara bra att vara två personer; 

en som kör sängen och en som går bredvid och samtalar med den 

demenssjuke. 

Vätskelista. Undvik att lägga vätskelistan allt för synlig på den 

demenssjukes bord, den kan uppfattas som en restaurangnota. 

De frågar om jag vill 

ha kaffe och kaka. Nästa gång 

måste jag säga ”Nej tack”. 

De skriver upp allt de serverar mig 

på en nota här på bordet. Det 

kommer att bli jättedyrt!! 

Vätskelista 

Dryck Mängd 

Vatten 200 

Kaffe 150 

Saft 200

pROVtagnIng, OmläggnIng, 

ekg Och RÖntgen 

Några generella tips är att innan undersökningen ska påbörjas så 

inled med att småprata lite om annat. Informera sedan om vad som 

ska göras. Var gärna två personer, en som genomför det praktiska 

momentet och en som småpratar under tiden. Om ni är flera på 

rummet är det bra att ha gjort upp om vem som ska prata. Tänk på 

att nedsatt hörsel kan vara ett större problem än demenssjukdomen. 

Ha gärna en rolig historia på lut eller fråga den demenssjuke om 

han kan någon. 

Ge enkel information och upprepa om det behövs. Om 

den demenssjuke visar oro inför det som ska ske så informera med 

ett enkelt och begripligt språk, upprepa om det behövs. Informera 

också närstående men tänk på att om den demenssjuke hör på så 

kan det skapa ännu mer oro. 

Närståendes lugnande effekt. Genom att ge närstående 

möjlighet att sitta bredvid den demenssjuke och till exempel 

kunna hålla den demenssjuke i handen skapas ofta en lugnande 

situation för alla parter. 

Ta reda på vad som eventuellt oroar den demenssjuke. Vi 

kanske misstolkar och tror att patienten är orolig för provtagningen 

men egentligen är han kanske orolig för att han inte vet hur han ska 

komma hem, var han ska sova, var hustrun är eller tror att hon är 

orolig när han inte är på sin plats. 

Samtala om annat som avledning. Föreställande konst på 

väggarna och konstverk kan användas som samtalsämne och därmed 

avleda och skingra oro. 

Trivsam musik och sång kan lugna. Lugn och trevlig musik 

kan hjälpa, undvik dock ”skvalradio”. Att sjunga eller nynna på 

31

32 

någon välkänd sång kan göra underverk. Sjung gärna också tillsammans, 

”Fjäriln vingad syns på Haga”, ”Frithiof och Carmencita” 

eller liknande. ”Vi går över daggstänkta berg” är ofta en bra 

sång om man vill att den demenssjuke ska komma igång och ta en 

promenad. Den demenssjuke bryr sig inte om, ifall du sjunger bra 

eller inte. Vårdarsång i omvårdnaden har visat sig minska aggressivitet 

och förvirring. 

Fråga om intressen. Ett annat tips är att fråga de närstående 

om den demenssjuke har/har haft något intresse. Om den demens- 

sjuke exempelvis har ett intresse för båtar kan det bli ett spännande 

samtalsämne. Du behöver inte vara kunnig i ämnet utan 

den demenssjuke brukar njuta mer av att själv få vara experten i 

ämnet. Ställ frågor, lyssna och lär. 

Plocka ihop allt som behövs för tillfället. Om vårdpersonalen 

springer ut och in ur rummet så skapas lätt oro, men också att 

bli lämnad ensam i rummet kan skapa oro. Tänk dessutom på att 

patienten kanske inte känner igen dig när du återvänder utan tror 

att det är någon ny och okänd som kommer. 

Tänk på patientsäkerheten. Den demenssjuke kan börja 

plocka bland saker som finns i rummet och i värsta fall göra sig illa 

på nålar, saxar med mera. Han kan också av misstag dricka av till 

exempel Alsolspriten. 

Handskar och plastförkläden. Den demenssjuke kan reagera 

negativt på handskar och plastförkläden. Han kan tycka att det är 

konstigt och skrämmande (förknippar detta kanske inte med vård 

utan i värsta fall mer med slakt). Återigen bekräfta patientens upplevelse, 

berätta att man inom vården numera måste använda detta 

och dela den demenssjukes uppfattning. Du kan säga ”Ja, visst är 

det onödigt, men chefen säger att vi måste använda det. Så det är 

väl bäst att göra som chefen säger, eller hur? Hur var din chef?”. 

Bandagering av dropp. Ett tips är att dra droppslangen uppåt 

innanför skjortärmen så att den inte syns. Lägg på ordentligt med

kompresser så att nålen inte ”sticker upp”, på det sättet känns den 

mindre. Nålen döljs också för ögat och den demenssjuke behöver 

inte ständigt undra vad det är för någonting. Två Tegaderm över 

infarten kan förhindra att nålen dras ut. Är patienten orolig kan 

det vara bäst att ge droppet nattetid. Ju senare det sätts desto 

mindre är risken att den demenssjuke måste gå upp och kissa 

under natten. Extra uppsikt krävs. 

Omläggning. Om den demenssjuke är orolig kan det vara bra att 

vara två personer. Den ena småpratar medan den andra lägger om. 

Det räcker sällan med bara häfta för att fästa förbandet, utan en 

linda behövs ofta över som skydd. Se till att bandaget inte har kanter 

eftersom den demenssjuke annars ofta försöker pilla bort det. 

Det står en man framför 

mig i vit rock, plastförkläde och 

handskar. Han säger: ”Hej, Hulda 

jag ska titta på dina bensår”. 

Han ser ut som slaktaren hemma i 

köttaffären! Bensår? Det låter otäckt. 

Bäst att jag använder käppen så 

att han inte kommer för nära. 

33

34 

Venprovtagning och kapillärprov. Informera om vad som 

ska ske och fråga sedan: 

Vilken arm brukar vara bäst? 

