Läs ett utdrag ur TS-tidningen - TS.se

Nyheter
TS-tidningen
Nr 1, 1 mars 2001
Dagspressen ökade efter 11 år.......................6
De 25 största dagstidningarna........................8
Dagens Industri ökar mest...........................12
Alla ökar i Göteborg och Malmö .................. 13
BLT dubbelt så stor som Sydöstran ............. 14
Bohusläningen upp igen .............................. 15
Så gick det för koncernerna ......................... 16
Tio före detta A-presstidningar minskade.....17
Expressen/GT/KvP gick om Aftonbladet.......20
Dagspressens rekordtabell ........................... 21
Vem läser vad? .............................................. 22
86 procents täckning ..................................... 24
Ras för IT- och datatidskrifter ....................... 26
Privata Affärer ökade med 22,2 procent......28
Kolumn
Alla dessa ägarfamiljer. Sigurd Glans
gör en resa genom TidningsSverige...........33
Intervju
Älgjakten går före scoop.
Jan Guillou om dagens journalistik ............40
Reportage
Lennart Weibull:
Vad hände med kvällspressen? .... ..............46
Reportage
Lill-Babs? Självklart. ..................................30
De gör fackets tidning med ett leende ........50
Lite av varje
Första reportagebilen ................................... 93
Tidningsfamiljen Sverige ............................. 94
Göran Rosenbergs tankar om journalistik...96
Tabeller
TS- och RS-siffror .......................................... 55
TS-tidningen
Utges av Tidningsstatistik AB
Redaktion: Yvonne Pernodd (ansvarig utgivare),
Inga Cedronius
Revisioner: Jens Borgström, Peter Hedén,
Conny Igelmo, Per Nilsson, Magnus Paulsson,
Yvonne Pernodd
TS-tidningen 1 mars 2001
International Federation
of Audit Bureaux of Circulations
3
Dagspressens upplagor ökar!
Fantastiskt – för första gången på elva år! Vi hoppades på detta
redan förra året men i år lyckades ni! Detta och andra framgångar ska
vi givetvis fira – vi börjar på vårt upplagekalas. Upplagekalaset var
en ny tradition vi introducerade förra året när vi på en mingelkväll
inför 1 mars presenterade de nya upplagorna. Den traditionen fortsätter
vi i år och hoppas att ni som var där hade trevligt och att ni övriga
har möjlighet att komma nästa år. Tyvärr kolliderar vårt kalas med
sportlovet i Stockholm. Vi gör våra försök att flytta endera på 1 mars
eller sportlovet men tyvärr hittills utan framgång.
Förutom upplagor och tidningar är en av mina stora passioner
böcker och en av årets höjdpunkter är bokrean. Varje år på första
bokreadagen klockan 7 på morgonen shoppar jag genom Stockholms
bokhandlar – inte så mycket i jakt på fynd som på känslan av att
kunna frossa i att köpa böcker. Denna gång blev det en blandning av
Brusewitz, Ferlin, fågelböcker samt Mumin och Bamse.
Mina första Stockholmsår avslutades alltid på NK, där man då
bjöds på nybakade wienerbröd och kaffe. Den traditionen är tyvärr
avslutad men nu utbytt mot en ännu trevligare egen morgonfika. Det
är viktigt med traditioner.
Nåväl, lite samma känsla som jag har för årets bokreakatalog har jag
när siffrorna inför vårt upplagenummer börjar ta form. Finns det några
godbitar som är värda att uppmärksamma extra? Vilka ökar och vilka
minskar? Vilka är trenderna? Det är alltid lika spännande. Ni hittar
facit som börjar på sidan 5 och framåt.
Annat av intresse i TS-tidningen är bl a Sigurd Glans historiska
tillbakablick. Hur många minns väl Aurora i Ystad? Du kan i det här
numret också läsa Lennart Weibulls vidare analys av kvällstidningarnas
utveckling och intervjuer med Jan Guillou och Svensk Hotellrevy.
TS under år 2000 och år 2001
I december lanserade vi vår nya webbtjänst. All TS-information finns
nu tillgänglig on-line. Mottagandet har varit
mycket positivt och utvecklingen fortsätter.
Vi har vidare arbetat med ett kompletterande mått
till TS upplagan – en TS total som även visar den
distribution som finns utöver den vanliga TS
upplagan. Arbetet med detta kommer att fortsätta
i år.
