LIDINGÖBANAN - Lidingö stad

kulturhistorisk byggnadsinventering 

WWW.AIX.SE 

ursprungliga stationshus och väntkurer 

längs lidingöbanan 

lidingö stad 

AIX ARKITEKTER AB HUDIKSVALLSGATAN 8 113 30 STOCKHOLM 

TEL +46 8 690 29 00 FAX +46 8 690 29 29 INFO@AIX.SE 

lidingöbanan 

2011-06-08

SIDA ii

WWW.AIX.SE 

kulturhistorisk byggnadsinventering 

Ursprungliga stationshus och väntkurer längs Lidingöbanan 

situationsplan, stockholMs lokaltraFik. 

obJekt 

Lidingöbanans stationshus och 

väntkurer av trä. 

beställare: 

Lidingö stad 

Miljö- och stadsbyggnadskontoret 

181 82 Lidingö 

(Stockholmsvägen 50) 

Kontaktperson: Sofia Landberg 

antikvarie: 

AIX Arkitekter AB 

Hudiksvallsgatan 8 

113 30 Stockholm 

Kontaktperson: Sara Höglund 

Tel. 08-690 29 38 

KULTURHISTORISK ByGGNADSINVENTERING 

LIDINGöBANAN 

inventerade stationer 

Förbockade stationerna har 

inventerats. 

Ropsten 

√ Brogrenen 

Torsvik 

Herserud 

√ Baggeby 

√ Bodal 

Larsberg 

AGA 

√ Centralvägen 

√ Skärsätra 

Parkvägen 

√ Kottla 

Mölna 

√ Högberga 

√ Brevik 

√ Käppala 

√ Talludden 

Rasta 

√ Gåshaga 

Gåshaga Brygga 

SIDA 1

SIDA 2

WWW.AIX.SE 

innehållsFörteckning 

inledning 5 

saMManFattning 6 

lagar och bestäMMelser 6 

historik 7 

kulturhistoriskt värde 11 

saMManvägd bedöMning 12 

kategoriindelning 13 

stationer och hållplatser 15 

stationer utan äldre byggnad 21 

källor och litteratur 22 

bilaga 

1 byggnadsinventering 


LIDINGöBANAN 

SIDA 3

SIDA 4

WWW.AIX.SE 

inledning 

Följande byggnadsinventering och kulturhistoriska 

karaktärisering har gjorts för projektet Spårväg City 

inför en planerad upprustning och modernisering 

av Lidingöbanan. 

I denna rapport beskrivs inledningsvis vilket 

författningsskydd Lidingöbanans byggnader har 

utifrån ett kulturhistoriskt perspektiv. Därefter 

redogörs för banans historia och kulturhistoriska 

värde med uppgifter om alla stationer och hållplatser 

som funnits samt banans tillkomst och större 

ombyggnader. Uppgifter om spåromläggningar, 

förändringar i signalsystemet och vagnparken o.s.v. 

har inte studerats i detta sammanhang. 

Själva byggnadsinventeringen berör Baggeby, 

Bodal, Centralvägen, Skärsätra, Kottla, Högberga, 

Brevik, Käppala, Talludden och Gåshaga stationer 

och hållplats. Det är på dessa platser som de små 

väntkurerna av trä från tidigt 1900-tal fortfarande 

finns bevarade. Eftersom Torsvik, Herserud, 

Larsberg, AGA, Parkvägen, Mölna och Gåshaga 

Brygga inte har några gamla stationshus av trä har 

dessa platser inte inventerats. 

Arbete har utförts på uppdrag av Miljö- och 

stadsbyggnadskontoret på Lidingö stad samt 

SL Fastigheter AB. Det var planarkitekt Sofia 

Landberg som gav uppdraget till AIX Arkitekter AB 

att inventera, beskriva och peka ut skyddsvärda 

byggnader. Arbete utfördes i april - juni 2011 

av byggnadsantikvarierna Sara Höglund och Jan 

Perotti. 

Stockholm 2011-06-08 

Sara Höglund 

Byggnadsantikvarie, sakkunnig kontrollant av 

kulturvärden 


LIDINGöBANAN 

SIDA 5

saMManFattning 

Efter flera år av planering och diskussioner anlades 

Södra Lidingöbanan 1914-1916. Det var AGA:s 

dåvarande VD Gustaf Dalén som såg till att banan 

verkligen kom till stånd. Stationerna och hållplatserna 

försågs med små väntpaviljonger av trä. De 

var sirligt utformade i jugendstil likt samtidens 

villaarkitektur. Större upprustningsinsatser genomfördes 

på Södra Lidingöbanan och stationshusen 

på 1920-, 1950- och 1980-talen. 

Lidingöbanan med stationshus och väntkurer 

är kulturhistoriskt värdefull. Värdet kan delas 

upp i flera dokumentvärden som samhälls-, 

industri-, person- och arkitekturhistoriskt värde. 

Lidingöbanan har även upplevelsevärden som 

arkitektoniska och miljöskapande värden samt ett 

högt symbolvärde för Lidingö. 

Slutsatsen av denna kulturhistoriska byggnadsinventering 

är att ombyggnader och omflyttningar 

av stationshusen och väntkurerna lett till att de 

idag är mer eller mindre välbevarade. Det är byggnadern 

i Brogrenen, Baggeby, Bodal, Högberga 

och Talludden som är mest värdefulla då de bäst 

vittnar om banans tidiga historia. 

lagar och bestäMMelser 

plan- och bygglagen 

Samtliga stationsbyggnader och väntkurer skyddas 

enligt varsamhetskravet i Plan- och bygglagen 

(2010:900) 8 kap. § 17. Även § 14 gäller för 

samtliga byggnader. 

PBL 8 kap. 14 § 

Ett byggnadsverk ska hållas i vårdat skick och 

underhållas så att dess utformning och de tekniska 

egenskaper som avses i 4 § i huvudsak bevaras. 

Underhållet ska anpassas till omgivningens 

karaktärsdrag och byggnadsverkets värde från 

historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig 

synpunkt. 

PBL 8 kap. 17 § 

Ändring av en byggnad eller flyttning av en byggnad 

ska utföras varsamt så att man tar hänsyn 

till byggnadens karaktärsdrag och tar tillvara 

byggnadens tekniska, historiska, kulturhistoriska, 

miljömässiga och konstnärliga värde. 

Flera av stationsbyggnaderna är sedan tidigare 

utvärderade som särskilt kulturhistoriskt värdefulla 

vilket innebär att de omfattas av förvanskningsförbudet 

i 8 kap. 13 §. Det är Brogrenens paviljong 

och stationshusen vid Centralvägen, Skärsätra, 

Kottla, Brevik och Gåshaga som inte får förvanskas. 

På vilket sätt respektive byggnad är utvärderad 

beskrivs på följande sida. 

SIDA 6 

PBL 8 kap. 13 § 

En byggnad som är särskilt värdefull från historisk, 

kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig 

synpunkt får inte förvanskas. 

Kulturmiljöprogram för Lidingö kommun 

I kulturmiljöprogrammet för Lidingö stad 

från 1990 finns kulturhistoriskt värdefulla 

miljöer och enstaka byggnader utpekade. Av 

Lidingöbanans stationshus är Brogrenens paviljong 

värderad som enstaka värdefullt kulturminne. 

Stationsbyggnaderna vid Centralvägen och 

Skärsätra (flyttad från Parkvägen) ingår i den kulturhistoriskt 

värdefulla helhetsmiljön Törnrosvägen 

– Kappsta. Vidare är stationshuset i Kottla, som 

ursprungligen stod längs Norra Lidingöbanan, 

utvärderat som kulturhistoriskt värdefullt. Detta 

innebär att förvanskningsförbudet i 8 kap. 13 § 

gäller för Brogrenens paviljong och stationshusen i 

Kottla, Skärsätra och Centralvägen. 

Detaljplan 

För Brevik station gäller detaljplan P88 Brevik och 

Käppala som antogs av Lidingö kommunfullmäktige 

1987-12-14. Stationsbyggnaden är markerad 

med Q i detaljplanen vilket innebär att den är en 

”kulturhistoriskt värdefull byggnad” och omfattas 

av förvanskningsförbudet PBL 8 kap. 13 §, se text 

ovan. 

Gåshaga station är beläget inom detaljplan 

P84 Gåshaga och Käppala som tillhör Lidingö 

kommunfullmäktiges beslut 1983-01-19. I 

detaljplanen är stationsbyggnaden markerad med 

Q2 vilket betyder att det är en ”kulturhistoriskt 

värdefull byggnad med återuppbyggnadsrätt”. 

Genom detaljplanen skyddas stationsbyggnaden av 

förvanskningsförbudet PBL 8 kap. 13 §. 

den ursprungliga ändstationen i skärsätra, 

senare kallad parkvägen år 1913. 

Foto ur boken södra lidingöbanan

WWW.AIX.SE 

historik 

Spårvagn 21, Södra Lidingöbanan trafikerar sträckan 

från Ropsten till Gåshaga Brygga och tågen 

stannar på 14 stationer/hållplatser. Ytterliggare 

sex stationer har funnits, men de trafikeras inte 

längre. Banan har normal spårbredd och till största 

del är den enkelspårig. Dubbelspår finns mellan 

stationerna Baggeby - AGA. På övriga stationer 

finns mötesspår, förutom vid hållplatserna Kottla, 

Talludden och Gåshaga. 

Den Norra Lidingöbanan lades ner 1971 men 

dess historia är nära sammanlänkad med Södra 

Lidingöbanan. Därför beskrivs även Norra 

Lidingöbanan översiktligt i denna historik. 

lidingöbanans tillkoMst 

Vid 1900-talets början var södra Lidingö glest 

befolkat. Förutom ett tjugotal gårdar fanns några 

enstaka fabriker, ett större motorbåtsvarv och sommarvillor 

på ön. Flera stora lantbruksfastigheter 

började efter 1906 sälja mark till olika byggbolag 

för att uppföra villastäder. Längs den sträcka där 

Södra Lidingöbanan senare kom att byggas uppstod 

de första villasamhällen i Herserud, Skärsätra 

och Brevik. 