Den demenssjuke brukar då spontant räcka fram en arm för 

provtagning. Kapillär provtagning flera gånger per dag kan göra 

att fingertopparna blir mycket ömma. Den demenssjuke kan inte 

koppla ihop smärtan i fingertopparna med provtagningarna. 

Kontrollera att det inte sker på slentrian utan att alla provtagningar 

verkligen är nödvändiga. 

Handdesinficering av den demenssjukes händer. Det är 

lättast om handspriten är på flaska och i gel-form. Det kan vara 

bättre att säga att det är handkräm än att försöka förklara vad 

handsprit är. 

EKG. Om den demenssjuke är orolig och inte kan ligga still vid 

EKG-tagning så kan ett tips vara att lägga ett tunt lakan över 

kroppen så att den demenssjuke inte ser alla elektroder och 

sladdar som kan verka skrämmande. Patienten behöver inte 

heller känna sig naken och blottad. 

Röntgen. Om den demenssjuke är orolig och inte klarar av att 

vara själv inne i undersökningsrummet så kan närstående eller 

vårdpersonal få vara med i rummet med blyförkläde på sig.

OmVåRDnaDsåtgäRDeR – RåD 

kommunikation 

Den verbala och ickeverbala kommunikationen försämras vid 

demens. Rörelserna blir långsammare och att välja i valsituationer 

tar längre tid. Det gör att i samband med måltid och personlig 

hygien, men också i sociala samtal, måste den demenssjuke ges tid 

att svara och tala till punkt. Språket blir ofta vagt och osammanhängande 

med upprepningar och ett sökande efter ord, och ansiktet 

får allt mindre mimik. 

Sitter här och slumrar. 

Någon går förbi och säger ”Hej Hugo”. 

Hur kan hon veta vad jag heter? 

Hon säger ”Känner du igen mig, 

vet du vad jag heter?” 

Har inte en aning vem hon är. Men det är 

bäst jag svarar: ”Jo, det vet jag väl! Vet 

du inte själv vad du heter?” 

35

36 

Råd som kan underlätta 

kommunikationen 

• Närma dig den demenssjuke framifrån och se till att ni har 

ögonkontakt. 

• Avvakta ett ögonblick innan du går in i det personliga reviret, 

patienten kanske inte känner igen dig. 

• Undvik att lägga en hand på axeln bakifrån, det kan skrämma. 

• Använd ett vänligt kroppsspråk – leenden och mjukhet 

underlättar. 

• Tilltala alltid den demenssjuke med namn och tala om vem du är. 

• Visa att du har tid för samtal genom att exempelvis sätta dig 

ner och luta dig lite framåt eller var på samma nivå. Ge tid för 

svar. Det kan ta tid (1–2 min) innan svaret kommer. 

• Kommunicera med den demenssjuke som vuxen till vuxen, 

även om språket kanske måste förenklas. 

• Försök att tolka ansiktsuttryck och kroppsspråk. 

• Håll stabil ögonkontakt och tala tydligt med normal stämma. 

• Försök fånga uppmärksamheten genom att till exempel lägga 

din hand lite lätt på patientens överarm. 

• Kom ihåg att när den demenssjuke ställer samma fråga gång 

på gång så är frågan ny för personen själv varje gång. 

• Ställ bara en fråga åt gången. Använd korta och enkla meningar. 

• Undvik frågan ”Varför?” och ställ inte frågan ”Kommer du 

ihåg/ihåg mig?” 

• Det är lättare för den demenssjuke att tala med en person 

än med flera. 

• Byt inte samtalsämne för snabbt. Ge tid och tänk på att den 

demenssjuke har svårt att orka koncentrera sig längre stunder. 

• Undvik alltför kroppsnära kontakt, som att klappa på kinden 

eller håret, innan du vet om detta uppskattas. Det kan upplevas 

både barnsligt och kränkande. 

• Ge budskapet från olika infallsvinklar: ”Ta på koftan” eller 

”Det är kallt ute idag, vill du ha din röda kofta på dig?” 

Omvårdnadstipsen är utdrag ur Skog, Vård och omsorg vid 

demenssjukdomar, Bonnier, 2009.

Oro och aggressivitet 

Oro, ilska, aggressivitet och förvirring är vanliga symtom vid 

demens. Den kan komma till uttryck i svordomar, i att klösa och 

spotta eller försöka slå den som är närmast. Kommunikations- 

problemen gör det svårt för den demenssjuke att berätta om vad 

som orsakar ilskan. Den demenssjuke har ofta också tappat för- 

mågan att dölja sina känslor. Vredesutbrott ska inte tolkas på 

samma sätt som om det kommer från en frisk person. Det är 

viktigt att bemöta den sjuke med extra stor respekt eftersom 

dennes självkänsla ofta är nedsatt. Demenssjukdomen behöver 

inte vara den enda orsaken till ilska och irritation. Felaktig medicinering 

och trötthet är vanliga orsaker, men även dåliga batterier i 

hörapparaten och smutsiga glasögon kan orsaka irritation. Många 

personer med demenssjukdom blir mer irriterade och rastlösa 

framåt eftermiddagen och kvällen. I tabellen nedan presenteras 

exempel för och emot läkemedelsbehandling. 

Detta talar för 

läkemedelsbehandling 

• Fysisk aggressivitet 

• Beteendet drabbar 

andra patienter 

• Bristande impulskontroll 

• Vid lätt till medelsvår 

demens 

Detta talar mot 

läkemedelsbehandling 

• Verbal aggressivitet 

• Drabbar personalen 

• Reaktion på 

överstimulering 

• Vid svår demens 

I en senare fas av demenssjukdom är motorisk oro och van- 

föreställningar vanligt. Paranoida vanföreställningar är vanliga 

som exempelvis att någon stjäl saker. Skrikbeteende kan bero 

på ångest, oro, övergivenhet eller fysisk smärta. Skrik är mycket 

påfrestande för omgivningen och inte minst för medpatienter. 