Vi har ett spännande år framför oss på TS med
många projekt och utmaningar som vi ska ta tag
i så snart vårkänslorna har hunnit ersätta den
känsla av utmattning som infinner sig efter den
årliga upplagepubliceringen.
Till dess hoppas jag du hittar något av nytta
och nöje i vår tidning – det är så jag gör med mina
böcker – tar det gottaste lite här och där. Trevlig
läsning och med förhoppning om många vårkänslor.
Yvonne Pernodd
Verkställande direktör Tidningsstatistik AB
Stockholm den 1 mars 2001
Postadress: 114 78 Stockholm
Besöksadress: Linnégatan 87
Telefon: vxl 08–5074 24 00, Fax: 08–5074 24 01
E-mailadress: tidningsstatistik@ts.se
Hemsida: www.ts.se
Prenumeration: Annika Laring, 08–5074 24 26
Prenumerationspris: 640 kronor per 4 utgåvor
Bankgiro: 5420 – 1702, Postgiro: 88 67– 4

Expressen
Om de delas upp
Vid en särskiljning av kvällstidningarna,
som under upplageåret sålts under fyra
separata titlar är fördelningen följande
vad det gäller vardagssiffrorna:
Expressen Riks 162.900.
Expressen Stockholm 116.600.
Expressen/GT 55.500.
Expressen/Kvällsposten 51.700.
Aftonbladet 381.600.
Totalt har kvällstidningsmarknaden
under år 2000 minskat med 20 900, vilket
är en uppbromsning i jämförelse med
tidigare år. 1999 förlorade tidningarna
tillsammans 36 400 köpare på vardagarna.
Åren dessförinnan betydligt fler.
TS-tidningen 1 mars 2001
gick om Aftonbladet
Expressen inklusive GT och
Kvällsposten står i dag överst i
Tidningsstatistiks lista över Sveriges
största dagstidningar år
2000.
Det sker i kraft av att de tre
tidningarna, som alla ägs av
Kvällstidningen Expressen AB,
redovisas i klump, med sammanräknad
upplaga. Tillsammans
har dessa minskat med 20.800
exemplar på vardagar. De går
ändå upp i topp.
Aftonbladet, som året innan var placerat
på förstaplatsen som landets största
dagstidning, har hållit sin vardagsupplaga
så när som på ett hundra exemplar.
Tidningen flyttas emellertid ner till
andraplatsen när Kvällspostens upplaga
förs samman med Expressen. Under 1999
räknades endast GT in i ägartidningen
från Stockholm som då var tvåa.
Upplagesiffror:
TIDNINGSSTATISTIK
Text:
SIGURD GLANS
Kvällstidningarna
”ÄVEN VI”. Så här presenterade den 11 februari 2001 de tre chefredaktörerna för
sammanfogade Expressen/GT/Kvällsposten sin nya dagliga sportbilaga.
Samstämmigt med ett undantag: Per Svensson på Kvällsposten skrev i ett PS att
på lördagarna blir det ingen avskiljd ”Sporten”. Då kör den delen av triumviratet fritt
med Matsons bil som bilaga. Varför dröjde sportbilagan så länge? Det är nu vi har
pengar, Expressen går med vinst, svarade chefredaktör Staffan Thorsell, som är
ansvarig utgivare även för editionerna i Göteborg och Malmö.
Vi kan framför oss se en upptrappad
strid på kvällstidningsfronten. Den började
redan i slutet av förra året.
En tuff upplagekamp
Efter novembersiffrorna utropade Aftonbladet
att den var större än de tre konkurrenterna
tillsammans.
Decembersiffrorna bytte skepnad.
Först redovisade Expressen ett minus
under månaden på 29 600 för sina tre tidningar
med 364 200 i sammanlagd upplaga.
Efter några dagar publicerade Aftonbladet
sin: 362 000 för december, ett
minus på 18 500.
Dagen därpå slog Expressen till med
en stor rubrik: Nu är vi störst igen.
20
med GT och
Kvälls-Posten
”Vi ser fram mot en tuff upplagekamp”,
sade chefredaktör Staffan Thorsell.
Därefter har Expressen redovisat en
vinst och startat en daglig sportbilaga.
På nätet är kampen ojämn. Aftonbladet,
som länge satsat på nätupplagan,
har stort övertag.
Söndagsvanorna
På söndagarna har Expressen inklusive
GT och KvP ett betydande övertag. Sålde
536 200 med ett minus på 27.200. Aftonbladet
hade 455 700, ett minus på 20 900.