Södra Lidingöbanan kom till stånd genom ett 

privat initiativ och den drivande kraften var Gustaf 

Dalén som 1909-1937 var VD för AGA. Han var 

civilingenjör, uppfinnare, nobelpristagare och 

en mycket framgångsrik företagsledare. Gustaf 

Dalén, som bodde i Skärsätra, var även engagerad 

i diverse kommunpolitiska frågor. År 1911 köpte 

han koncessionen för banan för 12 000 kr, d.v.s. 

rätten att driva spårtrafiken. År 1912 bildade han 

Trafikaktiebolaget Stockholm - Södra Lidingön 

och överlät koncessionen till bolaget. Den 29 

januari 1914 öppnades den första delen av 

Södra Lidingöbanan från Herserud till Skärsätra 

(dagens Parkvägen). Sträckan mellan Herserud 

och Ropsten trafikerades med ångfärjor så passagerarna 

fick byta färdmedel. 

Från starten och fram till 1990-talet bedrevs 

trafiken av Trafikaktiebolaget Stockholm-Södra 

Lidingön. Banan benämndes ursprungligen 

SLS - Södra Lidingö Spårväg, i dagligt tal Södra 

Lidingöbanan. Banan byggdes på entreprenad av 

Skånska Cementgjuteriet. 

Bansträckningen mellan Parkvägen och Brevik var 

betydligt mer lättbyggd än den befintliga sträckan 

och redan 6 juli 1914 invigdes förlängningen till 

Brevik. De nya hållplatserna var Kottla, Mölna, 

Högberga och Breviks station. Då hade redanväntkurerna 

från Gasaccumulators och Herseruds 

stationer flyttats till Brevik respektive Högberga. 

När banan väl var invigd växte både bostadsområden 

och industrier upp längs linjen. Den största 


LIDINGöBANAN 

industrin var Svenska AB Gasaccumulator, AGA 

som flyttade till Lidingö 1910-1912. 

Gåshaga var redan från början tänkt att bli ett 

industriområde och 1 juni 1916 invigdes förlängningen 

till Gåshaga nedre vid Hustegafjärden. 

Gåshaga blev Lidingös största industriområde 

och från 1930-talet fram till slutet av 1970-talet 

förekom en omfattande godstrafik med tåg hit och 

vidare till LIVA:s margarinfabrik. 

norra lidingöbanan 

När Södra Lidingöbanan byggdes 1914 fanns 

redan Norra Lidingöbanan som gick från Islinge 

färjeläge till Kyrkviken. Banorna drevs av var sitt 

trafikbolag och med varsin vagnpark, men i nära 

samarbete med varandra. Bland annat lånade man 

regelmässigt vagnar av varandra. 

Det var Lidingö Villastads grundare Hjalmar A 

Andersson (senare Arwin) som tog initiativ till 

att bygga Norra Lidingöbanan som drevs av 

Lidingö Trafik AB. Trafiken mellan Islinge och 

Hersbyholm startade den 16 oktober 1907. Banan 

förlängdes redan 1909 och gick då till Kyrkviken. 

Banan sträckte sig från Lidingöbron, längs Norra 

Kungsvägen, Lejonvägen och Kyrkvägen till en 

vändplats vid dagens Lidingövallen nära Kyrkviken. 

Mellan åren 1909 och 1914 förlängdes även 

banan genom att tåget gick på färja från Islinge 

till Ropsten för vidare färd in mot Stockholm, 

inledningsvis till Karlberg. 

Den 1 januari 1968 övertogs Lidingö Trafik AB av 

Trafikaktiebolaget Stockholm-Södra Lidingön som 

ett steg i samordningen av länets kollektivtrafik. I 

praktiken innebar detta att SL tog kontrollen över 

trafiken. Platsbrist vid nya Lidingöbrons brofäste 

på Lidingösidan och ökad privatbilism ledde till att 

banan lades ned den 12 juni 1971. Kvarvarande 

fordon överfördes till Södra Lidingöbanan. 

Fast bro över lilla värtan 

År 1882 hade en flottbro av trä byggts mellan 

Torsvik och Ropsten. Den ersattes i mars 1925 av 

den nuvarande fasta bron. Den nya bron byggdes 

på rörpålar av betong med en överbyggnad av stål. 

Både Södra och Norra Lidingöbanan förlängdes till 

bron på Lidingösidan och i Ropsten anslöts de till 

Stockholms spårvägsnät. 

På vardera sida av brofästet i Ropsten byggdes två 

långa grönmålade träbyggnader i klassicistisk stil 

för brovakterna samt lokaler för Brostyrelsen och 

väntrum för allmänheten. På Lidingösidan byggdes 

en rund väntkur vid Brogrenens hållplats. Från början 

var den öppen mot Ropsten men smeknamnet 

Vindarnas Tempel antyder varför den byggdes igen. 

Det var arkitekten Ivar Tengbom som anlitades för 

att formge de nya träbyggnaderna. 

Från det gamla färjeläget i Herserud till bron 

SIDA 7

tågMöte vid brogrenen på den nya lidingöbron Från 1925 

Foto ur boken södra lidingöbanan 

byggdes en ny bansträckning. Sträckan Torsvik- 

Ropsten byggdes och ägdes av företaget Värtan- 

Lidingö Järnväg. Stationen i Torsvik tillkom och 

från stationen anlades dubbelspår ut på bron. 

Torsvik fick även ett litet stationshus med tidningskiosk 

i klassicistisk stil. Ritningarna signerades av 

arkitekten Erik Karlstrand. Det är numera rivet. 

Bron gjorde det möjligt för både Norra och 

Södra Lidingöbanan att köra in till Stockholms 

centrum och en gemensam ändstation byggdes 

på Humlegårdsgatan. I och med detta införlivades 

linjerna i Stockholm spårvägars linjenät. Efter 

en kortare tid knöts banorna samman med SJ:s 

spårsystem i Värtan vilket fick stor betydelse för 

godshanteringen på Södra Lidingöbanan. Södra 

Lidingöbanan tilldelades linjenumret 21 (norra 

banan hade nr 20). Södra Lidingöbanan har 

fortfarande kvar detta nummer även om den hette 

221 under åren omkring 1975-1990 i enlighet 

med numreringskonventionen (200-serien) för 

Lidingös lokaltrafik. 

Några av stationshusen moderniserades vid mitten 

av 1920-talet men det är inte klarlagt exakt vilka 

det var. 

kyrkviken – huMlegården – gåshaga 

Efter att de så kallade Ängbyvagnarna införskaffats 

av båda banorna 1944 inleddes pendeltrafik, vilket 

innebar att tågen trafikerade sträckan Kyrkviken 

– Humlegården – Gåshaga och omvänt. Den 

offentliga invigningen var i januari 1946. Banan 

benämndes SSLidJ (Stockholm-Södra Lidingöns 

Järnväg). Ängbyvagnarna var av samma typ som 

kördes på AB Stockholms Spårvägars förortsbanor. 

Vagnarna moderniserades kring 1990. Mellan åren 

1946 till 2001 trafikerades inte slutstationen i 

Gåshaga Nedre och tågen vände i Gåshaga Övre. 

SIDA 8 

godstraFik 

Till en början var godstrafiken gles på Södra 

Lidingöbanan men från 1930 tilltog trafiken. AGA, 

LIVA:s margarinfabrik i Gåshaga och Svenska Shell 

i Rasta stod för de flesta transporterna. 

År 1928 anlades ett 500 meter långt industrispår 

från Talluddens hållplats och norrut till Rasta. Där 

låg Svensk-Engelska Mineraloljebolagets, senare 

Svenska Shells anläggningar och oljecisterner. 

Numera är allt rivet och ingår som en del i 

bostadsområdet Gåshaga strand. Från 1930 till 

våren 1978 gick dagligen lokdragna godståg och 

då bland annat oljetransporter mellan Rasta och 

SJ:s spår i Ropsten. Ordinarie persontrafik förekom 

inte på Rastaspåret men mellan åren 1962 och 

1972 hyrde Svenska Shell en dagligt abonnerad 

spårvagn för de anställda på fabriken. 

År 1964 nådde godshanteringen sin höjdpunkt 

på Södra Lidingöbanan med cirka 80 000 ton 

gods. Godstrafiken minskade under 1970-talet 

för att helt upphöra 1982. Spårförbindelsen till 

Trafikverkets spår i Värtan är numera bruten och 

Lidingöbron är inte längre godkänd för tunga 

godståg. 

1950-talets Moderniseringar 

Flera av byggnaderna på AGA-stationen byggdes på 

1940-talet och Lidingös dåvarande stadsarkitekt 

Einar Rudskog anlitades för både stationsbyggnaden 

och vagnhallen. 

Sommaren 1950 inleddes en modernisering av 

de flesta stationshusen. Bland annat målades de 

utvändigt i gult eller grönt. Flera av stationernas 

väntsalar byggdes om och fick uppvärmning. 

Press byråkioskernas utrymmen förbättrades. 

Arbete började 1950 med stationen i Torsvik. 

Därefter fortsatte arbetet i Brevik som genomgick 

den största ombyggnaden. Sommaren därefter 

var det stationen i Gåshaga följt av Käppala som 

moderniserades. År 1953 fortsatte upprustningen 

av Högberga, Parkvägen och Centralvägens 

stationshus. 

tunnelbana till ropsten 

I september 1967 skedde högertrafikomläggningen 

och Lidingöbanorna fick en ny ändstation vid 

Ropsten. Den nya tunnelbanelinjen från Ropsten 

och in till Stockholm ersatte spårvagnen. 

År 1967 förvärvades Södra Lidingöbanan av 

Kommunalförbundet för Stockholms län (KSL), 

som var interimistisk trafikhuvudman under SL:s 

uppbyggnadsfas. Banan kan i och med detta 

sägas ha blivit en del av SL-trafiken, även om de 

formella övertagandena skedde senare. Även norra 

banans verksamhet (Lidingö Trafik AB) ingick i 

SSLidJ under ett fåtal år.

WWW.AIX.SE 

ny lidingöbro 

Eftersom Lidingös befolkning ökat kraftigt på 

1960-talet uppstod behov av en ny, kapacitetsstarkare 

Lidingöbro som kunde komplettera den gamla 

kombinerade spårvägs- och vägbron från 1925. 