Skrikbeteende är svårbehandlat. Det är viktigt att utesluta smärta 

37

38 

som orsak. Att bädda in den demenssjuke som i en ”kokong” kan 

ge trygghet. Musik som personen tycker om kan lugna. Låt den 

demenssjuke delta i aktiviteter eftersom orsaken till skrik kan vara 

brist på stimulans och ensamhet. Även tvångsrop förekommer; 

”Aj, aj, aj”, liksom ständiga bankningar i bord och stolar. 

Aggressivitet är ett mycket vanligt och svårhanterligt symtom. 

När den demenssjuke inte känner igen vårdpersonal eller vård- 

miljön kan han reagera med aggressivitet. Om du då reagerar 

med att höja röstläget eller använder argsint tilltal, blir situationen 

än värre. Människan är mån om sitt revir. Om någon kränker 

personens rums- eller kroppsrevir kan denne reagera med aggressivitet 

eller avståndstagande. Detta är ofta en stressreaktion. 

Vanliga orsaker till aggressivt beteende 

• Kommunikationsproblem 

• Känsla av frihetsberövande 

• Panikhandling 

• Rädsla och motvilja 

• Intrång i det personliga reviret 

• Över- eller understimulering 

• Stress och rädsla 

• Ljud och musik 

• Det kommer en ny patient 

• Kläder som sitter åt 

• Lågt blodsocker 

• Läkemedel 

• Hörselnedsättning, vaxpropp 

• Trötthet 

• Nikotinabstinens hos rökare 

men också 

• Adekvat beteende 

• Tecken på 

förtroende

Råd vid oro och aggressivitet 

• Ställ dig alltid frågan: Varför är den demenssjuke arg, orolig 

eller skriker. Sök efter förklaring. Är det kläder som sitter åt? 

Över- eller understimulering? Olämpligt bemötande från 

personalen? 

• Tala lugnt, ha ögonkontakt, upprepa vad du sagt så att den 

demenssjuke förstår vad du menar. Se till att det är lugnt i 

rummet. 

• Undvik plötslig och oväntad kroppskontakt, det skrämmer 

lätt den demenssjuke. 

• Ge patienten tid att göra sig förstådd. 

• Avled uppmärksamheten, undvik att gå in i diskussion. 

• Möt ilska med respekt för den demenssjuke. Det finns en 

anledning till ilskan och då vill man inte bli bemött med att 

någon viftar bort problemet. 

• Att ha kontroll över en situation ger den demenssjuke 

självkänsla. Det kan ske genom att låta personen välja 

kläder, få klä sig i sin egen takt, att bli tilltalad som han 

önskar. 

• Försök att lugna i så tidigt skede som möjligt. 

• Tänk på den sjukes personliga revir och stå inte för nära. 

Utgå från att han inte känner igen dig. 

• Tänk på ditt eget kroppsspråk. Den demenssjuke är känslig 

för kroppsspråk och irritation och stress ”smittar” lätt. 

• Känsla av ensamhet och övergivenhet kan väcka oro som 

gör att den sjuke kanske skriker och blir arg. 

• Starka ljud och skränig musik kan väcka ilska. 

• Känslan av att känna sig instängd kan väcka oro och 

aggressivitet. 

• Smärta och felaktig medicinering är antagligen vanliga 

orsaker till aggressivitet. 

• Andra orsaker kan vara hudhunger och brist på kropps- 

kontakt. Taktil massage, beröring och massage av händer 

eller fötter kan dämpa oro. 

39

smäRta 

Självklart har demenssjuka samma risk som andra att uppleva 

smärta, men de har ofta stora problem med att uttrycka sin smärta. 

Närstående har mycket viktig information eftersom de kan berätta 

om eventuella sjukdomar och skador. I tidigt stadium av demenssjukdomen 

kan en vanlig kroppsundersökning räcka för att lokalisera 

smärtan. Ju längre sjukdomen utvecklas desto svårare blir 

det för den demenssjuke att förmedla var smärtan sitter. Då är det 

viktigt att uppmärksamma beteendeförändringar som exempelvis 

i ansikts- och kroppsuttryck. Exempel på ändrat beteende är 

bristande matlust, oro, aggressivitet, grimaser, ögonuttryck, stel 

kroppshållning, försämrad gångförmåga samt passivitet eller rastlöshet. 

Om sammanhanget mellan smärtan och vad som orsakar 

den inte står klart för den demenssjuke, så blir det också svårt att 

berätta om den. Om det ligger en sten i skon men personen inte kan 

tolka vad som orsakar smärtan fortsätter han att gå med stenen i 

skon och kan istället bli ångestfylld och aggressiv. Ett annat problem 

är att den demenssjuke kan ha svårt att med ord ge uttryck 

för smärtan även om han kan tolka var smärtan sitter. 

De tror att jag sitter här i lugn 

och ro men jag har så ont att jag 

inte vill röra på mig. De säger att det är 

skönt att jag slutat vandra i 

korridoren. Eva som arbetar här blev så 

glad över det att hon gav mig 

en kram. Det gjorde så ont att 

jag blev arg och började fäkta 

med armarna. 

41

42 

Råd vid smärta 

• Ta reda på om den demenssjuke har smärta! Använd olika ord 

som till exempel ont, värk, ilningar, molvärk. 

• Fråga regelbundet den demenssjuke om han har smärta. 

Ställ enkla frågor och ge också patienten ordentligt med tid 

att kunna svara. 

• Känn med en lätt beröring eller tryckning över den 

demenssjukes kropp. 

• Plötsligt förändrat beteende, som plötslig oro, aggressivitet 

eller matleda men också spända skratt, kan vara tecken på 

smärta. 

• Om den demenssjuke sitter hela dagarna i en rullstol, 

kan han både ha ont i kroppen och vara trött i ryggen. 

• Tänk på att kläder kan sitta åt, sömmar skava och blöjor 

vara fuktiga. 

• Förstoppning, tandvärk och infektioner måste uteslutas. 