Per utgivningsdag under år 2000:
410 900 för Expressen/GT/Kvällsposten.
391 000 för Aftonbladet.

TS-tidningen 1 mars 2001
De största
genom åren
i svensk
dagspress
Två svenska dagstidningar har haft en upplaga på över
en halv miljon.
Elva har passerat 100.000 exemplar i upplaga.
TS-tidningen har tagit fram dagspressens rekordtabell
för de femton som varit störst i hela tidningshistorien.
Rekordens rekord: De två som varit över en halv miljon
i upplaga, Expressen och Aftonbladet, satte båda sina rekord
1971. Stockholms kvällstidningar hade då genomfört en i
tidningshistorien enastående uppgång under större delen av
1960-talet som medförde fördubblade upplagor. Nu är de, å andra
sidan, de två tidningar vars upplagor skiljer sig mest mot
dagens. Nedåt. Expressens är närmast halverad.
Största morgontidning: Dagens Nyheter med bred marginal
före Göteborgs storhet GP.
Nedlagda: Två tidningar av de tio som haft de största upplagorna
i landet är nedlagda, Stockholms-Tidningen (1966) och
Arbetet (2000).
Hopslagna: Två av tidningarna på listan, GT och Kvällsposten,
har efter toppnoteringarna gått ihop med Expressen.
Rekordåren: Det kan vara intressant att studera under
vilken period tidningarna satte sina rekord, vad som var deras
storhetstid. Stockholms-Tidningen på 1950-talet, alla andra betydligt
senare.
Färska rekord: Här finns två upplagesiffror från senaste
året i rekordtabellen. De tillhör Sydsvenska Dagbladet och
Dagens Industri som båda överträffat sig själva under upplageåret
som gick. Dagens Industri har arbetat sig upp i tabellen, år
för år, och tampas nu med Sydsvenskan om sjundeplatsen.
Då NWT, nu NA: Nya Wermlands-Tidningen har varit den
största utanför storstäderna. Det är den inte längre. TS-tidningens
siffror i dag visar att det är Nerikes Allehanda.
Hela listan: I tabellen här bredvid de femton största upplagorna
för svenska dagstidningar genom åren enligt
Tidningsstatistiks arkiv. Siffrorna gäller vardagsutgivningen.
21
Dagspressens
rekordtabell
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.
15.
620 224 (1971)
501 237 (1971)
452 056 (1975)
309 862 (1976)
230 939 (1990)
186 862 (1950)
128.400 (2000)
126.500 (2000)
119 382 (1974)
110 026 (1992)
107 461 (1988)
76 391 (1967)
71 168 (1992)
68 442 (1991)
66 771 (1991)
Upplagesiffror: TIDNINGSSTATISTIK Text: SIGURD GLANS

TS-tidningen 1 mars 2001
Älgjakten går
före scoop
Man kan utan att överdriva påstå att Publicistklubbens
ordförande Jan Guillou är en omstridd person.
Han är journalisten, författaren och debattören som
har åsikter om det mesta. För sina bedrifter har han
både hamnat i fängelse och fått Stora Journalistpriset.
Dessutom är han en hängiven jägare.
– Skulle du stanna hemma och kanske missa chansen att fälla
en tolvtaggare om du fått korn på ett riktigt scoop i älgjaktstider?
– Jag skulle definitivt vänta med att publicera scoopet till
efter älgjakten, säger Jan Guillou tvärsäkert. En så stor sak kräver
nämligen omdöme, eftertänksamhet och noggrannhet. Om
det blir det minsta lilla fel någon-
stans så kan det komma ett bakslag
och då blir man ifrågasatt och
materialet blir meningslöst. När
jag och Peter Bratt skulle publicera
IB-artiklarna hade vi ett
halvår på oss att fundera på hur
det skulle se ut. Det är lång tid,
men det är det största scoopet någonsin,
som ingen kommer att
kunna ta ifrån oss. Därför skulle
jag inte bekymra mig det minsta
över att åka iväg på älgjakt några
dagar och fundera.
– Det har sagts att du är en av
de bästa undersökande journalisterna
och en viktig opinionsbildare.
Samtidigt är du en av Sveriges
mest lästa författare. Vilken
roll är viktigast för dig – journalistens
eller författarens?