År 1971 var den nya bron klar och den 13 juni 

samma år lades Norra Lidingöbanan ner. Det 

medförde att Södra Lidingöbanan ostört kunde 

nyttja den gamla bron utan att samsas med bilar. 

nedläggning eller Modernisering 

I början av 1980-talet var Lidingöbanan nedläggningshotad 

och SL ville satsa på busstrafik som ersättning. 

En hård kamp fördes och Arbetsgruppen 

Rädda Lidingöbanan (ARL) bildades. En flera år 

lång politiskdebatt ledde slutligen till att SL:s 

styrelse, vid ett extrainsatt sammanträde i maj 

1983, tog principbeslutet att bevara och modernisera 

banan i hela sin sträckning. Underhållet var 

eftersatt och tågtrafiken stängdes därför redan i 

augusti 1983 mellan Ropsten och Baggeby. Den 

24 november 1983 undertecknades det slutliga 

beslutet i landstingshuset som garanterade att 

banan skulle finnas kvar i minst 30 år. 

Mellan åren 1984 och 1986 var all trafik längs 

ovan nämnda sträcka ersatt med bussar. Även bron 

renoverades. Upprustningen fortsatte under slutet 

av 1980-talet ända ner till Gåshaga. Som en del i 

moderniseringen installerades ATC-systemet som 

togs i drift 1993. I slutet av 1980-talet byggdes 

även de nya likriktarstationerna i Baggeby, AGA 

och Brevik som ersatte tidigare likriktarstationer 


LIDINGöBANAN 

på i stort sätt samma platser. Den 2 oktober 1989 

återfick banan sitt gamla linjenummer 21 istället 

för 221. Till skillnad från Nockebybanan, som 

ändrade från 120 till 12 tidigare på året, skedde 

Lidingöbanans ändring i tystnad. 

Förändringar de senste decennierna 

Vid mitten av 1990-talet åtgärdades några av 

stationshusen. År 1994 rustades stationshuset 

i Skärsätra och då stod byggnaden fortfarande 

på sin ursprungliga plats på Parkvägens station. 

Hösten 1995 rustades Kottla station. Den största 

förändringen var att det nuvarande stationshuset, 

som tillhört Norra Lidingöbanan, flyttades dit. 

Samma år åtgärdades även Gåshagas väntkur. 

I samband med att bostadsområdet Gåshaga 

Strand byggdes 2001 återtogs den gamla stationen 

Gåshaga Nedre (nedlagt 1946), samtidigt som 

namnet byttes till Gåshaga Brygga. 

År 2005 fick SL bygglov för att ändra färgsättningen 

på de små stationshusen av trä. Avsikten 

var att återskapa mer av byggnaderna ursprungliga 

karaktär. Bygglovet beviljades 2005-09-06 och 

omfattade nio av de elva byggnaderna, inte 

Brogrenen och Centralvägen. Hittills är det endast 

Bodal, Brevik och Gåshaga som målats om i ljus 

oljefärg bruten med ljusocker. 

Banan var formellt en järnväg fram till månadsskiftet 

februari-mars 2009 då den, efter 

Järnvägsstyrelsens medgivande, omklassificerades 

till spårväg. 

ritning till väntpavilJong För spårvägen herserud-skärsätra. ur boken södra lidingöbanan. 

SIDA 9

ursprungliga väntkurer 

Typritningen till de ursprungliga väntkurerna är 

inte signerad men den är i stort sett identiska 

med Djursholmsbanans kurer som hade ritats av 

arkitekten Sigge Cronstedt. 

Längs Södra Lidingöbanan hade väntkurerna 

gulmålad lockpanel och småspröjsade fönster. På 

sadeltaket låg enkupigt tegel och längs nocken 

fanns en takryttare med stationens namn i utsnidade 

bokstäver. På taket satt även ett stationsur 

från GW Linderoths urfabrik som var Sveriges 

största leverantör av stationsur. På kurernas gavlar 

var bokstäverna SLS snidade vilket var Södra 

Lidingö Spårvägs monogram. Väntkurerna hade 

eleganta hängrännor av plåt med drakhuvudformade 

utkastare. På hållplatserna och stationerna 

fanns sirligt utformad elektrisk plattformsbelysning. 

Kurerna var delvis öppna mot perrongen och 

invändigt var väggarna klädda med pärlspontspanel 

och väggfasta träbänkar. 

Efter en kort tid försågs väntkurerna med utrymmen 

med försäljning av tidningar, böcker och 

cigarrer. Från början var det bara stationshusen i 

Gasaccumulator, Herserud och Skärsätra som hade 

telefon men det utökades efter en tid så att alla 

väntkurer hade väggtelefoner för tjänstebruk. 

SIDA 10 

hållplats eddavägen längs dJursholMsbanan, 1976. 

dJursholMstorg, 2010.

WWW.AIX.SE 

kulturhistoriskt värde 

Det kulturhistoriska värdet utgår från 

Lidingöbanans historia och består av både dokument- 

och upplevelsevärden. Lidingöbanan har 

kulturhistoriska värden som är kopplade till hela 

banan men värdena kan även appliceras på de 

enskilda stationerna och byggnaderna. Det innebär 

att några av byggnaderna har höga värden på 

den plats de står medan värdet hos andra är mer 

renodlat miljöskapande. I historikkapitlet finns 

fördjupande uppgifter som bakgrund och förklaring 

till de kulturhistoriska värdena 

saMManFattning 

• Lidingöbanans historia är nära kopplad till hur 

Lidingö har utvecklas under 1900-talet vilket ger 

banan ett högt samhällshistoriskt värde. 

• Lidingöbanan är ett minne över Aktiebolaget 

Gasaccumulators (AGA:s) historia och besitter 

därför företagshistoriska och industrihistoriska 

värden. 

• Lidingöbanan har ett personhistoriskt värde 

knutet till industrimannen Gustaf Dalén. 

• Lidingöbanans stationshus och väntkurer är 

utformade som små kopior av villor från 1910- 

talet och de utformades utifrån typritningar. 

Detta ger dem ett arkitekturhistoriskt värde. 

• Lidingöbanans stationsbyggnader och väntkurer 

utformades med omsorg och hög kvalitet vilket 

ger dem ett arkitektoniskt värde. 

• Lidingöbanan har ett högt miljöskapande värde 

genom stationsbyggnadernas och väntkurernas 

enhetliga utformning och placering i landskapet. 

• Lidingöbanan utgör en symbol för Lidingö och 

har ett identitetsvärde för Lidingöborna. 

saMhällshistoriska värden 

Lidingöbanans historia är nära länkad till hur 

Lidingö har utvecklas under 1900-talet. Den 

nära kopplingen till öns utveckling ger banan ett 

samhällshistoriskt värde. Banans tillkomst och 

utbyggnader sammanfaller med när och var öns 

invånarantal vuxit. Initiativet till att anlägga Södra 

Lidingöbanan uppstod tack vare de välbärgade 

stockholmare som valde att flytta ut från stenstaden 

till de nya villasamhällena. Denna utflyttning 

pågick på flera håll runt Stockholm och längs 

Lidingöbanan var det i Herserud, Skärsätra och 

Brevik som de första villaområdena hade etablerats 

före banans tillkomst. 

En avgörande händelse till att banan stakades 

ut där den idag ligger var att företaget Svenska 

AB Gasaccumulator (AGA) flyttade 1912 sin 


LIDINGöBANAN 

tillverkning till Skärsätra. AGA engagerade sig i 

att ordna och underlätta för personalen att flytta 

till Lidingö. Med AGA:s expansion följde därför 

ytterliggare efterfrågan på nya bostadsområden 

vilket resulterade i både flerbostadshus och villor 

i närhet av fabriksområdet. De nya Lidingöborna 

behövde en utvidgad samhällsservice med bland 

annat nya skolor och affärer. Dessutom uppstod en 

efterfrågan på förbättrade kommunikationer inom 

ön. 

Senare har stationernas lägen haft betydelse för 

var nya bostadsområden har uppstått. Även de 

moderniseringssatsningar som gjordes av banan 

på 1950- och 1980-talet sammanfaller med mer 

omfattande byggnadsverksamhet på ön då nya 

bostadsområden tillkommit. 

arkitekturhistoriska och arkitektoniska värden 

Stationshusens och väntkurernas utformning 

vittnar om banans äldsta historia. De tillkom 

som väderskydd för resenärerna som väntade på 

nästa tåg. Ett väderskydd kräver inte en påkostad 

utformning men trots det lades stor omsorg ner på 

deras utseende vilket ger dem ett arkitektoniskt 

värde. Stilmässigt är de mycket lika villaarkitekturen 

från 1910-talet. Byggnaderna är som miniatyrer 

av jugendvillor med inslag av nationalromantik. 

Byggnadsmaterialet är trä med en täckmålad 

panelarkitektur, urprungligen i ljus kulör. Taken 

är branta med tvåkupigt lertegel som taktäckning. 

Från början var byggnaderna utsmyckade med 

dekorativa detaljer som snidade träräcken, formsågade 

vindskivor, småspröjsade fönster, takryttare 

med stationens namn och stationsur. En tidstypisk 

detalj var hängrännornas utkastare av plåt som var 

formade som drakhuvuden. 

Kring sekelskiftet 1900 var det vanligt att ge ut 

typritningar och mönsterböcker för olika sorters 

byggnader. Det är inte klarlagt vem som formgav 

väntkurerna längs Södra Lidingöbanan men likheten 

är påfallande med de längs Djursholmsbanan 

som var ritade av arkitekten Sigge Cronstedt. Han 

är bland annat känd för de typritningar han tog 

fram för villor både på Lidingö och i Enskede. 

Även Statens järnvägar arbetade utifrån typritningar. 

Väntkurerna längs Lidingöbanan vittnar om 

hur typritningar även förekom vid anläggandet av 

privata järn- och spårvägar vilket är intressant ur 

ett arkitekturhistoriskt perspektiv. 

Företags och industrihistoriskt värde 

Lidingöbanan är ett minne över Aktiebolaget 

Gasaccumulators (AGA:s) historia som med sina 

tekniska uppfinningar, framförallt fyrar, var med 

och gjorde Sverige till ett industriland. Södra 

Lidingöbanan besitter därför företagshistoriska 

och industrihistoriska värden. AGA flyttade sin 

verksamhet från Järla och Södermalm till Lidingö. 