• Tecken på smärta kan också yttra sig som ett stilla jämrande 

eller en plötsligt påkommen inaktivitet; den demenssjuke vill 

inte stiga upp eller stödja på benen. Kanske vill patienten inte 

göra saker som han normalt tyckt om att göra. Det förändrade 

beteendet måste analyseras. Kan orsaken vara skelettskada, 

förstoppning, trycksår eller problem från munnen? 

• Jämmer, gnäll och skrik kan också vara tecken på ensamhet 

eller kränkt integritet, dvs. existentiell smärta. 

• Tänk på att även demenssjuka drabbas av andra sjukdomar, 

som till exempel cancersjukdom. 

• I långt framskriden demenssjukdom kan kontrakturer ge 

svår smärta.

Beteenderelaterad smärtskattning 

Med hjälp av beteenderelaterad skattning kan du försöka bedöma 

personens smärttillstånd. Var dock uppmärksam på eventuellt 

bristande överensstämmelse mellan skattning och den demenssjukes 

faktiska smärtupplevelse. 

0-3 

• Avslappnat 

ansiktsuttryck 

• Lediga rörelser 

• Avslappnad 

muskulatur 

• Jämrar sig inte 

4-7 

• Påverkat 


Besvär vid rörelse 

• Masserande 

rörelser 

• Jämrar sig svagt 

8-10 

• Plågat 


• Tydliga 

rörelsebesvär 

• Spänd och orörlig 

• Motoriskt orolig 

• Jämrar sig högljutt 

(Utdrag från SÖS-stickan.) Används när patienten inte själv kan skatta sin smärta. 

0 är ”ingen smärta” och 10 är ”värsta tänkbara smärta”. 

43

44 

Fallrisk och gångsvårigheter 

Vid demenssjukdom försvåras möjligheten att ”hinna ifatt” kroppen 

om man snubblar. Likaså kan den sjuke lyfta fötterna extra 

högt om höjdskillnader missbedöms. Demenssjuka drabbas i 

högre grad än andra äldre personer av höftfrakturer i samband 

med fall. Vanliga symtom är att patienten inte kan stödja på 

höften, har smärta i ljumsken, låret och ibland i knäet, förkortat 

och utåtroterat ben. Det är viktigt att känna till att en inkilad 

fraktur kan vara belastningsbar. Smärtan kan också vara mer 

uttalad i knäregionen, vilket gör att du kanske inte misstänker 

höftfraktur. Dokumentera alltid om den demenssjuke har ramlat 

även om denne inte tycks ha någon skada. Den demenssjuke bör 

röntgas om du misstänker fall mot bäcken och höft. Ett problem 

i samband med operation av en fraktur kan vara att den demenssjuke 

inte kommer ihåg att han ska ligga kvar i sängen. Rehabilitering 

kan ibland vara lättare när den demenssjuke inte kommer 

ihåg rädslan för att belasta benet, men svårigheter att förstå träningsinstruktioner 

försvårar rehabiliteringen. Om träningen efter 

frakturen inte kommer igång finns stor risk för att den sjuke blir 

rullstolsburen. Gammeldags kryckor kan ibland fungera bättre 

än gåbord. 

Råd för att förebygga fall 

och fallskador 

• Undvik att dra och lyfta i den demenssjuke eftersom risken 

är att han inte förstår vad som ska ske och i värsta fall kan 

sträckreflexen utlösas. Det kan också tolkas av den sjuke 

som att denne ska bäras. 

• Om den demenssjuke har svårt att resa sig (komma igång) 

kan uppresningen från sittande till stående stimuleras genom 

att du trycker på knäna. 

• Erbjud promenadsällskap så att den demenssjuke inte 

inaktiveras. >>

• Den som står på smärtstillande, lugnande och blodtrycks- 

sänkande läkemedel, eller har tre eller fler läkemedel, 

ska regelbundet riskbedömas för fall. 

• Ge laxerande och urindrivande när det är mest lämpligt 

för den demenssjuke. 

• Uppmana manliga patienter med risk för yrsel att sitta vid 

toalettbesök. 

• Ta bort riskfaktorer i form av hinder och överflödiga saker. 

Kontrollera sladdar, TV-apparater på stativ, utstickande 

bordsben med mera. 

• Säkerställ bra belysning, som inte bländar. 

• Gör miljön säker för dem som vill vandra, som i korridorer. 

• Välj stolar med armstöd och som har lämplig höjd och 

kontrast mellan stol och dyna samt mellan stol och bord. 

• Låt den demenssjuke få tid att resa sig upp långsamt. 

• Undvik att ropa till den demenssjuke, hastiga rörelser gör 

att personen lätt tappar balansen och faller vid snabba 

vändningar. 

• Se till att den demenssjuke har halkfria skor och tofflor med 

bakkappa. Nattetid kan halksockor eventuellt användas för 

att förhindra att patienten ramlar om han går upp på natten. 

• Den demenssjuke har ofta svårt att använda hjälpmedel. 

• Se till att det finns stödhandtag, nära toaletten. Toalett- 

papper ska finnas inom räckhåll och toalettstolen ska ha 

armstöd. Märk gärna armstöden med färgad tejp. 

• Den demenssjuke bör få hjälp att regelbundet komma till 

toaletten. Nattetid kan belysningen på toaletten behöva vara 

tänd. Se till att den som behöver har urinflaska vid sängen. 

• Lågpositionssäng kan behövas till förvirrade medan hög 

säng kan behövas till patienter med funktionsnedsättningar. 

Lås alltid hjulen på säng och sängbord. 

• Fråga närstående om den demenssjuke brukar använda 

höftskyddsbyxor. 

45

46 

personlig hygien och munhälsa 

Redan tidigt i sjukdomsförloppet kan ointresse för den personliga 

hygienen uppstå och den demenssjuke behöver ofta stöd och hjälp. 

Det är viktigt att göra situationen trivsam och avkopplande. 

Vad är det för 

gammal kärring här inne? Här 

ska inte jag vara! Det är ju 

redan en här inne! Hon ser 

faktiskt lite bekant ut? 

