pdf-fil - Riksdagen

GRUNDLAGSUTVECKLINGEN I SVERIGE
44
Riksrevisionen har till uppgift att granska den verksamhet som bedrivs av
staten men kan också åläggas att granska annan verksamhet (RF 13:7).
Riksrevisorerna väljs av riksdagen på sju år utan möjlighet till omval. De
beslutar självständigt vad som ska granskas, hur granskningen ska bedrivas
och om slutsatserna av sin granskning (RF 13:8). Granskningsrapporterna
läggs fram för riksdagen, som efter att ha hört regeringens åsikt beslutar om
eventuella åtgärder (RO 3:8 a, 4:18 a).
Kommunerna
Den representativa statsskickets principer (se s. 22) ska tillämpas även inom
den kommunala sektorn. Beslutanderätten i kommuner och landsting utövas
därför av valda församlingar (RF 14:1).
Kommunal självstyrelse kan definieras som en princip att kommuner och
landsting själva ska bestämma över lokala och regionala angelägenheter av
allmänt intresse. Vilka dessa angelägenheter är anges i lag. I lag anges också
andra angelägenheter som kommunerna ska sköta på den kommunala
självstyrelsens grund (RF 14:2).
Den kommunala självstyrelsen kan inskränkas men då ska en
proportionalitetsprincip tillämpas. Det innebär att inskränkningen inte bör gå
utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som föranlett den
(RF 14:3). Om det finns olika möjligheter att nå samma mål bör riksdagen av
hänsyn till den kommunala självstyrelsen välja den reglering som inskränker
den kommunala självbestämmanderätten minst.
Den kommunala självstyrelsen förutsätter att kommunerna och landstingen
har ekonomiska resurser. Den kommunala beskattningsrätten har därför
ansetts så väsentlig att den grundlagsfästs (RF 14:4).
Det har tidigare varit en omstridd fråga om skatteutjämning mellan
kommuner är grundlagsenlig. Sedan 2010 anges uttryckligt i regeringsformen
att kommunerna i lag får åläggas att bidra till kostnaden för andra kommuners
angelägenheter. Villkoret är att åtgärden krävs för att uppnå likvärdiga
ekonomiska förutsättningar i kommunerna (RF 14:5).
Krig och krigsfara
Under krig och krigsfara kan det bli nödvändigt att riksdag och regering ingriper
särskilt snabbt för att lösa oväntade problem. Regeringsformen anvisar
vissa möjligheter till sådana ingripanden, mestadels på så sätt att konstitutionella
befogenheter överlåts från riksdagen till regeringen (se exempelvis
RF 8:3–4). När detta inte är möjligt finns andra utvägar. Man har diskuterat
möjligheten att ändra grundlagen genom ett enda beslut fattat med kvalificerad
majoritet. En annan möjlighet är att handla utan uttryckligt grundlagsstöd
och att med tillämpning av så kallad konstitutionell nödrätt överlåta större
eller mindre delar av riksdagens kompetens till regeringen.
Dessa möjligheter har avvisats. Snabba beslut om grundlagsändringar
skulle innebära risker för påtryckningar från utlandet och för otillräckligt
övervägda ställningstaganden. Om man å andra sidan litar till konstitutionell