Flytten till det lågt exploaterade Lidingö medförde 

SIDA 11

att företaget behövde underlätta för de anställda 

att ta sig till jobbet och det var AGA:s transportbehov 

som slutligen var anledningen till att 

Södra Lidingöbanan kom till stånd. AGA blev den 

dominerande industrin på Lidingö under lång tid, 

med som mest cirka 900 anställda omkring 1915. 

Även byggnationen av 1925 års Lidingöbro var till 

stor del ett resultat av AGA:s expansion. 

personhistoriskt värde 

Civilingenjören, uppfinnaren, företagsledaren och 

nobelpristagaren Gustaf Dalén (1869-1937) var 

AGA:s VD från 1909 till 1937. Det var han som 

sköt till kapital och drev på förhandlingarna så 

att banan kom till stånd. Han köpte personligen 

koncessionen för Södra Lidingöbanan och därmed 

rätten att driva spårvägen. År 1913 överlät han 

koncessionen till det nybildade Trafikaktiebolaget 

Stockholm – Södra Lidingö. Gustaf Daléns hade 

stor betydelse både för Sverige som industrination 

och för Lidingös utvecklig i början av 1900-talet. 

Banan och de små stationshusen finns bevarade 

och utgör vittnesbörd om hans livsverk. 

MilJöskapande värde & identitetsvärde 

Lidingöbanans stationer och hållplatser är ursprungligen 

utformade som en samstämd helhet. 

När spårvagnen färdas längs banan är det lätt att 

läsa av vad som är stationer genom att stationshusen 

har likartat utseende och är placerade i ett 

synligt läge. Enhetligheten och placeringen ger 

dem ett miljöskapande värde i landskapet. 

Lidingöbanan och byggnaderna har med åren 

blivit en symbol för Lidingö och utgör en del 

av Lidingöbornas livsmiljö. Den lilla skalan, 

byggnadsmaterialet av trä och likheten med 

villabebyggelsen ger ett hemtrevligt uttryck. Banan 

är även en del av Lidingöbornas identitet. Det visar 

inte minst de starka protester och bildandet av 

Arbetsgruppen rädda Lidingöbanan som i början 

av 1980-talet bidrog till att rädda den då nedläggningshotade 

banan. 

SIDA 12 

saMManvägd bedöMning 

stationer och hållplatser på ursprunglig plats 

Lidingöbanan är en välbevarad spårväg med högt 

kulturhistoriskt värde. Flera av Lidingöbanans 

stationer och hållplatser finns kvar från när 

banan invigdes 1914-1916. Det är stationerna 

och hållplatserna i Baggeby, Bodal, AGA, Kottla, 

Högberga, Brevik, Käppala, Talludden och 

Gåshaga som ligger kvar på ursprunglig plats och 

fortfarande trafikeras. 

byggnader Med välbevarad karaktär 

Lidingöbanans kulturhistoriska värde är starkt 

kopplat till de små stationshusen och väntkurerna 

av trä. De har arkitekturhistoriska och arkitektoniska 

värden och utgör viktiga miljöskapande värden. 

Med åren har mycket av detaljeringen skalats av 

men den lilla skalan, byggnadsvolymerna, materialet 

med trä och lertegel är fortfarande bevarad 

och utgör viktiga delar av byggnadernas karaktär. 

Lockpanelen, pärlspontspanelen som finns både 

på ut- och invändigt samt de dubbla formsågade 

vindskivorna är tidstypisk och hör hemma i detta 

byggnadsskick. Väntkurerna i Brogrenen, Baggeby, 

Bodal, Högberga och Talludden har kvar mest av 

den ursprungliga karaktären och har därför höga 

kulturhistoriska värden. 

byggnader på ursprunglig plats 

Under hela 1900-talet har stationshusen och 

väntkurerna flyttats runt mellan stationerna och 

nya stationer har tillkommit. De väntkurer som fick 

sin placering före 1920-talet och fortfarande står 

kvar vittnar om Södra Lidingöbanans tidigaste historia. 

Stationshusen och väntkurerna i Brogrenen, 

Baggeby, Bodal, Centralvägen, Högberga, Brevik, 

Käppala, Talludden och Gåshaga har i stort sett 

under hela 1900-talet stått på samma plats. 

värdeFulla årsringar 

Stationsbyggnaderna på Centralvägen och Brevik 

byggdes ut på 1920-talet och Käppala var en 

större byggnad redan när den uppfördes på 

1920-talet. Även på 1950-talet genomgick de 

tre byggnaderna nya ombyggnader och idag är 

de inredda med restaurangkök. Stationera vid 

Centralvägen, Brevik och Käppala vittnar därför 

om hur Lidingöbanan utvecklats under 1900-talet. 

Utbyggnaderna och ombyggnaderna till nya 

funktioner är intressant men inte central enligt vår 

bedömning.

WWW.AIX.SE 

stationsspeciFik bedöMning 

I samband med föreliggande kulturhistoriska 

byggnads inventering har stationshusen och väntkurerna 

värderats. Byggnaderna har delats in i tre 

kategorier: 

Kategori 1 är en byggnad med stort kulturhistoriskt 

värde. Stationen ligger kvar på ursprunglig 

plats. Byggnaden har stått på stationen sedan 

Lidingöbanans tidigaste historia på 1910- eller 

1920-talet. Stationshuset eller väntkuren har 

kvar den ursprungliga karaktären med den lilla 

skalan, byggnadsvolymen, materialet med trä samt 

takform med täckning av lertegel. 

Kategori 2 är en kulturhistoriskt värdefull station. 

Byggnaden uppfyller några av kriterierna med 

station på ursprunglig plats, byggnad med välbevarad 

karaktär, byggnad på ursprunglig plats eller 

värdefulla årsringar. 

Kategori 3 är en byggnad med visst kulturhistoriskt 

värde. Framför allt är det byggnadens miljöskapande 

värde och dess betydelse för identitetsvärdet 

som är centralt. Det är viktigt att dessa byggnader 

bevaras i Lidingöbanans närhet men att det är 

möjligt att flytta dem till en annan station. 


LIDINGöBANAN 

SIDA 13

SIDA 14

WWW.AIX.SE 

stationer och hållplatser 

brogrenen 

Brogrenens hållplats tillkom i samband med 

brobygget och öppnades för allmänheten den 1 

mars 1925. Norra Lidingöbanan (1907) hade 

fram till dess sitt färjeläge vid Islinge, ungefär 

200 meter norr om Brogrenen medan Södra 

Lidingöbanan hade sitt färjeläge vid Herserud, 

400 meter söderut. Banornas tidtabeller lades så 

att man skulle kunna byta utan att behöva vänta 

särskilt länge. Brogrenens väntsal skapades av 

arkitekten Ivar Tengbom och utfördes som ett litet 

tempel i trä med en förgylld spira. Från början var 

byggnaden helt öppen mot stockholmssidan och 

fick namnet ”Vindarnas tempel”. till följd av det 

utsatta läget. 

Lidingöbrons körbana var från början av trä med 

nedsänkta rännskenor eftersom bron även användes 

av bilister och cyklister. Växlar och korsningar 

utfördes i en speciell konstruktion då Lidingötågen 

och SJ:s godsvagnar hade olika hjulringsprofiler. 

På bron gick tågtrafiken på dubbelspår som fortsatte 

förbi Brogrenen och bort till Torsviks station. 

Efter 1980-talets upprustning av Lidingöbanan går 

spårvagnarna på den ena halvan med ett enkelspår 

med träbeläggning runt om. På den andra halvan, 

som nu är asfalterad, är endast cyklar och fotgängare 

tillåtna. 


LIDINGöBANAN 

stort kulturhistoriskt värde, kategori 1. 

Paviljongen vid Brogrenen har högt arkitekturhistoriskt 

värden genom den medvetna utformningen 

som ett antikt tempel. Byggnaden är dessutom 

ritad av den kända arkitekten Ivar Tengbom. 

Paviljongen är välbevarad till sitt yttre trots att 

den öppna sidan mot väster tidigt byggdes för. 

Byggnaden har stått på samma plats sedan den 

uppfördes 1925. I Lidingö stads kulturmiljöprogram 

är paviljongen utpekad som enstaka värdefullt 

kulturminne. 

baggeby 

Hållplatsen i Baggeby togs i bruk i januari 

1914. Det lilla stationshuset byggdes samma 

år. Ursprungligen anlades här en 39 meter lång 

plattform, grusfylld med träkant. År 1943 byggdes 

en likriktarstation för att förbättra driften av 

banan. Stadsdelen Baggeby - Bodal tillkom på 

1950-talet vilket ökade hållplatsens betydelse. På 

ett fotografi från 1956 har byggnaden samma form 

som idag med utbyggnad mot öster. Då fanns även 

takryttaren med stationsnamnet bevarad. 

stort kulturhistoriskt värde, kategori 1. 

Väntkuren är välbevarad och den lilla skalan, 

byggnadsvolymen, materialet av trä och lertegel är 

fortfarande kvar och utgör viktiga delar av byggnadens 

karaktär. Hållplatsen i Baggeby fanns med 

redan när Södra Lidingöbanan invigdes 1914 och 

väntkuren är bevarad sedan dess. Väntkuren har 

högt miljöskapande värde. 

SIDA 15

odal 

Bodals hållplats öppnades i samband med Södra 

Lidingöbanans tillkomst 1914 för att betjäna de 

boende vid Bodals gård. Till en början fanns ingen 

väntkur. År 1916 anlades ett mötesspår och en 

stationsföreståndare placerades här för att ansvara 

för tågmöten. Till sin hjälp hade han en enkel 

bantelefon som bland annat stod i förbindelse med 

huvudstationen Gasaccumulator, nuvarande AGA. 

Väntkuren flyttades hit omkring 1925. År 1949 

byggdes dubbelspåret från Baggeby till AGA så att 

tågmöten kunde förskjutas. 

Det har funnits en separat kiosk på stationen som 

stängdes 1975. Den nuvarande färgsättningen i 

ljusocker med dovt gröna detaljer målades 2005. 