Är det mamma? 

Demenssjukdomen påverkar det abstrakta tänkandet, vilket kan 

göra det svårt att förstå att det är det egna ansiktet som syns i 

spegeln, misstänksamhet kan göra att man inte vill klä av sig eller 

gå in i badrummet, minnesproblemen gör att den demenssjuke 

inte tycker att han är smutsig, luktsinnet uppfattar inte svettlukt, 

förändrade synintryck och känsel gör situationen svårtolkad, 

tandborsten blir något konstigt i munnen. En person med demens 

glömmer ofta bort hur man klär på sig och inser inte när det är 

dags att byta kläder. En viktig huvudregel när det gäller hygien- 

frågor är att ta reda på vad den demenssjuke kan göra själv respektive 

inte kan. Om han vägrar, tjata inte utan återkom en stund 

senare, då har han kanske glömt hela episoden. Eller be någon 

annan försöka. 

Hjälp med personlig hygien kan upplevas som ett stort intrång 

i den demenssjukes kroppsrevir och väcka katastrofreaktioner. 

Vänta på tillåtelse att få komma in i intimzonen och berätta vad 

som ska ske. Använd inte uttryck som ”Nu ska vi duscha”, eller ”Ta 

av dig kläderna” eftersom det kan uppfattas som en sexuell invit. 

Genom att stå bakom den demenssjuke kan man undvika att den 

sjuke känner sig generad.

Råd i samband med personlig hygien 

• I stället för att tvinga den demenssjuke att duscha eller tvätta 

sig bör du försöka göra det till en positiv upplevelse. 

• Välj tidpunkt på dygnet som passar den demenssjuke bäst. 

Passa på när han känner sig svettig eller vill bli fräsch och fin. 

• Det är ofta lättare att duscha än att bada men är personen inte 

van att duscha kan det väcka oro. Sätt eventuellt på duschen 

som påminnelse om vad som ska ske. Det blir dessutom varmare 

i badrummet. 

• Förenkla tvättningen och låt personen göra så mycket som 

möjligt själv, påminn varsamt om vad han ska göra för att 

tvätta sig själv. 

• Om personen verkar generad under tvättningen kan det hjälpa 

att täcka över vissa delar av kroppen. 

• Förmågan att särskilja varm och kallt kan vara nedsatt och 

vattenstrålen från duschen kan göra ont. Strilande vatten och 

tvättsvamp kan minska problemet. 

• För den som ser dåligt kan det vara nödvändigt att få ha 

glasögonen på även i badrummet. 

• Spegeln i badrummet kan göra att den demenssjuke inte vill 

gå in. Om han inte känner igen sin spegelbild kan han tro att 

det redan är någon där. Spegeln kan också uppfattas som ett 

fönster där någon står och tittar in. Täck eventuellt över den 

med en handduk. 

• Om den demenssjuke inte vill gå in i badrummet kan rädslan 

minska om du själv går in först. Sjung gärna på vägen till 

badrummet. Erbjud en trevlig kaffestund efter duschen. 

• Markera ljus- och spolknappen med avvikande färg till 

exempel med färgad tejp. 

• Det bör finnas en hängare för att kunna hänga upp kläderna 

väl synligt. 

• Om den demenssjuke inte vill ta av klocka och smycken i rädsla 

för bli bestulen kan en genomskinlig plastpåse där smyckena 

syns underlätta. >> 

47

48 

• Gummistövlar, duschförkläde och handskar kan skrämma. 

• Ge den demenssjuke kammen i handen och för den till håret. 

• Sugreflexen kan utlösas när rakapparaten berör kinden, vilket 

gör att den demenssjuke vänder munnen mot apparaten med 

risk för att skada tänderna. 

• Lämna inte den demenssjuke utan tillsyn vid rakning. Risk finns 

att han av misstag rakar bort ögonbryn eller hår. 

• Personer med traumatiska upplevelser som utsatts för 

övergrepp eller personer med judisk bakgrund som suttit i 

koncentrationsläger kan gripas av panik och börja slåss för 

sitt liv i samband med duschning. 

Är han inte riktigt klok? 

En karl i min ålder, runt 50 år, 

säger: ”Hej, nu ska vi duscha.” Så roligt 

ska vi inte ha det! Eller hörde jag fel, sa 

han att vi skulle gå ut i trädgården 

och plantera? Han har ju 

gummistövlar på sig! 

munhälsan 

Munnen är en mycket privat och intim del av kroppen, och en del 

personer kan uppleva det som integritetskränkande att låta någon 

obekant vårda munnen. Munvård kan vara ett stort problem. Den 

demenssjuke vägrar kanske att öppna munnen eller vägrar att ta 

ut löständerna. Går det inte första gången, avvakta och försök litet 

senare. Genom att själv gapa med munnen kan den demenssjuke 

härma. För att undvika att utlösa nackreflexen kan man vid tandborstning 

placera sig framför den demenssjuke istället för att stå 

bredvid.

Inkontinens 

Förstoppning och urininkontinens är vanligt vid demens. Nedan 

presenteras tänkbara orsaker och förslag på omvårdnadsåtgärder 

vid inkontinens. 

Råd vid inkontinens 

Orsaker Omvårdnadsåtgärder 

Den demenssjuke säger inte till när han har trängningar 

• Kan inte formulera sina behov. 

• Reagerar inte på trängningarna. 

• Kopplar inte ihop trängningar 

och toalettbesök. 

Den demenssjuke hittar inte till toaletten 

• Känner inte igen omgivningen. 

• Kan inte läsa ordet WC eller 

toalett. 

• Trängningarna gör det svårt 

att koncentrera sig. 

Den demenssjuke vill inte gå på toaletten 

• Rädd för sin egen spegelbild. 

• Golvet är mörkt och uppfattas 

som ett hål. 

• Det ekar eller ljudnivån är hög i 

badrummet. 

