pdf-fil - Riksdagen

GRUNDLAGSUTVECKLINGEN I SVERIGE
26
i stor utsträckning på att Europadomstolen tillagt uttrycket ”civil rights and
obligations” en vidare innebörd än man hade räknat med i Sverige.
De många fällningarna på denna punkt ledde till att riksdagen antog lagen
om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut, numera ersatt av lagen om
rättsprövning av vissa regeringsbeslut. Denna lag öppnar en möjlighet att hos
Högsta förvaltningsdomstolen få till stånd en prövning av beslut av
regeringen som berör en enskilds civila rättigheter eller skyldigheter i den
mening som avses i artikel 6.1 av Europakonventionen. Andra beslut, som
enligt Europakonventionen ska kunna domstolsprövas, får i stället överklagas
hos allmän förvaltningsdomstol i vanlig ordning. Efter den första
rättsprövningslagens tillkomst har antalet fällningar i mål från Sverige
minskat.
Sverige har införlivat konventionen i dess helhet med svensk rätt. En fråga
som diskuterades i motiven till beslutet var om konventionen skulle bli svensk
grundlag eller vanlig lag. Man valde alternativet vanlig lag men gav
konventionen en särskild ställning. I regeringsformen infördes ett förbud mot
föreskrifter som står i strid med Sveriges åtaganden på grund av konventionen
(RF 2:19). Framtida kollisioner i rättstillämpningen mellan konventionens
bestämmelser och äldre eller nyare regler i svenska lagar och förordningar får
lösas enligt gängse lagtolkningsprinciper. Det innebär att högre lag har
företräde framför lägre, nyare lag framför äldre, speciallag framför en lag med
mera allmän syftning. Två tolkningsprinciper underströks särskilt av
konstitutionsutskottet: dels att utgångspunkten är att svenska lagar och
förordningar är förenliga med Sveriges internationella åtaganden, så kallad
fördragskonform tolkning, dels att en konvention om mänskliga rättigheter på
grund av sin speciella karaktär bör få en särskild vikt i fall av konflikt med inhemska
lagbestämmelser.
Konventionens engelska och franska originaltexter är intagna i SFS
1998:712. Där finns också en officiell svensk översättning.
Beskrivning av rättigheterna
Vissa av de fri- och rättigheter som behandlas i andra kapitlet i regeringsformen
är absoluta i den meningen att de inte kan begränsas på annat sätt än
genom en ändring i själva grundlagsbestämmelsen. Andra fri- och rättigheter
kan begränsas genom andra typer av författningar, mestadels genom vanlig
lag. För åtskilliga fall – bland annat de centrala politiska friheterna – innehåller
regeringsformen ganska utförliga beskrivningar av friheterna. Den anvisar
också en möjlighet till ett särskilt förfarande i riksdagen för beslut om begränsningar.
Regeringsformen drar dessutom upp riktlinjer som riksdagen ska
följa vid sin prövning av innehållet i en föreslagen begränsning.
Till de absoluta fri- och rättigheterna hänförs följande:
1 Religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin
religion (RF 2:1 st. 1 p. 6).
2 Skydd mot tvång att ge till känna sin åskådning i politiskt, religiöst, kulturellt
eller annat sådant hänseende (RF 2:2).