Länge användes hållplatsen av ett fåtal resenärer 

men i samband med att stadsdelen Bodal byggdes 

ökade resandeantalet markant. Bodal ingick i ett 

område som köptes av John Mattson Fastighet AB 

i början på 1950-talet. De äldsta delarna uppfördes 

1952-1955 och består av trevånings lamellhus 

och sexvånings punkthus. Mellan 1959-1962 

uppfördes de högt belägna byggnaderna utmed 

Fregattvägen som är ett viktigt inslag i Lidingös 

siluett. 

stort kulturhistoriskt värde, kategori 1 

Bodal stationshus har kvar sin ursprungliga 

karaktär till storlek, form och material. Byggnaden 

flyttades till Bodal 1925 och har därför stått på 

samma plats i över 80 år. Stationshuset har högt 

miljöskapande värde. 

SIDA 16 

centralvägens hållplats på 1910-talet 

Foto ur boken södra lidingöbanan 

centralvägen 

Hållplatsen Centralvägen är nu nedlagd och har 

ersatts av den nya stationen Skärsätra som ligger 

cirka 200 meter öster ut. Namnet Centralvägen 

kommer från den väg som gick mellan Skärsätra 

villaområde och ner till Centralbryggan vid Lilla 

Värtan. 

Stationshuset som byggdes 1913 står kvar på 

platsen men används inte. Byggnaden har byggts 

om och förändrats ett flertal gånger. Redan vid 

trafikstarten inreddes en mindre tidningskiosk 

i byggnaden och under åren 1925-1949 var 

Skärsätras postkontor inrymd i byggnaden. 

Omkring 1953 moderniserades byggnaden och 

halva huset inreddes som uppvärmd väntsal. Den 

uppvärmda väntsalen togs bort på 1970-talet. 

Fram till augusti 2000 fanns en grillkiosk i byggnaden. 

Eftersom byggnaden inte använts på flera 

år har den börjat förfalla. 

kulturhistoriskt värdeFullt, kategori 2 

Centralvägens station och stationshuset fanns när 

Södra Lidingöbanan invigdes 1914. Byggnaden 

har genomgått flera ombyggnader och var en 

av stationerna som inhyste postkontor. Därför 

vittnar den om hur Lidingöbanan förändrats under 

1900-talet för att möta nya krav och funktioner. 

Byggnaden har främst ett miljöskapande 

värde genom sin form och byggnadsmaterialen. 

Stationsbyggnaden på Skärsätra station är utpekad 

som kulturhistoriskt värdefull enligt kulturmiljöprogrammet 

för Lidingö stad.

WWW.AIX.SE 

skärsätra 

Skärsätra är det nygamla namnet på den station 

som invigdes i oktober 2000 och ersätter både 

Centralvägen och Parkvägen. Stationshuset som 

stod vid Parkvägen har flyttats hit men byggts om 

till en öppen väntkur. 

Parkvägens gamla stationshus uppfördes 1913. 

Sitt nuvarande utseende med det svängda takfallet 

mot plattformen fick det vid en ombyggnad 

1953. Sista gången byggnaden renoverades på sin 

ursprungliga plats var hösten 1994. 

Skärsätra tomtbolag var ett av fyra tidiga tomtbolagen 

som började exploatera ön runt år 1907. 

Till en början uppfördes egnahemsvillor. Stor del 

av bebyggelsen i området uppfördes som en följd 

av AGA-fabriken. På 1960-talet lät kommunen 

uppföra det då största samlade bostadsområdet 

kring Pyrolavägen norr om stationen. 

visst kulturhistoriskt värde, kategori 3 

Skärsätra station är nyanlagd och stationshuset 

flyttades hit år 2000. När byggnaden stod på 

Parkvägen var den utpekad som kulturhistoriskt 

värdefull enligt kulturmiljöprogrammet för Lidingö 

stad. Vi anser att det kulturhistoriska värdet har 

minskat när byggnaden flyttades och i samband 

med flytten byggdes om. Byggnaden har främst ett 

miljöskapande värde genom det som finns kvar av 

ursprungliga byggnadsdelar och dess småskaliga 

form. 


LIDINGöBANAN 

stationsbyggnaden på skärsätra station stod 

ursprungligen på parkvägen. Foto ur 

boken södra lidingöbanan. 

kottla 

byggnaden på kottla station stod ursprungligen på 

kvarnens station längs norra lidingöbanan. Foto Från 

spårvägsMuseet. 

Kottla station har sitt namn efter Kottla gård norr 

om Kottlasjön. Hållplatsen öppnades för trafik den 

6 juli 1914. Från början var trafikunderlaget störst 

på sommaren då resenärerna främst kom från 

det stora antalet sommarställen som fanns runt 

Kottlasjön. År 1937 ökade antalet resenärer då 

Kottla blev den första anhalten med bytesmöjlighet 

till buss. 

Det ursprungliga stationshuset från 1914 revs 

1973 och ersattes av ett enkelt grönt vindskydd. 

Nuvarande byggnad flyttades till Kottla station 

1995 och stod ursprungligen på Kvarnens station 

längs Norra Lidingöbanan. Den norra banan lades 

ner 1971. Flytten skedde dock inte direkt för 

när Kvarnens station upphörde att vara kiosk i 

slutet av 1970-talet ställdes huset undan i förråd 

främst med tanke på dess kulturhistoriska värde. 

Under några år på 1980-talet stod det nere vid 

Lidingövallen. När idén uppstod att åter använda 

byggnaden som stationshus överlämnade Lidingö 

stad byggnaden till SL. Hösten 1995 restaurerade 

SL byggnaden för att under vintern flyttas till sin 

nuvarande plats. 

Byggnaden är från 1907 och det var arkitekt 

Axel Forsberg som ritade den. Han har även ritat 

nationalromantiska bostadshus i Lidingövillastad, 

Storängen och Enskede. Från början var byggnaden 

öppen mot spåret med ett utsirat träräcke. I 

SIDA 17

slutet av 1940-talet fick byggnaden sin nuvarande 

indelning med kiosk och väntsal. 

Runt Kottlasjön uppfördes flera sommarvillor redan 

på 1880-talet. Idag domineras området runt Kottla 

station av villor från 1940-1960-talen. Runt 

Kottlasjön finns dessutom ett större område med 

villor från 1980-talet. 


Byggnaden kulturhistoriska värde består i att 

den är en av två stationsbyggnader som är bevarade 

från Norra Lidingöbanan. Den har en avvikande 

utformning från stationshusen längs Södra 

Lidingöbanan vilket kan väcka frågor hos den 

uppmärksamma resenären. Byggnaden berättar 

därför en helt annan historia än övriga stationshus 

längs Södra Lidingöbanan. Byggnaden har stort 

kulturhistoriskt värde men det är i första hand 

knutet till byggnaden och inte till Kottla station. 

SIDA 18 

högberga 

Stationen Högberga har fått sitt namn efter den 

storslagna villa som skriftställaren och konstsamlaren 

Klas Fåhraeus lät uppföra på Grindstigen 

1911-1916. 

Stationshuset vid Högberga stod ursprungligen vid 

Herseruds färjeläge och vissa modifieringar gjordes 

vid flytten 1914. Bland annat sattes fönstren 

som vette mot vattnet igen. Från den äldsta tiden 

härstammar vissa väggpartier och det dekorativa 

monogrammet i gaveln mot öster, SLS - Södra 

Lidingö Spårväg. Stationshuset moderniserades 

1953 i samband med att de flesta stationerna 

åtgärdades. Byggnaden renoverades under 1996 

av SL Fastigheter och har fått tillbaka glasrutor till 

skydd för väder och vind. 

Runt Högberga ligger villor och radhus framför allt 

från tiden mellan 1920-1960. Efter att jordbruksverksamheten 

upphört i slutet av 1900-talet 

utarbetades en stadsplan för området. Köpare 

erbjöds köpa tomter med el-, vatten- och avloppsledningar 

framdraget. De första villor som uppfördes 

låg utmed kusten (Höguddsvägen). Tågen möts 

i vänstertrafik till skillnad från banan i övrigt vilket 

beror på att man ville ha påstigningsplattformen 

närmast den sida som bebyggelsen låg, vilket 

fortfarande är fallet. 


Väntkuren är välbevarad med den lilla skalan, 

byggnadsvolymen, trämaterialet och lertegeltaket. 

På fasaden finns det dekorativa monogrammet SLS 

- Södra Lidingö Spårväg, vilket är en kulturhistoriskt 

värdefull detalj. Hållplatsen i Högberga fanns 

med när banan redan sommaren 1914 förlängdes 

till Brevik. Väntkuren har högt miljöskapande 

värde.

WWW.AIX.SE 

brevik 

När Södra Lidingöbanan anlades 1913 begärde 

ett antal Breviksbor att banan skulle förlängas 

till Brevik för att skapa ett alternativ till den dyra 

båttrafiken. 

Stationshuset stod ursprungligen vid AGA 

(Gasaccumulator) men flyttades till Brevik före 

trafikstarten den 7 juli 1914. Banans ändstation 

hette då Lidingö-Brevik. År 1916 byggdes sedan 

banan vidare till Gåshaga. Redan från start fanns 

här en pressbyråkiosk som även tog emot godsfrakter. 

Byggnaden förlängdes senare mot öster 

vilket gav plats åt Breviks postkontor som var i 

drift 1925 - 1943. År 1943 byggdes en likriktarstation 

i Brevik för att förbättra driften av banan. 

Stationshuset byggdes om 1951 genom att den 

tidigare öppna väntsalen mot väster blev ett uppvärmt 

väntrum. Pressbyrån fick samtidigt en lucka 

in mot väntsalen. Den gamla postlokalen byggdes 

om för att hyras ut som skrädderi. Stationshuset 

fick sin nuvarande färgsättning i ljusockra och dovt 

grönt år 2005 eller något år senare. 

Brevik ingick i den stadsplan som togs fram 1907 

efter att jordbruksmarken sålts. Expansionen tog 

fart i samband med att Lidingöbanan drogs ut 

till Brevik. Bland annat uppfördes ett av Lidingös 

första hyreshus norr om stationen. Villorna i området 

härrör från tiden kring 1920-talet och framåt. 

Bostadsområdet söder om stationen uppfördes på 

platsen för Breviks gård i slutet av 1980-talet och 

början av 1990-talet. 


Brevik är den av Lidingöbanans stationer som 

mest har blivit en samlande stationsmiljö 

med diverse samhällsservice i anslutning till 

stationen. Stationsbyggnaden är därför värdefull 

som miljöskapande del i Breviks centrum. En 

kulturhistoriskt värdefull detalj är det dekorativa 

monogrammet SLS - Södra Lidingö Spårväg. 