• Sitter obekvämt och är rädd 

för att falla ner i toaletten. 

• Vet inte vad som ska ske. 

• Är rädd för att bli lämnad 

ensam. 

• Känner inget behov av hjälp. 

• Hjälp med regelbundna 

toalettbesök. 

• Var uppmärksam på tecken 

på oro. 

• Låt dörren stå öppen så att 

personen ser toaletten. 

• Förse dörren med en symbol 

istället för text, som hjärta eller 

”kissande pojke”. 

• Regelbundna toalettbesök. 

• Täck spegeln. 

• Golvet bör göras ljusare. 

• Fler handdukar kan dämpa 

ljudet. 

Den demenssjuke reser sig flera gånger från toalettstolen 

• En fotpall att sätta fötterna på. 

• En handduk bakom ryggen. 

• Förklara med enkla ord vad 

personen ska göra. 

• Sätt på vattenkranen. 

• Stanna och håll kanske 

i handen. 

>> 

49

50 


Den demenssjuke blir arg vid byte av blöja 

och vid nedre toalett 

• Ser hjälpen som ett övergrepp 

och slår omkring sig. 

• Uppfattas som en sexuell 

handling. 

• Förstår inte vad som ska ske. 

• Är generad eller känner skam. 

• Uppfattar kallt och varmt vatten 

på annorlunda sätt. 

Den demenssjuke kissar offentligt 

• Kan inte hitta till toaletten. 

• Plötsliga urinträngningar och 

hinner inte till toaletten. 

• Plötsliga urinträngningar och vill 

förhindra att kläderna blir våta. 

• Tycker att det är naturligt att 

kissa ”ute” eller på en växt. 

• Har nedsatt förmåga att se 

situationen. 

Den demenssjuke tar av blöjan 

• Uppfattar blöjan som något 

främmande. 

• Förstår inte vad blöjan gör för 

nytta. 

• Blöjan irriterar. 

• Blöjan sitter dåligt. 

Den demenssjuke är orolig nattetid 

• Urinträngningar. 

• Ha lyset tänt i badrummet. 

• Kom igen senare och undvik 

att diskutera. Undvik ordet 

”hjälpa”. 

• Förklara med enkla ord vad som 

ska ske. 

• Be någon annan ta över. 

• Tänk på din placering och ditt 

sätt att beröra. 

• Ta inte av mer kläder än vad 

som är nödvändigt. 

• Tydlig skyltning av toaletter. 

• Kontrollera att den demenssjuke 

inte har en urinvägsinfektion. 

• Undersök om det finns kroppsliga 

orsaker till urininkontinens. 

• Ställ en toalettstol eller urinflaska 

vid sängen. 

• Regelbunden hjälp till toaletten. 

• Använd nätbyxa som skydd. 

• Kontrollera att den demenssjuke 

inte har hudirritation eller 

klåda. 

• Fixera blöjan bättre eller välj en 

annan typ av blöja. 

• Toalettbesök före sänggående. 

• Byt inte blöja rutinmässigt utan 

när den demenssjuke är vaken. 

>>


Den demenssjuke har illaluktande urin 

• För litet vätskeintag. 

• Svårt att tömma blåsan. 

• UVI 

Den demenssjuke tar sig åt könsorganen 

• Har sexuella behov. 

• Har klåda och irritation 

i underlivet. 

• Följ vätskeintag. 

• Ställ dryck väl synligt. 

• Låt män kissa sittande. 

• Följ upp nuvande och tidigare 

avföringsvanor. 

• Kontrollera urinen och reglera 

ev. laxantia. 

• Hjälp den demenssjuke till 

ett avskilt ställe. 

• Undersök tecken på klåda 

eller UVI. 

Skog, Vård och omsorg vid demenssjukdomar, Bonnier, 2009. 

51

52 

måltider 

Personer med demens har ofta mycket komplexa problem i samband 

med måltider. Sjukdomen gör det allt svårare att hantera 

bestick, föra maten till munnen, öppna munnen, tugga och svälja. 

Ett stort problem för den demenssjuke kan vara att inte känna 

igen maten som mat (agnosi). Det kan till exempel göra att den 

demenssjuke stoppar servetten i munnen i stället för smörgåsen. 

Det gör det också svårt att komponera ihop maten som ska vara på 

tallriken. Oral agnosi innebär en nedsatt förmåga att känna igen 

företeelser i munhålan 

Varsågod! Nu är 

det dags för lunch. 

och att viljemässigt 

utföra uppgifter med 

munnen. När den demenssjuke 

inte öppnar 

munnen på uppmaning kan detta misstolkas som matvägran. 

Det kan också vara så att den sjuke inte känner igen hunger- eller 

mättnadskänslor eller att han inte kommer ihåg om han har ätit 

eller inte. 

Vilken fin matsal de har på den 

här restaurangen. Oj, här ställer de 

fram mat till mig och säger ”Var så god!”. 

Jag har ju inga pengar att betala med! 

Här kommer en kvinna i vitt och säger att 

jag ska äta. Jag viskar ”Jag har inga 

pengar”. Hon blinkar med ögat och 

säger: ”Maten är redan betald”. 

Oh, vad skönt. Jag som är 

så hungrig!

Råd i samband med måltider 

• Det kan underlätta för den demenssjuke om man tar bort 

onödiga föremål och endast har det som behövs framme på 

bordet. 

• Ta reda på vad den demenssjuke tycker om. 

• Försök att placera personerna vid bordet efter deras individuella 

behov. Färre personer vid bordet gör det lättare att göra 

sig sedd och hörd. 

• Vid en måltid med demenssjuka spelar personalen en viktig 

roll. Eftersträva en så lugn miljö som möjligt, stressa inte utan 

låt måltiden ta tid. 

• Tala om vad det är du bjuder på. Kontrollera matens och tallrikens 

temperatur, så att den demenssjuke inte bränner sig. 

• Servera endast en rätt åt gången, annars kanske den demenssjuke 

blandar ihop huvudrätt och efterrätt. 