Jan Guillou
Född: 1944 i Södertälje
Familj: Ann Marie Skarp, Ann Linn och Dan
Guillou
Bor: Östermalm och Östhammar
Karriär: Reporter FIB/Aktuellt 66–67, redaktör
Folket i Bild/Kulturfront 71–74, dömd till fängelse
för tidningsartiklar 73–74, programledare Rekord-
Magazinet 80–88, Kalla fakta 91–93, författare
Inkomst: Ungefär 5 miljoner kronor
Bil: Citroen CX
Dricker: Ja
Röker: Bara i berusat tillstånd
Tycker om: Klassisk musik och gott vin
Tycker inte om: Intolerans och opportunism
41
– Jag har aldrig sett någon särskild skillnad mellan journalistik
och litteratur. Det finns en teknisk skillnad förstås som är
tydlig och viktig. Man kan säga att mer eller mindre påhittad
text är litteratur medan journalistik aldrig får vara påhittad. Jag
ser det som olika instrument beroende på vad som passar för
tillfället. Ibland spelar man saxofon och ibland klarinett. Man
kan till exempel inte gärna göra journalistik om Sveriges tillkomsthistoria,
eftersom underlaget inte räcker till för det. Då får
man blanda sanning och fiction och då blir det litteratur.
– Vad tror du det beror på att det kommer så många författare
från journalistkåren?
– Det är inte så många som man skulle kunna tro, men däremot
lustigt nog de mest lästa i Sverige. Liza Marklund, Marianne
Fredriksson, Herman Lindqvist
och jag. Henning Mankell, som
man inte riktigt kan beskylla för att
vara journalist, tillhör också den
gruppen. Fyra av fem. Och Henning
Mankell har det gemensamt med
oss andra att han skriver begripliga
böcker. Journalister strävar ju vanligtvis
efter klarhet för att läsarna
ska förstå vad vi skriver. Annars
vore det totalt meningslöst. Den
strävan tycks också överföras till
litterära projekt, vilket läsarna tydligen
uppskattar.
– Herman Lindqvist har fått mothugg
från kritiker som anser att han
inte har den rätta bakgrunden för
sitt historiska skrivande. Håller du
med om den kritiken?

TS-tidningen 1 mars 2001
Internet är ett gigantiskt klotterplank
– Tyvärr är det så att alla som får fler läsare än andra får också
på pälsen i vårt land. Sådana framgångar uppskattas inte av
kollegorna. Det får inte gå för bra. Liza Marklund till exempel
har på senare tid framställs som ett hot mot litteraturen. Det är
en rent snobbig attityd mot alla som läser böckerna med behållning.
– Du är ordförande i Publicistklubben, som är ett debattforum
för pressetiska frågor. Kan du vara dig själv i den rollen?
– Nja, det kräver en viss återhållsamhet. Åtminstone under
pågående ämbetsutövning. Den saken är klar. Men huvudsaken
för Publicistklubben är trots allt att försvara yttrandefriheten.
Och denna yttrandefrihet omfattar även föreningens ordförande,
säger Jan Guillou och ser road ut.
– Är det några problem att förena tidningar, tidskrifter och
olika former av etermedia i gemensamma intressen?
– Nej, det tycker jag inte. Det finns något som heter Pressens
samarbetsnämnd. Där ingår för
närvarande Tidningsutgivarna,
Journalistförbundet och
”
En följd av IB-affären
var att grundlagen om
brottet ”spioneri genom
publicitet” försvann
Publicistklubben. Inom kort
förutsätter jag att också Sveriges
Tidskrifter blir medlem där.
Nästa steg skulle vara att få
med radioutsändarna och på
sikt också tv. Ja, organisatoriskt
blir det förstås mer tungrott
men jag kan inte se någon principiell
svårighet.
– Vad tror du att EU har för
påverkan på medierna?
– Det återstår att se även om statsministern just uttalat sig
rätt bestämt på den punkten. Kort och enkelt uttryckt kan man
säga att den svenska tryckfrihetslagstiftningen är mer vidsträckt
än vad som är fallet i de flesta europeiska länder. Och då är
frågan om Europa ska ta efter oss eller om vi ska tvingas anpassa
oss efter Europa.
– Vad tror du själv?
– Ja, eftersom statsministern har försäkrat att Sverige inte
ska behöva ändra sig efter Europa så får jag tills motsatsen är
bevisad anta att det är sant.
Jag, en idiot?
Jan Guillou är kritisk till den attityd som unga blivande journalister
intar och berättar att han sedan många år slutat att föreläsa
på journalisthögskolor.