Byggnaden har förlängts vid flera tillfällen men det 

är den ursprungliga delen som är mest värdefull. 

I gällande detaljplan är stationsbyggnaden märkt 

med Q – Kulturhistoriskt värdefull byggnad. 


LIDINGöBANAN 

käppala 

Käppala fanns inte med vid trafikstarten 1916 

då banan förlängdes från Brevik till Gåshaga. 

Hållplatsen kom till först 1920. Till en början 

var Käppala glest bebyggt men 1925 påbörjades 

en omfattande byggnation av sommarställen. På 

1950-talet ändrade Käppala karaktär igen då 

byggandet av nya bostadshus skapade en helt 

ny stadsdel med flerfamiljshus. Sedan dess har 

bostadsbebyggelsen successivt ökat. 

Från stationens början på 1920-talet stod hållplatsens 

väntkur på den norra sidan om banan, mot 

vägen och det fanns enbart ett enkelspår här. En 

fristående mindre tidningskiosk betjänade resenärerna. 

På 1950-talet byggdes stationshuset ut och 

moderniserades och en ny pressbyråkiosk tillkom. 

Dubbelspår anlades 1970 och hållplatsen 

upphöjdes formellt till station. År 1987 flyttades 

stationshuset till sin nuvarande plats på södra 

sidan om banan och stationshuset inrymmer nu en 

sushi- och thairestaurang. 

visst kulturhistoriskt värde, kategori 3 

Hållplatsen Käppala tillkom 1920 efter att 

Lidingöbanan 1916 förlängts till Gåshaga. 

Stationsbyggnaden har byggts ut vid flera tillfällen 

och 1987 flyttades den från sin ursprungliga plats 

norr om spåren. Byggnaden har främst ett miljöskapande 

värde. 

brevik station 1914 Före byggnaden Förlängdes både Mot 

öster och väster. Foto ur boken södra lidingöbanan. 

SIDA 19

talludden 

Talluddens hållplats öppnades 1917 och namnet 

kommer från ett sommarställe från 1800-talets 

slut som låg ner mot vattnet. Sommarstället finns 

inte kvar idag utan är grönområde och bevuxet 

med stora tallar. Hållplatsen betjänade förr främst 

sommargäster i Käppala och Katrinelund. År 

1928 anlades ett 500 meter långt industrispår 

från Talluddens hållplats till Rasta i Gåshaga. 

Godsspåret var i bruk fram till 1978. År 2005 

fick SL bygglov att färgändra väntkuren till den 

ljusockra och dovt gröna som den har idag. 

Bebyggelsen runt Tallunden station är fortfarande 

sparsam. Ett fåtal villor ligger i anslutning till 

stationen samt delar av kvarteret Holaveden på en 

höjd norr om hållplatsen. 


Väntkuren i Talludden har kvar sin ursprungliga 

karaktär vad det gäller form och byggnadsmaterial. 

Talluddens hållplats fanns med redan när 

Lidingöbanan drogs fram till Gåshaga och väntkuren 

är bevarad sedan dess. Hållplatsen är även 

kulturhistoriskt värdefull för den koppling den 

har haft till stickspåret ut till Rasta. Talluddens 

hållplats har högt miljöskapande värde. 

SIDA 20 

gåshaga 

Gåshaga har fått sitt namn efter den gård som 

tidigare fanns här. När trafiken startade i juni 

1916 hette hållplatsen Gåshaga Övre medan 

Gåshaga Nedre låg cirka 300 meter längre fram 

vid Hustegafjärden. Väntkuren stod ursprungligen 

vid Gåshaga Nedre men år 1918 byggdes Gåshaga 

sportrestaurang och då flyttades byggnaden till 

sin nuvarande plats. Hållplatsen bytte då även 

namn från Gåshaga Övre till Gåshaga. Väntkuren 

har byggts om och förändrats i flera etapper. 

Sommaren 1951 moderniserades hållplatsen till 

en kostnad av 25 000 kr, vilket motsvara 370 000 

kr i 2010 års penningvärde. Det är dock oklart 

vad som gjordes. Fram till slutet av 1970-talet 

fanns en pressbyråkiosk i byggnaden. Numera är 

byggnaden inredd som pausrum för Lidingöbanans 

personal men den används inte längre då spårvagnarna 

sedan 2001 vänder vid Gåshaga brygga. 

Väntkuren renoverades 1995 och 2005 fick den 

den nuvarande färgsättningen i ljusocker och dovt 

grönt. 

Redan 1916 blev Gåshaga Lidingös största 

industriområde och fram till slutet av 1970-talet 

förekom en omfattande godstrafik hit och vidare 

till LIVA:s margarinfabrik som lades ner 1992. Det 

spåret vek av mot söder strax efter vägövergången 

och in på LIVA:s område. 

kulturhistoriskt värdeFullt, kategori 2. 

Väntkuren har genomgått flera ombyggnader 

men delar av den ursprungliga karaktären finns 

trots det kvar. Stationen tillkom 1916 när Södra 

Lidingöbanan drogs fram till Gåshaga Nedre 

och byggnaden har stått på stationen sedan den 

flyttades hit 1918. Byggnaden har främst ett 

miljöskapande värde genom det som finns kvar av 

ursprungliga byggnadsdelar och dess småskaliga 

form. I gällande detaljplan är stationsbyggnaden 

märkt med Q2 – Kulturhistoriskt värdefull 

byggnad.

WWW.AIX.SE 

stationer utan äldre byggnad 

ropsten 

Sedan september 1967 börjar och slutar 

Lidingöbanan i Ropsten. Ändstationen består 

av två perronger med tre spår. Stationshuset i 

grå korrugerad plåt är också från 1967. Det var 

i samband med högertrafikomläggningen och 

invigningen av tunnelbanelinjen till Ropsten 

som Lidingöbanorna fick en ny ändstation. Den 

nya tunnelbanelinjen från Ropsten och in till 

Stockholm ersatte spårvagnen. 


LIDINGöBANAN 

lidingöbanans station i ropsten 2011. 

torsvik 

Efter 1980-talets ombyggnad återinvigdes Torsvik 

1986 på sin nuvarande plats något öster om 

1920-talets hållplats. På den nuvarande hållplatsen 

finns inget stationshus. 

Den ursprungliga hållplatsen byggdes i samband 

med Lidingöbrons byggnation 1925 men låg cirka 

100 meter närmare bron. Då fanns det ett litet 

stationshus i klassicistisk stil med tillhörande tidningskiosk. 

Ritningarna var signerade av arkitekten 

Erik Karlstrand. 

Sommaren 1950 moderniserades stationshuset 

då det bland annat målades grönt. Arbetet spolierades 

senare till viss del av en olyckshändelse 

i september samma år då ett sprängskott vid 

arbete i närheten slungade iväg ett 350 kilo tungt 

stenblock genom taket och förstörde inredningen. 

Pressbyråkiosken stängde på 1970-talet och 

stationshuset revs strax efter. Som ersättning 

sattes ett grönt vindskydd upp som fanns här till 

åtminstone 1985. 

herserud 

Herseruds station är numera nedlagd men när 

banan byggdes 1913 var Herserud ändhållplats 

med omstigning till färjan. Platsen är brant och vid 

bygget skedde flera allvarliga ras. Även stationshuset 

drogs med i ett av rasen men det återbyggdes 

igen. Stationshuset flyttades vintern 1914 till en 

provisorisk uppställningsplats bortom Parkvägen 

och hamnade senare samma år i Högberga där det 

står än idag. Fotografier från 1920-talet visar ett 

senare stationshus i Herserud men det är oklart 

när det byggdes och när det revs. På 1970- och 

1980-talet fanns det här ett öppet grönt vindskydd 

som dock revs strax innan återinvigningen 1986. 

Från år 1911 fanns en tornbeprydd hiss på platsen. 

Det var den elektrisk hiss som transporterade 

resenärer från färjans angöringsplats och 25 meter 

upp i luften till Herseruds villasamhälle. Hissen 

lades ned och revs 1948. 

larsberg 

Larsbergs hållplats fanns inte från början när 

banan byggdes utan tillkom i slutet av 1960-talet 

när bostadsområdet Larsberg byggdes. Här finns 

inget stationshus utan endast några vindskydd. 

aga 

entrén till stationsbyggnaden i aga 2011. 

Stationens ursprungliga namn var Gasaccumulator 

men 1928 byttes namnet till AGA. I anslutning 

till stationen har man samlat sådant som krävs för 

driften av banan. Här finns trafikexpedition, vagnhallar, 

verkstad och bussdepå. År 1944 byggdes 

vagnhallen ut med en tillbyggnad i tegel, nuvarande 

lokstallet. Dagens stationshus byggdes 1946 

och är en två våningar hög tegelbyggnad. Den 

ritades av Lidingös stadsarkitekt Einar Rudskog. 

Här fanns rum för bolagets ledning och dess personal. 

Väntsalen ansågs vara rymlig med väggar av 

omålat rött tegel. Även en ny kiosk för Pressbyrån 

ordnades. Tågtrafiken på banan reglerades härifrån, 

till en början med en enkel bantelefon men 

1961 ersattes den med kommunikationsradio. 

Från början fanns ett litet stationshus och bredvid 

vagnhallen som var en stor rödfärgad träbyggnad. 

Vagnhallen var byggd efter ritningar av arkitekten 

Knut Tengelin. Förutom vagngarage innehöll hallen 

ett kontorsrum och mindre reparationsverkstad 

samt omformarstation. 

År 1916 byggdes en ny elektrisk omformarstation i 

putsat tegel efter ritningar av den kända arkitekten 

SIDA 21

Erik Hahr. År 1943 moderniserades den med ny 

elektrisk utrustning och en likriktarstation byggdes. 

Den klassicistiskt utformade omformarstationen 

finns fortfarande kvar men vagnhallen eldhärjades 

i september 1949. Branden var våldsam 

med explosioner och släckningsarbetet koncentrerades 

till att skydda den nybyggda stationsbyggnaden. 