• Tänk på belysning och att skapa kontraster mellan mat och 

tallrik samt mellan tallrik och bord. Till exempel kan vit fisk 

med äggsås och potatis blir nästan omöjligt att se och äta om 

det serveras på en vit mattallrik. 

• Färg påverkar aptiten, rött är attraktivt, och man kan gärna 

servera exempelvis lingonsylt om det passar. 

• Klassisk musik kan ha lugnande effekt och göra att den 

demenssjuke sitter kvar längre vid bordet. Stäng av radio 

och TV. 

• Bjud in till måltiden genom att säga: ”Varsågod! Nu är det 

dags för lunch” eller liknande. 

• Hjälp den demenssjuke att komma igång att äta, han kan 

kanske sedan äta själv. 

• Sitt ned och ät tillsammans med den demenssjuke, han kan 

då se hur du gör och härma. Sällskap vid måltiden tar lika 

lång tid som att mata men patienten behåller sina funktioner 

längre. 

53

54 

sömnsvårigheter 

Förändringarna i hjärnan vid demenssjukdom medför ofta sömnstörningar, 

som till exempel svårigheter att somna, upprepade 

uppvaknanden och förändring av dygnsrytm. Bristen på tidsuppfattning 

kan göra att den sjuke inte märker skillnad på dag och 

natt. Det är viktigt att analysera hur den demenssjukes dag ser ut, 

flera timmars vila mitt på dagen kan vara orsak till sömnstörningen. 

Sovmiljön, hunger, sjukdom, smärta, att inte ha sina invanda 

rutiner, kan vara andra orsaker till sömnstörningar. Ett behov av 

att vandra omkring kan starta när den demenssjuke annars brukar 

gå och lägga sig. Att låta den demenssjuke ägna sig åt fysiska aktiviteter 

och få honom att avstå från att sova på dagtid kan vara ett 

sätt att förbättra nattsömnen. Sundown syndrome innebär att den 

demenssjuke lätt blir irriterad på eftermiddagen p.g.a. trötthet. 

Eva undrar varför jag är 

i korridoren mitt i natten. Jag 

berättar att det är en gammal tant 

som tittar in genom fönstret i mitt rum. 

Eva säger att det är min spegelbild. Det 

tror jag inte riktigt på men den gamla 

tanten försvann när hon drog 

för gardinerna.

Råd vid sömnsvårigheter 

• Ta reda på den demenssjukes vanor i hemmet. Hur bra har 

den demenssjuke sovit innan? Ta reda på önskade ritualer vid 

sänggående som belysning, om dörren ska vara öppen, musik, 

nattkläder med mera. 

• Kartlägg sömnvanorna. Sover den demenssjuke för mycket 

dagtid? Är det insomningssvårigheter? Tas läkemedel vid fel 

tidpunkt på dygnet? 

• Om sömnen inte infinner sig inom 30 minuter, låt den 

demenssjuke stiga upp och gör något annat. 

• En lämplig aktivitet på dagen kan hjälpa, men undvik 

överstimulering, träning och aktiviteter på kvällen. 

• Nattlig vandring kan bero på understimulering, eller vara 

tecken på hunger, smärta eller sökande efter toaletten. 

• Begränsa sovstunder under dagen till högst 1–2 timmar. 

• Berätta för den demenssjuke att ”Nu är det är dags 

att sova” och att ”Det här är din säng”. 

• Ge gärna ett kvällsmål men tänk på att för mycket dryck kan 

innebära att nattsömnen störs av att den demenssjuke måste 

gå på toaletten. Undvik kaffe om det påverkar nattsömnen, 

men vissa äldre personer sover bättre efter en kopp kaffe. 

• Toalettdörren bör stå på glänt med ljuset tänt. 

• Var försiktig med läkemedel. Många sömnmedel kan ge 

”hang over-effekt”, vilket innebär att den demenssjuke blir 

dåsig under större delen av dagen. 

• TV-tittande kan ibland ge för många intryck och göra det svårt 

att koppla av. Låt personen lyssna på rogivande musik och 

undvik TV-program som kan oroa. Personerna i TV:n kan 

upplevas som om de finns i rummet, att de klivit ur apparaten. 

• Undvik att föra samtal direkt utanför rummet, sänk ljudet på 

radio- och TV-apparater i dagrum, smörj hjulen på olika vagnar. 

• Om den demenssjuke delar rum med någon som sover 

oroligt eller snarkar så kan det vara motiverat med annat rum. 

• Dra för gardiner så att inga spegelbilder uppstår i fönsterrutan. 

Stäng fönster så att det blir tyst och så att inga gardiner fladdrar. 

• Den demenssjuke kan ha större risk för trycksår om han inte 

kommer ihåg att röra på sig eller inte uppfattar signalerna 

till hjärnan som säger att det är dags att röra sig. 

55

näRståenDe 

Många närstående upplever demensdiagnosen mer värdeladdad 

och skamlig än en fysisk sjukdom, som cancer. Det kan vara en 

orsak till att den sjuke och de närstående ibland försöker dölja 

sjukdomen. 

När den demenssjuke är i behov av vård utanför det egna hemmet 

väcker det ofta starka känslor av skuld och svek hos de närstående. 

Det kan också vara svårt att berätta om problemen inför den 

demenssjuke eftersom de inte vill såra eller kränka sin nära och 

kära. Närstående bör därför få möjlighet till enskilt samtal. Genom 

att ge de närstående god information kan deras oro minska. Lugna 

och trygga närstående har bättre möjlighet att förmedla lugn och 

trygghet till den sjuke. 

De närståendes närvaro har stor betydelse och underlättar ofta för 

alla parter. Men tänk på att de närstående kan vara helt utarbetade 

och inläggningen på sjukhuset kan göra att när ansvaret för vården 

övertas av andra så går kanske luften helt ur dem. Det kan i dessa 

fall vara bättre att de får vila och ta hand om sin egen hälsa så att 

de orkar återta vårdansvaret vid utskrivning. Tänk också på att 

besöken på sjukhuset kan innebära långa resor för de närstående 

som ofta inte är purunga. 