– Jag har svårt att möta ungdomar som betraktar mig som en
gubbdjävel och idiot, som inte förstår sig på journalistik, som
de själva anser sig behärska. Det tar timmar att bryta ner ungdomarnas
motstånd och få dem att inse att jag faktiskt behärskar
ett yrke som de ännu inte riktigt har lärt sig. De är väl offer
för en föreställning som just nu genomsyrar vårt samhälle, nämligen
att alla som är över 30 år luktar lik. Titta på Sveriges Television
som håller att byta ut hallåorna mot yngre och fräschare
exemplar. Och Bo Holmström, som är en av de mest erfarna tvreportrarna
vi har, anses vara för gammal och byts ut mot Kattis
Ahlström. Kattis i all ära men jag kan inte se någon annan
fördel med henne än den som jag inte anser är en fördel utan en
42
falsk fördel – nämligen att hon är yngre och snyggare än Bo
Holmström. Jag brukar trösta mig med att världens bästa tvreporter
– hittills i alla fall – Mark Wallis, började sin tv-karriär
vid 56 års ålder, men ungdomarna tror att journalistik är någon
slags förmåga given av Gud som de redan har.
– Är det inte ungdomars sätt i alla tider att veta bäst?
– Mer eller mindre, men när jag började som journalist vid 22
års ålder så läste jag intensivt Barbro Alving, Jolo, Rune Moberg,
Gits Olsson och Pär Rådström och ansåg att jag skulle
lära mig mycket av dem. Jag tänkte att jag en gång i framtiden
skulle bli bättre än dem allihop, men jag hade ingen som helst
föreställning om att jag var det redan då.
Ett brott som försvann
– I boken ”Vem är det” står det att du är ”dömd till fängelse för
tidningsartiklar 1973 – 74”. Är det viktigt att hålla detta kvar, att
inte låta det glömmas?
– Ja, eftersom det är historiskt
intressant. Jag är den sist levande,
tillsammans med Peter Bratt, som
har upplevt detta. Det var annars
inte så ovanligt fram till och med
50-talet. Under arbetarrörelsens
första halvsekel på 1900-talet åkte
journalister in då och då. Det var i
regel på grund av majestätsförbrytelser,
skändande av flaggan,
kränkande av statsöverhuvud
eller liknande saker.
Lagarna har sedan liberaliserats undan för undan. Så skedde
också i mitt fall. Det brott som jag påstås ha begått kan inte
begås längre. En följd av IB-affären var att grundlagen om brottet
”spioneri genom publicitet” försvann.
I ett tryckfrihetsmål idag får man försvara sig med att man är
journalist. Då säger man ”ja, jag har publicerat dessa hemliga
uppgifter, men det har jag inte gjort för att gå någon främmande
makt tillmötes utan för att allmänheten har ett intresse av att
känna till det”. Det är klart att om militärerna sitter och planerar
statskupp så menar de att det är en militär hemlighet och jag
kan i princip gå med på att det är det, men det ska ändå publiceras.
Då får domstolen väga det ena intresset mot det andra. kan
man försvara sig på det sättet i ett tryckfrihetsmål så växer
förstås förutsättningarna att frias. I det brottmål som Peter Bratt
och jag råkade ut för fick inte ordet journalist eller publicist
användas. De sa att ”ni har vidarebefordrat hemliga uppgifter
till främmande makt. Insåg ni att ryssarna kan läsa?”
Men som sagt detta brott är avskaffat. Det är den hittills sista
liberaliseringen av tryckfrihetsförordningen under 1900-talet.
– Så nu är du en historisk person som kommer att bli omskriven
i historieböckerna?
– Ja, det kommer jag säkert även om somliga kollegor hotar
med att jag bara kommer att bli en fotnot.
Räknenissarna
– Du brukar tala om räknenissar med viss ironi. Anser du att
pressen har för många räkenissar?

TS-tidningen 1 mars 2001
DAGEN FÖRE GRIPANDET. Folket i Bild Kulturfronts redaktion. Jan Guillou sitter vid sin Halda och
avslutar skrivandet om IB-affären. Dagen efter slog polisen till och grep honom. I ”Vem är det” har
Guillou i förteckningen om sitt liv ”dömd till fängelse för tidningsartiklar 1973– 74”. Foto: Anders Engman
– Ja, absolut. Det är just det som har präglat det senaste
decenniets utveckling. På tidningar har det alltid funnits motsättning
mellan siffror och bokstäver, som Bo Strömstedt sa.