I stort sätt alla nya personvagnar och flera 

av de äldre trävagnarna totalförstördes. Den nya 

vagnhallen var färdig 1952 och då levererades 

även nya vagnar. Precis som stationsbyggnaden 

var det stadsarkitekten Einar Rudskog som ritade 

den stora tegelbyggnaden. I samband med upprustningen 

av Lidingöbanan i slutet av 1980-talet 

byggdes vagnhallen om och moderniserades. 

parkvägen 

Även Parkvägen har nu upphört som station och 

ersatts av den nya stationen i Skärsätra. I samband 

med det flyttades Parkvägens stationshus till 

den nya stationen. 

När Södra Lidingöbanan öppnades för trafik 1914 

var Parkvägen ändstation men hette då Skärsätra. 

Stationshuset uppfördes 1913 och redan från 

början fanns här en Pressbyråkiosk. Stationshuset 

moderniserades 1953 och sannolikt var det då 

väntsalen fick uppvärmning. Den uppvärmda 

väntsalen och kiosken stängdes på 1970-talet. 

Mölna 

Hållplatsen anlades 1914 men togs bort efter en 

kortare tid. Precis som de övriga hållplatserna bestod 

Mölna av en grusfylld plattform med träkant. 

Bron över Mölnaån är kulturhistoriskt intressant. 

Den är åtta meter bred och landfästena är gjorda i 

huggen granit. Bron blev största utgiftsposten vid 

anläggandet av bandelen från Parkvägen till Brevik 

1914. Trafikbolaget lyckades köpa broöverbyggnaden 

begagnad av SJ och den hade tidigare legat 

över Bursån mellan Hennan och Ramsjö stationer i 

Hälsingland. 

SIDA 22 

gåshaga brygga 

Gåshaga Brygga är sedan 2001 Lidingöbanans 

ändstation. Det var byggandet av bostadsområdet 

Gåshaga Strand som motiverade en förlängning av 

banan. 

När trafiken startade i juni 1916 fortsatte linjen 

till Gåshaga och då hette stationen Gåshaga 

Nedre. Från början fanns här ett stationshus 

men detta flyttades till Gåshaga Övre 1918 när 

Gåshaga sportrestaurang byggdes. Efter detta 

låg hållplatsen under tak vid restaurangentrén. 

Vagnarna slutade att trafikera denna sträcka 

hösten 1946. Stationsområdet fanns kvar länge 

men den mycket populära restaurangen brann ner 

till grunden i november 1982. 

På 1910- och 1920-talen förekom tidvis även 

passbåtstrafik som trafikbolaget drev. Båtar gick 

bland annat till Hasseludden och Kummelnäs på 

Nackasidan. 

källor och litteratur 

litteratur 

Ankarberg, Carl Henrik. Södra Lidingöbanan. Frank 

Stenvalls Förlag, Malmö 1986. 

Hedenblad, Cecilia och Hammarlund-Larsson, 

Cecilia. Lidingö – Kulturhistoriska miljöer. 

Stockholms länsmuseum och Lidingö kommun, 

1990. 

arkiv 

Spårvägsmuseet, Stockholm 

Landstingsarkivet, Arkiv och Biobankscentrum, 

ABC, Huddinge 

internet 

www.lidingobanan.tk 

www.jarnvag.net 

på stationerna i baggeby, bodal ock käppala Finns dessa Modernistiska väderskydd Med stolpar av Järnvägsräls.

Hudiksvallsgatan 8, 113 30 Stockholm 

Tel 08- 690 29 00 Fax 08- 690 29 29 

Uppdragsnr Sign 

5021101-1 Saho + Jape 

LIDINGÖ STAD & SL 

BYGGNADSINVENTERING 

LIDINGÖBANAN 


Status 

- 

Datum 

2011-05-05 

BROGRENEN 

Den åttasidiga paviljongen står där 1920-talsbron delar sig mellan Lidingöbanans spår och 

gång/cykelbanan. Tåget stannar inte vid hållplatsen. 

Mark Trädäck. 

Grund Ej synlig. 

Trappa - 

Stomme Ej synlig men troligtvis trä. 

Sid 

1 (11) 

Fasad Locklistpanel med halvcirkelformade lister, gulmålad. Åtta träkolonner i dorisk kolonnordning, 

gråmålade. 

Fönster Sex fönsteröppningar, förspikade med träskivor. Karmarna är rödmålade och luckorna är 

svartmålade. 

Dörrar Trädörr med ramverk och två fyllningar. Karm och dörrens ram är rödmålad medan 

fyllningarna är svartmålade. 

Tak Runt, nästan plant tak, i tre nivåer. Plåttäckt svartmålat. 

Utskjutande takfot, undersida klädd med slät panel, gråmålad. 

Spira av svartmålad plåt krönt av en stjärna med åtta uddar. 

Avvattning Ingen avvattning. 

Interiör Paviljongen är låst. 

Övrigt En tryckluftpump för cyklar finns i byggnaden.


Tel 08- 690 29 00 Fax 08- 690 29 29 


5021101-1 Saho + Jape 





Status 

- 

Datum 

2011-05-05 

Sid 

2 (11) 

BAGGEBY 

Två spår och två förskjutna perronger. Minsta sortens stationshus med utbyggnad mot öster. På stationen 

finns ett väderskydd av järnvägsräls, stålrör och TRP-plåt, målad svart och grön. 

Mark Asfalt och grus. Svag slänt. 

Grund Betong och natursten. 

Trappa - 

Stomme Trä, hörnstolpar och hammarband. 

Fasad Lockpanel, gulmålad med mörkröda knutar. Ny lockpanel mot väster. 

Fönster Mot spår; öppning utan båge, karm målad mörkröd. 

Baksida; lucka av trä, gulmålad. 

Dörrar Mot spår; öppning utan dörrblad, karm målad mörkröd. Snidade stolpar. 

Tak Sadeltak, tvåkupigt lertegel. 

Dubbla vindskivor, dekorsågade, målade mörkröda. Täckbräda målad mörkröd. 

Pärlspontspanel under takfot och taksprång, målad mörkröd. 

Kort taktass med ursågad dekor. 

Avvattning Mot spår: hängränna av plåt, standardmodell, målad svart. 

Interiör Golv Brädgolv. 

Golvsockel - 

Vägg Insida lockpanel, målad gul. 

Taklist - 

Innertak Tredingstak med pärlspontpanel, målad gul. 

Bänk Väggfast träbänk, målad mörkröd. 

Övrigt


Tel 08- 690 29 00 Fax 08- 690 29 29 


5021101-1 Saho + Jape 





Status 

- 

Datum 

2011-05-05 

BODAL 

Två spår och två perronger. Minsta sortens stationshus med utbyggnad mot öster. Tre 

väderskydd av järnvägsräls, stålrör och TRP-plåt, målade i svart och grönt. 

Mark Asfalt och gräs. Svag slänt. 

Grund Ej synlig. I bakkant klädd med glest spikade liggande brädor. 

Trappa Ett trappsteg in i väntkur. 


Fasad Lockpanel, målad blekgul med blekgröna knutar. 

Fönster Mot spår; bred öppning utan båge, karm målad bruten vit. 

Baksida; lucka av träskiva, målad blekgul. 

Sid 

3 (11) 

Dörrar Mot spår; två öppningar utan dörrblad, karm målad bruten vit. Öppningen närmast fönstret är 

original. 


Dubbla vindskivor, dekorsågade, målade i blekgrönt. Täckbräda målad blekgrön. 

Pärlspontspanel under takfot och taksprång, målad blekgul. 


Avvattning Mot spår: hängränna av plåt, standardmodell, målad svart. 


Golvsockel - 

Vägg Insida lockpanel, målad gul. Slät skivbeklädnad mot spår. 

Taklist - 

Innertak Tredingstak med pärlspontpanel, målad gul. Lysrörsarmatur i tak. 


Övrigt


Tel 08- 690 29 00 Fax 08- 690 29 29 


5021101-1 Saho + Jape 





Status 

- 

Datum 

2011-05-05 

Sid 

4 (11) 

CENTRALVÄGEN 

Ett enkelspår går förbi den nedlagda hållplatsen. Stationsbyggnaden står inhägnad av staket mellan spåret 

och S Kungsvägen. Byggnaden fyller numera en miljöskapande funktion. Den är inredd som grill och 

salladsbar men verksamheten är nedlagd. Byggnaden är i dåligt skick, sannolikt takläckage. 

Mark Asfalt. 

Grund Ej synlig. Hög marknivå, asfalterad mot träpanelen. 

Trappa - 

Stomme Trä. 

Fasad Lockpanel, gulmålad med mörkröda knutar. Mot öster utgörs panelen av masonit med lock på. 

Fönster Mot väster och söder; kopplade bågar av nyare modell, utåtgående, målade röda. Gallerluckor 

av stål. 

Mot norr, öster och söder; förspikade med träskivor, gulmålade. 

Dörrar Mot spår; modern standarddörr av trä med glasruta, vit. 

Mot spår; en igensatt dörr med träskiva, gulmålad. 

Mot öster; slät plåtdörr, målad mörkröd. 

Tak Sadeltak, mot spåret utsvängt i nederkant. Tvåkupigt lertegel. 

Dubbla vindskivor, målade i mörkrött. Täckbräda målad blekgrön. 


Mot spår; Svängd taktass. Mot gata; kort taktass med ursågad dekor. 

Skorsten av plåt, svartmålad. Takstege. 

Avvattning Hängränna av plåt, standardmodell, målad svart. 

Interiör Ej inventerad. Inredd för Elna´s grill ”mackor” salladsbar. 

Övrigt


Tel 08- 690 29 00 Fax 08- 690 29 29 


5021101-1 Saho + Jape 





Status 

- 

Datum 

2011-05-05 

Sid 

5 (11) 

SKÄRSÄTRA 

Två spår och två moderna perronger med kontrastmarkering och räfflade markplattor. Belysning, staket och 

bänkar från 1990-talet. Två moderna vindskydd av stål och glas. Huset är hitflyttat från Parkvägen. 

Mark Asfalt och gatsten. 

Grund Betong. 

Trappa - 

Stomme Trä. 

Fasad Ny lockpanel, gulmålad med mörkröda knutar. I nederkant droppbleck av plåt, svartmålad. 

Fönster Mot öster; fast enkelglas i fönsterbåge, ospröjsat, gulmålat. 