De närståendes erfarenheter och 

kunskap om den demenssjuke är av 

stor betydelse för att göra vistelsen 

på sjukhuset säker. 

De närstående vill bidra med sin kompetens och kunskap om den 

sjuke. De är ofta ”experterna” vad det gäller demens och vill vara 

med och påverka vården och känna att vårdpersonalen lyssnar. 

De behöver dock ofta mycket information om det tillstånd som den 

demenssjuke nu har drabbats av så att de kan hitta strategier för 

att hantera detta i hemmiljön. 

57

FÖR DIg sOm VIll Veta meR 

Aremyr, G. Varför vägrar Asta duscha? Liber, 1997. 

Aremyr, G. Varför vill Asta inte äta? Liber, 2000. 

Aremyr, G. & Hallin, S. Asta i inre och yttre balans. Liber, 2005. 

Basun, m.fl. Om demens. Liber, 2004. 

Demens ABC – Svenskt demenscentrums webbutbildning baserad 

på Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid 

demenssjukdom. www.demenscentrum.se 

Edberg, A-C. Att möta personer med demens. 

Studentlitteratur, 2002. 

Lundström, K. När Asta blir arg. Liber, 2000. 

Nationella Riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdomar 

2010. Socialstyrelsen, 2010. 

Polmé, O. Hur ska vi bemöta demenssjuka? Kommunlitteratur, 

2008. 

Ragneskog, H. Omvårdnad och omsorg vid demens. Printema 

förlag, 2010. 

Skog, M. Vård och omsorg vid demenssjukdomar. Bonnier 

Utbildning, 2009. 

Skog, M & Grafström, M. Geriatrisk omvårdnad. Bonnier 

Utbildning, 2003. 

Webbadresser 

www.alzheimerforeningen.se 

www.demenscentrum.se 

www.demensforbundet.se 

www.silviahemmet.se 

Övrigt 

SÖS-stickan – Södra läkemedelskommittén i samarbete med 

smärtprojektet Södersjukhuset. 

59

utDRag uR natIOnella 

RIktlInjeR FÖR VåRD Och 

OmsORg VID Demens 2010 

Omvårdnadsåtgärder 

1=största angelägenhetsgrad, 10=åtgärder som ger liten nytta. 

Rekommendation 

1-10 

Personcentrerad omvårdnad 1 

Regelbunden bedömning av näringstillstånd vid 

viktförlust (vikt, BMI och viktförlust och vikthistoria) 1 

Nutritionsintervention vid undernäring - Energiberikning av 

mat och dryck, extra mellanmål, konsistensanpassning 1 

Risk för nedsatt munhälsa - Strukturerad bedömning av 

munhälsa 1 

Urininkontinens - Individuellt utprovade absorberande produkter 1 

Risk för förstoppning - Fiberrik kost och ett adekvat 

vätskeintag genom tillförsel av vätska 1 

Risk för förstoppning - Fysisk aktivitet 1 

Risk för förstoppning - Regelbundna toalettvanor 1 

Regelbunden bedömning av fallrisk genom kartläggning 

av tidigare fall och kontinuerlig skattning av fallrisk 1 

Fallrisk - Multifaktoriell intervention (flera samtidiga åtgärder) 

för att förebygga fall 1 

Översyn av läkemedel för att förebygga fall 1 

Risk för trycksår - Klinisk bedömning och strukturerade 

bedömningsinstrument som underlag för att bedöma 

risk för trycksår 1 

Förebygga och behandla trycksår 1 

Fysiska begränsningsåtgärder - Kontinuerliga observationer 

och utvärderingar 1 

Utbildning och handledning av personal för att minska 

användandet av fysiska begränsningsåtgärder 1 

Utbildning av personal för att förebygga och upptäcka vanvård 1 

>> 

61

62 

Omvårdnadsåtgärder (forts) 

1=största angelägenhetsgrad, 10=åtgärder som ger liten nytta. 

Vid måttlig eller svår demens - Diagnostik av 

ätproblem med strukturerade bedömningsinstrument 

Vid måttlig eller svår demens - Individuellt anpassat stöd i 

2 

form av uppmuntran och beröring vid ätande 

Vid måttlig eller svår demens - Individuellt anpassat stöd 

i form av att verbal och icke-verbal interaktion 

2 

(exempelvis visa, mimik och initiering) vid ätande 

Annan etnisk bakgrund - Personal som kommunicerar på 

2 

samma modersmål med kulturkompetens 2 

Vid måttlig eller svår demens - Toalettassistans - vaneträning 

Vid måttlig eller svår demens - Kontrasterande färger 

3 

i dukningen 4 

Nutritionsintervention i form av tillägg av näringsdrycker 

Toalettassistans - Schemalagda toalettbesök i kombination 

5 

med andra interventioner 

Stöd med att äta vid måttlig eller svår demens - Individuellt 

anpassat stöd i form av riktade uppmaningar och 

5 

positiv förstärkning 6 

Lugnande musik under måltiden 6 

Magmassage vid förstoppning 8 

På sjukhus - Höftskyddsbyxa 8 

Toalettassistans - uppmärksamhetsträning Icke-göra 

Blåsträning Icke-göra 

Bäckenbottenträning Icke-göra 

Långvarig kateterbehandling Icke-göra 

Behandling med paraffinolja vid förstoppning Icke-göra 

Biofeedback (träning av muskelkoordination) Icke-göra 

Läs mer på www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/demens 

Rekommendation 

1-10

63

64 

Handboken kan beställas via e-post: 

informationsmaterial.lsf@sll.se 

Artikelnr 110205-0001 

www.sll.se 

SLL Kommunikation 2011. Form: Nina Belaieff. Tryck: Landstingstryckeriet.

Råd till dig som möter patienter med demenssjukdom

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?