Och det är en bra motsättning så länge det råder balans. Men
nu har sifferfolket tagit över makten i en sådan utsträckning att
det har skapat obalans och då tror jag inte att resultatet blir så
bra. Se på Svenska Dagbladet som bestämt att man ska minska
satsytan, avskeda folk, strypa kulturen och höja chefslönerna.
Det är ett mycket ekonomiskt sätt att se på saken, men om det
fungerar publicistiskt då har jag fel i allt som jag säger.
– Carl-Johan Bonnier anser att frågor som rör maktkoncentration
på mediemarknaden är överspelade med tanke på hundratals
tv-kanaler, Internet och så vidare. Håller du med om det?
– Nej inte alls. Internet ska man inte vifta med i alla möjliga
sammanhang på det sättet som sker. Internet är ett gigantiskt
klotterplank men det uttrycker hittills ingen makt.
– Tror du Internet är ett hot mot den vanliga papperstidningen?
– Nej, jag kan inte se det som något särskilt hot. Aftonbladet
som är mest avancerad när det gäller att ge ut sig i två former –
dels pappersform dels elektroniskt – tjänar pengar på det. Deras
elektroniska tidning går med vinst sedan tre år tillbaks. Och
det har inte påverkat deras upplaga i övrigt negativt.
– Tycker du att språket har förändrats i och med Internet och
e-post?
– Ja, det är erbarmligt. Nu sysslar jag i och för sig inte så
mycket med sådana där apparater. Jag skriver inte på dator.
Visserligen har jag en e-postadress men den sprider jag i regel
inte till folk för då skulle brevlådan fyllas med så mycket skit.
43
– En annan aspekt när det gäller Internet är e-böcker. På Piratförlaget,
där du ingår, har ni börjat ge ut sådana. Det tyder väl
på att du tror på e-böckernas framtid?
– Jag trodde till en början inte alls på e-böcker. Jag kunde inte
tänka mig att någon skulle vilja sitta och läsa en roman i den
här kroppsställningen säger Jan Guillou och rätar på ryggen
och tittar rakt fram. Men för något år sedan såg jag en liten
apparat, stor som en pocketbok med en skärm på, där man kunde
ladda ner text från böcker. Då tänkte jag följande: Det finns två
klassiska situationer för bokläsare som innebär problem. Det
ena är när man ska åka på semester och ska packa ner böcker.
De flesta bokläsare har dåligt samvete för att de har ett antal
gamla böcker som de inte har haft tid att läsa. Så kommer semestern
och då är det läge. Men så finner man att böckerna
utgör halva flygbagaget och väger mycket. Då kan man istället
ta med dem till badstranden i den här formen. Om man så vill
kan man ha hundra böcker med sig på resan – alla nedpackade
i en pocketbok. Skärmen är upplyst så man kan läsa i solljus.
Den andra klassiska situationen är frågan om när lampan ska
släckas när den ena parten i ett äktenskap vill läsa och den
andra sova. Jag tror att det är mer diskuterat än tandkrämstubsfrågan.
Nu kan man alltså smygläsa i sängen tack vare den
upplysta skärmen utan att störa sin partner.
Läser aldrig löpsedlar
– Man ser ofta löpsedlar om oväsentligheter och banaliteter i
rubrikstil som förr användes vid krig eller fred. Är medierna
verkligen fortfarande tredje statsmakten?

TS-tidningen 1 mars 2001
Krogen som utbildningsavsnitt ska man inte underskatta
– Detta är en noga beprövad vetenskap. Själv läser jag varken
löpsedlar eller första sidan. De kollegor som har till yrke att
göra Aftonbladets löpsedlar vet genom statistik, erfarenhet och
en upptränad intuition vad som säljer eller inte. Jag tror att om
man varit med tillräckligt länge i mediernas värld så är man
förhärdad inför detta problem. De tidningar som försörjer sig
genom lösnummer snarare än genom annonser måste locka till
köp. Då blir det inte de mest angelägna sakerna utan de mest
bekanta som hamnar på löpsedlarna.
För övrigt använder jag aldrig uttrycket ”tredje statsmakten”
utan jag säger fjärde. Vi har den lagstiftande, den verkställande,
den dömande makten och sedan har vi pressen. Eftersom vi
aldrig haft någon revolution och inte huggit huvudet av kungen
så lägger man ihop den lagstiftande och den verkställande
makten till en.