Dörrar - 

Tak Sadeltak, mot spåret utsvängt i nederkant. Enkupigt lertegel. 

Vindskivor, gulmålade. Täckplåt svartmålad. 


Mot spår; Svängd taktass. Mot gata; kort taktass med ursågad dekor. 

Avvattning Hängränna och stuprör av plåt, standardmodell, målad svart. 

Interiör Golv Gatsten. 

Golvsockel Betonggrund. 

Vägg Stående pärlspontspanel, målad i mörkrött. 

Taklist Profilerad trälist, målad mörkröd. 

Innertak Tredingstak, synliga takstolar, pärlspontpanel, målad ljust gråblå. 

Bänk Två väggfasta soffor av gulmålat stål och trä. 

Övrigt


Tel 08- 690 29 00 Fax 08- 690 29 29 


5021101-1 Saho + Jape 




KOTTLA 

Ett spår med asfalterad perrong. Armatur på stolpe samt under takfoten. 

Huset är hitflyttat från Kvarnens station längs Norra Lidingöbanan. 

Mark Asfalt och gräs. 

Grund Betong, klädd med träpanel, målad mörkröd. 

Trappa Betongtrappsteg och ytterliggare ett trappsteg in i väntkuren. 

Stomme Trä. 


Status 

- 

Datum 

2011-05-05 

Sid 

6 (11) 

Fasad Dubbel fasspontpanel, stående nedtill och liggande upptill, gulmålad med mörkrött listverk. 

Fönster Mot söder, öster och norr; fast enkelglas i fönsterkarm, ospröjsade, rödmålade. 

Kiosklucka mot väg. Träfiberskivor på fönsteröppningar till stängt utrymme, gulmålade. 

Dörrar Dörröppning utan dörrblad, foder och karm målade mörkröda. 

Tak Valmat sadeltak, utsvängt i nederkant. Tvåkupigt lertegel på övre takfall, rödmålad plåt över 

nock. Nedre svängt takfall klätt med plåt, rödmålat. 

Konsoler som stöd för takfot, målad mörkröd. Pärlspontspanel under takfot, målad mörkröd. 

Ventilationsrör i nordvästra hörnet. 

Avvattning Hängränna målad mörkröd samt stuprör målad svart, standardmodell. 

Interiör Golv Plastmatta, mörkröd. 

Golvsockel Profilerad träsockel, målad mörkröd. 

Vägg Bröstparti av plastlaminatskiva, träådrat motiv. Övre väggfält av skivmaterial, 

gulmålat. 

Taklist Hålkälslist av trä, vitmålad. 

Innertak Slät skiva, vitmålad. 

Bänk Väggfast bänk, målad mörkröd. 

Dörr Dörr mot låst utrymme; slät ståldörr, målad mörkröd. 

Övrigt


Tel 08- 690 29 00 Fax 08- 690 29 29 


5021101-1 Saho + Jape 





Status 

- 

Datum 

2011-05-05 

HÖGBERGA 

Två spår och två perronger. Minsta sortens stationshus med utbyggnad mot väster. 

Mark Asfalt och gräs. Svag slänt. 

Grund Ej synlig. Plåtklädd, målad mörkröd. 

Trappa Betongtrappsteg. 

Stomme Trä. 

Fasad Lockpanel, gulmålad med mörkröda knutar. 

Fönster Mot norr och öster; fast plexiglas i fönsterkarm, ospröjsade, rödmålade. 

Mot norr och söder; lucka av träskiva, gulmålad. 

Dörrar Dörröppning utan dörrblad, foder och karm målade mörkröda. 


Dubbla vindskivor, dekorsågade, målade mörkröda. Täckplåt svartmålad. 



Avvattning Hängränna av plåt, målad svart, standardmodell. 


Golvsockel Slät träsockel, målad mörkröd. 

Vägg Träskivor och listverk, gulmålade. 

Taklist - 

Innertak Tredingstak med pärlspontpanel, målad gul. Lysrörsarmatur i tak. 


Övrigt SLS monogram (Södra Lidingös spårväg) på båda gavlarna. 

Sid 

7 (11)


Tel 08- 690 29 00 Fax 08- 690 29 29 


5021101-1 Saho + Jape 





Status 

- 

Datum 

2011-05-05 

Sid 

8 (11) 

BREVIK STATION 

Två spår och två perronger med kontrastmarkering och räfflade markplattor. Stationshuset är utbyggt. 

Mark Asfalt och betongplattor. 

Grund Ej synlig. Omväxlande inklädnad av plåt och trä, målad blekgul. 

Trappa Ett trappsteg av betong. 

Stomme Trä. 


Fönster Mot söder; två enluftsfönster utan spröjs, överhängda kopplade bågar, målade blekgula. 

Fyra fönsteröppningar med fönsterluckor av trä, målade blekgula. Underkants hängda och 

låsta med hänglås. 

Mot väster: en fönsteröppning med fönsterlucka av trä, målad blekgul. Underkants hängd och 

låst med hänglås. 

Dörrar Mot spår; modern standarddörr av trä med glasruta, vit. 

Mot väster; en trädörr av stående dubbelfasspontpanel och en slät ståldörr. 

Båda dörrarna är målade i blek gult. 

Tak Sadeltak, mot spåret delvis utsvängt i nederkant. Tvåkupigt lertegel. 

Enkla vindskivor, målade i blekgrönt. Täckplåt, målad blekgrön. 


Mot norr och halva fasaden mot spåren; kort taktass med ursågad dekor. 

Mot spår (sydost); svängd taktass. Båda målade i blekgul kulör. 

Huv med fläkt och takstege. 

Avvattning Hängränna och stuprör av plåt, målad blekgul, standardmodell. 

Interiör Ej inventerad. Inredd för Breviks pizza och grill. 

Övrigt SLS monogram (Södra Lidingös spårväg) på västra gaveln.


Tel 08- 690 29 00 Fax 08- 690 29 29 


5021101-1 Saho + Jape 





Status 

- 

Datum 

2011-05-05 

Sid 

9 (11) 

KÄPPALA STATION 

Två spår och två perronger. På stationen finns tre väderskydd av järnvägsräls, stålrör och TRP-plåt, målade 

i svart och grönt. Stationshuset är flyttat från norra sidan av spåret. 

Idag är stationen inredd och utbyggd för en sushi & thai restaurang. 

Mark Asfalt. 

Grund Ej synlig. Mineritinklädnad. 

Trappa Terrass av trä byggd mot spåret. 

Stomme Trä. 

Fasad Lockpanel, gulmålad med mörkröda knutar. 

Fönster Mot öster och norr; fönsteröppningar med fönsterluckor av plåt, målade mörkröda. 

Mot söder: fönsteröppningar med fönsterluckor av trä, gulmålade. 

Dörrar Mot norr/spår; modern standarddörr av trä målad mörkröd. 

Mot söder; två släta ståldörrar, svartmålade. 


Enkla vindskivor, målade i mörkrött. Täckplåt svartmålad. 


Mot spår; svängd taktass samt mot söder; kort taktass med ursågad dekor. Båda målade 

mörkröda. 

Avvattning Hängränna och stuprör av plåt, målad svart, standardmodell. 

Interiör Ej inventerad. Inredd för Restaurang Käppala Sushi och thai. 

Övrigt Äldre stationsskylt med namnet Käppala på västra gaveln. 

Gott om tid så läs hellre


Tel 08- 690 29 00 Fax 08- 690 29 29 


5021101-1 Saho + Jape 





Status 

- 

Datum 

2011-05-05 

Sid 

10 (11) 

TALLUDDEN 

Talludden är en hållplats och här finns bara ett spår och en asfalterad perrong. Talludden har den minsta 

sortens stationshus med utbyggnad mot öster. 

Mark Asfalt och gräs. Står i slänt. 

Grund Betongplint i slänt. Plåtinklädnad mot spår och mineritskivor mot norr. 

Trappa Ett trappsteg in i väntkur. 



Fönster Mot väster och spår; öppning utan båge, karm målad bruten vit. 

Baksida; lucka av träskiva, målad blekgul. 

Dörrar Mot spår; en öppning utan dörrblad, karm målad bruten vit. 

På utbyggnad; slät trädörr, målad bruten vit. 


Dubbla vindskivor, dekorsågade, målade i blekgrönt. Täckbräda målad blekgrön. 



Avvattning Ingen avvattning. 


Golvsockel - 

Vägg Insida lockpanel, målad mörkröd. 

Taklist - 

Innertak Tredingstak med pärlspontpanel, målad blekgul. Lysrörsarmatur i tak. 


Övrigt Några tiotal meter väster om hållplatsen gick ett spår norrut till industriområdet i Rasta.


Tel 08- 690 29 00 Fax 08- 690 29 29 


5021101-1 Saho + Jape 




GÅSHAGA 

Gåshaga är en hållplats med ett spår och en asfalterad perrong. 

Mark Asfalt och gräs. 

Grund Betong. 

Trappa Ett trappsteg in i låst personalrum. 

Stomme Trä. 


Status 

- 

Datum 

2011-05-05 

Sid 

11 (11) 

Fasad Lockpanel med horisontell indelning, målad blekgul med blekgröna knutar. Panelens bottnar 

är på några ställen av masonit. 

Fönster Mot spår; fast plexiglas i fönsterkarm, ospröjsade, målad blekgul. 

Mot söder; ett liggande tvåluftsfönster med kopplade bågar, överhängt, målad blekgul. 

Mot väster: fönsteröppning med fönsterlucka av trä, målad blekgul. 

Dörrar Mot öster; trädörr med fiskbensmönstrad dubbelfasspont, målad bruten vit. 

På utbyggnad; trädörr med dubbelspontad panel, målad blekgul. 


Enkla vindskivor, målade i blekgrönt. Täckplåt svartmålad. 


Mot spår; svängd taktass samt mot söder; kort taktass med ursågad dekor. Båda målade 

blekgula. 

Huv på tak av plåt, svartmålad. 

Över entrén finns ett skärmtak klätt med plåt, svartmålat. 

Avvattning Hängränna och stuprör av plåt, målad blekgul, standardmodell. 

Interiör Byggnad är inredd som pausrum för lokförare men används inte längre då spårvagnarna 

sedan 2001 vänder vid Gåhaga brygga. 

Övrigt

LIDINGÖBANAN - Lidingö stad

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?