– Hur ska små tidningar som till
exempel Proletären nå en bredare
publik?
– Det är ett problem som
Proletären också delar med
Akvarievännerna. Det är inget
konstigt med det. Tidskrifter
nischar in sig på en speciell sektor.
I Proletärens fall är det möjligen
mer problematiskt eftersom de
vill ut till hela folket, vilket man
inte kan göra med den typ av texter
som Proletären har.
– Vad har du för uppfattning om Presstödet?
– Presstödet är en komplicerad sak. Hittills har vi haft krav på
att socialdemokratiska och centerpartistiska tidningar ska betalas
av skattebetalarna. Det går inte att få ett sådant system
perfekt. Det blir en och annan högertidning som åker med i
hanteringen. Den centerpartistiska och socialdemokratiska traditionella
majoriteten, som har funnits under många decennier
i riksdagen, har skapat detta system. De var överens om att just
deras tidningar skulle pröjsas av skattebetalarna. Å ena sidan
ligger det naturligtvis mycket i tanken att man på detta sätt
upprätthåller en mångfald. Å andra sidan så är det konstigt att
det är just socialdemokratiska och centerpartistiska tidningar
som ska betalas av skattebetalarna.
Det journalistiska hantverket
– Vilka personer har betytt mest för dig i ditt yrkesverksamma
liv?
– August Strindberg och Jan Myrdal är de publicister som
var mest vägledande för mig i min ungdom. I början av mina
journalistår hade jag förmånen att inte gå via journalistutbildning
på något institut utan hamnade direkt i den praktiska hanteringen.
Då är man utlämnad till tur eller otur när det gäller
vilka handledare man får. Jag hade några utomordentligt skickliga
förebilder i Edgar Antonsson, som var en stor publicist
och Lennart Boholm, som var redaktionschef på Se. Av dessa
två lärde jag mig mycket om det journalistiska hantverkets grunder
– både på redaktionen och på krogen.
– På krogen?
– Ja, krogen som utbildningsavsnitt ska inte underskattas.
Jan Guillou har en skärpa inte bara i sitt språk utan också i sitt
44
sätt att tala. Långsamt och logiskt redovisar han sina argument.
Man uppfattar honom som en säker tuffing. Själv påstår
han att han med åren kommit fram till att han inte behöver ”ta i
så förbannat”.
– Jag har lärt mig mycket genom tv, där jag var programledare
i åtta år. I tv kan man inte skrika åt någon eller spela Allan för
gör man det så vänder man omedelbart sympatierna åt fel håll.
I tv gäller det att sitta still och hålla huvudet kallt och tala
tydligt och inte för fort. Tv är som att köra bil i 250 kilometer i
timmen vilket innebär att man inte får göra för stora rörelser
eller drabbas av panik.
– När du ser tillbaka på dina år som journalist före genombrottet
– vad betydde tiden som reporter på FIB/Aktuellt och
senare som redaktör på Folket i Bild/Kulturfront?
– FIB/Aktuellt har jag redan
berört. Det var min
”Det är konstigt att det är
just socialdemokratiska
och centerpartistiska
tidningar som ska betalas
av skattebetalarna
skola. Under första halvan
av 60-talet var FIB/Aktuellt
inte riktigt den tidning som
man senare förknippar den
med. Sexmaterialet var tre
procent. Det var en
utvikningstjej klädd i våt Tshirt
i regel på badstranden.
Då var upplagan 300.000.
Men så fick den tidens
räknenissar för sig att packet
ändå bara ville ha pornografi
så de utökade sexmaterialet under ett antal år från tre procent
till 33 procent och då sänkte de upplagan från 300.000 till 100.000
exemplar. Samtidigt som kurvan för andelen sex gick spikrakt
upp gick upplagekurvan lika spikrakt ner. Det är det första exemplet
jag har i min verksamhet på hur skadliga räknenissar kan
vara för en publikation. Men då hade jag för länge sedan fått
sparken för att man misstänkte mig för att vara kommunist.
Sedemera fick jag också sparken från Folket i Bild Kulturfront
för att man misstänkte mig för att inte vara kommunist.
Kamrater över axeln
FIB/Aktuelt och Folket i Bild Kulturfront är två väldigt olika
typer av publikationer. Svårigheten med en föreningstidning
av politisk karaktär är för journalisten att man får en massa
kamrater hängande över axeln som ska tala om vad man ska
skriva. Det där är inte okomplicerat därför att å ena sidan har
man en föreningsdemokrati som man måste respektera. Å andra
sidan så finns det i denna förening en massa idioter som har
för sig en mängd saker om publicistik som de inte känner till.
Och en massa idéer om att man inte ska säga vissa saker därför
att det kan slå fel. Lenins principer för journalistik som han
utvecklade 1906 i skriften ”Vad bör göras för journalisternas
roll i kampen” har präglat en stor del av den svenska journalistiken
i lång tid även om de flesta inte vet varifrån idéerna kommer
från början. Lenin förde fram två principer. För det första att
journalisterna är ett avant garde som ska leda kampen mot ett
bättre samhälle. Och detta ska ske genom att man poängterar
sådant som är nyttigt för massorna att få kunskap om. Framgångsrika
arbetare till exempel. Och man ska hålla käften om
sådant som skulle påverka massorna negativt. De ekonomiska

TS-tidningen 1 mars 2001
En roman kan vara mer opinionsbildande än tv
problem som råder i samhället ska man då inte föra fram för då
kunde folk få för sig att det var något fel på socialismen. Framhållandet
av det positiva och förtigande av det negativa. Det är
två principer som man kan se än i dag i svenska medier
– Det låter annars typiskt
Sovjet?
– Typiskt socialdemokratisk
press skulle jag
vilja säga. Ända in på 80talet
hävdade de de här
principerna trots att de
flesta sossar knappt visste
vem Lenin var. Jag tror
att fenomenet smittar
dessutom så att också
högertidningar ibland
hellre skriver om sådana
skandaler som drabbar
motståndarna än de egna.
Jan Guillou, 57, bästsäljande
författare, journalistisk förebild,
nu även PK-ordförande. Men
han har slutat föreläsa på
journalisthögskolorna. ”Jag har
svårt att möta ungdomar som
betraktar mig som en
gubbdjävel och idiot, som inte
förstår sig på journalistik, vilket
de själva anser sig behärska”.
Foto: Mikael Gustavsen
Måste en
kvinna vara
tuffare?
– Tycker du att man ska
ställa högre moralkrav på
chefer i medie-företag än
företag i allmänhet?
– Nej, det tycker jag
inte. Varför ska man inte
ställa hårda krav på en
Volvochef? Skulle han få
springa omkring och ljuga
och bära sig åt? Om ett
företag är tillräckligt stort har chefen ett väldigt ansvar inte
bara för aktieägarna utan även för nationen.
45
– Vilka media får störst genomslagskraft i framtiden?
– Det är en omöjlig fråga eftersom mediernas genomslagskraft
fungerar på olika sätt. Som omedelbar snabb opinionsbildare
är tv stark men det som var i tv igår har du glömt nästa dag.
Jag kan tänka mig att en roman kan vara mycket mer opinionsbildande
än tv. Visserligen når en roman inte lika många men de
som läser en roman tänker efter mera och sysselsätter sig med
frågeställningen på ett mer djuplodande sätt än när man tittar
på tv-sändningar. Genomslagskraften är något väldigt diffust
som vi brukar tala om som en självklarhet. Men det är inte så
självklart eftersom den fungerar på olika sätt beroende på medium.
– Tror du att en kvinna måste vara tuffare än en man för att
göra sig gällande i mediebranschen?
– Ja, kvinnor måste vara tydligt bättre än män för att kunna
hävda sig som jämlika, vilket ibland går bra och ibland mindre
bra. Går det mindre bra beror det ofta på att det också finns
kvinnor som spelar Ellen för mycket i denna strävan. Det är lite
hippt att vara tjej också. Här kritiseras näringslivet, med viss
rätt får man väl säga, för att vara en djävla gubbförsamling och
det innebär ett utmärkt konkurrensläge för de få kvinnor som
har tagit sig in i den herrklubben och då blir de befordrade över
sin kompetensnivå. Det är ett problem som tjejer kan råka ut för.
– Om du ser tillbaka på ditt yrkesverksamma liv, vad ångrar
du och vad är du riktigt stolt över?
– Jag gör varken det ena eller det andra. Gamla meriter är
roliga att ha i förrådet men de hjälper en inte i stunden särskilt
mycket. Och det man ångrar förtränger man.
Detta är ett utdrag ur TS-tidningen.
Vill du läsa hela så kontakta Helena
Svensson, tel: 08-5074 24 27
Inga Cedronius
P-O Sundqvist